Svenskar som fuskar

Bidragsfusket i Sverige uppgår enligt beräkningar till 10 miljarder kronor, enligt Delegationen mot felaktiga utbetalningar. Det är en stor summa pengar. Men i jämförelse med skattefusket är det ett mindre problem. Skattefusket i Sverige uppgår till 133 miljarder, enligt Skatteverket.

133 miljarder! Det motsvarar 10 procent av statens totala skatteintäkter eller 5 procent av BNP. Det är tretton gånger mer än bidragsfusket. Ändå är det mot bidragsfusket som regeringen sätter in de stora åtgärderna.

Försäkringskassan har fått 150 miljoner extra i anslag och hundratals nya tjänster för att jaga bidragsfuskare. Med hjälp av dessa åtgärder har 378 fuskare kunnat lagföras.

Men då det gäller skattefusket tillsätts inte hundratals nya tjänster för att jaga fuskare. Regeringens åtgärder på detta område handlar i stället om att sänka skatter, flytta skattebördan från säljare till köpare och att förenkla systemen. De stackars smarta skattefifflarna behöver alltså förenklade system!

Hur många svenskar ägnar sig åt bidragsfusk? Enligt en studie från Svenskt näringsliv fuskar 95 procent av svenska folket med bidragssystemen. Ändå lyckas de inte skramla ihop mer än tio miljarder i fuskpengar. Samtidigt är det oklart hur mycket som verkligen är fusk.
- Myndigheternas sätt att betala ut kan också vara fel, säger socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson.

Som jämförelse kan vi konstatera att den lilla grupp svenskar (ett hundratal personer) som placerat pengar på hemliga konton i furstendömet Liechtenstein lyckas undanhålla svenska staten 46 miljarder kronor.

Regeringens politik är alltså att sätta in de stora åtgärderna mot det lilla fel som de flesta svenskar är delaktiga i. Men den sätter in de små åtgärderna mot det stora fusk som en liten grupp rika svenskar ägnar sig åt. Regeringens mildhet i det senare fallet gör att åtgärderna inte handlar om att jaga skattefuskarna, utan om att förenkla systemen.

Regeringens prioriteringar är med andra ord mycket tydliga. Det motsvaras för övrigt av svenska direktörers inställning i frågan.
------
Läs Devrim Mavi om Sanningsfusk tidskriften Arena och "Bildt öppnar för skattefusk" i SvD. Lyssna också till Mats Kolmisoppis betraktelse i P1 (andra halvan av programmet).
Tidigare artikel: Små och stora fuskare

Estnisk rensning

Estland har en president som inte vill vara president för hela Estlands folk. Han heter Toomas Hendrik Ilves. En fjärdedel av estlands folk har ryska som modersmål. Men presidenten säger i ett uttalande att han inte har mer skäl att tala ryska "än att tala urdu". Urdu är ett språk som talas i Pakistan.

Estland har i århundraden tillhört Ryssland. Under en kort period mellan första och andra världskriget var det en egen stat. Med tanke på den långa gemensamma historien med Ryssland är det naturligt att det bor många ryssar i Estland. Men de har numera en president som tycker att ryssar är lika främmande för Estland som pakistanier.

Enligt Eurostat, EU:s statistiska byrå, har Estland den högsta andelen invånare som inte är medbogare i något EU-land - 27,8 procent av Estlands befolkning är inte EU-medborgare. Det beror på att den estniska regeringen och presidenten vill göra sig av med en stor del av sin befolkning. På presidentens hemsida finns texter på estniska och engelska - men inte på ryska.

Estlands president vill inte erkänna folk som inte är födda och uppvuxna i Estland. Själv är han född i Stockholm och uppvuxen i USA.

-------

För ett år sedan flyttade Estlands regering bort ett monument över dem som stupade i kampen mot Hitler.

-------

Corren, SvD, UNT, Allehanda, HN, E-kuriren, Privata affärer, Dalarnas tidningar, Karlskoga-kuriren

Danskt eller socialistiskt folkeparti?

En artikel i Flamman får oss att höja ögonbrynen. Danska partiet Socialistisk Folkeparti har börjat tävla med Dansk Folkeparti och Sarkozy i Frankrike om att komma med de hårdaste tagen mot bråkiga invandrare.

I en "akutplan" mot nya oroligheter föreslår partiet "massiva" polisinsatser och att man ska "slå ned på den hårda kärnan i indvandrargängen". Därefter ska man upptäcka unga i riskzonen. Därnäst är det föräldrarna som ska ta sitt ansvar och hålla ordning på sina barn. Slutligen ska man ordna fler fritidsaktiviteter för ungdomar.

Detta är vad SF tycker att man ska göra "här och nu". Planen beräknas kosta 215 miljoner danska kronor 2008. Vi undrar hur Dansk Folkepartis Pia Kjærsgaard ska kunna överträffa detta?

På "längre sikt" vill SF dock förbättra integrationen i Danmark och skapa ett mer "inkluderande" samhälle. Hur dessa mål på längre sikt ska uppnås förblir oklart. Planen innehåller nämligen inga åtgärder "här och nu" för det man vill åstadkomma på "längre sikt".

I akutplanen finns ingen antydan om vari orsakerna till de danska oroligheterna består. Och följaktligen finns inga förslag till åtgärder som angriper dessa orsaker. Såvida man inte helt enkelt anser att orsakerna består i kriminella invandrargäng och ansvarslösa föräldrar. "Slödder" i förorterna talade Sarkozy om.

Redan under den så kallade Muhammed-krisen undrade vi vart Socialistisk Folkeparti var på väg. Vi blev också förundrade när SF:s ledamot i Europaparlamentet anslöt sig till den gröna gruppen i stället för vänstergruppen. Nu kan vi konstatera att frågetecknen hopar sig.

Tyskt koalitionsdrama

Den tyska vänsterns stora valframgångar har skapat problem för det etablerade partiväsendet i Tyskland. I delstat efter delstat i västra Tyskland gör vänstern intåg i parlamenten. Enligt opinionsundersökningar i östra Tyskland är partiet redan det största av alla partier.

Den socialdemokratiska taktiken har hittills varit att vägra samarbeta med vänstern. Detta har skapat en fullständig blockering i flera delstatsparlament och en "storkoalition" med borgerliga CDU i förbundsdagen - trots att majoriteten av väljarna har röstat på vänstern, socialdemokraterna och de gröna.

Klaus Wowereit som är SPD-borgmästare i Berlin anser att denna taktik leder till att socialdemokraterna hamnar i en "babylonisk fångenskap med CDU". Wowereit leder sedan länge Berlin tillsammans med vänstern.

Men nu börjar socialdemokraterna vackla i sin vägran att samarbeta med vänstern. I östra Tyskland följer de redan principen att låta partiet i de enskilda delstaterna avgöra om de vill samarbeta med vänstern eller inte. Nu kan en liknande princip vara på väg även i västra Tyskland.

På måndagen beslutade partiledningen i Berlin att ge SPD i Hessen fria händer att samarbeta också med vänsterpartiet i koalitionsförhandlingarna. Därmed har partiledningen gett sitt stöd till partiordförande Kurt Becks linje. SPD söker i första hand en koalition med liberala FDP och de gröna. Men om detta misslyckas lämnar man dörren öppen för samarbete även med vänstern.

SPD:s gruppledare i förbundsdagen Peter Struck ser denna lösning som den allra sista. Men om FDP vägrar att samarbeta med socialdemokraterna kan ett samarbete med vänstern vara "en sista utväg". Alternativet i Hessen är att låta CDU-ministerpresidenten Roland Koch förbli i ämbetet "för evigt", som Struck uttryckte det.

