Svenska panoptikon

Här kommer en till av Gustav Johanssons dikter, Svenska Panoptikon från 1924:

Hur kortvarig är inte storhetens glans!
Hur flyktig all jordisk fröjd!
Allt heligt störtas i yrande dans
från sin otillgänglighets höjd.
Det var som en stöt mot den rätta tron,
som ett uppenbart helgerån
då nyss man slog bort på offentlig auktion
vårt Svenska Panoptikon.

Där slumpades tidens stormän bort
för en femma pr styck, ungefär.
Kung Gustaf blir skyltdocka inom kort
i en antikvitetsaffär.
För all del! Allt på sin rätta plats,
ty knappt är det sparsamhet
att hålla ett dussin dyra palats
för en enda antikvitet.

Ännu råder sorg som ej gränser vet
i de svenska allmogehem,
där man ansett som första klass sevärdhet
Panoptikons: ”Vem är vem?”
Men torka ögonen, lantliga ros!
Begråt ej mer det som var!
Om än det gamla har gått sin kos
så finns Panoptikon kvar.

Men minns att vi lever i radions
och filmkonstens tidevarv
- för att inte tala om Stadions –
och att vårda ett sådant arv
som museer med stumma och stela skelett
det har släktet vuxit ifrån.
Nu krävs ett talande vaxkabinett
ett rörligt Panoptikon.

Var tröst, problemet är redan löst.
Panoptikon lever än!
Det visas lite varstans i höst,
ty då är det väl igen.
Spektaklet har sin givna publik,
som finner det ganska nätt
med detta – ifråga om stil och teknik –
moderna vaxkabinett.

Vid seklets början gjorde sig bred
en ny och bekväm teori,
som varje slöfock i blusmännens led
fann särskilt behag uti.
Man ska rösta, men kampen fly,
så växte man in efterhand,
direkt, utan bråk eller huvudbry
i de stekta sparvarnas land.

Nu återstår tomma ruiner blott
av detta lärosystem.
En världsbrand och klasskrig av väldiga mått
har medfört nya problem.
Men varje bekvämlighetslärans profet
förseglar sin almanack.
När kriget bröt ut över vår planet
deras hjärnor slog stopp och back.

Vad sedan timat de alldeles glömt
om de ens det någonsin känt.
Det är liksom något de en gång drömt,
men som troligen aldrig hänt.
De har samma utnötta skivor än
på sin skrällande grammofon,
det lugna växandets talesmän
- vårt Svenska Panoptikon.

En gnista rebellisk i ungdomens vår
det är kanske lite var.
Men hur många förmår medan åren går
behålla sin ungdom kvar?
Problemet är svårlöst, men däremot
är det tydligen ganska lätt
att stanna och stelna som gumman Lot
i ett andligt vaxkabinett.

Men vore jag barn av den skumma tid
då man trodde på Gud och Fan,
då skulle jag stilla knäböja vid
min kammardörr en gång om dan
och be att få gå genom årens rad
med ungdomlig vakenhet,
så länge den fortsätter, min promenad
genom livets steniga vret.

Men kunde den inte beviljas, min bön,
begärde jag strax biljett
till den evigt brinnande svavelsjön
eller himmelens änglabalett.
Det är bättre att hängas som käck rebell
under brackornas dumma hån
än att hamna i väntan på levnadens kväll
i ett andligt Panoptikon.

Gustav Johansson som ung charkuterist (ovan till vänster).

-------

Fler dikter av Gustav Johansson:

Lovsång till klassamarbetet

Vid de mördade kamraternas grav

Till Martin Andersen Nexös 70-årsdag

Lovsång till klassamarbetet

En kuplett som skrevs 1928 av Gustav Johansson i samband med socialdemokratiska ungdomsförbundets ”vandrande gesäll” turné.

(Mel.: Hand i hand eller eng. Side by side)

Klara strupen, gesäller!
Sjung om demokratin
en klang- och jubel- och solskenssång
så rörande och fin.
Alla tongångar skvallrar
om vårt demokratiska nit.
Det är så stämman dallrar
en verkligt känslig bit.

Säg, varför ska klasserna kivas?
I folkhemmet bör dom väl trivas.
Lyss till mitt rop:
slå er ihop
hand i hand!
Det är fattigt och trist för dom flesta
men tyder man allt till det bästa,
så går proletärn
och mångmiljonärn
hand i hand.

Från Haparandas knutar
till Ystads pantkontor
varhelst en trashank kutar
är han Kreugers och Wallenbergs bror.
Kung Gustav med krona och spira
och sjåarn som halsar en bira
bör väl ändå
enas och gå
hand i hand.

Uti dagspolitiken
kan vi enas galant
ifrån vår lilla ”vänster”-klick
till högerns ytterkant.
Lite får det ju svamlas
för galleriet ibland
men oftast kan vi samlas
för kung och fosterland.

Se, Forslund, Sydow och Söder
ska döma mot strejker som bröder,
de åtog sig käckt
att skaffa respekt
hand i hand
med böter, straff och batongslag
för Ekmans ryktbara tvångslag,
som Möller och han
rodde i lann
hand i hand.

Per Albin oss försvarar
med Hedengrenarmén,
vi sitter ju som starar
på samma bräckliga gren.
Och gäller det hetsa nationen
i kamp mot Sovjet-Unionen
går Engberg och drar
med Ljunglund i par
hand i hand.

På den fackliga fronten
tystnar stridernas dån
nu gör von Sydow enhetsfront
med Edvard Johansson.
Strejker får inte tänkas
enligt Thorberg, Sydow och Mond
nej, lönerna ska sänkas
i frid och samförstånd.

Dom går inte längre och smyger
i samarbetet med Kreuger,
nej, öppet och fritt
i samhällets mitt
hand i hand.
Från träsket flyter en dybäck
direkt till Lindman och Lübeck,
där går reformism
och kapitalism
hand i hand.

Får denna vackra telning
en lämplig, öm kontroll
blir LO underavdelning
till trusten Kreuger & Toll.
Så bara man blundar för faran
och snällt sticker huvut i snaran
och bara står still,
så stryper dom till
hand i hand.

Förr så var vi marxister
och slogs mot statskyrkan, men
nu enas prästerna och vi
i Folkets Hus igen.
Jändels psalmer i Frihet
når upp till Guds tron lika bra
som ”mästarns” bön och skriet
från Filadelfia.

Fast prästerna nyss tog en brottning
om Anderssons himmelska drottning,
bör dom ändock
klippa sin skock
hand i hand.
Fast mest vi ägnar vår dyrkan
den allena och saliga kyrkan,
går alla som vill
åt himmelen till
hand i hand.

Och varför går väl Nathan
mot djävulen i kamp?
I kristna tron är ju Satan
en mycket betydande pamp.
Vi reser en vård uti marmor
beskrivande fan och hans farmor
huggna i sten
med prästen Hallén
hand i hand.

(Vi hittade inte alla referenser. Hoppas de vi hittade blev korrekta.)

Apropå skoldebatten

Vi hittade ett eldande inlägg i skoldebatten av den gamla svenske nazistledaren S.O. Lindholm.

Under rubriken "Bort med mångläseriet! Skolungdomen förkväves! Mera fritid kortare arbetstid! skriver han i tidningen Stormfacklan nr 22 1936:

”Det finns annat som kan bryta ungdomens kraft än bara ett osunt nöjesliv och en andlig förgiftning. Det är den överansträngning som det nuvarande skolarbetet medför.

Hela vårt modärna samhälle är inriktat på att tukta människorna till lydiga tjänare under den s k utvecklingen… Är det vettigt att unga pojkar och flickor skall slita sönder sig på detta stormpluggande av ett 10-tal ämnen, av vilka de för sin framtida utbildning komma att behöva högst tre eller två… Modersmål, tyska, engelska, franska, latin, matematik, fysik, kemi, historia, geografi, kristendom och inte nog med det! Mångläseriet är helt enkelt vansinnigt… Allra värst kommer denna ständiga kunskapsjakt att skada nerverna… Följden blir att det unga släktet i grund fördärvas… Res dig, svenska ungdom, till kamp mot detta slaveri!... Vi rikta oss inte mot föräldrar och lärare vilka också äro offer för den allmänna hetsen, som det rådande ekonomiska systemet framskapat!

Unga kamrater i lärdomsindustrierna! Kämpa med Nordisk Ungdom för den verkliga framtiden: ett sunt och livsdugligt arbetande folk – frihet ur alla gamla fördomar. På marschen dit kräva vi:
avskaffandet av det vanvettiga mångläseriet, tidig specialisering på ett fåtal viktiga ämnen; onödiga ämnens fulla avskaffande;
längre jul- och sommarferier;
skoltidens förkortande med början tidigast kl. 9 i högre och kl. 10 i lägre klasser; högst 5 timmars arbetsdag, hemuppgifter medräknade, sön- och helgdagar helt läxfria;
examenpluggets avskaffande…”

Hittad i Jan Myrdals Skriftställning, Den 13:e

God Jul, stora och små!

"De stora och små byter plats med varandra", skrev Bertolt Brecht. Just så ska framtiden bli. Eller "de sista ska bli de första", som revolutionären Jesus Kristus från Nasaret sa. Ni vet han till vars minne man nuförtiden firar jul.

I hans efterföljd grundades en av de första kommunistiska rörelserna. De första församlingarna levde efter principen "åt var och en efter behov". Så som det är skrivet i Apostlagärningarna:

"De troende fortsatte att samlas och hade allting gemensamt. De sålde allt vad de ägde och hade och delade ut åt alla, efter vars och ens behov."
Apostlagärningarna 2:44-45

"Alla de många som hade kommit till tro var ett hjärta och en själ, och ingen betraktade något av det han ägde som sitt; de hade allt gemensamt."
Apostlagärningarna 4:32

"Ingen av dem led någon nöd. De som ägde jord eller hus sålde sin egendom och kom med köpesumman och lade ned den vid apostlarnas fötter, och man delade ut åt var och en efter hans behov."
Apostlagärningarna 4:34-35

Eller som Karl Marx skrev i sin kritik av Gothaprogrammet:

"När individernas förslavande underordnande under arbetsfördelningen försvunnit och därmed också motsättningen mellan andligt och kroppsligt arbete, när arbetet blivit inte blott ett medel för livsuppehälle utan rent av det viktigaste livsbehovet, när jämsides med individernas allsidiga utveckling också produktivkrafterna vuxit och alla den gemensamma kooperativa rikedomens källor flödar ymnigare - först då kan man helt överskrida den borgerliga rättens trånga horisont och samhället kan skriva på sina fanor: Av var och en efter hans förmåga, åt var och en efter hans behov."

Rött Hjärta har länkat till Röda Raketer. Likaså Ung Vänster Jönköpings län. Vi länkar tillbaka och firar med en julhälsning från revolutionären Carlos Mejía Godoy från Nicaragua: Navidad en libertad.

Och som julläsning kan vi rekommendera Röd Press julsaga om Einstein och majoren.

God Jul!

Stämningsbild från Mellanvästern

Från bilen har vår korrespondent fångat en reklamskylt i den amerikanska Mellanvästern. "Support our troops - Bring them home"

Stämningsbild från Frisco

En bilägare i San Francisco visar vad många amerikaner tycker borde hända med den nuvarande presidenten. Ställ honom inför riksrätt! Impeach Bush! Och "Bring the troops home now!

-------

Från Röda Raketers korrespondent i San Francisco.

Poesiutmaningen fortsätter

Den poesiutmaning som bloggen Fiendeland inledde för en tid sedan fortsätter. Nu har det kommit fler tänkvärda bidrag och texter:

Detta är anteckningar från ett protokollfört möte av Håkan Boström.

"Detta är anteckningar från ett protokollfört möte
bundet till en rörelse
som ständigt för kampen vidare.
Där vi reser oss,
säger vårt ord
och kan gå.
Bundna men icke livegna.

Detta är anteckningar från de tystas protokollförda möte.
Den som existerar, som enbart finns.
Så är dessa anteckningar mötesförda protokoll
för alla dem som
förlorar sin möjlighet
att leva
genom att satsa sin arbetsförmåga."

Den skulle kunna läsas som relief till vår text "Om rätten till betyg eller den som är papperslös finns inte". Vi menar att dokumentation ligger i de underordnades intresse. Även den dokumentation som beskriver underordningen och orätten.

Här har vi dikten Arbetare av Elmer Diktonius, en dikt av Zeth Höglund, Folkets röst av Björn Nilsson med bloggen Björnpoesi och Morgondagens segrare av Bertholt Brecht.

Poesiutmaning

Bloggen Fiendeland har startats för att publicera arbetarrörelsens och den progressiva rörelsens poesi. Till dikterna finns kommentarer och bakgrundsbeskrivningar som är intressanta och begrundande.

En av de första dikterna som publicerades var Kommunismens lov av Bertolt Brecht. Hämtad härifrån. Ganska snart fick vi också en utmaning att dels sända in en dikt och dels sända utmaningen vidare till två andra bloggare. Som ett kedjebrev alltså.

Vårt bidrag blev en dikt till Martin Andersen Nexös 70-årsdag av Gustav Johansson.

Fiendeland befinner sig i processen av sitt vardande. Följ den! Här har publicerats dikter av Ture Nerman och Vladimir Majakovskij. Den senaste dikten är Mellansnack av Daniel Boyacioglu.

Adventskalendern

Äntligen har Adventskalendern kommit!

Från Alliansfritt Sverige.

Olmert varnar för "Sydafrika-liknande" situation

Den israeliske premiärministern Ehud Olmert varnade på torsdagen för en "Sydafrika-liknande" situation om inte en palestinsk stat upprättas. Det skriver USA Today. Alternativet är, enligt Olmert, en "Sydafrika-liknande apartheidkamp".

Det är intressant att en israelisk premiärminister nu säger det som många sagt förr. Den israeliska högern har fört en politik för att göra Israel till en stat för bara judar, i stället för ett land för alla som bor där. Liknelsen med Sydafrikas apartheidsystem har tidigare avvisats från israeliskt regeringshåll som "antisionism".

Olmert går i intervjun så långt som till att säga att att "staten Israel är slut" om en palestinsk stat inte skapas.

"Om den dagen kommer då tvåstatslösningen kollapsar, och vi får en situation med en Sydafrika-liknande kamp för lika rösträtt, då, så snart det händer, är staten Israel slut", säger Olmert till Haaretz.

Borgerligheten faller

DN och SvD rapporterar att den borgerliga alliansregeringen rasar. Den har tappat 1200 väljare om dagen det senaste året.
- Skulle de fortsätta tappa väljarna i den här takten skulle de vara nere i 8-9 procent tillsammans i nästa val, säger Synovates opinionsanalytiker Nicklas Källebring.

Detta visar, som vi tidigare påpekat, att det finns en allt för stor diskrepans mellan vad alliansen sa före valet och vad den gjort efter valet.

Alliansen mörkade före valet i de frågor som blivit huvudfrågor efter valet. Före valet betonade man att man inte skulle genomföra något systemskifte. Efter valet är det just det man ägnat sig åt. Borgarna blev så glada över att äntligen få makten, så de har gått in med liv och lust för att införa förändringar som är svåra att reparera.

