10 oktober 2008

Monas pudel

Pinsamt, Mona! Här har vi i två dagar sökt förstå vilka rationella argument Mona Sahlin haft för att krama miljöpartiet, men stänga dörren för vänsterpartiet. Och så visar det sig att hon inte tänkt alls! Det visar sig också att hon inte haft stöd eller ens informerat ledningen i sitt eget parti. Än mindre har stödet visat sig vara i fackföreningsrörelsen. Redan efter två dagar tvingas hon backa från sina stöddiga uttalanden. I stället bjuder Mona Sahlin nu in Lars Ohly till samtal.

Resultatet av detta vinglande är att Mona Sahlins auktoritet ytterligare naggats i kanten. Det gäller såväl inom det egna partiet som inför offentligheten. Samtidigt har vänsterpartiets och Lars Ohlys auktoritet stärkts:
- Lars Ohlys ställning har stärkts kraftigt, säger Henrik Brors i DN.
Brors konstaterar att Lars Ohly och vänsterpartiet "har ett kraftigt stöd i den socialdemokratiska rörelsen. Det har inte manifesterats på ett så tydligt sätt tidigare."
Sahlin hävdar fortfarande att vänsterpartiet måste "måste acceptera budgetnormerna" för att få leka med henne. Samtidigt har hennes förhandlingsposition i detta avseende kraftigt försvagats. Det beror delvis på hennes eget agerande de senaste dagarna. Det beror också på att utvecklingen inom den globala och svenska ekonomin sprungit ifrån henne. Mona Sahlin har dessutom beskyllts av alliansen för att själv ha frångått budgetnormerna i partiets ekonomiska motion till riksdagen.
Över hela världen tummar all världens regeringar på vilka budgetnormer som helst för att stabilisera läget på finansmarknaderna. Banker går omkull eller förstatligas. I ett sådant läge går det inte att komma med ultimativa krav på att just vänsterpartiet ska ansluta sig till oflexibla och konstruerade budgetnormer. Det gäller att agera klokt och pragmatiskt.
Som Erik Berg på bloggen Approximation skriver:
"Det är inte vänsterpartiet som kommit på idén att seriekoppla alla världens banksystem likt en hemmagjord julgransbelysning för att sedan ställa ut hela skapelsen i regnet med strömmen på och se vad som händer."
Däremot borde Mona Sahlin och Lars Ohly kunna komma överens om en formulering som innebär att partierna ska föra en ansvarsfull ekonomisk politik som gör att Sverige inte lever över sina tillgångar. Exemplet USA avskräcker. Det går inte i längden att konsumera på kredit från Bank of China. Till slut spricker bubblan.
Samtidigt bör partierna komma överens om att driva en rättvis politik, som minskar klasskillnaderna i det svenska samhället och skapar full sysselsättning. Rättvisa har ju visat sig vara ekonomiskt effektivt.
-------
DN, DN, DN, SvD, SvD, Ekot, AB, AB
Läs också Lars Ohlys inlägg om den ekonomiska krisen på SvD Brännpunkt.

2 kommentarer:

Anonym sa...

De bör inte komma överrens alls eftersom en socialistisk politik inte bör vara förenlig med en totalitär nyliberal.

Ge oss ett vänsteralternativ på egna ben i nästa val, utan socialliberaler eller miljöhögern och med klara utträdeskrav ur fascistunionen och uppslutningen och valdeltagandet kommer att vara skyhögt.

Med kamrat Ohly vid rodret bort ur spillrorna och vrakdelarna av nyliberalismens medeltidsmörker...

Thomas sa...

"Ge oss ett vänsteralternativ på egna ben i nästa val, utan socialliberaler eller miljöhögern och med klara utträdeskrav ur fascistunionen och uppslutningen och valdeltagandet kommer att vara skyhögt."

Käre Anonym, har du rökt på?