Reinfeldt svagaste länken

I SR:s stora partiledarduell visar sig statsminister Fredrik Reinfeldt vara den svagaste länken. Intressant, därför att få knappast hade tippat det i förväg. Med sin pompösa, statsmannamässiga stil blir han stelheten själv, nästan obegriplig i det första replikskiftet med Mona Sahlin.

Trots medierapporteringen under den här valrörelsen (med de ihärdiga kampanjerna Mosa Mona och Dissa Ohly), så gav regeringsalliansen ett väldigt blekt intryck. Och som sagt statsministern själv det allra blekaste. Alliansen har dock sin kompass inställd och vill sträva vidare. Be aware!

Lyssna själv! Första timmen. Andra timmen.

-------
SvD

En hälsning från Grekland

Akropolis i Aten den 4 maj 2010

Från KKE:s hemsida

Bilder av första maj

Det var mycket folk i vänsterns förstatåg i Stockholm. Flammans chefredaktör Aron Etzler säger att han aldrig sett så många i ett demonstrationståg i Kungsträdgården. SvD:s Per Gudmundson konstaterar: "Som vanligt på senare år drog V mer folk än S." Lars Ohly framträdde som en statsman och berättade för en entusiastisk publik vilka reformer som kommer att genomföras efter att vi besegrat borgarna i höstens val.

I mitten av bilden CH Hermansson i Kungsan. Den förre partiledaren hänger fortfarande med.

Hänger med gör även Vänsterns blåsorkester med filosofiprofessor Torbjörn Tännsjö trakterandes klarinetten.

På en vägg på Götgatan påminns vi om Karl Marx denna dag.

Och om hans vision om ett samhälle där fördelningen av samhällets resurser ska ske enligt principen: Från var och en efter förmåga, till var och en efter behov.

Vid La Mano på Katarinavägen hyllades de svenskar som stred för demokrati i Spanien på 1930-talet. I förgrunden syns den spanska reublikens fana.

-------

SvD, DN, AB

Perspektiv på attentatet mot Norrskensflamman

I morgon onsdag har det gått 70 år sedan det värsta terrordådet i svensk 1900-talshistoria. Den 3 mars 1940 sprängdes den kommunistiska tidningen Norrskensflammans hus i Luleå. Fem människor dog, varav två var barn. Ansvariga för dådet var stadsfiskal Ebbe Hallberg, kapten Uno Svanbom, tre andra officerare och journalisten Gunnar Hedenström på högertidningen Norrbottens-Kuriren. De dömdes för skadegörelse - inte för mordbrand - och benådades av samlingsregeringen 1944.

Flammans tidningshus efter terrordådet

Minnet av händelsen får nu uppmärksamhet i media. Samtidigt finns tendenser att skapa förståelse för attentatet eftersom det riktades mot kommunister som vägrade att stödja vårt grannland Finland i krig mot Ryssland. Det finns i och för sig inte någon som försvarar själva attentatet. Samtidigt finns det de som anser att Finlands sak verkligen var vår då för 70 år sedan. Finland framställs som det lilla oskyldiga landet som anfölls av den stora ryska björnen.

Det var i alla fall så som högern ville framställa läget på den tiden. Men så framstod det inte för alla. Finland var inte ett demokratiskt land före förlusten i andra världskriget. Det fanns visserligen ett visst parlamentariskt inslag, men de medborgerliga rättigheterna var kraftigt beskurna.

Röda gardets fana

Finland hade 1918 utkämpat ett av de blodigaste inbördeskrigen i 1900-talets historia. Mer än en procent av befolkningen dödades. Den vita högerns hämnd drabbade alla som stått på den röda sidan. Över 80 000 arresterades. 20 000 människor avrättades eller dog i koncentrationsläger efter krigets slut.

Den finska högern ville framställa inbördeskriget som ett "frihetskrig" mot Ryssland, trots att den ryska regeringen hade erkänt Finlands självständighet i ett beslut den 18 december 1917. Ryssland gjorde alltså inte anspråk på Finland. Det gjorde däremot Finlands arbetarbefolkning.

Hitler och Mannerheim

I verkligheten var det finska inbördeskriget ett klasskrig från högern mot den egna befolkningen. Benämningen "frihetskrig" blir också cynisk med tanke på att tyska trupper var helt avgörande för den finska högerns seger. Som tack för hjälpen fick Tyskland tillsätta Friedrich Karl von Hessen, som finsk kung med namnet Väinö I. Han tvingade dock avsäga sig kronan efter att Tyskland hade förlorat första världskriget.

Under 1920- och 30-talet var Finland en auktoritär stat. Kommunistisk verksamhet var förbjuden. Den fascistiska Lapporörelsen terroriserade vänstern, socialdemokraterna och även liberala personer. I ledningen för landet stod personer som den tyskvänlige Pehr Evind Svinhufvud och den gamle ryske tsargeneralen Gustaf Mannerheim.