Även de grönas gruppledare i förbundsdagen Renate Künast säger sig vara öppen för samarbete med vänsterpartiet. "Innehållet måste bestämma, därför kommer vi att tala med dem liksom med SPD", säger hon.

Vänsterpartiets ordförande Lothar Bisky har bekräftat att vänstern i Hessen är beredda att stödja valet av socialdemokraten Andrea Ypsilanti till ministerpresident.

På riksplanet följer socialdemokraterna fortfarande sin vägrarlinje. Men för hur länge? SPD:s omsvängning i taktiken mot vänstern har redan fått regeringssamarbetet med CDU att gnissla.
-------
FAZ, ND, JW, DN
Tidigare artiklar:
Seger för vänstern på Cypern och i Hamburg
"Die Linke är Tysklands hetaste parti just nu"
Läs- och lyssnartips
De tyska sossarnas beröringsskräck
Stora valframgångar för vänstern i Västtyskland

Seger för vänstern på Cypern och i Hamburg

Kommunistledaren Dimitris Christofias valdes till Cyperns president på söndagen. Och i Hamburg visar de första valsammanräkningarna att vänsterpartiet tagit sig in i delstatsparlamentet med 6.4 procent av rösterna.

Dimitris Christofias från Akel är den förste kommunistiske presidenten i Cyperns historia. Han vann valet med siffrorna 53.48 procent mot 46.42 för motkandidaten. Denna valseger väntas ge kraft åt kampen för återförening av Cypern. Christofias har redan fått motta gratulationer från såväl motkandidaten, från förre presidenten och från ledarna för de stora partierna i Grekland.

I Hamburg har kristdemokraterna, de gröna och liberalerna backat, medan socialdemokraterna och vänstern gått framåt. Liberala FDP ser just nu ut att förlora sin representation. Den största framgången ligger hos vänstern, som tidigare saknat representation i Hamburg.

Detta gör att det tyska vänsterpartiet nu är Tysklands tredje största parti i delstatsparlamenten. Vänstern har med sina 175 mandat passerat både de gröna (129 mandat) och liberala FDP (107 mandat).

Framgångarna för vänstern i Hamburg innebär att det nu finns majoritet för en koalition mellan vänstern, socialdemokraterna och de gröna. Samtidigt har socialdemokraterna svårt att acceptera vänsterpartiets intåg i de västtyska parlamenten. Taktiken har hittills varit att till varje pris försöka utesluta vänstern från inflytande genom att SPD gått in i storkoalition med borgerliga CDU. Denna taktik kommer dock inte att fungera i längden .
-------
SvD, SvD, DN, DN
Kommunismen går framåt
"Die Linke är Tysklands hetaste parti just nu"

Kommunismen går framåt

Enligt Svenska Dagbladet kan en kommunist bli Cyperns näste president:

"Kommunistledaren Dimitris Christofias är klar favorit till segern när Cypern väljer president på söndagen."

Dimitris Christofias, som leder kommunistpartiet Akel, har fått stöd av tre andra partier inför den avgörande valomgången.

Både mitten-högerpartiet Diko, socialistiska Edek och de gröna stöder kommunisten Christofias och uppmanar sina väljare att rösta på honom. Det ger Christofias stöd av ungefär 58 procent av väljarkåren.

På översta bilden syns Dimitris Christofias tillsammans med grekiska kommunistpartiets ordförande Aleka Papariga under en demonstration mot kriget i Irak.

DN

"Die Linke är Tysklands hetaste parti just nu"

I dagens DN skriver Jan Lewenhagen om det tyska vänsterpartiet:

"Die Linke - så heter partiet som är på väg att plöja en djup vänsterfåra i det tyska politiska landskapet. Tusentals missnöjda tyskar går åt vänster, och de andra partierna måste följa efter."

På söndag är det delstatsval i Hamburg. Die Linke väntas få omkring tio procent av rösterna.

Tyvärr finns inte artikeln i tidningens nätupplaga. Däremot finns en annan artikel som redovisar att vänsterpartiet nu är det största partiet i östra Tyskland. I öst får vänstern 29,7 procent av sympatierna. I hela Tyskland 11 procent och är därmed Tysklands tredje största parti.

Bilder från ett valmöte i Hamburg. På den översta bilden Gregor Gysi, som tillsammans med Oskar Lafontaine, är partiordförande.

Tidigare artiklar om tyska vänstern:
Ett vänsterhotell i skogen
Läs- och lyssnartips
De tyska sossarnas beröringsskräck
Stora valframgångar för vänstern i Västtyskland

Uppdatering:

Aftonbladets ledare "Berlins borgmästare: Inget tabu mot vänstern"

Om demokrati

Vi hörde i veckan folkpartiets Birgitta Ohlsson debattera Kuba med Lars Ohly i radions P1 morgon. Hon sa att man måste vara "glasklar" i fråga om demokrati och diktatur. Vi tyckte att det var en intressant formulering. Är frågan glasklar? Och: Är frågan om demokrati och diktatur en motsättning mellan höger och vänster?

Det finns få politiker som i dagens samhälle förespråkar diktatur. De flesta förespråkar demokrati, åtminstone som allmänt begrepp. Det gäller såväl höger som vänster. Inte ens historiskt finns några större motsättningar mellan höger och vänster då det gäller själva ordet demokrati. Striden har närmast stått mellan vilka som ansett sig vara mest demokratiska.

Inte ens Sovjetunionen tog avstånd från demokrati. I stället förespråkade man en särskild form av demokrati - sovjetdemokratin. Ibland framför kritiker av marxismen att begreppet proletariatets diktatur är ett bevis för att socialister vill ha diktatur i stället för demokrati. Men inte heller detta argument är giltigt. Proletariatets diktatur existerar i marxistisk tradition som en beskrivning av ett övergående stadium i en revolutionär omvandling av samhället. Även detta stadium kännetecknas av att majoriteten av folket ska delta i utövandet av styrelsen. Och det ska ske i majoritetens intresse. (För att undvika missförstånd vill vi påpeka att även vi är medvetna om att begreppet missbrukats och använts för att rättfärdiga diktatur. Vi talar här om begreppets innebörd i marxistisk teoribildning.)

Birgitta Ohlsson framhöll i radiodebatten att man inte kan ställa demokrati och välfärd i motsättning till varandra, så att man t ex väljer att antingen ha demokrati eller social välfärd. Demokratin är för henne överordnad allt annat. Lars Ohly instämde i detta.

Vi anser att detta är att förenkla frågan om demokrati för mycket. Redan den grekiske filosofen Aristoteles insåg att demokrati och jämlikhet förutsätter varandra. Han menade att deltagarna i ett demokratiskt sammanhang måste vara någorlunda jämlika varandra för att demokratins idé ska fungera.

I ett socialt ojämlikt samhälle får en del människor större verkligt inflytande genom ekonomisk makt och utbildning. I ett samhälle där stora delar av människors liv och vardag styrs av privata och individuella lösningar blir detta särskilt tydligt.

En annan fråga som styr demokratins möjligheter är huruvida en stat utsätts för hot eller inte. Det kan gälla såväl yttre som inre hot. Den svenska demokratin krympte under andra världskriget. Den amerikanska demokratin har krympt efter 11 september 2001. USA:s krigföring mot Kuba, som militärt och ekonomiskt har pågått sedan 1962, har inte gynnat demokratin på Kuba.

Frågan om en nations självbestämmanderätt är väsentlig för demokratins förverkligande. Därför är inställningen till USA:s krigföring mot Kuba ett väsentligt kriterium på om man vill gynna demokratins utveckling i detta land. I den frågan slirar många liberaler.

Ordet demokrati brukar översättas med folkstyre. Om folkstyre ska råda som allmän princip för samhället blir det intressant att fråga vilka delar av samhället som underordnas demokratins princip och vilka delar som hanteras privat och individuellt.

De delar av samhället som styrs privat och individuellt styrs inte demokratiskt. På dessa områden är det penningens makt som råder. Där är vi inte lika. Där gäller inte en människa en röst.

Vi anser att det största hotet mot demokrati i dag kommer från en strävan att privatisera allt större delar av människors liv och vardag. Till detta undandragande av större och större delar av samhällslivet från demokratin bidrar inte sällan liberaler. Detta faktum borde vänstern tydligt betona.

En klassisk fråga när det gäller demokrati är: Demokrati för vem? En annan fråga är: Demokrati över vad?

Där demokrati inte råder, så är det en annan princip som råder.

Sossarna ute och cyklar i Kosovo

Socialdemokraternas utrikespolitiske talesman anklagar utrikesminister Carl Bildt för att han inte snabbt nog vill erkänna Kosovo som ett självständigt land. Dess värre måste vi konstatera att Ahlin är ute och cyklar. Han har helt enkelt lagt de folkrättsliga principerna på hyllan.
Ahlins beteende vittnar om att även de svenska socialdemokraterna är beredda att underminera FN-systemet.

Kosovo har i dag ensidigt utropat sig självständigt, dock utan de förutsättningar som FN kräver.

Det känns lite ovant att berömma utrikesminister Carl Bildt och kritisera socialdemokraterna. Men i frågan om Kosovos "självständighet" är det på sin plats. Det är klokt att hålla sig till folkrättsliga principer.

–Jag tror att Urban är rätt mycket inspirerad av en del militanta amerikanska tongångar, säger Bildt till SvD.

EU ger sig nu in i ett getingbo utan mandat från FN. Som SvD:s kommentator Rolf Gustavsson skriver:

"Politiskt är det minst lika paradoxalt att EU medverkar i ett statsbygge som på i huvudsak etniska grunder ytterligare splittrar upp före detta Jugoslavien. EU har under drygt femton år med stor möda försökt europeisera Balkan, befrämja demokrati och rättssamhälle för att därigenom övervinna gränser och etnisk uppsplittring. 'Standard före status' kallades den linjen, medan resultatet blivit det omvända."

SvD, SvD, DN, DN, DN, DN

När Sveriges konung hjälpte Hitler

Bild: Från vänster nuvarande kungens pappa Gustav Adolf, Hermann Göring och Gustav V.

När Hitler 1940 hade ockuperat Österrike, Tjeckoslovakien, Polen, Danmark. Norge, Belgien, Holland och Frankrike, så ville Hitler ha fred med Storbritannien.

I det läget fanns det folk som ville hjälpa Hitler att skapa en hitlersk fred. En av dem var Sveriges dåvarande regent, Gustav V. Han skrev ett brev till Storbritannien där han uppmanade landet att acceptera en "fredlig uppgörelse".

Sverige hjälpte vid den tidpunkten Tyskland att kriga genom att förse Tyskland med större delen av den järnmalm det behövde för krigsindustrin. Under det första krigsåret räknade tyskarna med att få elva miljoner ton svensk järnmalm för att täcka sitt årliga behov som uppgick till femton miljoner ton.

Winston Churchill, som var premiärminister i Storbritannien, svarade till den svenske kungen:

"Innan en sådan begäran eller sådana förslag ens kan tas under övervägande måste Tyskland ge effektiva garantier i gärningar, inte i ord för att frihet och självständighet åter ges åt Tjeckoslovakien, Polen, Norge, Danmark, Holland, Belgien och framför allt Frankrike."

Den svenske kungen krävde inte någon frihet åt de ockuperade länderna. Han ville bara ha fred. Det vill säga, Hitlers fred.

-------

När Sveriges konung stödde Hitler

"Churchill fick vredesutbrott över svenske kungens svek"

Ur Sveriges nazistiska förflutna

Ett vänsterhotell i skogen

I Elgersburg i den tyska delstaten Thüringen ligger ett hotell med en lite speciell historia. 1925 köptes det in av den tyska Röda Hjälpen och gjordes till ett hem för barn till politiska fångar. Hotellet fick namnet MOPR-Kindheim (MOPR barnhem). MOPR är den ryska förkortningen för Internationella Röda Hjälpen - Mezhdunarodnoye Obshtchestvo Pomoshtchi Revolutzioneram. I mitten av 1920-talet hade kommunisterna majoriteten i Elgersburgs kommun.

Barnhemmet invigdes på påsksöndagen 1925 av Wilhelm Pieck och "en svensk kamrat" (som vi inte lyckats hitta namnet på). Redan vid invigningen klagjordes att detta inte skulle vara ett hem för fattiga barn, utan ett hem för barn till framstående arbetarkämpar som fängslats för sitt politiska engagemang. Fram till 1933 fick tusentals barn möjlighet att komma till detta hem och få "en egen säng" och "bad två gånger i veckan".

MOPR-Kindheim fick understöd av många framstående tyska kulturpersoner som Egon Erwin Kirsch, Heinrich och Thomas Mann, Kurt Tucholsky, Käthe Kollwitz, Heinrich Zille och Albert Einstein.

Efter nazisternas maktövertagande 1933 tog nazisterna över hemmet och gjorde om det till ledarskola för Hitlerjugend och som hem för officerare.

Efter nazidiktaturens slut 1945 övergick hemmet först till organisationen Volkssolidarität och senare till det tyska socialistiska enhetspartiet, SED. Det fungerade under DDR-tiden som semesterhem för partimedlemmar och utländska gäster. Efter murens fall övergick ägandet till det tyska vänsterpartiet, en av få egendomar som partiet fick behålla.

Idag heter hotellet "Hotel Am Wald" och är öppet för allmänheten. För en relativt billig penning kan man bo på hotellet och äta typisk thüringsk mat i hotellets restaurang.

Utsikten från hotellet är bedårande och lämpar sig väl som utgångspunkt för vandringar i skog och berg. Just i dessa berg fann den tyske diktaren Goethe inspiration genom vandringar som finns utmärkta på kartor. Hotellet är också en utmärkt utgångspunkt för att besöka de närbelägna städerna Weimar, Erfurt och Jena.

-------

Hotel Am Wald

Läs- och lyssnartips

Dagens eko har idag kommit fram till samma analys av det politiska läget i Tyskland som vi på denna blogg presenterade för en vecka sedan. Gott så!

"Det tyska vänsterpartiet die Linke, med rötter i den östtyska kommunismen, etablerar sig nu också i västra Tyskland", meddelar Ekot. "Det var det partiet som vann vänsterväljarna i de båda delstatsvalen förra helgen. Men något samarbete intresserar inte den tyske socialdemokratiske ordföranden Kurt Beck."

– Ju starkare die Linke blir, desto mer rör sig de andra partierna mot social rättvisa. Det är huvudsaken. Vi kommer att fortsätta förändra politiken, säger Oskar Lafontaine, tidigare socialdemokratisk partiordförande och finansminister, numera en av två ordföranden för tyska vänsterpartiet.

