25 augusti 2008

Arbetet med Manifestet fortskrider

Vi har tidigare berättat att Teater Tribunalen och Teater Galeasen i Stockholm gemensamt arbetar med en iscensättning av Kommunistiska Manifestet - en av världens mest berömda politiska skrifter. Premiären blir den 22 september på Tribunalens scen på Hornsgatan.

För den som vill följa arbetet i detalj har det startats en blogg med bilder och beskrivningar av ensemblens arbete.

-------
Tidigare text:
-------
Bilden överst Marx-Engels-statyn i centrala Berlin
Bilden under från bloggen Det kommunistiska manifestet

23 augusti 2008

Gorbatjov om Georgien, USA och Ryssland

I veckan skrev Michail Gorbatjov ett inlägg i debatten om Georgienkonflikten i New York Times.
Gorbatjov konstaterar där att Ryssland inte har något intresse av att skapa konflikter i sitt närområde. Ryssland har i stället tvingats in i denna konflikt genom andras agerande:
"Ryssland sökte inte denna kris. De ryska ledarnas inrikespolitiska position är tillräckligt stark; de behövde inte ett litet segerrikt krig. Ryssland drogs in i detta bråk genom den georgiske presidenten Micheil Saakasjvilis huvudlösa agerande. Han skulle inte ha vågat sig på denna attack utan stöd utifrån. Så fort han gjorde det kunde Ryssland inte vara passivt."

Gorbatjov är mycket kritisk till hur västliga media beskrivit konflikten:
"Planläggarna av detta krig ville helt tydligt att Ryssland, oavsett utgången, skulle förebrås för att förvärra situationen. Väst riktade därefter en propagandaattack mot Ryssland, där amerikanska nyhetsmedia visade vägen.
Nyhetsbevakningen har varit långt ifrån rättvis och balanserad, i synnerhet under krisens första dagar. Tschinvali låg rykande i ruiner och tusentals människor var på flykt - före några ryska soldater anlände. Ändå riktades redan beskyllningar om aggression mot Ryssland; nyhetsrapporterna bestod ofta av beklämmande upprepningar av den georgiske ledarens förledande uttalanden."

Han förebrår också krafter i väst för att ha understött utvecklingen mot väpnad konflikt:
"Det är fortfarande inte klarlagt om väst var medvetet om herr Saakasjvilis planer på att invadera Sydossetien, och det är en allvarlig fråga. Vad som är klarlagt är att västligt bistånd med träning av georgiska trupper och stora vapenleveranser har fört regionen mot krig snarare än fred."

Gorbatjov antyder att Saakasjvili kan ha utnyttjat sina "utländska beskyddare". Han använder här uttrycket "wag the dog". Uttrycket utgår från ett skämt: "Varför viftar hunden på svansen? För att hunden är smartare än svansen. Hade svansen varit smartare, så hade svansen viftat på hunden!":
"Om detta militära olycksfall kom som en överraskning för den georgiske ledarens utländska beskyddare, desto värre. Det ser ut som en klassisk 'wag the dog'-historia."

Gorbatjov manar till försiktighet i bedömningen av det komplicerade läget i Kaukasus:
"De som snabbt bestämt sig för vad som är rätt och fel i Kaukasus, eller de som söker inflytande där, borde först skaffa sig en uppfattning om denna regions komplexiteter. Ossetierna lever i både Georgien och Ryssland. Regionen är ett lapptäcke av olika etniska grupper som lever i varandras närhet. Därför är allt tal om att 'detta är vårt land', 'vi befriar vårt land' meningslöst.
Vi måste tänka på de folk som bebor dessa områden.
Problemen i Kaukasus kan inte lösas med våld. Det har prövats mer än en gång de senaste två årtiondena, och det har alltid slagit tillbaka."

Gorbatjov anser att västvärlden skulle kunna bidra till en fredlig utveckling i regionen. Men han ser samtidigt att det finns krafter som agerar för att underblåsa nya konflikter i framtiden:
"Det som nu behövs är en juridiskt bindande överenskommelse att inte använda våld. Herr Saakasjvili har upprepade gånger vägrat att underteckna en sådan överenskommelse, orsaken till detta har nu blivit uppenbar. Västvärlden skulle agera förnuftigt om den hjälpte till att uppnå en sådan överenskommelse. Om den i stället väljer att skylla på Ryssland och beväpna Georgien, som amerikanska företrädare antyder, så kommer en ny kris att bli oundviklig. I det fallet kan vi förvänta oss det värsta."

