16 september 2007

"Omöjligt" med jobbgaranti

Alliansen gick till val på att fixa jobb inom fem dagar. Ett år senare säger man att det är "omöjligt"! I stället ska alla få en "individuell plan" inom fem dagar. Snacka om svikna vallöften!

Svenska Dagbladet refererar till alliansens inriktningsdokument för Stockholm i maj 2006. Där sägs att en jobbgaranti ska införas i Stockholm som innebär att "alla som idag är socialbidragsberoende" ska "garanteras arbete inom fem dagar."

Idag uttrycker sig socialborgarrådet Ulf Kristersson (m) på ett annat sätt:
- Att ordna ett jobb inom fem dagar, det är ju omöjligt!

På ledarsidan i samma tidning skriver PJ Anders Linder att "alliansregeringen talar jobb så att öronen blöder". Men vad nyttar det när man i verkligheten inte fixar de jobb man utlovat?
De enda jobb som tillkommit under det senaste året beror på en gynnsam konjunktur. Inte på regeringens insatser. Därför är det inte så konstigt att opinionsmätningarna pekar neråt för alliansen. I en stort uppslagen artikel i gårdagens DN vädrar många sitt missnöje med svikna löften.

Och i dagens tidningar kan vi läsa opinionsundersökningar från både Sifo och Synovate som visar att den borgerliga regeringen fortsätter att sakna stöd från en majoritet av svenskarna.


Grafik från dagens DN. DN vill i alla fall trösta sig med att alliansen trots en tydlig nedgång fortfarande behåller majoriteten i Stockholm. Därför blir rubriken på förstasidan: "Fortsatt borgerligt försprång".

15 september 2007

Forza Livorno!

Livorno är en av de största hamnstäderna längs den italienska västkusten med över 170 000 invånare.
Delar av gamla staden kallas Venezia eftersom staden genomkorsas av kanaler som i Venedig. I Teatro San Marco grundades det italienska kommunistpartiet som länge var västvärldens största kommunistparti.

Teatern där partiet grundades 1921 är numera ett minnesmärke för den italienska vänstern. På taket vajar Rifondazione Comunistas partifana och den italienska fredsrörelsens fana.

En inskription på fasaden berättar att här grundades PCI, den italienska arbetarklassens förtrupp, i kamp för demokratin och mot fascismen. Partiet vägleds av den ideologi som skapats av Marx och Engels, Lenin och Stalin och genom Gramscis exempel och Togliattis vägledning.

Livorno är fortfarande ett av den italienska vänsterns starkaste fästen.

På fotbollsstadion spelar stadens lag AC Livorno Calcio, som även har en supporterklubb i Skandinavien.
På läktarna hejar publiken på sitt lag med röda fanor.

08 september 2007

Mysteriet B. Traven

Vi vet inte hur många av er som läst böcker av författaren B. Traven? Flera finns på svenska. Den mest kända är kanske Sierra Madres skatt som filmades med Humphrey Bogart i huvudrollen 1948. Andra kända böcker är t ex De hängdas revolution, Bomullsplockarna och Diktatur.

Under många år trodde vi att B. Traven skulle uttalas på engelska, som 'Bii Trejven'. Vi visste aldrig vem han egentligen var förrän vi häromdagen hittade en film om författaren på nätet.

Nu vet vi mera. B. Traven ska uttalas mer tyskt. Hans historia är fortfarande delvis höljd i dunkel. Uppgifter förekommer om att han föddes i Chicago. Men det tycks nu uppenbart att han ursprungligen kom från Polen. Han deltog förmodligen i revolutionen i Bayern 1918-19. Och han fann till slut en tillflykt i Mexiko, som flera av hans böcker handlar om.

B. Traven tyckte om att gäcka sin omvärld. Han ville behålla anonymiteten. Endast orden skulle tala. Och orden sjuder av hat mot överheten och vrede över orättvisor som drabbar de fattiga. Inte minst Mexikos indianbefolkning.

Se en spännande film om mysteriet B. Traven!

03 september 2007

Om opinionsbildande myndigheter

Före valet skrev en rad borgerliga riksdagsledamöter motioner om att avskaffa vad man kallade "opinionsbildande myndigheter". Även efter valet och regimskiftet (26/10 2006) skrev Anna König Jerlmyr (m) en motion om myndigheters opinionsbildning:

"En grundläggande princip i den svenska statsförvaltningen och demokratin är den om myndigheternas självständighet", skriver hon. "Idé- och opinionsarbetet bör åligga riksdag och regering och vara ett resultat av tolkningar av det underlag som myndigheterna levererat."

Hon hänvisade där till regeringsformens första kapitel (RF 1:9) som reglerar statskickets grunder:

"Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör uppgifter inom den offentliga förvaltningen skall i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iakttaga saklighet och opartiskhet." (lag 1976:871.)

Anna König Jerlmyr menar att det "funnits anledning att överväga om myndigheterna har blivit en del av partiernas verktyg i stället för att upprätthålla deras uppdrag som fristående ämbetsverk."

Av detta drar hon slutsatsen att det aldrig får vara myndighetens ansvar att bilda opinion för politikers idéer, "det ansvaret måste ligga på politiker". "I syfte att minimera risken att myndigheter används till skattefinansierad partipropaganda bör regeringen skyndsamt tillsätta en utredning som ser över om myndigheternas opinionsarbete de facto strider mot grundlagen."

Dagen därpå skriver Cecilia Widegren (m) en motion om "att stoppa myndigheters politiska opinionsbildande arbete". Hon konstaterar att "flera av de nya myndigheterna har tillsats för att regeringen försöker komma till rätta med misslyckanden inom andra områden". Ett exempel hon nämner är Forum för levande historia "som uppstod efter att historia slopats som kärnämne" i skolan.

Hon fortsätter: "Många nya myndigheter har dessutom fått ett otydligt uppdrag, och mycket verkar handla om opinionsskapande uppgifter. Det är olyckligt, då ansvaret för opinionsbildning i ett demokratiskt samhälle inte ska vara en statlig uppgift utan ligga hos enskilda människor, intresseorganisationer, partier, medier etc."

Folkpartiet skrev före valet en motion där partiet kritiserade myndigheter "vars primära uppgift är att bedriva opinionsbildning". Kristdemokraterna kritiserade att "förekomsten av de nya opinionsbildande myndigheterna bidrar till att göra rollfördelningen mellan folkvalda politiker å ena sidan och verkställande tjänstemän å den andra otydlig". Centerpartiet skrev att "statliga myndigheter generellt bör avhålla sig från opinionsbildande aktiviteter". Och vi skulle kunna fortsätta med många fler exempel.

Dessa yttranden kan onekligen ha gett allmänheten intrycket av att en borgerlig regering kommer att hålla en tydlig rågång mellan politik och myndigheters arbete. Men vad blev resultatet?

Den 21 december 2006 gav den borgerliga regeringen uppdrag till en av de kritiserade myndigheterna att bedriva opinionsbildning mot "kommunismens svarta historia", som kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth uttryckte det.

Om detta inte är att låta myndigheter bedriva opinionsbildande arbete, så förstår vi inte vad de borgerliga partierna menar med "opinionsbildande myndigheter".

Och resultatet av uppdraget kan vi nu skönja.
-------
Tidigare artiklar i ämnet:
McCarthyism i svensk tappning
Forum för statlig historieskrivning
-------
Ali påpekar mycket riktigt att minister Mats Odell yttrade sig mot "opinionsbildande myndigheter" till och med samma dag som regeringen gav sitt opinionsbildande uppdrag den 21 december 2006:

"Myndigheter har också i för stor utsträckning tillåtits bedriva opinionsbildning", lät Odell meddela.

02 september 2007

McCarthyism i svensk tappning

Överintendenten på den statliga myndigheten Forum för statlig historieskrivning Eskil Franck ska börja granska kommunismen. Det skriver han på SvD:s Brännpunkt idag. Uppdraget kommer från den borgerliga regeringen, vilket vi tidigare kommenterat.

Myndigheten ska framställa allehanda material som ska rikta sig till lärare och skolungdomar. Som om det inte redan fanns material för studium av kommunismens historia. Uppenbarligen litar inte regeringen på de professionella forskare som hela tiden producerar en strid ström av böcker i ämnet.

Eskil Franck berör den kritik som riktats mot svenska regeringen för att den, likt många diktaturstater, vill styra upp historieskrivningen så att den passar regimens agenda.

"Det har framförts att detta snarare borde skötas av forskare vid våra universitet och högskolor och av lärare i våra skolor", skriver han. Men avfärdar därefter kritiken med att staten aldrig kan "förhålla sig värderingsfri i grundläggande frågor som varje människas lika värde, okränkbarhet och rättigheter."

Detta är dock inget svar. Det visar snarare att det saknas hållbara argument för regeringens och överintendentens position. Det egentliga syftet med regeringens kampanj vill han uppenbarligen inte bekräfta, nämligen att regeringen vill indoktrinera Sveriges skolungdomar i antikommunistisk riktning. Och det är på det sättet kampanjen kommer att uppfattas av skolungdomarna. Därför kommer den förmodligen att motverka sitt syfte, vilket vi inte har något emot.
-------
På bilden den amerikanske senatorn Joseph McCarthy som också ville informera allmänheten om den röda faran. Han gav namn åt begreppet "McCarthyism". Läs gärna Wikipediaartikeln. Där finns hänvisningar till ett antal offer för den amerikanska antikommunismen.
-------
Läs också Åsa Linderborgs artikel i Aftonbladet höromdagen. Och dagens Jinge!

”Vår ockupation är misslyckad”

Blivande partiledaren Jan Björklund ansåg i november 2002 att Sverige bör delta med stridande trupp i ett eventuellt krig mot Irak. Så här i efterhand har vi facit. Fast egentligen visste vi redan då hur det skulle bli. Det var många som varnade för kriget. I Sverige och i hela världen genomfördes jättelika demonstrationer. Det var som om vanligt folk runtom i världen visste bättre än en del politiska ledare.

I gårdagens SvD skrev en grupp amerikanska soldater från 82nd Airborne Division i Irak:

"USA har förlorat kontrollen och berövat irakierna deras värdighet. Vi har misslyckats att skapa säkerhet och ekonomisk trygghet. Fyra miljoner är på flykt inom och utom landet. Som ockupanter kan vi inte ens lita på de irakiska officerare och poliser vi själva utbildat. Vid operationens slut hatas vi troligen av alla."

01 september 2007

Filosofi & Politik

Philosophy & Politics har länkat till Röda raketer. Och vi till den. Det firar vi med en lämplig filosofivisa.
Bilden uttrycker det val vi har i livet. Antingen går vi filosofins väg. Eller på toaletten.
-------
Vi glömde att berätta att musikstycket är M. A. Numminens tonsättning av Ludwig Wittgensteins Tractatus Logico-Philiosphicus, sjunde satsen.

Turkiet och EU

Sveriges utrikesminister Carl Bildt och Massimo D'Alema, tidigare ordförande i Italiens kommunistiska ungdomsförbund, har skrivit en gemensam debattartikel i International Herald Tribune.

Vem gynnas?

Det finns människor i vårt land som tycker att det är rätt att provocera muslimer. Lars Vilks är en sådan. Nerikes Allehandas chefredaktör är en annan. Likaså en rad redaktörer i flera "liberala" tidningar. Samtidigt bedyrar alla parter att man inte vill kränka någon. Varför man då väljer att publicera bilder som uppfattas som kränkande av många muslimer blir något oklart.

Det hela handlar om en teckning av profeten Muhammed som "rondellhund". Teckningen provocerar på två sätt. Dels finns inom stora delar av islam ett förbud mot att alls avporträttera profeten. Dels betraktas hundar som orena.

I debatten om dessa publiceringar hävdar en del att detta är en fråga om kamp för yttrandefriheten. Vilket är löjligt. Vi har i Sverige inget förbud mot att publicera dessa teckningar. Alltså finns det ingen ytterligare yttrandefrihet att vinna med publiceringen. Om det däremot funnits ett förbud hade publiceringen kunnat fylla detta syfte. Men så är alltså inte fallet.

Efter Jyllands-Postens publicering av Muhammed-teckningar för två år sedan blev reaktionerna våldsamma. Därför kunde man lätt förutse att en likartad publicering i Sverige skulle skapa liknande reaktioner. Och nu brinner svenska flaggor och dockor av Reinfeldt i Pakistan. Då undrar vi varför Lars Vilks och en rad svenska tidningar vill åstadkomma en sådan reaktion? Varför vill man öka motsättningarna mellan Sverige och muslimska länder? Varför vill man provocera muslimer?

Nerikes Allehandas chefredaktör Ulf Johansson är förvånad över den uppmärksamhet publiceringen har fått.
-Framför allt vilket gehör det fått ute i världen, säger han. Jag trodde inte heller att frågan var lika laddad här som i Danmark.

Detta låter allt för naivt för att vara trovärdigt.

Publiceringarna sker mot bakgrund av att flera västländer deltar i ockupationer och krig i muslimska länder. Likaså att muslimska flyktingar och invandrare i västländer lever i en underordnad ställning som minoriteter. Publiceringarna sker också mot bakgrund av att främlingsfientliga partier, som Sverigedemokraterna, gynnas av ökade motsättningar.

Dagens ledare i DN menar att Pakistan och Iran utnyttjar "de förmenta kränkningarna" "som en bricka i ett inrikespolitiskt spel, ett sätt att avleda befolkningens intresse från missförhållanden i det egna landet." Men att situationen utnyttjas inrikespolitiskt begränsas inte till Pakistan och Iran. Måhända kan publiceringarna spela samma roll här i Sverige.

Så, vem gynnas egentligen av publiceringen? Förutom Lars Vilks som blir lite mer känd än han var förut?

19 augusti 2007

Italienska vägskyltar 10

Palmiro Togliatti-gatan.

Borgerligt förakt för folket

Kolingen: Putäll på er, grefvar å baroner!
Första sidan av nummer 39, Strix 1897 av Albert Engström.


Det är anmärkningsvärt hur fort masken trillar av. För ett år sedan framställde sig borgerligheten som folklig, som företrädare för de fattiga och små, för alla som hamnat i "utanförskap", ja rent av som den nya arbetarrörelsen. Men så fort opinionsvindarna går dem emot visar de sin egentliga syn på svenska folket.

Vi har redan berört Göran Skyttes krönika på Svenska Dagbladets ledarsida, där han ifrågasätter svenska folkets mentala hälsa på grund av sitt bristande stöd för alliansregeringen. Svenska folket framställs som "fegisar och tumsugare".

Nu kan man förstås avfärda Göran Skytte som ett undantag. Friherren som i sin ungdom blev låtsaskommunist, men som i mogen ålder "tog sitt förnuft till fånga", som det brukar heta, och nu ägnar sin tid åt att angripa vänstern och det "politiskt lättlurade" folket.

Men Göran Skytte är inget undantag. Överhetens förakt mot folket eller "pöbeln" har långa traditioner. Och i kommentarerna till vår förra bloggning fick vi flera exempel på vad som dväljs bakom fasaden. Anhängare till moderaterna och alliansen använde flera mindre smickrande beskrivningar av svenska folket. "Korkade kreatur" var väl det grövsta.

Nu kan man förstås avfärda detta med att vem som helst kan kommentera på en blogg. De borgerliga partierna kan inte behöva stå till svars för alla som kommenterar på bloggar. Visst är det så. Problemet är bara att denna syn på folket har förankring även i ministrarnas tänkande. Självaste statsminister Reinfeldt angav tonen när han för några år sedan utvecklade sin syn på vad han kallade "det sovande folket":

”svenskarna är mentalt handikappade och indoktrinerade att tro att politiker kan skapa och garantera välfärd”, skrev Reinfeldt då. Och han har egentligen aldrig tagit avstånd från den analysen.

Göran Skytte beskyllde bland annat "media" för de låga opinionssiffrorna. Men inte heller då ministrarna ges utrymme att tala fritt blir det bättre. Som när socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson fick en helsida i DN. Då lyser föraktet för de sjuka och svaga igenom. Uttalandet "När jag själv var utbränd var jag hemma i tre dagar", har som Ali Esbati skriver "klassikerpotential".

Det finns borgare som inte hyser förakt för folket. De är bekymrade, men allt för tysta. Ett undantag är Börje Hörnlund som i våras skrev ett inlägg på DN Debatt under rubriken: "Jag känner förtvivlan över regeringens politik". Hörnlund inser att borgerligheten inte har någon möjlighet att vinna nästa val genom en politik som enbart gynnar de rika, friska och starka.

För svenska folket är det förvisso bra att borgarna förtydligar sin egentliga syn på folket. Det gör att nästa val har förutsättningar att handla om de egentliga politiska alternativen - och inte som senast, om fasaden.

-------

Tidigare artikel om Göran Skyttes krönika.

18 augusti 2007

Italienska vägskyltar 9


Georgi Dimitrov-gatan.

Har Göran Skytte blivit galen?

Göran Skytte skriver, som vanligt, nyanserat, balanserat och förnuftigt på Svenska Dagbladets ledarsida. I dag handlar krönikan om att svenska folket har blivit galet eftersom det inte uppskattar den borgerliga regeringens politik efter förtjänst.

"I mätning efter mätning lägger man surmulet sin röst på Lars Ohly, språkrören och Sahlin. Senaste mätningen (Demoskop 13/7–6/8) gav 56 procent till de rödgröna, 41 procent till regeringen.
Hur hänger detta ihop? Frågorna är många. Till exempel: har svenskarna blivit galna?"

Göran har flera teorier om hur det kan vara på detta eländiga sätt när folket i stället borde "göra vågen":

1. Sossarnas rekordlånga maktinnehav har gjort svenskarna till ett slags ”eviga sossar”?
2. "Ärans och hjältarnas folk" har förvandlats till ett folk av "fegisar och tumsugare".
3. "Många viktiga media har demonstrerat en tydlig antipati mot alla former av förändringar i det gamla systemet."
4. "I lika mån har media demonstrerat en okritisk förtjusning i Mona Sahlin."
5. "Vi svenskar är politiskt lättlurade och utan minne."

Visserligen erkänner Göran att "denna regering haft märkligt svårt att göra rätt. Konstiga utnämningar, konstiga utspel, inbördes bråk, tystnad och osynlighet, göra tvärtemot vad man sade före valet, etc, etc." Trots det bör svenskarna alltså "göra vågen", enligt Göran.

Det låter inte så bra när en av regeringens största morgontidningar kallar folket galet för att det inte stöder regeringen. När folket på detta sätt förverkar regeringsorganets förtroende och endast genom dubbelt arbete kan återvinna det, då säger vi som Brecht:

"Vore det då inte enklare att regeringen upplöste folket och valde sig ett nytt?"
-------
Läs även Jinge!

Finland, ett skolexempel

Åsa Linderborg skriver en kort men kärnfull artikel i Aftonbladet om den finländska skolan. Hon noterar att skolminister Jan Björklund ofta nämner just den finska skolan som ett föredöme. Men att denna skola innebär motsatsen till mycket av det som Björklunds regering nu genomför.

De finländska eleverna har de bästa kunskapsresultaten i världen, enligt internationella jämförelser som PISA. Det gäller då såväl matematik och modersmål, som problemlösning. Samtidigt är den finländska skolan den mest jämlika i världen. Den utjämnar sociala skillnader bättre än något annat land.

Vad är hemligheten? Egentligen liknar den finländska skolan den svenska väldigt mycket. Eller åtminstone vad den svenska skolan en gång varit. I Finland har man inte ägnat sig åt ändra konceptet om en sammanhållen skola för alla elever på samma sätt som i Sverige. Friskolorna är få.

I Finland har alltid kunskaperna stått i centrum för verksamheten. Inte arbetsformer eller ordningsfrågor eller värdegrund som i Sverige. Det har inte behövts eftersom arbetsformerna och ordningen och värdegrunden är naturlig om man satsar på kunskap för alla elever. Och man har satsat på välutbildade lärare. I Sverige är allt för många lärare obehöriga.

I Finland är man inte motståndare till grupparbeten - som Jan Björklund. Men man ser heller inte grupparbeten som något allena saliggörande - som en del debattörer i Sverige.

Framgång för eleverna handlar inte om grupparbeten eller inte. Det handlar inte om antingen - eller, utan snarare om både - och. Det handlar om att eleverna under lärares ledning får ta del av kunskaper på olika sätt: föreläsningar, läsning, grupparbeten, egna uppgifter, experiment. Ju fler arbetssätt desto bättre, men det måste alltid ske under lärares ledning. Alla elever tar nämligen inte till sig mänsklighetens hela kulturarv på ett spontant sätt.

Finlands och Sveriges skolsystem utvecklades många år parallellt och lyckades mycket bra. Finland har fortsatt på samma väg och blivit bäst i världen, medan Sverige på senare år avvikit med resultatet att svenska elever idag lär sig mindre än för tio, tjugo år sedan.

Alliansen håller nu på att upplösa den sammanhållna skolan genom en ensidig satsning på friskolor. Den satsar på ordningsfrågor i stället för kunskap. Den sänker ambitionerna för de yrkesinriktade programmen i gymnasieskolan. Det är inte den finska modellen.

Björklund öppnar nu för ett återförstatligande av skolan. Men vilka skolor återstår att förstatliga när alliansen privatiserar allt fler?
-------
Läs också: Klasskillnaderna ökar i skolan.
För en socialistisk syn på skolan, läs Antonio Gramscis Om utbildning!
-------
Skriften "De finländska framgångarna i PISA" som Åsa hänvisar till var inte helt lätt att hitta, men här är den!

15 augusti 2007

Italienska vägskyltar 7

Antonio Gramsci-gatan.

Röda raketer censureras i Uppvidinge?

Har vår blogg blivit föremål för ingrepp av censuren i borgerligt styrda kommunen Uppvidinge strax utanför Växjö? Det påstår i alla fall bloggen Foto-Lasse som gjort försök att komma in på ett antal vänsterbloggar på Uppvidinge biblioteks datorer:

"Datorerna i biblioteken tillåter inte att man kan koppla upp sig mot vilka svenska bloggar som helst. Själv besökte jag ett av kommunens bibliotek och försökte läsa Motvallsbloggen, Esbatis kommentarer, Tomas Jonsson i Blomstermåla och några andra bloggar, ex.v. Röda raketer.

Det gick inte! Samtliga bloggar ovan var spärrade och gick inte att nå från Uppvidinge biblioteks datorer."

Någon förklaring gick inte att få från personalen:

"På frågan om varför jag inte kunde komma åt de spärrade bloggarna himlade bibliotekarien med ögonen, slog ut med armarna och svor sig oskyldig till denna censur av den fria debatten."

Vi hoppas att Foto-Lasses initiativ i frågan kommer att leda till att även Uppvidingeborna får tillgång till den fria debatten i kommunens bibliotek. De kan tydligen fortfarande komma åt hans blogg.

Klasskillnaderna ökar i skolan

DN rapporterar om den senaste betygsstatistiken för grundskolan. Resultaten försämras. Färre elever får sin rätt till kunskap tillgodosedd. Dessutom finns det en tydlig social vinkling på problemen:

- Jag blir oerhört upprörd när jag hör detta. Det här visar att skolan inte klarar av sitt uppdrag att minska klasskillnaderna i samhället, säger Metta Fjelkner, ordförande för Lärarnas riksförbund.

Det betyder alltså att skolans sätt att fungera inte överbryggar eller kompenserar för sociala skillnader i samhället. Tvärtom har vi en skola som skärper de sociala skillnaderna.

Fjelkner pekar på de stora nedskärningarna i skolan på 90-talet som förklaringen. Det är säkert en faktor i sammanhanget. Men en annan faktor som troligen är än mer betydelsefull är skolans sätt att fungera. De alltmer lösliga arbetsformerna och mer individualiserade arbetssätt har ställt stora krav på elevernas förmåga att själva söka kunskap. Det är arbetsformer som gynnar elever från akademikerhem. Vi tror att dessa arbetsformer är den stora boven i dramat.

Skolverkets generaldirektör Per Thullberg ger den märkligaste förklaringen till försämringen:

- Staten har misslyckats med att sätta mål som går att uppnå, säger han.

Betyder det att vi nu ska sänka ribban så att alla kan hoppa över? I stället för att se till att skolan fungerar så bra att alla kan nå målen? (För övrigt så är kraven för att nå godkända betyg inte särskilt höga idag.)

Nej, lösningen handlar om att skapa en skola som redan i tidig ålder lär eleverna grundläggande färdigheter, fakta, de vanor man behöver för att lära sig mer och som ger tydligare strukturer för elevernas arbete. De lösliga, individualiserade arbetsformerna bör förpassas till soptippen. De missgynnar barn till lågutbildade och gynnar ensidigt de som kommer från hem med utbildade föräldrar.
-------
Vi har tidigare pekat på denna problematik:
Den stora gåtan
Höger och vänster om skolan
Gramsci och skolan
Vänstern och skolan
Bakläxa
-------
Läs även Rött hjärta: En skola för alla!

12 augusti 2007

Vänstern leder stort

Enligt Demoskops augustimätning leder det röd-gröna blocket stort bland svenska folket. 56 procent för vänstern mot 41,4 procent för den borgerliga allianskvartetten.

Socialdemokraterna är nu med 44 procent större än de fyra borgerliga partierna tillsammans. Vänsterpartiet ökar till 6,1 procent och är nu Sveriges tredje största parti!

Det firar vi med en gammal goding!

Om proletariatet

"Proletariat och rikedom är motsatser; som sådana utgör de en helhet. De är båda skapelser av privatenendomens värld. Frågan är exakt vilken plats var och en intar i antitesen. Det är inte tillräckligt att säga att de är två sidor av en helhet.

Privategendom som privat egendom, som rikedom, tvingas att hålla sig själv, och därigenom sin motsats, proletariatet, vid liv. Det är den positiva sidan av antitesen, den självtillfredsställande privategendomen.

Proletariatet är tvärtom tvingat som proletariat att avskaffa sig självt och därigenom sin motsats, privategendomen, som bestämmer dess existens, och vilken gör det till proletariat. Detta är den negativa sidan av antitesen, dess rastlöshet inom sig själv, upplöst och självupplösande privategendom.

Den besittande klassen och proletariatets klass uppvisar samma mänskliga självförfrämligande. Men den förra klassen känner sig bekväm och stärkt i detta självförfrämligande; den betraktar förfrämligandet som sin egen makt och har i det likheten av mänskligt liv. Den senare känner sig förintad i förfrämligandet; den ser i det sin egen maktlöshet och ett omänskligt livs verklighet. Det är, för att använda ett uttryck hos Hegel, denna förnedrings indignation över denna förnedring, en indignation som den med nödvändighet drivs till genom motsättningen mellan dess mänskliga natur och dess livsvillkor, som är den raka, resoluta och begripliga negationen av denna natur.

Inom antitesen är privatägaren den konservativa sidan, medan proletären är den destruktiva sidan. Från den förra utgår handlingar som syftar till att bevara antitesen, från den senare utgår handlingar för att förinta den.

Privategendomen driver sig själv i sin ekonomiska rörelse mot sin egen upplösning, genom en utveckling som inte är beroende av den, som är omedveten och som genom sakens egen natur äger rum mot privategendomens vilja, endast i den grad som den skapar proletariatet som proletariat, fattigdom som är medveten om sin andliga och fysiska fattigdom, en avhumanisering som är medveten om sin avhumanisering, och därför självupphävande.

Proletariatet verkställer den dom som privategendomen avkunnar över sig själv genom att skapa proletariatet, på samma sätt som det verkställer den dom som lönearbetet avkunnar över sig självt genom att skapa rikedom för andra och fattigdom åt sig själv. När proletariatet är framgångsrikt, blir det på intet sätt den absoluta sidan av samhället, för det är segerrikt endast genom att avskaffa sig självt och sin motsats. Därmed försvinner proletariatet liksom dess motsats, privategendomen, som bestämmer det."

Karl Marx och Friedrich Engels, Den heliga familjen, 1844

11 augusti 2007

With Love

From PRL with Love har länkat till oss. Och vi till den. Det är en intressant blogg med ett annat perspektiv på bland annat Polen. Vi firar med en fin gammal polsk sång!
En särskilt intressant bloggning handlar om upproret i Warszawa 1944.

Italienska vägskyltar 5

Ernesto Che Guevara-gatan.

10 augusti 2007

Italienska vägskyltar 4

Rosa Luxemburg-gatan.

Om materialismen

"Det behövs inte någon djupare undersökning för att se att från materialismens lära om människors ursprungliga godhet och lika intellektuella begåvning, erfarenhetens, vanans och utbildningens allsmäktighet, och omgivningens påverkan på människor, industrins stora betydelse, rättfärdigandet av nöjen, etc. hur nödvändigt materialismen är förbunden med kommunismen och socialismen.

Om människan hämtar all sin kunskap, sina förnimmelser, etc., från sinnenas värld och de erfarenheter man vinner i den, då handlar det om att arrangera den empiriska världen på ett sådant sätt att människan upplever och blir van vid det som är verkligt mänskligt i den och att hon blir medveten om sig själv som människa. Om rätt uppfattade intressen är principen för all moral, så måste människans privata intressen fås att överensstämma med mänsklighetens intressen.

Om människan är ofri i materialistisk mening, d.v.s. är fri inte genom den negativa förmågan att undvika det ena eller andra, utan genom den positiva förmågan att hävda sin verkliga individualitet, så kan inte brott straffas individuellt, utan de antisociala källorna till brott måste förstöras, och varje människa måste ges socialt spelrum för de vitala uttrycken av hennes vara. Om människan formas av omgivningen, så måste hennes omgivning göras mänsklig.

Om människan är samhällelig av naturen, kan hon endast utveckla sin natur i samhället, och hennes naturliga krafter måste mätas som en samhällelig kraft och inte som en separat individuell kraft."

Karl Marx och Friedrich Engels, Den heliga familjen, 1844

08 augusti 2007

Italienska vägskyltar 3

Oktoberrevolutionen-gatan

Återigen om Maud Olofsson

Och så har Maud Olofsson gjort ett nytt utfall mot fackliga rättigheter och den svenska modellen. "Centern vill helt stoppa fackens möjligheter att rikta stridsåtgärder mot företag som inte har någon fackansluten personal", skriver DN.

- Vi försvarar kollektivavtalen, men det finns företag och anställda som väljer andra lösningar och det måste stå de anställda fritt att göra det, sa Maud Olofsson på en presskonferens.

Detta är en uppenbar motsägelse som återigen visar att hon inte vet vad hon talar om. Hela poängen med kollektivavtal är att arbetsmarknadens parter ska göra överenskommelser om vilka spelregler som ska gälla på arbetsmarknaden i stället för att reglera allt genom lagstiftning, vilket är en modell som finns i en del andra länder.

Men om systemet med att låta arbetsmarknadens parter lösa problem på arbetsmarknaden ska fungera så måste reglerna gäller alla företag. Om detta system inte tillåts fungera längre (Maud hotar med lagstiftning mot facken), så kommer lagstiftning om regler på arbetsmarknaden som ett brev på posten (om vi fortfarande har någon fungerande posttjänst, vill säga.).

Därför kan man inte både hävda att man försvarar kollektivavtalen och att man vill låta alla företag göra som de vill. Man får välja. Och väljer man det senare är alternativet en mer omfattande lagstiftning om reglerna på arbetsmarknaden.
-------
Vi har tidigare skrivit om när Maud Olofsson virrade till den ekonomiska teorin och när hon ville avskaffa anställningstryggheten för ungdomar.

Dagens idiotnyhet om Stasi

På morgonen hörde vi den fantastiska nyheten på radion att svenska säkerhetstjänsten, Säpo, innehar en lista på 900 svenskar som haft "kopplingar" till den numera nedlagda östtyska säkerhetstjänsten Stasi. En författare vid namn Björn Cederberg krävde att listan skulle offentliggöras.

