Majoriteten av det estländska folket ville inte att monumentet över dem som stupat i kampen mot Nazi-Tyskland skulle flyttas. Enligt en opinionsundersökning som publicerades i dagstidningen Eesti Päevaleht i förra veckan var 49 procent av alla estländare emot en flytt. Bara 37 procent var för. Bland ryskspråkiga är hela 86 procent emot flytten.
Estlands president var emot flytten. Liksom borgmästaren i Tallinn, den tidigare premiärministern Edgar Savisaar.
Det är alltså inte bara "huliganer" som motsatt sig flytten, utan en stor del av folket. Ändå valde "liberale" premiärministern Andrus Ansip att genomföra den omtvistade flytten.
Ulf Bjereld, professor i statsvetenskap på Göteborgs universitet, säger till DN att syftet med att flytta bronssoldaten var att tillgodose en estnisk opinion som inte ville ha kvar monumentet.
- Regeringen kunde ha visat styrka att stå emot opinionen eftersom de visste vilket symbolvärde den har för den ryska minoriteten, säger han till DN.
SvD påpekar helt riktigt att "Tallinn ligger närmare Stockholm än någon annan huvudstad, bara 39 mil bort. Estlands sak är inte minst Sveriges", menar tidningen. Och vi instämmer. Men vi anser till skillnad från SvD (och DN) att Sverige inte bör stödja en regering som vidtar åtgärder som går stick i stäv mot folkviljan i det landet. Och som sår split mellan befolkningsgrupper och med grannländer.
Vi instämmer däremot i Angela Merkels maning till Estlands regering att besinna sig.
-------
Tidigare inlägg i samma ämne:
I skydd av mörkret
Även Esbati kommenterar: "Inte bara statyer som förflyttas"
Den svenska regeringen verkar - till skillnad från DN:s och SvD:s ledarsidor - ha intagit en mer balanserad ställning till den estniska regeringens agerande. Utrikesminister Carl Bildt har haft sina kontakter med president Toomas Hendrik Ilves (som var emot flytten).
-------
I dagens DN har ledarsidan sansat sig något jämfört med ledaren vi kommenterade häromdagen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Du anar nog inte vilket symbolvärde detta monument har för de ester, och ryssar, som aldrig trodde på kommunismen. De som fick se sina nära och kära förpassas till Sibirien. De som inte vågade framföra sina åsikter högt. De som inte fick resa fritt över landets gränser.
Den gamle kommunisten Savisaar känner nog fortfarande en del sovjetnostalgi, och hur det är med Rysslands sinne för demokrati är ju allmänt känt.
Och du verkar inte ana vilket symbolvärde detta monument har för alla dem som tycker att kampen mot nazismen var en bra sak och för anhöriga till dem som gav sina liv i kampen mot Hitler.
Den estniska regeringens sinne för demokrati verkar också vara problematisk eftersom den väljer att köra över folkviljan i denna fråga.
Största lögnen i efterkrigstiden
Med tanke på kravallerna i Tallinn, kan det vara värt att reflektera lite över roten till konflkten. Som vi säkert känner till, ser ryssarna den röda arméns invasion under kriget som en frigörelse, medan esterna själva främst förknippar den med ockupation och förtryck. Att invasionen var en frigörelse är en så seglivad myt bland ryssar både i hemlandet och utomlands att det knappt går att diskutera sakligt. Propagandamaskineriet i det forna Sovjetunionen var fruktansvärt effektivt. Man bortser till och med helt ifrån det faktum att den sovjetiska armen marscherade in redan före tyskarna år 1940 och påtvingade de baltiska länderna kommunistiskt styre genom riggade val. Invasionen 1944 var bara ett återtagande av områden som Sovjetunionen ansåg vara sitt. En frigörelse innebär per definition att man därefter lämnar landet att styras självt, inte mördar och deporterar tiotusentals invånare i frigörelsens tecken.