Offrens grav i Luleå

Vid tiden för det finska vinterkriget hade andra världskriget pågått i tre månader. Tyskland hade lagt under sig Österrike, Tjeckoslovakien och Polen.

Det var därför inte så märkligt att vänstern i Sverige och andra länder hade svårt att se hur Finlands sak kunde vara deras. Däremot är det lätt att förstå varför den svenska högern så ivrigt ville stödja Finland i kamp mot den röda faran.

Efter det finska vinterkriget fortsatte Finlands utveckling högerut. 1941 anslöt man sig till Hitlers och Mussolinis Antikominternpakt. Mellan den 25 juni 1941 och den 19 september 1944 stred Finland på Hitlertysklands sida i andra världskriget. Inom den finska högern närdes drömmen om ett Storfinland - från Östersjön till Uralbergen.

Först efter att Finland förlorat i andra världskriget kunde landet börja utvecklas i demokratisk riktning. Det är mot denna bakgrund man måste betrakta attentatet mot Norrskensflamman för 70 år sedan.

-------

Flamman "70 år sedan sprängningen av Flamman"

SR P1 "En svensk terrorist" drama

SR P1 "Flamman brinner"

SR P1 "Natten mot den tredje mars" dokumentär

Norrbottens-Kuriren "Jag uttalar mig inte för mordbrännarorganet"

Norrbottens-Kuriren "Attentatet som skakade Sverige"

Norrbottens-Kuriren "I Storsien lever minnet av historien vidare"

Norrbottens-Kuriren "Vreden känns stark 70 år senare"

SvD "Laddat om nästan bortglömt attentat"

Journalisten "Vad har attentatet betytt för Flamman?"

Howard Zinn död

Den amerikanske historikern Howard Zinn dog i veckan vid 87 års ålder. Trots att Zinn uppnådde en ansenlig ålder känns det ändå sorgligt att han gått bort.

Vi har redan tidigare uppmärksammat Howard Zinn på denna blogg och haft en länk till hans hemsida bland våra vetenskapliga länkar. För han var en vetenskapsman i ordets bästa bemärkelse, en person som lyfte fram sidor av historien som makthavarna försökt dölja. Genom sin bok om det amerikanska folkets historia från 1980 (A Peoples History of the United States of America, svensk utgåva på Ordfront) har han återuppväckt minnet av de tusen och åter tusen kämpande människor som bidragit till historiens utveckling.

Howard Zinn föddes i en arbetarfamilj i Brooklyn, New York. Under andra världskriget var han frivillig bombpilot i Europa. Efter kriget studerade han med hjälp av "the GI Bill" som gav tidigare soldater ekonomiska möjligheter att studera.

Från 1956-1963 arbetade han som historieprofessor på Spelman College i Georgia, en skola för svarta studenter som kom att hamna i centrum för medborgarrättsrörelsens kamp. Zinn avskedades eftersom han stödde de svarta studenternas kamp. 1964-1988 var han professor i statskunskap vid Boston University.

Howard Zinn blev en betydelsefull personlighet i kampen mot Vietnamkriget och senare mot varje krig. En av hans sista föreläsningar handlade om myten om "de heliga krigen" från 11 november förra året. Den ger en utmärkt bild av Howard Zinns varma humor, medmänsklighet och knivskarpa intellekt.

Andra texter:

Pierre Gilly, ETC, DN, Jonas Sjöstedt

Nyhetstips!

För den som vill hålla sig informerad om vad som egentligen händer runt om i världen vill vi rekommendera webb-tv-kanalen Democracy Now! Det är en oberoende amerikansk nyhetsförmedling som vunnit pris för sin rapportering. 2008 fick Democracy Now! det alternativa Nobelpriset, Right Livelihood Award.

För ett smakprov: Titta på deras rapportering om bakgrunden till katastrofen på Haiti.

En annan kanal som kan nås via webben är msnbc:s Countdown med Keith Olbermann, Rachel Maddow Show, Hardball med Chris Matthews och The Ed Show med Ed Schultz. Samtliga dessa speglar i första hand amerikanska, men även internationella, nyheter ur ett center-vänsterperspektiv.

Här utsätts högern för bitande och intelligent kritik. Här slipas argument för reformpolitik.

Vi borde ha likartade nyhetsprogram här i Sverige!

Röda raketers nyårskrönika 2009

2009 har varit ett spännande år. På Röda raketer har vi endast i begränsad omfattning kunnat kommentera händelseutvecklingen. Men det finns ändå tillräckligt med material för att göra en återblick.

Årets början präglades av Israels vettlösa angrepp på Gaza. Kriget drabbade i första hand civilbefolkningen i Gaza, som är ett av världens mest tättbefolkade områden. I Sverige och hela världen utvecklades en stark proteströrelse.

Den israeliska högern framställde de primitiva Qassamraketerna som det stora säkerhetsproblemet. Vi visade att trafiksäkerheten på de israeliska vägarna är ett betydligt större problem för Israel.

