25 maj 2007

Vi ses i Heiligendamm

Strax utanför den östtyska staden Rostock vid Östersjökusten ligger kommunen Bad Doberan. Och i Bad Doberan ligger badorten Heiligendamm.

Tysklands nuvarande förbundskansler kommer från denna delstat i Tyskland, Mecklenburg-Vorpommern. Förra sommaren hade hon USA:s president Bush på besök i delstaten. Då besökte de hennes forna hemstad Stralsund, en stad som på den gamla goda tiden tillhörde Sverige.

Nu har Angela Merkel bjudit in fler kamrater till Mecklenburg-Vorpommern. Men denna gång till Heiligendamm. Vi hoppas att de får trevligt. Samtidigt verkar tysk polis vilja förhindra att andra får det lika trevligt. De har tagit fast folk som sjunger.

Den personliga integriteteten

Man förundras ibland över det politiska språket.

Vi lyssnade alldeles nyss på Ekot. De borgerliga partierna har kommit överens om ett förslag till buggning. Mest tveksamt har kristdemokraterna varit. Man har tidigare tyckt att den personliga integriteten har hotats.

Men nu säger kd:s partiledare Göran Hägglund att han inte längre känner någon farhåga då det gäller den personliga integriteten.

Hur är det möjligt? Själva poängen med buggning är väl att bryta den personliga integriteten?
-------
Ekot
SvD har en artikel i frågan.
Igår avbröt socialdemokraterna samtalen om buggning med regeringen.

24 maj 2007

Buchenwald. Thälmann

Som ett komplement till Ali Esbatis bloggning om Thälmannmonumentet i Prenzlauer Berg i Berlin visar vi några bilder från koncentrationslägret Buchenwald utanför staden Weimar. Det var här som Ernst Thälmann och många andra mördades under nazisternas herravälde.

I krematoriet.

Buchenwald ligger strax utanför staden i natursköna skogar.
Det var här på gården utanför krematoriet som Ernst Thälmann mördades den 18 augusti 1944.
Lyssna på
Thälmannsången!
Och Thälmannkolonnen med Hannes Wader. Sången är också känd som Spaniens himmel här framförd av Ernst Busch.

21 maj 2007

Michael Moore vs Reinfeldt

Även den amerikanske filmaren Michael Moore har kritiska synpunkter på den svenska regeringen. I detta fall gäller det sjukvården. Han har i sin nya film "Sicko" visat att sjukvård för profit inte leder till lycka och välgång för behövande.

- Jag blir oerhört ledsen när jag hör att man säljer ut sjukvården. Allt som är bra med allmän sjukvård hade sitt upphov i Skandinavien, säger Moore till TT Spektra.

Vi var många som i valdebatten hörde Reinfeldt förneka planer på att sälja ut akutsjukhus. Efter valet har vi sett hur alliansen tar bort alla lagar som förhindrar just det.

Men Michael Moore ser möjligheter till bot och bättring mot den borgerliga regeringens politik:

- Jag tror inte svenska folket kommer tolerera detta. Ni kommer att rösta bort dem.

- Jag är övertygad om att svenska folket inte kommer att acceptera detta särskilt länge. Ni måste antagligen lida ett tag, och sedan kommer ni att se till att ändra på det.
-------
Michael Moores hemsida

Bra rutet, Börje Hörnlund!

Det var allt för länge sedan en företrädare för den demokratiska borgerligheten kom till tals i debatten. Men nu har det hänt! Centerpartisten och förre arbetsmarknadsministern Börje Hörnlund har sagt ifrån på DN Debatt.

"Den borgerliga alliansregeringen verkar ha riktat in sin politik efter mottot 'åt den som har skall varda givet'", skriver Hörnlund och fortsätter:

"Före valet förra året var stämningen uppåt bland borgerligt sinnade väljare. Man såg chansen att bryta det socialdemokratiska maktinnehavet och få till stånd en bättre inriktning. I dag träffar jag många borgerliga som rent av ångrar att de gav sin röst åt allianspartierna."

Därefter visar han hur den borgerliga regeringen på punkt efter punkt lyckats göra sig till ovän med ena gruppen efter den andra; låginkomsttagare, småföretagare, pensionärer, folk boende utanför Stockholmsregionen osv.

Börje Hörnlund beskriver sig själv som "konservativ i största allmänhet". Men han vill ha "en rättvis borgerlig politik". Det är, enligt Hörnlund, "en borgerlig politik som tänker på 'vanligt folk' och våra svagaste. Alltså, precis vad alliansen gav sken av att vilja göra före valet."

Den nyliberala falangen har dominerat debatten inom borgerligheten under lång tid. Därför kan det ibland vara lätt att glömma bort att alla som röstade borgerligt i valet inte nödvändigtvis vill öka klyftorna i samhället och ensidigt gynna "de cirka 10 procent som regeringen redan 'övergynnat'", som Hörnlund formulerar det. Det finns en mer demokratisk borgerlighet än den för tillfället dominerande.

Börje Hörnlund påpekar helt riktigt att alliansen inför valet gav sken av att vilja göra det bättre för en bred allmänhet. Efter valet har alliansen bevisat att den i stället vill satsa på de rikaste. "Åt den som har skall varda givet."

Maud Olofsson har avstått från att kommentera Hörnlunds inlägg. I stället har hon skickat fram partisekreteraren Anders Flanking. Men även han avslöjar riktigheten i Hörnlunds kritik genom att kalla den "otålig". Anders Flanking vill att man ska se till hela mandatperioden - inte bara de sju första månaderna. "Det är bra med otålighet, men det går bra att lugna ner sig lite också", säger han.

Men om vi betraktar regeringens sju första månader så ser vi ju i vilka frågor som den varit mest "otålig". Den har varit "otålig" när det gällt att göra det bättre för det rika och svika svaga grupper i samhället. Den har varit otålig när det gällt att sänka skatterna (mest för de rika - lite eller inget alls för de fattiga). Den har varit "otålig" när det gäller utförsäljning av gemensam egendom.

"Om alliansregeringen förlorar makten på en politik som utgår från principen 'till den som har skall varda givet' blir det inte lätt för borgerligheten att komma igen", skriver Hörnlund.

Vi tror för vår del inte att denna regering kommer att svika sina främsta uppdragsgivare i Djursholm. Därför kommer den inte heller att avvika från devisen "till den som har skall varda givet".

Inte under resten av mandatperioden heller.

20 maj 2007

Case lost

Irakkriget har varit ett misslyckande från början till slut. Ingen vill längre ha det - utom möjligen den allt mer ensamme mannen i Vita huset och den nu avgående premiärministern på 10 Downing Street.

Det amerikanska folket vill att USA drar sig ur. Över hela USA syns allt oftare parollen: "Support our troops! Bring them home!" Det brittiska folket ville aldrig att man skulle ge sig in i kriget. Det irakiska folket vill att man lämnar landet.

När USA:s regering nyligen sökte en samordnare för kriget fick de leta länge. Flera tänkbara kandidater tackade nej. De vill inte riskera sin karriär för en förlorad sak. Case lost. Till slut tvingades Bush välja en man som motsätter sig att man skickar fler trupper till Irak.

Nu kommer uppgifter om att den tillträdande brittiske premiärministern Gordon Brown tänker dra Storbritannien ut ur Irak. Han riskerar därmed det "speciella förhållandet" (dvs. underdånigheten) till USA. Men i stället förväntas Brown stärka sin ställning hos det brittiska folket.

Blair kommer att gå till historien framförallt som mannen som drog England in i ett förlorat krig. På samma sätt kommer George W Bush att få ett solkat minne. Historien brukar på det sättet straffa krigiska ledare i folkets minne. Det är ju sällan vanligt folk vill ha krig.
-------
Sunday Telegraph

19 maj 2007

Simon Wiesenthal-centret protesterar mot Estlands regering

I dagens lördagsintervju med Estlands president Toomas Hendrik Ilves blev vi uppmärksammade på att Simon Wiesenthal-centret har protesterat mot flytten av den så kallade bronssoldaten i Tallinn.

