Dagens eko har idag kommit fram till samma analys av det politiska läget i Tyskland som vi på denna blogg presenterade för en vecka sedan. Gott så!03 februari 2008
Läs- och lyssnartips
Dagens eko har idag kommit fram till samma analys av det politiska läget i Tyskland som vi på denna blogg presenterade för en vecka sedan. Gott så!"Det tyska vänsterpartiet die Linke, med rötter i den östtyska kommunismen, etablerar sig nu också i västra Tyskland", meddelar Ekot. "Det var det partiet som vann vänsterväljarna i de båda delstatsvalen förra helgen. Men något samarbete intresserar inte den tyske socialdemokratiske ordföranden Kurt Beck."
– Ju starkare die Linke blir, desto mer rör sig de andra partierna mot social rättvisa. Det är huvudsaken. Vi kommer att fortsätta förändra politiken, säger Oskar Lafontaine, tidigare socialdemokratisk partiordförande och finansminister, numera en av två ordföranden för tyska vänsterpartiet.
Den andre ordföranden, Lothar Bisky, anser att socialdemokraterna måste bryta med sin blockad mot vänsterpartiet och låta vänstermajoriteten bland väljarna få genomslag i regeringspolitiken - både nationellt och lokalt:
– Muren mot vänsterpartiet måste falla, säger han.
Konsekvensen av socialdemokraternas blockad mot vänsterpartiet är att socialdemokraterna samregerar med borgerliga CDU och att vänstermajoriteten bland väljarna inte blir regeringspolitik. En inriktning som uppenbart ogillas av väljarna.
På det nationella planet ligger det nya vänsterpartiet Die Linke på 14 procent av väljarsympatierna, enligt DN. En röd-röd-grön koalition i Tyskland skulle få 49 procent av rösterna, medan CDU och liberalerna stannar på 46 procent.
I SvD tvingas till och med ledarskribenten Claes Arvidsson medge att "Die Linke segrade":
– Man tog sig över spärrgränsen på fem procent inte bara i Niedersachsen utan också i Hessen, det vill säga i en av västra Tysklands riktigt tunga delstater.
-------Borgarna säljer ut Sverige till shejker
Det är viktigt för den borgerliga alliansen att minska det statliga ägandet. Därför säljer de ut svenska statliga företag - men intressant nog till en annan stat.
Borgarregeringen har nu sålt det svenska statliga OMX till staten Dubai, som är en del av Förenade Arabemiraten.
Blir Sverige på detta sätt mer demokratiskt?
Dubais regent, shejk Mohammed bin Rashid al-Maktoum utnämnde i fredags sin son till kronprins. Han utsåg också sin bror och sin andre son till viceregenter.
Shejk Mohammed är även försvarsminister, premiärminister och vicepresident i Förenade arabemiraten, som Dubai är en del av.
Dubai är med andra ord en mycket demokratisk stat som kan handha till exempel svenska pensionspengar mycket bättre än den svenska staten.
--------
Approximation
DN, DN, SvD
Amnesty
OMX
Borgarregeringen har nu sålt det svenska statliga OMX till staten Dubai, som är en del av Förenade Arabemiraten.
Blir Sverige på detta sätt mer demokratiskt?
Dubais regent, shejk Mohammed bin Rashid al-Maktoum utnämnde i fredags sin son till kronprins. Han utsåg också sin bror och sin andre son till viceregenter.
Shejk Mohammed är även försvarsminister, premiärminister och vicepresident i Förenade arabemiraten, som Dubai är en del av.
Dubai är med andra ord en mycket demokratisk stat som kan handha till exempel svenska pensionspengar mycket bättre än den svenska staten.
--------
Approximation
DN, DN, SvD
Amnesty
OMX
02 februari 2008
Nya bloggkamrater
Vi har umgåtts en del med Björn Nilsson som har bloggen Björnbrum även tidigare. Men nu har vi bestämt oss för att göra förhållandet stadigare och länka till varandra. Björn skriver klokt, okonformistiskt och revolutionärt. Det gillar vi!Helena Duroj med bloggen Politik och poesi är en nyare bekantskap. Hon kallar vår blogg "tuff och rebellisk". Det gillar vi också! Själv blandar hon dagskommentarer med egna dikter.
Angelo med bloggen Bygg ett bomb skriver huller om buller om högt och lågt. Det var där vi fann den fina skämtteckningen ovan.
Vi firar denna nya länktrio med den poetiska Te recuerdo Amanda av och med Victor Jara.
28 januari 2008
De tyska sossarnas beröringsskräck
Tyskland har så här på måndagen vaknat upp i ett nytt politiskt landskap. Vänstern är idag ett normalt inslag i den tyska politiken, även den västtyska.
-Tyskland har fått ett fempartisystem, som en av vänsterpartiets ledare, Gregor Gysi, uttryckte det i går kväll.
Snart tjugo år har gått efter Berlinmurens fall. För borgarna innehöll den händelsen så många önskedrömmar om att vänstern för evigt skulle försvinna ur politiken.
Dagen efter delstatsvalen i Niedersachsen och Hessen har den önskedrömmen kommit på skam. Hela det gamla politiska etablissemanget letar efter utvägar för att hålla den gamla drömmen vid liv. Det tyska vänsterpartiet är hela det politiska etablissemangets största problem.
Läget är sådant i Tyskland att det egentligen finns en vänstermajoritet bland väljarna. Nåja, åtminstone röd-röd-grön majoritet. Det vill säga sossarna, vänsterpartiet och de gröna har en majoritet av de tyska väljarna bakom sig.
Men eftersom de tyska socialdemokraterna vägrar samarbeta med vänsterpartiet på riksplanet har de föredragit att gå i koalition med borgarna och låta Angela Merkel (CDU) vara förbundskansler.
Det tyska vänsterpartiet har haft sitt starka fäste i östra Tyskland, det före detta DDR. Där har de hela tiden sedan murens fall haft 15-20 procent av rösterna (eller mer). I västra Tyskland har de tidigare samlat en eller två procent av rösterna. De västtyska politikerna har därför, i det längsta, hoppats att vänstern ska hållas till östra Tyskland. Från och med i går är det inte längre möjligt. Idag har den nya tyska vänstern representation också i de västtyska delstaterna Bremen, Niedersachsen och Hessen. Vänsterns röstetal har fem- eller sjudubblats.
I Hessen har vänstern blivit tungan på vågen. Det finns en röd-röd-grön majoritet. Frågan blir därför om socialdemokraterna vågar lämna sin beröringsskräck och låta vänstermajoriteten bland väljarna bli regeringspolitik. Eller om de av rädsla för att förknippas med vänstern hellre går i koalition med borgarna som på riksplanet.
I längden kan inte beröringsskräcken hålla. Tyska SSU:s ordförande Franziska Drohsel anser att socialdemokraterna måste finna ett "praktiskt och sakligt umgänge" med vänsterpartiet. Hon konstaterar att den regerande borgmästaren i Berlin, Klaus Wowereit, har det. Och att han är tillfreds.
-------
Stora valframgångar för vänstern i Västtyskland
DN, DN, DN, SvD, SvD
Tyska vänsterpartiet
-Tyskland har fått ett fempartisystem, som en av vänsterpartiets ledare, Gregor Gysi, uttryckte det i går kväll.
Snart tjugo år har gått efter Berlinmurens fall. För borgarna innehöll den händelsen så många önskedrömmar om att vänstern för evigt skulle försvinna ur politiken.
Dagen efter delstatsvalen i Niedersachsen och Hessen har den önskedrömmen kommit på skam. Hela det gamla politiska etablissemanget letar efter utvägar för att hålla den gamla drömmen vid liv. Det tyska vänsterpartiet är hela det politiska etablissemangets största problem.
Läget är sådant i Tyskland att det egentligen finns en vänstermajoritet bland väljarna. Nåja, åtminstone röd-röd-grön majoritet. Det vill säga sossarna, vänsterpartiet och de gröna har en majoritet av de tyska väljarna bakom sig.
Men eftersom de tyska socialdemokraterna vägrar samarbeta med vänsterpartiet på riksplanet har de föredragit att gå i koalition med borgarna och låta Angela Merkel (CDU) vara förbundskansler.
Det tyska vänsterpartiet har haft sitt starka fäste i östra Tyskland, det före detta DDR. Där har de hela tiden sedan murens fall haft 15-20 procent av rösterna (eller mer). I västra Tyskland har de tidigare samlat en eller två procent av rösterna. De västtyska politikerna har därför, i det längsta, hoppats att vänstern ska hållas till östra Tyskland. Från och med i går är det inte längre möjligt. Idag har den nya tyska vänstern representation också i de västtyska delstaterna Bremen, Niedersachsen och Hessen. Vänsterns röstetal har fem- eller sjudubblats.
I Hessen har vänstern blivit tungan på vågen. Det finns en röd-röd-grön majoritet. Frågan blir därför om socialdemokraterna vågar lämna sin beröringsskräck och låta vänstermajoriteten bland väljarna bli regeringspolitik. Eller om de av rädsla för att förknippas med vänstern hellre går i koalition med borgarna som på riksplanet.
I längden kan inte beröringsskräcken hålla. Tyska SSU:s ordförande Franziska Drohsel anser att socialdemokraterna måste finna ett "praktiskt och sakligt umgänge" med vänsterpartiet. Hon konstaterar att den regerande borgmästaren i Berlin, Klaus Wowereit, har det. Och att han är tillfreds.
-------
Stora valframgångar för vänstern i Västtyskland
DN, DN, DN, SvD, SvD
Tyska vänsterpartiet
27 januari 2008
Stora valframgångar för vänstern i Västtyskland
Idag har det varit val i de västtyska delstaterna Niedersachsen och Hessen. Båda delstaterna tillhör de folkrikaste i Tyskland. Och i båda valen har det nya tyska vänsterpartiet skördat stora framgångar.För närvarande står det klart att vänstern tar sig in i delstatsparlamentet i Niedersachsen med 7,1 procent av rösterna. Vid förra valet fick dåvarande vänsterpartiet endast en procent.
I Hessen ligger vänsterpartiet och darrar på 5-procentsspärren. Om vänstern lyckas ta sig in även där kommer de att kunna bidra till maktskifte i delstaten.
-Därmed visar det sig att vänsterns tidigare framgångar i Bremen inte var någon dagslända, säger Dietmar Bartsch från Die Linke.
Vänsterns intåg i de västtyska delstatsparlamenten förändrar hela den politiska kartan i Tyskland. I dagens båda delstatsval har borgerliga CDU fått vidkännas stora förluster.
-------
Uppdatering:
Enligt ZDF:s kommentator har Die Linke nu 5,1 procent i Hessen (Det finns en valkrets kvar att räkna. Men enligt kommentaren tror man inte att den kan påverka). Alltså tycks det nu som att vänsterpartiet har röstats in även i Hessen.
Det är även intressant att SPD:s ledare i Hessen, Andrea Ypsilanti som också gjort framsteg, har drivit en tydligare vänsterpolitik än partiet i övrigt. Det kommer att påverka socialdemokratins politik i hela Tyskland.