I början av året gjorde vi också ett nedslag i staden Rjukan där den norska arbetarrörelsen föddes. Denna plats blev under den tyska ockupationen känd för sin roll i Hitlers planer på en tysk atombomb. Något som stoppades av modiga moståndsmän. Det visade sig att denna stad inhyser världens tredje största socialistiska bibliotek.

När Barack Obama skulle installeras som USA:s 44:e president hyllades han av ett uppbåd artister. De mest prominenta var Pete Seeger och Bruce Springsteen som framförde den ocensurerade versionen av Woody Guthries "This Land Is Your Land". Vilket i sin tur föranledde oss att skriva ett reportage från Woody Guthries hemstad Okemah i Oklahoma. Och om att Pete Seeger fick en senkommen ursäkt från San Diego.

Valet av Obama skapar helt nya möjligheter i världens mäktigaste land. Men hur ska vänstern förhålla sig? Vi skrev:

"Obama kommer som president att utsättas för påtryckningar från mäktiga konservativa krafter i det amerikanska samhället. Det finns en risk att han tvingas ge efter för dessa krafter. Men det finns också en möjlighet att han inte gör det. Hur det kommer att bli beror bland annat på oss."

Så här vid årets slut kan vi se att året sedan präglades av detta. En höger som besinningslöst bekämpar Obama och en vänster som tvekar i sitt stöd. USA är ett delat land. Trots detta har Obama under sitt första år lyckats genomföra de mest genomgripande förändringarna i USA sedan 1960-talet.
Apropå USA kunde vi inte avhålla oss från att berätta historien om en av pionjärerna i den amerikanska arbetarrörelsen, Mother Jones.

I mars uppmärksammade vi Pariskommunen från 1871. Liksom det iranska nyåret. Och när vi ändå var inne på jubiléer passade vi på att uppmärksamma aprilrevolutionen i Portugal.
Så sent som på 1940- och 50-talet diskriminerades svarta idrottsmän inom amerikansk baseball. En av dem som bidrog till att bryta rasbarriären inom denna sport var Lester Rodney från den kommunistiska dagstidningen Daily Worker.
Det finns många kommunister som haft stor betydelse för mänskligheten. En av dem var konstnären Picasso, vars politiska engagemang ofta hamnar i skymundan. Dock inte hos oss.

Inrikespolitiskt har vi uppmärksammat att den borgerliga strategin för att sälja ut offentlig egendom är olaglig. Och att regeringens ambition på utbildningsområdet är allt för låg.
På första maj kunde vi i år rapportera från både Stockholm och Schweiz.

I juni röstade européerna i valet till Europaparlamentet. Ja, inte alla förstås. En del valde att bojkotta valet vilket hjälpte högern att vinna. I Iran ledde presidentvalet fram till protester som ännu inte slocknat.
En nyläsning av Machiavelli ger vid handen att mannen egentligen var demokratiskt sinnad.

I USA blir kommunistpartiet allt mer publikt och bjuds emellanåt in till de stora TV-bolagen.

Under hösten har den tyska vänstern varit på frammarsch.

Kampen för allmän sjukvård i USA trappades upp. Det är en märklig logik när företrädare från delstater med sämsta hälsotalen bekämpar en reform som hårdast.
I november uppmärksammade vi att utförsäljningen av våra apotek inte leder till verklig frihet.
Och så den glada nyheten till årets slut att vänsterns utbildningspolitik börjar röra sig åt vänster.

Det har naturligtvis hänt så mycket mer som vi hade kunnat skriva om. Nu blev det inte så. Förhoppningsvis kommer det nya året ge oss mer tid och kraft att kommentera mera.

Tills dess önskar vi alla våra läsare
Gott Nytt År!

Äntligen skolpolitik till vänster

Vänsterpartiet har efter en längre svacka kommit tillbaka i den skolpolitiska debatten. Det är inte längre kommunalisering, frihet från prov, betyg och läxor som är ledorden. I ett nytt utbildningspolitiskt program är det i stället är det rätten till kunskap, höjda ambitioner, utvärdering av elevernas lärande och likvärdighet som står i centrum. Det vill säga en klassisk vänsterlinje.

I dagens nummer av Upsala Nya Tidning skriver Vänsterpartiets ordförande Lars Ohly och partiets utbildningspolitiska talesperson Rossana Dinamarca ett debattinlägg under rubriken "Ge staten ökat ansvar för skolan".

Ohly och Dinamarca konstaterar att Vänsterpartiet misslyckades i den förra valrörelsen:

"Jan Björklunds smutskastning av den svenska skolan och svartmålning av skolans resultat möttes inte av en vänster som tog skolans viktigaste uppgift på allvar. När vi nu presenterar ett nytt utbildningspolitiskt program är det just rätten till kunskap och utvärdering som står i cent­rum."

Regeringen kritiseras för att "inte ha ambitionen att höja den totala kunskapsnivån i samhället. Framtidens arbetsliv kommer att kräva mer av kunskaper i matematik, data, engelska och svenska än gårdagens", skriver Ohly och Dinamarca.