Gorbatjov satsade mycket av sin karriär på att förbättra relationerna mellan Ryssland och västvärlden. En grundläggande tanke hos Gorbatjov har hela tiden varit att fredligt samarbete mellan länder bara kan nås om man tar hänsyn till alla parters intressen och åsikter. Mellan raderna kan man läsa hans besvikelse över att västsidan inte tog den utsträckta handen. I stället har västländerna, med USA i spetsen, behandlat Ryssland på ett nedlåtande sätt och bara sett till sina egna intressen. Något som nu väcker ont blod bland ryssar (CNN hade förresten ett reportage häromdagen om västvänliga ryssar som var besvikna på väst):
"De senaste dagarna har utrikesminister Condoleezza Rice och president Bush lovat att isolera Ryssland. Några amerikanska politiker har hotat med uteslutning ur G8, att avskaffa Nato-Russia Council och hålla Ryssland utanför världshandelsorganisationen, WTO.
Detta är tomma hot. På senare tid har ryssar ställt sig följande fråga: Om våra åsikter inte räknas i dessa institutioner, vad har vi då för nytta av dem? Bara för att sitta fint vid middagsbordet och lyssna på föreläsningar?
Under lång tid har Ryssland blivit tillsagt att acceptera fullbordade faktum. Här får ni Kosovos oberoende. Här har ni avbrytandet av ABM-avtalet, och det amerikanska beslutet att stationera robotförsvar i grannländer. Här är den fortgående utvidgningen av Nato. Alla dessa steg har tagits mot bakgrund av vackert tal om partnerskap. Varför ska någon behöva stå ut med ett sådant skådespel?
Det talas mycket i USA dessa dagar om att ompröva relationerna till Ryssland. En sak borde definitivt omprövas: vanan att tala till Ryssland på ett överlägset sätt utan att ta hänsyn till Rysslands åsikter och intressen."

Gorbatjov understryker behovet av ett förbättrat samarbete mellan Ryssland och USA. Men han tvekar om samarbetets krafter har tillräcklig styrka bland politiska makthavare i USA:
"Våra båda länder skulle kunna utveckla ett verkligt, i stället för låtsat, samarbete. Många amerikaner, likväl som ryssar, förstår behovet av detta. Men gäller det även de politiska ledarna?"
-------
Tidigare texter:
Läs också Inger Hedströms betraktelse över ett möte med Saakasjvili.
DN, DN, DN, DN

21 augusti 2008

Pat Buchanan om USA:s förhållande till Ryssland

Det är inte ofta vi med gillande läser konservativa skribenters alster. Men nu kommer undantaget som bekräftar regeln. Konservative Pat Buchanan har skrivit en mycket intressant artikel om konflikten mellan Ryssland och Georgien (vi hittade den hos Ali). Den är så pass intressant att den förtjänar lite utrymme. Vi har översatt ett längre utdrag. Hela artikeln kan läsas här.

"Amerikanska anklagelser om rysk aggression klingar ihåligt. Georgien startade denna fajt - Ryssland avslutade den. Folk som startar krig bestämmer inte hur och när de avslutas.

Rysslands svar var 'oproportionerligt' och 'brutalt', gnällde Bush.

Det är sant. Men var det inte så att vi stödde Israels bombning av Libanon i 35 dagar som svar på en gränskonflikt där flera israeliska soldater dödades och två tillfångatogs? Var inte det många gånger mer 'oproportionerligt'?

Ryssland har invaderat ett självständigt land, klagade Bush. Men var det inte så att USA bombade Serbien i 78 dagar och invaderade landet för att förmå det att ge upp provinsen Kosovo, som Serbien hade större historiska anspråk på än Georgien har på Abkhazien och Sydossetien, vilka båda föredrar Moskva framför Tblisi?

Är inte den västerländska dubbelmoralen häpnadsväckande?

När Sovjetunionen föll sönder i 15 nationer, så jublade vi. När Slovenien, Kroatien, Makedonien, Bosnien, Montenegro och Kosovo bröt sig loss från Serbien, så firade vi. Varifrån kommer då denna indignation över att två provinser, vars folk skiljer sig etniskt från georgier och som kämpat för sin självständighet, skulle lyckas med att bryta sig loss?

Är avskiljande och upplösning av stater att rekommendera enbart då det främjar de neokonservativas dagordning, av vilka många djupt föraktar Ryssland?

Det faktum att Putin utnyttjade Saakasjvilis provokativa och dumma agerande för att trycka till lite extra hårt är odiskutabelt. Men är inte den ryska ilskan förståelig? I åratal har väst gnuggat Rysslands näsa efter hennes förlust i kalla kriget och behandlat henne som Weimarrepublikens Tyskland.

När Moskva drog tillbaka Röda armén från Europa, stängde sina baser på Kuba, upplöste ondskans imperium, lät Sovjetunionen delas i 15 stater och sökte vänskap och allians med USA, vad gjorde vi då?

Amerikanska spekulanter konspirerade med moskovitiska opportunister för att länsa den ryska nationen. Vi bröt ett löfte till Michail Gorbatjov då vi utvidgade vår militärallians in i Östeuropa och därefter fram till Rysslands gräns. Sex Warzawapaktsländer och tre tidigare sovjetrepubliker är nu medlemmar i Nato.

Bush, Cheney och McCain har tryckt på för att få Ukraina och Georgien med i Nato. Detta skulle förpliktiga USA att gå i krig med Ryssland om Stalins födelsestad och ge oss överhöghet över Krimhalvön och Sevastopol, den ryska Svarta havsflottans traditionella hemvist.

När blev detta viktiga amerikanska intressen, som kan rättfärdiga krig mot Ryssland?

USA avbröt ensidigt det antiballistiska robotavtalet (ABM) på grund av vår överlägsna teknologi, och planerade därefter att stationera antirobotförsvar i Polen och Tjeckien för att försvara oss mot iranska robotar, trots att Iran inte har några interkontinentala ballistiska robotar eller atombomber. Ett ryskt motförslag om att tillsammans med oss bygga upp ett antirobotsystem i Azerbadjan avfärdades rakt av.

Vi byggde gasledningen Baku-Tbilisi-Ceyhan från Azerbadjan genom Georgien till Turkiet för att utestänga ryssarna. Sedan hjälpte vi till att störta regimer som var vänligt sinnade till Moskva genom demokratiska 'revolutioner' i Ukraina och Georgien och försökte upprepa det hela i Vitryssland.

Amerikaner har många goda sidor. Förmågan att se oss själva så som andra ser oss är inte en av de främsta.

Föreställ er en värld där Ronald Reagan aldrig funnits, där Europa hade dragit sig ur kalla kriget efter att Moskva installerat sina SS-20-robotar öster om Elbe. Och Europa hade lämnat Nato, sagt till oss att åka hem och blivit underdåniga mot Moskva.

Hur skulle vi ha reagerat om Moskva hade tagit med Västeuropa i Warzawapakten, etablerat baser i Mexiko och Panama, placerat robotförsvarsradar och raketer på Kuba och tillsammans med Kina byggt en pipeline för att transportera mexikansk och venezuelansk olja till Stilla havshamnar för vidaretransport till Asien? Och stängt oss ute? Tänk om det fanns ryska och kinesiska rådgivare som tränade latinamerikanska arméer på samma sätt som vi gör i de forna sovjetrepublikerna, hur skulle vi reagera? Skulle vi roat betrakta ett sådant uppträdande från Rysslands sida?

I ett årtionde har några av oss varnat för dårskapen att ge oss in på ryskt område och i Rysslands ansikte. Den demokratiska imperialismens kycklingar har nu kommit hem till hönshuset - i Tbilisi."
-------
Tidigare text:
Titta på en intervju med Pat Buchanan på Russia Today

17 augusti 2008

Georgien - angriparen som blev "offer"

Georgiens president Saakasjvili startade ett anfallskrig för att ta kontrollen över Sydossetien - helt i enlighet med hans löfte att ta tillbaka "förlorade områden ... på ett eller annat sätt". Stora delar av den sydossetiska huvudstaden Tschinvali förstördes av det inledande georgiska angreppet. Många civila dödades. Georgiska "fredsbevarare" anföll och dödade även ryska fredsbevarande styrkor.

På detta svarade Ryssland med att slå tillbaka det georgiska angreppet och jaga de georgiska styrkorna långt in i Georgien.

Efter detta har Rysslands president Medvedev och Frankrikes president Sarcozy utarbetat en överenskommelse som nu undertecknats av alla parter. Avtalet innebär bland annat att parterna inte ska använda våld, att fientligheterna ska upphöra, att humanitär hjälp ska komma fram, att georgiska trupper ska dras tillbaka till sina baser, att ryska styrkor ska dras tillbaka till utgångsläget före fientligheterna och att internationella diskussioner om formerna för varaktig säkerhet i Abkhazien och Sydossetien (på grundval av beslut i FN och OSSE) ska öppnas. Enligt den överenskommelse som New York Times publicerat ska ryska fredsbevarande styrkor utföra "ytterligare säkerhetsåtgärder (sex månader)".

Georgien har under president Saakasjvili blivit ett av världens mest militariserade länder. Landet har världens största militärutgifter i förhållande till BNP, enligt SIPRI. Lilla Georgien har haft den tredje största militärkontingenten under ockupationen av Irak. Georgien har sökt - men ännu inte fått -medlemsskap i NATO. Landet har beväpnats och tränats av framför allt USA och Israel. Georgiens politiska ledning har ett intimt samarbete med neokonservativa krafter i bland annat USA. En av presidentkandidat John McCains närmaste rådgivare är t ex betald lobbyist åt Georgiens regering.

Så fort Ryssland slog tillbaka det georgiska anfallet började president Saakasjvili framställa sig själv som "offer" i stället för angripare. I presskonferens efter presskonferens utmålar han Ryssland som angripare och "KGB-stat". För att sprida bilden av Georgien som offer i stället för angripare har han fått stöd från många västliga media - även här i Sverige.

Det är inte bara neokonservativa kretsar kring Bushregeringen som stöttar Saakasjvili. Även i det demokratiska partiet finns hökar som för närvarande stöder Barack Obama i presidentvalet. Två av dem är Richard Holbrooke och Zbigniew Brzezinski. Holbrooke, en gammal kompis till Carl Bildt, har angripit Vita huset från höger och liknat Rysslands taktik med "hur Nazi-Tyskland startade andra världskriget". Brzezinski liknar Rysslands agerande vid "Stalins angrepp på Finland". Intressant nog hänvisar både Holbrooke och Brzezinski till Carl Bildt som stöd för sina slutsatser. Det visar hur insyltat även Sverige är i denna härva.

De borgerliga ungdomsförbunden i Sverige demonstrerade i går mot Ryssland - tillsammans med den neokonservativa tidskriften Neo. Det är pinsamt att de så ensidigt utmålar angriparen som offer. När CUF:s ordförande Magnus Andersson får frågan från Ekot om det ändå inte var Georgien som gjorde den första attacken vill han inte svara på det.

Den förvridna mediabilden av konflikten har också sina kritiker. Washington Post skriver att Saakasjvilis agerande varit "felaktigt och provokativt". I franska Le Figaro skriver Marek Halter att "även Moskvas främsta motståndare inte har något annat val än att erkänna att det var georgiska militära styrkor som anföll den proryska separatistiska provinsen Sydossetien, bombarderade dess huvudstad och dödade ryska fredsbevarare som varit där i 15 år i enlighet med FN-beslut." Seamus Milne i brittiska The Guardian anser att detta är "mer en berättelse om amerikansk expansion, inte om rysk aggression". Under Bushadministrationen har Georgien "utvecklats till en fullfjädrad USA-satellit", skriver Milne.

Tysklands förre förbundskansler Gerhard Schröder lägger hela skulden för konflikten på Saakasjvili i en intervju med Der Spiegel. Han anser att Saakasjvili uppträder som en "hasardspelare". Den förre sovjetledaren och fredspristagaren Michail Gorbatjov anser att det inte finns någon tvekan om att Georgien startade konflikten. Ett tydligt exempel på hur mediabilden förvanskats gav CNN när kanalen visade bilder från "förstörelsen i Gori" i Georgien. Det visade sig att bilderna var tagna av den ryske filmfotografen Aleksandr Zhukov i Tschinvali , dvs huvudstaden i Sydossetien, och inte i Gori.

Sydossetien och Abkhazien tillhör formellt Georgien. De facto har Georgien aldrig styrt över dessa provinser. Ossetierna är ett annat folkslag än georgier. Det ossetiska folket är idag uppdelat i Nordossetien, som tillhör Ryssland, och Sydossetien, som tillhör Georgien. Vid en folkomröstning 2006 ville 99 procent av sydossetierna ha självständighet i stället för att tillhöra Georgien. Efter de senaste veckornas krig är det svårt att se hur Sydossetien ska kunna införlivas i Georgien med fredliga medel.
-------
DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD
För att ta del av Rysslands syn på saken kan man studera Russia Today