Överbudspolitik

Svenskt Näringsliv vill ha 500 000 nya jobb. Mer än dubbelt så många som vänsterpartiet kräver.

När Svenskt Näringsliv för fram denna viljeyttring möts de av hovsam respekt. När vänsterpartiet för fram sitt förslag på 200 000 nya jobb kallas det för överbudspolitik.
Varför denna skillnad?

Vänsterpartiets krav grundar sig på den offentliga sektorn där demokratiskt valda politiker kan besluta att anställa 200 000 nya människor om de vill och har pengar till det. Därför är det ett krav som kan genomföras om vänstern kan samla en majoritet för detta krav efter valet. Liknande satsningar har också gjorts i Sveriges historia. När viljan har funnits.

Svenskt Näringslivs idé är betydligt mer löslig. Den utgår från att företagen kan tänkas öka sin vilja att anställa fler om de lockas med tillräckligt gynnsamma villkor. Det handlar i första hand om gamla högerkrav om sänkta skatter och försämrad anställningstrygghet. Liknande satsningar har genomförts i en del länder, utan synbara sysselsättningseffekter.

Sänkta skatter ger ju inget incitament för att anställa fler. Det leder bara till att vinsterna för företagen ökar utan att de behöver göra något mer än de redan gör.

Ökad otrygghet i anställningen leder till att de arbetandes ställning försvagas och att deras möjligheter att ställa krav på arbetsplatsen minskar. Det kan visserligen vara en fördel för Svenskt Näringsliv. Men det leder knappast till fler jobb.