Svenskt näringslivs nya kampanj mot kommunismen

Svenskt Näringsliv har startat en kampanj mot kommunismen som kallas UOK, upplysning om kommunismen. Till kampanjen har man värvat några borgerliga toppolitiker, som moderate utrikesministern Carl Bildt och moderate EU-parlamentsledamoten Gunnar Hökmark. Några professorer som under lång tid ägnat sig åt att bekämpa kommunismen, Kristian Gerner och Stefan Hedlund, ingår. Journalisterna Staffan Skott och Kaa Eneberg som gjort sig kända i samma genre ingår också. De estländska och lettiska regeringarna är företrädda i arbetet för att påverka svensk opinion genom sina ambassader.

Svenskt Näringsliv finansierar kampanjen genom sin stiftelse Fritt Näringsliv. När Stiftelsen Fritt Näringsliv bildades sköt Svenskt Näringsliv till 300 miljoner kronor och Näringslivets Fond hela sitt kapital om cirka tjugo miljoner kronor. Det finns alltså gott om pengar för att bedriva kampanjer. "Stiftelsen får också främja sitt syfte genom att fungera som 'såddkapitalist': anslå medel till nystartade verksamheter med en inriktning som står i överensstämmelse med SFN:s syfte."

Till ledningen för kampanjen mot kommunismen har man valt stiftelsens VD Maria Rankka, som också sitter i ledningen för stiftelsens dotterbolag Timbro, liksom Anders Hjemdahl och Erik Zsiga som också kommer från Timbro.

UOK publicerade nyligen en rapport om ungdomars kunskaper om kommunismen. DN:s debattredaktör skapade uppmärksamhet kring rapporten genom att publicera ett debattinlägg från föreningen på en helsida. Ledarredaktionen gav ytterligare stöd till kampanjen genom sin huvudledare.

UOK berömmer sig på hemsidan för att de lyckats få "ett mycket stort genomslag i hela landet" för sitt budskap i många tidningar och i radio.

Det hela rör sig alltså om en mycket effektivt genomförd lobbykampanj från Svenskt Näringsliv. Man kan fråga sig varför denna kampanj är så viktig för dem just nu? Man kan också fundera över den tydliga kopplingen till två baltiska länders regeringar med tanke på den senaste tidens händelser i Estland. Man kan vidare fundera över att det tredje baltiska landets, Litauen, regering inte är företrädd som "samarbetspartner".

Om det hade handlat om kommunismen i största allmänhet, så finns det betydligt fler länder som har eller har haft kommunistpartier vid makten. Men denna kampanj tycks begränsa sig till Baltikum. Varför?

Det tycks inte som om intresset heller ligger i att undersöka och forska kring kommunismens historia. På det området bedrivs mycket intressant forskning runt om i världen, till exempel vid Yale University i USA. Vi kan rekommendera flera av de böcker som givits ut i serien Annals of Communism.

I detta fall handlar det i stället om att sprida ett färdigt budskap "i syfte att långsiktigt främja idéutveckling och opinionsbildning kring marknadsekonomins och den fria företagsamhetens betydelse för ekonomisk tillväxt och välfärd", som det heter i Stiftelsen Fritt Näringslivs uppdrag.