Ska det vara kontakter, nätverk, arv, släktskap eller förmögenhet? Eller ska det vara egna meriter och personliga kvalifikationer?
Den första principen har historiskt sett använts och används fortfarande av de härskande eliterna. Dess nackdel ligger framförallt i att den mest kompetente inte nödvändigtvis får jobbet. Anställningen bygger på personligt beroende, tjänster och gentjänster, som kan inverka menligt på tjänsteutövningen. Denna princip gynnar överklassens barn.
Den andra principen gynnar dem som har egna förtjänster, men saknar tillträde till de härskande eliternas vänskaps- och släktband. För samhällets del innebär den att den mest kompetente anförtros att utföra jobbet. Ett sådant system gynnar underklassens barn.
Dessa frågor har varit aktuella i långliga tider. Linnélärjungen Peter Forsskål skrev om dem i sin doktorsavhandling "Tankar om den borgerliga friheten" (De libertate civili) år 1759:
"§12. När tjänliga prof avläggas wid tillträde af hwarje publik sysla; när de, som aflagt sådant, stiga endast til nästa högre ämbete i ordning efter deras tjänstetid i förra sysslan; och när första steget tilhörer den, som först wisat sig skickelig därtil; så komma ej tjänster i owärdiga händer, så kan ej hög slägt, penningar och gynnare, säkrare befordra, än egen flit och skickelighet.
§13. Inga prof äro lättare och påliteligare, än förhör i kunskapen och utöfningen af det, som hörer til syslan. Sådana brukas för Präster hos oss, och för alla ämbetsmän i China. Men det är ingen konst, att ogilla den bästa, om man får fråga hwad man wil, och dömma, som man wil. Därföre behöfdes, at hwid war och en sysla utsätta wissa wetenskaper, wissa instruktioner och förrättningar, för hwilka man må wara förbunden, att göra offentlig räkenskap."
Peter Forsskål förhindrades att disputera på sin doktorsavhandling. Orsaken var att avhandlingen innehöll lite väl frihetliga tankar om tryckfrihet. Peter Forsskål trotsade dock myndigheterna och gav ut sin avhandling. Det var en av orsakerna till att Sverige år 1766 fick världens första tryckfrihetsförordning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar