Om proletariatet

"Proletariat och rikedom är motsatser; som sådana utgör de en helhet. De är båda skapelser av privatenendomens värld. Frågan är exakt vilken plats var och en intar i antitesen. Det är inte tillräckligt att säga att de är två sidor av en helhet.

Privategendom som privat egendom, som rikedom, tvingas att hålla sig själv, och därigenom sin motsats, proletariatet, vid liv. Det är den positiva sidan av antitesen, den självtillfredsställande privategendomen.

Proletariatet är tvärtom tvingat som proletariat att avskaffa sig självt och därigenom sin motsats, privategendomen, som bestämmer dess existens, och vilken gör det till proletariat. Detta är den negativa sidan av antitesen, dess rastlöshet inom sig själv, upplöst och självupplösande privategendom.

Den besittande klassen och proletariatets klass uppvisar samma mänskliga självförfrämligande. Men den förra klassen känner sig bekväm och stärkt i detta självförfrämligande; den betraktar förfrämligandet som sin egen makt och har i det likheten av mänskligt liv. Den senare känner sig förintad i förfrämligandet; den ser i det sin egen maktlöshet och ett omänskligt livs verklighet. Det är, för att använda ett uttryck hos Hegel, denna förnedrings indignation över denna förnedring, en indignation som den med nödvändighet drivs till genom motsättningen mellan dess mänskliga natur och dess livsvillkor, som är den raka, resoluta och begripliga negationen av denna natur.

Inom antitesen är privatägaren den konservativa sidan, medan proletären är den destruktiva sidan. Från den förra utgår handlingar som syftar till att bevara antitesen, från den senare utgår handlingar för att förinta den.

Privategendomen driver sig själv i sin ekonomiska rörelse mot sin egen upplösning, genom en utveckling som inte är beroende av den, som är omedveten och som genom sakens egen natur äger rum mot privategendomens vilja, endast i den grad som den skapar proletariatet som proletariat, fattigdom som är medveten om sin andliga och fysiska fattigdom, en avhumanisering som är medveten om sin avhumanisering, och därför självupphävande.

Proletariatet verkställer den dom som privategendomen avkunnar över sig själv genom att skapa proletariatet, på samma sätt som det verkställer den dom som lönearbetet avkunnar över sig självt genom att skapa rikedom för andra och fattigdom åt sig själv. När proletariatet är framgångsrikt, blir det på intet sätt den absoluta sidan av samhället, för det är segerrikt endast genom att avskaffa sig självt och sin motsats. Därmed försvinner proletariatet liksom dess motsats, privategendomen, som bestämmer det."

Karl Marx och Friedrich Engels, Den heliga familjen, 1844