Men det är inte bara arbetslivets behov som ska tillgodoses. Därför krävs också goda ämneskunskaper inom samhällsområdet:

"Skolan ska också ge alla elever verktyg att förstå och kritiskt ta ställning till samhällets svåraste frågeställningar. Demokratin kan bara utvecklas om alla barn och ungdomar utbildas så att de också kan vara med om att fatta beslut om hur Sverige ska styras. För det krävs också grundläggande och djupgående kunskaper i historia och samhällskunskap."

Talet om en "betygsfri skola" är nu borta. I stället kräver Ohly och Dinamarca att betyg ska ges "efter genomgången, fullgjord utbildning. Så är det i arbetslivet och så bör det vara i skolan."

"Detta måste kombineras med att elevers och föräldrars rättmätiga krav på uppföljning och utvärdering tillgodoses. Alla måste få veta hur de ligger till, vilka krav som ställs och vilket ansvar skolan tar för att uppnå målen för utbildningen."

Vänsterpartiet stödde kommunaliseringen av skolan i början av 90-talet, men inser nu att detta var ett misstag. Likvärdighet i utbildningen uppnås inte om Sveriges 290 kommuner bygger upp 290 olika system. Till detta kommer en marknadsanpassning och friskolereform som ytterligare skadat likvärdigheten:

"Därför omprövar vi vår inställning och vill se ett ökat statligt ansvar för skolan. På samma sätt hoppas vi att de partier som stött marknadsanpassningen av skolan ska öppna ögonen för dess negativa effekter och våga ompröva sin politik."

Äntligen ser vänstern ut att få en skolpolitik åt vänster!

God Jul och Gott Nytt År!

önskar

Raketerna

Valfrihetsidioti

Ibland är det riktigt bra att själv kunna välja. Men ibland är det rena idiotin. Ta det här med apoteket till exempel.

Det ökar inte på något sätt vår valfrihet om vårt närmaste apotek ägs av staten eller av AB Ruffel & Båg. Så länge detta apotek ligger kvar på samma ställe, har samma utbud och öppettider, så tillför en sådan privatisering noll och intet.

Om däremot tjänsten utvecklas - öppettiderna och utbudet utökas - ja, då kan det sägas att vår frihet att välja har ökat. Om vi kan åka till macken och köpa huvudvärkstabletter när apoteket är stängt så är det en förbättring. Men det berodde i så fall inte på privatiseringen. Staten hade som ägare kunnat göra samma sak och därmed öka vår valfrihet.

Eller ta det här med elektriciteten. Avregleringen av elmarknaden har inte tillfört vår frihet någonting. Vår valfrihet består i att kunna tända eller släcka lamporna eller att sätta på spisen när vi vill. Det spelar liksom ingen roll vem vi valt som leverantör av elektriciteten. Så länge elen fungerar.

I stället har vår valfrihet minskat genom avregleringen av elmarknaden. Vi tvingas ägna tid åt att fundera och fylla i papper för att få samma sak som vi fick tidigare. Dessutom har det blivit dyrare, vilket också har minskat vår frihet. Vi har fått mer besvär och tvingas betala mer för samma tjänst. Vilken idiot var det som hittade på detta?

När det gäller telefonin så har den blivit billigare efter avregleringen. Men det beror inte på avregleringen utan på den tekniska utvecklingen. Att behöva fundera över vilket bolag som levererar den bästa tjänsten tillför inget. Tvärtom. Vi kan nöja oss med att staten levererar den bästa tjänsten och att de sämre alternativen inte blir valbara. Vem vill ha friheten att välja det som är sämre?

Att sälja ut sjukhus och vårdcentraler ökar vår valfrihet lika lite som utförsäljningen av apotek. Samma sak med skolan. Visst, vi skulle gärna vilja välja en skola som är bättre än den vi går i. Men det borde alla få göra. Få en skola som är bättre, alltså. De stackare som inte förstod vad som var bättre eller inte fick plats i den bättre skolan, ska de fortsätta att gå i den sämre skolan? Vi tycker att alla borde få rätt till det bästa!

De flesta av de "valfrihetsreformer" som genomförts på senare år handlar om våra grundläggande behov. Sjukvård, skola, medicin, elektricitet, telefoni osv. Det handlar om delar av våra liv som bara borde fungera. Många basala behov borde vi kunna tillfredställa gemensamt, så att vi inte behöver ägna vår dyrbara tid på jorden till att bekymra oss om sådant.

Att inte behöva oroa sig över livets nödtorft är ett tecken på framsteg i mänsklighetens historia. Alla människor behöver arbete, bostad, sjukvård, utbildning, elektricitet och telefoni. Här finns samordningsvinster att göra!

Genom att fixa livets nödtorft tillsammans får vi tid över till valfrihet inom de högre sfärerna av mänskligt liv. På så sätt kan vi får ett samhälle där individer kan växa, där "envars fria utveckling är förutsättningen för allas fria utveckling", som Marx sa.

