30 december 2007

Röda raketers nyårskrönika 2007

Vi har långt ifrån kommenterat alla händelser under året 2007. Men en del. Och vi vill på detta sätt delge er några av våra inlägg i debatten.

Vi är inte arga, som en kommentator nyligen påstod. Förmodligen är vi för lite arga! Men vi är hängivna! Vi vill att morgondagens värld ska bli lite bättre än den som är och var. Och vi vill gärna bidra till det.

Just därför blev vi mot årets slut irriterade över Staffan Norbergs inlägg på DN Debatt. Vi tycker att vänstern borde utvecklas och förnyas. Men det enda av vänsterns förnyelsedebatt som får plats på DN Debatt är fullständigt platt. Staffans förslag var: "Man behöver inte vara mest extrem i alla frågor för att vinna trovärdighet.""Gör inte fiendens fiende till din vän.""Lova färre miljarder så ökar trovärdigheten."

Ojojoj! Om det vore lösningen på vänsterns problem, så skulle de vara lösta för länge sedan.
Vänstern behöver utveckla sin politik ordentligt och på riktigt. Det bör göras utan tomma och allmänna fraser. Med våra inlägg vill vi bidra med något mer än tomma ord.

Mot slutet av januari citerade vi Svenska Dagbladet: "Ingen regering har någonsin tidigare förlorat så mycket stöd under de 100 första dagarna efter ett val som regeringen Reinfeldt." Året som gått har följt i samma spår. Det vi sa i början av året gäller än, men i ännu högre grad nu.

I februari konstaterade vi att borgerligheten hade problem med sin inställning i klimatfrågan. Högern gick inte i takt med opinionen. Vid den tidpunkten var det få som diskuterade detta. Därefter har en hel rad högerpolitiker vänt om, t ex Sarkozy och Reinfeldt. Det har dock varit för senkommet för att vara trovärdigt.

Vid G8-mötet i Heiligendamm gjorde Angela Merkel sitt bästa för att rätta till det hela. Trots en del provokatörers insatser, lyckades hon och folkrörelsen att få Bush att backa en smula. Det var bra. Men det behövs en mäktigare folkrörelse för att nå verkliga resultat. Nu när FN:s klimatpanel och Albert Gore fått Nobels fredspris finns det få som tvivlar på att högern är helt fel ute i klimatfrågorna.

I mars skrev vi om skolpolitiken. Vi kommenterade Ali Esbatis krönika i Flamman som var både spännande och nytänkande. Han konstaterade att vänstern i skolpolitiken stått för "den olyckliga kombinationen av missriktad nivelleringsvilja och småborgerlig allmänliberalism". Han angrep "käpphästen" att ”kunskap inte kan mätas”.

"Det är slött självbedrägeri", skrev Ali. "Visst är det möjligt att få en bild av barns läsfärdigheter eller kontrollera förmågan att lösa ekvationer." Margareta Zetterström skrev vidare på samma tema. Ett halvår senare skrev partiordföranden att vänsterns skolpolitik varit "misslyckad och förlegad".

Men kampen för en radikal skolpolitik är inte vunnen för det. Under hösten visade det sig att det finns folk inom (s) och (v) som vill sänka ambitionerna för arbetarbarnen. Och vi kunde påvisa var de uppfattningarna har sina historiska rötter.

I april fick den estniska regeringen för sig att flytta ett monument från kriget mot fascismen. Den estniska opinionen motsatte sig detta. Till och med Simon Wiesenthal-centret reagerade. Vår bloggning om det hela fick något estniskt ministerium att angripa vår blogg. Vi svarade genom att berätta om hur man tar sig till monumentet de försökte gömma.

I maj protesterade centerpartisten Börje Hörnlund mot den borgerliga regeringens orättvisa politik. Hörnlund insåg att regeringens politik skulle leda till elände för regeringen. Det har bekräftats under året.

I maj lanserade Svenskt Näringsliv en ny kampanj mot kommunismen (som om vi inte visste vad Svenskt Näringsliv tycker om kommunismen?). Det var bra att det blev tydligt vem som finaniserar sådana kampanjer. Svenskt Näringsliv genomförde genom sin frontorganisation en opinionsundersökning som visade att 40 procent av Sveriges ungdomar anser att "kommunismen bidragit till ökat välstånd i världen". Röda raketer stöder ungdomen!

Vi publicerade i maj också lite forskningsbaserade uppgifter (till skillnad från UOK) då det gäller antalet dödade under kommunismen. Före valet ägnade sig många borgerliga politiker åt att bekämpa "opinionsbildande myndigheter". Efter valet ägnar de sig åt att få myndigheter att opinionsbilda.

I juni ägnade vi en del uppmärksamhet åt den svenska kommunismens fader, Per Götrek, liksom kommunisternas trosbekännelse. Vi gjorde en resa till Karl Marx i London. Och gratulerade det nya tyska vänsterpartiet.

I juli ägnade vi oss åt historia. Ett par bloggningar handlade om den svenska och finländska högerns och kungahusens smutsiga historia. Vi gjorde också ett reportage om Lenin och fredsrörelsen under första världskriget.

I augusti visade vi hur italienska vägskyltar kan beskriva kommunismens inflytande i det offentliga rummet (1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10). Senare under hösten fortsatte vi på det italienska temat. Och vi lyfte fram Antonio Gramscis pedagogik.

Det var inte bara italienska kommunister som vi berättade om. Vi gjorde reportage från Karl Marx födelsehus och hos de amerikanska kommunisterna. Och om en kommunistisk överste i USA:s armé.

Mot slutet av september blev det uppenbart att de som kallar sig mest kristliga i regeringen inte är fullt så kristliga. Det blev ett par, tre bloggningar med hänvisning till Den Heliga Skrift (vi undrar om det hjälper?).

I oktober ägnade vi en bloggning åt de svenska kommunisternas historia, närmare bestämt ett tv-program från 1958 där kommunisterna fick beskriva sig själva.

I november fyllde oktoberrevolutionen år, vilket vi firade i vederbörlig ordning. Vi uppmärksammade också att "socialismen är ett erotiskt överhettat samhälle där sexualiteten betraktas som en naturdrift och uppmuntras".

I december har vi haft fullt upp med kupletter och annat.

Detta är bara några smakprov från året som gått. I arkivet finns resten.

Nu inväntar vi det nya spännande år som heter 2008.

Gott Nytt År!
-------
Röda raketers nyårskrönika 2006

28 december 2007

Stolligt, Staffan!

Staffan Norberg, vänsterpartiets kommunalråd i Södertälje, skriver idag på DN Debatt. Han menar att människor flyr partiet på grund av att nuvarande partiledning gör uttalanden "som uppfattas som rent stolleri".

Staffan ger några exempel på stolliga uttalanden: "död åt familjen" och "svenska män är som talibaner". Men om vi inte missminner oss, så är detta uttalanden från Gudrun Schyman, inte nuvarande partiledning. Satt förresten inte Staffan själv i partiets ledning när dessa uttalanden gjordes?

Vidare menar han att partiet vill göra det "lagligt att knarka". Det är en illasinnad karikatyr. Vänsterpartiets riksdagsgrupp vill att det ska vara förbjudet att inneha eller försälja knark. Däremot vill man inte kriminalisera knarkaren eftersom detta leder till att knarkare måste erkänna brott om de vill söka vård för sitt missbruk. Detta är samma princip som gällt i Sverige tidigare och är helt analog med den lagstiftning Sverige har kring prostitution. Den prostituerade är inte olaglig. Däremot sexköparen. Anser Staffan att detta också är stolligt?

Staffan menar att "partiets skolpolitik har varit en katastrof". På den punkten är vi benägna att hålla med honom. Det verkar nuvarande partiordföranden också göra. Men i ärlighetens namn borde Staffan erkänna att denna politik inte är ny. Det är samma skolpolitik som när han själv satt i partiets ledning.

Staffan skriver att vänsterpartiet visar "en märklig solidaritet med nästan alla regimer och rörelser som hatar USA". På denna punkt ger han inga exempel. Om Staffan kan ge exempel på tvivelaktiga regimer och rörelser som får stöd från vänsterpartiet, så kan frågan diskuteras. Nu blir den hängande i luften. Vad menar han?

Staffan hävdar att "Vänsterpartiet lovar extremt mycket åt nästan alla". Det stämmer inte. Partiet lovar inte något åt höginkomsttagarna. Han angriper partiets krav på 200 000 nya jobb i offentlig sektor. När kritiserade Staffan Svenskt Näringsliv som vill ha 500 000 nya jobb?

Staffans ståndpunkter är inte nya. Vi kan inte se att han har förnyat sig sedan han senast skrev ett inlägg på DN Debatt mot vänsterpartiet. Varför han år efter år vill vara medlem i ett parti han så uppenbart ogillar är för oss en gåta. Det finns ju flera andra partier att välja som inte ägnar sig åt ovanstående stolligheter.
-------
Hanna skriver om samma sak.

26 december 2007

Trippel, igen!

Nu har vi fått tre nya länkar, igen! Det är Markus Hankins blogg, Henrik Süssners Dig here - Gräv här! och Rödvinsvänstern.

Eftersom Henrik Süssner skriver om Karl Liebknecht i sin senaste bloggning får firarlåten tillägnas honom: Auf, auf zum Kampf! sjungen av Hannes Wader.

Karl Liebknechts gravplats i Berlin, Gedänkstätte der Sozialisten på Zentralfriedhof Friedrichsfeld. Här vilar flera personer ur den tyska revolutionära arbetarrörelsen: Rosa Luxemburg, Franz Mehring, Ernst Thälmann, Wilhelm Pieck, Walter Ulbricht, Markus Wolf m fl.

Lenin i Åbo

Till minne av att Lenin bott i Åbo finns en minnestavla uppsatt. En byst finns också uppställd på Puolalabacken utanför konstmuséet.

I Stockholm har vi än så länge bara ett monument (Såvida inte Lenins arbetsbord på Kungliga biblioteket räknas.).

25 december 2007

Svenska panoptikon

Här kommer en till av Gustav Johanssons dikter, Svenska Panoptikon från 1924:

Hur kortvarig är inte storhetens glans!
Hur flyktig all jordisk fröjd!
Allt heligt störtas i yrande dans
från sin otillgänglighets höjd.
Det var som en stöt mot den rätta tron,
som ett uppenbart helgerån
då nyss man slog bort på offentlig auktion
vårt Svenska Panoptikon.

Där slumpades tidens stormän bort
för en femma pr styck, ungefär.
Kung Gustaf blir skyltdocka inom kort
i en antikvitetsaffär.
För all del! Allt på sin rätta plats,
ty knappt är det sparsamhet
att hålla ett dussin dyra palats
för en enda antikvitet.

Ännu råder sorg som ej gränser vet
i de svenska allmogehem,
där man ansett som första klass sevärdhet
Panoptikons: ”Vem är vem?”
Men torka ögonen, lantliga ros!
Begråt ej mer det som var!
Om än det gamla har gått sin kos
så finns Panoptikon kvar.

Men minns att vi lever i radions
och filmkonstens tidevarv
- för att inte tala om Stadions –
och att vårda ett sådant arv
som museer med stumma och stela skelett
det har släktet vuxit ifrån.
Nu krävs ett talande vaxkabinett
ett rörligt Panoptikon.

Var tröst, problemet är redan löst.
Panoptikon lever än!
Det visas lite varstans i höst,
ty då är det väl igen.
Spektaklet har sin givna publik,
som finner det ganska nätt
med detta – ifråga om stil och teknik –
moderna vaxkabinett.

Vid seklets början gjorde sig bred
en ny och bekväm teori,
som varje slöfock i blusmännens led
fann särskilt behag uti.
Man ska rösta, men kampen fly,
så växte man in efterhand,
direkt, utan bråk eller huvudbry
i de stekta sparvarnas land.

Nu återstår tomma ruiner blott
av detta lärosystem.
En världsbrand och klasskrig av väldiga mått
har medfört nya problem.
Men varje bekvämlighetslärans profet
förseglar sin almanack.
När kriget bröt ut över vår planet
deras hjärnor slog stopp och back.

Vad sedan timat de alldeles glömt
om de ens det någonsin känt.
Det är liksom något de en gång drömt,
men som troligen aldrig hänt.
De har samma utnötta skivor än
på sin skrällande grammofon,
det lugna växandets talesmän
- vårt Svenska Panoptikon.

En gnista rebellisk i ungdomens vår
det är kanske lite var.
Men hur många förmår medan åren går
behålla sin ungdom kvar?
Problemet är svårlöst, men däremot
är det tydligen ganska lätt
att stanna och stelna som gumman Lot
i ett andligt vaxkabinett.

Men vore jag barn av den skumma tid
då man trodde på Gud och Fan,
då skulle jag stilla knäböja vid
min kammardörr en gång om dan
och be att få gå genom årens rad
med ungdomlig vakenhet,
så länge den fortsätter, min promenad
genom livets steniga vret.

Men kunde den inte beviljas, min bön,
begärde jag strax biljett
till den evigt brinnande svavelsjön
eller himmelens änglabalett.
Det är bättre att hängas som käck rebell
under brackornas dumma hån
än att hamna i väntan på levnadens kväll
i ett andligt Panoptikon.

Gustav Johansson som ung charkuterist (ovan till vänster).
-------
Fler dikter av Gustav Johansson:

24 december 2007

Lovsång till klassamarbetet

En kuplett som skrevs 1928 av Gustav Johansson i samband med socialdemokratiska ungdomsförbundets ”vandrande gesäll” turné.

(Mel.: Hand i hand eller eng. Side by side)

Klara strupen, gesäller!
Sjung om demokratin
en klang- och jubel- och solskenssång
så rörande och fin.
Alla tongångar skvallrar
om vårt demokratiska nit.
Det är så stämman dallrar
en verkligt känslig bit.

Säg, varför ska klasserna kivas?
I folkhemmet bör dom väl trivas.
Lyss till mitt rop:
slå er ihop
hand i hand!
Det är fattigt och trist för dom flesta
men tyder man allt till det bästa,
så går proletärn
och mångmiljonärn
hand i hand.

Från Haparandas knutar
till Ystads pantkontor
varhelst en trashank kutar
är han Kreugers och Wallenbergs bror.
Kung Gustav med krona och spira
och sjåarn som halsar en bira
bör väl ändå
enas och gå
hand i hand.

Uti dagspolitiken
kan vi enas galant
ifrån vår lilla ”vänster”-klick
till högerns ytterkant.
Lite får det ju svamlas
för galleriet ibland
men oftast kan vi samlas
för kung och fosterland.

Se, Forslund, Sydow och Söder
ska döma mot strejker som bröder,
de åtog sig käckt
att skaffa respekt
hand i hand
med böter, straff och batongslag
för Ekmans ryktbara tvångslag,
som Möller och han
rodde i lann
hand i hand.

Per Albin oss försvarar
med Hedengrenarmén,
vi sitter ju som starar
på samma bräckliga gren.
Och gäller det hetsa nationen
i kamp mot Sovjet-Unionen
går Engberg och drar
med Ljunglund i par
hand i hand.

På den fackliga fronten
tystnar stridernas dån
nu gör von Sydow enhetsfront
med Edvard Johansson.
Strejker får inte tänkas
enligt Thorberg, Sydow och Mond
nej, lönerna ska sänkas
i frid och samförstånd.

Dom går inte längre och smyger
i samarbetet med Kreuger,
nej, öppet och fritt
i samhällets mitt
hand i hand.
Från träsket flyter en dybäck
direkt till Lindman och Lübeck,
där går reformism
och kapitalism
hand i hand.

Får denna vackra telning
en lämplig, öm kontroll
blir LO underavdelning
till trusten Kreuger & Toll.
Så bara man blundar för faran
och snällt sticker huvut i snaran
och bara står still,
så stryper dom till
hand i hand.

Förr så var vi marxister
och slogs mot statskyrkan, men
nu enas prästerna och vi
i Folkets Hus igen.
Jändels psalmer i Frihet
når upp till Guds tron lika bra
som ”mästarns” bön och skriet
från Filadelfia.

Fast prästerna nyss tog en brottning
om Anderssons himmelska drottning,
bör dom ändock
klippa sin skock
hand i hand.
Fast mest vi ägnar vår dyrkan
den allena och saliga kyrkan,
går alla som vill
åt himmelen till
hand i hand.

Och varför går väl Nathan
mot djävulen i kamp?
I kristna tron är ju Satan
en mycket betydande pamp.
Vi reser en vård uti marmor
beskrivande fan och hans farmor
huggna i sten
med prästen Hallén
hand i hand.

(Vi hittade inte alla referenser. Hoppas de vi hittade blev korrekta.)

Apropå skoldebatten

Vi hittade ett eldande inlägg i skoldebatten av den gamla svenske nazistledaren S.O. Lindholm.

Under rubriken "Bort med mångläseriet! Skolungdomen förkväves! Mera fritid kortare arbetstid! skriver han i tidningen Stormfacklan nr 22 1936:

”Det finns annat som kan bryta ungdomens kraft än bara ett osunt nöjesliv och en andlig förgiftning. Det är den överansträngning som det nuvarande skolarbetet medför.

Hela vårt modärna samhälle är inriktat på att tukta människorna till lydiga tjänare under den s k utvecklingen… Är det vettigt att unga pojkar och flickor skall slita sönder sig på detta stormpluggande av ett 10-tal ämnen, av vilka de för sin framtida utbildning komma att behöva högst tre eller två… Modersmål, tyska, engelska, franska, latin, matematik, fysik, kemi, historia, geografi, kristendom och inte nog med det! Mångläseriet är helt enkelt vansinnigt… Allra värst kommer denna ständiga kunskapsjakt att skada nerverna… Följden blir att det unga släktet i grund fördärvas… Res dig, svenska ungdom, till kamp mot detta slaveri!... Vi rikta oss inte mot föräldrar och lärare vilka också äro offer för den allmänna hetsen, som det rådande ekonomiska systemet framskapat!

Unga kamrater i lärdomsindustrierna! Kämpa med Nordisk Ungdom för den verkliga framtiden: ett sunt och livsdugligt arbetande folk – frihet ur alla gamla fördomar. På marschen dit kräva vi:
avskaffandet av det vanvettiga mångläseriet, tidig specialisering på ett fåtal viktiga ämnen; onödiga ämnens fulla avskaffande;
längre jul- och sommarferier;
skoltidens förkortande med början tidigast kl. 9 i högre och kl. 10 i lägre klasser; högst 5 timmars arbetsdag, hemuppgifter medräknade, sön- och helgdagar helt läxfria;
examenpluggets avskaffande…”

Hittad i Jan Myrdals Skriftställning, Den 13:e

23 december 2007

God Jul, stora och små!

"De stora och små byter plats med varandra", skrev Bertolt Brecht. Just så ska framtiden bli. Eller "de sista ska bli de första", som revolutionären Jesus Kristus från Nasaret sa. Ni vet han till vars minne man nuförtiden firar jul.

I hans efterföljd grundades en av de första kommunistiska rörelserna. De första församlingarna levde efter principen "åt var och en efter behov". Så som det är skrivet i Apostlagärningarna:

"De troende fortsatte att samlas och hade allting gemensamt. De sålde allt vad de ägde och hade och delade ut åt alla, efter vars och ens behov."
Apostlagärningarna 2:44-45

"Alla de många som hade kommit till tro var ett hjärta och en själ, och ingen betraktade något av det han ägde som sitt; de hade allt gemensamt."
Apostlagärningarna 4:32

"Ingen av dem led någon nöd. De som ägde jord eller hus sålde sin egendom och kom med köpesumman och lade ned den vid apostlarnas fötter, och man delade ut åt var och en efter hans behov."
Apostlagärningarna 4:34-35

Eller som Karl Marx skrev i sin kritik av Gothaprogrammet:

"När individernas förslavande underordnande under arbetsfördelningen försvunnit och därmed också motsättningen mellan andligt och kroppsligt arbete, när arbetet blivit inte blott ett medel för livsuppehälle utan rent av det viktigaste livsbehovet, när jämsides med individernas allsidiga utveckling också produktivkrafterna vuxit och alla den gemensamma kooperativa rikedomens källor flödar ymnigare - först då kan man helt överskrida den borgerliga rättens trånga horisont och samhället kan skriva på sina fanor: Av var och en efter hans förmåga, åt var och en efter hans behov."

Rött Hjärta har länkat till Röda Raketer. Likaså Ung Vänster Jönköpings län. Vi länkar tillbaka och firar med en julhälsning från revolutionären Carlos Mejía Godoy från Nicaragua: Navidad en libertad.

Och som julläsning kan vi rekommendera Röd Press julsaga om Einstein och majoren.

God Jul!

17 december 2007

Stämningsbild från Mellanvästern

Från bilen har vår korrespondent fångat en reklamskylt i den amerikanska Mellanvästern. "Support our troops - Bring them home"

Stämningsbild från Frisco

En bilägare i San Francisco visar vad många amerikaner tycker borde hända med den nuvarande presidenten. Ställ honom inför riksrätt! Impeach Bush! Och "Bring the troops home now!
-------
Från Röda Raketers korrespondent i San Francisco.

07 december 2007

Poesiutmaningen fortsätter

Den poesiutmaning som bloggen Fiendeland inledde för en tid sedan fortsätter. Nu har det kommit fler tänkvärda bidrag och texter:

Detta är anteckningar från ett protokollfört möte av Håkan Boström.

"Detta är anteckningar från ett protokollfört möte
bundet till en rörelse
som ständigt för kampen vidare.
Där vi reser oss,
säger vårt ord
och kan gå.
Bundna men icke livegna.

Detta är anteckningar från de tystas protokollförda möte.
Den som existerar, som enbart finns.
Så är dessa anteckningar mötesförda protokoll
för alla dem som
förlorar sin möjlighet
att leva
genom att satsa sin arbetsförmåga."

Den skulle kunna läsas som relief till vår text "Om rätten till betyg eller den som är papperslös finns inte". Vi menar att dokumentation ligger i de underordnades intresse. Även den dokumentation som beskriver underordningen och orätten.

Här har vi dikten Arbetare av Elmer Diktonius, en dikt av Zeth Höglund, Folkets röst av Björn Nilsson med bloggen Björnpoesi och Morgondagens segrare av Bertholt Brecht.

01 december 2007

Poesiutmaning

Bloggen Fiendeland har startats för att publicera arbetarrörelsens och den progressiva rörelsens poesi. Till dikterna finns kommentarer och bakgrundsbeskrivningar som är intressanta och begrundande.

En av de första dikterna som publicerades var Kommunismens lov av Bertolt Brecht. Hämtad härifrån. Ganska snart fick vi också en utmaning att dels sända in en dikt och dels sända utmaningen vidare till två andra bloggare. Som ett kedjebrev alltså.

Vårt bidrag blev en dikt till Martin Andersen Nexös 70-årsdag av Gustav Johansson.

Fiendeland befinner sig i processen av sitt vardande. Följ den! Här har publicerats dikter av Ture Nerman och Vladimir Majakovskij. Den senaste dikten är Mellansnack av Daniel Boyacioglu.