Den andre ordföranden, Lothar Bisky, anser att socialdemokraterna måste bryta med sin blockad mot vänsterpartiet och låta vänstermajoriteten bland väljarna få genomslag i regeringspolitiken - både nationellt och lokalt:

– Muren mot vänsterpartiet måste falla, säger han.

Konsekvensen av socialdemokraternas blockad mot vänsterpartiet är att socialdemokraterna samregerar med borgerliga CDU och att vänstermajoriteten bland väljarna inte blir regeringspolitik. En inriktning som uppenbart ogillas av väljarna.

På det nationella planet ligger det nya vänsterpartiet Die Linke på 14 procent av väljarsympatierna, enligt DN. En röd-röd-grön koalition i Tyskland skulle få 49 procent av rösterna, medan CDU och liberalerna stannar på 46 procent.

I SvD tvingas till och med ledarskribenten Claes Arvidsson medge att "Die Linke segrade":

– Man tog sig över spärrgränsen på fem procent inte bara i Niedersachsen utan också i Hessen, det vill säga i en av väst­ra Tysklands riktigt tunga delstater.

-------

Lyssna på Ekots inslag!

Borgarna säljer ut Sverige till shejker

Det är viktigt för den borgerliga alliansen att minska det statliga ägandet. Därför säljer de ut svenska statliga företag - men intressant nog till en annan stat.

Borgarregeringen har nu sålt det svenska statliga OMX till staten Dubai, som är en del av Förenade Arabemiraten.

Blir Sverige på detta sätt mer demokratiskt?

Dubais regent, shejk Mohammed bin Rashid al-Maktoum utnämnde i fredags sin son till kronprins. Han utsåg också sin bror och sin andre son till viceregenter.

Shejk Mohammed är även försvarsminister, premiärminister och vicepresident i Förenade arabemiraten, som Dubai är en del av.

Dubai är med andra ord en mycket demokratisk stat som kan handha till exempel svenska pensionspengar mycket bättre än den svenska staten.
--------
Approximation
DN, DN, SvD
Amnesty
OMX

Nya bloggkamrater

Vi har umgåtts en del med Björn Nilsson som har bloggen Björnbrum även tidigare. Men nu har vi bestämt oss för att göra förhållandet stadigare och länka till varandra. Björn skriver klokt, okonformistiskt och revolutionärt. Det gillar vi!

Helena Duroj med bloggen Politik och poesi är en nyare bekantskap. Hon kallar vår blogg "tuff och rebellisk". Det gillar vi också! Själv blandar hon dagskommentarer med egna dikter.

Angelo med bloggen Bygg ett bomb skriver huller om buller om högt och lågt. Det var där vi fann den fina skämtteckningen ovan.

Vi firar denna nya länktrio med den poetiska Te recuerdo Amanda av och med Victor Jara.

De tyska sossarnas beröringsskräck

Tyskland har så här på måndagen vaknat upp i ett nytt politiskt landskap. Vänstern är idag ett normalt inslag i den tyska politiken, även den västtyska.
-Tyskland har fått ett fempartisystem, som en av vänsterpartiets ledare, Gregor Gysi, uttryckte det i går kväll.

Snart tjugo år har gått efter Berlinmurens fall. För borgarna innehöll den händelsen så många önskedrömmar om att vänstern för evigt skulle försvinna ur politiken.

Dagen efter delstatsvalen i Niedersachsen och Hessen har den önskedrömmen kommit på skam. Hela det gamla politiska etablissemanget letar efter utvägar för att hålla den gamla drömmen vid liv. Det tyska vänsterpartiet är hela det politiska etablissemangets största problem.

Läget är sådant i Tyskland att det egentligen finns en vänstermajoritet bland väljarna. Nåja, åtminstone röd-röd-grön majoritet. Det vill säga sossarna, vänsterpartiet och de gröna har en majoritet av de tyska väljarna bakom sig.

Men eftersom de tyska socialdemokraterna vägrar samarbeta med vänsterpartiet på riksplanet har de föredragit att gå i koalition med borgarna och låta Angela Merkel (CDU) vara förbundskansler.

Det tyska vänsterpartiet har haft sitt starka fäste i östra Tyskland, det före detta DDR. Där har de hela tiden sedan murens fall haft 15-20 procent av rösterna (eller mer). I västra Tyskland har de tidigare samlat en eller två procent av rösterna. De västtyska politikerna har därför, i det längsta, hoppats att vänstern ska hållas till östra Tyskland. Från och med i går är det inte längre möjligt. Idag har den nya tyska vänstern representation också i de västtyska delstaterna Bremen, Niedersachsen och Hessen. Vänsterns röstetal har fem- eller sjudubblats.

I Hessen har vänstern blivit tungan på vågen. Det finns en röd-röd-grön majoritet. Frågan blir därför om socialdemokraterna vågar lämna sin beröringsskräck och låta vänstermajoriteten bland väljarna bli regeringspolitik. Eller om de av rädsla för att förknippas med vänstern hellre går i koalition med borgarna som på riksplanet.

I längden kan inte beröringsskräcken hålla. Tyska SSU:s ordförande Franziska Drohsel anser att socialdemokraterna måste finna ett "praktiskt och sakligt umgänge" med vänsterpartiet. Hon konstaterar att den regerande borgmästaren i Berlin, Klaus Wowereit, har det. Och att han är tillfreds.
-------
Stora valframgångar för vänstern i Västtyskland
DN, DN, DN, SvD, SvD
Tyska vänsterpartiet

Stora valframgångar för vänstern i Västtyskland

Idag har det varit val i de västtyska delstaterna Niedersachsen och Hessen. Båda delstaterna tillhör de folkrikaste i Tyskland. Och i båda valen har det nya tyska vänsterpartiet skördat stora framgångar.

För närvarande står det klart att vänstern tar sig in i delstatsparlamentet i Niedersachsen med 7,1 procent av rösterna. Vid förra valet fick dåvarande vänsterpartiet endast en procent.

I Hessen ligger vänsterpartiet och darrar på 5-procentsspärren. Om vänstern lyckas ta sig in även där kommer de att kunna bidra till maktskifte i delstaten.

-Därmed visar det sig att vänsterns tidigare framgångar i Bremen inte var någon dagslända, säger Dietmar Bartsch från Die Linke.

Vänsterns intåg i de västtyska delstatsparlamenten förändrar hela den politiska kartan i Tyskland. I dagens båda delstatsval har borgerliga CDU fått vidkännas stora förluster.

-------

Uppdatering:

Enligt ZDF:s kommentator har Die Linke nu 5,1 procent i Hessen (Det finns en valkrets kvar att räkna. Men enligt kommentaren tror man inte att den kan påverka). Alltså tycks det nu som att vänsterpartiet har röstats in även i Hessen.

Det är även intressant att SPD:s ledare i Hessen, Andrea Ypsilanti som också gjort framsteg, har drivit en tydligare vänsterpolitik än partiet i övrigt. Det kommer att påverka socialdemokratins politik i hela Tyskland.

Vänsterpolitik är en valvinnare!

SvD, DN

Ur Sveriges nazistiska förflutna

Som en åminnelse denna dag publicerar vi här ett par bilder ur Sveriges närhistoria. Ovan syns den svenska militärledningen som gratulerar Adolf Hitler på 50-årsdagen den 20 april 1939. Från vänster syns Chef des Protokolls friherre von Doernberg, Adolf Hitler, Sveriges minister i Berlin Arvid Richert, Chefen för försvarsstaben generallöjtnant Olof Thörnell, Chefen för marinen viceamiral Fabian Tamm, Chefen för arméstaben generalmajor Helge Jung, Kapten friherre Gösta Stedingk. (Dåvarande moderatledaren Gösta Bagge syns inte på bilden.)

Med tanke på hur dåvarande svenska soldatinstruktion såg ut, så är det inte förvånande att just Hitler firades av den svenska militärledningen:

"Det är i folkets rasegenskaper som vår förmåga och kraft ytterst bottna. För en nation är bevarandet av rasens goda egenskaper av utom ordentlig betydelse i den ständigt fortgående tävlingskampen mellan folken. Nationens kraft, välstånd och kultur bero därav. Därför utgör blandning med en icke likvärdig ras en av de största farorna för ett högt stående folk."
Ur "Soldatinstruktion. Allmän del. Vårt fädernesland och dess försvar". 1929-1943

Och här har vi nuvarande svenske kungens pappa, arvprins Gustav Adolf, som skänker en slant till Winterhilfswerk i januari 1939.

Dagens citat

- Den här regeringens popularitet är inte bedövande just nu bland det svenska folket. Det drabbar oss alla.

Göran Hägglund, ordförande för kristdemokraterna
-------
DN, AB, SvD

Historielektion

Om förspelet till andra världskriget. Vem eller vilka hjälpte Hitler att starta krig? Hade Hitler kunnat stoppas? Hur agerade västmakterna?

Vi hittade en intressant sammanfattning i en initierad bok:

"Som vi har sett skulle Storbritannien och Frankrike med Rysslands hjälp ha kunnat ingripa och sätta stopp för Hitler utan att behöva riskera särskilt mycket vid en rad tillfällen:
1936 när tyskarna tågade in i det demilitariserade Rhenlandet, 1938 när de tog Österrike och hotade med krig i Europa för att få sudetområdet, till och med när de...lade beslag på Tjeckoslovakien.

Men den fredstörstande Chamberlain hade ryggat tillbaka för sådana åtgärder. Och inte bara det: han hade själv ingripit, han hade riskerat - det var hans egna ord - sin politiska karriär för att hjälpa Adolf Hitler att ta vad denne önskade från grannstaterna. Han hade inte gjort någonting för att rädda Österrikes självständighet.
Han hade förenat sig med den tyske diktatorn för att krossa Tjeckoslovakien - det enda verkligt demokratiska landet vid Tysklands östgräns, den enda stat som var positivt inställd till västmakterna och som stödde Nationernas förbund och tanken på kollektiv säkerhet.
/---/
Sedan Chamberlain frivilligt och hänsynslöst hade låtit så mycket gå förlorat företog han sig nu i en handvändning, på grund av sin lättförståeliga bitterhet när Hitler ockuperade återstoden av Tjeckoslovakien, att på egen hand ge en garanti åt Polen - ett land som styrdes av en politiskt oduglig klick 'överstar' vilka dittills intimt hade samarbetat med Hitler, vilka som hyenor hade slutit sig till tyskarna för att slita bitar ur Tjeckoslovakien och vilkas land militärt sett var omöjligt att försvara just på grund av de tyska erövringar som Storbritannien och Polen hade hjälpt Hitler att göra."

Ur Det tredje rikets uppgång och fall av William L. Shirer

Say no more

Center for Public Integrity, en Washingtonbaserad organisation som i allmänhetens tjänst bevakar maktpersoner och -institutioner, har dokumenterat 935 lögner som USA:s politiska ledning gjorde sig skyldig till före invasionen av Irak.

Det fanns även svenska politiker som tyckte att Sverige skulle ge sig in i detta krig med stridande trupp.
-------
DN

Fritt fall fortsätter

Ännu en opionsundersökning bekräftar att svenska folket inte gillar alliansregeringens politik. Regeringen har stöd av mindre än 40 procent, medan oppositionen stöds av mer än 56 procent, enligt Sifo som publiceras i SvD och GP idag.

– Det finns inget tecken på att accelerationen nedåt för regeringen avstannar. Fallet fortsätter, säger Sören Holmberg, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.

Regeringen kan dock glädja sig åt att ha ett starkare stöd, även om det minskar, bland pensionärerna. Oppositionen däremot har ett klart övertag bland unga väljare i gruppen 18-29 år.
– Det är dryga 30 procentenheters skillnad i den gruppen till oppositionens fördel, säger Toivo Sjörén, chef för Sifos opinionsundersökningar.

Men, men, som statsminister Fredrik Reinfeldt så träffande förklarar:

"Ni ska veta, kära väljare, ni som blir uppringda av Sifo och Temo och allt vad de heter och som ställer frågan vilket parti ni skulle rösta på i dag, att den som svarar Socialdemokraterna inte har en aning om vilken politik han eller hon sagt ja till." (ur Riksdagens snabbprotokoll, den 16 januari 2008)

Väljarna förstår inte! Det har Reinfeldt observerat tidigare. ”Svenskarna är mentalt handikappade", som han så klokt förklarade i sin bok Det sovande folket.
-------
Läs även Badlands Hyena.

En israelisk-palestinsk dirigent

- Vi är välsignade - eller förbannade - att leva med varandra. Och jag föredrar det förstnämnda, säger den israeliske och numera även palestinske pianisten och dirigenten Daniel Barenboim om förhållandet mellan israeler och palestinier.

- Det faktum att en israelisk medborgare kan beviljas ett palestinskt pass kan vara ett tecken på att det faktiskt är möjligt, tillägger han. Barenboim är den förste israel som blivit hedersmedborgare i Palestina.

Barenboim, som förra lördagen gav en konsert i Ramallah på Västbanken, säger att det är en stor ära att få palestinskt pass.

- Jag har accepterat det därför att jag tror att det israeliska folkets och det palestinska folkets öden är oupplösligt sammanknutna.

Barenboim är för närvarande ledare för Staatsoper Unter den Linden i Berlin. 1975-1989 ledde han Orchestre de Paris och 1991-2006 Chicago Symphony Orchestra.

Nästa år kommer han att dirigera nyårsdagskonserten i Wien.

Märkligt nog verkar varken DN eller SvD ha nappat på denna nyhet.
-------
Daniel Barenboims hemsida
New York Times
Sveriges Radio

På ett sluttande plan

Moderaterna rasar fem procentenheter i Demoskops senaste mätning. Regeringen har stöd av 38,6 procent av svenska folket mot oppositionens 57,6 procent. Det skiljer nu nästan 20 procentenheter mellan regering och opposition.

Regeringen börjar bli desperat. Likaså SvD:s ledarblogg. "Om inte Reinfeldt skruvar upp trycket går det åt skogen", skriver den.

- Vi måste mycket tydligare jaga Mona Sahlin, säger moderaternas partisekreterare Per Schlingmann.

Att jaga Mona Sahlin betyder också att jaga ABF och Lärarförbundet. Och alla andra som regeringen inte gillar.

Vi undrar om detta kommer att hjälpa regeringen? Knappast. Däremot riskerar borgarna att få en så stor del av svenska folket emot sig och så bittra fiender att de inte kan komma tillbaka till regeringsmakten på många, många år.

Lästips om Olof Palme

DN:s huvudnyhet är idag att CIA ville värva den unge Olof Palme. Jinge påpekar helt riktigt att detta inte är någon nyhet. Det är sedan länge känt att Palme under sin studenttid hade samröre med den amerikanska underrättelsetjänsten. Samarbetet handlade om att bekämpa kommunismens inflytande i den internationella studentrörelsen.

Det nya som DN grävt fram är ett dokument som visar att Palme rapporterat till amerikanska ambassaden och angett namn. Alltså en skriftlig bekräftelse på det vi redan visste.

Intressant att DN:s chefredaktör har stoppat möjligheterna att kommentera artikeln på DN.se.

McCarthy går igen - i Sverige

Borgarnas antikommunism börjar närma sig gränsen för vad som kan anses vara acceptabelt i en västerländsk demokrati. Den börjar bli ett hot mot flera av de liberala friheterna.

Redan har vi sett hur regeringen efter valet använder statliga myndigheter för att indoktrinera ungdomar i sin syn på 1900-talshistorien och kommunismen. Detta trots att man före valet sade sig vara motståndare till opinionsbildande myndigheter.

I dagens Svenska Dagbladet ger sig ledaren på ABF för att organisationen låter vänsterorganisationer, som ledarskribenten Claes Arvidsson inte tycker om, använda ABF:s lokaler som "mötesplats".

På Brännpunkt i samma tidning angriper ordföranden i "Liberala" ungdomsförbundet, Frida Johansson Metso, Lärarförbundet och dess ordförande Eva-Lis Preisz, för att en av Lärarförbundets medlemmar bedriver studiecirklar och ordnar studieresor till Kuba. Särskilt graverande är att medlemmen också är ordförande i en lokalavdelning och dessutom ordnat cirklar i Lärarförbundets lokaler.

Det demokratibegrepp som utformats i västerlandet brukar innefatta bland annat åsiktsfrihet, organisations- och församlingsfrihet. Det är just dessa friheter som borgarna i dagens Sverige angriper. Människor och organisationer som faller utanför de snäva ramar som de nya åsiktspoliserna vill sätta upp ska inte få ordna möten eller studier. Åtminstone inte i ABF:s eller Lärarförbundets lokaler.

I USA:s 1950-tal gjorde sig senator Joseph McCarthy en karriär på liknande argument som dem vi läst i dagens SvD. Eftervärldens dom mot hans minne har varit hård.

Vi vet att borgarna inte tycker om socialism eller kommunism. Vi tycker inte om dem heller. Däremot har vi inte för avsikt att förbjuda dem att samlas, studera eller åka på studieresor. Om dagens svenska borgare har för avsikt att förbjuda oss är de på väg bort från varje definition av demokrater eller liberaler.

"Frihet är alltid frihet för den som tänker annorlunda", som Rosa Luxemburg sa.
-------
Badlands Hyena kommenterar Metsos angrepp.
-------
Uppdatering: Svenska Dagbladets ledarredaktion gör reklam för tidskriften Neos angrepp på yttrandefriheten. Samtidigt säger sig tidskriften verka för "yttrandefrihet"! En blick på redaktionens sammansättning ger en inblick i vilka som styr borgerlig opinionsbildning.
-------
Uppdatering, igen: Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Preisz svarar ånyo på folkpartisternas osakliga angrepp.

Amerikansk valrörelse

Så har den amerikanska valrörelsen börjat. Den har stor betydelse även för oss. Trender i amerikansk politik brukar få genomslag här - med tio års fördröjning. Med det allt snabbare informationssamhället kommer genomslagen att komma snabbare.

Oavsett hur utgången kommer att bli kan vi redan nu slå fast att USA är inriktat på förändring. Opinionen är mer radikal än på länge. Den vill ha slut på Irakkriget, slut på privatiseringar och införande av allmän sjukförsäkring.

Republikanerna har stora problem. President Bushs regering har skämt ut USA inför världen och det amerikanska folket har insett detta. Förtroendet för Bush är mycket lågt. 60 procent tycker att han gör ett dåligt jobb som president. Därför vill alla republikanska presidentkandidater distansera sig från Bush. Ingen riktigt stark kandidat ställer ens upp. Republikanerna ser ut som förlorare. Men som vi vet finns det starka - inte minst ekonomiska - intressen som vill behålla ett republikanskt styre.

På den demokratiska sidan syns förändringen tydligast. Bara det faktum att en kvinna och en svart kandidat är två av de främsta innebär förändring. Och att Barack Obama, en svart kille från South Side i Chicago med en pappa från Kenya, kunde vinna stort i den huvudsakligen vita delstaten Iowa är stort. Det pekar på förändring. Den entusiasm han lyckats skapa, inte minst bland ungdomar, leder till ökad politisering och mobilisering av väljare i ett land där knappt hälften av befolkningen brukar rösta. Så är Barack Obamas slagord också "Change!" Förändring!

Bland de demokratiska kandidaterna finns viktiga skillnader. Hillary Clinton representerar det gamla demokratiska etablissemanget. För många känns hennes perspektiv som en upprepning av maken Bills presidenttid - på gott och ont. Det blev ju sämre efteråt. Men som vi vet var inte heller Bill Clintons presidenttid utan skamfläckar. Även om Hillary kom trea i Iowa leder hon stort i nationella opinionsundersökningar.

Barack Obama symboliserar förändring, men han är samtidigt mycket vag i beskrivningen av vad denna förändring ska innebära. På den punkten är John Edwards, som var vicepresidentkandidat i förra valet, mycket tydligare. Som vi tidigare konstaterat här på bloggen har han lyft fram de fattigas situation i USA, allmän sjukförsäkring för alla amerikaner, slut på Irakkriget, utökade fackliga rättigheter och stärkta rättigheter för arbetare att teckna kollektivavtal. Visserligen stödde han tidigare USA:s krig mot Irak, men säger nu att detta var ett misstag.

"Jag kommer att bli den mest fackföreningsvänlige presidenten i USA:s historia", säger Edwards på sina kampanjmöten. "När jag är president kommer inga strejbrytare att kunna ta sig förbi strejkvakter för att ta era jobb!" En del kommentatorer menar att Edwards retorik innebär "klasskrig". Med detta budskap blev Edwards god tvåa i Iowa. Det säger en hel del om stämningen bland de amerikanska väljarna.

En kandidat som inte omtalas så ofta i Sverige är Dennis Kucinich. Han är kongressman från Ohio och har det mest konsekventa vänsterprogrammet i den amerikanska valrörelsen. Han har ett svagt stöd (cirka en procent i opinionundersökningarna). Han uppfattas av få som en trolig vinnare. Men han spelar en viktig roll för att föra ut ett mer konsekvent radikalt politiskt budskap. Han har fått stöd från skådespelaren Sean Penn och fungerar lite som en blåslampa från vänster. I Iowa ställde han inte upp, utan uppmanade sina sympatisörer att stödja Barack Obama.

Sam Webb, som är ordförande för de amerikanska kommunisterna, menar att detta val är mycket viktigt. Och att det är viktigt att demokraterna vinner.
-Naturligtvis kommer det inte att lösa varje socialt problem, säger Webb. Varför skulle någon tro det? Men det kommer att ge bättre förutsättningar för den arbetarledda folkrörelsen i dess kamp.

"På samma sätt som det inte finns någon väg till socialismen utan en period av kamp mot storföretagen, så finns det ingen period av kamp mot storföretagen som hoppar över valet 2008", säger Sam Webb som tror att det i år finns möjligheter till en demokratisk storseger som i valen 1936 och 1964.

Om det besannas återstår att se. Hur utgången än blir kommer den också att påverka oss.

-------

Uppdatering:

Resultatet av presidentnomineringen i Iowa beskrivs som en "jordbävning i Mellanvästern" i Washington Post. Det var ett slag mot etablissemanget.