Marx må betraktas som utopiker. Det kanske aldrig går att nå ett idealtillstånd för mänskligheten. Men vi kanske borde sträva åt det hållet. Marx ord i Den tyska ideologin är spännande:

"Staten reglerar produktionen, och detta gör det möjligt för mig att göra det
ena i dag, det andra i morgon, jaga på morgonen, fiska på eftermiddagen, sköta
kreatur på kvällen och kritisera efter kvällsmaten, allt efter vad jag vill,
utan att jag för den skull någonsin blir jägare, fiskare, herde eller kritiker."

En återgång till kampen för överlevnad är inte utökad frihet för oss. Vi vill få frihet att leva - inte bara att överleva.

Kalla krigare

Dagens ledare i Svenska Dagbladet var ett bottennapp. Vänsterns ledare Lars Ohly framställs som en person som alltid stod "på fel sida om muren". För tjugo år sedan! Men på vilken sida står SvD om dagens murar - i till exempel Israel?

SvD utnyttjar 20-årsfirandet av Berlinmurens fall till att uppamma lite antikommunism - för dagens politiska syften. "Nu vill Mona Sahlin ta in honom och hans parti i regeringen", skriver SvD.

Det kan finnas anledning att ifrågasätta hur partier och personer agerat historiskt. SvD ifrågasätter att vänsterpartiet besökte Ceaucescu i Rumänien. Men vore det inte klädsamt att samtidigt berätta att den dåvarande borgerliga regeringen förärade samme Ceaucescu Serafimerorden 1980. Historien är inte alltid så enkel.

När SvD anklagar vänstern för bristande demokratiskt sinnelag borde tidningen kanske också ägna några rader åt högerns odemokratiska dito. Hur ställer sig dagens nya moderater till förre partiledaren Gösta Bagges uttalande att "demokratin undergräver helhetens intressen, leder till demagogi och bossvälde och hotar det allmännas bästa"?

Eller en mer aktuell fråga: Hur ställer sig de nya moderaterna till nuvarande partiledaren Reinfeldts föraktfulla uttalanden om svenska folket som "mentalt handikappade"? ”Svenskarna är mentalt handikappade och indoktrinerade att tro att politiker kan skapa och garantera välfärd”, skrev Reinfeldt i sin bok Det sovande folket 1993. Fyra år efter Berlinmurens fall!

Politisk logik i USA

Man skulle kunna tro att de som som har det sämst är de som hårdast vill kämpa för förbättringar. De har ju det största intresset för att förbättra sin situation. Men inom politiken är det ofta tvärtom. Ett intressant exempel på detta finner vi sjukvårdsdebattens USA.

Det visar sig att de främsta politiska motståndarna till en allmän sjukförsäkring i hela USA kommer från de delstater där sjukvården och folkhälsotalen är som sämst. South Carolina (Sydkarolina) är det främsta exemplet på detta.

Delstaten har tillsammans med Mississippi den sämsta sjukvården och de sämsta folkhälsotalen i hela USA. Mer än 20 procent av invånarna saknar sjukförsäkring. Medellivslängden är den tredje lägsta i landet. Mödrahälsovården är bland de sämsta. Barnadödligheten är bland de högsta. Mer än 15 procent av alla barn är för tidigt födda. South Carolina har i femtio år haft de högsta dödstalen i stroke. Mer än 13 procent av alla tonårsflickor blir gravida.

Med en sådan statistik har invånarna i South Carolina allt att vinna på en allmän sjukförsäkring. Invånarna borde välja politiker som verkligen kämpar för att förbättra situationen. Men nej då! I stället är det precis tvärtom. Några av de främsta motståndarna till sjukvårdsreformer kommer från just South Carolina.

När president Obama nyligen höll sitt tal om sjukvårdsreformen inför kongressens båda kamrar ropade en av ledamöterna "Du ljuger!" till presidenten, vilket är ett tydligt brott mot kongressens etikett. Det var republikanen Joe Wilson från South Carolina. Han fick en reprimand för sitt uppträdande av representanthuset. På sin hemsida använder Wilson händelsen för att samla kampanjpengar.

South Carolinas båda senatorer är de mest högljudda kritikerna mot sjukvårdsreformen. Republikanen Jim Demint anser att kampen mot sjukvårdsreform är en kamp "för frihet". I en intervju hoppades han att sjukvårdsreformen skulle bli Obamas "Waterloo", att det skulle "knäcka honom". På Demints egen hemsida är kampen mot Obamas sjukvårdsreform den stora frågan. Kampen mot alla aborter är ett annat av Demints teman i en delstat där andelen tonårsgraviditeter är bland de högsta i USA.

Den andre senatorn från South Carolina, republikanen Lindsey Graham, anser att allmän sjukförsäkring skulle bli "förödande" för USA. "Med socialiserad sjukvård tvingas folk vänta längre för att få vård", säger Graham som kommer från en delstat där många invånare inte får någon vård alls.

Guvernören Mark Sanford (R) försökte nyligen förhindra att delstaten skulle ta del av regeringens ekonomiska stimulanspaket. Detta i en delstat som förutom dålig folkhälsa har hög arbetslöshet (den sjätte högsta i USA).

Med sådana politiker är det ingen slump att folkhälsan är så dålig i South Carolina. Förhållandet är för övrigt likartat i de flesta amerikanska sydstater. Frågan är bara: Varför röstar invånarna på sådana politiker? Varför röstar de mot sina egna intressen?

-------

Se två inslag om South Carolina på The Rachel Maddow Show (Första och andra inslaget).

DN, DN, SvD, SvD, SvD

Platons samlade skrifter

Snart finns Platons samlade skrifter på modern svenska i översättning av Sveriges meste och bäste översättare Jan Stolpe. Den 23 september kommer det sjätte och sista bandet som sammanlagt omfattar nästan 3000 sidor.

Platon är en mångsidig och intressant filosof. Mest känd har han blivit för sin filosofiska idealism och statslära. Han hävdar rakt av att det är filosoferna som ska styra staten eftersom de har insikt i rättrådigheten. Mindre kända är hans idéer om ett kommunistiskt idealsamhälle. I boken Staten pläderar han för gemensamt ägande - som även omfattar kvinnor och barn.

I en intressant intervju i dagens DN berättar översättaren Jan Stolpe mer:
-Han är jävligt konstig för oss på många sätt, men rätt vad det är glimtar det till med en väldig direktkontakt, och så finns det alla lägen däremellan. Det är en ständig svängning mellan auktoritära, odemokratiska idéer och en djupt humanistisk inställning.

Vänstern på frammarsch i Tyskland

Vänstern går framåt i Tyskland. Efter helgens delstatsval i Sachsen, Thüringen och Saarland framstår vänsterpartiet Die Linke som den stora valvinnaren. I Sachsen och Thüringen blev partiet näst största parti, större än socialdemokraterna, SPD.

I Saarland blev partiet det tredje största, nästan lika stort som SPD. Partiet ökade sitt röstetal från 2 procent till mer än 21. Framgången beror i hög grad på att en av partiets ledare, den tidigare socialdemokratiske partiordföranden Oskar Lafontaine, kommer från Saarland. Men den visar än en gång att partiet etablerat sig som ett starkt parti även i västra Tyskland.

Konservativa CDU går tillbaka och kan förlora regeringsmakten i både Thüringen och Saarland. Det förutsätter dock att socialdemokraterna väljer att samarbeta med vänstern i stället för CDU. Något man inte gjorde på riksplanet där SPD regerar tillsammans med CDU - trots att vänstern, SPD och de gröna har majoritet.

Om mindre än en månad är det förbundsdagsval i Tyskland.

På bilden överst syns Gregor Gysi på valmöte i Erfurt. Bilden nedan visar Oskar Lafontaine på valmöte i saarländska Saarbrücken.
-------
DN, DN, DN, SvD, SvD

Back in business - Proggens affischer

Efter en välbehövlig bloggsemester är Röda raketer back in business med ett besök på anrika Nordiska museet i Stockholm. Muséet grundades för att bevara den gamla allmogekulturen, men har efterhand utvecklats till Sveriges största kulturhistoriska museum. Just nu pågår här en utställning med namnet "Proggens affischer".

Det är en utställning med affischer från 1960- och 70-talets vänsterrörelse, kvinno-, freds-, musik- och solidaritetsrörelse. Besökaren möts av 1 majaffischer och solidaritetsaffischer för Vietnams folk.

När det begav sig var det nog få som kunde tänka sig att dessa affischer en dag skulle ställas ut på ett museum som Nordiska. Men, men, allt fast förflyktigas, som Marx sa. Eller "det finns inget beständigt utom förändring", som Herakleitos sa.

På utställningen blandas det politiska med det anarkistiskt provokativa. Här finns Che Guevara, Svarta pantrarna, kampen mot militärjuntan i Grekland, solidariteten med Chiles folk.

Här återfinns en av Kjartan Slettemarks Nixonaffischer. Liksom Sture Johannessons Undergroundaffisch till en utställning på Lunds konsthall 1968. Affischen fick styrelsen att bannlysa utställningen. Som en protest mot detta beslut avgick överintendent Folke Edwards.

Men nu har alltså dessa affischer hamnat på ett riktigt museum, som inte bara vill bevara den gamla allmogekulturen utan även ett stycke vänsterhistoria.

Change is Coming

Det amerikanska kommunistpartiet har länge befunnit sig i marginalen av amerikansk politik. Detta håller nu på att ändras. Den politiska situationen i USA har skapat nya möjligheter. Och partiet har blivit mer öppet och kreativt.

“Det nya politiska, ekonomiska och ideologiska landskapet har skapat en möjlighet för vänstern att kliva ut från den politiska periferin till huvudfåran inom amerikansk politik,” säger partiets ordförande Sam Webb.

