Så här på sommaren finns det tid att ägna sig åt filosofiska funderingar. Följande text är hämtad ur Lenins filosofiska anteckningsböcker. Det är anteckningar gjorda då han läste Hegels Logikens vetenskap [1]
"1) Bestämningen av själva begreppet ur sig självt [tinget självt måste betraktas i sina relationer[2] och i sin utveckling];
X
2) det motsägelsefulla hos tinget självt (das Andere seiner[3]), de motsägelsefulla krafterna och tendenserna hos varje fenomen[4];
3) föreningen av analys och syntes.
Sådana är uppenbarligen dialektikens beståndsdelar.
Man kunde kanske framställa dessa beståndsdelar mer detaljerat på följande sätt:
1) betraktandets objektivitet (inte exempel, inte avvikelser, utan tinget-i-sig).
2) hela totaliteten av detta tings mångsidiga förhållanden till andra.
3) utvecklingen hos detta ting (respektive fenomen), i dess egen rörelse, dess eget liv.
4) de inre motsägelsefulla tendenserna (och # sidorna) i detta ting.
5) tinget (fenomenet, o.s.v.) som
#
summan och enheten av motsatser.
6) kampen, respektive utvecklandet, av dessa motsatser, motsägelsefulla strävanden o.s.v.
7) föreningen av analys och syntes - nedbrytandet av de olika delarna och helheten, summeringen av dessa delar.
8) relationerna hos varje ting (fenomen, o.s.v.) är inte bara mångfaldiga, utan allmänna, universella. Varje ting (fenomen, process, o.s.v.) är kopplat till varje annat.
9) inte bara enheten av motsatser, utan övergången hos varje bestämning, kvalitet, uttryck, sida, egenskap till varje annan [till sin motsats?].
10) den ändlösa processen av upptäckande av nya sidor, relationer, o.s.v.
11) den ändlösa processen av fördjupning av människans kunskap om tinget, av fenomenet, processer, o.s.v., från företeelse till väsen och från ytligare väsen till mer djupliggande väsen.
12) från samexistens till kausalitet och från en typ av förbindelse och ömsesidigt beroende till en annan, djupare, mer allmän form.
13) upprepningen på ett högre stadium av vissa uttryck, egenskaper, o.s.v. från det lägre och
14) det skenbara återvändandet till det gamla (negationens negation).
15) kampen mellan innehåll och form och omvänt. Avkastandet av formen, innehållets förändring.
16) kvantitetens övergång i kvalitet och vice versa. ((15 och 16 är exempel på 9))
I korthet kan dialektiken definieras som läran om motsatsernas enhet. Detta förkroppsligar dialektikens väsen, men det förutsätter förklaringar och utveckling."
(Översättning: Röda raketer)
[1] V. I. Lenin, Collected works, vol. 38, Moskva 1981, s. 220-222 och V. I. Lenin, Om Hegel, Oslo 1973, s. 170-172.
[2] förhållanden
[3] dess andra/det andra hos varat (eller självet)/the other of itself
[4] kan också översättas med ‘företeelse’.
"1) Bestämningen av själva begreppet ur sig självt [tinget självt måste betraktas i sina relationer[2] och i sin utveckling];
X
2) det motsägelsefulla hos tinget självt (das Andere seiner[3]), de motsägelsefulla krafterna och tendenserna hos varje fenomen[4];
3) föreningen av analys och syntes.
Sådana är uppenbarligen dialektikens beståndsdelar.
Man kunde kanske framställa dessa beståndsdelar mer detaljerat på följande sätt:
1) betraktandets objektivitet (inte exempel, inte avvikelser, utan tinget-i-sig).
2) hela totaliteten av detta tings mångsidiga förhållanden till andra.
3) utvecklingen hos detta ting (respektive fenomen), i dess egen rörelse, dess eget liv.
4) de inre motsägelsefulla tendenserna (och # sidorna) i detta ting.
5) tinget (fenomenet, o.s.v.) som
#
summan och enheten av motsatser.
6) kampen, respektive utvecklandet, av dessa motsatser, motsägelsefulla strävanden o.s.v.
7) föreningen av analys och syntes - nedbrytandet av de olika delarna och helheten, summeringen av dessa delar.
8) relationerna hos varje ting (fenomen, o.s.v.) är inte bara mångfaldiga, utan allmänna, universella. Varje ting (fenomen, process, o.s.v.) är kopplat till varje annat.
9) inte bara enheten av motsatser, utan övergången hos varje bestämning, kvalitet, uttryck, sida, egenskap till varje annan [till sin motsats?].
10) den ändlösa processen av upptäckande av nya sidor, relationer, o.s.v.
11) den ändlösa processen av fördjupning av människans kunskap om tinget, av fenomenet, processer, o.s.v., från företeelse till väsen och från ytligare väsen till mer djupliggande väsen.
12) från samexistens till kausalitet och från en typ av förbindelse och ömsesidigt beroende till en annan, djupare, mer allmän form.
13) upprepningen på ett högre stadium av vissa uttryck, egenskaper, o.s.v. från det lägre och
14) det skenbara återvändandet till det gamla (negationens negation).
15) kampen mellan innehåll och form och omvänt. Avkastandet av formen, innehållets förändring.
16) kvantitetens övergång i kvalitet och vice versa. ((15 och 16 är exempel på 9))
I korthet kan dialektiken definieras som läran om motsatsernas enhet. Detta förkroppsligar dialektikens väsen, men det förutsätter förklaringar och utveckling."
(Översättning: Röda raketer)
[1] V. I. Lenin, Collected works, vol. 38, Moskva 1981, s. 220-222 och V. I. Lenin, Om Hegel, Oslo 1973, s. 170-172.
[2] förhållanden
[3] dess andra/det andra hos varat (eller självet)/the other of itself
[4] kan också översättas med ‘företeelse’.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar