Zimmerwald

I september 1915, mitt under brinnande krig, träffades representanter från krigförande och neutrala länder i Europa till en konferens mot kriget. Konferensen ägde rum på ett hotell i den lilla schweiziska alpbyn Zimmerwald, strax utanför Bern.

Detta var något oerhört. Fram till dess hade de flesta socialdemokratiska och socialistiska partier i Europa stött sina egna regeringars krigsansträngningar. Så stödde till exempel socialdemokraterna i Tyskland sitt lands krig mot Frankrike. Medan de franska socialisterna stödde sitt lands krig mot Tyskland. Försvaret av den egna nationen gjordes till högsta princip. Klasskampen lades på hyllan medan krig pågick.

Glömda var de högtidliga ord som beslutats vid den socialistiska internationalens kongresser i Stuttgart, Köpenhamn och Basel. Där hade det sagts att om ett krig hotade att bryta ut var det en plikt för arbetarklassen i alla inblandade länder att vidta alla tänkbara åtgärder för att förhindra ett krigsutbrott. Om ett krig ändå utbröt, var det en plikt att ingripa för att snabbt avbryta det. Och med all kraft utnyttja den ekonomiska och politiska kris som skapats av kriget för att mobilisera folket och därmed påskynda det kapitalistiska styrets fall.

När nu socialisterna i olika länder krigade mot varandra innebar det att den socialistiska internationalen brutit samman. Endast några få partier gick emot kriget, de ryska, serbiska och bulgariska partierna. Men även i de andra partierna fanns det en vänsteropposition. I Tyskland samlades den kring Karl Liebknecht, som var socialdemokratisk riksdagsman. Liebknecht bröt mot partidisciplinen och röstade som enda ledamot av tyska riksdagen mot krigsanslagen. Den internationelle socialisten, sa Liebknecht, kämpar mot den internationella kapitalismen ”varest han kan finna honom och verksamt träffa honom. Det är: i det egna landet.”

Lenin framförde samma tankegång i en skrift han författat tillsammans med Zinovjev, Socialismen och kriget: ”I ett reaktionärt krig kan den revolutionära klassen inte annat än önska nederlag för sin regering.”

”Konferensen ägde rum i den av härligt uppstigande bergshöjder omgivna, med gröna mattor beklädda, idylliskt belägna lilla byn Zimmerwald, ungefär två timmars promenad från Bern”, skriver Robert Grimm som organiserat denna konferens som samlade 38 delegater från 11 länder, däribland Zäta Höglund och Ture Nerman från Sverige (Ture Nerman representerade även Norge).

Flertalet av deltagarna var inte lika radikala i sitt krigsmotstånd som Lenin, som också deltog på konferensen. Men man lyckades efter långa debatter ena sig om ett gemensamt manifest. I Zimmerwaldmanifestet riktas kritik mot de socialistiska partier som efter krigets utbrott inte följt förpliktelserna från kongresserna i Stuttgart, Köpenhamn och Basel. Och man riktar en maning till Europas proletärer:

”Sedan krigets utbrott ha ni ställt er handlingskraft, ert mod, er uthållighet i de härskande klassernas tjänst. Nu gäller det att träda fram för den egna saken, för socialismens heliga mål, för de undertryckta folkens såväl som för de förslavade klassernas befrielse genom den oförsonliga, proletäriska klasskampen.”

Detta manifest blev en vändpunkt som gav genklang i hela Europa. Efter Zimmerwald samlade sig vänsterkrafterna till ett mer organiserat samarbete mot kriget. De som i likhet med Lenin ville utnyttja krisen för att också störta kapitalismen samlades i den så kallade Zimmerwald-vänstern. Det var denna vänster som utgjorde kärnan i bildandet av den tredje kommunistiska internationalen 1919.

Läs Robert Grimms skrift Zimmerwald och Kiental (i den finns också manifesten)
Marxists.org har en sida med dokument från Zimmerwaldkonferensen.