Borgarna har aldrig vunnit några val i Sverige på systemskifte. Många av dem som röstade borgerligt trodde på alliansens budskap att det inte skulle bli något sådant. Nu känner de sig lurade. Och konsekvensen blir att regeringen tappar stöd. Det är egentligen inget konstigt med det. Det är helt logiskt.

"You can fool all the people some of the time and some people all the time, but you cannot fool all the people all the time", som Abraham Lincoln uttryckte det.

Konservatismens axelmakter blir färre

En av Bushs främsta supportrar, Australiens premiärminister John Howard, "led ett förödmjukande nederlag" i lördagens val till den "vänsterinriktade oppositionen", skriver Washington Post.

Australiens nye premiärminister, Kevin Rudd, har lovat att omedelbart underteckna Kyotoprotokollet och dra tillbaka australiensiska trupper från Irak.

Officiella siffror från Australian Electoral Commission visade att Labor har fått 53 procent av rösterna jämfört med 46.7 percent for Howards koalition. Detta efter att 70 procent av rösterna räknats. En analys från Australian Broadcasting Corp. visar att Labor kommer att få åtminstone 81 av 150 platser i parlamentets underhus - en tydlig majoritet. Enligt senare uppgifter får Labor 83 platser.

Och Rudd har nu på söndagen redan börjat sitt arbete med att föra bort Australien från konservatismens axelmakter.
-------
DN, DN, DN, SvD

Elände

Vi läste just ett eländigt debattinlägg i Flamman om skolpolitiken. Det var en kritik av Lars Ohlys inlägg på DN Debatt.

Under den lovande rubriken "Håll fast vid klassperspektivet i skolpolitiken" skriver Jonas Olofsson, tidigare ekonom vid vänsterns riksdagskansli, ett inlägg som egentligen är en blåkopia av Jan Björklunds och alliansregeringens inställning då det gäller yrkesprogrammen i gymnasieskolan.

"Det är framför allt i de yrkesförberedande programmen vi har de stora problemen med genomströmningen. För många blir kärnämnena ett oöverstigligt hinder. Det borde alltså finnas alternativa vägar", skriver Jonas Olofsson.

Och Olofsson förordar i stället "yrkesutbildningar som inte omfattar lika mycket allmänteoretiska inslag."

Detta är exakt den uppfattning som alliansregeringen torgför: Yrkesprogrammen på gymnasiet innehåller för mycket teori. Vi borde låta yrkeseleverna begränsa sig till yrkesutbildning och inte belasta deras huvuden med för mycket teori (som de inte klarar av).

Maud Olofsson har delat in eleverna i två grupper: "den som lär bra med händerna, och den som lär bra med huvudet". Slutsatsen blir att "den som lär bra med händerna" inte ska behöva tynga sitt huvud med för mycket teori.

Vi kan inte se att Jonas Olofsson har en avvikande uppfattning. Men till skillnad från Maud kryddar han sin inställning med Marx. Om man har uppfattningen att även yrkeselever behöver en utbildning som innehåller teori, så invänder han: "Huvudambitionen tycks vara att utveckla ett skolsystem som i praktiken bidrar till att avskaffa arbetarklassen – åtminstone i betydelsen en klass 'för sig', som Marx uttryckte det."

Vad betyder detta? Om arbetarungdomar får lära sig teori så riskerar vi att "avskaffa arbetarklassen".

Marx själv hade en annan uppfattning. Vid ett tillfälle slog han näven i bordet och sa att okunnighet aldrig har hjälpt någon. Det var under en diskussion med Wilhelm Weitling.

I inledningen sin skrift Till kritiken av den hegelska rättsfilosofin skrev han:

"Liksom filosofin i proletariatet finner sitt materiella vapen, så finner proletariatet i filosofin sitt andliga vapen, och så snart tankens åskvigg grundligt slagit ned i folkets naiva jord, kommer tyskarnas emancipation till människor att ske."

Marx ståndpunkt var sålunda inte att vi ska begränsa arbetarklassens kunnande för att behålla den som en klass "för sig". Tvärtom ansåg han att vi bör arbeta för att arbetarklassen förenas med filosofin. Det är först då man blir människa!

Det är intressant att en Johansson och två Olofsson, från tre olika partier, nu uttalat att vi inte ska lasta yrkeselever med för mycket teori: Morgan Johansson (s), Maud Olofsson (c), och nu senast Jonas Olofsson (v).

Vi kan konstatera att Jonas Olofssons "klassperspektiv" innebär att arbetarklassen ska fortsätta att vara en underordnad klass om den ska kunna fortsätta att vara en klass "för sig".

Vi tror för vår del att arbetarklassen ska erövra världen och därmed göra alla till människor. Men för det behövs också lite teori.
-------
Läs även:
Om rätten till betyg eller den som är papperslös finns inte
Antonio Gramscis pedagogik

Om rätten till betyg eller den som är papperslös finns inte

För de privilegierade klasserna har det alltid funnits möjligheter att slå sig fram i samhället även om man saknat kompetens. Släkt- och familjeband, börd, kontaktnät och rikedom har gjort det möjligt att ta sig förbi de hinder som utgörs av krav på t ex kompetens.

För underklassen har situationen varit en helt annan. I avsaknad av kontaktnät och pengar har den egna kompetensen varit den enda möjligheten att ta sig fram eller upp. Att ha papper på sin kompetens är därvid ett viktigt intresse.

För underklassen har skolan varit en av få möjligheter som stått till buds för att förstärka sin kompetens och därmed utöka sina möjligheter att bryta sociala mönster och arv. Utan skolan hade enda alternativet varit att bliva vid sin läst. Men det har förutsatt att skolan varit tillgänglig för alla. Något som inte alltid varit en självklarhet och som överklassen genom historien försökt att förhindra.

I den mån överklassen inte förbehållit utbildningen som ett privilegium för de redan privilegierade, så har de understött en skiktning av skolan – bättre utbildning åt de sina och enklare utbildning åt de arbetande klassernas barn. Därför motsatte sig överklassen införandet av folkskolan och grundskolan. Därför förordar den idag att gymnasieskolan sorteras så att vissa utbildningar leder till högskolebehörighet och andra begränsas till praktisk yrkesutbildning. Det är av samma skäl som vänstern kämpar i motsatt riktning. För en skola för alla och för alla elevers rätt till kunskap (se t ex Lars Ohlys inlägg på DN Debatt förra lördagen).

Det vi ser här är hur två olika intressen möts. Samma intressemotsättning märks i debatten om betyg. Å ena sidan finns ett intresse hos överheten att sortera och sålla underklassen. Härav kommer ett visst naturligt motstånd från underklassen. Å andra sidan finns ett intresse hos underklassen att ha papper på vem man är och vad man kan. Det är dessa två intressen som skär emot varandra i betygsdebatten och som gör att vänstersinnade kan komma till helt olika slutsatser i betygsfrågan. Den ena gruppen vänsteranhängare betonar den första aspekten, motståndet mot överhetens sortering av underklassen. Den andra gruppen betonar den andra aspekten, dvs betygen som en rättighet och en möjlighet att bevisa sin kompetens i avsaknad av släkt- och familjeband, börd, kontaktnät och rikedom.

Ty så fungerar vårt samhälle: om man är papperslös så finns man inte. Och detta faktum gäller inte bara flyktingar.

Vi menar att ett ensidigt betygsmotstånd är allt för förenklat och leder till att vänstern bortser från underklassens intresse av att ha papper på vad man kan. Vi tror dock inte att vänsterns väljare bortser från detta intresse. Därför bör vänstern modifiera sitt betygsmotstånd för att komma i harmoni med sina väljargruppers intressen.
-------
Läs om hur man redan på 1700-talet förde denna kamp.
Och om Antonio Gramscis pedagogik.

Kan inte Odell göra någonting rätt?

Efter Carnegieskandalen och kraven på finansmarknadsminister Mats Odells avgång, kunde man förvänta sig att Odell skulle vara försiktigare vid nästa rekrytering då det gäller utförsäljning av statliga företag. Men icke.

Nu har han rekryterat Bengt-Åke Nilsson till ny ordförande för regeringens råd för utförsäljning av statliga bolag.

- Det här är en person, som har ägnat en mycket stor del av sitt yrkesliv, som rättschef, med att hålla reda på intressekonflikter. Han kommer att kunna leda det här arbetet på ett rättssäkert sätt, säger Odell till TT. Men nu visar det sig att detta inte alls är säkert.

Var och en begriper att media skulle komma att skärskåda näste man till rakning. Så skedde också. Och när DN granskade hans aktieportfölj visade den sig genast innehålla problem som kan leda till just intressekonflikter.

"Bengt-Åke Nilsson äger aktier för cirka en miljon kronor i Handelsbanken, som kan bli aktuell som investmentbank när de statliga bolagen ska säljas", skriver DN.

-Jag hade inte tagit det jobbet med en sådan aktieportfölj, säger Peter Norberg, professor vid center för ekonomi och etik vid Handelshögskolan i Stockholm.

"Hittills har varken Mats Odell eller någon annan i regeringen förklarat varför bolagen måste säljas eller varför det måste gå snabbt", skriver Nils-Olof Ollevik i SvD. "Och även om regeringen formulerar en ideologisk bakgrund till försäljningarna kommer kritiken mot villkoren per automatik."

För regeringen blir detta ytterst besvärande. Odell har redan tidigare kritiserats för sina rekryteringar. För kristdemokraterna som velat profilera sig i etikfrågor rasar förtroendet. Det går ju inte att säga sig företräda Gud, men i handling sälja sig till Mammon - och ha förtroendet kvar.

Man måste välja, som Jesus sa.
-------
DN, DN, DN, SvD, SvD
Kristdemokratisk etik och moral
Okristligt, Mats Odell!

Trippelfirande!

Tre nya bloggare har länkat till Röda raketer:

Feministisk vänstertjej
Kärlek och Socialism
och Ung vänsters tidning Röd Press.

Det firar vi med Rebellflickan av Joe Hill. Inte bara i en version, utan tre.
Den första versionen börjar med att Elisabeth Gurley Flynn (som Joe Hill skrev sången till) berättar om sångens tillkomst. Flynn blev senare ordförande i USA:s kommunistiska parti. Hon ligger begravd på en kyrkogård i Chicago.

Den andra versionen är en lite mer klassisk, släpig folksångsvariant.
Den tredje varianten är rockigare och på svenska med Christer Forsberg.
-------
Läs mer om Joe Hill från Gävle.

Sexuell lösaktighet bakom järnridån

Vad hade kommunisterna egentligen för sig bakom muren?

Det kan ibland vara lite kul att läsa antikommunistisk propaganda. Och för en tid sedan råkade vi på en riktig goding som vi inte till något pris vill undanhålla allmänheten. Det var i den amerikanska tidskriften Reader's Digests svenska utgåva, Det Bästa, från april 1955. Där hittade vi en artikel som förfasar sig över den sexuella lösaktigheten i de socialistiska länderna:

"Obegränsad sexuell 'frihet' är det lockbete som dagens kommunistregimer främst använder för att demoralisera ungdomen i de underkuvade länderna och kedja dem vid Moskvas syften", skriver författaren Leland Stowe. "Den fria kärlekens utnyttjande som redskap i den totala politiska erövringens tjänst har lett till en hejdlös promiskuitet, som griper allt mer omkring sig och snart är förhärskande bland de bortåt 25 miljoner ungdomar som bor i Sovjets satellitstater."

"Med den nya röda sexualmoralens välsignelse har de unga slängt sådana 'omoderna borgerliga fördomar' som föräktenskaplig kyskhet och äktenskaplig trohet. Kärleken stämplas med rättfram cynism som en naturdrift i klass med hunger och törst. Den sexuella hämningslösheten har utvecklats till ett regelrätt program, klart att träda i funktion och underminera ungdomen i varje nytt land där kommunismen vinner maktställning."

Överallt lämnas dörren på vid gavel för sexuella äventyr. Staty i Potsdam.

Därefter följer en rad exempel. Bland annat den anonyme 25-årige bulgar som berättar att "i hans hemland gör kommunisterna narr av alla flickor som vill hålla på sig tills de gifter sig. 'Följden är att det i många samhällen knappt finns en flicka över 14 år som är oskuld'".

En 19-årig anonym ungersk mekaniker berättar: "Karlarna som arbetar vid byggena i M- går ut och dansar med arbeterskorna, och sen stannar de över natten i deras baracker. Att det ligger sju åtta kvinnor i samma rum generar ingen. Kvinnorna byter partner hur som helst."

"Kommunisterna utnyttjar varje tillfälle att fösa ihop män och kvinnor och ge dem möjlighet att träffas vid alla tider på dygnet. Tonåringar drivs in i de röda ungdomsorganisationerna under hot om att annars bli impopulära och isolerade. Där finns mycket som lockar dem: ideliga idrottsevenemang, nattutflykter, partiarrangerade danstillställningar, ungdomsläger och 'hem' av alla de slag. Överallt lämnas dörren på vid gavel för sexuella äventyr. Sovrummen ligger omedelbart intill samlingslokalerna, och alla kontrollanter försvinner diskret före stängningsdags. Det är bara att låta naturen ha sin gång."

Lösaktiga ungdomar bakom järnridån.

"En anonym 24-årig tyska skildrar "den atmosfär av allmän lösaktighet" som skapats "med kall beräkning" vid de nya statliga fabrikerna och byggnadsföretagen: "Så föreslår de manliga arbetskamraterna att flickorna ska ställa till med en bjudning på rummet, och så tar de med sig en massa vodka. Snart är hånglet i full gång. Ingen kontrollerar vad som försiggår, och ingen blir anmäld för förargelseväckande beteende. Det tvärtom uppmuntras."

"I början skickade de röda satellitregeringarna ut hela lastbilar med prostituerade till fabriks- och kolgruvedistrikten. Sedan blev det de vanliga kvinnornas tur att vräkas in i denna erotiskt överhettade atmosfär.""Det moraliska förfallet har i alla sovjetiserade länder resulterat i rekordartade 'årsskördar' av faderlösa barn." En ungersk anonym arbetare berättar om "en affisch som satt på väggarna i stålverket i Stalinvaros och där texten löd: 'Att föda barn är för den gifta kvinnan en plikt - för den unga flickan en ära.'"

"'Det anses inte längre vara någon skam för en ogift kvinna att bli mor', säger en anonym före detta officer. 'Hon behöver inte dra försorg om barnet. Staten formligen trugar henne att lämna ifrån sig det på något av de offentliga barnhemmen.'"

Under socialismen ordnas hela tiden ungdomsläger och danstillställningar.

Ja, vi skulle kunna fortsätta länge till, men dessa exempel räcker för att slå fast en ny definition av socialismen:

Socialismen är ett erotiskt överhettat samhälle där sexualiteten betraktas som en naturdrift och uppmuntras. I det socialistiska samhället skambelägger man inte ogifta mödrar. Det finns barnomsorg för alla barn. Och där låter man naturen ha sin gång. Under socialismen ordnas det ideligen idrottsevenemang, nattutflykter, danstillställningar och ungdomsläger. Där lämnas dörren överallt på vid gavel för sexuella äventyr. I det socialistiska samhället går kontrollanterna hem och ingen blir anmäld för förargelseväckande beteende.

"Wow"!

Oktoberrevolutionen 90 år

I morgon, den 7 november, firar vi den stora socialistiska oktoberrevolutionens 90-årsjubileum. Det var då som bolsjevikerna med Lenin i spetsen tog makten i Ryssland och vände upp och ned på hela världspolitiken.

Fram till dess var det de feodala och kapitalistiska makterna som ensamma styrde i världen. Efter det blev världen annorlunda.

Oktoberrevolutionen inspirerade arbetarrörelsen i de kapitalistiska länderna och de undertryckta folken i kolonierna.

Före revolutionen i Ryssland befann sig Lenin i exil i Zürich i Schweiz. Han bodde på Spiegelgasse 14 i det som idag är ett populärt turiststråk.

Än idag minner en plakett på huset om att ledaren för den ryska revolutionen bodde där.

Från Schweiz reste Lenin i ett plomberat tåg genom Tyskland och sedan vidare genom Sverige och Finland för att komma till revolutionens Ryssland. Resten av historien gjorde att världen aldrig mer blev sig lik.

Grattis på 90-årsdagen!

-------

Läs även:

Björnbrum Ryska revolutionens födelsedag är ...

DN, SvD och These exiled years (som också har ett klipp från Sergei Eisensteins Oktober), och

Politics and Philosophy och Löfling.

Protest mot kriget

Protest idag mot kriget på 5th Avenue i New York. Det är kväkarna som protesterar och hänger ett gult band för var och en som stupat.
-------
Från Röda raketers korrespondent i New York.

Antonio Gramscis pedagogik

Vi har tidigare hänvisat till en artikel om utbildning, som den gamle italienske kommunistledaren Antonio Gramsci skrivit. I sin fängelsecell i Mussolinis Italien funderade han över utbildningen och samhället. Det finns anledning att beröra hans tankegångar djupare.

I sina intressanta anteckningar tar han upp frågeställningar som är aktuella för dagens svenska utbildningsdebatt. Hans syfte är att forma ett utbildningssystem, som förmår att skapa ett intellektuellt skikt inom arbetar- och bondeklasserna, dvs. ett skolsystem som förmår att överskrida klasskillnader.

"Om vårt mål är att producera ett nytt skikt av intellektuella, inklusive sådana som har förmåga till den högsta graden av specialisering, från en social grupp som traditionellt sett inte har utvecklat en lämplig inställning, då måste vi övervinna ojämförliga svårigheter."

Gramsci ger sig dock i kast med denna ojämförliga svårighet och går igenom en rad av de hinder som måste övervinnas. Han tar upp det faktum att en del barn förbereds för skolan på ett bättre sätt än andra:

"I många familjer, särskilt i de intellektuella skikten, får barnen i familjelivet en förberedelse, en förlängning och ett komplement till skolans liv; de ’andas in’, som det heter, en hel mängd begrepp och attityder, som underlättar utbildningsprocessen. De kan redan och utvecklar sin kännedom om det litterära språket, dvs. de uttryckssätt och medel för lärande, som är tekniskt överlägsna de medel som den genomsnittlige medlemmen av skolpopulationen mellan sex och tolv år besitter. På så sätt tillägnar sig stadsbarn, genom själva det faktum att de bor i en stad, redan vid sex års ålder en mängd begrepp och attityder som gör deras skolgång enklare, mer framgångsrik, snabbare."

Det är naturligtvis bra att en del barn redan vid skolstarten har fått en gynnsam start i livet. Men för de flesta, för "den genomsnittlige medlemmen av skolpopulationen", är så inte fallet. Hur ska skolan kunna ge de andra barnen liknande förutsättningar?

Gramsci har svaret:

"I den grundläggande organisationen av den gemensamma skolan, så måste åtminstone de viktigaste delarna av dessa förhållanden skapas – för att inte tala om det självklara faktum att parallellt med den gemensamma skolan bygga upp ett nätverk av förskolor och andra institutioner, där barn redan före skolåldern skulle vänja sig vid en viss kollektiv disciplin och tillägna sig förskolebegrepp och attityder."

Gramsci menar alltså att det ska byggas upp en gemensam skola, som förmår att ge alla barn gemensamma begrepp och attityder, och som skapar en kollektiv disciplin, som han anser nödvändig för elevernas kunskapsutveckling.

När det gäller själva skolan urskiljer Gramsci två faser i elevernas skolgång. En tidigare fas, som med nödvändighet måste innehålla en viss form av "dogmatism", dvs. en fastställd uppsättning grundläggande fakta och färdigheter, som barnen behöver öva in för att kunna gå vidare i sin utveckling. Denna fas bör pågå i tre till fyra år. Därefter kan en mer kreativ och självständig fas ta vid. Den gemensamma grundskola han tänker sig ska avslutas då barnen är femton till sexton år gamla, som i den svenska grundskolan.

Han är noggrann med att betona nödvändigheten av den tidigare skolans mekanik, vilket skiljer honom från huvudfåran i svensk skoldebatt. I Sverige framhävs ju ofta vikten av självständighet och frihet redan från början, något som Gramsci varnar för:

"Inom utbildning har man att göra med barn i vilka man måste inpränta vissa vanor, som uthållighet, noggrannhet, balans (även fysisk balans), förmåga att koncentrera sig på särskilda ämnen, något som inte kan tillägnas utan det mekaniska upprepandet av disciplinerade och metodiska handlingar."

I kampen mot det gamla, mekaniska, "jesuitiska" skolsystemet befinner sig den nya pedagogiken fortfarande i en "romantisk" fas, menar Gramsci, vilket innebär att man betonar skillnader mot den gamla skolan på ett "ohälsosamt överdrivet" sätt.

"Det är anmärkningsvärt att den nya pedagogiken har riktat sin eld mot ’dogmatismen’ då det gäller områden som instruktion eller inlärning av konkreta fakta, dvs. precis på de områden där en viss dogmatism är praktiskt taget oundgänglig…"

"Hela den gemensamma skolan är en aktiv skola, även om det är nödvändigt att begränsa libertarianska ideologier på detta område och med viss energi betona de vuxna generationernas, dvs. statens, plikt att ’forma’ de nya generationerna."

Så långt Gramsci om den grundläggande utbildningen i grundskolan. Men han har också något att säga om den fortsatta utbildningen som har bäring på den nuvarande svenska diskussionen om gymnasiets framtid. Här menar vår nuvarande regering att yrkesprogrammen bör renodlas till yrkesutbildning och inte längre vara förberedande också för vidare studier. Gramsci menar att sådana yrkesskolor befäster de sociala skillnaderna:

"Yrkesskolor, dvs. sådana som inrättats för att tillfredställa omedelbara, praktiska intressen, börjar dominera över den formativa skolan, som inte är omedelbart nyttig. Den mest paradoxala aspekten i allt detta är att denna nya typ av skola framställs som och förespråkas som demokratisk, medan den i verkligheten är bestämd inte bara åt att befästa sociala skillnader utan också kristallisera dem i kinesiska komplexiteter."

För att bryta de sociala skillnaderna och göra alla medborgare förmögna att vara med och styra samhället krävs att skolan inte bara inriktar sig på att tillgodose omedelbara praktiska behov. Det gäller i synnerhet barn och ungdomar från arbetar- och bondehem, som behöver komma i kontakt med mer allmänna, teoretiska ämnen i skolan:

"Mångfaldigandet av olika typer av yrkesinriktade skolor befäster på så sätt traditionella sociala skillnader; men eftersom de inom ramen för dessa skillnader verkar främja inre mångfald, ger de intryck av att vara demokratiska till sin karaktär. Arbetaren kan till exempel bli yrkesutbildad, bonden kan bli inspektör eller enklare agronom. Men demokrati kan per definition inte bara betyda att den outbildade arbetaren blir yrkesarbetare. Den måste innebära att varje "medborgare" kan "styra" och att samhället skapar förutsättningar för honom där han åtminstone teoretiskt, kan uppnå detta."

Gramsci sätter fingret på en öm punkt i den svenska skoldebatten: den berör dess klassmässiga konsekvenser. Och hur den "fria pedagogiken" blir en icke-pedagogik för den stora massan.

Läs även Marx och kunskapsteorin och Om socialistisk etik!

Stora demonstrationer i USA mot kriget

Tusentals i Chicago; "Vi kommer att fortsätta tills vi får hem grabbarna och tar oss ur denna soppa." Tiotusentals i New York; "Ungdomar är motståndare." Tiotusentals i San Francisco; "Jag fick känslan att många demonstrerade för första gången." Orlando; Det kan vara den största fredsdemonstrationen i Florida någonsin En avdelning från New Jersey marscherar över George Washington-bron; "Hälsovård, inte krig." Pappa till död soldat marscherar för fred i Chicago Pappa till död soldat marscherar för fred i New York.

Och vad rapporterar svenska tidningar? Ganska lite: DN har en kort TT-snutt. SvD likaså.

Mer information:

Foton

Om 27 oktoberdemonstrationerna.

United for Peace&Justice.

Michael Moore.

Abraham Lincoln och folkets rätt till revolution

USA:s 16 president Abraham Lincoln yttrade vid sitt tillträde som president följande tänkvärda ord den 4 mars 1861:

"Detta land med alla dess institutioner tillhör det folk som här bygger och bor. Närhelst det tröttnar på den förhandenvarande regeringen kan det utöva sin författningsenliga rätt att ändra den eller sin revolutionära rätt att störta den."

Danska folkpartiets idioti

Det finns de som upprörs över muslimer. "De har andra vanor och seder och föreställningar än de vi är vana vid."

Det finns också de som vill utnyttja sådana känslor i politiska syften. Till dem hör både de svenska och danska "folkpartierna". Dessa partier försöker betona "kulturskillnaderna" som det stora samhällsproblemet.

Vi socialister däremot betonar klasskillnaderna som politikens huvudfråga. Det är inte religion eller kulturell bakgrund som är det stora samhällsproblemet. Det är däremot skillnaden mellan rik och fattig.

"Religion mot religion" eller "Klass mot klass"?

Dansk folkeparti har i valrörelsen gjort en affisch där en tecknare ritar profeten Muhammed. Med texten "Yttrandefrihet är danskt - censur inte".

På detta har det danska partiet "Enhedslisten" svarat på ett utmärkt sätt. Med en bild på en tecknare som ritar Dansk folkepartis ordförande Pia Kjærsgaard skriver de : "Yttrandefrihet är danskt- idioti inte".

-------

DN

Vi finns överallt!

Vi finns överallt! Wir sind überall!

Vi finns överallt! Wir sind überall!

Detta slagord myntades på den tionde världsungdomsfestivalen i Berlin 1973. Till festivalen skrevs en sång på samma tema:

Vi finns överallt - över hela världen.

Över hela världen lyser en stjärna - lyser min stjärna.

Lys min stjärna på varje hydda, i varje hjärta, i varje hus.

Lys röda stjärna och ge mig mod.

Lys min stjärna, vitt omkring.

The Coalition of the Willing is not so willing anymore

I brist på FN-stöd för USA:s invasion av Irak trummade Bush-regeringen samman "de villigas koalition" (the Coalition of the Willing). Den bestod från början av 40 länder. Av dessa har 20 länder redan dragit sig ur. Och allt fler är på väg att dra sig ur.

Gordon Brown i Storbritannien signalerar tillbakadragande. Likaså den nyvalde Donald Tusk i Polen. George Bush kan komma att få förlita sig på John Howard i Australien som för närvarande står för 820 av 177 953 soldater.

Begreppet "de villigas koalition" var komisk redan från början. 98 procent av ockupationstrupperna kom från USA och Storbritannien. De övriga 38 länderna stod sammantaget för endast 2 procent av trupperna. Det var en mager koalition.

Många av länderna i "koalitionen" var dessutom relativt små stater med regeringar som deltog för att få ekonomiskt och politiskt stöd från USA. Till exempel Mongoliet, El Salvador, Albanien, Armenien, Bosnien-Hercegovina, Makedonien och Moldavien.

Ett undantag är Danmark som fortfarande håller sig kvar i Irak. Visserligen bara med 55 soldater. Men ändå. Det är pinsamt.

Och i USA skanderar slagordet: Support our troops - Bring the home!
-------
För övrigt verkar USA:s diplomater återigen ha åstadkommit en imponerande samling länder -nu till stöd för Bushs Kuba-politik. Denna "koalition" består av Israel, Marshallöarna och Palau. Redan tidigare har Bush lyckats förena denna grandiosa samling länder för att bekämpa FN:s arbete för mänskliga rättigheter.

En röd kondor och ett arbetarperspektiv

Bloggarna Den röde kondorens vänsteråsikter och Arbetarperspektiv har länkat till Röda raketer och vi till dem.

Det firar vi med en kondor-låt.

-------

PS. Vi vill också passa på att tacka bloggen Rivarn för de uppmuntrande orden. DS.

Därför kommunist - ett TV-program att minnas

Året var 1958. TV var ett nytt medium. För första gången fick de svenska partierna i valrörelsen presentera sig i ett eget program. Kommunisterna valde att låta några partimedlemmar berätta om varför de var kommunister.

De medverkande personerna var socialläkaren John Takman, studenten Maud Lundell, journalisten och skriftställaren Nils Holmberg, metallarbetaren Bror Engström, lokföraren Lennart Wallin, muraren Lars Werner och Karin Nordlander, anställd vid barnbespisningen i Stockholms folkskolor.

Maud Lundell - "en blond så kallad ärta", som vet vad hon talar om

TV-programmet överraskade en del av dåtidens journalister. Så sa t ex Rune Moberg, redaktör på tidningen Se:

"Vanliga hyggliga människor. Så såg dom ut...En blond så kallad ärta. En läkare. En lokförare. En svarvare. En socialarbetare. Och så vidare.
När dom pratat en stund så började man misstänka, att de inte bara såg ut som vanliga hyggliga människor utan att de också var det."

Studenten Maud Lundell berättade i TV-programmet att hon ville fortsätta sin utbildning: "Men för mig som för andra är det väldigt osäkert om jag kan få göra det. Först och främst är det svårt med ekonomin. Och sen räcker ju inte skolorna till. Högskolorna och universiteten avvisar massor av sökande. Inte ens yrkesskolorna kan ta emot på långt när alla ungdomar som vill in där."

Dr John Takman (han med rufsiga håret) går ronden. Stenarbetaren som blev läkare ser inga skäl att ändra politisk uppfattning.

Läkaren John Takman fick frågan hur han kunde vara kommunist när han hade det gott ställt. Han svarade: "Vad jag blev övertygad om under dom hårda åren på trettitalet var att arbetarklassen är den kraft som driver utvecklingen framåt och den bästa garantin för freden. Mest pålitligt och medvetet företräds arbetarklassen av den kommunistiska rörelsen.

Ett faktum som detta kan ju inte förändras av att ens egen sociala ställning förändras. Det är ett moraliskt problem också: detta enda liv vi har måste vi använda för idéer som hör framtiden till."

Nils Holmberg kallade sig då han hälsade lyssnarna "en gammal uv" och har under ett 34-årigt medlemskap blivit grundligt förtrogen med partiets politik.

Journalisten Nils Holmberg berättade om sin syn på Sveriges väg till socialismen:

"Vi menar att socialismen i Sverige ska genomföras på fredlig väg. Genom att en socialistisk regering och riksdagsmajoritet, som säkert kommer att bestå även av andra än kommunister, beslutar överföra naturrikedomarna, bankerna och storföretagen inom alla branscher i folkets ägo."
"Naturligtvis ska det finnas olika partier. Men jag tror förstås att högern och folkpartiet kommer att sitta lite trångt. Vems intressen ska de företräda, vem ska betala deras propaganda, när det inte längre finns några storkapitalister, när Svenska Arbetsgivarföreningen har ramlat ihop av brist på medlemmar."

De fria skolmåltiderna var en stor framgång, säger fru Karin Nordlander, som betonar att arbetarrörelsens framgångar alltid vunnits i hård kamp.

Karin Nordlander, som blev medlem när hon var femton år, sa att "otryggheten under kapitalismen" blivit ett av flera viktiga skäl för att vara socialist - "och kommunist eftersom kommunistiska partiet är det enda som menar allvar med socialismen".

Karin Nordlander framhöll också att de framsteg som gjorts är ett resultat av arbetarrörelsens och kvinnornas kamp:

"Jag undrar just hur många arbetarfamiljer som skulle klara hyran för en modern lägenhet eller ha råd med bil, om inte också hustrurna arbetade och tjänte pengar. Det är de som genom att ta på sig dubbelt arbete - förvärvsarbete och hushållsarbete - har gjort en stor del av standardhöjningen möjlig."

Muraren Lars Werner har byggt många lägenheter men har själv ingen bostad.

Muraren Lars Werner berättade om sin syn på Sveriges förhållande till socialiststaterna: "Den frågan är väl inte så märkvärdig. Sverige har intresse av ett gott förhållande till alla sina grannländer. Även de socialistiska. Men när det gäller dem är det, särskilt på borgerligt håll, många som arbetar för allt annat än god grannstämning. Därför drar vi kanske lite kraftigare åt andra hållet än vi annars skulle göra. Sen är det väl klart att vi måste känna solidaritet med folk som byggt eller bygger socialismen. Och att vi vill att sanningen om deras framgångar ska bli känd därför att den kan hjälpa oss att vinna folk för socialismen här hemma."

Diskussionen berörde många ämnen som kampen mot atomvapnen, kultur, socialpolitik och skatter. I den senare frågan framhöll metallarbetaren Bror Engström att "skatterna kan inte gärna få bli högre än de är."

"Ännu finns det givetvis möjligheter till en del reformer utan skattehöjningar. Om militärutgifterna, som för närvarande slukar hälften av statens direkta skatteinkomster, skärs ner till en rimlig nivå och vi inriktar oss på att skapa ett starkt neutralitetsförsvar i stället för att leka militär stormakt, blir det ju ganska mycket slantar över. Men inte heller de förslår i längden.

I den mån man inte då, liksom när det gäller pensionsreformen, kan lägga kostnaderna på företagen, ställs man inför att höja skatterna. Men där tror jag att gränsen är nådd. Det går inte att plocka av människor som arbetar hur mycket som helst av deras arbetsförtjänst."

Läkaren John Takman instämde: "Det är naturligtvis för missnöjet med skatterna som regeringspartiet, som förespråkat social utjämning genom skattefinansierade reformer, gått över på den borgerliga linjen att lägga över kostnaderna från staten till kommunerna. Men det blir ju inte bättre för folket. Kommunalskatten drabbar hårdast de mindre inkomsttagarna."

Som avslutning på TV-programmet kom Nils Holmberg in på frågan om kommunisternas roll i Sverige. Han berättade om en diskussion han haft på tu man hand med en kapitalist. Denne hade sagt att "vi i de borgerliga partierna skulle komma överens med socialdemokraterna om den ekonomiska politiken hur lätt som helst, om det inte vore för er skull. Men varje gång drar sig socialdemokraterna undan i sista stund och säjer: Nä, det här går inte, för vi måste räkna med kommunisterna."

Varpå Nils Holmberg svarade: "Du hade aldrig kunnat ge oss ett bättre betyg än detta."

Kommunistiska partiet deklarerade att det står öppet "för varje arbetare, tjänsteman, jordbrukare, intellektuell, husmor och annan i det arbetande folkets led, som vill göra en insats för fredens, demokratins och socialismens sak."

Politisk historieskrivning i USA och Sverige

DN:s ledare ägnas idag den amerikanska kongressens försök att lagstifta fram ett ställningstagande till Turkiets historia. DN varnar för att låta politiker, i stället för historiker, skriva historia. Helt rätt.

Redan de gamla grekerna visste att "härskare använde berättelser om det förflutna för sin egen räkning". Det vet även dagens politiker. Icke desto mindre vill en del politiker - även sådana som säger sig vara demokrater - använda statens makt för att slå fast sin version av historien. Detta fenomen har på senare tid kunnat iakttagas i bland annat Sverige, EU och USA.

Göran Persson var tidigt ute med vad som senare blivit en trend när han tillskapade myndigheten Forum för levande historia. Och trots att de borgerliga partierna före valet helt riktigt kritiserade förekomsten av "opinionsbildande myndigheter", kunde de inte motstå frestelsen att använda denna myndighet för sina egna politiska syften.

I stället för att lägga ner myndigheten för levande historia gav regeringen den 21 december 2006 i uppdrag till Forum för levande historia att bedriva opinionsbildning mot kommunismen. Det var en märklig kovändning som inte ens alla delar av regeringen hängde med i. Så yttrade sig Mats Odell, medlem i samma regering, samma dag mot "opinionsbildande myndigheter".

Politikers försök att använda statens makt för att påtvinga folket sin version av historien måste bekämpas. Detta bör gälla även om ens personliga uppfattning för tillfället råkar sammanfalla med den för tillfället sittande regeringens uppfattning.

De professionella historikerna har dubbla uppgifter, skriver DN: "den ena att sköta sitt jobb och därmed visa att historien alltid kan betraktas och beskrivas från skilda vinklar. Den andra att förena sig och protestera mot politikerskriven historia."

Denna sista uppmaning bör inte enbart riktas till de professionella historikerna. Den bör gälla var och en som vill värna demokratin.

DN, DN, DN.
-------
Tidigare artiklar i samma ämne:
Om opinionsbildande myndigheter
McCarthyism i svensk tappning
Forum för statlig historieskrivning
Dagens eko och antisemitismen
Helene Lööw tappar i trovärdighet

Läs även Jinges lysande text!

Staden där Karl Marx föddes

I Moseldalen nära gränsen till Luxemburg ligger den tyska staden Trier. Staden är i huvudsak känd för två saker. Det är den äldsta tyska staden och grundades redan år 16 f.Kr av den romerske kejsaren Augustus som regionshuvudstad. Det var också här som Karl Marx föddes år 1818.

Som i de flesta gamla tyska städer har Trier en stadskärna med pietetsfullt renoverade hus, promenadstråk, torg, restauranger och kaféer.

Det faktum att Karl Marx föddes här används flitigt av Triers turistnäring. Här pryder Marx en sight-seeingbuss.

Det hus som Karl Marx föddes i ligger på Brückenstraße 10 nära centrum. Det är vackert renoverat och hyser idag ett museum över stadens store son. Under lång tid hade huset fallit i glömska och det var först 1904 som man upptäckte att detta var det hus som Marx föddes i.

De tyska socialdemokraterna lyckades förvärva huset 1928 varpå det genomgick en omfattande renovering och invigdes som historiskt minnesmärke 1931. Den symboliska betydelsen av minnesmärket över den moderna kommunismens fader gjorde att huset hamnade mitt i politiska kontroverser i dåtidens Tyskland.

Efter nazisternas maktövertagande 1933 konfiskerades huset och gjordes om till tryckeri för den nazistiska lokaltidningen "Trierer Nationalblatt". Nazisterna ville på detta sätt demonstrera att de krossat arbetarrörelsen. På samma sätt gjorde de i Berlin där nazisterna stormade Karl Liebknecht-huset och döpte om det till "Horst Wessel-huset".

Efter Tysklands befrielse från nazismen återgick huset i socialdemokraternas ägo och kunde öppnas som museum 1947. På husfasaden berättar en plakett att Karl Marx föddes i detta hus den 5 maj 1818.

Huset rymmer flera utställningsavdelningar, en innergård och en liten park. Varje år har muséet cirka 32 000 besökare, varav en tredjedel kineser för vilka detta är en av de främsta turistattraktionerna i Tyskland.

Man kan i utställningarna följa Marx liv och gärning. För utländska turister finns audioguider på flera språk. Det finns också en liten butik där man bland annat kan köpa rödvin med Marx på etiketten. För den vinintresserade rekommenderar vi dock den kombinerade restaurangen och vinbutiken på andra sidan gatan.

Gatan som Marx-huset ligger på har behållt sitt gamla namn, Brückenstraße. Lite längre ner på gatan byter den dock namn till Karl-Marx-Straße som mynnar ut vid floden Mosel.

-------

Några nyare artiklar om Karl Marx och marxismen:

"Marxismens filosofi. Apropos ett jubileum" av Åsa Linderborg

Leszek Kolakowski: "Main Currents of Marxism" av Stefan Jonsson

Kommunistisk överste i USA:s armé

Under det amerikanska inbördeskriget var den tyske kommunistiske immigranten Joseph Weydemeyer (1818–1866) officer i den amerikanska armén och stödde det republikanska partiet under Abraham Lincolns ledning.

Detta låg helt i linje med Weydemeyers marxistiska uppfattning då kampen mot slaveriet stod i centrum. Han förordade ett samhälle där människor skulle bedömas "oberoende av yrke, språk, hudfärg eller kön."

I Kapitalet skriver Karl Marx, som Weydemeyer kände sedan mitten av 1840-talet:

"Arbetare med vit hudfärg kan inte frigöra sig, där arbetare med svart hudfärg blir brännmärkta."

Tack vare sin bakgrund som preussisk militär fick han först tjänst som teknisk medhjälpare i general John C. Frémonts stab och ledde arbetet med att bygga upp tio fort runt St. Louis. 1861 blev Weydemeyer överstelöjtnant och förde befälet över Missouris frivilliga artilleriregemente.
1864 utnämndes han till överste för 41:a frivilliga infanteriet i Missouri som hade uppdraget att försvara St. Louis.

Samtidigt som han utförde sina militära plikter spred han upprop från den första internationalen, brevväxlade med Friedrich Engels i militära och politiska frågor och skrev i lokala tidningar, som Daily St Louis Press där han bland annat skrev en ledare som hälsade grundandet av första internationalen.

Weydemeyer föddes i Münster, sändes till gymnasium och Berlins militärakademi. Han blev löjtnant i det preussiska artilleriet 1838. Efter sex år slutade han i det militära och blev journalist. Det var då han kom i kontakt med Marx och Engels, en kontakt och vänskap som varade livet ut.

1846 organiserade Weydemeyer en avdelning av Kommunisternas förbund i Köln. Det var för denna organisation som Marx och Engels skrev Kommunistiska manifestet. Weydemeyer deltog i 1848 års revolution i Tyskland. Efter revolutionens nederlag levde han underjordiskt, men tvingades 1851 att emigrera till USA.

På Marx inrådan valde han att bosätta sig i New York, där han genast började ge ut tidskriften Die Revolution som spreds bland tyska emigranter. 1852 grundade Weydemeyer den första marxistiska organisationen i USA Proletarierbund, som året därpå grundade ett bredare socialistiskt parti, American Workers League.

Joseph Weydemeyer deltog som sagt på nordstaternas sida i det amerikanska inbördeskriget. 1866 dog han i en koleraepidemi i St. Louis 48 år gammal.

-------
Läs också:
Historien om "de röda fyrtioåttorna"

Tröttsam Peter Eriksson

Varje gång som det går dåligt för miljöpartiet har språkröret Peter Eriksson ett recept! Då angriper han vänsterpartiet. Och försöker göra gällande att socialdemokraterna och miljöpartiet har ett bättre samarbete än s och v. Vi undrar på vilket sätt det hjälper miljöpartiet? Förmodligen aldrig.

Ett viktigt problem för miljöpartiet idag är att s och v har en majoritet av svenska folket bakom sig, utan miljöpartiet. Och borgerligheten klarar sig i stort sett utan miljöpartiet i nuvarande situation. Utom i en del kommuner där miljöpartiet fungerar som stödparti till bräckliga borgerliga majoriteter.

Miljöpartiet är ett borgerligt parti utan tydlig identet. Och lite desperat. Uppenbarligen.
-------
SvD, DN, SvD
-------
Hanna har en klok kommentar också.

Kristdemokratisk etik och moral

Kristdemokraterna har under många år varit det parti som mest av alla pratat etik och moral. Sedan valet har de i regeringsställning kunnat visa vad de menar med detta. Efter de senaste turerna kring kristdemokratiske utförsäljningsministern Mats Odells affärer framstår pratet om etik och moral som ett skämt.

Kristdemokraterna framställer sig själva som ett "värdeorienterat idéparti":

"Kristdemokraterna bildades inte för att slå vakt om en särskild samhällsgrupps intressen, utan för att främja idéer med grund i den kristna etiken", heter det på hemsidan.

Kristus själv skulle inte haft mycket till övers för detta prat när han sett vad partiet gör. Han hade aldrig ställt sig på de rikas sida för att sälja ut folkets kyrksilver. Han hade i stället slängt ut månglarna från templet.

Odell försökte vid dagens presskonferens skyla över sitt eget agerande i Carnegiehärvan. Fram till idag har han försvarat anlitandet av skojarna och sagt sig ha fullt förtroende för företaget. När Carnegie nu på eget initiativ hoppat av påstår han att han "insåg svårigheterna".

Kristus skulle inte på detta sätt burit falsk vittnesbörd.

På hemsidan säger sig kristdemokraterna utgå från "solidaritetsprincipen". Den innebär att "allt vad du vill att människor ska göra mot dig ska du också göra mot dem". I praktiken innebär det att vi ska bära falsk vittnesbörd mot varandra och solidarisera oss med de rika.

Vi upprepar Kristus egna ord:

"Ni kan inte tjäna både Gud och mammon." (Matt. 6:24)

Och vad säger Göran Hägglund?

-------

DN, SvD, SvD, SvD.

Odell borde göra en Carnegie

Trots att investmentbanken Carnegie fuskat med information om sitt resultat och får böta 50 miljoner har Reinfeldt och Odell inga problem med Carnegie. Och statsministern har fullt förtroende för Odell.

Som tur är inser Carnegie självt problemet och hoppar av regeringsuppdraget. Detsamma borde Odell och Reinfeldt göra.
-------
Okristligt, Mats Odell!