Före valet skrev en rad borgerliga riksdagsledamöter motioner om att avskaffa vad man kallade "opinionsbildande myndigheter". Även efter valet och regimskiftet (26/10 2006) skrev Anna König Jerlmyr (m) en motion om
myndigheters opinionsbildning:
"En grundläggande princip i den svenska statsförvaltningen och demokratin är den om myndigheternas självständighet", skriver hon. "Idé- och opinionsarbetet bör åligga riksdag och regering och vara ett resultat av tolkningar av det underlag som myndigheterna levererat."
Hon hänvisade där till regeringsformens första kapitel (RF 1:9) som reglerar statskickets grunder:
"Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör uppgifter inom den offentliga förvaltningen skall i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iakttaga saklighet och opartiskhet." (lag 1976:871.)
Anna König Jerlmyr menar att det "funnits anledning att överväga om myndigheterna har blivit en del av partiernas verktyg i stället för att upprätthålla deras uppdrag som fristående ämbetsverk."
Av detta drar hon slutsatsen att det aldrig får vara myndighetens ansvar att bilda opinion för politikers idéer, "det ansvaret måste ligga på politiker". "I syfte att minimera risken att myndigheter används till skattefinansierad partipropaganda bör regeringen skyndsamt tillsätta en utredning som ser över om myndigheternas opinionsarbete de facto strider mot grundlagen."
Dagen därpå skriver
Cecilia Widegren (m) en motion om "att stoppa myndigheters politiska opinionsbildande arbete". Hon konstaterar att "flera av de nya myndigheterna har tillsats för att regeringen försöker komma till rätta med misslyckanden inom andra områden". Ett exempel hon nämner är
Forum för levande historia "som uppstod efter att historia slopats som kärnämne" i skolan.
Hon fortsätter: "Många nya myndigheter har dessutom fått ett otydligt uppdrag, och mycket verkar handla om opinionsskapande uppgifter. Det är olyckligt, då ansvaret för opinionsbildning i ett demokratiskt samhälle inte ska vara en statlig uppgift utan ligga hos enskilda människor, intresseorganisationer, partier, medier etc."
Folkpartiet skrev före valet en motion där partiet kritiserade myndigheter "vars primära uppgift är att bedriva opinionsbildning".
Kristdemokraterna kritiserade att "förekomsten av de nya opinionsbildande myndigheterna bidrar till att göra rollfördelningen mellan folkvalda politiker å ena sidan och verkställande tjänstemän å den andra otydlig".
Centerpartiet skrev att "statliga myndigheter generellt bör avhålla sig från opinionsbildande aktiviteter". Och vi skulle kunna fortsätta med många fler exempel.
Dessa yttranden kan onekligen ha gett allmänheten intrycket av att en borgerlig regering kommer att hålla en tydlig rågång mellan politik och myndigheters arbete. Men vad blev resultatet?
Den 21 december 2006 gav den borgerliga regeringen
uppdrag till en av de kritiserade myndigheterna att bedriva opinionsbildning mot "kommunismens svarta historia", som kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth uttryckte det.
Om detta inte är att låta myndigheter bedriva opinionsbildande arbete, så förstår vi inte vad de borgerliga partierna menar med "opinionsbildande myndigheter".
Och
resultatet av uppdraget kan
vi nu skönja.
-------
Tidigare artiklar i ämnet:
McCarthyism i svensk tappningForum för statlig historieskrivning-------
Ali påpekar mycket riktigt att minister Mats Odell
yttrade sig mot "opinionsbildande myndigheter" till och med samma dag som regeringen gav sitt
opinionsbildande uppdrag den 21 december 2006:
"Myndigheter har också i för stor utsträckning tillåtits bedriva opinionsbildning", lät Odell meddela.