31 maj 2006

jippii!

Nu har också bloggen Anders spontana utrop länkat till Röda raketer (och vi till den)!

Som vanligt firar vi med något stämningsfullt.

Bakläxa

Vänsterpartiet presenterar i morgon ett skolpolitiskt program i 14 punkter för en likvärdig skola. En av punkterna offentliggjordes redan i dag: Vänsterpartiet vill avskaffa läxorna i skolan, enligt SvD. Syftet anges vara att kompensera för elevernas olika bakgrund.

Förslaget är dessvärre illa genomtänkt. Om det genomfördes skulle det tvärtom förstärka skillnaderna i elevernas bakgrund.

Utbildade föräldrar kommer alltid att hjälpa sina barn oavsett om skolan ger läxor eller inte. Utbildade föräldrar vet hur lärandet går till och det förmedlar de till sina barn. På så sätt blir barn till utbildade föräldrar ensidigt gynnade långt före de börjar skolan och under hela skoltiden.

Om skolan ska kunna kompensera barn till outbildade föräldrar behöver det börja tidigt. Och på det området har det i Sverige på senare tid genomförts en del positiva reformer. Den allmänna förskolan är en sådan, liksom rätten till förskola för barn till arbetslösa och studerande. Men det krävs också att det pedagogiska arbetet med barnen förstärks, att förskolan och skolan betonar lärandet i sin verksamhet. Det är tyvärr ingen självklarhet i dag.

Barn till föräldrar med låg utbildning är missgynnade och har alltid varit det. För att kompensera detta måste skolan ge dessa barn det som utbildade föräldrar ger sina barn. Det förmår inte svensk skola i dag.

En viktig del i detta är att skolan bjuder in föräldrarna att delta och ge stöd till elevernas lärande och utveckling. I dag bjuds de oftast in till utvecklingssamtal för att få reda på hur det har varit. Inte för att få reda på hur det ska bli, vilka målen är, vad som är nästa steg i utvecklingen, tips och råd om hur de ska kunna stödja sina barns skolarbete. Här finns en stor och oftast outnyttjad potential för att stärka elever med lågutbildade föräldrar.

Att avskaffa läxorna i skolan kommer inte att förhindra utbildade föräldrar att förmedla egna lärdomar till sina barn i hemmet. Barn till utbildade föräldrar kommer med en sådan ordning att arbeta med lärande både i skolan och på fritiden. Barn till lågutbildade föräldrar kommer däremot i större utsträckning än i dag att begränsas till enbart skolan.

Därför riskerar förslaget om att avskaffa läxorna att öka skillnaderna, i stället för att minska dem, som ju var syftet.

Vi hoppas att de övriga 13 punkterna i stället leder i den riktningen. Vi får se i morgon.
-------
Martin Jansson från Uppsala belyser några grundläggande problem i vänsterpartiets skolpolitik på Vänsterns debattsidor. Fler kloka inlägg här, här, här och här.
-------
Uppdatering. Senare artiklar om skola och kunskap:
Vänstern och skolan
Gramsci och skolan
Favorit i repris

30 maj 2006

Den småborgerliga anarkismen

Vi har fått en intressant kommentar till vår blogg om Public service och Petter Nilsson, som vann Toppkandidaterna. Petter skänkte en del av sina pengar till Osynliga partiet, en kampanj som initierats av det Syndikalistiska ungdomsförbundet, SUF.

Kommentaren från Undertecknamn lyder:

"1. Det är inte anarkister som ligger bakom ( ), det är kommunister.
2. Klasskampen skadas inte av att man visar dess konfrontativa sida, du måste se dynamiken mellan teori - praktik. Det ( ) sysslar med idag är precis vad SSU borde göra med inte vågar då dom är för bundna av sitt moderpartis syn på att den högsta formen av demokrati uppnås genom reform och inte genom stenhård klasskamp.Det är grundläggande Marxism och tidig socialdemokrati.
3. Om ett par glaskrossningar är det får bägaren att rinna över så börjar jag undra om det verkligen är en röd regering vi behöver för att ställa allt till rätta.Nej men skämt och sido,Socialdemokraterna förtjänar inte att vinna valet men vi förtjänar inte en borglig regering."

Denna kommentar illustrerar på ett utmärkt sätt det vi försökt säga.

Småborgerlighet kännetecknas av att den har svårt att bestämma sig och ta ställning till de verkliga politiska alternativen, varken för den ena eller andra, hit eller dit. Därför tycker inte skribenten att vare sig det ena eller det andra regeringsalternativet förtjänar att vinna valet. Därför tar skribenten ställning för något tredje, som inte är annat än osynligt.

Bekvämt. Man slipper ta ansvar och ställning.

Den konfrontativa sidan av klasskampen är inte osynlig, inte på minsta sätt. Den blir synlig när människor som tål dagens ljus kämpar för sin rätt. "Stenhård klasskamp" handlar inte om att krossa glas i nattens mörker och sedan springa och gömma sig.

I Kommunistiska manifestet skrev Marx och Engels att "kommunisterna försmår att hemlighålla sina åsikter och avsikter". Därför blir det extra märkligt att Undertecknamn skriver att det är kommunister som ligger bakom Osynliga partiet.

När blev syndikalisterna kommunister?

26 maj 2006

Public service

Det är inte en slump att den tillfälliga anställningen av Petter Nilsson som vann Toppkandidaterna får respass innan han ens börjat. Nilsson skulle ha ett slags rådgivande funktion för programutvecklarna på SVT. För att han är en sån "spännande" person.

Det finns rätt många ungdomar som kunde anställas på SVT med det kriteriet. Det visar bara hur mossigt det tänks emellanåt i public service-bolaget och hur långt från verkligheten programutvecklarna befinner sig.

Det finns dragning hos public service till "underhållning" av ett slag som gör att utbudet blir svår att skilja från reklamkanalernas. Det är att inte ta uppdraget på allvar och att inte ha kontakt med verkligheten.

"Osynliga partiet" som Petter Nilsson skänkte en del av vinnarpengarna till är naturligtvis inte osynligt, i så fall skulle han ju inte veta vem han ska skicka pengarna till. Det intressanta är att fenomenet, som vi sett vid otaliga gatukravaller, där vandaliseringen tycks vara den primära politiska agendan, betraktas som "vänster". Det är ett i själva verket ett småborgerligt agerande som spelar högern i händerna.

Det vet naturligtvis centerungdomarnas ledare Fredrik Federley när han går till attack mot SVT. Det märkliga som sker är att Federley genom att få framträda i ett annat public service-bolag, Sveriges Radio, lyckas få SVT att backa.

Det hela är betänkligt på flera sätt. Det allvarligaste är att SVT snabbt ger efter för politiska påtryckningar. Det andra är att SVT:s programutvecklare tycks vara i desperat behov av idéer och kunskaper om samhället av i dag. Det tredje är att public service lever upp så dåligt till själva grundtanken med verksamheten att den kan ifrågasättas från både höger och vänster.

Högern har alltid hävdat – med visst stöd från medieforskare tidigare – att public service är mer "rött" än samhället i övrigt. I själva verket skulle förmodligen en grundligare undersökning i dag visa att till exempel miljöpartiet, som kan tänka sig att samarbeta åt både höger och vänster och därmed inte kan betraktas som någon genuin vänster, får oförtjänt stor publicitet utifrån opinionsläget och väljarstödet på grund av att public service saknar självförtroende. Det är mest bekvämt att lägga sig i politikens mittzon.

Högerkrafterna vill se över hela grundidén med public service. Petter-fallet visar dess värre att public service kan tänka sig att agera utifrån den herre som utfodrar dem.

Borgerligheten i dagens Sverige, inte minst centern som genom tidningsförsäljningar skaffat sig kassaklirr att användas i valpropagandan, vill i rask takt förändra samhällsdebatten mot den allt mer svarta sörja som finns fläckvis i EU redan nu. När grönt möter blått blir det brunt.

Det borde SVT spegla.

24 maj 2006

Kvinnors makt

Det finns anledning att fråga sig var den klassiska kvinnofrågan finns i dagens politiska agenda. Det känns som om det förs två olika debatter.

Det snackas mycket i olika medier om kvoteringar av kvinnor in i bolagsstyrelser. Hur stort är det sammanhanget? Det är smalt och det är därmed ingen primär kvinnofråga.

Det känns som om diskussionen om kvinnornas ställning i samhället därmed håller på att dribblas bort fullständigt. Bland annat genom att prata kvoteringar till bolagsstyrelser.

Kvinnor ska förvisso fram i samhället, men det ska ske på alla områden. Då är det knappast i bolagsstyrelserna förändringen sker först. Eller säg så här; när den första städerskan med utländsk bakgrund når det svenska näringslivets topp, då börjar vi närma oss jämställdhet.

Den viktiga diskussionen om kvinnors villkor förs dock mer i skymundan.

Varför diskutera maktpositioner som är omöjliga för de flesta kvinnor att nå i stället för att diskutera hur arbetande kvinnors villkor ska förändras? De flesta arbetande kvinnor i det här landet kan glömma styrelseposter i viktiga bolag. Just därför är den diskussionen ingen aktuell kvinnofråga.

Ska vi nå avgörande förändringar bör diskussionen handla om de kvinnor som förmodligen aldrig kommer att sitta i några bolagsstyrelser, än mindre på vd-poster.

Det finns en tendens att snäva in debatten, att makteliten kapar åt sig angelägna samhällsproblem och överför dem till en annan nivå, som inte rör – i det här fallet - majoriteten av kvinnorna.

Varför gömma undan städerskors och vårdbiträdens vardag för att i stället ständigt prata plats i bolagsstyrelser?

Det kanske är så enkelt att fokuseringen beror på att allting finns i betraktarens – i det här fallet kanske främst journalistens – öga.

Dagens tongivande journalister vill inte identifiera sig med dem som finns i samhällets ekonomiska bottenskikt. De vill enbart ha dessa människor som objekt att ta till för att få lite färg i presentationen av dagens ämne.

För kvinnor som verkligen vill förändra finns det anledning att begrunda vart detta lurendrejeri leder. Feminismen handlar om alla kvinnors frigörelse, inte bara dem som har de bästa förutsättningarna.

19 maj 2006

Borgarna förlorar

Det går inte bra för den borgerliga alliansen. I dagens Temomätning som publiceras i DN har vänsterblocket ledningen. Socialdemokraterna har inte legat så högt sedan april 2004, medan moderaterna nu ligger på den lägsta nivån sedan september 2004.

När det gäller trängselskatterna i Stockholm har de borgerliga partiernas nej-linje tappat så till den grad att det bara är 30 procent av Stockholmarna som stöder den. Över 60 procent stöder nu en fortsättning. Läs undersökningen.

15 maj 2006

Folkpartiets pristagare ljög

Den nederländska parlamentarikern Ayaan Hirsi Ali får nu betala ett politiskt pris. Hennes "liberala" partikamrater förskjuter henne, sedan det visat sig att hennes nya medborgarskap bygger på en lögn.
Hon har medgett att uppgifterna som hon lämnade för att få uppehållstillstånd och senare medborgarskap i Nederländerna var oriktiga. Hon var inte hotad av sin familj att ingå tvångsäktenskap. Hon uppgav också falskt namn.

Det är väl i och för sig många flyktingar och invandrare som tagit sig till Europa på oriktiga grunder. Det har ju blivit allt svårare att ta sig in bakom murarna. Men Hirsi Alis historia är intressant även på ett annat sätt.

Det var hon som skrev manuset till filmen som regissören Theo van Gogh fick plikta med sitt liv för. En muslimsk extremist tog livet av honom. Filmen handlade om islams kvinnoförtryck.

På den tiden det begav sig var Hirsi Ali (vi fortsätter att kalla henne så, för det var under den pseudonymen hon blev känd) uppskattad av det så kallat liberala partiet VVD och valdes in som partiets representant i parlamentet 2003.

Nu tycks emellertid Hirsi Ali ha tjänat färdigt. Partikamraterna vill inte längre att hon ska representera dem i parlamentet. Partiet sitter i regeringen och driver där en hård linje mot invandrare med invandringsminister Rita Verdonk i spetsen. Hon har sett till att Nederländerna har infört språktester för medborgarskap och vill kasta ut 26 000 personer som nekats uppehållstillstånd. Vi har bloggat om denna dam tidigare.

I förra veckan visade holländsk tv en dokumentär där Hirsi Alis somaliska släktingar intervjuades. Hirsi Ali erkände sina lögner men påpekade att de felaktiga uppgifterna om hennes asylskäl var kända för partiet redan 2002, då hon ombads att kandidera för VVD.

Då dög hon, men inte nu. Vad är det alltså som har hänt? Jo, en starkt främlingsfientlig politiker, återigen Rita Verdonk, siktar ännu högre i valet nästa år.

Det här kunde vara en intern angelägenhet för Nederländerna om inte Hirsi Ali rest runt till andra länder och spridit sin islamkritik.

Förra året var hon till exempel i Sverige, där hon mottog folkpartiets demokratipris "för sitt modiga arbete för demokrati, mänskliga rättigheter och kvinnors rättigheter".

Hirsi Ali har helt enkelt utnyttjats hänsynslös av "liberala" krafter som i allt raskare takt antar en allt brunare färgskala. Nu behövs hon inte längre för att misstänkliggöra muslimer. Det betyder att hon får respass ur den nederländska politiken. Hon flyttar i stället till USA och kommer att arbeta för American Enterprise Institute i Washington, en konservativ tankesmedja enligt Der Spiegel.

14 maj 2006

Värdig minneshögtid

Det hölls en värdig minneshögtid vid Spanienkämparnas monument La Mano på Katarinavägen i Stockholm i dag. Några hundra personer slöt upp för att lyssna till vänsterpartiets ordförande Lars Ohly, Karin Nordlander vars man satt i Ådalens strejkkommitté, Ann-Mari Storck, dotter till kommunistpartiets dåvarande ordförande Hugo Sillén. Regissören Richard Turpin framförde Erik Blombergs berömda dikt om Ådalsoffren. Jan Hammarlund och Kaya Ålander sjöng. Vänsterpartiets blåsorkester framförde bland annat Treffenbergkadriljen, Die Moorsoldaten och Internationalen. I publiken syntes tidigare vänsterledaren C-H Hermansson.

Lars Ohly lyfte i sitt anförande fram vikten av enhet i arbetarrörelsen. Det stod i bjärt kontrast till arrangemanget vid monumentet i Lunde som kidnappats av socialdemokraterna. Ohly konstaterade att de frågor som arbetarna i Ådalen kämpade för är högst aktuella. Nu som då försöker kapitalet sänka löner och försämra arbetsrätten. Innebörden i maningen "Glöm dem aldrig!" betyder att vi värnar om enhet inom arbetarrörelsen i kampen i dag.

Ett uttalande antogs mot riksdagsbeslutet i veckan att åter låta svensk militär användas till polisiära insatser, dvs just det som skedde i Ådalen 1931:

"Arbetarrörelsen har hittills slagit vakt om den ordning som förhindrar militära insatser vid civila opinionsyttringar. Nu förenar sig den socialdemokratiska ledningen med den borgerlighet som en gång sände militären mot strejkande arbetare. Det är ett brott mot arbetarrörelsens demokratiska värderingar och en skymf mot de kamrater som fick offra livet. Detta svek gör att ledande socialdemokrater idag inte kan delta i en för arbetarrörelsen gemensam manifestation för att hylla de dödade kamraternas minne."

13 maj 2006

Vid de mördade kamraternas grav


(Lästes vid Ådalsoffrens jordfästning i Kramfors den 21 maj 1931)

Ni triumferade, borgare,
då de mördande skotten föll.
Rätt så,
ropade direktör Larsson i Arbetsköparföreningen,
bajonetterna på,
kulsprutorna fram,
då blir det lugnt.

Men det blev inte lugnt.
Genom Sverges arbetarklass
gick en våg av förbittring och sjudande hat.
Hjulen i Ådalen stannade,
en våg av masstrejker vällde fram från Stockholm
till Kiruna.
Proletariatet gick ut på gatorna,
krävde:
mördarbanden ska bort.
Hälsinglands arbetare tvingade militärtåget att
vända.

Kramfors torg och Ådalen rensades från militär
av proletariatets massaktion.

Den stunden kände vi,
kamrater proletärer,
vår samlade kraft.

Ni triumferade, borgare,
över era kulsprutor och bajonetter.
Men ni lärde er snart,
att också vi har resurser,
den dag vi står samlade och slår till.

Hundratusen proletärer
strejkade denna gången -
men vi är en miljon.
Det är våra kamrater,
som gör era vapen.
Det är våra kamrater
som kör era militärtåg.
Det är vi som har grepp om maskineriet,
den dag vi enigt vill,
kan alla hjul stå stilla.

Vi vet, att ni har säkra trupper,
inte bara Mesterton och Beckman,
utan massor av officerare,
svenska fascistband,
utvalda poliser,
övade för arbetarmord.
Vi vet att ni är många -
men vi är fler.
Vi vet, att ni har vapen.
Men det är våra pojkar
som övas med era vapen.
Den stora massan i vapenrocken
lärde av morden i Lunde.

Vi vet att ni vill krig,
vi vet att kapitalismen bildar världsfront.
Men vi står heller inte ensamma:
med oss är den första arbetarstaten,
landet som avskaffat arbetslösheten,
dess segrande proletariat och dess Röda armé.
Med oss är Kinas och Indiens frihetsrörelse,
med oss är den Kommunistiska Internationalen,
med oss är de revolutionära partierna
i alla kapitalismens länder,
förföljda med terror och kulsprutor
men ändå kämpande,
säkra på seger över det system,
som icke kan ge proletärerna bröd
men sänder dem kulor.

Ni sådde bly, borgare.
Ni vattnade Ådalens jord med arbetarblod.
Men ur den sådden växer de kämpar,
som krossar ert mördarsystem.

Sänk de röda fanorna
till en sista hälsning
åt våra stupade kamrater.
Ert minne skall alltid leva ibland oss,
en flammande maning
att i enad revolutionär front
fullfölja vår kamrats sista ord:
Fortsätt kampen till seger!

Gustav Johansson

Ådalen 1931

I morgon är det 75 år sedan skotten i Ådalen. Socialdemokraterna har försökt lägga beslag på ceremonin för egen del - det är ju valår gubevars. Socialdemokraternas försök att utesluta Vänsterpartiet vid minneshögtidligheterna ger vibrationer av historierevisionism. Det var ju faktiskt kommunisterna som ledde striderna i Ådalen. Det var kommunister som stupade för militärens kulor.

Bakgrunden till händelserna i Ådalen var en avtalstvist vid Marmaverken utanför Söderhamn. Fabriksägaren Versteegh ville ha en lönesänkning. Detta ledde till en konflikt som spred sig bland de arbetande i pappers-, cellulosa- och träindustrierna i Hälsingland och Ådalen.

Fabriksägarna kallade in strejkbrytare. En demonstration samlades mot strejkbrytarna under parollen "För Marmaarbetarnas seger". Militär kallades in under befäl av kapten Mesterton. De möttes av Internationalen, flygblad och uppmaningar att inte skjuta på sina klassbröder. Men militären sköt. De mördade fem och sårade fem.

De mördade var Viktor Eriksson, Evert Nygren, Erik Bergström, Sture Larsson och Eira Söderberg. Samtliga medlemmar i det kommunistiska partiet.

Efter morden i Ådalen utlöstes massdemonstrationer och arbetsnedläggelser över hela Sverige. 150 000 samlades till exempel på Gärdet i Stockholm.

Den borgerliga klassorättvisan tydliggjordes i de domar som utdömdes för de inblandade. De arbetare och demonstranter som protesterat mot strejkbrytarna och morden dömdes till 114 månaders fängelse. Det kommunistiska partidistriktets ordförande Axel Nordström dömdes till 2 ½ års fängelse.

Mördarna, kapten Mesterton, kapten Beckman och furiren Tapper dömdes till 8, 10 respektive 3 dagars rumsarrest utan bevakning.

Blivande socialdemokratiske statsministern Per Albin Hansson kommenterade att strejkbrytare "måste åtnjuta samma skydd som övriga medborgare".

När socialdemokraterna nu försöker överta ceremonier till minnet av morden i Ådalen handlar det om historierevisionism. Det är ett utslag av bristande respekt för offren, deras efterkommande och deras parti.
Skam över socialdemokratin!

Som vänsterpartiets partisekreterare Anki Ahlsten säger:
- Jag tycker att det är upprörande. Det här är inte sossarnas minneshögtid, utan det var våra medlemmar som dog.

Socialdemokraterna tycks ha glömt hur det gick till. Men vi glömmer aldrig vår historia.

Idag hotas arbetsrätten. Om den borgerliga alliansen får bestämma kommer den att försämras. Alla som jobbar kommer att få en mer osäker tillvaro. I ett sådant läge vågar man inte ställa krav. Man blir undergiven. En sådan utveckling måste till varje pris förhindras. Ådalens arbetare gjöt sitt blod för att förhindra det. I dag måste vi göra vårt.

-------
I morgon söndag den 14/5 genomförs en minneshögtid vid Spanienkämparnas monument La Mano på Katarinavägen i Stockholm kl 16. Tal av Lars Ohly. Recitation av Richard Turpin. Sång av Kaya Åhlander.

11 maj 2006

Reinfeldt förlorade

Kvällens debatt i SVT mellan Göran Persson och Fredrik Reinfeldt blev en smärre katastrof för den senare. Reinfeldt lyckades inte få träff på Persson i en enda fråga. Mot slutet av debatten såg han påtagligt tagen ut. Argumenten räckte inte.

Det blev tydligt att Reinfeldt vill genomföra stora skattesänkningar på småföretagens bekostnad, på de arbetslösas, pensionärernas och de sjukas bekostnad. Inte på någon punkt lyckades han få fram att en röst på den borgerliga alliansen skulle göra livet bättre för någon.

Valforskaren Sören Holmberg i Göteborg gjorde nyligen bedömningen att socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet kan ha en "nerförsbacke" inför valet. Det kan möjligen vara sant. Alliansen har haft ett opinionsmässigt försprång under en förvånansvärt lång period. Detta försprång är nu utraderat.

Debatten i kväll blev saklig och sansad och gav väljarna "klara besked", som Aktuellts Mats Knutsson säger. För en gångs skull diskuterades politik. Det ger ytterligare skjuts i den borgerliga alliansens utförsbacke.

Överbudspolitik

Svenskt Näringsliv vill ha 500 000 nya jobb. Mer än dubbelt så många som vänsterpartiet kräver.

När Svenskt Näringsliv för fram denna viljeyttring möts de av hovsam respekt. När vänsterpartiet för fram sitt förslag på 200 000 nya jobb kallas det för överbudspolitik.
Varför denna skillnad?

Vänsterpartiets krav grundar sig på den offentliga sektorn där demokratiskt valda politiker kan besluta att anställa 200 000 nya människor om de vill och har pengar till det. Därför är det ett krav som kan genomföras om vänstern kan samla en majoritet för detta krav efter valet. Liknande satsningar har också gjorts i Sveriges historia. När viljan har funnits.

Svenskt Näringslivs idé är betydligt mer löslig. Den utgår från att företagen kan tänkas öka sin vilja att anställa fler om de lockas med tillräckligt gynnsamma villkor. Det handlar i första hand om gamla högerkrav om sänkta skatter och försämrad anställningstrygghet. Liknande satsningar har genomförts i en del länder, utan synbara sysselsättningseffekter.

Sänkta skatter ger ju inget incitament för att anställa fler. Det leder bara till att vinsterna för företagen ökar utan att de behöver göra något mer än de redan gör.

Ökad otrygghet i anställningen leder till att de arbetandes ställning försvagas och att deras möjligheter att ställa krav på arbetsplatsen minskar. Det kan visserligen vara en fördel för Svenskt Näringsliv. Men det leder knappast till fler jobb.

Utplånad felöversättning

Påståendet att Irans president Ahmadinejad vill "utplåna" Israel kommer troligen från en felöversättning, skriver Stefan Lindgren på Vänsterpartiets debattsida.

"Uppgiften att Iran har som mål att 'utplåna Israel' är liksom det mesta som sägs här om Iran felaktigt. Professor John Cole vid Michiganuniversitetet, iranist och persisktalande har för döva öron protesterat mot översättningen.
Det aktuella citatet kommer från ett gammalt tal av Khomeini där denna sa att 'ockupationsregimen över Jersualem måste försvinna från tidens blad', vilket i sig sannolikt var en syftning på en medeltida persisk dikt.
'In rezhim-e ishghalgar-e qods bayad az safheh-ye ruzgar mahv shavad' lyder citatet på persiska."

Det är intressant att notera de påståenden som far runt i den svenska debatten om vad olika företrädare i Mellanöstern säger. Häromdagen påstod till exempel LUF-ordföranden Fredrik Malm i P1:s Studio ett att palestinska Hamas vill "utrota alla judar". Varifrån han fått detta framgick inte. Det kanske är från samma översättare som tolkat den iranske presidentens uttalanden ovan.
-------
Se även Olydig!

06 maj 2006

Ensidighetens apostlar

Efter beskedet att en medlem av den palestinska regeringen fått visum till Sverige har skiljelinjerna i den svenska utrikespolitiken förtydligats. På ena sidan de som förordar dialog mellan stridande parter. På andra sidan står de som ensidigt stödjer Israel.

Dagens nyheters ledare anslöt sig i dag till de förstnämnda och betonar vikten av en dialog:

"Det är med den man inte är överens som man måste samtala. Det är med fienden man sluter fred, inte med vännen."

Ledaren konstaterar också att politik måste föras "i den verklighet som råder, och det finns goda argument för att Hamas också måste ges möjlighet att visa hur organisationen hanterar det ansvar som den fått efter valsegern."

"Det betyder inte", fortsätter ledaren, "att EU:s regeringar ska bryta sin enade front, men det betyder att det inte finns skäl att skrika i falsett bara för att en Hamasföreträdare ska delta i ett seminarium."

Det finns flera som skrikit i falsett de senaste dagarna. Främst folkpartister, kristdemokrater och moderater. Reinfeldt, Malm, Ohlsson, Hägglund och företrädare för Israels regering. Det har hörts skrik om terrorism och förintelse.

Om vi skalar bort retoriken kokar deras argument ner till att Sverige ska ställa krav på Hamas att erkänna Israel, ta avstånd från våld som politisk metod och hedra ingångna avtal. Det finns på sätt och vis inget att invända mot det. För att skapa fred måste parterna erkänna varandras rätt att existera, sluta döda varandra och hålla löften.

Det som haltar i de borgerliga argumenten är att kraven endast ställs på palestinierna. Varken Reinfeldt, Malm, Ohlsson eller Hägglund ställer samma krav på Israels regering.

För faktum är att Israels regering förnekar palestiniernas rätt till en egen stat. Israel ockuperar palestinskt territorium och använder sin starka krigsmakt för att precisionsbomba palestinska företrädare. Israel har i åratal vägrat att rätta sig efter FN-resolutioner. Det hörs inga högljudda protester från Reinfeldt, Malm, Ohlsson eller Hägglund mot nye premiärministern Ehud Olmerts planer på att ensidigt dra gränslinjer och skapa ett ingenmansland inne på palestinskt territorium. Det sägs ingenting om Israels vapenarsenal och kärnvapenkapacitet.

Därför måste världssamfundet också ställa motsvarande krav på Israel: att de erkänner palestiniernas rätt till en egen stat, att de avslutar ockupationen och tar avstånd från våld som politisk arbetsmetod. Och även Israel måste respektera ingångna avtal. Om Israel inte uppfyller dessa krav ska landet inte släppas in i värmen och betraktas som ett normalt land av världssamfundet.

Det finns ingen anledning att lyssna på den sionistiska retoriken från Israel som syftar till att ge Israel rätt att bete sig hur som helst med hänvisning till förintelsen av judar under Hitlerfascismen. Förintelsen ska bevaras i outplånligt minne hos mänskligheten för att detta aldrig ska upprepas. Men Förintelsen får inte användas som förevändning för att begå nya övergrepp. Sionisterna försöker blanda ihop korten och det är inte acceptabelt.

Ensidigheten i Reinfeldts, Malms, Ohlssons och Hägglunds resonemang visar vilken utrikespolitik Sverige kommer att driva med en borgerlig regering. Den kommer inte att vara självständig. Den kommer att vara ensidig. Den kommer ensidigt att följa Israel och USA. Den kommer att bidra till att skärpa konflikter i stället för att skapa dialog. Den kommer att bidra till att världen blir lite farligare att leva i.

04 maj 2006

En farlig öppning?

Moderatledaren Fredrik Reinfeldt kritiserar det svenska beslutet att ge den palestinske flyktingministern och Hamasföreträdaren Atef Adwan visum till Sverige:

- Detta är ett Hamas som världssamfundet nu försöker lägga press på att överge sin idé om att man kan använda våld som arbetsmetod och att de tycker att grannstaten Israel ska utplånas och att de inte hedrar ingångna avtal. Jag tror att det är väldigt viktigt att den press som världssamfundet kan lägga på Hamas får dem att ändra synen på detta.

- Det farligaste är då att ge dem ingångar, öppna dörrar, som gör att de kan komma förbi det och tro att de kan fortsätta ha sin syn för de kan ändå upprätta förbindelser med andra länder, säger Fredrik Reinfeldt till Ekot.

Det är en intressant argumentation. Sverige ska inte släppa in Hamasföreträdare för att de inte tar avstånd från våld som arbetsmetod och vill utplåna Israel.

När det gäller palestiniernas motpart använder Reinfeldt inte samma argument. Israel tar inte heller avstånd från våld som arbetsmetod. Israeliska regeringar har i ord och handling sökt utplåna palestinierna och varje försök till palestinsk statsbildning. Betyder det att Reinfeldt inte heller vill ge viseringar till israeliska företrädare? Oh nej! För Israel gäller en annan måttstock. Israel som i åratal struntat i resolutioner från FN:s säkerhetsråd, som öppet använder attackhelikoptrar för att mörda palestinska företrädare har Reinfeldt inga som helst synpunkter på.

Reinfeldts inställning kan inte på något sätt medverka till en fredlig utveckling i Mellanöstern. Hans inställning innebär ett fortsatt bugande och fjäskande för USA:s utrikespolitik och blundande för Israels krigspolitik. Den betyder slutet för en självständig svensk utrikespolitik.

Reinfeldts, USA:s och EU:s inställning till Hamas börjar te sig allt mer absurd. Först krävde George Bush ett nytt palestinskt ledarskap i stället för Arafat och demokrati. Efter det att palestinierna genomfört ett demokratiskt klanderfritt val fick Hamas majoritet.

Efter detta försöker USA och EU göra allt för att tillintetgöra resultatet av palestiniernas demokratiska val. Det blir för det palestinska folket ännu ett bevis på att demokrati i västlig tappning bara betyder att västvänliga företrädare får väljas.

Röda raketer sympatiserar varken med Hamas eller den israeliska regeringen. Men vi anser att båda parter är legitima företrädare för var sin sida i konflikten. Och om omvärlden vill bidra till en fredlig utveckling bör den kräva att båda sidor erkänner varandra och börjar förhandla.

Att Sverige nu ger visum till en företrädare för Hamas är ett steg i rätt riktning. Ett ännu bättre steg vore om regeringens företrädare också inledde en dialog med Hamas – på samma sätt som den för en dialog med den israeliska regeringen.

03 maj 2006

Människosläktets andliga förkovran


"Den stund skall alltså komma, då Solen inte längre lyser över andra än på fria människor på vår jord. De kommer inte att erkänna någon annan herre än sitt förnuft. Den tid kommer då tyranner och slavar, präster och deras enfaldiga och hycklande hantlangare bara finns kvar i historieböckerna och på teatern, då man inte längre bryr sig om dem, utan när man beklagar deras offer och alla som låtit lura sig; då man i avsky för deras excesser håller vaksamheten uppe, så att man tack vare sitt fria förnuft kan känna igen och i sin linda kväva de första tecknen på vidskepelse och skräckvälde om dessa ting nu skulle våga visa sig igen.

När vi gick igenom våra samhällens utvecklingshistoria, fick vi tillfälle att visa att det ofta existerar ett stort avstånd mellan de rättigheter som lagen ger medborgarna och de rättigheter som dessa verkligen kan utnyttja, mellan den jämlikhet som är fastställd av de politiska organen och den som faktiskt existerar mellan individerna. Vi har påpekat att denna diskrepans är en av huvudorsakerna till att friheten gick förlorad i de antika republikerna, till den turbulens som skakade dem, till det svaghetstillstånd som gav tyrannerna fria händer.

Dessa skillnader har främst tre orsaker. För det första: den ojämna förmögenhetsfördelningen. För det andra: det ojämlika förhållande som råder mellan den vars egna säkra försörjning kan övergå till hans släktingar och den för vilka inkomsterna beror på hur länge han lever eller snarare på den tid han är kapabel till arbete. För det tredje: ojämlikheten i utbildning."

Marquis de Condorcet (1743-1794) i boken "Människosläktets andliga förkovran" (Esquisse d'un tableau historique des progrès de l'esprit humain) 1794 (Carlsson Bokförlag 2002).

02 maj 2006

1 maj Stockholm

Polisen inleder dagens arbete vid de spanienfrivilligas monument La Mano på Katarinavägen. Det är en massiv uppladdning med kravallsköldar och hjälmar. Någon i församlingen tror att det beror på hot från högerextremister. Men när anarkistgänget drar sig iväg följer polisen efter dem och lämnar hyllningen till spanienkämparna oskyddad.


Det är i år 70 år sedan det spanska inbördeskriget startade. 500 svenskar reste ner till Spanien för att försvara den demokratiskt valda regeringen mot fascisternas angrepp. En tredjedel av svenskarna stupade i kampen för den spanska demokratin. De flesta av dem kommunister.

Felicia Ohly höll tal från Ung vänster.


På Medborgarplatsen var det mycket folk som samlats till vänsterpartiets första majtåg. Enligt uppgift Sveriges största med 7000 deltagare.


Vänsterpartiets tidigare ordförande Lars Werner i samspråk med Norrskensflammans legendariske chefredaktör Alf Lövenborg. Alf hade rest ner till Stockholm från Luleå för att visa sin solidaritet med vänsterpartiet efter de angrepp som partiet och dess ordförande Lars Ohly utsatts för på senare tid:

- Inget annat parti i Sverige har utsatts för så infama angrepp, sa Lövenborg.

I Kungsträdgården framträdde Ulf Brandt, fackförbundet SEKO:s ordförande i Stockholm, Ung vänsters ordförande Ida Gabrielsson och Lars Ohly. Talen blandades med kulturinslag. Bland annat ordkonstnären Daniel Boyacioglu och vänsterpartiets blåsorkester.


En nöjd Lars Ohly efter en lyckad manifestation. Hans tal kan avlyssnas här.