22 mars 2009

Revolutionen i Portugal

"Leve 25 april" har någon målat vid sidan av en trappa i Lissabon. 25 april var dagen för revolutionen i Portugal 1974 - nejlikornas revolution. Minnet av revolutionen lever vidare, men alla talar inte om den.

Vi går in i en bokhandel och frågar efter böcker om revolutionen. Men det finns inte så många. Den unga kvinnliga expediteten säger att det är tyst om revolutionen:
- Vi får inte läsa om den i skolan. Men vi unga behöver lära oss mer.

Vi hittar i alla fall en bok. Det är fotografen Carlos Gils fotografier från revolutionen - Um Fotógrafo na Revolução.

Den oblodiga portugisiska revolutionen kallades nejlikornas revolution. Det var unga radikala officerare som genomförde en kupp mot den fascistiska regimen under Marcelo Caetano. Signalen till revolution var att sången Grândola, Vila Morena sändes i radio, en förbjuden sång som regimen betraktade som kommunistisk.
Revolutionen fick stort folkligt stöd.

Kommunistpartiets ledare Álvaro Cunhal kom hem från landsflykt i Moskva. Han blev genast en av de viktigaste aktörerna i revolutionen.

Från landsflykt i Frankrike kom Mário Soares, som var ledare för det nybildade socialistpartiet. Han syns med knuten näve bakom flaggan med stjärnan. Vid mikrofonen syns Álvaro Cunhal .
Soares blev senare premiärminister och Portugals president.

Efter många år under fascistiskt förtryck vaknade folkets kreativitet. Här syns kvinnor i södra Portugal som genomför jordockupationer under parollen "Jorden till den som brukar den".

Det var de väpnade styrkornas rörelse, MFA, som ledde revolutionen. Här syns Otelo de Carvalho som var den mest kände ledaren inom MFA.

Även studenterna drogs med i revolutionen. En av de mest kända grupperna från den tiden var det maoistiska MRPP, med namnkunniga medlemmar som José Manuel Barroso, EU-kommissionens nuvarande ordförande. MRPP anklagades av kommunisterna för att gå i CIA:s ledband.
Högerkrafter inom militären i allians med utländska krafter lyckades till slut stoppa revolutionen. Efter valen 1976 var det Mário Soares som fick uppdraget att leda Portugal bort från revolution och socialism.

Fortfarande finns dock en stark vänster i Portugal. På bilden ovan syns kommunistpartiet PCP:s centralkommittés högkvarter i Lissabon. Partiet går till val tillsammans med det portugisiska miljöpartiet i valalliansen CDU (en förkortning som brukar förvirra tyska turister!). Vänsteralliansen brukar få runt 10 procent av rösterna.

Fasaden vid entrén pryds av en revolutionär mosaik.

Inne i centralkommitténs hus träffar vi Aurélio Santos från PCP:s centrala kontrollkommission. Han berättar att spåren av revolutionen syns fortfarande. Inte minst i de olika partiernas namn. Det portugisiska högerpartiet heter t ex socialdemokraterna.
Santos berättar att det finns ett skämt i Portugal som säger att högerhanden kallas för den vänstra på portugisiska. Men vad kallas då den andra handen! Svar: yttersta vänstern!
Så här i efterhand kan Aurélio Santos kosta på sig en del självkritik efter revolutionens misslyckande.
- Vi var så entusiastiska och revolutionsromantiska, berättar han. Vi åkte ut till de konservativa byarna i norra Portugal med knutna nävar. Det gjorde att vi isolerade oss från delar av folket. Det skapade i sin tur möjligheter för högern att bromsa revolutionens utveckling.

Portugals kommunistiska parti är ett av de större vänsterpartierna i Europa. Här syns Lissabondistriktets hus i centrum av staden. Det är ett parti som inte bara samlar arbetare och bönder, utan även flera viktiga intellektuella, som Nobelpristagaren i litteratur, José Saramago. Saramago var under revolutionen chefredaktör för en av de större dagstidningarna Diário de Notícias.

När den legendariske partiledaren Álvaro Cunhal dog 2005 kantades begravningståget av 250 000 människor. Det var den största politiska manifestationen sedan revolutionen.

Lyssna på revolutionen sång: Grândola, Vila Morena ! Och kommunistpartiets sång: Avante!, Camerada! Avante är för övrigt namnet på partiets tidning.

Uppdatering: Som av en händelse har även DN:s Henrik Brors tänkt på revolutionen i Portugal dessa dagar. I dagens tidning har han ett helt uppslag, bl a med intervju av en av de ledande officerarna i revolutionen. Artikeln finns här.

4 kommentarer:

Fredrik Jansson sa...

Bra genomgång. Man vet väldigt lite om den här biten europeisk historia. Jag har en kortare reportagebok av Olle Svenning i bokhyllan, men det är allt.

Röda raketer sa...

Tack!
Det är precis som om man vill gömma undan all progressiv historia. Expediten vi nämnde berättade också att viktiga dokument från revolutionen förts "utomlands". Det visste hon. De unga är nyfikna.

Tydligen så skrämde revolutionen tillräckligt många.

För egen del kan vi berätta mer. Vi var där under revolutionen.

Serhat Daran sa...

Förhoppningsvis lär vi oss också av historien. Liknande resultat har vi sett i Italien innan fascisterna tog över.

Björn Nilsson sa...

Det framskymtar att kommunistpartiet var av den träaktiga moskvatrogna typen som knappast hade så många framåtblickande idéer. Å andra sidan är väl just det portugisiska partiet ett av de få av de gamla partierna som inte försvunnit eller blivit en betydelselös smågrupp. Det är en intressant sak att fundera på, portugiserna måste ha kvaliteter som broderpartierna i Spanien, Italien och Frankrike saknade.