Monumentet i Tallinn utgjorde en symbol för både de stupade ryska soldaterna, men stod också för lögnen om att den röda armén frigjorde Estland och andra östeuropeiska stater. De brott mot mänskliga rättigheter som den röda amén begick tigdes fullständigt ihjäl, och det råder total förnekelse om bland annat de massvåldäkter som ägde rum i Polen och Östtyskland 1945-48. Man har uppskattat att flera miljoner illegala aborter utfördes av tyska kvinnor just under dessa år. Men andra brott är så hemska att de helt enkelt övergår vårt förstånd, precis som judeutrotningen.
Skillnaden mellan Tyskland och Ryssland är att man i Tyskland blev tvungen att göra upp med sitt förflutna på grund av att man förlorade kriget. Det har man däremot aldrig riktigt gjort i Ryssland eftersom man var den segrande makten, och minnet av ens stupade hjältar fick på intet sätt besudlas. Reaktionen från Moskva tyder precis på detta. Att flytta ett monument till heders för ens stupade soldater anses vara blasfemi.
Det är dags för Ryssland att börja förstå att Sovjetockupationen i de baltiska länderna de fakto inte var en frigörelse. I Frankrike firar man minnet av de allierade soldaterna som offrade sina liv för Europas frihet. I Ryssland firas segerdagen. När kommer man att ha en minneshöghögtid för alla offer för kommunismen? Kanske i något av de forna sovjetstaterna med Ryssland som hedersgäst?
Det var denna typ av opinion som den estniska regeringen ville tillfredsställa genom sitt agerande. Problemet är bara att majoriteten av det estländska folket inte ser det riktigt på det sättet, vilket den opinionsundersökning vi hänvisar till visar. Den estniska regeringen körde över denna folkopinion genom sitt agerande. Därav reaktioner på gator och torg.
Alla förnuftiga krafter inser att Estlands folk behöver försoning. De behöver inte falska vänner som försöker motivera dagens handlingar utifrån ett förhoppningsvis passerat kalla krigsschema.
Det är bra att den svenska regeringen och EU inte sällat sig till dem som söker konfrontation.
Röda raketer är definitivt en kommunist
Ditt påstående om att Estlands regering saknar sinne för demokrati eftersom de väljer att köra över folkviljan i denna fråga är mycket märkligt. Regeringen är vald av folket, dessutom alldeles nyligen. De partier som ingår i den har öppet deklarerat sin vilja att flytta statyn. Att följa någon opinionsundersökning som visar att en majoritet skulle vara mot flyttandet av den vore verkligen ett märkligt sätt att regera ett land.
Ja, det vore verkligen märkligt om regeringen i ett land följde folkviljan? I synnerhet om vi talar om demokrati.
Magnus Nordlänk: väl skrivet. Tilläggas kan att anfallet på Sovjetunionen 1941 av allt att döma kom som en stor överraskning för Stalin. Han hade slutit Molotov-Ribbentroppakten med Hitler 1939 och trodde Sovjetunionen var skyddat mot tyskt anfall. Enligt uttalanden Stalin gjorde innan kriget hade han inga som helst problem med att se på när det kapitalistiska Europa slet sig själv i bitar och han tänkte då rakt inte intervenera till förmån för demokratin eller något i den stilen.
Vill också säga att 35 000 ester slogs på Röda arméns sida under kriget. De mobiliserades när Tredje riket anföll Sovjetunionen 1941. 30 000 ester slogs på tysk sida. Åtskilliga var frivilliga som anslöt sig när Tyskland intagit Estland. Många trodde att tyskarna skulle ge tillbaka esterna deras självständighet - en sällsynt naiv förhoppning. Så småningom började tyskarna också inkalla estniska män.
Skeendet i Estland under andra världskriget är milt sagt komplicerat. Att en del vägrar inse det kan ha att göra med att de beklagar Sovjetunionens upplösning och de baltiska staternas självständighet. De anser nog att esterna - och resten av befolkningen i det forna Sovjetunionen - ska vara tacksam för alla de där åren av stalinistiskt styre.
Ryssarna måste göra upp med sin förljugna historieskrivning. Det borde också svenska kommunister göra.
Då det gäller frågan om historiesynens förhållande till att lösa dagens konflikter hänvisar vi vänligen till ett inlägg vi skrivit i detta ämne på förstasidan: "Estland och Ryssland, igen".
Skicka en kommentar