När vi på eftermiddagen åter lyssnade till radionyheterna hade siffran sjunkit från 900 till 50. Och om man ställde frågan om hur många som egentligen var informatörer åt Stasi, så krympte siffran till under tio. Och om man dessutom funderar över hur många som ställts inför rätta för brott mot rikets säkerhet så blir siffran - vad vi förstår - noll.

Det bidde alltså inte ens en tumme. Det bidde ingenting! Mer än att Björn Cederberg fick gratisreklam för en bok han skrivit.

Hela historien faller på sin egen orimlighet. Det förefaller orimligt att Säpo skulle ha innehaft listor på personer som begått brott utan att göra något åt dem. Säpo vill naturligtvis, liksom alla myndigheter, visa att de gör rätt för skattebetalarnas pengar. Om det verkligen funnits någon substans i uppgifterna om svenska Stasi-spioner hade detta naturligtvis kommit till allmänhetens kännedom. Så brukar det gå till. I detta fall var det ju dessutom helt riskfritt. Staten som personerna i så fall spionerat för finns ju inte längre.

Denna form av grundläggande källkritiska journalistiska resonemang borde ha förts av Dagens ekos redaktion. Men, men, i sommartorkan släpps ibland lite väl mycket igenom. Detsamma hände för övrigt i Finland i förra veckan. Där hade de samma nyhet då.
-------
Även DN köpte "nyheten".

07 augusti 2007

Italienska vägskyltar 2

Vladimir Iljitj Lenin-gatan

1984

George Orwell publicerade 1949 en framtidsfiktion med namnet 1984. Den handlar om människor som förkrymps av den totalitära staten som övervakar individens alla steg.
I dagens värld förverkligas mer och mer av Orwells skräckscenario. Allt mer av våra liv övervakas, men debatten om detta förs på ett mycket märkligt sätt.
När Vägverket inför övervakningskameror på våra vägar leder det till starka protester på de borgerliga tidningarnas ledarsidor. Häromdagen fyllde detta en hel tidningskrönika i Dagens eko. Men när USA nu inför en ny lag som gör det möjligt för USA:s underrättelsetjänst att övervaka svensk e-post och telefontrafik, så bevärdigas denna nyhet med endast en notis i Svenska Dagbladet.
Det är intressant att just Svenska Dagbladet tar så lätt på denna nyhet. Den 29 juli skrev chefredaktören P J Anders Linder om övervakningen i en ledare. Borde han inte skriva en ny ledare nu när George W Bush gett sig rätten att övervaka även våra mejl och telefonsamtal?
George W Bush undertecknade lagen för ett par dagar sedan.

05 augusti 2007

30 juli 2007

Ljus över landet


Bloggen Stormklockan har länkat till Röda raketer. Och vi till den. Namnet Stormklockan förpliktigar. Det har stolta traditioner.

Stormklockan var det socialdemokratiska ungdomsförbundets tidning och startade 1908. I samband med att socialdemokratiska ungdomsförbundet bytte namn till Sveriges kommunistiska ungdomsförbund blev den under många år en kommunistisk ungdomstidning. Under en tid var den till och med Sveriges kommunistiska partis tidning.

Vi firar med en låt med nya favoriten Banda Bassotti.

29 juli 2007

När Sveriges konung stödde Hitler

På dagens DN Debatt skriver historieprofessorn Gunnar Richardson om den svenske kungen Gustav V:s förhållande till Hitler. Och hur han uttryckte sina sympatier för Hitlers strävanden.

I ett personligt brev till Hitler skrev kung Gustav V att han ville tacka Hitler för att han beslutat slå ned "den bolsjevikiska pesthärden" och gratulera honom till "den redan uppnådda framgången" på östfronten.

Statsministern Per Albin Hansson försökte stoppa det hela. Kungen menade att han bara uttryckte "personliga känslor". På detta svarade statsministern: "Ers majestät är icke någon enskild, utan Sveriges konung."

Trots detta kallade kung Gustav V till sig den tyske ministern i Stockholm "och bad honom telegrafera innehållet i det stoppade brevet till den tyske utrikesministern för vidare befordran till Hitler. Bakom ryggen på statsministern och i strid mot hans deklarerade vilja förmedlades sålunda det personliga budskapet. Resultatet av denna tysta diplomati kan vi se i det långa tackbrev som Hitler skickade några veckor senare. Han tackade för kungens 'ytterst välvilliga personliga hållning'." Det finns en hel del att gräva i då det gäller Sveriges förflutna - och i samtiden.
-------
Vi har tidigare skrivit om den dolda historien.

På bilden längst till vänster prins Gustaf Adolf (nuvarande kungens pappa). därefter Hermann Göring och sist men icke minst Sveriges konung Gustav V.
-------
På dagens DN Debatt finns ett nytt inlägg av professor Gunnar Åselius.

28 juli 2007

Zimmerwald

I september 1915, mitt under brinnande krig, träffades representanter från krigförande och neutrala länder i Europa till en konferens mot kriget. Konferensen ägde rum på ett hotell i den lilla schweiziska alpbyn Zimmerwald, strax utanför Bern.

Detta var något oerhört. Fram till dess hade de flesta socialdemokratiska och socialistiska partier i Europa stött sina egna regeringars krigsansträngningar. Så stödde till exempel socialdemokraterna i Tyskland sitt lands krig mot Frankrike. Medan de franska socialisterna stödde sitt lands krig mot Tyskland. Försvaret av den egna nationen gjordes till högsta princip. Klasskampen lades på hyllan medan krig pågick.

Glömda var de högtidliga ord som beslutats vid den socialistiska internationalens kongresser i Stuttgart, Köpenhamn och Basel. Där hade det sagts att om ett krig hotade att bryta ut var det en plikt för arbetarklassen i alla inblandade länder att vidta alla tänkbara åtgärder för att förhindra ett krigsutbrott. Om ett krig ändå utbröt, var det en plikt att ingripa för att snabbt avbryta det. Och med all kraft utnyttja den ekonomiska och politiska kris som skapats av kriget för att mobilisera folket och därmed påskynda det kapitalistiska styrets fall.

När nu socialisterna i olika länder krigade mot varandra innebar det att den socialistiska internationalen brutit samman. Endast några få partier gick emot kriget, de ryska, serbiska och bulgariska partierna. Men även i de andra partierna fanns det en vänsteropposition. I Tyskland samlades den kring Karl Liebknecht, som var socialdemokratisk riksdagsman. Liebknecht bröt mot partidisciplinen och röstade som enda ledamot av tyska riksdagen mot krigsanslagen. Den internationelle socialisten, sa Liebknecht, kämpar mot den internationella kapitalismen ”varest han kan finna honom och verksamt träffa honom. Det är: i det egna landet.”

Lenin framförde samma tankegång i en skrift han författat tillsammans med Zinovjev, Socialismen och kriget: ”I ett reaktionärt krig kan den revolutionära klassen inte annat än önska nederlag för sin regering.”
”Konferensen ägde rum i den av härligt uppstigande bergshöjder omgivna, med gröna mattor beklädda, idylliskt belägna lilla byn Zimmerwald, ungefär två timmars promenad från Bern”, skriver Robert Grimm som organiserat denna konferens som samlade 38 delegater från 11 länder, däribland Zäta Höglund och Ture Nerman från Sverige (Ture Nerman representerade även Norge).

Flertalet av deltagarna var inte lika radikala i sitt krigsmotstånd som Lenin, som också deltog på konferensen. Men man lyckades efter långa debatter ena sig om ett gemensamt manifest. I Zimmerwaldmanifestet riktas kritik mot de socialistiska partier som efter krigets utbrott inte följt förpliktelserna från kongresserna i Stuttgart, Köpenhamn och Basel. Och man riktar en maning till Europas proletärer:

”Sedan krigets utbrott ha ni ställt er handlingskraft, ert mod, er uthållighet i de härskande klassernas tjänst. Nu gäller det att träda fram för den egna saken, för socialismens heliga mål, för de undertryckta folkens såväl som för de förslavade klassernas befrielse genom den oförsonliga, proletäriska klasskampen.”

Detta manifest blev en vändpunkt som gav genklang i hela Europa. Efter Zimmerwald samlade sig vänsterkrafterna till ett mer organiserat samarbete mot kriget. De som i likhet med Lenin ville utnyttja krisen för att också störta kapitalismen samlades i den så kallade Zimmerwald-vänstern. Det var denna vänster som utgjorde kärnan i bildandet av den tredje kommunistiska internationalen 1919.

Läs Robert Grimms skrift Zimmerwald och Kiental (i den finns också manifesten)
Marxists.org har en sida med dokument från Zimmerwaldkonferensen.

När tyskarna besegrade de röda i Finland

Det finns de som tror att de röda i Finland besegrades av de vita i Finlands inbördeskrig 1918. Sanningen är att de röda besegrades med hjälp av tyska trupper och att Tyskland därefter installerade den vita regeringen med Mannerheim i spetsen.

Tyskland ordnade det till och med så att Finland fick en tysk kung: Fredrik Karl av Hessen. Men då Tyskland förlorade första världskriget abdikerade den tyske kungen och Finland blev, liksom Tyskland, republik.

Den särskilda vänskapen mellan Tyskland och Finland kom dock att bestå fram till dess att Finland, som tysk allierad, förlorade andra världskriget.

I Flamman har Rolf Karlman skrivit en spännande text om ett författaröde som förlorades i revolutionsstormen.

En bild på Hitler, Mannerheim och Ryti.
-------
Vi har tidigare skrivit om Finlands historia:
Finland och nazismen
Återigen om Finland och nazismen
Fascismens estetik i Stockholm
-------
Wikipedia om finska inbördeskriget 1918

27 juli 2007

Banda Bassotti

Via Ekim fick vi tips om den italienska gruppen Banda Bassotti. Det svänger.

Banda Bassotti är ett italienskt ska-punk band. Deras sånger är oftast politiska, med kommunistisk och antifascistisk tendens. Många låtar handlar om Latinamerika.

Banda Bassotti är det italienska namnet på Björnligan i Kalle Anka.
-------
Banda Bassottis hemsida
MySpace
-------
Tack vare Johan Persson fick vi med en ännu bättre samling med Banda Bassotti-låtar.

Nya länkar

Bloggarna Den onödiga samtiden och Stefan Lindborg - Gräv där du står har länkat till Röda raketer. Och vi länkar naturligtvis tillbaka och firar med en sång!

26 juli 2007

Lars Forsell

Det är tråkigt när folk dör. I synnerhet sådana människor som försökt göra världen lite bättre. Till dem hörde Lars Forsell.

Läs Poomas text. Den är utmärkt. Men vi förstår inte Mattias rädsla för Lars Forsells "vurm för Lenin". Lenin var också en som försökte göra världen lite bättre.

För den som undrar vad detta handlar om rekommenderar vi Lars Forsells "Oktoberdikter".

Tack för den sublinimala propagandan

Vi blev så inspirerade av Mat och politik som redan varit ute i svampskogen och hittat kantareller. Vi var lite skeptiska, men valde att lita på kamraten.

Det gjorde vi rätt i. Efter en liten räd i närmaste skog på eftermiddagen hittade vi lagom mängd (se bilden ovan) som vi ska smörsteka inom det snaraste.

Här har vi resultatet! Tack för den socialistiska allemansrätten!

25 juli 2007

Mer Marx

Staden Chemnitz i Tyskland vill ha monopol på Marx. Stadens centrum härbärgerar sedan 1971 världens största bystskulptur. Den föreställer Karl Marx och är (inklusive sockel) 11 meter hög. Den skapades av den ukrainske konstnären Lev Kerbel. På en platta i bakgrunden som fyller väggen på ett helt hus står devisen "Proletärer i alla länder - förena er!" på tyska, engelska, ryska och franska.

För en tid sedan ville staden Münster skapa en kopia av skulpturen till en utställning. Men det vägrade Chemnitz. I ett uttalande säger överborgästaren Barbara Ludwig (SPD) att «Bysten är ett unikum och skall så förbli. Den som har ett intresse för monumentalskulpturer måste åka till Chemnitz.»

Stadens medborgare kallar statyn för "den Nischel", vilket är ett östmedeltyskt dialektalt namn för huvud. Chemnitz hette tidigare Karl Marx-Stadt.

24 juli 2007

Med inspiration från Marx

Det är många som inspirerats av Karl Marx tänkande. Forskare, politiker, filosofer, kulturarbetare. För att inte tala om miljontals vanliga dödliga människor världen över.

Marx sätt att analysera världen är användbart för att förstå samtiden. Klicka på bilden för att läsa namnen på några kända personer som låtit sig inspireras.

23 juli 2007

Hoppsan, en ny räkning från Reinfeldt!

Vi hade knappt snubblat innanför dörren från en semesterresa när vi hittade ett brev från vårt försäkringsbolag:

"Hej!
Höjd premie till följd av ny lag om skatt på trafikförsäkring.
Som du kanske vet har riksdagen beslutat införa en premieskatt på 32% på trafikförsäkringen."