Vänsterpolitik är en valvinnare!
Ur Sveriges nazistiska förflutna
Som en åminnelse denna dag publicerar vi här ett par bilder ur Sveriges närhistoria. Ovan syns den svenska militärledningen som gratulerar Adolf Hitler på 50-årsdagen den 20 april 1939. Från vänster syns Chef des Protokolls friherre von Doernberg, Adolf Hitler, Sveriges minister i Berlin Arvid Richert, Chefen för försvarsstaben generallöjtnant Olof Thörnell, Chefen för marinen viceamiral Fabian Tamm, Chefen för arméstaben generalmajor Helge Jung, Kapten friherre Gösta Stedingk. (Dåvarande moderatledaren Gösta Bagge syns inte på bilden.)Med tanke på hur dåvarande svenska soldatinstruktion såg ut, så är det inte förvånande att just Hitler firades av den svenska militärledningen:
"Det är i folkets rasegenskaper som vår förmåga och kraft ytterst bottna. För en nation är bevarandet av rasens goda egenskaper av utom ordentlig betydelse i den ständigt fortgående tävlingskampen mellan folken. Nationens kraft, välstånd och kultur bero därav. Därför utgör blandning med en icke likvärdig ras en av de största farorna för ett högt stående folk."
Ur "Soldatinstruktion. Allmän del. Vårt fädernesland och dess försvar". 1929-1943
Och här har vi nuvarande svenske kungens pappa, arvprins Gustav Adolf, som skänker en slant till Winterhilfswerk i januari 1939.25 januari 2008
Dagens citat
- Den här regeringens popularitet är inte bedövande just nu bland det svenska folket. Det drabbar oss alla.
Göran Hägglund, ordförande för kristdemokraterna
-------
DN, AB, SvD
Göran Hägglund, ordförande för kristdemokraterna
-------
DN, AB, SvD
Historielektion
Om förspelet till andra världskriget. Vem eller vilka hjälpte Hitler att starta krig? Hade Hitler kunnat stoppas? Hur agerade västmakterna?
Vi hittade en intressant sammanfattning i en initierad bok:
"Som vi har sett skulle Storbritannien och Frankrike med Rysslands hjälp ha kunnat ingripa och sätta stopp för Hitler utan att behöva riskera särskilt mycket vid en rad tillfällen:
1936 när tyskarna tågade in i det demilitariserade Rhenlandet, 1938 när de tog Österrike och hotade med krig i Europa för att få sudetområdet, till och med när de...lade beslag på Tjeckoslovakien.
Men den fredstörstande Chamberlain hade ryggat tillbaka för sådana åtgärder. Och inte bara det: han hade själv ingripit, han hade riskerat - det var hans egna ord - sin politiska karriär för att hjälpa Adolf Hitler att ta vad denne önskade från grannstaterna. Han hade inte gjort någonting för att rädda Österrikes självständighet.
Han hade förenat sig med den tyske diktatorn för att krossa Tjeckoslovakien - det enda verkligt demokratiska landet vid Tysklands östgräns, den enda stat som var positivt inställd till västmakterna och som stödde Nationernas förbund och tanken på kollektiv säkerhet.
/---/
Sedan Chamberlain frivilligt och hänsynslöst hade låtit så mycket gå förlorat företog han sig nu i en handvändning, på grund av sin lättförståeliga bitterhet när Hitler ockuperade återstoden av Tjeckoslovakien, att på egen hand ge en garanti åt Polen - ett land som styrdes av en politiskt oduglig klick 'överstar' vilka dittills intimt hade samarbetat med Hitler, vilka som hyenor hade slutit sig till tyskarna för att slita bitar ur Tjeckoslovakien och vilkas land militärt sett var omöjligt att försvara just på grund av de tyska erövringar som Storbritannien och Polen hade hjälpt Hitler att göra."
Ur Det tredje rikets uppgång och fall av William L. Shirer
Vi hittade en intressant sammanfattning i en initierad bok:
"Som vi har sett skulle Storbritannien och Frankrike med Rysslands hjälp ha kunnat ingripa och sätta stopp för Hitler utan att behöva riskera särskilt mycket vid en rad tillfällen:
1936 när tyskarna tågade in i det demilitariserade Rhenlandet, 1938 när de tog Österrike och hotade med krig i Europa för att få sudetområdet, till och med när de...lade beslag på Tjeckoslovakien.
Men den fredstörstande Chamberlain hade ryggat tillbaka för sådana åtgärder. Och inte bara det: han hade själv ingripit, han hade riskerat - det var hans egna ord - sin politiska karriär för att hjälpa Adolf Hitler att ta vad denne önskade från grannstaterna. Han hade inte gjort någonting för att rädda Österrikes självständighet.
Han hade förenat sig med den tyske diktatorn för att krossa Tjeckoslovakien - det enda verkligt demokratiska landet vid Tysklands östgräns, den enda stat som var positivt inställd till västmakterna och som stödde Nationernas förbund och tanken på kollektiv säkerhet.
/---/
Sedan Chamberlain frivilligt och hänsynslöst hade låtit så mycket gå förlorat företog han sig nu i en handvändning, på grund av sin lättförståeliga bitterhet när Hitler ockuperade återstoden av Tjeckoslovakien, att på egen hand ge en garanti åt Polen - ett land som styrdes av en politiskt oduglig klick 'överstar' vilka dittills intimt hade samarbetat med Hitler, vilka som hyenor hade slutit sig till tyskarna för att slita bitar ur Tjeckoslovakien och vilkas land militärt sett var omöjligt att försvara just på grund av de tyska erövringar som Storbritannien och Polen hade hjälpt Hitler att göra."
Ur Det tredje rikets uppgång och fall av William L. Shirer
24 januari 2008
Say no more
Center for Public Integrity, en Washingtonbaserad organisation som i allmänhetens tjänst bevakar maktpersoner och -institutioner, har dokumenterat 935 lögner som USA:s politiska ledning gjorde sig skyldig till före invasionen av Irak.
Det fanns även svenska politiker som tyckte att Sverige skulle ge sig in i detta krig med stridande trupp.
-------
DN
Det fanns även svenska politiker som tyckte att Sverige skulle ge sig in i detta krig med stridande trupp.
-------
DN
20 januari 2008
Fritt fall fortsätter
Ännu en opionsundersökning bekräftar att svenska folket inte gillar alliansregeringens politik. Regeringen har stöd av mindre än 40 procent, medan oppositionen stöds av mer än 56 procent, enligt Sifo som publiceras i SvD och GP idag.
– Det finns inget tecken på att accelerationen nedåt för regeringen avstannar. Fallet fortsätter, säger Sören Holmberg, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.
Regeringen kan dock glädja sig åt att ha ett starkare stöd, även om det minskar, bland pensionärerna. Oppositionen däremot har ett klart övertag bland unga väljare i gruppen 18-29 år.
– Det är dryga 30 procentenheters skillnad i den gruppen till oppositionens fördel, säger Toivo Sjörén, chef för Sifos opinionsundersökningar.
Men, men, som statsminister Fredrik Reinfeldt så träffande förklarar:
"Ni ska veta, kära väljare, ni som blir uppringda av Sifo och Temo och allt vad de heter och som ställer frågan vilket parti ni skulle rösta på i dag, att den som svarar Socialdemokraterna inte har en aning om vilken politik han eller hon sagt ja till." (ur Riksdagens snabbprotokoll, den 16 januari 2008)
Väljarna förstår inte! Det har Reinfeldt observerat tidigare. ”Svenskarna är mentalt handikappade", som han så klokt förklarade i sin bok Det sovande folket.
-------
Läs även Badlands Hyena.
– Det finns inget tecken på att accelerationen nedåt för regeringen avstannar. Fallet fortsätter, säger Sören Holmberg, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.
Regeringen kan dock glädja sig åt att ha ett starkare stöd, även om det minskar, bland pensionärerna. Oppositionen däremot har ett klart övertag bland unga väljare i gruppen 18-29 år.
– Det är dryga 30 procentenheters skillnad i den gruppen till oppositionens fördel, säger Toivo Sjörén, chef för Sifos opinionsundersökningar.
Men, men, som statsminister Fredrik Reinfeldt så träffande förklarar:
"Ni ska veta, kära väljare, ni som blir uppringda av Sifo och Temo och allt vad de heter och som ställer frågan vilket parti ni skulle rösta på i dag, att den som svarar Socialdemokraterna inte har en aning om vilken politik han eller hon sagt ja till." (ur Riksdagens snabbprotokoll, den 16 januari 2008)
Väljarna förstår inte! Det har Reinfeldt observerat tidigare. ”Svenskarna är mentalt handikappade", som han så klokt förklarade i sin bok Det sovande folket.
-------
Läs även Badlands Hyena.
19 januari 2008
En israelisk-palestinsk dirigent
- Vi är välsignade - eller förbannade - att leva med varandra. Och jag föredrar det förstnämnda, säger den israeliske och numera även palestinske pianisten och dirigenten Daniel Barenboim om förhållandet mellan israeler och palestinier. - Det faktum att en israelisk medborgare kan beviljas ett palestinskt pass kan vara ett tecken på att det faktiskt är möjligt, tillägger han. Barenboim är den förste israel som blivit hedersmedborgare i Palestina.
Barenboim, som förra lördagen gav en konsert i Ramallah på Västbanken, säger att det är en stor ära att få palestinskt pass.
- Jag har accepterat det därför att jag tror att det israeliska folkets och det palestinska folkets öden är oupplösligt sammanknutna.
Barenboim är för närvarande ledare för Staatsoper Unter den Linden i Berlin. 1975-1989 ledde han Orchestre de Paris och 1991-2006 Chicago Symphony Orchestra.
Nästa år kommer han att dirigera nyårsdagskonserten i Wien.
Märkligt nog verkar varken DN eller SvD ha nappat på denna nyhet.
-------
Daniel Barenboims hemsida
New York Times
Sveriges Radio
13 januari 2008
På ett sluttande plan
Moderaterna rasar fem procentenheter i Demoskops senaste mätning. Regeringen har stöd av 38,6 procent av svenska folket mot oppositionens 57,6 procent. Det skiljer nu nästan 20 procentenheter mellan regering och opposition.
Regeringen börjar bli desperat. Likaså SvD:s ledarblogg. "Om inte Reinfeldt skruvar upp trycket går det åt skogen", skriver den.
- Vi måste mycket tydligare jaga Mona Sahlin, säger moderaternas partisekreterare Per Schlingmann.
Att jaga Mona Sahlin betyder också att jaga ABF och Lärarförbundet. Och alla andra som regeringen inte gillar.
Vi undrar om detta kommer att hjälpa regeringen? Knappast. Däremot riskerar borgarna att få en så stor del av svenska folket emot sig och så bittra fiender att de inte kan komma tillbaka till regeringsmakten på många, många år.
Regeringen börjar bli desperat. Likaså SvD:s ledarblogg. "Om inte Reinfeldt skruvar upp trycket går det åt skogen", skriver den.
