18 mars - Pariskommunens dag

En barrikad i Paris den 18 mars 1871. Idag är det 138 år sedan. Dagen har firats på många håll inom arbetarrörelsen. Kanske inte så mycket numera. Men det kanske vi ska ändra på.

Paris upplevde 1871 den första socialistiska revolutionen - det som kallas Pariskommunen (eller bara Kommunen). Den var ett resultat av Frankrikes förlust i krig mot Preussen.

Tyskarna hade belägrat Paris i flera månader. Den franska regeringen kapitulerade i januari och flydde till Versailles. Då tog parisborna saken i egna händer och upprättade Pariskommunen.

Till ledningen för kommunen valdes en brokig församling - mestadels socialister av olika slag. Friedrich Engels noterade att dessa hade mycket bestämda uppfattningar om hur samhället nu borde inrättas, men att "både den ena och den andra riktningen gjorde motsatsen till det som deras skoldoktrin föreskrev dem".

Verkligheten trängde sig på.

Dekret om kyrkans skiljande från staten

Pariskommunen varade till 28 maj 1871. Det var en kort tid, men rik på initiativ och erfarenheter som inspirerat socialister och kommunister sedan dess.

"För det första besatte den alla poster inom administration, rättskipning och undervisning", skriver Engels, "genom val med allmän rösträtt för alla de därav berörda och detta med möjlighet för samma väljare att när som helst återkalla de valda. Och för det andra betalade den för alla platser, höga som låga, blott den lön som andra arbetare erhöll."

Kommunen genomförde också flera sociala åtgärder, bland annat för kvinnors jämställdhet.

Men det finns också kritik mot att kommunen i vissa fall var alltför obeslutsam. "Allra svårast att förstå är givetvis den heliga respekt, med vilken man vördnadsfullt gjorde halt framför portarna till Banque de la France. Det var också ett svårt politiskt fel. Banken i kommunens händer - det hade varit mer värt än tiotusentals gisslan. Det hade betytt påtryckning från den franska bourgeoisins sida på regeringen i Versailles till förmån för fred med kommunen."

De federerades mur, Père-Lachaise-kyrkogården i Paris

Det sägs ibland att revolutioner är blodiga. Men i verkligheten är det oftare kontrarevolutioner som är verkligt blodiga. Så också i Pariskommunens fall.

Mellan den 21 och 28 maj 1871 stod slutstriden om Paris. Kommunen förlorade mot övermakten. 20 000-30 000 människor miste livet. Intressant nog hjälpte Preussen den franska överklassen genom att frige fångna soldater som kunde sättas in i angreppet mot Paris.

Högern försöker alltid svärta ner minnet av socialistiska revolutioner. Så att ingen kan få idén att försöka på nytt. Så är fallet med de socialistiska försöken i Ryssland och östeuropa. Så var också fallet med Pariskommunen. När Karl Marx och Friedrich Engels försvarade Pariskommunen fick de utstå mycken kritik. Men de gav också svar på tal:

"Den tyske kälkborgaren har ånyo råkat i en hälsosam skräck vid ordet: proletariatets diktatur", skriver Engels. "Nåväl, mina herrar, vill ni veta hur denna diktatur ser ut? Betrakta Pariskommunen. Den var proletariatets diktatur."

Och minnet av Kommunen har levt vidare och dramatiserats. Bland annat i Bertolt Brechts pjäs "Kommunens dagar", som vi här kan avnjuta en sång ifrån: Keiner oder alle (Ingen eller alla).

-------

Karl Marx, Pariskommunen