"Det behövs inte någon djupare undersökning för att se att från materialismens lära om människors ursprungliga godhet och lika intellektuella begåvning, erfarenhetens, vanans och utbildningens allsmäktighet, och omgivningens påverkan på människor, industrins stora betydelse, rättfärdigandet av nöjen, etc. hur nödvändigt materialismen är förbunden med kommunismen och socialismen. Om människan hämtar all sin kunskap, sina förnimmelser, etc., från sinnenas värld och de erfarenheter man vinner i den, då handlar det om att arrangera den empiriska världen på ett sådant sätt att människan upplever och blir van vid det som är verkligt mänskligt i den och att hon blir medveten om sig själv som människa. Om rätt uppfattade intressen är principen för all moral, så måste människans privata intressen fås att överensstämma med mänsklighetens intressen.
Om människan är ofri i materialistisk mening, d.v.s. är fri inte genom den negativa förmågan att undvika det ena eller andra, utan genom den positiva förmågan att hävda sin verkliga individualitet, så kan inte brott straffas individuellt, utan de antisociala källorna till brott måste förstöras, och varje människa måste ges socialt spelrum för de vitala uttrycken av hennes vara. Om människan formas av omgivningen, så måste hennes omgivning göras mänsklig.
Om människan är samhällelig av naturen, kan hon endast utveckla sin natur i samhället, och hennes naturliga krafter måste mätas som en samhällelig kraft och inte som en separat individuell kraft."
Karl Marx och Friedrich Engels, Den heliga familjen, 1844
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar