För den som är intresserad av en djupare förståelse för socialistisk skolpolitik vill vi rekommendera läsning av Antonio Gramscis artikel om utbildning och kultur.
Antonio Gramsci (1891-1937) grundade det italienska kommunistpartiet och dog i Mussolinis fängelse. I fängelset skrev han anteckningsböcker som är högintressanta. En av dessa anteckningsböcker handlar just om utbildning och skola.
Det problem som främst sysselsatte Gramsci var hur arbetarrörelsen ska kunna forma intellektuella ur sina led, trots att arbetare och bönder oftast inte har studietraditioner. Han konstaterade att barn från överklassen har ett försprång:
"I många familjer, särskilt i de intellektuella skikten, får barnen i familjelivet en förberedelse, en förlängning och ett komplement till skolans liv; de ’andas in’, som det heter, en hel mängd begrepp och attityder, som underlättar utbildningsprocessen. De kan redan och utvecklar sin kännedom om det litterära språket, dvs. de uttryckssätt och medel för lärande, som är tekniskt överlägsna de medel som den genomsnittlige medlemmen av skolpopulationen mellan sex och tolv år besitter. På så sätt tillägnar sig stadsbarn, genom själva det faktum att de bor i en stad, redan vid sex års ålder en mängd begrepp och attityder som gör deras skolgång enklare, mer framgångsrik, snabbare."
Lösningen på problemet var för Gramsci att inrätta en grundskola för alla barn. Att barnen tidigt behöver komma i kontakt med förskolan och att barnen i grundskolans lägre åldrar måste tillägna sig en struktur och en viss disciplin som är nödvändig för att senare kunna tillägna sig mer självständiga och avancerade kunskaper.
"Inom utbildning har man att göra med barn i vilka man måste inpränta vissa vanor, som uthållighet, noggrannhet, balans (även fysisk balans), förmåga att koncentrera sig på särskilda ämnen, något som inte kan tillägnas utan den mekaniska repetitionen av disciplinerade och metodiska handlingar."
Han var skeptisk till "fria" undervisningsformer i tidiga åldrar eftersom de ensidigt gynnar överklassens barn. Den fria undervisningen är ett arbetssätt som eleverna kan hantera först när de inhämtat en egen självständighet och studiedisciplin.
"Hela den gemensamma skolan är en aktiv skola, även om det är nödvändigt att begränsa libertarianska ideologier på detta område och med viss energi betona de vuxna generationernas, dvs. statens, plikt att ’forma’ de nya generationerna."
Det är viktiga tankar som är högst aktuella även i dagens diskussion om en likvärdig svensk skola.
-------
Se även tidigare artiklar om skolpolitik:
Bakläxa
Vänstern och skolan
-------
Se även Gramsci och forskning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar