Avknoppningar är olagliga

Statskontoret fick för några månader sedan regeringens uppdrag att "göra en analys av vilka principer som enligt gällande rätt ska ligga till grund för prissättningen av en verksamhet när en kommun eller ett landsting överlåter den till kommunal personal". Så kallad "avknoppning".

I veckan kom Statskontoret med sin rapport. Den säger entydigt att avknoppningar är olagliga:
"Självfallet kan anställda, i vilken rättslig form som helst, lägga bud på kommunal egendom m.m. som är till försäljning. Däremot är det inte rättsligt möjligt från kommunens sida rikta ett sådant erbjudande till de anställda."

Inte rättsligt möjligt! Det är en omskrivning av begreppet olagligt.

Visst kan kommuner sälja ut delar av sin verksamhet. Även anställda i en kommun kan lägga ett bud på delar av den kommunala verksamheten. Men det ska vara "marknadsvärdet, det högsta anbudet, som gäller". Endast detta ligger i linje med god ekonomisk förvaltning av en kommun. De anställda betraktas i det sammanhanget som anbudsgivare "utan någon särställning".

Statskontoret konstaterar att "begreppet avknoppning saknar definition och rättslig betydelse". Men om kommunen vill sälja ut delar av sin verksamhet till privata företag så måste kommunen agera "som vilken annan aktör som helst på en marknad och söka uppnå högsta pris":
"Det innebär bl.a. att det inte är möjligt att rikta erbjudanden till grupper av anställda", skriver Statskontoret.

I en rad kommuner är det just detta som har skett. Borgerliga politiker har i sin iver att privatisera den offentliga sektorn slumpat ut kommunal egendom till underpriser och utan öppen budgivning.

Niklas Ekdal beskriver exemplet Täby i dagens DN. När det gäller försäljningen av Tibble gymnasium har kommunens egen revisionsbyrå konstaterat att det funnits "allvarliga brister i kommunstyrelsens agerande och ansvarstagande i samband med nedläggningen av Tibble gymnasium som kommunal verksamhet". Märkligt nog skriver Ekdal att avknoppningar inte är olagliga. Han bör nog läsa Statskontorets rapport en gång till. Där slås entydigt fast att det inte är "rättsligt möjligt".

Om avknoppningar alltså är olagliga, så innebär det att en rad borgerliga politiker och tjänstemän i flera svenska kommuner bör ställas till straffrättsligt ansvar för att ha förskingrat medborgarnas egendom.

Liksom med avknoppningar kan man ifrågasätta lagligheten av den utförsäljning av hyresrätter som pågår i flera borgerligt styrda kommuner. Det kan inte vara förenligt med "god ekonomisk förvaltning" att sälja hyresrätter till underpris och att köparen dagen efter transaktionen kan sälja lägenheten med förtjänst.

Statskontoret skriver i sin rapport att "när en kommun avyttrar en del av den kommunala egendomen är kommunen skyldig att agera så att förmögenheten är intakt, eller så intakt som möjligt. Av det följer att en kommun måste söka uppnå marknadspris vid försäljningar av fast och lös egendom m.m."

Så agerar inte borgarna. I stället slumpas skattebetalarnas egendom bort på Mammons altare.
-------
Läs mer om den brottsliga verksamheten:
Avknoppningsakademin
Svenskt Näringsliv om avknoppning
Regeringen om avknoppningar
-------
Andra bloggar:
Varför?
David och Goliat
DN, SvD

Bilder av första maj

Det är intressant att se vilka bildval man kan göra för att beskriva en och samma händelse. Här följer några bilder från första maj i Stockholm 2008. Mycket folk. Här en bild från Götgatan.

Enligt arrangörerna var det 8 500 i tåget. Och en överfylld Kungsträdgård. Här en bild från Slussen.

Om man tittar på bilderna från denna händelse i Svenska Dagbladet finns två bilder. Den ena visar förre vänsterledaren Lars Werner i glatt samspråk med Janne Sillén, son till Hugo Sillén, som var partiordförande på 1930-talet. Den andra bilden visar Vårdförbundets ordförande Anna-Karin Eklund som möter en strejkvakt i ett öde Kungsträdgården.

Framme vid Kungsträdgården. När huvudtalen från scenen börjar har långt ifrån alla demonstranter kommit fram. I DN visas också två bilder. Den ena föreställer en porträttfotografering av en ung kvinna med röda ballonger. Den andra en bild på Vårdförbundets ordförande i talarstolen.

Varken i SvD eller DN visas att här pågår en folkfest med tusentals människor.

-------

DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD
Chicago Tribune, Chicago Tribune (bildgalleri)

Historien om första maj

1 maj 2007 - Stockholm och Moskva

Snart är det första maj

1 maj Stockholm

Första maj från Chicago

Även Bruce Springsteen

Nu har även Bruce Springsteen förordat Barack Obama. På sin hemsida skriver han att Obama är "head and shoulders above the rest".

Han skriver vidare att

"He has the depth, the reflectiveness, and the resilience to be our next President. He speaks to the America I've envisioned in my music for the past 35 years, a generous nation with a citizenry willing to tackle nuanced and complex problems, a country that's interested in its collective destiny and in the potential of its gathered spirit. A place where "...nobody crowds you, and nobody goes it alone."

------

Läs mer:

We endorse Obama

Amerikansk valrörelse

We endorse Obama

I den amerikanska presidentvalskampanjen är "endorsements" eller förordanden ett viktigt inslag. Det handlar om kändisar och superdelegater som förordar den ena eller andra kandidaten. För demokraternas del väntar vi på att John Edwards ska förorda någon.

Medan vi väntar på detta kan vi nämna några som förordat Obama - men inte öppet och direkt utan indirekt och i förbigående.

Vi börjar med förre presidenten Jimmy Carter. Under en resa i Nigeria sa han att hans hemstat Georgia och hans hemstad Plains stödde senator Obama i delstatens primärval den 5 februari. Hans barn, deras respektive och barnbarn stöder också senator Obama, sade han.
"Som superdelegat kommer jag inte att avslöja vem jag stöder, utan överlåter till er att gissa."

Nästa "semi-endorsement" kommer från filmaren och författaren Michael Moore. Senast uppmärksammad för filmen Sicko som tydligt påverkat debatten om allmän sjuvård i USA (och i Sverige). På sin hemsida konstaterar Moore att John McCain och Hillary Clinton röstade ja till att starta Georges krig. "Man vill ju inte ha någon i ovala rummet som kan begå ett så kolossalt misstag."

Ett tredje "endorsement" kommer från skådespelaren Jane Fonda. På väg ut från en nattklubb frågar papparazzi-journalisterna vem hon ska rösta på. Innan hon sätter sig i bilen och far iväg svarar hon med ett ord: "Obama!" Kolla filmklippet!

Ett fjärde "endorsement" för Obama kommer från oss själva. I en tidigare kommentar till den amerikanska valrörelsen skrev vi att "Barack Obama symboliserar förändring, men han är samtidigt mycket vag i beskrivningen av vad denna förändring ska innebära." Efter hand har han blivit tydligare.

Obama är inte socialist. Men han förordar ökad reglering av den ohämmade kapitalismen. Obama tillhör inte det gamla etablissemanget som Clinton och McCain. Han har skapat en folklig rörelse för förändring som inte skådats på många år i USA. Och han är en tydligare motståndare till Irak-kriget än Clinton.

Därmed inte sagt att det saknas fel i Obamas program. Han vill t ex hellre att USA krigar i Aghanistan än i Irak. Hans syn på konflikten Israel-Palestina lämnar mycket i övrigt att önska. Samtidigt måste man förstå att valet i USA inte står mellan det onda och det goda. Snarare mellan det onda och det mindre onda. En seger för Obama i höstens presidentval kommer att förflytta det politiska landskapet i mer demokratisk riktning. En seger för Clinton eller McCain skulle leda till status quo.

Därför föredrar vi Obama.

-------

DN, DN, DN, SvD, RCP

-------

Läs också

"Barack Obama and the 2008 US Presidential Elections" av Mark Solomon, Committees of Correspondence for Democracy and Socialism, USA.

Svenska folket vill höja skatten

9 av 10 svenskar föredrar ökad kvalitet inom äldreomsorg, skola och sjukvård framför sänkt skatt. Och en stor majoritet kan tänka sig att betala högre skatt för att förbättra kvaliteten inom dessa områden. Det visar en undersökning gjord av Synovate på uppdrag av Sveriges kommuner och landsting.

Det visar att svenskarna i sakfrågor ligger till vänster om sina egna partisympatier. För om man jämför dessa siffror med svenskarnas partisympatier är det bara hälften (snällt räknat) som röstar på partier som driver denna politik.

Det betyder att svenskar i alla partier vill lösa frågor kring vård, skola, omsorg gemensamt. Hellre än att få pengarna i plånboken och lösa frågorna privat.

Svenskarna tycker alltså att det är mer rationellt att göra saker tillsammans än att göra dem var och en för sig. Tanken om att var och en ska vara "sin egen lyckas smed" har inget större stöd bland svenskarna.

Ändå återspeglas svenska folkets vilja varken i det politiska livet eller i den offentliga debatten. De knappt tio procenten svenskar som hellre vill ha skattesänkningar dominerar. Kan det månne bero på att denna lilla minoritet i kraft av pengar och ägande kan dominera över majoriteten? Det är ett intressant perspektiv på i vilken grad Sverige är demokratiskt.

Vad kan det då bero på att många svenskar väljer partier som motarbetar deras egen vilja? Det måste i så fall vara andra skäl än deras inställning till den samhällssektor som direkt styrs genom demokratiska val. Och vad kan detta vara? Det borde undersökas noggrant.

Samtidigt väljer den borgerliga regeringen att göra motsatsen till folkviljan. På så sätt kan den inte anklagas för opportunism. Troligen är det ideologiska motiv som styr. Viljan att privatisera den offentliga sektorn är stark eftersom den är en marknad som det går att tjäna pengar på. Möjligen hoppas regeringen att en försämring av den offentliga sektorn ska förändra opinionsläget, så att folk blir missnöjda och föredrar att lösa frågorna på egen hand. Därigenom kanske man tror att det går att tvinga folket till en annan uppfattning?

Men än så länge är vi långt ifrån detta läge. Mer än 90 procent av svenskarna tror tillräckligt mycket på den offentliga sektorn för att vilja satsa på gemensamma lösningar. Det är säkert en viktig förklaring till att det går lite knackigt för de borgerliga partierna i opinionen.

-------

Flamman

Ledaren

Svenska vägskyltar 1

En av våra medarbetare hittade skylten i Jakobsberg. Finns det fler offentliga skyltar med revolutionärer i Sverige? Maila så publicerar vi dem!
-------
Vi har tidigare publicerat italienska vägskyltar på samma tema:
1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10

Historien om första maj

Första majfirandet kommer från Chicago i USA

Det är inte så många som vet varför första maj firas av arbetarrörelsen världen över. Än mindre att den firas till minne av en strejk för åtta timmars arbetsdag i Chicago 1886. Faktum är att det på den tiden fanns en mer avancerad arbetarrörelse i USA än i Europa. För att inte tala om Sverige. Man kan jämföra årtalet med att socialdemokratiska partiet i Sverige bildades 1889 och LO först 1898.

Fana från Träarbetarfacket i USA på Chicagos historiska museum

Men i USA fanns redan före denna tid en snabbt växande fackföreningsrörelse. Detta berodde på två saker. Industrin växte kraftfullt. En vildvuxen rövarkapitalism frodades i dess spår. Här kunde varje äventyrare tjäna snabba pengar. Till följd av den växande industrin flyttade många människor från det fattiga Europa till USA. Och inte minst till Chicago, vars befolkning fördubblades vart tionde år. Bland de första invandrarna till Chicago fanns många svenskar.

Utsugningen av de nyanlända invandrarna ledde till hårda klassmotsättningar. Invandrarna hade kommit till USA för att bli fria. Inte för att bli hänsynslöst utsugna. Författaren Upton Sinclair skriver belysande om denna historia i boken Vildmarken från 1906. Bertolt Brecht skrev sin pjäs Heliga Johanna från slakthusen inspirerad av Sinclairs historia.

I boken Death in the Haymarket skriver skriver professor James Green från University of Massachusetts engagerat om den historia som ligger bakom första majfirandet. Det är en bok vi verkligen vill rekommendera. Och den borde absolut ges ut på svenska!

Arbetarrörelsen i Chicago och delstaten Illinois var så stark att den redan 1867 lyckades få den republikanske guvernören i Illinois, Richard J. Oglesby, att godkänna USA:s första lag om åtta timmars arbetsdag, vilken skulle träda i kraft på 1 maj samma år.

Problemet var bara att kapitalisterna också var starka och struntade blankt i att genomföra lagstiftningen. Detta ledde till en utdragen kamp som först 1938 kröntes med seger.

En avgörande händelse inträffade runt första maj 1886. På 1 maj tågade 80 000 Chicagobor i en demonstration längs Michigan Avenue. Strejker för åttatimmarsdagen lamslog hela Chicago. Himlen brukade vanligtvis förmörkas av utsläpp från fabrikernas skorsstenar. Men dessa dagar kunde man se himlen eftersom fabrikerna var stängda på grund av strejker. Det var en så massiv anslutning till kravet på åttatimmarsdagen att flera arbetsgivare började ge med sig.

Gravplats för de hängda anarkisterna, Forest Home-kyrkogården, Chicago

Den 4 maj kom så en vändpunkt. Vid ett polisöverfall mot en fredlig demonstration vid Haymarket kastade någon en bomb mot polismännen. Polisen började skjuta vilt. Sju polismän och fyra arbetare dödades. Flera av polismännen dog av kulor från de egna.

Denna händelse togs till intäkt för att brutalt undertrycka arbetarrörelsen i Chicago och USA. Hela arbetarrörelsen framställdes i den borgerliga propagandan som bombkastande anarkister.

Flera anarkister ställdes inför rätta. Fem av dem dömdes till döden. Fyra av dem hängdes (August Spies, Albert Parsons, Adolph Fischer och George Engel). Den femte dödsdömde, Louis Lingg, tog sitt liv i cellen.

Lyssna till professor James Green när han berättar om sin bok, Death in the Haymarket.

Amerikanska kommunister och anarkister ligger begravda bakom Haymarket-monumentet på Forest Home-kyrkogården i Chicago. Till höger på bilden ovan syns Emma Goldmans grav. De mindre gravstenarna till vänster tillhör ledande företrädare för det amerikanska kommunistpartiet.

William Z. Foster var en av det amerikanska kommunistpartiets mest kända ledare. Vid hand sida ligger andra kända amerikanska kommunister som Henry Winston och Elisabeth Gurley Flynn (som Joe Hill skrev sin sång Rebellflickan till).

Vid Haymarket i Chicago restes 2004 ett monument över händelsen 1886. Det är Chicagokonstnären Mary Brogger som skapat ett monument i brons. En av tillskyndarna till detta monument var Chicagoförfattaren Studs Terkel.

På Chicagos historiska museum finns en särskild avdelning som handlar om Haymarkethändelserna 1886.
-------
Tidigare artiklar om Haymarket:
Snart är det första maj
Första maj från Chicago

Felaktig historieskrivning

I debatten om den borgerliga regeringens statliga kampanj mot kommunismen framförs emellanåt att vänstern på något sätt gillade Forum för levande historia när myndigheten riktade sig mot nazismens brott. Men att den nu reagerar för att det handlar om kommunismen. Det är fel.

Utbildningsminister Jan Björklund påstår att "ingen har protesterat så länge det handlat om nazismen". Detta är ren och skär lögn.

Ett par exempel från riksdagen vederlägger myten. I motioner skrivna före den nuvarande regeringens beslut 2006 om en kampanj mot kommunismen påpekar vänsterpartiet att staten inte ska ägna sig åt opinionsbildning.

I en motion från oktober 2001 skriver vänsterpartiet i samband med Forum för levande historia:

"Staten skall dock inte vara direkt opinionsbildande i åsiktsfrågor. Denna uppgift – att med argument, energi och engagemang driva opinion mot rasism, främlingsfientlighet och homofobi – bör staten istället ge partier, frivilligorganisationer och enskilda förutsättningar att sköta."

I en riksdagsmotion från september 2003 - även denna skriven före regeringens beslut 2006 om en kampanj mot kommunismen föreslås en nedläggning av Forum för levande historia:

"Vänsterpartiets uppfattning är därför att det är av principiellt stor betydelse att staten inte ägnar sig åt officiell historieskrivning, utan att detta görs av forskarsamhället som har tillräckliga medel till sitt förfogande för att självständigt formulera och genomlysa problemställningar och analysera den tid som varit. Den ideologiska och politiska striden om hur historiska skeenden bör beskrivas står mellan partier, organisationer, folkrörelser och debattörer från olika riktningar och med olika intressen, och staten bör avstå från att ge sig in på den arenan. Staten skall inte vara vare sig historieskrivare eller opinionsbildande när det gäller historieskrivning som står under debatt."

Så sprack den myten!

Däremot är det inte en myt att de borgerliga partierna kritiserade "opinionsbildande myndigheter" före valet, men beslutade om opinionsbildande direktiv till myndigheter efter valet.

För en del borgerliga regeringsmedlemmar skedde denna omsvängning så fort att de inte hängde med. Kommun- och finansmarknadsminister Mats Odell (kd) kritiserade t ex förekomsten av opinionsbildande myndigheter samma dag som regeringens beslut om en kampanj mot kommunismen.
-------
Historieuppropet (nu 354 undertecknare)
DN Debatt
P J Anders Linder sprider myten
Liksom Smålandsposten
Tranås-Folket vederlägger däremot myten.

Forskare angriper regeringens kampanj mot kommunismen

På dagens DN Debatt angriper 298 forskare regeringens kampanj mot kommunismen:

"Som professionella forskare med historien som arbetsfält känner vi en växande oro över att historieämnet görs till slagfält för ideologiska regeringskampanjer och att den öppenhet, kritiska hållning och tolerans som Forum för levande historia var avsett att stimulera hotas."

Vi har tidigare berört detta ämne. De borgerliga partierna angrep före valet det man kallade för "opinionsbildande myndigheter". De hann knappt komma till makten innan de gav den statliga myndigheten "Forum för levande historia" i uppdrag att starta en kampanj mot kommunismen.

Vi vet redan att borgare inte gillar kommunism. Men att använda skattebetalarnas pengar till att pådyvla folket sin uppfattning anstår inte en demokrati.

I en lärarhandledning till kampanjen skrivs att "i en diktatur står alltid historieskrivningen i statens tjänst". Med anledning av detta faktum ställer forskarna den berättigade frågan: "Vilken slutsats riskerar gymnasieelever att dra av det när det gäller den nu påbörjade kampanjen?"

Vermont, USA: "Ställ Bush-Cheney inför rätta!"

En av Röda Raketers läsare, JB i Stockholm, har hittat följande uppgifter i USA Today:

Folket i två städer i den amerikanska delstaten Vermont har röstat för att ställa president Bush och hans vicepresident Cheney inför rätta, för att de brutit mot USA:s grundlag när de tog landet ut i Irakkriget.

Det var i städerna Brattleboro and Marlboro, båda i den södra delen av Vermont, som invånarna röstade för en rättslig process mot Bush och Cheney.

I stadhuset i Brattleboro säger notarien Annette Cappy att "omröstningen inte betyder något" utan att den bara har symboliskt värde. Städernas åklagare har ingen rätt att ställa presidenten och vicepresidenten inför rätta.

Omröstningarna kom till därför att enskilda medborgare ville det; de samlade tillräckligt många namnunderskrifter och fick därmed till omröstningen.

I Marlboro kom kravet om en omröstning om Bushs och Cheneys agerande till under ett öppet möte med kommunfullmäktige, och där är, enligt stadshuset, omöstningen inte bindande eftersom den föreslogs under punkten övriga frågor, och inte fanns med på dagordningen.

I Brattleboro röstade 2 102 för att ställa Bush och Cheney inför rätta, medan 1 795 röstade emot. I Marlboro var siffran 43 för och 25 emot.

-------

Impeach Bush

Sverige och folkrätten

Den senaste tiden har vi haft för lite tid för att blogga. Ändå rör sig världen, som Galileo Galilei sa.

Det har hänt flera saker som bör uppmärksammas. Den svenska regeringen har till exempel bytt princip för erkännande av stater. Numera erkänner Sverige självutropade regeringar som inte har kontroll över något territorium. Åtminstone om USA:s regering så önskar.

Så är fallet med Kosovo. Genom att erkänna Thaçi-regeringen i Kosovo har Sverige lämnat ett av de viktigaste kriterierna inom folkrätten. Märkligt nog ville socialdemokraterna omedelbart uppfylla USA:s önskemål, medan Carl Bildt åtminstone avvaktade ett par veckor.

Ove Bring är en av de flitigast tillfrågade folkrättsexperterna i svenska media. Tidigare följde han folkrättens bokstav. Efter elfte september har han introducerat nya begrepp i folkrättsliga sammanhang, till exempel "kreativa lösningar". Om vi har förstått begreppet korrekt, så är det i praktiken samma sak som den starkes rätt eller nävrätten.

Folkrätten har alltid varit den svagares rätt. Om Sverige nu omtolkar detta "flexibelt" eller "kreativt", så innebär det slutet för folkrätten. Det kan vi inte tillåta. Som tur är finns det fortfarande länder som hyllar folkrätten - även om Sverige för tillfället lämnat denna skara.

Tre nya länkar, igen

Vi blir alltid så glada när några nya vänner och kamrater länkar till vår blogg. Nu har det hänt igen. Socialistbloggen, Vladde och Provocateur021 har länkat till Röda raketer. Som vanligt länkar vi tillbaka.

Vi firar med några låtar av och med Anne Feeney från Pittsburgh, Pa. Lyssna och njut!

