15 november 2009

Valfrihetsidioti

Ibland är det riktigt bra att själv kunna välja. Men ibland är det rena idiotin. Ta det här med apoteket till exempel.

Det ökar inte på något sätt vår valfrihet om vårt närmaste apotek ägs av staten eller av AB Ruffel & Båg. Så länge detta apotek ligger kvar på samma ställe, har samma utbud och öppettider, så tillför en sådan privatisering noll och intet.

Om däremot tjänsten utvecklas - öppettiderna och utbudet utökas - ja, då kan det sägas att vår frihet att välja har ökat. Om vi kan åka till macken och köpa huvudvärkstabletter när apoteket är stängt så är det en förbättring. Men det berodde i så fall inte på privatiseringen. Staten hade som ägare kunnat göra samma sak och därmed öka vår valfrihet.

Eller ta det här med elektriciteten. Avregleringen av elmarknaden har inte tillfört vår frihet någonting. Vår valfrihet består i att kunna tända eller släcka lamporna eller att sätta på spisen när vi vill. Det spelar liksom ingen roll vem vi valt som leverantör av elektriciteten. Så länge elen fungerar.

I stället har vår valfrihet minskat genom avregleringen av elmarknaden. Vi tvingas ägna tid åt att fundera och fylla i papper för att få samma sak som vi fick tidigare. Dessutom har det blivit dyrare, vilket också har minskat vår frihet. Vi har fått mer besvär och tvingas betala mer för samma tjänst. Vilken idiot var det som hittade på detta?

När det gäller telefonin så har den blivit billigare efter avregleringen. Men det beror inte på avregleringen utan på den tekniska utvecklingen. Att behöva fundera över vilket bolag som levererar den bästa tjänsten tillför inget. Tvärtom. Vi kan nöja oss med att staten levererar den bästa tjänsten och att de sämre alternativen inte blir valbara. Vem vill ha friheten att välja det som är sämre?

Att sälja ut sjukhus och vårdcentraler ökar vår valfrihet lika lite som utförsäljningen av apotek. Samma sak med skolan. Visst, vi skulle gärna vilja välja en skola som är bättre än den vi går i. Men det borde alla få göra. Få en skola som är bättre, alltså. De stackare som inte förstod vad som var bättre eller inte fick plats i den bättre skolan, ska de fortsätta att gå i den sämre skolan? Vi tycker att alla borde få rätt till det bästa!

De flesta av de "valfrihetsreformer" som genomförts på senare år handlar om våra grundläggande behov. Sjukvård, skola, medicin, elektricitet, telefoni osv. Det handlar om delar av våra liv som bara borde fungera. Många basala behov borde vi kunna tillfredställa gemensamt, så att vi inte behöver ägna vår dyrbara tid på jorden till att bekymra oss om sådant.

Att inte behöva oroa sig över livets nödtorft är ett tecken på framsteg i mänsklighetens historia. Alla människor behöver arbete, bostad, sjukvård, utbildning, elektricitet och telefoni. Här finns samordningsvinster att göra!

Genom att fixa livets nödtorft tillsammans får vi tid över till valfrihet inom de högre sfärerna av mänskligt liv. På så sätt kan vi får ett samhälle där individer kan växa, där "envars fria utveckling är förutsättningen för allas fria utveckling", som Marx sa.

Marx må betraktas som utopiker. Det kanske aldrig går att nå ett idealtillstånd för mänskligheten. Men vi kanske borde sträva åt det hållet. Marx ord i Den tyska ideologin är spännande:

"Staten reglerar produktionen, och detta gör det möjligt för mig att göra det
ena i dag, det andra i morgon, jaga på morgonen, fiska på eftermiddagen, sköta
kreatur på kvällen och kritisera efter kvällsmaten, allt efter vad jag vill,
utan att jag för den skull någonsin blir jägare, fiskare, herde eller kritiker."


En återgång till kampen för överlevnad är inte utökad frihet för oss. Vi vill få frihet att leva - inte bara att överleva.

8 kommentarer:

Florian Burmeister sa...

Det må vara riktigt att Karl Marx och Rosa Luxemburg var marknadsskeptiker. Hade de varit det än idag?

Om naturliga marknader och naturliga monopol

Adam Smith myntade den oerhört genomslagsrika metaforen ”den osynliga handen”, alltså att en marknad med tillgång och efterfrågan bestämmer priset på varor och tjänster. Han kan knappast skyllas för dagens ruttna kapitalistiska system, lika lite som Karl Marx kan skyllas för Stalinismen.

Vi måste differentiera synen på marknaden.
1) Det finns en kapitalistisk finansmarknad, där man kan köpa och sälja makt över produktionsmedel och vinster, och därmed folks arbetsliv. I ett ekonomiskt demokratiskt system blir finansmarknaden meningslös, då det blir otillåtet att köpa röster i ett företag, lika lite som det är otillåtet att köpa röster i den politiska demokratin idag. Den givna följdfrågan blir då var företagen ska få investeringskapital ifrån då. David Schweickart föreslår i After Capitalism att demokratiskt valda råd delar ut skattepengar till företag som har behov av investeringskapital. Dessa pengar fördelas över regioner på per capita-basis, för att inte tvinga folk att flytta mer än nödvändigt.

