Året som gått präglades delvis av det amerikanska presidentvalet. Vi förundrades i januari av den ovanligt radikala tonen i de demokratiska kandidaternas budskap. Efter det första primärvalet i Iowa noterade vi att "den entusiasm", som Barack Obama "lyckats skapa, inte minst bland ungdomar, leder till ökad politisering och mobilisering av väljare i ett land där knappt hälften av befolkningen brukar rösta. Så är Barack Obamas slagord också 'Change!' Förändring!" I Sverige ägnade sig borgarna åt antikommunism kopplat till angrepp på ABF och Lärarförbundet. Vårt motangrepp fick många kommentarer. Samtidigt befann sig regeringens stöd i opinionen i fritt fall. Vi berättade också om den svenska högerns, militärens och kungahusets umgänge med nazismen.
I Tyskland skördade vänsterpartiet stora framgångar i flera västtyska delstater. Detta hade socialdemokraterna svårt att hantera och satte sig hellre i koalition med borgarna än att samarbeta med vänstern.
I februari angreps Lars Ohly för att vara odemokratisk av folkpartiets Birgitta Ohlsson. Detta föranledde oss att i någon mån reda ut begreppen, vilket uppskattades på sina håll. När vi får tid ska vi fördjupa oss ytterligare i detta ämne.
Även under februari fick den tyska vänstern framgångar, liksom folket på Cypern som valde en kommunistisk president. Och de tyska socialdemokraterna fick med anledning av detta fortsatta svårigheter.
I mars uppmärksammade vi den estniske presidenten Toomas Hendrik Ilves angrepp mot landets ryska minoritet under rubriken "Estnisk rensning". Och i Sverige tummade regeringen, sossarna och en "folkrättsexpert" på folkrätten genom att erkänna en stat som inte har kontroll över sitt territorium.
I april protesterade 298 forskare mot regeringens kampanj mot kommunismen. Vi konstaterade att vänsterpartiet har en konsekvent linje i fråga om statens roll i att skriva historia. Detta till skillnad från borgarna.
Vi berättade om historien bakom första majfirandet och gav vårt stöd till Barack Obama. Det sistnämnda gjorde också Bruce Springsteen.
Under maj månad ägnade vi en del tid åt att reda ut de juridiska begreppen kring borgarnas avknoppningar. Statskontoret som fått regeringens uppdrag att utreda frågan konstaterade att de är olagliga. Men det var en märklig tystnad i denna fråga. Det ledde dock till att avknoppningarna stoppades på många håll. Bland annat i Stockholm.
I maj beslutade den kaliforniska senaten att det i fortsättningen ska vara lagligt att vara kommunist och offentligt anställd. I juni beslutade författningsdomstolen i Taiwan att det ska vara lagligt att vara kommunist.
I början av juni stod det klart att Barack Obama vunnit demokraternas primärvalskampanj. USA:s kommunistiska parti konstaterade att Obamas kampanj "haft det tydligaste budskapet om enighet och progressiv förändring, samtidigt som den har en verklig möjlighet att vinna i november".
På Irland fick folket rösta om EU:s Lissabonfördrag. Det blev ett rungande nej. I övriga EU-länder, inklusive Sverige, får folket inte rösta och då blir det ett ja!
Under våren avslöjades den stora bluffen om sovjetiska ubåtar i Horsfjärden 1982. Samtidigt förberedde regeringen utökad övervakning av de svenska medborgarna genom FRA-lagen. Det skapade interna problem för den svenska borgerligheten. Till och med DN uppmanade riksdagsledamöterna att rösta nej.
Många ungdomar, även de som röstade borgerligt i senaste valet, upprördes över regeringens brott mot den personliga integriteten. Det skapade ett förändrat politiskt landskap. Borgarna röstade dock igenom sin FRA-lag. Men det fanns en borgerlig ledamot som röstade nej. I den här frågan var hon "litet mer vänsterpartist", som hon sa.
Vi resonerade kring frågan om auktoritet med anledning av en ledare i Flamman. Det var en intressant ansats som vi borde följa upp.
I juli skrev vi om hur den amerikanska opinionen radikaliserats. Och Obama framträdde som en statsman i det röda Berlin. Talet verkade dock skrivet i syfte att förebygga inhemska angrepp från högern. En person som inte ville blidka högern var Albert Einstein, som ansåg att "kommunismens filosofi har många förtjänster".
Mitt under invigningen av OS i Beijing anföll georgiska trupper Syd-Ossetien. Georgiens president Saakasjvili försökte dock framställa sig själv som "offer" i stället för angripare. I detta försök fick han god hjälp av svenska regeringen. Utrikesminister Carl Bildt jämförde Rysslands agerande med Adolf Hitlers (!). Försöket till bluff avslöjades dock av så vitt skilda politiska personligheter, som Pat Buchanan och Michail Gorbatjov. Återigen tvingades vi utreda folkrättsliga frågor.
I relativ tysthet valde borgarna i Stockholms läns landsting att tillfälligt stoppat alla avknoppningar. I Stockholms stad stoppades avknoppningen av skolor. Till och med moderaterna i Täby stoppade avknoppningen av skolor.
I september skrev vi ett längre reportage (kanske rent av en essä) om USA inför presidentvalet. Den publicerades i Flamman. Finanskrisen ledde till att politiska aktörer började göra motsatsen till det som deras ideologi säger. Först ut var Bush-regeringen i USA som började förstatliga banker. Självaste översteprästen Alan Greenspan tvingades medge att tron på marknadens självreglerande kraft, den fria marknadens "osynliga hand", är felaktig.
Samma kväll som börsen på Wall Street störtdök, så hade Teater Tribunalen och Teater Galeasen premiär för sin uppsättning av Kommunistiska Manifestet. Det var ett intressant sammanträffande.
Under oktober skärptes motsättningarna mellan höger och vänster inom den svenska socialdemokratin. Mona Sahlin försökte föra partiet högerut genom att liera sig med miljöpartiet. På så sätt gav hon vänsterpartiet en unik position i svensk politik - som det enda partiet som vill förena hela oppositionen. Redan efter efter några dagar tvingades Sahlin backa och göra en så kallad pudel. Sahlin tvingades i stället att sträcka ut en hand till vänsterpartiet.
I kampen för att ena oppositionen agerade Lars Ohly skickligt. Det ledde till att vänsterpartiet ökade i opinionen samtidigt som socialdemokraterna gick tillbaka.
I november gjorde vi ett besök på Arbejdermuseet i Köpenhamn och uppmärksammade oktoberrevolutionens 91-årsdag. Detta förargade den borgerliga Heimdalbloggen - från mörkblått till ljusbrunt. Vi fortsatte dock vårt folkbildningsarbete med att berätta om tysk agitprop och Joe Hill-gården i Gävle.
Så kom den 4 november och amerikanerna gick till val. Dagen före valet blev vi kontaktade av vänner från västra Pennsylvania. Barack Obama och demokraterna vann valet stort. Frågan är om segern kommer att leda till verklig förändring? Vågar vi hoppas? Ja, det tror vi.
Vänsterpartiets framgångar fortsatte i december och ett avtal om koalition mellan vänsterpartiet, socialdemokraterna och miljöpartiet uppnåddes. Det är en seger för vänstern att hela oppositionen nu samarbetar.
I juletid började Israel bomba Gaza. Vi konstaterade att detta var kontraproduktivt. Även den israeliska vänstern protesterade. Det är modigt av den israeliska vänstern att följa Karl Liebknechts devis: "Varje folks huvudfiende finns i det egna landet."
Vi läste ett inlägg från en kristdemokrat om förortsproblem i SvD. Skribenten tycktes tro att man kan lösa problem med utanförskap utan att vidta åtgärder mot dem som stänger ute. Vårt svar fick positiv respons.
Den kristdemokratiske skribenten verkade tro att själva arkitekturen i förorterna var orsak till problemen. Detta fick Badlands hyena att konstatera att "platta tak gör ungdomar bråkiga". Kristdemokraten gav oss med andra ord ännu ett bevis på att det inte bara är tak som är platta.
Gott Nytt År!
-------
Joe Hill 