Svenskar som fuskar

Bidragsfusket i Sverige uppgår enligt beräkningar till 10 miljarder kronor, enligt Delegationen mot felaktiga utbetalningar. Det är en stor summa pengar. Men i jämförelse med skattefusket är det ett mindre problem. Skattefusket i Sverige uppgår till 133 miljarder, enligt Skatteverket.

133 miljarder! Det motsvarar 10 procent av statens totala skatteintäkter eller 5 procent av BNP. Det är tretton gånger mer än bidragsfusket. Ändå är det mot bidragsfusket som regeringen sätter in de stora åtgärderna.

Försäkringskassan har fått 150 miljoner extra i anslag och hundratals nya tjänster för att jaga bidragsfuskare. Med hjälp av dessa åtgärder har 378 fuskare kunnat lagföras.

Men då det gäller skattefusket tillsätts inte hundratals nya tjänster för att jaga fuskare. Regeringens åtgärder på detta område handlar i stället om att sänka skatter, flytta skattebördan från säljare till köpare och att förenkla systemen. De stackars smarta skattefifflarna behöver alltså förenklade system!

Hur många svenskar ägnar sig åt bidragsfusk? Enligt en studie från Svenskt näringsliv fuskar 95 procent av svenska folket med bidragssystemen. Ändå lyckas de inte skramla ihop mer än tio miljarder i fuskpengar. Samtidigt är det oklart hur mycket som verkligen är fusk.
- Myndigheternas sätt att betala ut kan också vara fel, säger socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson.

Som jämförelse kan vi konstatera att den lilla grupp svenskar (ett hundratal personer) som placerat pengar på hemliga konton i furstendömet Liechtenstein lyckas undanhålla svenska staten 46 miljarder kronor.

Regeringens politik är alltså att sätta in de stora åtgärderna mot det lilla fel som de flesta svenskar är delaktiga i. Men den sätter in de små åtgärderna mot det stora fusk som en liten grupp rika svenskar ägnar sig åt. Regeringens mildhet i det senare fallet gör att åtgärderna inte handlar om att jaga skattefuskarna, utan om att förenkla systemen.

Regeringens prioriteringar är med andra ord mycket tydliga. Det motsvaras för övrigt av svenska direktörers inställning i frågan.
------
Läs Devrim Mavi om Sanningsfusk tidskriften Arena och "Bildt öppnar för skattefusk" i SvD. Lyssna också till Mats Kolmisoppis betraktelse i P1 (andra halvan av programmet).
Tidigare artikel: Små och stora fuskare

Estnisk rensning

Estland har en president som inte vill vara president för hela Estlands folk. Han heter Toomas Hendrik Ilves. En fjärdedel av estlands folk har ryska som modersmål. Men presidenten säger i ett uttalande att han inte har mer skäl att tala ryska "än att tala urdu". Urdu är ett språk som talas i Pakistan.

Estland har i århundraden tillhört Ryssland. Under en kort period mellan första och andra världskriget var det en egen stat. Med tanke på den långa gemensamma historien med Ryssland är det naturligt att det bor många ryssar i Estland. Men de har numera en president som tycker att ryssar är lika främmande för Estland som pakistanier.

Enligt Eurostat, EU:s statistiska byrå, har Estland den högsta andelen invånare som inte är medbogare i något EU-land - 27,8 procent av Estlands befolkning är inte EU-medborgare. Det beror på att den estniska regeringen och presidenten vill göra sig av med en stor del av sin befolkning. På presidentens hemsida finns texter på estniska och engelska - men inte på ryska.

Estlands president vill inte erkänna folk som inte är födda och uppvuxna i Estland. Själv är han född i Stockholm och uppvuxen i USA.

-------

För ett år sedan flyttade Estlands regering bort ett monument över dem som stupade i kampen mot Hitler.

-------

Corren, SvD, UNT, Allehanda, HN, E-kuriren, Privata affärer, Dalarnas tidningar, Karlskoga-kuriren

Danskt eller socialistiskt folkeparti?

En artikel i Flamman får oss att höja ögonbrynen. Danska partiet Socialistisk Folkeparti har börjat tävla med Dansk Folkeparti och Sarkozy i Frankrike om att komma med de hårdaste tagen mot bråkiga invandrare.

I en "akutplan" mot nya oroligheter föreslår partiet "massiva" polisinsatser och att man ska "slå ned på den hårda kärnan i indvandrargängen". Därefter ska man upptäcka unga i riskzonen. Därnäst är det föräldrarna som ska ta sitt ansvar och hålla ordning på sina barn. Slutligen ska man ordna fler fritidsaktiviteter för ungdomar.

Detta är vad SF tycker att man ska göra "här och nu". Planen beräknas kosta 215 miljoner danska kronor 2008. Vi undrar hur Dansk Folkepartis Pia Kjærsgaard ska kunna överträffa detta?

På "längre sikt" vill SF dock förbättra integrationen i Danmark och skapa ett mer "inkluderande" samhälle. Hur dessa mål på längre sikt ska uppnås förblir oklart. Planen innehåller nämligen inga åtgärder "här och nu" för det man vill åstadkomma på "längre sikt".

I akutplanen finns ingen antydan om vari orsakerna till de danska oroligheterna består. Och följaktligen finns inga förslag till åtgärder som angriper dessa orsaker. Såvida man inte helt enkelt anser att orsakerna består i kriminella invandrargäng och ansvarslösa föräldrar. "Slödder" i förorterna talade Sarkozy om.

Redan under den så kallade Muhammed-krisen undrade vi vart Socialistisk Folkeparti var på väg. Vi blev också förundrade när SF:s ledamot i Europaparlamentet anslöt sig till den gröna gruppen i stället för vänstergruppen. Nu kan vi konstatera att frågetecknen hopar sig.

Tyskt koalitionsdrama

Den tyska vänsterns stora valframgångar har skapat problem för det etablerade partiväsendet i Tyskland. I delstat efter delstat i västra Tyskland gör vänstern intåg i parlamenten. Enligt opinionsundersökningar i östra Tyskland är partiet redan det största av alla partier.

Den socialdemokratiska taktiken har hittills varit att vägra samarbeta med vänstern. Detta har skapat en fullständig blockering i flera delstatsparlament och en "storkoalition" med borgerliga CDU i förbundsdagen - trots att majoriteten av väljarna har röstat på vänstern, socialdemokraterna och de gröna.

Klaus Wowereit som är SPD-borgmästare i Berlin anser att denna taktik leder till att socialdemokraterna hamnar i en "babylonisk fångenskap med CDU". Wowereit leder sedan länge Berlin tillsammans med vänstern.

Men nu börjar socialdemokraterna vackla i sin vägran att samarbeta med vänstern. I östra Tyskland följer de redan principen att låta partiet i de enskilda delstaterna avgöra om de vill samarbeta med vänstern eller inte. Nu kan en liknande princip vara på väg även i västra Tyskland.

På måndagen beslutade partiledningen i Berlin att ge SPD i Hessen fria händer att samarbeta också med vänsterpartiet i koalitionsförhandlingarna. Därmed har partiledningen gett sitt stöd till partiordförande Kurt Becks linje. SPD söker i första hand en koalition med liberala FDP och de gröna. Men om detta misslyckas lämnar man dörren öppen för samarbete även med vänstern.

SPD:s gruppledare i förbundsdagen Peter Struck ser denna lösning som den allra sista. Men om FDP vägrar att samarbeta med socialdemokraterna kan ett samarbete med vänstern vara "en sista utväg". Alternativet i Hessen är att låta CDU-ministerpresidenten Roland Koch förbli i ämbetet "för evigt", som Struck uttryckte det.

Även de grönas gruppledare i förbundsdagen Renate Künast säger sig vara öppen för samarbete med vänsterpartiet. "Innehållet måste bestämma, därför kommer vi att tala med dem liksom med SPD", säger hon.

Vänsterpartiets ordförande Lothar Bisky har bekräftat att vänstern i Hessen är beredda att stödja valet av socialdemokraten Andrea Ypsilanti till ministerpresident.

På riksplanet följer socialdemokraterna fortfarande sin vägrarlinje. Men för hur länge? SPD:s omsvängning i taktiken mot vänstern har redan fått regeringssamarbetet med CDU att gnissla.
-------
FAZ, ND, JW, DN
Tidigare artiklar:
Seger för vänstern på Cypern och i Hamburg
"Die Linke är Tysklands hetaste parti just nu"
Läs- och lyssnartips
De tyska sossarnas beröringsskräck
Stora valframgångar för vänstern i Västtyskland

Seger för vänstern på Cypern och i Hamburg

Kommunistledaren Dimitris Christofias valdes till Cyperns president på söndagen. Och i Hamburg visar de första valsammanräkningarna att vänsterpartiet tagit sig in i delstatsparlamentet med 6.4 procent av rösterna.

Dimitris Christofias från Akel är den förste kommunistiske presidenten i Cyperns historia. Han vann valet med siffrorna 53.48 procent mot 46.42 för motkandidaten. Denna valseger väntas ge kraft åt kampen för återförening av Cypern. Christofias har redan fått motta gratulationer från såväl motkandidaten, från förre presidenten och från ledarna för de stora partierna i Grekland.

I Hamburg har kristdemokraterna, de gröna och liberalerna backat, medan socialdemokraterna och vänstern gått framåt. Liberala FDP ser just nu ut att förlora sin representation. Den största framgången ligger hos vänstern, som tidigare saknat representation i Hamburg.

Detta gör att det tyska vänsterpartiet nu är Tysklands tredje största parti i delstatsparlamenten. Vänstern har med sina 175 mandat passerat både de gröna (129 mandat) och liberala FDP (107 mandat).

Framgångarna för vänstern i Hamburg innebär att det nu finns majoritet för en koalition mellan vänstern, socialdemokraterna och de gröna. Samtidigt har socialdemokraterna svårt att acceptera vänsterpartiets intåg i de västtyska parlamenten. Taktiken har hittills varit att till varje pris försöka utesluta vänstern från inflytande genom att SPD gått in i storkoalition med borgerliga CDU. Denna taktik kommer dock inte att fungera i längden .
-------
SvD, SvD, DN, DN
Kommunismen går framåt
"Die Linke är Tysklands hetaste parti just nu"

Kommunismen går framåt

Enligt Svenska Dagbladet kan en kommunist bli Cyperns näste president:

"Kommunistledaren Dimitris Christofias är klar favorit till segern när Cypern väljer president på söndagen."

Dimitris Christofias, som leder kommunistpartiet Akel, har fått stöd av tre andra partier inför den avgörande valomgången.

Både mitten-högerpartiet Diko, socialistiska Edek och de gröna stöder kommunisten Christofias och uppmanar sina väljare att rösta på honom. Det ger Christofias stöd av ungefär 58 procent av väljarkåren.

På översta bilden syns Dimitris Christofias tillsammans med grekiska kommunistpartiets ordförande Aleka Papariga under en demonstration mot kriget i Irak.

DN

"Die Linke är Tysklands hetaste parti just nu"

I dagens DN skriver Jan Lewenhagen om det tyska vänsterpartiet:

"Die Linke - så heter partiet som är på väg att plöja en djup vänsterfåra i det tyska politiska landskapet. Tusentals missnöjda tyskar går åt vänster, och de andra partierna måste följa efter."

På söndag är det delstatsval i Hamburg. Die Linke väntas få omkring tio procent av rösterna.

Tyvärr finns inte artikeln i tidningens nätupplaga. Däremot finns en annan artikel som redovisar att vänsterpartiet nu är det största partiet i östra Tyskland. I öst får vänstern 29,7 procent av sympatierna. I hela Tyskland 11 procent och är därmed Tysklands tredje största parti.

Bilder från ett valmöte i Hamburg. På den översta bilden Gregor Gysi, som tillsammans med Oskar Lafontaine, är partiordförande.

Tidigare artiklar om tyska vänstern:
Ett vänsterhotell i skogen
Läs- och lyssnartips
De tyska sossarnas beröringsskräck
Stora valframgångar för vänstern i Västtyskland

Uppdatering:

Aftonbladets ledare "Berlins borgmästare: Inget tabu mot vänstern"

Om demokrati

Vi hörde i veckan folkpartiets Birgitta Ohlsson debattera Kuba med Lars Ohly i radions P1 morgon. Hon sa att man måste vara "glasklar" i fråga om demokrati och diktatur. Vi tyckte att det var en intressant formulering. Är frågan glasklar? Och: Är frågan om demokrati och diktatur en motsättning mellan höger och vänster?

Det finns få politiker som i dagens samhälle förespråkar diktatur. De flesta förespråkar demokrati, åtminstone som allmänt begrepp. Det gäller såväl höger som vänster. Inte ens historiskt finns några större motsättningar mellan höger och vänster då det gäller själva ordet demokrati. Striden har närmast stått mellan vilka som ansett sig vara mest demokratiska.

Inte ens Sovjetunionen tog avstånd från demokrati. I stället förespråkade man en särskild form av demokrati - sovjetdemokratin. Ibland framför kritiker av marxismen att begreppet proletariatets diktatur är ett bevis för att socialister vill ha diktatur i stället för demokrati. Men inte heller detta argument är giltigt. Proletariatets diktatur existerar i marxistisk tradition som en beskrivning av ett övergående stadium i en revolutionär omvandling av samhället. Även detta stadium kännetecknas av att majoriteten av folket ska delta i utövandet av styrelsen. Och det ska ske i majoritetens intresse. (För att undvika missförstånd vill vi påpeka att även vi är medvetna om att begreppet missbrukats och använts för att rättfärdiga diktatur. Vi talar här om begreppets innebörd i marxistisk teoribildning.)

Birgitta Ohlsson framhöll i radiodebatten att man inte kan ställa demokrati och välfärd i motsättning till varandra, så att man t ex väljer att antingen ha demokrati eller social välfärd. Demokratin är för henne överordnad allt annat. Lars Ohly instämde i detta.

Vi anser att detta är att förenkla frågan om demokrati för mycket. Redan den grekiske filosofen Aristoteles insåg att demokrati och jämlikhet förutsätter varandra. Han menade att deltagarna i ett demokratiskt sammanhang måste vara någorlunda jämlika varandra för att demokratins idé ska fungera.

I ett socialt ojämlikt samhälle får en del människor större verkligt inflytande genom ekonomisk makt och utbildning. I ett samhälle där stora delar av människors liv och vardag styrs av privata och individuella lösningar blir detta särskilt tydligt.

En annan fråga som styr demokratins möjligheter är huruvida en stat utsätts för hot eller inte. Det kan gälla såväl yttre som inre hot. Den svenska demokratin krympte under andra världskriget. Den amerikanska demokratin har krympt efter 11 september 2001. USA:s krigföring mot Kuba, som militärt och ekonomiskt har pågått sedan 1962, har inte gynnat demokratin på Kuba.

Frågan om en nations självbestämmanderätt är väsentlig för demokratins förverkligande. Därför är inställningen till USA:s krigföring mot Kuba ett väsentligt kriterium på om man vill gynna demokratins utveckling i detta land. I den frågan slirar många liberaler.

Ordet demokrati brukar översättas med folkstyre. Om folkstyre ska råda som allmän princip för samhället blir det intressant att fråga vilka delar av samhället som underordnas demokratins princip och vilka delar som hanteras privat och individuellt.

De delar av samhället som styrs privat och individuellt styrs inte demokratiskt. På dessa områden är det penningens makt som råder. Där är vi inte lika. Där gäller inte en människa en röst.

Vi anser att det största hotet mot demokrati i dag kommer från en strävan att privatisera allt större delar av människors liv och vardag. Till detta undandragande av större och större delar av samhällslivet från demokratin bidrar inte sällan liberaler. Detta faktum borde vänstern tydligt betona.

En klassisk fråga när det gäller demokrati är: Demokrati för vem? En annan fråga är: Demokrati över vad?

Där demokrati inte råder, så är det en annan princip som råder.

Sossarna ute och cyklar i Kosovo

Socialdemokraternas utrikespolitiske talesman anklagar utrikesminister Carl Bildt för att han inte snabbt nog vill erkänna Kosovo som ett självständigt land. Dess värre måste vi konstatera att Ahlin är ute och cyklar. Han har helt enkelt lagt de folkrättsliga principerna på hyllan.
Ahlins beteende vittnar om att även de svenska socialdemokraterna är beredda att underminera FN-systemet.

Kosovo har i dag ensidigt utropat sig självständigt, dock utan de förutsättningar som FN kräver.

Det känns lite ovant att berömma utrikesminister Carl Bildt och kritisera socialdemokraterna. Men i frågan om Kosovos "självständighet" är det på sin plats. Det är klokt att hålla sig till folkrättsliga principer.

–Jag tror att Urban är rätt mycket inspirerad av en del militanta amerikanska tongångar, säger Bildt till SvD.

EU ger sig nu in i ett getingbo utan mandat från FN. Som SvD:s kommentator Rolf Gustavsson skriver:

"Politiskt är det minst lika paradoxalt att EU medverkar i ett statsbygge som på i huvudsak etniska grunder ytterligare splittrar upp före detta Jugoslavien. EU har under drygt femton år med stor möda försökt europeisera Balkan, befrämja demokrati och rättssamhälle för att därigenom övervinna gränser och etnisk uppsplittring. 'Standard före status' kallades den linjen, medan resultatet blivit det omvända."

SvD, SvD, DN, DN, DN, DN

När Sveriges konung hjälpte Hitler

Bild: Från vänster nuvarande kungens pappa Gustav Adolf, Hermann Göring och Gustav V.

När Hitler 1940 hade ockuperat Österrike, Tjeckoslovakien, Polen, Danmark. Norge, Belgien, Holland och Frankrike, så ville Hitler ha fred med Storbritannien.

I det läget fanns det folk som ville hjälpa Hitler att skapa en hitlersk fred. En av dem var Sveriges dåvarande regent, Gustav V. Han skrev ett brev till Storbritannien där han uppmanade landet att acceptera en "fredlig uppgörelse".

Sverige hjälpte vid den tidpunkten Tyskland att kriga genom att förse Tyskland med större delen av den järnmalm det behövde för krigsindustrin. Under det första krigsåret räknade tyskarna med att få elva miljoner ton svensk järnmalm för att täcka sitt årliga behov som uppgick till femton miljoner ton.

Winston Churchill, som var premiärminister i Storbritannien, svarade till den svenske kungen:

"Innan en sådan begäran eller sådana förslag ens kan tas under övervägande måste Tyskland ge effektiva garantier i gärningar, inte i ord för att frihet och självständighet åter ges åt Tjeckoslovakien, Polen, Norge, Danmark, Holland, Belgien och framför allt Frankrike."

Den svenske kungen krävde inte någon frihet åt de ockuperade länderna. Han ville bara ha fred. Det vill säga, Hitlers fred.

-------

När Sveriges konung stödde Hitler

"Churchill fick vredesutbrott över svenske kungens svek"

Ur Sveriges nazistiska förflutna

Ett vänsterhotell i skogen

I Elgersburg i den tyska delstaten Thüringen ligger ett hotell med en lite speciell historia. 1925 köptes det in av den tyska Röda Hjälpen och gjordes till ett hem för barn till politiska fångar. Hotellet fick namnet MOPR-Kindheim (MOPR barnhem). MOPR är den ryska förkortningen för Internationella Röda Hjälpen - Mezhdunarodnoye Obshtchestvo Pomoshtchi Revolutzioneram. I mitten av 1920-talet hade kommunisterna majoriteten i Elgersburgs kommun.

Barnhemmet invigdes på påsksöndagen 1925 av Wilhelm Pieck och "en svensk kamrat" (som vi inte lyckats hitta namnet på). Redan vid invigningen klagjordes att detta inte skulle vara ett hem för fattiga barn, utan ett hem för barn till framstående arbetarkämpar som fängslats för sitt politiska engagemang. Fram till 1933 fick tusentals barn möjlighet att komma till detta hem och få "en egen säng" och "bad två gånger i veckan".

MOPR-Kindheim fick understöd av många framstående tyska kulturpersoner som Egon Erwin Kirsch, Heinrich och Thomas Mann, Kurt Tucholsky, Käthe Kollwitz, Heinrich Zille och Albert Einstein.

Efter nazisternas maktövertagande 1933 tog nazisterna över hemmet och gjorde om det till ledarskola för Hitlerjugend och som hem för officerare.

Efter nazidiktaturens slut 1945 övergick hemmet först till organisationen Volkssolidarität och senare till det tyska socialistiska enhetspartiet, SED. Det fungerade under DDR-tiden som semesterhem för partimedlemmar och utländska gäster. Efter murens fall övergick ägandet till det tyska vänsterpartiet, en av få egendomar som partiet fick behålla.

Idag heter hotellet "Hotel Am Wald" och är öppet för allmänheten. För en relativt billig penning kan man bo på hotellet och äta typisk thüringsk mat i hotellets restaurang.

Utsikten från hotellet är bedårande och lämpar sig väl som utgångspunkt för vandringar i skog och berg. Just i dessa berg fann den tyske diktaren Goethe inspiration genom vandringar som finns utmärkta på kartor. Hotellet är också en utmärkt utgångspunkt för att besöka de närbelägna städerna Weimar, Erfurt och Jena.

-------

Hotel Am Wald

Läs- och lyssnartips

Dagens eko har idag kommit fram till samma analys av det politiska läget i Tyskland som vi på denna blogg presenterade för en vecka sedan. Gott så!

"Det tyska vänsterpartiet die Linke, med rötter i den östtyska kommunismen, etablerar sig nu också i västra Tyskland", meddelar Ekot. "Det var det partiet som vann vänsterväljarna i de båda delstatsvalen förra helgen. Men något samarbete intresserar inte den tyske socialdemokratiske ordföranden Kurt Beck."

– Ju starkare die Linke blir, desto mer rör sig de andra partierna mot social rättvisa. Det är huvudsaken. Vi kommer att fortsätta förändra politiken, säger Oskar Lafontaine, tidigare socialdemokratisk partiordförande och finansminister, numera en av två ordföranden för tyska vänsterpartiet.

Den andre ordföranden, Lothar Bisky, anser att socialdemokraterna måste bryta med sin blockad mot vänsterpartiet och låta vänstermajoriteten bland väljarna få genomslag i regeringspolitiken - både nationellt och lokalt:

– Muren mot vänsterpartiet måste falla, säger han.

Konsekvensen av socialdemokraternas blockad mot vänsterpartiet är att socialdemokraterna samregerar med borgerliga CDU och att vänstermajoriteten bland väljarna inte blir regeringspolitik. En inriktning som uppenbart ogillas av väljarna.

På det nationella planet ligger det nya vänsterpartiet Die Linke på 14 procent av väljarsympatierna, enligt DN. En röd-röd-grön koalition i Tyskland skulle få 49 procent av rösterna, medan CDU och liberalerna stannar på 46 procent.

I SvD tvingas till och med ledarskribenten Claes Arvidsson medge att "Die Linke segrade":

– Man tog sig över spärrgränsen på fem procent inte bara i Niedersachsen utan också i Hessen, det vill säga i en av väst­ra Tysklands riktigt tunga delstater.

-------

Lyssna på Ekots inslag!

Borgarna säljer ut Sverige till shejker

Det är viktigt för den borgerliga alliansen att minska det statliga ägandet. Därför säljer de ut svenska statliga företag - men intressant nog till en annan stat.

Borgarregeringen har nu sålt det svenska statliga OMX till staten Dubai, som är en del av Förenade Arabemiraten.

Blir Sverige på detta sätt mer demokratiskt?

Dubais regent, shejk Mohammed bin Rashid al-Maktoum utnämnde i fredags sin son till kronprins. Han utsåg också sin bror och sin andre son till viceregenter.

Shejk Mohammed är även försvarsminister, premiärminister och vicepresident i Förenade arabemiraten, som Dubai är en del av.

Dubai är med andra ord en mycket demokratisk stat som kan handha till exempel svenska pensionspengar mycket bättre än den svenska staten.
--------
Approximation
DN, DN, SvD
Amnesty
OMX

Nya bloggkamrater

Vi har umgåtts en del med Björn Nilsson som har bloggen Björnbrum även tidigare. Men nu har vi bestämt oss för att göra förhållandet stadigare och länka till varandra. Björn skriver klokt, okonformistiskt och revolutionärt. Det gillar vi!

Helena Duroj med bloggen Politik och poesi är en nyare bekantskap. Hon kallar vår blogg "tuff och rebellisk". Det gillar vi också! Själv blandar hon dagskommentarer med egna dikter.

Angelo med bloggen Bygg ett bomb skriver huller om buller om högt och lågt. Det var där vi fann den fina skämtteckningen ovan.

Vi firar denna nya länktrio med den poetiska Te recuerdo Amanda av och med Victor Jara.

De tyska sossarnas beröringsskräck

Tyskland har så här på måndagen vaknat upp i ett nytt politiskt landskap. Vänstern är idag ett normalt inslag i den tyska politiken, även den västtyska.
-Tyskland har fått ett fempartisystem, som en av vänsterpartiets ledare, Gregor Gysi, uttryckte det i går kväll.

Snart tjugo år har gått efter Berlinmurens fall. För borgarna innehöll den händelsen så många önskedrömmar om att vänstern för evigt skulle försvinna ur politiken.

Dagen efter delstatsvalen i Niedersachsen och Hessen har den önskedrömmen kommit på skam. Hela det gamla politiska etablissemanget letar efter utvägar för att hålla den gamla drömmen vid liv. Det tyska vänsterpartiet är hela det politiska etablissemangets största problem.

Läget är sådant i Tyskland att det egentligen finns en vänstermajoritet bland väljarna. Nåja, åtminstone röd-röd-grön majoritet. Det vill säga sossarna, vänsterpartiet och de gröna har en majoritet av de tyska väljarna bakom sig.

Men eftersom de tyska socialdemokraterna vägrar samarbeta med vänsterpartiet på riksplanet har de föredragit att gå i koalition med borgarna och låta Angela Merkel (CDU) vara förbundskansler.

Det tyska vänsterpartiet har haft sitt starka fäste i östra Tyskland, det före detta DDR. Där har de hela tiden sedan murens fall haft 15-20 procent av rösterna (eller mer). I västra Tyskland har de tidigare samlat en eller två procent av rösterna. De västtyska politikerna har därför, i det längsta, hoppats att vänstern ska hållas till östra Tyskland. Från och med i går är det inte längre möjligt. Idag har den nya tyska vänstern representation också i de västtyska delstaterna Bremen, Niedersachsen och Hessen. Vänsterns röstetal har fem- eller sjudubblats.

I Hessen har vänstern blivit tungan på vågen. Det finns en röd-röd-grön majoritet. Frågan blir därför om socialdemokraterna vågar lämna sin beröringsskräck och låta vänstermajoriteten bland väljarna bli regeringspolitik. Eller om de av rädsla för att förknippas med vänstern hellre går i koalition med borgarna som på riksplanet.

I längden kan inte beröringsskräcken hålla. Tyska SSU:s ordförande Franziska Drohsel anser att socialdemokraterna måste finna ett "praktiskt och sakligt umgänge" med vänsterpartiet. Hon konstaterar att den regerande borgmästaren i Berlin, Klaus Wowereit, har det. Och att han är tillfreds.
-------
Stora valframgångar för vänstern i Västtyskland
DN, DN, DN, SvD, SvD
Tyska vänsterpartiet

Stora valframgångar för vänstern i Västtyskland

Idag har det varit val i de västtyska delstaterna Niedersachsen och Hessen. Båda delstaterna tillhör de folkrikaste i Tyskland. Och i båda valen har det nya tyska vänsterpartiet skördat stora framgångar.

För närvarande står det klart att vänstern tar sig in i delstatsparlamentet i Niedersachsen med 7,1 procent av rösterna. Vid förra valet fick dåvarande vänsterpartiet endast en procent.

I Hessen ligger vänsterpartiet och darrar på 5-procentsspärren. Om vänstern lyckas ta sig in även där kommer de att kunna bidra till maktskifte i delstaten.

-Därmed visar det sig att vänsterns tidigare framgångar i Bremen inte var någon dagslända, säger Dietmar Bartsch från Die Linke.

Vänsterns intåg i de västtyska delstatsparlamenten förändrar hela den politiska kartan i Tyskland. I dagens båda delstatsval har borgerliga CDU fått vidkännas stora förluster.

-------

Uppdatering:

Enligt ZDF:s kommentator har Die Linke nu 5,1 procent i Hessen (Det finns en valkrets kvar att räkna. Men enligt kommentaren tror man inte att den kan påverka). Alltså tycks det nu som att vänsterpartiet har röstats in även i Hessen.

Det är även intressant att SPD:s ledare i Hessen, Andrea Ypsilanti som också gjort framsteg, har drivit en tydligare vänsterpolitik än partiet i övrigt. Det kommer att påverka socialdemokratins politik i hela Tyskland.

Vänsterpolitik är en valvinnare!