Som vi tidigare konstaterat blåser det förändringens vindar bland USA:s väljare. Det blåser vänstervindar. Obama har med sitt slagord "Change!" kunnat fånga dessa stämningar. Inför primärvalet i New Hampshire ligger Obama först i opinionsmätningarna. Om detta också blir resultatet kan det förändra bilden av hela valrörelsen. Det självklara är inte längre självklart. Enligt CNN i går kväll har nu alla ledande kandidater antagit Obamas paroll och talar om förändring.

Hillary Clinton har börjat angripa Obama allt hårdare. Hon anklagar honom för att ha bytt ståndpunkt i flera frågor - vilket är en helt riktig iakttagelse. Men den gäller även henne och flera av de andra kandidaterna. Clinton har i flera år försökt lägga sig så nära president Bush som möjligt. När hon nu talar om förändring låter det ihåligt.

Barack Obama är medvetet vag. Han talar om enhet mellan röda och blå. Han vill ha en sjukvård "där fler familjer kan ha råd att besöka en läkare". Han ska avsluta kriget i Irak och ta hem trupperna. Han ska ta bort skattesänkningarna för företag som skeppar jobben utomlands. Han ska i stället sänka skatterna för medelklassen. Han ska befria landet från "oljans tyrrani". Han har sagt att han som president ska sätta sig ner och förhandla med försäkringsbolagen, sjukvårds- och läkemedelsindustrin.

John Edwards talar inte om landets enhet och förhandlingar med storföretagen, utan om kamp mot storföretagens girighet. Han säger att det kommer att krävas "an epic fight" mot storföretagen för att krossa deras grepp om den amerikanska demokratin.

Se och lyssna till Obamas segertal i Iowa. Likaså John Edwards segertal.

-------

DN, DN

Fritt inträde på franska museer

I Sverige tycker regeringen att det ska kosta pengar att gå på museum. I Frankrike prövar regeringen motsatt väg och gör det gratis att gå på de större franska riksmuseerna de närmaste månaderna. "Det är ett experiment för att ge en bredare publik tillträde till högre kultur."

I Sverige avskaffade den borgerliga regeringen de fria entréerna på våra riksmuseer. Nu har vi facit. Minus 25 procent besökare på de så kallade världskulturmuseerna, minus 55 procent för Livrustkammaren.
-Man får förmoda att kulturministern är nöjd, skriver DN:s ledare idag under rubriken "Snålhetens triumf".

"Svårare att förstå är hur regeringen motiverar denna förändring. Museerna finns kvar med hus och personal och samlingar och utställningar. För skattebetalarna är besparingen alltså marginell."

Frankrike har också fått en borgerlig regering, men tydligen en mer kulturellt inriktad sådan. Därför kan fransmän och turister gå gratis på Louvren, Centre Pompidou och 16 andra museer fram till den 30 juni.

Musik- och politiktips från USA

Jackson Browne är en av de stora amerikanska sångare och låtskrivare som har ett tydligt politiskt budskap i sina texter. Browne har varit musiker länge. På 1960-talet var han med i Nitty Gritty Dirt Band. Hans sånger har framförts av andra kända artister.

1986 kom han med albumet Lives in the Balance, som var ett uttryckligt fördömande av Reagan och USA:s politik i Centralamerika:

"There's a shadow on the faces
Of the men who fan the flames
Of the wars that are fought in places
Where we can't even say the names"

På Brownes hemsida kan man lyssna på smakprov ur hans produktion.

Just nu kampanjar Jackson Browne för John Edwards som i presidentvalskampanjen lyft fram de fattigas situation i USA, allmän sjukförsäkring för alla amerikaner, slut på Irakkriget, utökade fackliga rättigheter och stärkta rättigheter för arbetare att teckna kollektivavtal.

"Jag kommer att bli den mest fackföreningsvänlige presidenten i USA:s historia", säger Edwards på sina kampanjmöten. "När jag är president kommer inga strejbrytare att kunna ta sig förbi strejkvakter för att ta era jobb!"

Och om storföretagen säger han: "These people will give their power up when we take their power from them."

Inför primärvalet i Iowa på torsdag ligger Hillary Clinton på 28.6%, Barack Obama på 27.0% och John Edwards på 25.6%. Enligt en opinionsundersökning från Real Clear Politics skulle Edwards vinna mot alla republikanska kandidater:

Rudy Giuliani (R) mot John Edwards (D) = Edwards +2,7%
Fred Thompson (R) mot John Edwards (D) = Edwards +13,3%
Mitt Romney (R) mot John Edwards (D) = Edwards +16,5%
John McCain (R) mot John Edwards (D) = Edwards +3,7%

Enligt samma undersökning skulle Hillary Clinton och Barack Obama vinna mot alla republikanska kandidater utom John McCain.

Det är intressant att Edwards med ett så pass radikalt program kan nå så långt i den amerikanska presidentvalskampanjen. I måndags fick Edwards även stöd från de grönas tidigare presidentkandidat Ralph Nader.
-------
DN
John Edwards i Boone Iowa den 30/12 om storföretagens girighet.

Röda raketers nyårskrönika 2007

Vi har långt ifrån kommenterat alla händelser under året 2007. Men en del. Och vi vill på detta sätt delge er några av våra inlägg i debatten.

Vi är inte arga, som en kommentator nyligen påstod. Förmodligen är vi för lite arga! Men vi är hängivna! Vi vill att morgondagens värld ska bli lite bättre än den som är och var. Och vi vill gärna bidra till det.

Just därför blev vi mot årets slut irriterade över Staffan Norbergs inlägg på DN Debatt. Vi tycker att vänstern borde utvecklas och förnyas. Men det enda av vänsterns förnyelsedebatt som får plats på DN Debatt är fullständigt platt. Staffans förslag var: "Man behöver inte vara mest extrem i alla frågor för att vinna trovärdighet.""Gör inte fiendens fiende till din vän.""Lova färre miljarder så ökar trovärdigheten."

Ojojoj! Om det vore lösningen på vänsterns problem, så skulle de vara lösta för länge sedan.
Vänstern behöver utveckla sin politik ordentligt och på riktigt. Det bör göras utan tomma och allmänna fraser. Med våra inlägg vill vi bidra med något mer än tomma ord.

Mot slutet av januari citerade vi Svenska Dagbladet: "Ingen regering har någonsin tidigare förlorat så mycket stöd under de 100 första dagarna efter ett val som regeringen Reinfeldt." Året som gått har följt i samma spår. Det vi sa i början av året gäller än, men i ännu högre grad nu.

I februari konstaterade vi att borgerligheten hade problem med sin inställning i klimatfrågan. Högern gick inte i takt med opinionen. Vid den tidpunkten var det få som diskuterade detta. Därefter har en hel rad högerpolitiker vänt om, t ex Sarkozy och Reinfeldt. Det har dock varit för senkommet för att vara trovärdigt.

Vid G8-mötet i Heiligendamm gjorde Angela Merkel sitt bästa för att rätta till det hela. Trots en del provokatörers insatser, lyckades hon och folkrörelsen att få Bush att backa en smula. Det var bra. Men det behövs en mäktigare folkrörelse för att nå verkliga resultat. Nu när FN:s klimatpanel och Albert Gore fått Nobels fredspris finns det få som tvivlar på att högern är helt fel ute i klimatfrågorna.

I mars skrev vi om skolpolitiken. Vi kommenterade Ali Esbatis krönika i Flamman som var både spännande och nytänkande. Han konstaterade att vänstern i skolpolitiken stått för "den olyckliga kombinationen av missriktad nivelleringsvilja och småborgerlig allmänliberalism". Han angrep "käpphästen" att ”kunskap inte kan mätas”.

