05 juni 2006

Marx och kunskapsteorin

Ibland får vi från olika håll höra åsikten att kunskap inte kan indelas i ämnen. Enligt vår uppfattning kan inget vara mer fel. Det är i själva verket just det som utmärker det avancerade mänskliga tänkandet:

förmågan att göra abstraktioner, skapa begrepp och definitioner, att urskilja och särskilja. Kunskap kan indelas i molekyler och atompartiklar om man så vill.

Den som säger att kunskap inte kan indelas i ämnen vill säkert betona vikten av helhetssyn på saker och ting. Men då är det viktigt att komma ihåg att alla helheter består av delar, och att alla uppfattningar om helheter som inte bygger på kännedom om helhetens beståndsdelar blir tomma. Det skulle, som Marx skrev, "vara en kaotisk föreställning om det hela".

Marx tog ett exempel i en anteckning om Den politiska ekonomins metod. Det kan i studiet av ekonomi verka riktigt, skrev han, att börja studiet med "befolkningen".

"Emellertid visar sig detta vid närmare betraktande vara felaktigt. Befolkningen är en abstraktion om jag t. ex. skulle utelämna de klasser, av vilka den består. Dessa klasser återigen är ett tomt ord, om jag inte känner de element, på vilka de vilar, t. ex. lönearbete, kapital etc. Dessa sistnämnda förutsätter utbyte, arbetsdelning, priser etc."

Marx menade att kunskapsprocessen går i två riktningar. Först för att dela upp verkligheten i sina minsta beståndsdelar, "från det föreställt konkreta till allt tunnare abstraktioner, tills jag nått fram till de enklaste bestämningarna."

Därefter "skulle nu resan upprepas tillbaka igen, tills jag slutligen åter anlände till befolkningen, men denna gång inte som en kaotisk föreställning om ett helt utan som en rik totalitet med många bestämningar och förhållanden."

Det är också på detta sätt som den mänskliga kunskapens historiska utveckling har gått. Från de första filosofernas spekulationer kring helheter, till de första empiriska vetenskapsmännens klassifikation av verklighetens beståndsdelar, för att slutligen nå de vetenskapliga teorierna om hur världens beståndsdelar hänger samman.

Negationens negation, skulle väl Hegel ha sagt.

1 kommentar:

Anonym sa...

Man skulle även kunna tala om den historiska kunskapsprocessen som nämns ovan i dialektiska termer. Först uppstod ett slags holism med fokus på förklara helheten (tes). Denna holism efterföljdes av en reduktionism med en undersökning av beståndsdelarna (antites). Slutligen förenades holismen med reduktionismen - genom att bygga förklaringen av helheten på noggranna studier av de underordnade delarna och deras inbördes relationer - och utmynnade således i en ny reviderad ansats som vi kan kalla "reduktionistiskt konstituerad holism" (syntes).