I ett uttalande säger centrets Israelchef, doktor Efraim Zuroff, att flytten av monumentet "förminskar allvaret i förintelsen i Estland och förolämpar nazisternas offer i landet."

"Medan centret entydigt fördömer brott som begicks mot estländare av alla trosriktningar och nationaliteter under sovjetiskt styre, får man aldrig glömma att det var Röda armén som stoppade massmorden som begicks av nazisterna och deras lokala kollaboratörer på estnisk mark fram till sista dagen som Estland ockuperades av Nazi-Tyskland. Därför speglar regeringens flytt av monumentet från Tallinns centrum en beklaglig avsaknad av känslighet inför djupet i den nazistiska brottsligheten och är en förolämpning mot dess offer.

Detta är inte förvånande i ett land som har visat sig vara likgiltigt inför brott som begicks av estniska nazikollaboratörer. Inte en enda av dem har ställts till svars sedan Estland blev självständigt, medan ett flertal kommunister har dömts av lokala domstolar."

Estlands president Ilves blev märkbart irriterad när han ställdes inför detta uttalande.
-------
Tidigare texter om Estland:
Svenskt Näringslivs nya kampanj mot kommunismen
Monument
Estland och Ryssland, igen
Estlands sak är svår
I skydd av mörkret

Sverige är rött!

Synovate Temos senaste rapport visar att nästan hela Sverige skulle rösta rött om det var val idag. Vid valet i september förra året vann borgarna en knapp majoritet. Många marginalväljare var uppenbart trötta på Göran Persson och förfördes av alliansens locktoner.

Ett halvår senare känner de sig lurade och har gått tillbaka till det röda laget. Till och med i Stockholmsregionen där de borgerliga hade en stor majoritet på cirka 65-35 i valet är det idag jämvikt.
Framgångens vindar fladdrar redan i våra fanor!

18 maj 2007

Body count


Med anledning av den estniska regeringens provokation mot sin ryska minoritet har en debatt om kommunismens historia blossat upp i Sverige. Svenskt Näringsliv startade en kampanj mot kommunismen, understödda av utrikesministern och främmande makt (Estlands och Lettlands regeringar).

Diverse bloggare har gjort gällande att "det råder ju ingen större tvekan om vad som har hänt i stora drag" under kommunismen. Svenskt Näringslivs frontorganisation UOK hävdar att "100 miljoner människor världen över ha fått sätta livet till på grund av kommunistiskt förtryck". Detta utan att hänvisa till några som helst bevis för något som helst. Vad är egentligen sanningen bakom de många miljonerna dödade?

Vi vet inte hela sanningen. Vi är inte forskare. Men vi läser en del forskning och kan konstatera att det råder en stor tvekan i forskarvärlden kring vad som är sant eller inte. För att inte säga förvirring.

Intressant nog bedrivs en hel del av den seriösa forskningen kring kommunismens historia i USA. Framförallt vid Yale University. De har under många år haft ett samarbete med ryska forskare och de har studerat och publicerat mängder av tidigare hemliga dokument.

I boken "The Road to Terror" publicerar och analyserar de en rad dokument från perioden 1932-1939. De konstaterar att "forskare länge debatterat det exakta antalet offer för terrorn på 1930-talet. Deras insatser har uppvisat en stor skillnad, ofta på flera miljoner, mellan höga och låga uppskattningar."

I brist på riktigt arkivmaterial har det oftast handlat om gissningar. Man har gjort uppskattningar grundade på folkräkningar, födelse- och dödstal, krig, svältkatastrofer med mera.

"Nu, när den sovjetiska hemliga polisens dokument för första gången är tillgängliga, kan vi begränsa uppskattningarnas omfattning", skriver forskarna vid Yale.

"De vanligaste publicerade uppskattningarna av det totala antalet arresterade under det sena trettiotalet har sträckt sig från Dimitrij Volkogonovs 3,5 miljoner till Robert Conquests 5-8 miljoner till Olga Shatunovskaijas närapå 20 miljoner. Det nya arkivmaterialet antyder att Volkogonov var närmast sanningen."

Forskarna vid Yale publicerar en sammanräkning från den hemliga polisen (GPU, OGPU och NKVD). Den visar att det totala antalet arresterade mellan 1921-1939 handlar om totalt 4 835 937 personer. Av dessa blev 3 009 138 dömda. 747 772 personer blev skjutna. 91 procent av dessa dödsdomar genomfördes under 1937-38.

Vi anser att en människas död är en människa för mycket. Vi vill inte på något sätt urskulda dödande av människor. Men vi anser att uppgifterna om antalet dödade i Sovjetunionen skiljer sig för mycket mellan vad kampanjmakare påstår och vad seriösa forskare anser rimligt. Vi kan inte underlåta att tro att detta har politiska syften. Det handlar inte om att man faktiskt vill veta.

Frågan är vad den svenska statliga historiemyndigheten avser att informera svenska folket om i detta fall? Kampanjmakarnas siffror eller forskarnas?
-------

Pellegrino

These exiled years uppmärksammade nyligen en Leninstaty i Seattle, USA. Den har en intressant historia. När det gäller historieforskning i allmänhet så finns det en gemensam nämnare: Forskarna är inte överens. Vilket har en enkel förklaring: Bilden av historien spelar roll i nutidens politiska strider.

Inom EU diskuteras just nu att skapa en gemensam historiebok för skolelever i alla EU:s medlemsländer. Fördelen med en sådan historiebok är att vi kan skapa en gemensam bild. Nackdelen är att det blir de som för tillfället har makten som får skapa bilden.

I diktaturer är det normalt så att regeringen fattar beslut om vilken historiebild som ska spridas till elever i skolan. I en demokrati borde historiebilden vara en fråga för forskning och debatt.

Det är ju naturligtvis så att en forskare som gillar högerns mål framhäver fördelarna i det som högern åstadkommit. Inte nackdelarna. En vänsterinriktad forskare gör tvärtom. Därför bör frågan om historia överlåtas till forskning och debatt. Inte till regeringsbeslut.


När det gäller kommunistiska monument i USA vill vi vidarebefordra denna gravsten. Det går att hitta mycket på webben!
-------

15 maj 2007

Bush och klimathotet

"Att prata med George Bush om klimathotet är som att prata med påven om preventivmedel."

Statsvetaren Erik Åsard i Studio ett om Reinfeldts besök hos Bush. Erik Åsard arbetar på Institutet för Nordamerikastudier.

Fredrik Reinfeldt å sin sida är "tacksam" för Bushs "ledarskap i klimatfrågan".
-------
Tidigare text:
Klimathot mot högerklimatet

Ekot, SvD, DN

13 maj 2007

Svenskt näringslivs nya kampanj mot kommunismen

Svenskt Näringsliv har startat en kampanj mot kommunismen som kallas UOK, upplysning om kommunismen. Till kampanjen har man värvat några borgerliga toppolitiker, som moderate utrikesministern Carl Bildt och moderate EU-parlamentsledamoten Gunnar Hökmark. Några professorer som under lång tid ägnat sig åt att bekämpa kommunismen, Kristian Gerner och Stefan Hedlund, ingår. Journalisterna Staffan Skott och Kaa Eneberg som gjort sig kända i samma genre ingår också. De estländska och lettiska regeringarna är företrädda i arbetet för att påverka svensk opinion genom sina ambassader.

Svenskt Näringsliv finansierar kampanjen genom sin stiftelse Fritt Näringsliv. När Stiftelsen Fritt Näringsliv bildades sköt Svenskt Näringsliv till 300 miljoner kronor och Näringslivets Fond hela sitt kapital om cirka tjugo miljoner kronor. Det finns alltså gott om pengar för att bedriva kampanjer. "Stiftelsen får också främja sitt syfte genom att fungera som 'såddkapitalist': anslå medel till nystartade verksamheter med en inriktning som står i överensstämmelse med SFN:s syfte."

Till ledningen för kampanjen mot kommunismen har man valt stiftelsens VD Maria Rankka, som också sitter i ledningen för stiftelsens dotterbolag Timbro, liksom Anders Hjemdahl och Erik Zsiga som också kommer från Timbro.