Ett exempel på detta är den nyligen bildade kommission för att stärka arbetet bland religiösa. Detta uppmärksammas bland annat av Wasington Post och Baltimore Sun. Tim Yeager, fackföreningsman från Chicago och medlem i Episkopalkyrkan är ordförande i kommissionen:
“Vi vill nå ut till religiösa människor och samfund, finna vägar att stärka vårt enhetsarbete med dem och välkomna troende till vårt parti,” säger Yeager.
“Några av de främsta ledarna i vår historia har varit troende män och kvinnor och vårt parti har varit stolt över att arbeta tillsammans med dem. Det mest kända exemplet är naturligtvis pastor Martin Luther King, Jr.”

Sam Webb på ett seminarium med rubriken "We Are All Socialists Now" vid 2009 Conference on World Affairs i Boulder, Colorado

I mer än 50 år har amerikansk vänster befunnit sig i utkanten av amerikansk politik. Förföljelserna under McCarthy-eran, kalla kriget och den långvariga ekonomiska expansionen efter andra världskriget marginaliserade vänstern. Men detta kan nu komma att ändras. Under Sam Webbs ledarskap har det amerikanska kommunistpartiet blivit ett mer öppet parti. Partiet ser stora möjligheter till sociala framsteg, men inser också att det kräver ett förändrat förhållningssätt inom vänstern.

“Vi måste befria oss från den 'marginaliseringens mentalitet' som varit kännetecknande för vänsterns politiska kultur under andra hälften av 1900-talet,” säger Sam Webb. Med detta syftar han på förenklade politiska föreställningar, där man inte utnyttjar nya politiska öppningar eller strävar efter att vinna över majoriteten på sin sida, där man inte skiljer på demokrater och republikaner.

“Om inte vänstern, inklusive kommunisterna, befriar sig från denna mentalitet kommer den att missa ett unikt tillfälle att växa och påverka vårt lands inriktning.”

Sam Webb intervjuas av Glenn Beck på Fox News

Det amerikanska kommunistpartiet når ut med sitt budskap i en omfattning som aldrig förr. Ledande företrädare bjuds in till talk-shows på CNN, Fox News och andra större tv- och radiokanaler. Partiet arbetade aktivt för att Obama skulle vinna presidentposten. Inte för att man trodde att detta skulle innebära socialism, utan för att det var ett första nödvändigt steg på vägen framåt. Under Obamas första halvår som president har detta blivit tydligt.

“Om de senaste 30 åren var en period av högerpolitik, så kan det närmaste årtiondet bli en period med reformer, till och med radikala sådana,” säger Sam Webb. “Efter sex månader med Obama som president anser jag utan tvekan att det politiska landskapet, atmosfären, samtalet och dagordningen har radikalt förändrats jämfört med de föregående åtta åren.”

Han räknar upp ett antal områden där verkliga reformer är möjliga: sjukvårdsreform, tuffa regleringar på finansmarknaden, stimulans till ekonomin, tillbakadragande av trupperna från Irak och Afghanistan, skapande av miljoner gröna jobb, fackliga rättigheter, jämställdhet.

“Allt detta är inom räckhåll,” säger Sam Webb och understryker att valet av Obama var en nödvändig förutsättning för allt detta.

Elena Mora, organisationssekreterare och medlem i partistyrelsen, i en debatt om Kuba på CNN

Naturligtvis har Obamas regering inte gått så långt som Sam Webb skulle önska. Det gäller t ex ekonomin och krigen. Men den nye presidenten har skapat ett demokratiskt utrymme i kampen för fred, jämställdhet och ekonomisk rättvisa."Om detta kan fortsätta och få en mer konsekvent progressiv, folklig och radikal reforminriktning beror i stor utsträckning på om den rörelse som valde honom fyller upp och utvidgar detta utrymme," säger Webb.

Sam Webb, Change is Here, Change is Coming

Slavoj Žižek om revolutionen i Iran

Den slovenske filosofen Slavoj Žižek skriver intressant om revolutionen i Iran. Vi fäster oss särskilt vid hans anmärkningar kring skeptiker på vänsterkanten som inte känner igen en revolution då den verkligen inträffar.

Högern stärks i EU

Vänstern har försvagats såväl i Sverige som i Europa i stort. Högern, inklusive rasistiska partier, har stärkts. På bilden ovan propagerar italienska Lega Nord mot invandrare. I Sverige har den borgerliga alliansen fått fler röster än oppositionen

Förklaringarna är flera. I Sverige kan vi konstatera att det i detta val fanns flera enfrågepartier -som FI och Piratpartiet - som profilerade sig i frågor där vänstern traditionellt är stark. De vänsterväljare som inte röstade har också bidragit till högerns framgångar (så är det ju på varje politisk arena där man avstår från kampen).

I Europa i stort blåser det högervindar. I den ekonomiska krisens kölvatten vädrar extremhögern morgonluft. Så var det även under 1930-talets stora kris.

Det stämmer till eftertanke.

-------

DN, DN, SvD, SvD

Rösta rött idag!

Oavsett vad man tycker om EU, så har vi ett val idag. Utgången av valet kommer att påverka oss, vare sig vi vill det eller inte.

Vi har två alternativ. Antingen väljer vi att stödja borgarna eller vänstern.

Stödet till borgarna kan göras på två sätt. Antingen röstar man aktivt på ett borgerligt parti eller så väljer man att inte rösta alls. Piratpartiet är inget tredje alternativ. Partiets ordförande Rickard Falkvinge har själv berättat att han är "ultrakapitalist".

Antingen kommer det att bli mer borgerlig politik eller mindre. Det beror på hur vi väljer. Det beror på oss.

Vallokalerna har öppet till klockan nio. Gör en insats. Det kommer vi att göra. Se till att alla vänstervänner använder sig av rösträtten. Vi har några timmar på oss!

Nu går vi och röstar. Rött, som vanligt.

-------

Så här går det till!

DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD

Vänstern i EU stoppade avknoppningar

Ett praktiskt exempel på vänsterns betydelse i EU handlar om avknoppningar av offentlig verksamhet i Sverige. Detta är en fråga som uppmärksammats allt för lite. Därför berättar vi om den historien.

I den borgerliga regeringens första regeringsförklaring var privatisering genom "avknoppningar" ett av huvudnumren. I borgerligt styrda kommuner och landsting satte man igång stora projekt för att sälja ut stora delar av verksamheten. I vissa kommuner ville man till och med sälja ut alla skolor. I Upplands Väsby hann man sälja ut två tredjedelar av alla kommunens förskolor på mindre än ett år efter valet.

Sen blev det plötsligt stopp. I den senaste regeringsförklaringen finns ordet avknoppning inte ens med. Varför?

En av förklaringarna heter Eva-Britt Svensson från Vänsterpartiet. Hon ställde en fråga om avknoppningarnas laglighet till EU-kommissionären Neelie Kroes. Svaret tydliggjorde att borgarnas avknoppningar var olagliga. Detta har senare bekräftats av Statskontoret och i svensk domstol.

Om ingen vänsterpartist funnits i Bryssel, så hade frågan aldrig ställts. Borgarna i Sverige hade fortsatt med sina avknoppningar till underpris. Men nu gick det inte så, bland annat tack vare Eva-Britt!

Vänstern ska inte lägga sig platt eller lämna walk over inom EU, som en del föreslår. Tvärtom. Vi måste se till att vänstern i Europa stärks.

Var och en borde inse att det är en fördel om det finns vänsterfolk på plats i parlamentet än om det inte finns det. Vi måste tålmodigt försöka öka vårt inflytande, få fler röster, fler mandat, finnas på plats där besluten tas, använda parlamentets talarstolar för att föra ut vänsterns budskap. Genom att finnas på plats i Bryssel får vänstern information om vad som är på gång inom EU och kan ta upp det till offentlig debatt.

Vägen framåt består också i ett ökat samarbete med vänstern i övriga Europa. Här har det svenska vänsterpartiet hittills varit allt för försiktigt. Vi skulle gärna se mer av samverkan.

Till skillnad mot dem som företräder pessimismen som livshållning, så företräder vi den historiska optimismen.

Yes, we can!

-------

Tidigare artikel:

Val i Europa

Se och lyssna på Lars Ohlys argument!

DN, DN, DN, DN, SvD

Val i Europa

Det är val till Europaparlamentet i alla EU:s medlemsländer - från Sverige till Grekland, från Irland till Bulgarien. Vår korrespondent i Italien skickade de här bilderna på valarbetare som slickar kuvert för glatta livet.

För vänstern i hela Europa är det ett viktigt val - liksom för högern. Allt mer lagstiftning i medlemsländerna avgörs idag i Bryssel. Därför är det av största vikt att stärka vänsterns ställning där dessa frågor avgörs. Det borde vara en självklar insikt.

Men inte hos alla i Sverige. På radion i morse hörde vi en röst som manade till bojkott av valet. Vilken dumhet! Tur att Ung vänsters Ida Gabrielsson kunde ge svar på tal.

Vi kommer osökt att tänka på Lenins kloka ord i boken "Radikalismen" - kommunismens barnsjukdom:

"Så länge ni inte har kraft att fördriva det borgerliga parlamentet och alla slags reaktionära institutioner av annan typ så är ni skyldiga att arbeta inom dem".

Vi kommer att ge vår röst till den europeiska vänstern på söndag. Det gör vi tillsammans med kamraterna i alla EU:s medlemsländer. Vi vill inte bidra till att högern stärker sina positioner.
-------
SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN, DN
Den svenska vänsterns EU-valsida
Europeiska vänsterpartiet
Vänstern i EU-parlamentet

Jonas Sjöstedt lägger till ytterligare argument!