Vi har långt ifrån kommenterat alla händelser under året 2007. Men en del. Och vi vill på detta sätt delge er några av våra inlägg i debatten.Vi är inte arga, som en kommentator nyligen påstod. Förmodligen är vi för lite arga! Men vi är hängivna! Vi vill att morgondagens värld ska bli lite bättre än den som är och var. Och vi vill gärna bidra till det.
Just därför blev vi mot årets slut irriterade över Staffan Norbergs inlägg på DN Debatt. Vi tycker att vänstern borde utvecklas och förnyas. Men det enda av vänsterns förnyelsedebatt som får plats på DN Debatt är fullständigt platt. Staffans förslag var: "Man behöver inte vara mest extrem i alla frågor för att vinna trovärdighet.""Gör inte fiendens fiende till din vän.""Lova färre miljarder så ökar trovärdigheten."
Ojojoj! Om det vore lösningen på vänsterns problem, så skulle de vara lösta för länge sedan.
Vänstern behöver utveckla sin politik ordentligt och på riktigt. Det bör göras utan tomma och allmänna fraser. Med våra inlägg vill vi bidra med något mer än tomma ord.
Mot slutet av januari citerade vi Svenska Dagbladet: "Ingen regering har någonsin tidigare förlorat så mycket stöd under de 100 första dagarna efter ett val som regeringen Reinfeldt." Året som gått har följt i samma spår. Det vi sa i början av året gäller än, men i ännu högre grad nu.
I februari konstaterade vi att borgerligheten hade problem med sin inställning i klimatfrågan. Högern gick inte i takt med opinionen. Vid den tidpunkten var det få som diskuterade detta. Därefter har en hel rad högerpolitiker vänt om, t ex Sarkozy och Reinfeldt. Det har dock varit för senkommet för att vara trovärdigt.
Vid G8-mötet i Heiligendamm gjorde Angela Merkel sitt bästa för att rätta till det hela. Trots en del provokatörers insatser, lyckades hon och folkrörelsen att få Bush att backa en smula. Det var bra. Men det behövs en mäktigare folkrörelse för att nå verkliga resultat. Nu när FN:s klimatpanel och Albert Gore fått Nobels fredspris finns det få som tvivlar på att högern är helt fel ute i klimatfrågorna.
I mars skrev vi om skolpolitiken. Vi kommenterade Ali Esbatis krönika i Flamman som var både spännande och nytänkande. Han konstaterade att vänstern i skolpolitiken stått för "den olyckliga kombinationen av missriktad nivelleringsvilja och småborgerlig allmänliberalism". Han angrep "käpphästen" att ”kunskap inte kan mätas”.
"Det är slött självbedrägeri", skrev Ali. "Visst är det möjligt att få en bild av barns läsfärdigheter eller kontrollera förmågan att lösa ekvationer." Margareta Zetterström skrev vidare på samma tema. Ett halvår senare skrev partiordföranden att vänsterns skolpolitik varit "misslyckad och förlegad".
Men kampen för en radikal skolpolitik är inte vunnen för det. Under hösten visade det sig att det finns folk inom (s) och (v) som vill sänka ambitionerna för arbetarbarnen. Och vi kunde påvisa var de uppfattningarna har sina historiska rötter.
I april fick den estniska regeringen för sig att flytta ett monument från kriget mot fascismen. Den estniska opinionen motsatte sig detta. Till och med Simon Wiesenthal-centret reagerade. Vår bloggning om det hela fick något estniskt ministerium att angripa vår blogg. Vi svarade genom att berätta om hur man tar sig till monumentet de försökte gömma.I maj protesterade centerpartisten Börje Hörnlund mot den borgerliga regeringens orättvisa politik. Hörnlund insåg att regeringens politik skulle leda till elände för regeringen. Det har bekräftats under året.
I maj lanserade Svenskt Näringsliv en ny kampanj mot kommunismen (som om vi inte visste vad Svenskt Näringsliv tycker om kommunismen?). Det var bra att det blev tydligt vem som finaniserar sådana kampanjer. Svenskt Näringsliv genomförde genom sin frontorganisation en opinionsundersökning som visade att 40 procent av Sveriges ungdomar anser att "kommunismen bidragit till ökat välstånd i världen". Röda raketer stöder ungdomen!
Vi publicerade i maj också lite forskningsbaserade uppgifter (till skillnad från UOK) då det gäller antalet dödade under kommunismen. Före valet ägnade sig många borgerliga politiker åt att bekämpa "opinionsbildande myndigheter". Efter valet ägnar de sig åt att få myndigheter att opinionsbilda.
I juni ägnade vi en del uppmärksamhet åt den svenska kommunismens fader, Per Götrek, liksom kommunisternas trosbekännelse. Vi gjorde en resa till Karl Marx i London. Och gratulerade det nya tyska vänsterpartiet.
I juli ägnade vi oss åt historia. Ett par bloggningar handlade om den svenska och finländska högerns och kungahusens smutsiga historia. Vi gjorde också ett reportage om Lenin och fredsrörelsen under första världskriget.I augusti visade vi hur italienska vägskyltar kan beskriva kommunismens inflytande i det offentliga rummet (1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10). Senare under hösten fortsatte vi på det italienska temat. Och vi lyfte fram Antonio Gramscis pedagogik.
Det var inte bara italienska kommunister som vi berättade om. Vi gjorde reportage från Karl Marx födelsehus och hos de amerikanska kommunisterna. Och om en kommunistisk överste i USA:s armé.
Mot slutet av september blev det uppenbart att de som kallar sig mest kristliga i regeringen inte är fullt så kristliga. Det blev ett par, tre bloggningar med hänvisning till Den Heliga Skrift (vi undrar om det hjälper?).
I oktober ägnade vi en bloggning åt de svenska kommunisternas historia, närmare bestämt ett tv-program från 1958 där kommunisterna fick beskriva sig själva.I november fyllde oktoberrevolutionen år, vilket vi firade i vederbörlig ordning. Vi uppmärksammade också att "socialismen är ett erotiskt överhettat samhälle där sexualiteten betraktas som en naturdrift och uppmuntras".
I december har vi haft fullt upp med kupletter och annat.
Detta är bara några smakprov från året som gått. I arkivet finns resten.
Nu inväntar vi det nya spännande år som heter 2008.
Gott Nytt År!
-------
Röda raketers nyårskrönika 2006
Karl Liebknechts 