UOK publicerade nyligen en rapport om ungdomars kunskaper om kommunismen. DN:s debattredaktör skapade uppmärksamhet kring rapporten genom att publicera ett debattinlägg från föreningen på en helsida. Ledarredaktionen gav ytterligare stöd till kampanjen genom sin huvudledare.

UOK berömmer sig på hemsidan för att de lyckats få "ett mycket stort genomslag i hela landet" för sitt budskap i många tidningar och i radio.

Det hela rör sig alltså om en mycket effektivt genomförd lobbykampanj från Svenskt Näringsliv. Man kan fråga sig varför denna kampanj är så viktig för dem just nu? Man kan också fundera över den tydliga kopplingen till två baltiska länders regeringar med tanke på den senaste tidens händelser i Estland. Man kan vidare fundera över att det tredje baltiska landets, Litauen, regering inte är företrädd som "samarbetspartner".

Om det hade handlat om kommunismen i största allmänhet, så finns det betydligt fler länder som har eller har haft kommunistpartier vid makten. Men denna kampanj tycks begränsa sig till Baltikum. Varför?

Det tycks inte som om intresset heller ligger i att undersöka och forska kring kommunismens historia. På det området bedrivs mycket intressant forskning runt om i världen, till exempel vid Yale University i USA. Vi kan rekommendera flera av de böcker som givits ut i serien Annals of Communism.

I detta fall handlar det i stället om att sprida ett färdigt budskap "i syfte att långsiktigt främja idéutveckling och opinionsbildning kring marknadsekonomins och den fria företagsamhetens betydelse för ekonomisk tillväxt och välfärd", som det heter i Stiftelsen Fritt Näringslivs uppdrag.

12 maj 2007

KOM-teatern i Helsingfors

När vi var inne på temat Finland råkade vi på en samling radikala sånger framförda av den finländska teatergruppen KOM-teatern.

KOM-teatern grundades 1971 i Helsingfors. Den hade då varit en grupp inom Svenska teatern. Från början var den en ambulerande teater som sökte nå ut till en publik utanför de etablerade fasta teaterscenerna.
Det var först 1978 som teatern fick en fast scen. Nuvarande scen på Kaptensgatan i Helsingfors har gruppen haft sedan 1984.

På 1970-talet blev KOM-teatern känd för sina radikala ställningstaganden och för att framföra vänsterinriktade pjäser och sånger på ett liknande sätt som Fria Proteatern och andra fria teatergrupper i Sverige.

Kända KOM-teatermedlemmar under 1970-talet var Kaisa Korhonen, Kristiina Halkola, Sulevi Peltola, Rea Mauranen, Erkki Saarela, Sinikka Sokka och Kaj Chydenius.

Här följer några smakprov ur KOM-teaterns sånger:


En dubbel-CD med sånger finns att beställa!

Internationell solidaritet

Andreas blogg från Vasa i Finland har länkat till Röda raketer. Det gläder oss. I synnerhet som vi med detta stärker banden till vårt östra grannland. Andreas skriver framförallt om utvecklingen inom den finländska vänstern - på svenska. Vi noterar att även Jussi Saramo har länkat till oss. Han skriver på finska.

Vi firar med den kända låten Kansainvälinen med text av Otto Wille Kuusinen. Här framförd av Kom-teatern.

Valstugesyndromet fortsätter

Den moderate kommunfullmäktigeledamoten Michael Zand i Halmstad hoppar av till Sverigedemokraterna.

-Jag vill ha en mer restriktiv flykting- och invandringspolitik. Och det stämmer inte överens med moderaternas officiella politik, men internt håller de med mig, säger han.

10 maj 2007

Kommunismen lever

Trots att kommunismen dödförklarades efter Berlinmurens fall 1989 lever det fortfarande kvar obskyra organisationer som ägnar sin livsgärning åt att bekämpa den. Vi fick i gårdagens DN höra talas om organisationen "UOK, Föreningen för upplysning om kommunismen".

Denna organisation, som åtminstone har två medlemmar, har tillräckligt med pengar för att låta opinionsinstitutet Demoskop undersöka vad ungdomar känner till om kommunismen. Och deras företrädare Anders Hjemdahl och Camilla Andersson förfasas över resultatet.

40 procent anser att kommunismen bidragit till ökat välstånd i världen.

22 procent anser att kommunismen är ett demokratiskt samhällskick.

56 procent av grundskoleeleverna svarar "Vet ej" på frågan om de anser att samhällen baserade på västerländsk marknadsekonomi är demokratiska.

"Hemska tanke!" "Revolutionen är nära!"

Röda raketer för sin del stöder ungdomen!
-------
Läs också Approximation "Sveriges ungdomar är inte indoktrinerade (men vi jobbar på det)".
Även Sveriges regering vill dra sitt strå till stacken.

Intressant för övrigt att DN valde att publicera denna artikel på minnesdagen över segern över fascismen i andra världskriget. Det säger en del om den ideologiska utvecklingen hos DN:s debattredaktion.

09 maj 2007

Segerdagen

Det finns många som anser att segern i kriget mot fascismen är värd att firas på allmän plats. Idag infaller årsdagen.

Bilderna från Moskva. Tagna idag av vår korrespondent.
-------
SvD
DN

06 maj 2007

Regeringskris eller kris i regeringen?

DN har en intressant ledare idag. Den konstaterar att svenska folket inte har något förtroende för sittande regering. Men förklaringen är att folket inte har insett helheten i regeringens politik. Svenska folket är kanske för dumt för att förstå sitt eget bästa.

"Varför går det så dåligt för regeringen? Den kaotiska starten med statsråd som inte höll måttet, är en förklaring. Det gav intryck av inkompetens.

En annan orsak som ofta nämns är beslutet om de ändrade reglerna i a-kassan. Många var oförberedda på högre kostnader och lägre ersättningsnivåer. LO:s och socialdemokraternas mobilisering fick stort genomslag.

Bilden som satt sig är alltså en valhänt regering på kollisionskurs med breda väljargrupper. I mätning efter mätning, ligger avståndet mellan vänsterblocket och den borgerliga alliansen på runt tio procentenheter. Så snabbt och så hårt har ingen nyvald regering någonsin straffats. Slutsatsen tycks därför given: Väljarna ger den
förda politiken underkänt."

Så skriver DN:s ledare. Och det är förmodligen en riktig analys. Folk gillar helt enkelt inte det som regeringen har gjort.

Men så kommer en rad underliga bortförklaringar som att väljarna inte förstått "samtliga regeringsförslag sedan oktober förra året". Folket har missat något. Inte insett den gudomliga visheten i helheten, utan hänger upp sig på detaljer som uppfattas som väsentliga.

Det som regeringen egentligen uträttat "liksom filtreras bort", skriver DN. Av vem? kan man undra.

"Helheten har gått förlorat", skriver DN. Men är det inte så, undrar vi, att helheten består av dess delar? Om delarna inte hänger ihop eller strider mot folkviljan, så framstår helheten som fel. Och om de väsentliga delarna är fel, så framstår även helheten som fel. För svenska folket.

DN griper efter ytterligare ett halmsttrå: Det är något fel på kommunikationen hos regeringschefen.

"Att en politiker med sådan uppenbar talang för kommunikation och övertalning (Fredrik Reinfeldt) hamnat i en försvarsposition där han bara reagerar på vad andra gör är en gåta. Under alla omständigheter bidrar det till att sänka borgerlighetens trovärdighet."
Översatt till vanlig svenska betyder det att Reinfeldt inte lyckats förklara för svenska folket att regeringens dåliga beslut egentligen är bra - om man ser till helheten.

05 maj 2007

Monument

Som vi sett den senaste veckan kan monument över kampen mot fascismen väcka starka känslor - så även i Sverige. På Katarinavägen på söder i Stockholm står La Mano - ett monument till minne av de 500 svenskar som på 1930-talet begav sig till Spanien för att kriga mot Francos fascister.

Uppenbarligen har det stört någon att vi har ett sådant antifascistiskt monument i huvudstaden. Denne någon har kastat blå färg på monumentet. Samme någon kanske vill att monumentet ska flyttas till en mer undanskymd plats - precis som den estniska regeringen låtit göra med det antifascistiska monumentet i Tallinn.

