Små och stora fuskare

Den nya svenska regeringens start blev en överraskning som överträffade fantasin. Sverige har för detta blivit omtalat på ett nytt sätt i omvärlden. Det kanske var det som var innebörden i uttalandet att vi efter valdagen skulle vakna upp i ett nytt Sverige.

Efter en dryg veckas uppmärksamhet av de nya ministrarnas vandel uppstod en annan diskussion. Börjar inte tidningarna bli alltför närgångna i sina granskningar av ministrar? Är det inte bara småsaker som lyfts fram? Småfuskar, det gör väl alla. Och ministrar är väl som alla andra.

Till exempel tycker de flesta direktörerna inom svenskt näringsliv att "svartjobb är harmlöst". 64 procent av direktörerna säger sig inte klara en sådan granskning som ministrarna råkat ut för. Intressant!

Direktörer är väl som alla andra. Lite småfusk skadar väl inte någon?

Vi börjar få lite Berlusconi-vibbar av denna diskussion. Silvio Berlusconi tröstade Italiens arbetslösa i våras med att de kunde "jobba mer. Även inofficiellt." I en krönika i Metro ställdes då frågan: "När hörde ni senast en regeringschef uppmuntra till svartjobb?" Redan ett halvår senare ligger vi i Sverige farligt nära. Regeringsföreträdare och näringslivstoppar bagatelliserar svartjobb och småfusk. Utrikesminister Carl Bildt (m) försvarar att hans kollegor användt svart arbetskraft:

- Det gör en rad vanliga, dubbelarbetande, jämställda, svenska familjer i ett skattetyngt samhälle också, säger Bildt.

Men den svenska borgerligheten talar med kluven tunga. Samtidigt som den bagatelliserar sitt eget småfusk så vidtar den åtgärder för att komma åt andra småfuskare. I budgeten talas om "Krafttag mot fusk och felaktiga utbetalningar". Den nya regeringen räknar i sin första budget med att kunna klämma åt småfuskare inom försäkringssystemen för 2 miljarder kronor redan nästa år. Det betyder att kontrollerna av sjukskrivna och arbetslösa nu kommer att skärpas.

Detta är i sin tur lite märkligt med tanke på att Reinfeldt i valrörelsen angrep Göran Persson för att allt för kraftfullt ha jagat sjukskrivna.

I valrörelsen såg vi stora affischer från borgerliga partier med krav om att stoppa fusket. Men när de egna företrädarna fastnar med fingrarna i syltburken. Ja, då anser de att just detta fusk inte betyder något. Så tyckte Leijonborg att hans eget partis dataintrång hos socialdemokraterna var så litet att det betydde nästan ingenting. Och nu betyder svartjobb och bristande betalning av tv-licenser nästan ingenting.

Det är uppenbart att samma måttstock inte gäller alla. När småfolk fuskar så höjs indignerade röster om att stoppa fusket. När de egna kompisarna fuskar så är det helt i sin ordning.

Och i skuggan av hela fuskdebatten pågår systemskiftet. Nu förbereds utförsäljningen av svenska folkets gemensamma egendom. Nu genomförs åtgärder för att försvaga den svenska fackföreningsrörelsen. Nu sänks skatterna för de rika, medan småfolket får höjda avgifter.

Parasisterna har en tydlig logik: Gynna de egna, slå mot de andra. Eller för att vara ännu tydligare: Gynna de rika, slå mot de fattiga.
-------
Eller som Fredrik Reinfeldt skrev 2004 i Göteborgs Posten:

"Då politiker och makthavare inte kan skilja på rätt och fel får det genast gensvar hos vanligt folk. Många ställer sig frågan varför de själva ska anstränga sig och vara ärliga, då de som befinner sig i samhällstoppen agerar som de gör. Det urholkar människors vilja att göra rätt för sig."

"Då våra värderingar trasas sönder och de små övertrampen inte möts av tydliga reaktioner öppnar det för den värsta formen av girighet, den rena brottsligheten."

(Tack Jinge och Olydig för tipset!)