- Vi måste mycket tydligare jaga Mona Sahlin, säger moderaternas partisekreterare Per Schlingmann.
Att jaga Mona Sahlin betyder också att jaga ABF och Lärarförbundet. Och alla andra som regeringen inte gillar.
Vi undrar om detta kommer att hjälpa regeringen? Knappast. Däremot riskerar borgarna att få en så stor del av svenska folket emot sig och så bittra fiender att de inte kan komma tillbaka till regeringsmakten på många, många år.
Lästips om Olof Palme
DN:s huvudnyhet är idag att CIA ville värva den unge Olof Palme. Jinge påpekar helt riktigt att detta inte är någon nyhet. Det är sedan länge känt att Palme under sin studenttid hade samröre med den amerikanska underrättelsetjänsten. Samarbetet handlade om att bekämpa kommunismens inflytande i den internationella studentrörelsen.
Det nya som DN grävt fram är ett dokument som visar att Palme rapporterat till amerikanska ambassaden och angett namn. Alltså en skriftlig bekräftelse på det vi redan visste.
Intressant att DN:s chefredaktör har stoppat möjligheterna att kommentera artikeln på DN.se.
Det nya som DN grävt fram är ett dokument som visar att Palme rapporterat till amerikanska ambassaden och angett namn. Alltså en skriftlig bekräftelse på det vi redan visste.
Intressant att DN:s chefredaktör har stoppat möjligheterna att kommentera artikeln på DN.se.
11 januari 2008
McCarthy går igen - i Sverige
Borgarnas antikommunism börjar närma sig gränsen för vad som kan anses vara acceptabelt i en västerländsk demokrati. Den börjar bli ett hot mot flera av de liberala friheterna.Redan har vi sett hur regeringen efter valet använder statliga myndigheter för att indoktrinera ungdomar i sin syn på 1900-talshistorien och kommunismen. Detta trots att man före valet sade sig vara motståndare till opinionsbildande myndigheter.
I dagens Svenska Dagbladet ger sig ledaren på ABF för att organisationen låter vänsterorganisationer, som ledarskribenten Claes Arvidsson inte tycker om, använda ABF:s lokaler som "mötesplats".
På Brännpunkt i samma tidning angriper ordföranden i "Liberala" ungdomsförbundet, Frida Johansson Metso, Lärarförbundet och dess ordförande Eva-Lis Preisz, för att en av Lärarförbundets medlemmar bedriver studiecirklar och ordnar studieresor till Kuba. Särskilt graverande är att medlemmen också är ordförande i en lokalavdelning och dessutom ordnat cirklar i Lärarförbundets lokaler.
Det demokratibegrepp som utformats i västerlandet brukar innefatta bland annat åsiktsfrihet, organisations- och församlingsfrihet. Det är just dessa friheter som borgarna i dagens Sverige angriper. Människor och organisationer som faller utanför de snäva ramar som de nya åsiktspoliserna vill sätta upp ska inte få ordna möten eller studier. Åtminstone inte i ABF:s eller Lärarförbundets lokaler.
I USA:s 1950-tal gjorde sig senator Joseph McCarthy en karriär på liknande argument som dem vi läst i dagens SvD. Eftervärldens dom mot hans minne har varit hård.
Vi vet att borgarna inte tycker om socialism eller kommunism. Vi tycker inte om dem heller. Däremot har vi inte för avsikt att förbjuda dem att samlas, studera eller åka på studieresor. Om dagens svenska borgare har för avsikt att förbjuda oss är de på väg bort från varje definition av demokrater eller liberaler.
"Frihet är alltid frihet för den som tänker annorlunda", som Rosa Luxemburg sa.
-------
Badlands Hyena kommenterar Metsos angrepp.
-------
Uppdatering: Svenska Dagbladets ledarredaktion gör reklam för tidskriften Neos angrepp på yttrandefriheten. Samtidigt säger sig tidskriften verka för "yttrandefrihet"! En blick på redaktionens sammansättning ger en inblick i vilka som styr borgerlig opinionsbildning.
-------
Uppdatering, igen: Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Preisz svarar ånyo på folkpartisternas osakliga angrepp.
05 januari 2008
Amerikansk valrörelse
Oavsett hur utgången kommer att bli kan vi redan nu slå fast att USA är inriktat på förändring. Opinionen är mer radikal än på länge. Den vill ha slut på Irakkriget, slut på privatiseringar och införande av allmän sjukförsäkring.
Republikanerna har stora problem. President Bushs regering har skämt ut USA inför världen och det amerikanska folket har insett detta. Förtroendet för Bush är mycket lågt. 60 procent tycker att han gör ett dåligt jobb som president. Därför vill alla republikanska presidentkandidater distansera sig från Bush. Ingen riktigt stark kandidat ställer ens upp. Republikanerna ser ut som förlorare. Men som vi vet finns det starka - inte minst ekonomiska - intressen som vill behålla ett republikanskt styre.
På den demokratiska sidan syns förändringen tydligast. Bara det faktum att en kvinna och en svart kandidat är två av de främsta innebär förändring. Och att Barack Obama, en svart kille från South Side i Chicago med en pappa från Kenya, kunde vinna stort i den huvudsakligen vita delstaten Iowa är stort. Det pekar på förändring. Den entusiasm han lyckats skapa, inte minst bland ungdomar, leder till ökad politisering och mobilisering av väljare i ett land där knappt hälften av befolkningen brukar rösta. Så är Barack Obamas slagord också "Change!" Förändring!
Bland de demokratiska kandidaterna finns viktiga skillnader. Hillary Clinton representerar det gamla demokratiska etablissemanget. För många känns hennes perspektiv som en upprepning av maken Bills presidenttid - på gott och ont. Det blev ju sämre efteråt. Men som vi vet var inte heller Bill Clintons presidenttid utan skamfläckar. Även om Hillary kom trea i Iowa leder hon stort i nationella opinionsundersökningar.
Barack Obama symboliserar förändring, men han är samtidigt mycket vag i beskrivningen av vad denna förändring ska innebära. På den punkten är John Edwards, som var vicepresidentkandidat i förra valet, mycket tydligare. Som vi tidigare konstaterat här på bloggen har han lyft fram de fattigas situation i USA, allmän sjukförsäkring för alla amerikaner, slut på Irakkriget, utökade fackliga rättigheter och stärkta rättigheter för arbetare att teckna kollektivavtal. Visserligen stödde han tidigare USA:s krig mot Irak, men säger nu att detta var ett misstag.
"Jag kommer att bli den mest fackföreningsvänlige presidenten i USA:s historia", säger Edwards på sina kampanjmöten. "När jag är president kommer inga strejbrytare att kunna ta sig förbi strejkvakter för att ta era jobb!" En del kommentatorer menar att Edwards retorik innebär "klasskrig". Med detta budskap blev Edwards god tvåa i Iowa. Det säger en hel del om stämningen bland de amerikanska väljarna.
En kandidat som inte omtalas så ofta i Sverige är Dennis Kucinich. Han är kongressman från Ohio och har det mest konsekventa vänsterprogrammet i den amerikanska valrörelsen. Han har ett svagt stöd (cirka en procent i opinionundersökningarna). Han uppfattas av få som en trolig vinnare. Men han spelar en viktig roll för att föra ut ett mer konsekvent radikalt politiskt budskap. Han har fått stöd från skådespelaren Sean Penn och fungerar lite som en blåslampa från vänster. I Iowa ställde han inte upp, utan uppmanade sina sympatisörer att stödja Barack Obama.
Sam Webb, som är ordförande för de amerikanska kommunisterna, menar att detta val är mycket viktigt. Och att det är viktigt att demokraterna vinner.
-Naturligtvis kommer det inte att lösa varje socialt problem, säger Webb. Varför skulle någon tro det? Men det kommer att ge bättre förutsättningar för den arbetarledda folkrörelsen i dess kamp.
"På samma sätt som det inte finns någon väg till socialismen utan en period av kamp mot storföretagen, så finns det ingen period av kamp mot storföretagen som hoppar över valet 2008", säger Sam Webb som tror att det i år finns möjligheter till en demokratisk storseger som i valen 1936 och 1964.
Om det besannas återstår att se. Hur utgången än blir kommer den också att påverka oss.
-------
Uppdatering:
Resultatet av presidentnomineringen i Iowa beskrivs som en "jordbävning i Mellanvästern" i Washington Post. Det var ett slag mot etablissemanget.
Som vi tidigare konstaterat blåser det förändringens vindar bland USA:s väljare. Det blåser vänstervindar. Obama har med sitt slagord "Change!" kunnat fånga dessa stämningar. Inför primärvalet i New Hampshire ligger Obama först i opinionsmätningarna. Om detta också blir resultatet kan det förändra bilden av hela valrörelsen. Det självklara är inte längre självklart. Enligt CNN i går kväll har nu alla ledande kandidater antagit Obamas paroll och talar om förändring.
Hillary Clinton har börjat angripa Obama allt hårdare. Hon anklagar honom för att ha bytt ståndpunkt i flera frågor - vilket är en helt riktig iakttagelse. Men den gäller även henne och flera av de andra kandidaterna. Clinton har i flera år försökt lägga sig så nära president Bush som möjligt. När hon nu talar om förändring låter det ihåligt.
Barack Obama är medvetet vag. Han talar om enhet mellan röda och blå. Han vill ha en sjukvård "där fler familjer kan ha råd att besöka en läkare". Han ska avsluta kriget i Irak och ta hem trupperna. Han ska ta bort skattesänkningarna för företag som skeppar jobben utomlands. Han ska i stället sänka skatterna för medelklassen. Han ska befria landet från "oljans tyrrani". Han har sagt att han som president ska sätta sig ner och förhandla med försäkringsbolagen, sjukvårds- och läkemedelsindustrin.
John Edwards talar inte om landets enhet och förhandlingar med storföretagen, utan om kamp mot storföretagens girighet. Han säger att det kommer att krävas "an epic fight" mot storföretagen för att krossa deras grepp om den amerikanska demokratin.
Se och lyssna till Obamas segertal i Iowa. Likaså John Edwards segertal.
-------
Fritt inträde på franska museer
I Sverige avskaffade den borgerliga regeringen de fria entréerna på våra riksmuseer. Nu har vi facit. Minus 25 procent besökare på de så kallade världskulturmuseerna, minus 55 procent för Livrustkammaren.
-Man får förmoda att kulturministern är nöjd, skriver DN:s ledare idag under rubriken "Snålhetens triumf".
"Svårare att förstå är hur regeringen motiverar denna förändring. Museerna finns kvar med hus och personal och samlingar och utställningar. För skattebetalarna är besparingen alltså marginell."
Frankrike har också fått en borgerlig regering, men tydligen en mer kulturellt inriktad sådan. Därför kan fransmän och turister gå gratis på Louvren, Centre Pompidou och 16 andra museer fram till den 30 juni.
01 januari 2008
Musik- och politiktips från USA
Jackson Browne är en av de stora amerikanska sångare och låtskrivare som har ett tydligt politiskt budskap i sina texter. Browne har varit musiker länge. På 1960-talet var han med i Nitty Gritty Dirt Band. Hans sånger har framförts av andra kända artister.1986 kom han med albumet Lives in the Balance, som var ett uttryckligt fördömande av Reagan och USA:s politik i Centralamerika:
"There's a shadow on the faces
Of the men who fan the flames
Of the wars that are fought in places
Where we can't even say the names"
På Brownes hemsida kan man lyssna på smakprov ur hans produktion.
Just nu kampanjar Jackson Browne för John Edwards som i presidentvalskampanjen lyft fram de fattigas situation i USA, allmän sjukförsäkring för alla amerikaner, slut på Irakkriget, utökade fackliga rättigheter och stärkta rättigheter för arbetare att teckna kollektivavtal."Jag kommer att bli den mest fackföreningsvänlige presidenten i USA:s historia", säger Edwards på sina kampanjmöten. "När jag är president kommer inga strejbrytare att kunna ta sig förbi strejkvakter för att ta era jobb!"
Och om storföretagen säger han: "These people will give their power up when we take their power from them."
Inför primärvalet i Iowa på torsdag ligger Hillary Clinton på 28.6%, Barack Obama på 27.0% och John Edwards på 25.6%. Enligt en opinionsundersökning från Real Clear Politics skulle Edwards vinna mot alla republikanska kandidater:
Rudy Giuliani (R) mot John Edwards (D) = Edwards +2,7%
Fred Thompson (R) mot John Edwards (D) = Edwards +13,3%
Mitt Romney (R) mot John Edwards (D) = Edwards +16,5%
John McCain (R) mot John Edwards (D) = Edwards +3,7%
Enligt samma undersökning skulle Hillary Clinton och Barack Obama vinna mot alla republikanska kandidater utom John McCain.
Det är intressant att Edwards med ett så pass radikalt program kan nå så långt i den amerikanska presidentvalskampanjen. I måndags fick Edwards även stöd från de grönas tidigare presidentkandidat Ralph Nader.
-------
DN
John Edwards i Boone Iowa den 30/12 om storföretagens girighet.
30 december 2007
Röda raketers nyårskrönika 2007
Vi har långt ifrån kommenterat alla händelser under året 2007. Men en del. Och vi vill på detta sätt delge er några av våra inlägg i debatten.Vi är inte arga, som en kommentator nyligen påstod. Förmodligen är vi för lite arga! Men vi är hängivna! Vi vill att morgondagens värld ska bli lite bättre än den som är och var. Och vi vill gärna bidra till det.
Just därför blev vi mot årets slut irriterade över Staffan Norbergs inlägg på DN Debatt. Vi tycker att vänstern borde utvecklas och förnyas. Men det enda av vänsterns förnyelsedebatt som får plats på DN Debatt är fullständigt platt. Staffans förslag var: "Man behöver inte vara mest extrem i alla frågor för att vinna trovärdighet.""Gör inte fiendens fiende till din vän.""Lova färre miljarder så ökar trovärdigheten."
Ojojoj! Om det vore lösningen på vänsterns problem, så skulle de vara lösta för länge sedan.
Vänstern behöver utveckla sin politik ordentligt och på riktigt. Det bör göras utan tomma och allmänna fraser. Med våra inlägg vill vi bidra med något mer än tomma ord.
Mot slutet av januari citerade vi Svenska Dagbladet: "Ingen regering har någonsin tidigare förlorat så mycket stöd under de 100 första dagarna efter ett val som regeringen Reinfeldt." Året som gått har följt i samma spår. Det vi sa i början av året gäller än, men i ännu högre grad nu.
I februari konstaterade vi att borgerligheten hade problem med sin inställning i klimatfrågan. Högern gick inte i takt med opinionen. Vid den tidpunkten var det få som diskuterade detta. Därefter har en hel rad högerpolitiker vänt om, t ex Sarkozy och Reinfeldt. Det har dock varit för senkommet för att vara trovärdigt.
Vid G8-mötet i Heiligendamm gjorde Angela Merkel sitt bästa för att rätta till det hela. Trots en del provokatörers insatser, lyckades hon och folkrörelsen att få Bush att backa en smula. Det var bra. Men det behövs en mäktigare folkrörelse för att nå verkliga resultat. Nu när FN:s klimatpanel och Albert Gore fått Nobels fredspris finns det få som tvivlar på att högern är helt fel ute i klimatfrågorna.
I mars skrev vi om skolpolitiken. Vi kommenterade Ali Esbatis krönika i Flamman som var både spännande och nytänkande. Han konstaterade att vänstern i skolpolitiken stått för "den olyckliga kombinationen av missriktad nivelleringsvilja och småborgerlig allmänliberalism". Han angrep "käpphästen" att ”kunskap inte kan mätas”.
"Det är slött självbedrägeri", skrev Ali. "Visst är det möjligt att få en bild av barns läsfärdigheter eller kontrollera förmågan att lösa ekvationer." Margareta Zetterström skrev vidare på samma tema. Ett halvår senare skrev partiordföranden att vänsterns skolpolitik varit "misslyckad och förlegad".
Men kampen för en radikal skolpolitik är inte vunnen för det. Under hösten visade det sig att det finns folk inom (s) och (v) som vill sänka ambitionerna för arbetarbarnen. Och vi kunde påvisa var de uppfattningarna har sina historiska rötter.
I april fick den estniska regeringen för sig att flytta ett monument från kriget mot fascismen. Den estniska opinionen motsatte sig detta. Till och med Simon Wiesenthal-centret reagerade. Vår bloggning om det hela fick något estniskt ministerium att angripa vår blogg. Vi svarade genom att berätta om hur man tar sig till monumentet de försökte gömma.I maj protesterade centerpartisten Börje Hörnlund mot den borgerliga regeringens orättvisa politik. Hörnlund insåg att regeringens politik skulle leda till elände för regeringen. Det har bekräftats under året.
I maj lanserade Svenskt Näringsliv en ny kampanj mot kommunismen (som om vi inte visste vad Svenskt Näringsliv tycker om kommunismen?). Det var bra att det blev tydligt vem som finaniserar sådana kampanjer. Svenskt Näringsliv genomförde genom sin frontorganisation en opinionsundersökning som visade att 40 procent av Sveriges ungdomar anser att "kommunismen bidragit till ökat välstånd i världen". Röda raketer stöder ungdomen!
Vi publicerade i maj också lite forskningsbaserade uppgifter (till skillnad från UOK) då det gäller antalet dödade under kommunismen. Före valet ägnade sig många borgerliga politiker åt att bekämpa "opinionsbildande myndigheter". Efter valet ägnar de sig åt att få myndigheter att opinionsbilda.
I juni ägnade vi en del uppmärksamhet åt den svenska kommunismens fader, Per Götrek, liksom kommunisternas trosbekännelse. Vi gjorde en resa till Karl Marx i London. Och gratulerade det nya tyska vänsterpartiet.
I juli ägnade vi oss åt historia. Ett par bloggningar handlade om den svenska och finländska högerns och kungahusens smutsiga historia. Vi gjorde också ett reportage om Lenin och fredsrörelsen under första världskriget.I augusti visade vi hur italienska vägskyltar kan beskriva kommunismens inflytande i det offentliga rummet (1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10). Senare under hösten fortsatte vi på det italienska temat. Och vi lyfte fram Antonio Gramscis pedagogik.
Det var inte bara italienska kommunister som vi berättade om. Vi gjorde reportage från Karl Marx födelsehus och hos de amerikanska kommunisterna. Och om en kommunistisk överste i USA:s armé.
Mot slutet av september blev det uppenbart att de som kallar sig mest kristliga i regeringen inte är fullt så kristliga. Det blev ett par, tre bloggningar med hänvisning till Den Heliga Skrift (vi undrar om det hjälper?).
I oktober ägnade vi en bloggning åt de svenska kommunisternas historia, närmare bestämt ett tv-program från 1958 där kommunisterna fick beskriva sig själva.I november fyllde oktoberrevolutionen år, vilket vi firade i vederbörlig ordning. Vi uppmärksammade också att "socialismen är ett erotiskt överhettat samhälle där sexualiteten betraktas som en naturdrift och uppmuntras".
I december har vi haft fullt upp med kupletter och annat.
Detta är bara några smakprov från året som gått. I arkivet finns resten.
Nu inväntar vi det nya spännande år som heter 2008.
Gott Nytt År!
-------
Röda raketers nyårskrönika 2006
28 december 2007
Stolligt, Staffan!
Staffan Norberg, vänsterpartiets kommunalråd i Södertälje, skriver idag på DN Debatt. Han menar att människor flyr partiet på grund av att nuvarande partiledning gör uttalanden "som uppfattas som rent stolleri".
Staffan ger några exempel på stolliga uttalanden: "död åt familjen" och "svenska män är som talibaner". Men om vi inte missminner oss, så är detta uttalanden från Gudrun Schyman, inte nuvarande partiledning. Satt förresten inte Staffan själv i partiets ledning när dessa uttalanden gjordes?
Vidare menar han att partiet vill göra det "lagligt att knarka". Det är en illasinnad karikatyr. Vänsterpartiets riksdagsgrupp vill att det ska vara förbjudet att inneha eller försälja knark. Däremot vill man inte kriminalisera knarkaren eftersom detta leder till att knarkare måste erkänna brott om de vill söka vård för sitt missbruk. Detta är samma princip som gällt i Sverige tidigare och är helt analog med den lagstiftning Sverige har kring prostitution. Den prostituerade är inte olaglig. Däremot sexköparen. Anser Staffan att detta också är stolligt?
Staffan menar att "partiets skolpolitik har varit en katastrof". På den punkten är vi benägna att hålla med honom. Det verkar nuvarande partiordföranden också göra. Men i ärlighetens namn borde Staffan erkänna att denna politik inte är ny. Det är samma skolpolitik som när han själv satt i partiets ledning.
Staffan skriver att vänsterpartiet visar "en märklig solidaritet med nästan alla regimer och rörelser som hatar USA". På denna punkt ger han inga exempel. Om Staffan kan ge exempel på tvivelaktiga regimer och rörelser som får stöd från vänsterpartiet, så kan frågan diskuteras. Nu blir den hängande i luften. Vad menar han?
Staffan hävdar att "Vänsterpartiet lovar extremt mycket åt nästan alla". Det stämmer inte. Partiet lovar inte något åt höginkomsttagarna. Han angriper partiets krav på 200 000 nya jobb i offentlig sektor. När kritiserade Staffan Svenskt Näringsliv som vill ha 500 000 nya jobb?
Staffans ståndpunkter är inte nya. Vi kan inte se att han har förnyat sig sedan han senast skrev ett inlägg på DN Debatt mot vänsterpartiet. Varför han år efter år vill vara medlem i ett parti han så uppenbart ogillar är för oss en gåta. Det finns ju flera andra partier att välja som inte ägnar sig åt ovanstående stolligheter.
-------
Hanna skriver om samma sak.
Staffan ger några exempel på stolliga uttalanden: "död åt familjen" och "svenska män är som talibaner". Men om vi inte missminner oss, så är detta uttalanden från Gudrun Schyman, inte nuvarande partiledning. Satt förresten inte Staffan själv i partiets ledning när dessa uttalanden gjordes?
Vidare menar han att partiet vill göra det "lagligt att knarka". Det är en illasinnad karikatyr. Vänsterpartiets riksdagsgrupp vill att det ska vara förbjudet att inneha eller försälja knark. Däremot vill man inte kriminalisera knarkaren eftersom detta leder till att knarkare måste erkänna brott om de vill söka vård för sitt missbruk. Detta är samma princip som gällt i Sverige tidigare och är helt analog med den lagstiftning Sverige har kring prostitution. Den prostituerade är inte olaglig. Däremot sexköparen. Anser Staffan att detta också är stolligt?
Staffan menar att "partiets skolpolitik har varit en katastrof". På den punkten är vi benägna att hålla med honom. Det verkar nuvarande partiordföranden också göra. Men i ärlighetens namn borde Staffan erkänna att denna politik inte är ny. Det är samma skolpolitik som när han själv satt i partiets ledning.
Staffan skriver att vänsterpartiet visar "en märklig solidaritet med nästan alla regimer och rörelser som hatar USA". På denna punkt ger han inga exempel. Om Staffan kan ge exempel på tvivelaktiga regimer och rörelser som får stöd från vänsterpartiet, så kan frågan diskuteras. Nu blir den hängande i luften. Vad menar han?
Staffan hävdar att "Vänsterpartiet lovar extremt mycket åt nästan alla". Det stämmer inte. Partiet lovar inte något åt höginkomsttagarna. Han angriper partiets krav på 200 000 nya jobb i offentlig sektor. När kritiserade Staffan Svenskt Näringsliv som vill ha 500 000 nya jobb?
Staffans ståndpunkter är inte nya. Vi kan inte se att han har förnyat sig sedan han senast skrev ett inlägg på DN Debatt mot vänsterpartiet. Varför han år efter år vill vara medlem i ett parti han så uppenbart ogillar är för oss en gåta. Det finns ju flera andra partier att välja som inte ägnar sig åt ovanstående stolligheter.
-------
Hanna skriver om samma sak.
26 december 2007
Trippel, igen!
Nu har vi fått tre nya länkar, igen! Det är Markus Hankins blogg, Henrik Süssners Dig here - Gräv här! och Rödvinsvänstern.
Eftersom Henrik Süssner skriver om Karl Liebknecht i sin senaste bloggning får firarlåten tillägnas honom: Auf, auf zum Kampf! sjungen av Hannes Wader.Lenin i Åbo
I Stockholm har vi än så länge bara ett monument (Såvida inte Lenins arbetsbord på Kungliga biblioteket räknas.). 25 december 2007
Svenska panoptikon
Här kommer en till av Gustav Johanssons dikter, Svenska Panoptikon från 1924:Hur kortvarig är inte storhetens glans!
Hur flyktig all jordisk fröjd!
Allt heligt störtas i yrande dans
från sin otillgänglighets höjd.
Det var som en stöt mot den rätta tron,
som ett uppenbart helgerån
då nyss man slog bort på offentlig auktion
vårt Svenska Panoptikon.
Där slumpades tidens stormän bort
för en femma pr styck, ungefär.
Kung Gustaf blir skyltdocka inom kort
i en antikvitetsaffär.
För all del! Allt på sin rätta plats,
ty knappt är det sparsamhet
att hålla ett dussin dyra palats
för en enda antikvitet.
Ännu råder sorg som ej gränser vet
i de svenska allmogehem,
där man ansett som första klass sevärdhet
Panoptikons: ”Vem är vem?”
Men torka ögonen, lantliga ros!
Begråt ej mer det som var!
Om än det gamla har gått sin kos
så finns Panoptikon kvar.
Men minns att vi lever i radions
och filmkonstens tidevarv
- för att inte tala om Stadions –
och att vårda ett sådant arv
som museer med stumma och stela skelett
det har släktet vuxit ifrån.
Nu krävs ett talande vaxkabinett
ett rörligt Panoptikon.
Var tröst, problemet är redan löst.
Panoptikon lever än!
Det visas lite varstans i höst,
ty då är det väl igen.
Spektaklet har sin givna publik,
som finner det ganska nätt
med detta – ifråga om stil och teknik –
moderna vaxkabinett.
Vid seklets början gjorde sig bred
en ny och bekväm teori,
som varje slöfock i blusmännens led
fann särskilt behag uti.
Man ska rösta, men kampen fly,
så växte man in efterhand,
direkt, utan bråk eller huvudbry
i de stekta sparvarnas land.
Nu återstår tomma ruiner blott
av detta lärosystem.
En världsbrand och klasskrig av väldiga mått
har medfört nya problem.
Men varje bekvämlighetslärans profet
förseglar sin almanack.
När kriget bröt ut över vår planet
deras hjärnor slog stopp och back.
Vad sedan timat de alldeles glömt
om de ens det någonsin känt.
Det är liksom något de en gång drömt,
men som troligen aldrig hänt.
De har samma utnötta skivor än
på sin skrällande grammofon,
det lugna växandets talesmän
- vårt Svenska Panoptikon.
En gnista rebellisk i ungdomens vår
det är kanske lite var.
Men hur många förmår medan åren går
behålla sin ungdom kvar?
Problemet är svårlöst, men däremot
är det tydligen ganska lätt
att stanna och stelna som gumman Lot
i ett andligt vaxkabinett.
Men vore jag barn av den skumma tid
då man trodde på Gud och Fan,
då skulle jag stilla knäböja vid
min kammardörr en gång om dan
och be att få gå genom årens rad
med ungdomlig vakenhet,
så länge den fortsätter, min promenad
genom livets steniga vret.
Men kunde den inte beviljas, min bön,
begärde jag strax biljett
till den evigt brinnande svavelsjön
eller himmelens änglabalett.
Det är bättre att hängas som käck rebell
under brackornas dumma hån
än att hamna i väntan på levnadens kväll
i ett andligt Panoptikon.
-------
Fler dikter av Gustav Johansson:
24 december 2007
Lovsång till klassamarbetet
En kuplett som skrevs 1928 av Gustav Johansson i samband med socialdemokratiska ungdomsförbundets ”vandrande gesäll” turné.
(Mel.: Hand i hand eller eng. Side by side)
Klara strupen, gesäller!
Sjung om demokratin
en klang- och jubel- och solskenssång
så rörande och fin.
Alla tongångar skvallrar
om vårt demokratiska nit.
Det är så stämman dallrar
en verkligt känslig bit.
Säg, varför ska klasserna kivas?
I folkhemmet bör dom väl trivas.
Lyss till mitt rop:
slå er ihop
hand i hand!
Det är fattigt och trist för dom flesta
men tyder man allt till det bästa,
så går proletärn
och mångmiljonärn
hand i hand.
Från Haparandas knutar
till Ystads pantkontor
varhelst en trashank kutar
är han Kreugers och Wallenbergs bror.
Kung Gustav med krona och spira
och sjåarn som halsar en bira
bör väl ändå
enas och gå
hand i hand.
Uti dagspolitiken
kan vi enas galant
ifrån vår lilla ”vänster”-klick
till högerns ytterkant.
Lite får det ju svamlas
för galleriet ibland
men oftast kan vi samlas
för kung och fosterland.
Se, Forslund, Sydow och Söder
ska döma mot strejker som bröder,
de åtog sig käckt
att skaffa respekt
hand i hand
med böter, straff och batongslag
för Ekmans ryktbara tvångslag,
som Möller och han
rodde i lann
hand i hand.
Per Albin oss försvarar
med Hedengrenarmén,
vi sitter ju som starar
på samma bräckliga gren.
Och gäller det hetsa nationen
i kamp mot Sovjet-Unionen
går Engberg och drar
med Ljunglund i par
hand i hand.
På den fackliga fronten
tystnar stridernas dån
nu gör von Sydow enhetsfront
med Edvard Johansson.
Strejker får inte tänkas
enligt Thorberg, Sydow och Mond
nej, lönerna ska sänkas
i frid och samförstånd.
Dom går inte längre och smyger
i samarbetet med Kreuger,
nej, öppet och fritt
i samhällets mitt
hand i hand.
Från träsket flyter en dybäck
direkt till Lindman och Lübeck,
där går reformism
och kapitalism
hand i hand.
Får denna vackra telning
en lämplig, öm kontroll
blir LO underavdelning
till trusten Kreuger & Toll.
Så bara man blundar för faran
och snällt sticker huvut i snaran
och bara står still,
så stryper dom till
hand i hand.
Förr så var vi marxister
och slogs mot statskyrkan, men
nu enas prästerna och vi
i Folkets Hus igen.
Jändels psalmer i Frihet
når upp till Guds tron lika bra
som ”mästarns” bön och skriet
från Filadelfia.
Fast prästerna nyss tog en brottning
om Anderssons himmelska drottning,
bör dom ändock
klippa sin skock
hand i hand.
Fast mest vi ägnar vår dyrkan
den allena och saliga kyrkan,
går alla som vill
åt himmelen till
hand i hand.
Och varför går väl Nathan
mot djävulen i kamp?
I kristna tron är ju Satan
en mycket betydande pamp.
Vi reser en vård uti marmor
beskrivande fan och hans farmor
huggna i sten
med prästen Hallén
hand i hand.
(Vi hittade inte alla referenser. Hoppas de vi hittade blev korrekta.)
(Mel.: Hand i hand eller eng. Side by side)
Klara strupen, gesäller!
Sjung om demokratin
en klang- och jubel- och solskenssång
så rörande och fin.
Alla tongångar skvallrar
om vårt demokratiska nit.
Det är så stämman dallrar
en verkligt känslig bit.
Säg, varför ska klasserna kivas?
I folkhemmet bör dom väl trivas.
Lyss till mitt rop:
slå er ihop
hand i hand!
Det är fattigt och trist för dom flesta
men tyder man allt till det bästa,
så går proletärn
och mångmiljonärn
hand i hand.
Från Haparandas knutar
till Ystads pantkontor
varhelst en trashank kutar
är han Kreugers och Wallenbergs bror.
Kung Gustav med krona och spira
och sjåarn som halsar en bira
bör väl ändå
enas och gå
hand i hand.
Uti dagspolitiken
kan vi enas galant
ifrån vår lilla ”vänster”-klick
till högerns ytterkant.
Lite får det ju svamlas
för galleriet ibland
men oftast kan vi samlas
för kung och fosterland.
Se, Forslund, Sydow och Söder
ska döma mot strejker som bröder,
de åtog sig käckt
att skaffa respekt
hand i hand
med böter, straff och batongslag
för Ekmans ryktbara tvångslag,
som Möller och han
rodde i lann
hand i hand.
Per Albin oss försvarar
med Hedengrenarmén,
vi sitter ju som starar
på samma bräckliga gren.
Och gäller det hetsa nationen
i kamp mot Sovjet-Unionen
går Engberg och drar
med Ljunglund i par
hand i hand.