"Det är slött självbedrägeri", skrev Ali. "Visst är det möjligt att få en bild av barns läsfärdigheter eller kontrollera förmågan att lösa ekvationer." Margareta Zetterström skrev vidare på samma tema. Ett halvår senare skrev partiordföranden att vänsterns skolpolitik varit "misslyckad och förlegad".

Men kampen för en radikal skolpolitik är inte vunnen för det. Under hösten visade det sig att det finns folk inom (s) och (v) som vill sänka ambitionerna för arbetarbarnen. Och vi kunde påvisa var de uppfattningarna har sina historiska rötter.

I april fick den estniska regeringen för sig att flytta ett monument från kriget mot fascismen. Den estniska opinionen motsatte sig detta. Till och med Simon Wiesenthal-centret reagerade. Vår bloggning om det hela fick något estniskt ministerium att angripa vår blogg. Vi svarade genom att berätta om hur man tar sig till monumentet de försökte gömma.

I maj protesterade centerpartisten Börje Hörnlund mot den borgerliga regeringens orättvisa politik. Hörnlund insåg att regeringens politik skulle leda till elände för regeringen. Det har bekräftats under året.

I maj lanserade Svenskt Näringsliv en ny kampanj mot kommunismen (som om vi inte visste vad Svenskt Näringsliv tycker om kommunismen?). Det var bra att det blev tydligt vem som finaniserar sådana kampanjer. Svenskt Näringsliv genomförde genom sin frontorganisation en opinionsundersökning som visade att 40 procent av Sveriges ungdomar anser att "kommunismen bidragit till ökat välstånd i världen". Röda raketer stöder ungdomen!

Vi publicerade i maj också lite forskningsbaserade uppgifter (till skillnad från UOK) då det gäller antalet dödade under kommunismen. Före valet ägnade sig många borgerliga politiker åt att bekämpa "opinionsbildande myndigheter". Efter valet ägnar de sig åt att få myndigheter att opinionsbilda.

I juni ägnade vi en del uppmärksamhet åt den svenska kommunismens fader, Per Götrek, liksom kommunisternas trosbekännelse. Vi gjorde en resa till Karl Marx i London. Och gratulerade det nya tyska vänsterpartiet.

I juli ägnade vi oss åt historia. Ett par bloggningar handlade om den svenska och finländska högerns och kungahusens smutsiga historia. Vi gjorde också ett reportage om Lenin och fredsrörelsen under första världskriget.

I augusti visade vi hur italienska vägskyltar kan beskriva kommunismens inflytande i det offentliga rummet (1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10). Senare under hösten fortsatte vi på det italienska temat. Och vi lyfte fram Antonio Gramscis pedagogik.

Det var inte bara italienska kommunister som vi berättade om. Vi gjorde reportage från Karl Marx födelsehus och hos de amerikanska kommunisterna. Och om en kommunistisk överste i USA:s armé.

Mot slutet av september blev det uppenbart att de som kallar sig mest kristliga i regeringen inte är fullt så kristliga. Det blev ett par, tre bloggningar med hänvisning till Den Heliga Skrift (vi undrar om det hjälper?).

I oktober ägnade vi en bloggning åt de svenska kommunisternas historia, närmare bestämt ett tv-program från 1958 där kommunisterna fick beskriva sig själva.

I november fyllde oktoberrevolutionen år, vilket vi firade i vederbörlig ordning. Vi uppmärksammade också att "socialismen är ett erotiskt överhettat samhälle där sexualiteten betraktas som en naturdrift och uppmuntras".

I december har vi haft fullt upp med kupletter och annat.

Detta är bara några smakprov från året som gått. I arkivet finns resten.

Nu inväntar vi det nya spännande år som heter 2008.

Gott Nytt År!
-------
Röda raketers nyårskrönika 2006

Stolligt, Staffan!

Staffan Norberg, vänsterpartiets kommunalråd i Södertälje, skriver idag på DN Debatt. Han menar att människor flyr partiet på grund av att nuvarande partiledning gör uttalanden "som uppfattas som rent stolleri".

Staffan ger några exempel på stolliga uttalanden: "död åt familjen" och "svenska män är som talibaner". Men om vi inte missminner oss, så är detta uttalanden från Gudrun Schyman, inte nuvarande partiledning. Satt förresten inte Staffan själv i partiets ledning när dessa uttalanden gjordes?

Vidare menar han att partiet vill göra det "lagligt att knarka". Det är en illasinnad karikatyr. Vänsterpartiets riksdagsgrupp vill att det ska vara förbjudet att inneha eller försälja knark. Däremot vill man inte kriminalisera knarkaren eftersom detta leder till att knarkare måste erkänna brott om de vill söka vård för sitt missbruk. Detta är samma princip som gällt i Sverige tidigare och är helt analog med den lagstiftning Sverige har kring prostitution. Den prostituerade är inte olaglig. Däremot sexköparen. Anser Staffan att detta också är stolligt?

Staffan menar att "partiets skolpolitik har varit en katastrof". På den punkten är vi benägna att hålla med honom. Det verkar nuvarande partiordföranden också göra. Men i ärlighetens namn borde Staffan erkänna att denna politik inte är ny. Det är samma skolpolitik som när han själv satt i partiets ledning.

Staffan skriver att vänsterpartiet visar "en märklig solidaritet med nästan alla regimer och rörelser som hatar USA". På denna punkt ger han inga exempel. Om Staffan kan ge exempel på tvivelaktiga regimer och rörelser som får stöd från vänsterpartiet, så kan frågan diskuteras. Nu blir den hängande i luften. Vad menar han?

Staffan hävdar att "Vänsterpartiet lovar extremt mycket åt nästan alla". Det stämmer inte. Partiet lovar inte något åt höginkomsttagarna. Han angriper partiets krav på 200 000 nya jobb i offentlig sektor. När kritiserade Staffan Svenskt Näringsliv som vill ha 500 000 nya jobb?

Staffans ståndpunkter är inte nya. Vi kan inte se att han har förnyat sig sedan han senast skrev ett inlägg på DN Debatt mot vänsterpartiet. Varför han år efter år vill vara medlem i ett parti han så uppenbart ogillar är för oss en gåta. Det finns ju flera andra partier att välja som inte ägnar sig åt ovanstående stolligheter.
-------
Hanna skriver om samma sak.

Trippel, igen!

Karl Marx Allee, Berlin

Nu har vi fått tre nya länkar, igen! Det är Markus Hankins blogg, Henrik Süssners Dig here - Gräv här! och Rödvinsvänstern.

Karl Liebknecht

Eftersom Henrik Süssner skriver om Karl Liebknecht i sin senaste bloggning får firarlåten tillägnas honom: Auf, auf zum Kampf! sjungen av Hannes Wader.

Karl Liebknechts gravplats i Berlin, Gedänkstätte der Sozialisten på Zentralfriedhof Friedrichsfeld. Här vilar flera personer ur den tyska revolutionära arbetarrörelsen: Rosa Luxemburg, Franz Mehring, Ernst Thälmann, Wilhelm Pieck, Walter Ulbricht, Markus Wolf m fl.

Lenin i Åbo

Till minne av att Lenin bott i Åbo finns en minnestavla uppsatt. En byst finns också uppställd på Puolalabacken utanför konstmuséet.

I Stockholm har vi än så länge bara ett monument (Såvida inte Lenins arbetsbord på Kungliga biblioteket räknas.).