"Eftersom du redan betalat din försäkring innan skatten infördes bifogar vi en extra faktura."

Beslutet fattades den 7 juni i år och gäller från den 1 juli.

Där rök drygt 900 kronor!

Om Reinfeldt och Borg varit lika glasklara före valet som vårt försäkringsbolag är nu hade de förmodligen inte haft makten att sno oss på drygt 900 spänn efter att vi betalat räkningen!
-------
Läs mer om ärendets beredning och vilka partier som var för eller emot.

Om statligt och privat ägande


Vi lyssnade till utförsäljningsminister Mats Odell i Ekots lördagsintervju i juni. Just nu arbetar han för högtryck med att sälja ut statliga företag. Motivet sägs vara att staten inte är särskilt lämplig som ägare till företag. Företag sägs skötas bättre då de befinner sig i privat ägo.

Är detta med sanningen överensstämmande? Första halvåret 2007 gick 2539 företag i konkurs, enligt kreditupplysningsföretaget UC. Dessa företag gick uppenbarligen inte så bra trots att de var privatägda. Ändå innebär denna siffra en minskning med 144 st, eller 5 %, jämfört med 2006.

Går det då så dåligt för statliga företag? Enligt en artikel på DN Ekonomi gjorde de statliga bolagen ett rekordresultat i fjol och ska sammantaget dela ut över 36 miljarder kronor till staten.

– Detta vittnar om att företagen är välskötta och att staten som ägare har blivit mer professionell. Det är ordning och reda i bolagen, säger näringsminister Maud Olofsson.

Vin&Sprit är förmodligen en av världens mest framgångsrika sprittillverkare, med Absolut Vodka som kronjuvelen. De flesta av världens sprittillverkare går sämre – även om de är privatägda.

Regeringen ska sälja ut statens innehav i sex bolag: OMX, Nordea, SBAB, Telia Sonera, Vasakronan samt Vin &  Sprit. Är det något av dessa bolag som går dåligt för att de är statliga? Nej, så är inte fallet. De går bra, de är välskötta och levererar varje år intäkter till statskassan. Ändå vill den borgerliga regeringen sälja dem. Staten kan därmed få en engångsintäkt, men förlorar i stället den årliga utdelningen.

Vem kan vara så dum att man gör sig av med stabila intäkter? Det kan inte vara för den svenska statens fromma. Staten kommer genom denna försäljning att lämna bort den årliga utdelningen till privata intressen. Staten förlorar. För regeringen handlar det enbart om ideologi och att gynna kapitalismen.

Vi tror inte att statligt företagande automatiskt fungerar bättre än privat. Hur ett företag fungerar har väldigt lite med ägandeformen att göra. Det handlar i stället om hur väl företagsledning och anställda arbetar. Arbetar de bra i ett statligt företag går det bra. Arbetar de dåligt i ett privat företag går det i konkurs.

Den intressanta frågan är i vems intresse företagandet sker. När företag är statliga ger de utdelning till staten, dvs till medborgarna. När de är privata ger de utdelning till aktieägarna.

Regeringen är ideologiskt förblindad.
-------
I januari förra året beskrev vi hur Maud Olofsson virrade till det då det gäller ekonomisk teori. Denna förvirring är nu svenska regeringens politik.
-------
Läs också dagens ledare i Aftonbladet! "Klåfingrig Odell hotar vinsterna" (Den verkar tyvärr inte finnas på nätet än.)

22 juli 2007

Lenin och dialektiken


Så här på sommaren finns det tid att ägna sig åt filosofiska funderingar. Följande text är hämtad ur Lenins filosofiska anteckningsböcker. Det är anteckningar gjorda då han läste Hegels Logikens vetenskap [1]

"1) Bestämningen av själva begreppet ur sig självt [tinget självt måste betraktas i sina relationer[2] och i sin utveckling];
X
2) det motsägelsefulla hos tinget självt (das Andere seiner[3]), de motsägelsefulla krafterna och tendenserna hos varje fenomen[4];
3) föreningen av analys och syntes.

Sådana är uppenbarligen dialektikens beståndsdelar.

Man kunde kanske framställa dessa beståndsdelar mer detaljerat på följande sätt:
1) betraktandets objektivitet (inte exempel, inte avvikelser, utan tinget-i-sig).
2) hela totaliteten av detta tings mångsidiga förhållanden till andra.
3) utvecklingen hos detta ting (respektive fenomen), i dess egen rörelse, dess eget liv.
4) de inre motsägelsefulla tendenserna (och # sidorna) i detta ting.
5) tinget (fenomenet, o.s.v.) som
#
summan och enheten av motsatser.
6) kampen, respektive utvecklandet, av dessa motsatser, motsägelsefulla strävanden o.s.v.
7) föreningen av analys och syntes - nedbrytandet av de olika delarna och helheten, summeringen av dessa delar.
8) relationerna hos varje ting (fenomen, o.s.v.) är inte bara mångfaldiga, utan allmänna, universella. Varje ting (fenomen, process, o.s.v.) är kopplat till varje annat.
9) inte bara enheten av motsatser, utan övergången hos varje bestämning, kvalitet, uttryck, sida, egenskap till varje annan [till sin motsats?].
10) den ändlösa processen av upptäckande av nya sidor, relationer, o.s.v.
11) den ändlösa processen av fördjupning av människans kunskap om tinget, av fenomenet, processer, o.s.v., från företeelse till väsen och från ytligare väsen till mer djupliggande väsen.
12) från samexistens till kausalitet och från en typ av förbindelse och ömsesidigt beroende till en annan, djupare, mer allmän form.
13) upprepningen på ett högre stadium av vissa uttryck, egenskaper, o.s.v. från det lägre och
14) det skenbara återvändandet till det gamla (negationens negation).
15) kampen mellan innehåll och form och omvänt. Avkastandet av formen, innehållets förändring.
16) kvantitetens övergång i kvalitet och vice versa. ((15 och 16 är exempel på 9))

I korthet kan dialektiken definieras som läran om motsatsernas enhet. Detta förkroppsligar dialektikens väsen, men det förutsätter förklaringar och utveckling."

(Översättning: Röda raketer)

[1] V. I. Lenin, Collected works, vol. 38, Moskva 1981, s. 220-222 och V. I. Lenin, Om Hegel, Oslo 1973, s. 170-172.
[2] förhållanden
[3] dess andra/det andra hos varat (eller självet)/the other of itself
[4] kan också översättas med ‘företeelse’.