I Ungerns huvudstad Budapest har man gjort just så med deras monument över de ungerska Spanienfrivilliga. Monumentet har flyttats utanför staden till en park som kallas Statyparken där den gör sällskap med andra monument till minne av den ungerska arbetarrörelsens historia och den antifascistiska kampen.

I grannlandet Kroatien har man valt att inte flytta monument. Här ser vi ett exempel från staden Porec. Statyn föreställer Joakim Rakovac (1914-1945). Han var en av organisatörerna av folkets befrielsekamp i Istrien. Han drogs med i kampen mot fascismen 1942 och blev medlem av Jugoslaviens kommunistiska parti i maj 1943. Han var en talangfull politisk aktivist som reste runt i byarna, höll tal, organiserade hjälpsändningar och rekryterade frivilliga till partisanenheterna. I september 1943, efter den italienska kapitulationen, kom han till Porec med en lastbil med partisaner. Han valdes att bli chef för JKP:s regionkommitté och blev delegat till Kroatiens provisoriska regering. Han dödades i ett tyskt bakhåll den 18 januari 1945 i byn Korenici. Han utnämndes till Folkets hjälte 1952. Och han står kvar.


Kvar står också Karl Marx i Moskva. Trots att både han, de Spanienfrivilliga och Joakim Rakovac är historia, så har de uppenbarligen betydelse fortfarande. De förmår att väcka känslor - både positiva och negativa. Det beror på att deras kamp har något att säga i nutiden. Mörkrets krafter vill att deras budskap ska förflyttas till undanskymda platser. Det gäller såväl i Stockholm som i Tallinn och Budapest. Vi vet inte om det också gäller i Kroatien. Eller om kroaterna är tillräckligt civiliserade för att inte vilja glömma sin historia.
-------
Tidigare texter om monumentflytten i Estland:
I skydd av mörkret
Estlands sak är svår
Estland och Ryssland, igen

I USA har de idag försonat sig med historien kring Haymarket-martyrerna och reste 2004 ett monument i centrala Chicago.

Hur kan USA:s president sjunka så djupt?

Det är ett tidens tecken att USA:s president George W Bush - länge kallad världens mäktigaste man - inte längre finns med på Time Magazines lista över världens 100 mest inflytelserika personer.
-------
Från SvD.

03 maj 2007

Estland och Ryssland, igen

Wake up, we're living in the 21th Century! Not in the Cold War!

Vi har skrivit ett par artiklar om konflikten mellan Estland och Ryssland. Flera kommentarer vi fått kring ämnet handlar om gamla oförrätter i historien. Problemet idag handlar emellertid om de människor som lever idag – inte i första hand om historien. Det är ett faktum att begrunda.

Om man försöker lösa dagens problem genom att först lösa gamla oförrätter kommer man aldrig att lyckas. Det finns inget exempel i världen på att en försoningsprocess i ett land lyckats då man först försökt göra upp om historiska oförrätter.

Tvärtom, det leder inte sällan till fördjupade konflikter - i värsta fall till krig.

Om man verkligen vill skapa en försoning, måste man utgå ifrån att olika människor har olika uppfattningar om historien. Det är ett faktum som man inte förändrar i första taget. Försoning däremot kan bara uppnås om man finner lösningar på de problem människor brottas med i dag.

Tänk om de svarta och vita i Sydafrika först försökt att komma överens om synen på apartheid innan de kunde lära sig att leva tillsammans? Det hade lett till inbördeskrig.

Den estniska regeringen har valt att provocera stora delar av sin befolkning – och Ryssland - genom att flytta bort en symbol trots att de flesta estländare var emot. Det är ingen väg till försoning. I stället leder det konflikten bort från det som egentligen bekymrar människor i Estland i dag. Historien går inte att ändra, men hur skapar man ett bra liv för alla människor som lever i Estland idag?

Den estniske utrikesministerns Paet verkar i sammanhanget obalanserad. Han slår vilt. Angriper till och med Carl Bildt. Tvingas sansa sig. Men går på nytt till hysteriska angrepp mot Ryssland. Och vill få hela EU att avbryta samarbete och avtal med Ryssland.

De ryska myndigheternas flathet mot de ryska ungdomar som slår vilt mot Estlands och Sveriges diplomater i Moskva bör också fördömas. Men grundproblemet i konflikten - som också triggat stollar i Ryssland - är att den estniska regeringen valde att gå till aktion i en känslig fråga – både för en majoritet av den egna befolkningen och för Ryssland.

Man kan fundera över orsakerna till den estniska regeringens agerande? Beror den på bristande förmåga att hantera inrikespolitiska problem, så att man vill flytta fokus till en konflikt med den ryska minoriteten i landet och Ryssland? Är det ett desperat försök att rädda sig kvar som regering? Eller agerar den estniska regeringen i någon annans intresse? I vilket fall så bidrar detta konfliktsökande inte till lycka och välgång för Estlands folk – eller för någon annan.

Alla de som vill Estland - och Ryssland - väl måste verka för att den estniska regeringen sansar sig. Liksom de ryska myndigheterna.
-------
Tidigare artiklar: I skydd av mörkret och Estlands sak är svår
Den senaste utvecklingen hos DN.
- Vår integrationsprocess har varit ganska lyckosam och ska fortsätta, säger Andrup Ansip. den estniske premiärministern.
-------
Expressen sällar sig till dem som vill fördjupa konflikten i Estland och mellan Estland och Ryssland. Och Kristian Gerner tycker att man först måste göra upp med historien innan Estland och Ryssland kan börja samexistera.

Estniske utrikesministern Urmas Paet skriver på SvD:s Brännpunkt: "Det är ingen hemlighet att det som händer kring Bronssoldaten i hög grad styrs från Ryssland–det är en tillämpning av rysk politik i Estland." Intressant! Vi trodde att det var den estniska regeringen som beslutade att flytta monumentet.
-------
Även utrikesminister Carl Bildt har uttalat sig i frågan. Å ena sidan anser Sverige att frågan är en intern angelägenhet för det suveräna Estland och att Ryssland måste respektera internationella regler. Men sedan skriver Bildt i sin blogg:
"När detta är sagt bör det samtidigt sägas att vi nog alla har en skyldighet att umgås med den europeiska historien med viss försiktighet och försök till ömsesidig respekt. Sår från det förgångna rivs alldeles för lätt upp - och då kan det ta tid innan de läker igen. Jag instämmer till fullo i vad jag ser att president Ilves har haft att säga i dessa avseenden."
-------
Det som kommer att avgöra frågan är som vanligt de ekonomiska intressena. IKEA:s grundare Ingvar Kamprad anser att man inte ska blanda ihop historia med affärer.

02 maj 2007

Peace & Love

Bloggen PeaceLoveÅPanika har länkat till Röda raketer. Och vi till den. Det firar vi med en fredssång.

01 maj 2007

1 maj 2007 - Stockholm och Moskva

Det var mycket folk på Stockholms gator denna första maj. Här en bild från de Spanienfrivilligas monument La Mano på Katarinavägen på söder i Stockholm.

Det var också mycket folk i Vänsterpartiets tåg från Medborgarplatsen till Kungsträdgården. Enligt uppgift lär det ha varit 8500 i tåget. Sossarna hade som vanligt något färre deltagare, men i alla fall bättre än förra året.

Hela Kungsträdgården fylldes av folk som bland annat ville lyssna till tal av riksdagsledamoten Josefin Brink (v).

En del lärare gillar uppenbarligen inte den borgerliga regeringens skolpolitik.

Över hela världen demonstreras det denna dag. Dessa bilder är tagna vid dagens demonstration i Moskva av vår korrespondent. Demonstrationen hölls mellan Bolsjojteatern och Marx-monumentet.

När arbetarrörelsen demonstrerar i Ryssland brukar det i media heta att det är mest gamlingar i demonstrationerna. Detta påstående bekräftas inte av vår korrespondent.

Glad första maj!

För fler arrangemang, kolla här!
Samling vid La Mano på Katarinavägen i Stockholm 9.30.
För lite historia kring första maj, kolla här och här!