På den fackliga fronten
tystnar stridernas dån
nu gör von Sydow enhetsfront
med Edvard Johansson.
Strejker får inte tänkas
enligt Thorberg, Sydow och Mond
nej, lönerna ska sänkas
i frid och samförstånd.
Dom går inte längre och smyger
i samarbetet med Kreuger,
nej, öppet och fritt
i samhällets mitt
hand i hand.
Från träsket flyter en dybäck
direkt till Lindman och Lübeck,
där går reformism
och kapitalism
hand i hand.
Får denna vackra telning
en lämplig, öm kontroll
blir LO underavdelning
till trusten Kreuger & Toll.
Så bara man blundar för faran
och snällt sticker huvut i snaran
och bara står still,
så stryper dom till
hand i hand.
Förr så var vi marxister
och slogs mot statskyrkan, men
nu enas prästerna och vi
i Folkets Hus igen.
Jändels psalmer i Frihet
når upp till Guds tron lika bra
som ”mästarns” bön och skriet
från Filadelfia.
Fast prästerna nyss tog en brottning
om Anderssons himmelska drottning,
bör dom ändock
klippa sin skock
hand i hand.
Fast mest vi ägnar vår dyrkan
den allena och saliga kyrkan,
går alla som vill
åt himmelen till
hand i hand.
Och varför går väl Nathan
mot djävulen i kamp?
I kristna tron är ju Satan
en mycket betydande pamp.
Vi reser en vård uti marmor
beskrivande fan och hans farmor
huggna i sten
med prästen Hallén
hand i hand.
(Vi hittade inte alla referenser. Hoppas de vi hittade blev korrekta.)
Apropå skoldebatten
Vi hittade ett eldande inlägg i skoldebatten av den gamla svenske nazistledaren S.O. Lindholm.
Under rubriken "Bort med mångläseriet! Skolungdomen förkväves! Mera fritid kortare arbetstid! skriver han i tidningen Stormfacklan nr 22 1936:
”Det finns annat som kan bryta ungdomens kraft än bara ett osunt nöjesliv och en andlig förgiftning. Det är den överansträngning som det nuvarande skolarbetet medför.
Hela vårt modärna samhälle är inriktat på att tukta människorna till lydiga tjänare under den s k utvecklingen… Är det vettigt att unga pojkar och flickor skall slita sönder sig på detta stormpluggande av ett 10-tal ämnen, av vilka de för sin framtida utbildning komma att behöva högst tre eller två… Modersmål, tyska, engelska, franska, latin, matematik, fysik, kemi, historia, geografi, kristendom och inte nog med det! Mångläseriet är helt enkelt vansinnigt… Allra värst kommer denna ständiga kunskapsjakt att skada nerverna… Följden blir att det unga släktet i grund fördärvas… Res dig, svenska ungdom, till kamp mot detta slaveri!... Vi rikta oss inte mot föräldrar och lärare vilka också äro offer för den allmänna hetsen, som det rådande ekonomiska systemet framskapat!
Unga kamrater i lärdomsindustrierna! Kämpa med Nordisk Ungdom för den verkliga framtiden: ett sunt och livsdugligt arbetande folk – frihet ur alla gamla fördomar. På marschen dit kräva vi:
avskaffandet av det vanvettiga mångläseriet, tidig specialisering på ett fåtal viktiga ämnen; onödiga ämnens fulla avskaffande;
längre jul- och sommarferier;
skoltidens förkortande med början tidigast kl. 9 i högre och kl. 10 i lägre klasser; högst 5 timmars arbetsdag, hemuppgifter medräknade, sön- och helgdagar helt läxfria;
examenpluggets avskaffande…”
Hittad i Jan Myrdals Skriftställning, Den 13:e
Under rubriken "Bort med mångläseriet! Skolungdomen förkväves! Mera fritid kortare arbetstid! skriver han i tidningen Stormfacklan nr 22 1936:
”Det finns annat som kan bryta ungdomens kraft än bara ett osunt nöjesliv och en andlig förgiftning. Det är den överansträngning som det nuvarande skolarbetet medför.
Hela vårt modärna samhälle är inriktat på att tukta människorna till lydiga tjänare under den s k utvecklingen… Är det vettigt att unga pojkar och flickor skall slita sönder sig på detta stormpluggande av ett 10-tal ämnen, av vilka de för sin framtida utbildning komma att behöva högst tre eller två… Modersmål, tyska, engelska, franska, latin, matematik, fysik, kemi, historia, geografi, kristendom och inte nog med det! Mångläseriet är helt enkelt vansinnigt… Allra värst kommer denna ständiga kunskapsjakt att skada nerverna… Följden blir att det unga släktet i grund fördärvas… Res dig, svenska ungdom, till kamp mot detta slaveri!... Vi rikta oss inte mot föräldrar och lärare vilka också äro offer för den allmänna hetsen, som det rådande ekonomiska systemet framskapat!
Unga kamrater i lärdomsindustrierna! Kämpa med Nordisk Ungdom för den verkliga framtiden: ett sunt och livsdugligt arbetande folk – frihet ur alla gamla fördomar. På marschen dit kräva vi:
avskaffandet av det vanvettiga mångläseriet, tidig specialisering på ett fåtal viktiga ämnen; onödiga ämnens fulla avskaffande;
längre jul- och sommarferier;
skoltidens förkortande med början tidigast kl. 9 i högre och kl. 10 i lägre klasser; högst 5 timmars arbetsdag, hemuppgifter medräknade, sön- och helgdagar helt läxfria;
examenpluggets avskaffande…”
Hittad i Jan Myrdals Skriftställning, Den 13:e
23 december 2007
God Jul, stora och små!
"De stora och små byter plats med varandra", skrev Bertolt Brecht. Just så ska framtiden bli. Eller "de sista ska bli de första", som revolutionären Jesus Kristus från Nasaret sa. Ni vet han till vars minne man nuförtiden firar jul.I hans efterföljd grundades en av de första kommunistiska rörelserna. De första församlingarna levde efter principen "åt var och en efter behov". Så som det är skrivet i Apostlagärningarna:
"De troende fortsatte att samlas och hade allting gemensamt. De sålde allt vad de ägde och hade och delade ut åt alla, efter vars och ens behov."
Apostlagärningarna 2:44-45
"Alla de många som hade kommit till tro var ett hjärta och en själ, och ingen betraktade något av det han ägde som sitt; de hade allt gemensamt."
Apostlagärningarna 4:32
"Ingen av dem led någon nöd. De som ägde jord eller hus sålde sin egendom och kom med köpesumman och lade ned den vid apostlarnas fötter, och man delade ut åt var och en efter hans behov."
Apostlagärningarna 4:34-35
Eller som Karl Marx skrev i sin kritik av Gothaprogrammet:
"När individernas förslavande underordnande under arbetsfördelningen försvunnit och därmed också motsättningen mellan andligt och kroppsligt arbete, när arbetet blivit inte blott ett medel för livsuppehälle utan rent av det viktigaste livsbehovet, när jämsides med individernas allsidiga utveckling också produktivkrafterna vuxit och alla den gemensamma kooperativa rikedomens källor flödar ymnigare - först då kan man helt överskrida den borgerliga rättens trånga horisont och samhället kan skriva på sina fanor: Av var och en efter hans förmåga, åt var och en efter hans behov."
Rött Hjärta har länkat till Röda Raketer. Likaså Ung Vänster Jönköpings län. Vi länkar tillbaka och firar med en julhälsning från revolutionären Carlos Mejía Godoy från Nicaragua: Navidad en libertad.Och som julläsning kan vi rekommendera Röd Press julsaga om Einstein och majoren.
God Jul!
17 december 2007
Stämningsbild från Mellanvästern
Stämningsbild från Frisco
En bilägare i San Francisco visar vad många amerikaner tycker borde hända med den nuvarande presidenten. Ställ honom inför riksrätt! Impeach Bush! Och "Bring the troops home now!Från Röda Raketers korrespondent i San Francisco.
07 december 2007
Poesiutmaningen fortsätter
Den poesiutmaning som bloggen Fiendeland inledde för en tid sedan fortsätter. Nu har det kommit fler tänkvärda bidrag och texter:
Detta är anteckningar från ett protokollfört möte av Håkan Boström.
"Detta är anteckningar från ett protokollfört möte
bundet till en rörelse
som ständigt för kampen vidare.
Där vi reser oss,
säger vårt ord
och kan gå.
Bundna men icke livegna.
Detta är anteckningar från de tystas protokollförda möte.
Den som existerar, som enbart finns.
Så är dessa anteckningar mötesförda protokoll
för alla dem som
förlorar sin möjlighet
att leva
genom att satsa sin arbetsförmåga."
Den skulle kunna läsas som relief till vår text "Om rätten till betyg eller den som är papperslös finns inte". Vi menar att dokumentation ligger i de underordnades intresse. Även den dokumentation som beskriver underordningen och orätten.
Här har vi dikten Arbetare av Elmer Diktonius, en dikt av Zeth Höglund, Folkets röst av Björn Nilsson med bloggen Björnpoesi och Morgondagens segrare av Bertholt Brecht.
Detta är anteckningar från ett protokollfört möte av Håkan Boström.
"Detta är anteckningar från ett protokollfört möte
bundet till en rörelse
som ständigt för kampen vidare.
Där vi reser oss,
säger vårt ord
och kan gå.
Bundna men icke livegna.
Detta är anteckningar från de tystas protokollförda möte.
Den som existerar, som enbart finns.
Så är dessa anteckningar mötesförda protokoll
för alla dem som
förlorar sin möjlighet
att leva
genom att satsa sin arbetsförmåga."
Den skulle kunna läsas som relief till vår text "Om rätten till betyg eller den som är papperslös finns inte". Vi menar att dokumentation ligger i de underordnades intresse. Även den dokumentation som beskriver underordningen och orätten.
Här har vi dikten Arbetare av Elmer Diktonius, en dikt av Zeth Höglund, Folkets röst av Björn Nilsson med bloggen Björnpoesi och Morgondagens segrare av Bertholt Brecht.
01 december 2007
Poesiutmaning
Bloggen Fiendeland har startats för att publicera arbetarrörelsens och den progressiva rörelsens poesi. Till dikterna finns kommentarer och bakgrundsbeskrivningar som är intressanta och begrundande.
En av de första dikterna som publicerades var Kommunismens lov av Bertolt Brecht. Hämtad härifrån. Ganska snart fick vi också en utmaning att dels sända in en dikt och dels sända utmaningen vidare till två andra bloggare. Som ett kedjebrev alltså.
Vårt bidrag blev en dikt till Martin Andersen Nexös 70-årsdag av Gustav Johansson.
Fiendeland befinner sig i processen av sitt vardande. Följ den! Här har publicerats dikter av Ture Nerman och Vladimir Majakovskij. Den senaste dikten är Mellansnack av Daniel Boyacioglu.
En av de första dikterna som publicerades var Kommunismens lov av Bertolt Brecht. Hämtad härifrån. Ganska snart fick vi också en utmaning att dels sända in en dikt och dels sända utmaningen vidare till två andra bloggare. Som ett kedjebrev alltså.