SvD, DN

Ur Sveriges nazistiska förflutna

Som en åminnelse denna dag publicerar vi här ett par bilder ur Sveriges närhistoria. Ovan syns den svenska militärledningen som gratulerar Adolf Hitler på 50-årsdagen den 20 april 1939. Från vänster syns Chef des Protokolls friherre von Doernberg, Adolf Hitler, Sveriges minister i Berlin Arvid Richert, Chefen för försvarsstaben generallöjtnant Olof Thörnell, Chefen för marinen viceamiral Fabian Tamm, Chefen för arméstaben generalmajor Helge Jung, Kapten friherre Gösta Stedingk. (Dåvarande moderatledaren Gösta Bagge syns inte på bilden.)

Med tanke på hur dåvarande svenska soldatinstruktion såg ut, så är det inte förvånande att just Hitler firades av den svenska militärledningen:

"Det är i folkets rasegenskaper som vår förmåga och kraft ytterst bottna. För en nation är bevarandet av rasens goda egenskaper av utom ordentlig betydelse i den ständigt fortgående tävlingskampen mellan folken. Nationens kraft, välstånd och kultur bero därav. Därför utgör blandning med en icke likvärdig ras en av de största farorna för ett högt stående folk."
Ur "Soldatinstruktion. Allmän del. Vårt fädernesland och dess försvar". 1929-1943

Och här har vi nuvarande svenske kungens pappa, arvprins Gustav Adolf, som skänker en slant till Winterhilfswerk i januari 1939.

Dagens citat

- Den här regeringens popularitet är inte bedövande just nu bland det svenska folket. Det drabbar oss alla.

Göran Hägglund, ordförande för kristdemokraterna
-------
DN, AB, SvD

Historielektion

Om förspelet till andra världskriget. Vem eller vilka hjälpte Hitler att starta krig? Hade Hitler kunnat stoppas? Hur agerade västmakterna?

Vi hittade en intressant sammanfattning i en initierad bok:

"Som vi har sett skulle Storbritannien och Frankrike med Rysslands hjälp ha kunnat ingripa och sätta stopp för Hitler utan att behöva riskera särskilt mycket vid en rad tillfällen:
1936 när tyskarna tågade in i det demilitariserade Rhenlandet, 1938 när de tog Österrike och hotade med krig i Europa för att få sudetområdet, till och med när de...lade beslag på Tjeckoslovakien.

Men den fredstörstande Chamberlain hade ryggat tillbaka för sådana åtgärder. Och inte bara det: han hade själv ingripit, han hade riskerat - det var hans egna ord - sin politiska karriär för att hjälpa Adolf Hitler att ta vad denne önskade från grannstaterna. Han hade inte gjort någonting för att rädda Österrikes självständighet.
Han hade förenat sig med den tyske diktatorn för att krossa Tjeckoslovakien - det enda verkligt demokratiska landet vid Tysklands östgräns, den enda stat som var positivt inställd till västmakterna och som stödde Nationernas förbund och tanken på kollektiv säkerhet.
/---/
Sedan Chamberlain frivilligt och hänsynslöst hade låtit så mycket gå förlorat företog han sig nu i en handvändning, på grund av sin lättförståeliga bitterhet när Hitler ockuperade återstoden av Tjeckoslovakien, att på egen hand ge en garanti åt Polen - ett land som styrdes av en politiskt oduglig klick 'överstar' vilka dittills intimt hade samarbetat med Hitler, vilka som hyenor hade slutit sig till tyskarna för att slita bitar ur Tjeckoslovakien och vilkas land militärt sett var omöjligt att försvara just på grund av de tyska erövringar som Storbritannien och Polen hade hjälpt Hitler att göra."

Ur Det tredje rikets uppgång och fall av William L. Shirer

Say no more

Center for Public Integrity, en Washingtonbaserad organisation som i allmänhetens tjänst bevakar maktpersoner och -institutioner, har dokumenterat 935 lögner som USA:s politiska ledning gjorde sig skyldig till före invasionen av Irak.

Det fanns även svenska politiker som tyckte att Sverige skulle ge sig in i detta krig med stridande trupp.
-------
DN

Fritt fall fortsätter

Ännu en opionsundersökning bekräftar att svenska folket inte gillar alliansregeringens politik. Regeringen har stöd av mindre än 40 procent, medan oppositionen stöds av mer än 56 procent, enligt Sifo som publiceras i SvD och GP idag.

– Det finns inget tecken på att accelerationen nedåt för regeringen avstannar. Fallet fortsätter, säger Sören Holmberg, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.

Regeringen kan dock glädja sig åt att ha ett starkare stöd, även om det minskar, bland pensionärerna. Oppositionen däremot har ett klart övertag bland unga väljare i gruppen 18-29 år.
– Det är dryga 30 procentenheters skillnad i den gruppen till oppositionens fördel, säger Toivo Sjörén, chef för Sifos opinionsundersökningar.

Men, men, som statsminister Fredrik Reinfeldt så träffande förklarar:

"Ni ska veta, kära väljare, ni som blir uppringda av Sifo och Temo och allt vad de heter och som ställer frågan vilket parti ni skulle rösta på i dag, att den som svarar Socialdemokraterna inte har en aning om vilken politik han eller hon sagt ja till." (ur Riksdagens snabbprotokoll, den 16 januari 2008)

Väljarna förstår inte! Det har Reinfeldt observerat tidigare. ”Svenskarna är mentalt handikappade", som han så klokt förklarade i sin bok Det sovande folket.
-------
Läs även Badlands Hyena.

En israelisk-palestinsk dirigent

- Vi är välsignade - eller förbannade - att leva med varandra. Och jag föredrar det förstnämnda, säger den israeliske och numera även palestinske pianisten och dirigenten Daniel Barenboim om förhållandet mellan israeler och palestinier.

- Det faktum att en israelisk medborgare kan beviljas ett palestinskt pass kan vara ett tecken på att det faktiskt är möjligt, tillägger han. Barenboim är den förste israel som blivit hedersmedborgare i Palestina.

Barenboim, som förra lördagen gav en konsert i Ramallah på Västbanken, säger att det är en stor ära att få palestinskt pass.

- Jag har accepterat det därför att jag tror att det israeliska folkets och det palestinska folkets öden är oupplösligt sammanknutna.

Barenboim är för närvarande ledare för Staatsoper Unter den Linden i Berlin. 1975-1989 ledde han Orchestre de Paris och 1991-2006 Chicago Symphony Orchestra.

Nästa år kommer han att dirigera nyårsdagskonserten i Wien.

Märkligt nog verkar varken DN eller SvD ha nappat på denna nyhet.
-------
Daniel Barenboims hemsida
New York Times
Sveriges Radio

På ett sluttande plan

Moderaterna rasar fem procentenheter i Demoskops senaste mätning. Regeringen har stöd av 38,6 procent av svenska folket mot oppositionens 57,6 procent. Det skiljer nu nästan 20 procentenheter mellan regering och opposition.

Regeringen börjar bli desperat. Likaså SvD:s ledarblogg. "Om inte Reinfeldt skruvar upp trycket går det åt skogen", skriver den.

- Vi måste mycket tydligare jaga Mona Sahlin, säger moderaternas partisekreterare Per Schlingmann.

Att jaga Mona Sahlin betyder också att jaga ABF och Lärarförbundet. Och alla andra som regeringen inte gillar.

Vi undrar om detta kommer att hjälpa regeringen? Knappast. Däremot riskerar borgarna att få en så stor del av svenska folket emot sig och så bittra fiender att de inte kan komma tillbaka till regeringsmakten på många, många år.