2) Även arbetsmarknaden är destruktiv. Idag behöver kapitalismen några procents arbetslöshet, så att arbetare ska känna sig tacksamma för att vi har ett arbete att gå till. Istället ska arbetskraften distribueras genom demokratisk styrning. Alla bemanningsföretag av typen Proffice, Manpower, etc, verkar i en bransch som egentligen är ett naturligt monopol, vilket vi alla som har fyllt i dussintals internetblanketter av liknande format kan skriva under på. Alla som inte hittar ett arbete i det ekonomiskt demokratiska systemet kan med fördel anställas av kommun, stat eller landsting.
3) Jag anser att det är befogat att prata om en naturlig marknad för vissa varor och tjänster. Marknaden är en självklar sfär för ekonomiska aktörer som vill sälja ”prylar” som t.ex. lok, mobiltelefoner och hemförsäkringar. ABB, SonyEricsson och Länsförsäkringar är exempel på aktörer som gärna fortsatt får vara fria från statlig styrning.
I Arbetaren 46/2009 så står det i ett reportage om det argentinska arbetarägda Fasinpat. De såg inte marknaden som något problem. Däremot förstör politiker för företaget genom att snedvrida konkurrensen med hjälp av subventioner till de flesta företag, men inte Fasinpat. GM får pengar för att inte avskeda arbetare. Det allmänna har inte köpt en klinker av företaget sedan det blev arbetarstyrt för snart tio år sedan.
Slutsatsen blir att arbetarägda företag behöver en politik som främjar ekonomisk demokrati, diskussionen om marknaden för varor och tjänster är sekundär.
Hur ska man övertyga folk att arbeta med obekväma arbetsuppgifter? Ta exemplet dykare. De är ofta på farliga uppdrag långt bort från hem och familj. Marknadens tillgång och efterfrågan kommer antagligen att göra att de får bättre betalt än genomsnittet.
Sedan förespråkar jag naturligtvis en hård progressiv beskattning på inkomster för att finansiera välfärden.

Kapitalismen och marknaden är alltså inga synonymer. Kapitalismen rör makten över produktionsmedlen, marknaden rör tillgång och efterfrågan.

Lika självklart finns det naturliga monopol, alternativt onaturliga marknader. Tågtrafiken, kopparnätet och sjukförsäkringen är exempel på tjänster som medborgare med fördel kan styra med hjälp av den representativa demokratin. Jag förordar följdaktligen att staten inte ska utförsälja SJ, Telia och Försäkringskassan till aktörer på den privata marknaden.

Robbis sa...

Klockrent RR!

Florian:

Håll käften din lallande byfåne. Vem orkar överhuvudtaget läsa dina långa inlägg?

Tack inte bort ovan kommentar RR. Alltför många gånger har man sett bloggare som vräkt ut sig en meningslös skit efter ett blogginlägg och då vill man bara avreagera sig. Hoppa det går bra :)

Anonym sa...

RR:

Ta förresten bort ovan kommentar. Ångrade mig efter lite betänketid.

Florian Burmeister sa...

Ursäkta om jag lallar. Det finns en maxlängd på 4000 tecken, jag tog den som riktlinje för vad som är en OK längd på en kommentar.

Jag tar det relativt kort istället då:

Jag har läst bra litteratur som föreslår en helt igenom planerad ekonomi skulle kunna fungera i praktiken: Planhushållning och direktdemokrati av Cockshott och Cottrell.

När jag hade läst C&C frågade min fru om innehållet. Jag svamlade någon minut. Sen gav jag upp. Ridå, iallafall för mig. Ekonomisk demokrati, som inte utesluter en marknad, däremot, kan förklaras med fyra ord: "En arbetare, en röst".

Florian Burmeister sa...

Den differentierade synen på marknaden har jag fått från David Schweickart:
http://www.youtube.com/watch?v=Et91gXGMLwA&feature=PlayList&p=8B3C82AC6CD53312&index=0
Även RR verkar vara positivt inställd till Schweickarts idéer:
http://raketen.blogspot.com/2006/02/efter-kapitalismen.html
Jag har lite kontakt med David Schweickart, få se om det går att locka honom till Sverige nästa sommar (han planerar en semester i Finland).

Röda raketer sa...

Hej, hej! Det gör inget om man lallar. Huvudsaken är att man inte går över gränsen för ett demokratiskt samtal.
Vi tycker att alla idéer som kan bidra till ett bättre liv för människor är värdefulla och ska beaktas.
Är det inte därför vi är här på jorden?
För att göra livet bättre för oss själva och varandra?

Kraxpelax sa...

PSYKVÅRD OCH TERROR

lennartregebro sa...

"Så länge detta apotek ligger kvar på samma ställe, har samma utbud och öppettider, så tillför en sådan privatisering noll och intet."

Ja, men så sker ju inte. Har du överhuvudtaget varit utanför Sverige och gått till apotek i, säg Frankrike? Där det finns massa apotek med olika utbud och i konkurrens om kunder och priser i ett och samma gathörn?

Nähä.