Vårt bidrag blev en dikt till Martin Andersen Nexös 70-årsdag av Gustav Johansson.
Fiendeland befinner sig i processen av sitt vardande. Följ den! Här har publicerats dikter av Ture Nerman och Vladimir Majakovskij. Den senaste dikten är Mellansnack av Daniel Boyacioglu.
30 november 2007
Olmert varnar för "Sydafrika-liknande" situation
Den israeliske premiärministern Ehud Olmert varnade på torsdagen för en "Sydafrika-liknande" situation om inte en palestinsk stat upprättas. Det skriver USA Today. Alternativet är, enligt Olmert, en "Sydafrika-liknande apartheidkamp".
Det är intressant att en israelisk premiärminister nu säger det som många sagt förr. Den israeliska högern har fört en politik för att göra Israel till en stat för bara judar, i stället för ett land för alla som bor där. Liknelsen med Sydafrikas apartheidsystem har tidigare avvisats från israeliskt regeringshåll som "antisionism".
Olmert går i intervjun så långt som till att säga att att "staten Israel är slut" om en palestinsk stat inte skapas.
"Om den dagen kommer då tvåstatslösningen kollapsar, och vi får en situation med en Sydafrika-liknande kamp för lika rösträtt, då, så snart det händer, är staten Israel slut", säger Olmert till Haaretz.
Det är intressant att en israelisk premiärminister nu säger det som många sagt förr. Den israeliska högern har fört en politik för att göra Israel till en stat för bara judar, i stället för ett land för alla som bor där. Liknelsen med Sydafrikas apartheidsystem har tidigare avvisats från israeliskt regeringshåll som "antisionism".
Olmert går i intervjun så långt som till att säga att att "staten Israel är slut" om en palestinsk stat inte skapas.
"Om den dagen kommer då tvåstatslösningen kollapsar, och vi får en situation med en Sydafrika-liknande kamp för lika rösträtt, då, så snart det händer, är staten Israel slut", säger Olmert till Haaretz.
Borgerligheten faller
DN och SvD rapporterar att den borgerliga alliansregeringen rasar. Den har tappat 1200 väljare om dagen det senaste året.
- Skulle de fortsätta tappa väljarna i den här takten skulle de vara nere i 8-9 procent tillsammans i nästa val, säger Synovates opinionsanalytiker Nicklas Källebring.
Detta visar, som vi tidigare påpekat, att det finns en allt för stor diskrepans mellan vad alliansen sa före valet och vad den gjort efter valet.
Alliansen mörkade före valet i de frågor som blivit huvudfrågor efter valet. Före valet betonade man att man inte skulle genomföra något systemskifte. Efter valet är det just det man ägnat sig åt. Borgarna blev så glada över att äntligen få makten, så de har gått in med liv och lust för att införa förändringar som är svåra att reparera.
Borgarna har aldrig vunnit några val i Sverige på systemskifte. Många av dem som röstade borgerligt trodde på alliansens budskap att det inte skulle bli något sådant. Nu känner de sig lurade. Och konsekvensen blir att regeringen tappar stöd. Det är egentligen inget konstigt med det. Det är helt logiskt.
"You can fool all the people some of the time and some people all the time, but you cannot fool all the people all the time", som Abraham Lincoln uttryckte det.
- Skulle de fortsätta tappa väljarna i den här takten skulle de vara nere i 8-9 procent tillsammans i nästa val, säger Synovates opinionsanalytiker Nicklas Källebring.
Detta visar, som vi tidigare påpekat, att det finns en allt för stor diskrepans mellan vad alliansen sa före valet och vad den gjort efter valet.
Alliansen mörkade före valet i de frågor som blivit huvudfrågor efter valet. Före valet betonade man att man inte skulle genomföra något systemskifte. Efter valet är det just det man ägnat sig åt. Borgarna blev så glada över att äntligen få makten, så de har gått in med liv och lust för att införa förändringar som är svåra att reparera.
Borgarna har aldrig vunnit några val i Sverige på systemskifte. Många av dem som röstade borgerligt trodde på alliansens budskap att det inte skulle bli något sådant. Nu känner de sig lurade. Och konsekvensen blir att regeringen tappar stöd. Det är egentligen inget konstigt med det. Det är helt logiskt.
"You can fool all the people some of the time and some people all the time, but you cannot fool all the people all the time", som Abraham Lincoln uttryckte det.
25 november 2007
Konservatismens axelmakter blir färre
En av Bushs främsta supportrar, Australiens premiärminister John Howard, "led ett förödmjukande nederlag" i lördagens val till den "vänsterinriktade oppositionen", skriver Washington Post.
Australiens nye premiärminister, Kevin Rudd, har lovat att omedelbart underteckna Kyotoprotokollet och dra tillbaka australiensiska trupper från Irak.
Officiella siffror från Australian Electoral Commission visade att Labor har fått 53 procent av rösterna jämfört med 46.7 percent for Howards koalition. Detta efter att 70 procent av rösterna räknats. En analys från Australian Broadcasting Corp. visar att Labor kommer att få åtminstone 81 av 150 platser i parlamentets underhus - en tydlig majoritet. Enligt senare uppgifter får Labor 83 platser.
Och Rudd har nu på söndagen redan börjat sitt arbete med att föra bort Australien från konservatismens axelmakter.
-------
DN, DN, DN, SvD
Australiens nye premiärminister, Kevin Rudd, har lovat att omedelbart underteckna Kyotoprotokollet och dra tillbaka australiensiska trupper från Irak.
Officiella siffror från Australian Electoral Commission visade att Labor har fått 53 procent av rösterna jämfört med 46.7 percent for Howards koalition. Detta efter att 70 procent av rösterna räknats. En analys från Australian Broadcasting Corp. visar att Labor kommer att få åtminstone 81 av 150 platser i parlamentets underhus - en tydlig majoritet. Enligt senare uppgifter får Labor 83 platser.
Och Rudd har nu på söndagen redan börjat sitt arbete med att föra bort Australien från konservatismens axelmakter.
-------
DN, DN, DN, SvD
23 november 2007
Elände
Vi läste just ett eländigt debattinlägg i Flamman om skolpolitiken. Det var en kritik av Lars Ohlys inlägg på DN Debatt.
Under den lovande rubriken "Håll fast vid klassperspektivet i skolpolitiken" skriver Jonas Olofsson, tidigare ekonom vid vänsterns riksdagskansli, ett inlägg som egentligen är en blåkopia av Jan Björklunds och alliansregeringens inställning då det gäller yrkesprogrammen i gymnasieskolan.
"Det är framför allt i de yrkesförberedande programmen vi har de stora problemen med genomströmningen. För många blir kärnämnena ett oöverstigligt hinder. Det borde alltså finnas alternativa vägar", skriver Jonas Olofsson.
Och Olofsson förordar i stället "yrkesutbildningar som inte omfattar lika mycket allmänteoretiska inslag."
Detta är exakt den uppfattning som alliansregeringen torgför: Yrkesprogrammen på gymnasiet innehåller för mycket teori. Vi borde låta yrkeseleverna begränsa sig till yrkesutbildning och inte belasta deras huvuden med för mycket teori (som de inte klarar av).
Maud Olofsson har delat in eleverna i två grupper: "den som lär bra med händerna, och den som lär bra med huvudet". Slutsatsen blir att "den som lär bra med händerna" inte ska behöva tynga sitt huvud med för mycket teori.
Vi kan inte se att Jonas Olofsson har en avvikande uppfattning. Men till skillnad från Maud kryddar han sin inställning med Marx. Om man har uppfattningen att även yrkeselever behöver en utbildning som innehåller teori, så invänder han: "Huvudambitionen tycks vara att utveckla ett skolsystem som i praktiken bidrar till att avskaffa arbetarklassen – åtminstone i betydelsen en klass 'för sig', som Marx uttryckte det."
Vad betyder detta? Om arbetarungdomar får lära sig teori så riskerar vi att "avskaffa arbetarklassen".
Marx själv hade en annan uppfattning. Vid ett tillfälle slog han näven i bordet och sa att okunnighet aldrig har hjälpt någon. Det var under en diskussion med Wilhelm Weitling.
I inledningen sin skrift Till kritiken av den hegelska rättsfilosofin skrev han:
"Liksom filosofin i proletariatet finner sitt materiella vapen, så finner proletariatet i filosofin sitt andliga vapen, och så snart tankens åskvigg grundligt slagit ned i folkets naiva jord, kommer tyskarnas emancipation till människor att ske."
Marx ståndpunkt var sålunda inte att vi ska begränsa arbetarklassens kunnande för att behålla den som en klass "för sig". Tvärtom ansåg han att vi bör arbeta för att arbetarklassen förenas med filosofin. Det är först då man blir människa!
Det är intressant att en Johansson och två Olofsson, från tre olika partier, nu uttalat att vi inte ska lasta yrkeselever med för mycket teori: Morgan Johansson (s), Maud Olofsson (c), och nu senast Jonas Olofsson (v).
Vi kan konstatera att Jonas Olofssons "klassperspektiv" innebär att arbetarklassen ska fortsätta att vara en underordnad klass om den ska kunna fortsätta att vara en klass "för sig".
Vi tror för vår del att arbetarklassen ska erövra världen och därmed göra alla till människor. Men för det behövs också lite teori.
-------
Läs även:
Om rätten till betyg eller den som är papperslös finns inte
Antonio Gramscis pedagogik
Under den lovande rubriken "Håll fast vid klassperspektivet i skolpolitiken" skriver Jonas Olofsson, tidigare ekonom vid vänsterns riksdagskansli, ett inlägg som egentligen är en blåkopia av Jan Björklunds och alliansregeringens inställning då det gäller yrkesprogrammen i gymnasieskolan.
"Det är framför allt i de yrkesförberedande programmen vi har de stora problemen med genomströmningen. För många blir kärnämnena ett oöverstigligt hinder. Det borde alltså finnas alternativa vägar", skriver Jonas Olofsson.
Och Olofsson förordar i stället "yrkesutbildningar som inte omfattar lika mycket allmänteoretiska inslag."
Detta är exakt den uppfattning som alliansregeringen torgför: Yrkesprogrammen på gymnasiet innehåller för mycket teori. Vi borde låta yrkeseleverna begränsa sig till yrkesutbildning och inte belasta deras huvuden med för mycket teori (som de inte klarar av).
Maud Olofsson har delat in eleverna i två grupper: "den som lär bra med händerna, och den som lär bra med huvudet". Slutsatsen blir att "den som lär bra med händerna" inte ska behöva tynga sitt huvud med för mycket teori.
Vi kan inte se att Jonas Olofsson har en avvikande uppfattning. Men till skillnad från Maud kryddar han sin inställning med Marx. Om man har uppfattningen att även yrkeselever behöver en utbildning som innehåller teori, så invänder han: "Huvudambitionen tycks vara att utveckla ett skolsystem som i praktiken bidrar till att avskaffa arbetarklassen – åtminstone i betydelsen en klass 'för sig', som Marx uttryckte det."
