05 maj 2007

Monument

Som vi sett den senaste veckan kan monument över kampen mot fascismen väcka starka känslor - så även i Sverige. På Katarinavägen på söder i Stockholm står La Mano - ett monument till minne av de 500 svenskar som på 1930-talet begav sig till Spanien för att kriga mot Francos fascister.

Uppenbarligen har det stört någon att vi har ett sådant antifascistiskt monument i huvudstaden. Denne någon har kastat blå färg på monumentet. Samme någon kanske vill att monumentet ska flyttas till en mer undanskymd plats - precis som den estniska regeringen låtit göra med det antifascistiska monumentet i Tallinn.

I Ungerns huvudstad Budapest har man gjort just så med deras monument över de ungerska Spanienfrivilliga. Monumentet har flyttats utanför staden till en park som kallas Statyparken där den gör sällskap med andra monument till minne av den ungerska arbetarrörelsens historia och den antifascistiska kampen.

I grannlandet Kroatien har man valt att inte flytta monument. Här ser vi ett exempel från staden Porec. Statyn föreställer Joakim Rakovac (1914-1945). Han var en av organisatörerna av folkets befrielsekamp i Istrien. Han drogs med i kampen mot fascismen 1942 och blev medlem av Jugoslaviens kommunistiska parti i maj 1943. Han var en talangfull politisk aktivist som reste runt i byarna, höll tal, organiserade hjälpsändningar och rekryterade frivilliga till partisanenheterna. I september 1943, efter den italienska kapitulationen, kom han till Porec med en lastbil med partisaner. Han valdes att bli chef för JKP:s regionkommitté och blev delegat till Kroatiens provisoriska regering. Han dödades i ett tyskt bakhåll den 18 januari 1945 i byn Korenici. Han utnämndes till Folkets hjälte 1952. Och han står kvar.


Kvar står också Karl Marx i Moskva. Trots att både han, de Spanienfrivilliga och Joakim Rakovac är historia, så har de uppenbarligen betydelse fortfarande. De förmår att väcka känslor - både positiva och negativa. Det beror på att deras kamp har något att säga i nutiden. Mörkrets krafter vill att deras budskap ska förflyttas till undanskymda platser. Det gäller såväl i Stockholm som i Tallinn och Budapest. Vi vet inte om det också gäller i Kroatien. Eller om kroaterna är tillräckligt civiliserade för att inte vilja glömma sin historia.
-------
Tidigare texter om monumentflytten i Estland:
I skydd av mörkret
Estlands sak är svår
Estland och Ryssland, igen

I USA har de idag försonat sig med historien kring Haymarket-martyrerna och reste 2004 ett monument i centrala Chicago.

3 kommentarer:

Isak BK Aasvestad sa...

Estniska regeringen har inte flyttat bronssoldaten till någon "statypark" à la Gruto Parkas i Litauen.

Bronssoldaten och soldatlämningarna blev flyttat till Tallinns krigskyrkogård där den står bakom en sten med påskriften "Till den okända soldat: 1941-1945" på etsniska och ryska.

Där är knappast tala om någon "gravskänding"!

Röda raketer sa...

Var i vår text återfinner du ordet "gravskändning"?

Isak BK Aasvestad sa...

Ordet "gravskändning" finns inte i Eran text, men andra bloggare och kommentatorer har använt det och om man ser till de upprörda reaktionerna så skulle man tro det var det det handlade om.