Vad betyder detta? Om arbetarungdomar får lära sig teori så riskerar vi att "avskaffa arbetarklassen".
Marx själv hade en annan uppfattning. Vid ett tillfälle slog han näven i bordet och sa att okunnighet aldrig har hjälpt någon. Det var under en diskussion med Wilhelm Weitling.
I inledningen sin skrift Till kritiken av den hegelska rättsfilosofin skrev han:
"Liksom filosofin i proletariatet finner sitt materiella vapen, så finner proletariatet i filosofin sitt andliga vapen, och så snart tankens åskvigg grundligt slagit ned i folkets naiva jord, kommer tyskarnas emancipation till människor att ske."
Marx ståndpunkt var sålunda inte att vi ska begränsa arbetarklassens kunnande för att behålla den som en klass "för sig". Tvärtom ansåg han att vi bör arbeta för att arbetarklassen förenas med filosofin. Det är först då man blir människa!
Det är intressant att en Johansson och två Olofsson, från tre olika partier, nu uttalat att vi inte ska lasta yrkeselever med för mycket teori: Morgan Johansson (s), Maud Olofsson (c), och nu senast Jonas Olofsson (v).
Vi kan konstatera att Jonas Olofssons "klassperspektiv" innebär att arbetarklassen ska fortsätta att vara en underordnad klass om den ska kunna fortsätta att vara en klass "för sig".
Vi tror för vår del att arbetarklassen ska erövra världen och därmed göra alla till människor. Men för det behövs också lite teori.
-------
Läs även:
Om rätten till betyg eller den som är papperslös finns inte
Antonio Gramscis pedagogik
21 november 2007
Om rätten till betyg eller den som är papperslös finns inte
För de privilegierade klasserna har det alltid funnits möjligheter att slå sig fram i samhället även om man saknat kompetens. Släkt- och familjeband, börd, kontaktnät och rikedom har gjort det möjligt att ta sig förbi de hinder som utgörs av krav på t ex kompetens.
För underklassen har situationen varit en helt annan. I avsaknad av kontaktnät och pengar har den egna kompetensen varit den enda möjligheten att ta sig fram eller upp. Att ha papper på sin kompetens är därvid ett viktigt intresse.
För underklassen har skolan varit en av få möjligheter som stått till buds för att förstärka sin kompetens och därmed utöka sina möjligheter att bryta sociala mönster och arv. Utan skolan hade enda alternativet varit att bliva vid sin läst. Men det har förutsatt att skolan varit tillgänglig för alla. Något som inte alltid varit en självklarhet och som överklassen genom historien försökt att förhindra.
I den mån överklassen inte förbehållit utbildningen som ett privilegium för de redan privilegierade, så har de understött en skiktning av skolan – bättre utbildning åt de sina och enklare utbildning åt de arbetande klassernas barn. Därför motsatte sig överklassen införandet av folkskolan och grundskolan. Därför förordar den idag att gymnasieskolan sorteras så att vissa utbildningar leder till högskolebehörighet och andra begränsas till praktisk yrkesutbildning. Det är av samma skäl som vänstern kämpar i motsatt riktning. För en skola för alla och för alla elevers rätt till kunskap (se t ex Lars Ohlys inlägg på DN Debatt förra lördagen).
Det vi ser här är hur två olika intressen möts. Samma intressemotsättning märks i debatten om betyg. Å ena sidan finns ett intresse hos överheten att sortera och sålla underklassen. Härav kommer ett visst naturligt motstånd från underklassen. Å andra sidan finns ett intresse hos underklassen att ha papper på vem man är och vad man kan. Det är dessa två intressen som skär emot varandra i betygsdebatten och som gör att vänstersinnade kan komma till helt olika slutsatser i betygsfrågan. Den ena gruppen vänsteranhängare betonar den första aspekten, motståndet mot överhetens sortering av underklassen. Den andra gruppen betonar den andra aspekten, dvs betygen som en rättighet och en möjlighet att bevisa sin kompetens i avsaknad av släkt- och familjeband, börd, kontaktnät och rikedom.
Ty så fungerar vårt samhälle: om man är papperslös så finns man inte. Och detta faktum gäller inte bara flyktingar.
Vi menar att ett ensidigt betygsmotstånd är allt för förenklat och leder till att vänstern bortser från underklassens intresse av att ha papper på vad man kan. Vi tror dock inte att vänsterns väljare bortser från detta intresse. Därför bör vänstern modifiera sitt betygsmotstånd för att komma i harmoni med sina väljargruppers intressen.
-------
Läs om hur man redan på 1700-talet förde denna kamp.
Och om Antonio Gramscis pedagogik.
För underklassen har situationen varit en helt annan. I avsaknad av kontaktnät och pengar har den egna kompetensen varit den enda möjligheten att ta sig fram eller upp. Att ha papper på sin kompetens är därvid ett viktigt intresse.
För underklassen har skolan varit en av få möjligheter som stått till buds för att förstärka sin kompetens och därmed utöka sina möjligheter att bryta sociala mönster och arv. Utan skolan hade enda alternativet varit att bliva vid sin läst. Men det har förutsatt att skolan varit tillgänglig för alla. Något som inte alltid varit en självklarhet och som överklassen genom historien försökt att förhindra.
I den mån överklassen inte förbehållit utbildningen som ett privilegium för de redan privilegierade, så har de understött en skiktning av skolan – bättre utbildning åt de sina och enklare utbildning åt de arbetande klassernas barn. Därför motsatte sig överklassen införandet av folkskolan och grundskolan. Därför förordar den idag att gymnasieskolan sorteras så att vissa utbildningar leder till högskolebehörighet och andra begränsas till praktisk yrkesutbildning. Det är av samma skäl som vänstern kämpar i motsatt riktning. För en skola för alla och för alla elevers rätt till kunskap (se t ex Lars Ohlys inlägg på DN Debatt förra lördagen).
Det vi ser här är hur två olika intressen möts. Samma intressemotsättning märks i debatten om betyg. Å ena sidan finns ett intresse hos överheten att sortera och sålla underklassen. Härav kommer ett visst naturligt motstånd från underklassen. Å andra sidan finns ett intresse hos underklassen att ha papper på vem man är och vad man kan. Det är dessa två intressen som skär emot varandra i betygsdebatten och som gör att vänstersinnade kan komma till helt olika slutsatser i betygsfrågan. Den ena gruppen vänsteranhängare betonar den första aspekten, motståndet mot överhetens sortering av underklassen. Den andra gruppen betonar den andra aspekten, dvs betygen som en rättighet och en möjlighet att bevisa sin kompetens i avsaknad av släkt- och familjeband, börd, kontaktnät och rikedom.
Ty så fungerar vårt samhälle: om man är papperslös så finns man inte. Och detta faktum gäller inte bara flyktingar.
Vi menar att ett ensidigt betygsmotstånd är allt för förenklat och leder till att vänstern bortser från underklassens intresse av att ha papper på vad man kan. Vi tror dock inte att vänsterns väljare bortser från detta intresse. Därför bör vänstern modifiera sitt betygsmotstånd för att komma i harmoni med sina väljargruppers intressen.
-------
Läs om hur man redan på 1700-talet förde denna kamp.
Och om Antonio Gramscis pedagogik.
18 november 2007
Kan inte Odell göra någonting rätt?
Efter Carnegieskandalen och kraven på finansmarknadsminister Mats Odells avgång, kunde man förvänta sig att Odell skulle vara försiktigare vid nästa rekrytering då det gäller utförsäljning av statliga företag. Men icke.
Nu har han rekryterat Bengt-Åke Nilsson till ny ordförande för regeringens råd för utförsäljning av statliga bolag.
- Det här är en person, som har ägnat en mycket stor del av sitt yrkesliv, som rättschef, med att hålla reda på intressekonflikter. Han kommer att kunna leda det här arbetet på ett rättssäkert sätt, säger Odell till TT. Men nu visar det sig att detta inte alls är säkert.
Var och en begriper att media skulle komma att skärskåda näste man till rakning. Så skedde också. Och när DN granskade hans aktieportfölj visade den sig genast innehålla problem som kan leda till just intressekonflikter.
"Bengt-Åke Nilsson äger aktier för cirka en miljon kronor i Handelsbanken, som kan bli aktuell som investmentbank när de statliga bolagen ska säljas", skriver DN.
-Jag hade inte tagit det jobbet med en sådan aktieportfölj, säger Peter Norberg, professor vid center för ekonomi och etik vid Handelshögskolan i Stockholm.
"Hittills har varken Mats Odell eller någon annan i regeringen förklarat varför bolagen måste säljas eller varför det måste gå snabbt", skriver Nils-Olof Ollevik i SvD. "Och även om regeringen formulerar en ideologisk bakgrund till försäljningarna kommer kritiken mot villkoren per automatik."
För regeringen blir detta ytterst besvärande. Odell har redan tidigare kritiserats för sina rekryteringar. För kristdemokraterna som velat profilera sig i etikfrågor rasar förtroendet. Det går ju inte att säga sig företräda Gud, men i handling sälja sig till Mammon - och ha förtroendet kvar.
Man måste välja, som Jesus sa.
-------
DN, DN, DN, SvD, SvD
Kristdemokratisk etik och moral
Okristligt, Mats Odell!
Nu har han rekryterat Bengt-Åke Nilsson till ny ordförande för regeringens råd för utförsäljning av statliga bolag.
- Det här är en person, som har ägnat en mycket stor del av sitt yrkesliv, som rättschef, med att hålla reda på intressekonflikter. Han kommer att kunna leda det här arbetet på ett rättssäkert sätt, säger Odell till TT. Men nu visar det sig att detta inte alls är säkert.
Var och en begriper att media skulle komma att skärskåda näste man till rakning. Så skedde också. Och när DN granskade hans aktieportfölj visade den sig genast innehålla problem som kan leda till just intressekonflikter.
"Bengt-Åke Nilsson äger aktier för cirka en miljon kronor i Handelsbanken, som kan bli aktuell som investmentbank när de statliga bolagen ska säljas", skriver DN.
-Jag hade inte tagit det jobbet med en sådan aktieportfölj, säger Peter Norberg, professor vid center för ekonomi och etik vid Handelshögskolan i Stockholm.
"Hittills har varken Mats Odell eller någon annan i regeringen förklarat varför bolagen måste säljas eller varför det måste gå snabbt", skriver Nils-Olof Ollevik i SvD. "Och även om regeringen formulerar en ideologisk bakgrund till försäljningarna kommer kritiken mot villkoren per automatik."
För regeringen blir detta ytterst besvärande. Odell har redan tidigare kritiserats för sina rekryteringar. För kristdemokraterna som velat profilera sig i etikfrågor rasar förtroendet. Det går ju inte att säga sig företräda Gud, men i handling sälja sig till Mammon - och ha förtroendet kvar.
Man måste välja, som Jesus sa.
-------
DN, DN, DN, SvD, SvD
Kristdemokratisk etik och moral
Okristligt, Mats Odell!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)


