Äntligen skolpolitik till vänster

Vänsterpartiet har efter en längre svacka kommit tillbaka i den skolpolitiska debatten. Det är inte längre kommunalisering, frihet från prov, betyg och läxor som är ledorden. I ett nytt utbildningspolitiskt program är det i stället är det rätten till kunskap, höjda ambitioner, utvärdering av elevernas lärande och likvärdighet som står i centrum. Det vill säga en klassisk vänsterlinje.

I dagens nummer av Upsala Nya Tidning skriver Vänsterpartiets ordförande Lars Ohly och partiets utbildningspolitiska talesperson Rossana Dinamarca ett debattinlägg under rubriken "Ge staten ökat ansvar för skolan".

Ohly och Dinamarca konstaterar att Vänsterpartiet misslyckades i den förra valrörelsen:

"Jan Björklunds smutskastning av den svenska skolan och svartmålning av skolans resultat möttes inte av en vänster som tog skolans viktigaste uppgift på allvar. När vi nu presenterar ett nytt utbildningspolitiskt program är det just rätten till kunskap och utvärdering som står i cent­rum."

Regeringen kritiseras för att "inte ha ambitionen att höja den totala kunskapsnivån i samhället. Framtidens arbetsliv kommer att kräva mer av kunskaper i matematik, data, engelska och svenska än gårdagens", skriver Ohly och Dinamarca.

Men det är inte bara arbetslivets behov som ska tillgodoses. Därför krävs också goda ämneskunskaper inom samhällsområdet:

"Skolan ska också ge alla elever verktyg att förstå och kritiskt ta ställning till samhällets svåraste frågeställningar. Demokratin kan bara utvecklas om alla barn och ungdomar utbildas så att de också kan vara med om att fatta beslut om hur Sverige ska styras. För det krävs också grundläggande och djupgående kunskaper i historia och samhällskunskap."

Talet om en "betygsfri skola" är nu borta. I stället kräver Ohly och Dinamarca att betyg ska ges "efter genomgången, fullgjord utbildning. Så är det i arbetslivet och så bör det vara i skolan."

"Detta måste kombineras med att elevers och föräldrars rättmätiga krav på uppföljning och utvärdering tillgodoses. Alla måste få veta hur de ligger till, vilka krav som ställs och vilket ansvar skolan tar för att uppnå målen för utbildningen."

Vänsterpartiet stödde kommunaliseringen av skolan i början av 90-talet, men inser nu att detta var ett misstag. Likvärdighet i utbildningen uppnås inte om Sveriges 290 kommuner bygger upp 290 olika system. Till detta kommer en marknadsanpassning och friskolereform som ytterligare skadat likvärdigheten:

"Därför omprövar vi vår inställning och vill se ett ökat statligt ansvar för skolan. På samma sätt hoppas vi att de partier som stött marknadsanpassningen av skolan ska öppna ögonen för dess negativa effekter och våga ompröva sin politik."

Äntligen ser vänstern ut att få en skolpolitik åt vänster!

God Jul och Gott Nytt År!

önskar

Raketerna

Valfrihetsidioti

Ibland är det riktigt bra att själv kunna välja. Men ibland är det rena idiotin. Ta det här med apoteket till exempel.

Det ökar inte på något sätt vår valfrihet om vårt närmaste apotek ägs av staten eller av AB Ruffel & Båg. Så länge detta apotek ligger kvar på samma ställe, har samma utbud och öppettider, så tillför en sådan privatisering noll och intet.

Om däremot tjänsten utvecklas - öppettiderna och utbudet utökas - ja, då kan det sägas att vår frihet att välja har ökat. Om vi kan åka till macken och köpa huvudvärkstabletter när apoteket är stängt så är det en förbättring. Men det berodde i så fall inte på privatiseringen. Staten hade som ägare kunnat göra samma sak och därmed öka vår valfrihet.

Eller ta det här med elektriciteten. Avregleringen av elmarknaden har inte tillfört vår frihet någonting. Vår valfrihet består i att kunna tända eller släcka lamporna eller att sätta på spisen när vi vill. Det spelar liksom ingen roll vem vi valt som leverantör av elektriciteten. Så länge elen fungerar.

I stället har vår valfrihet minskat genom avregleringen av elmarknaden. Vi tvingas ägna tid åt att fundera och fylla i papper för att få samma sak som vi fick tidigare. Dessutom har det blivit dyrare, vilket också har minskat vår frihet. Vi har fått mer besvär och tvingas betala mer för samma tjänst. Vilken idiot var det som hittade på detta?

När det gäller telefonin så har den blivit billigare efter avregleringen. Men det beror inte på avregleringen utan på den tekniska utvecklingen. Att behöva fundera över vilket bolag som levererar den bästa tjänsten tillför inget. Tvärtom. Vi kan nöja oss med att staten levererar den bästa tjänsten och att de sämre alternativen inte blir valbara. Vem vill ha friheten att välja det som är sämre?

Att sälja ut sjukhus och vårdcentraler ökar vår valfrihet lika lite som utförsäljningen av apotek. Samma sak med skolan. Visst, vi skulle gärna vilja välja en skola som är bättre än den vi går i. Men det borde alla få göra. Få en skola som är bättre, alltså. De stackare som inte förstod vad som var bättre eller inte fick plats i den bättre skolan, ska de fortsätta att gå i den sämre skolan? Vi tycker att alla borde få rätt till det bästa!

De flesta av de "valfrihetsreformer" som genomförts på senare år handlar om våra grundläggande behov. Sjukvård, skola, medicin, elektricitet, telefoni osv. Det handlar om delar av våra liv som bara borde fungera. Många basala behov borde vi kunna tillfredställa gemensamt, så att vi inte behöver ägna vår dyrbara tid på jorden till att bekymra oss om sådant.

Att inte behöva oroa sig över livets nödtorft är ett tecken på framsteg i mänsklighetens historia. Alla människor behöver arbete, bostad, sjukvård, utbildning, elektricitet och telefoni. Här finns samordningsvinster att göra!

Genom att fixa livets nödtorft tillsammans får vi tid över till valfrihet inom de högre sfärerna av mänskligt liv. På så sätt kan vi får ett samhälle där individer kan växa, där "envars fria utveckling är förutsättningen för allas fria utveckling", som Marx sa.

Marx må betraktas som utopiker. Det kanske aldrig går att nå ett idealtillstånd för mänskligheten. Men vi kanske borde sträva åt det hållet. Marx ord i Den tyska ideologin är spännande:

"Staten reglerar produktionen, och detta gör det möjligt för mig att göra det
ena i dag, det andra i morgon, jaga på morgonen, fiska på eftermiddagen, sköta
kreatur på kvällen och kritisera efter kvällsmaten, allt efter vad jag vill,
utan att jag för den skull någonsin blir jägare, fiskare, herde eller kritiker."

En återgång till kampen för överlevnad är inte utökad frihet för oss. Vi vill få frihet att leva - inte bara att överleva.

Kalla krigare

Dagens ledare i Svenska Dagbladet var ett bottennapp. Vänsterns ledare Lars Ohly framställs som en person som alltid stod "på fel sida om muren". För tjugo år sedan! Men på vilken sida står SvD om dagens murar - i till exempel Israel?

SvD utnyttjar 20-årsfirandet av Berlinmurens fall till att uppamma lite antikommunism - för dagens politiska syften. "Nu vill Mona Sahlin ta in honom och hans parti i regeringen", skriver SvD.

Det kan finnas anledning att ifrågasätta hur partier och personer agerat historiskt. SvD ifrågasätter att vänsterpartiet besökte Ceaucescu i Rumänien. Men vore det inte klädsamt att samtidigt berätta att den dåvarande borgerliga regeringen förärade samme Ceaucescu Serafimerorden 1980. Historien är inte alltid så enkel.

När SvD anklagar vänstern för bristande demokratiskt sinnelag borde tidningen kanske också ägna några rader åt högerns odemokratiska dito. Hur ställer sig dagens nya moderater till förre partiledaren Gösta Bagges uttalande att "demokratin undergräver helhetens intressen, leder till demagogi och bossvälde och hotar det allmännas bästa"?

Eller en mer aktuell fråga: Hur ställer sig de nya moderaterna till nuvarande partiledaren Reinfeldts föraktfulla uttalanden om svenska folket som "mentalt handikappade"? ”Svenskarna är mentalt handikappade och indoktrinerade att tro att politiker kan skapa och garantera välfärd”, skrev Reinfeldt i sin bok Det sovande folket 1993. Fyra år efter Berlinmurens fall!

Politisk logik i USA

Man skulle kunna tro att de som som har det sämst är de som hårdast vill kämpa för förbättringar. De har ju det största intresset för att förbättra sin situation. Men inom politiken är det ofta tvärtom. Ett intressant exempel på detta finner vi sjukvårdsdebattens USA.

Det visar sig att de främsta politiska motståndarna till en allmän sjukförsäkring i hela USA kommer från de delstater där sjukvården och folkhälsotalen är som sämst. South Carolina (Sydkarolina) är det främsta exemplet på detta.

Delstaten har tillsammans med Mississippi den sämsta sjukvården och de sämsta folkhälsotalen i hela USA. Mer än 20 procent av invånarna saknar sjukförsäkring. Medellivslängden är den tredje lägsta i landet. Mödrahälsovården är bland de sämsta. Barnadödligheten är bland de högsta. Mer än 15 procent av alla barn är för tidigt födda. South Carolina har i femtio år haft de högsta dödstalen i stroke. Mer än 13 procent av alla tonårsflickor blir gravida.

Med en sådan statistik har invånarna i South Carolina allt att vinna på en allmän sjukförsäkring. Invånarna borde välja politiker som verkligen kämpar för att förbättra situationen. Men nej då! I stället är det precis tvärtom. Några av de främsta motståndarna till sjukvårdsreformer kommer från just South Carolina.

När president Obama nyligen höll sitt tal om sjukvårdsreformen inför kongressens båda kamrar ropade en av ledamöterna "Du ljuger!" till presidenten, vilket är ett tydligt brott mot kongressens etikett. Det var republikanen Joe Wilson från South Carolina. Han fick en reprimand för sitt uppträdande av representanthuset. På sin hemsida använder Wilson händelsen för att samla kampanjpengar.

South Carolinas båda senatorer är de mest högljudda kritikerna mot sjukvårdsreformen. Republikanen Jim Demint anser att kampen mot sjukvårdsreform är en kamp "för frihet". I en intervju hoppades han att sjukvårdsreformen skulle bli Obamas "Waterloo", att det skulle "knäcka honom". På Demints egen hemsida är kampen mot Obamas sjukvårdsreform den stora frågan. Kampen mot alla aborter är ett annat av Demints teman i en delstat där andelen tonårsgraviditeter är bland de högsta i USA.

Den andre senatorn från South Carolina, republikanen Lindsey Graham, anser att allmän sjukförsäkring skulle bli "förödande" för USA. "Med socialiserad sjukvård tvingas folk vänta längre för att få vård", säger Graham som kommer från en delstat där många invånare inte får någon vård alls.

Guvernören Mark Sanford (R) försökte nyligen förhindra att delstaten skulle ta del av regeringens ekonomiska stimulanspaket. Detta i en delstat som förutom dålig folkhälsa har hög arbetslöshet (den sjätte högsta i USA).

Med sådana politiker är det ingen slump att folkhälsan är så dålig i South Carolina. Förhållandet är för övrigt likartat i de flesta amerikanska sydstater. Frågan är bara: Varför röstar invånarna på sådana politiker? Varför röstar de mot sina egna intressen?

-------

Se två inslag om South Carolina på The Rachel Maddow Show (Första och andra inslaget).

DN, DN, SvD, SvD, SvD

Platons samlade skrifter

Snart finns Platons samlade skrifter på modern svenska i översättning av Sveriges meste och bäste översättare Jan Stolpe. Den 23 september kommer det sjätte och sista bandet som sammanlagt omfattar nästan 3000 sidor.

Platon är en mångsidig och intressant filosof. Mest känd har han blivit för sin filosofiska idealism och statslära. Han hävdar rakt av att det är filosoferna som ska styra staten eftersom de har insikt i rättrådigheten. Mindre kända är hans idéer om ett kommunistiskt idealsamhälle. I boken Staten pläderar han för gemensamt ägande - som även omfattar kvinnor och barn.

I en intressant intervju i dagens DN berättar översättaren Jan Stolpe mer:
-Han är jävligt konstig för oss på många sätt, men rätt vad det är glimtar det till med en väldig direktkontakt, och så finns det alla lägen däremellan. Det är en ständig svängning mellan auktoritära, odemokratiska idéer och en djupt humanistisk inställning.

Vänstern på frammarsch i Tyskland

Vänstern går framåt i Tyskland. Efter helgens delstatsval i Sachsen, Thüringen och Saarland framstår vänsterpartiet Die Linke som den stora valvinnaren. I Sachsen och Thüringen blev partiet näst största parti, större än socialdemokraterna, SPD.

I Saarland blev partiet det tredje största, nästan lika stort som SPD. Partiet ökade sitt röstetal från 2 procent till mer än 21. Framgången beror i hög grad på att en av partiets ledare, den tidigare socialdemokratiske partiordföranden Oskar Lafontaine, kommer från Saarland. Men den visar än en gång att partiet etablerat sig som ett starkt parti även i västra Tyskland.

Konservativa CDU går tillbaka och kan förlora regeringsmakten i både Thüringen och Saarland. Det förutsätter dock att socialdemokraterna väljer att samarbeta med vänstern i stället för CDU. Något man inte gjorde på riksplanet där SPD regerar tillsammans med CDU - trots att vänstern, SPD och de gröna har majoritet.

Om mindre än en månad är det förbundsdagsval i Tyskland.

På bilden överst syns Gregor Gysi på valmöte i Erfurt. Bilden nedan visar Oskar Lafontaine på valmöte i saarländska Saarbrücken.
-------
DN, DN, DN, SvD, SvD

Back in business - Proggens affischer

Efter en välbehövlig bloggsemester är Röda raketer back in business med ett besök på anrika Nordiska museet i Stockholm. Muséet grundades för att bevara den gamla allmogekulturen, men har efterhand utvecklats till Sveriges största kulturhistoriska museum. Just nu pågår här en utställning med namnet "Proggens affischer".

Det är en utställning med affischer från 1960- och 70-talets vänsterrörelse, kvinno-, freds-, musik- och solidaritetsrörelse. Besökaren möts av 1 majaffischer och solidaritetsaffischer för Vietnams folk.

När det begav sig var det nog få som kunde tänka sig att dessa affischer en dag skulle ställas ut på ett museum som Nordiska. Men, men, allt fast förflyktigas, som Marx sa. Eller "det finns inget beständigt utom förändring", som Herakleitos sa.

På utställningen blandas det politiska med det anarkistiskt provokativa. Här finns Che Guevara, Svarta pantrarna, kampen mot militärjuntan i Grekland, solidariteten med Chiles folk.

Här återfinns en av Kjartan Slettemarks Nixonaffischer. Liksom Sture Johannessons Undergroundaffisch till en utställning på Lunds konsthall 1968. Affischen fick styrelsen att bannlysa utställningen. Som en protest mot detta beslut avgick överintendent Folke Edwards.

Men nu har alltså dessa affischer hamnat på ett riktigt museum, som inte bara vill bevara den gamla allmogekulturen utan även ett stycke vänsterhistoria.

Change is Coming

Det amerikanska kommunistpartiet har länge befunnit sig i marginalen av amerikansk politik. Detta håller nu på att ändras. Den politiska situationen i USA har skapat nya möjligheter. Och partiet har blivit mer öppet och kreativt.

“Det nya politiska, ekonomiska och ideologiska landskapet har skapat en möjlighet för vänstern att kliva ut från den politiska periferin till huvudfåran inom amerikansk politik,” säger partiets ordförande Sam Webb.

Ett exempel på detta är den nyligen bildade kommission för att stärka arbetet bland religiösa. Detta uppmärksammas bland annat av Wasington Post och Baltimore Sun. Tim Yeager, fackföreningsman från Chicago och medlem i Episkopalkyrkan är ordförande i kommissionen:
“Vi vill nå ut till religiösa människor och samfund, finna vägar att stärka vårt enhetsarbete med dem och välkomna troende till vårt parti,” säger Yeager.
“Några av de främsta ledarna i vår historia har varit troende män och kvinnor och vårt parti har varit stolt över att arbeta tillsammans med dem. Det mest kända exemplet är naturligtvis pastor Martin Luther King, Jr.”

Sam Webb på ett seminarium med rubriken "We Are All Socialists Now" vid 2009 Conference on World Affairs i Boulder, Colorado

I mer än 50 år har amerikansk vänster befunnit sig i utkanten av amerikansk politik. Förföljelserna under McCarthy-eran, kalla kriget och den långvariga ekonomiska expansionen efter andra världskriget marginaliserade vänstern. Men detta kan nu komma att ändras. Under Sam Webbs ledarskap har det amerikanska kommunistpartiet blivit ett mer öppet parti. Partiet ser stora möjligheter till sociala framsteg, men inser också att det kräver ett förändrat förhållningssätt inom vänstern.

“Vi måste befria oss från den 'marginaliseringens mentalitet' som varit kännetecknande för vänsterns politiska kultur under andra hälften av 1900-talet,” säger Sam Webb. Med detta syftar han på förenklade politiska föreställningar, där man inte utnyttjar nya politiska öppningar eller strävar efter att vinna över majoriteten på sin sida, där man inte skiljer på demokrater och republikaner.

“Om inte vänstern, inklusive kommunisterna, befriar sig från denna mentalitet kommer den att missa ett unikt tillfälle att växa och påverka vårt lands inriktning.”

Sam Webb intervjuas av Glenn Beck på Fox News

Det amerikanska kommunistpartiet når ut med sitt budskap i en omfattning som aldrig förr. Ledande företrädare bjuds in till talk-shows på CNN, Fox News och andra större tv- och radiokanaler. Partiet arbetade aktivt för att Obama skulle vinna presidentposten. Inte för att man trodde att detta skulle innebära socialism, utan för att det var ett första nödvändigt steg på vägen framåt. Under Obamas första halvår som president har detta blivit tydligt.

“Om de senaste 30 åren var en period av högerpolitik, så kan det närmaste årtiondet bli en period med reformer, till och med radikala sådana,” säger Sam Webb. “Efter sex månader med Obama som president anser jag utan tvekan att det politiska landskapet, atmosfären, samtalet och dagordningen har radikalt förändrats jämfört med de föregående åtta åren.”

Han räknar upp ett antal områden där verkliga reformer är möjliga: sjukvårdsreform, tuffa regleringar på finansmarknaden, stimulans till ekonomin, tillbakadragande av trupperna från Irak och Afghanistan, skapande av miljoner gröna jobb, fackliga rättigheter, jämställdhet.

“Allt detta är inom räckhåll,” säger Sam Webb och understryker att valet av Obama var en nödvändig förutsättning för allt detta.

Elena Mora, organisationssekreterare och medlem i partistyrelsen, i en debatt om Kuba på CNN

Naturligtvis har Obamas regering inte gått så långt som Sam Webb skulle önska. Det gäller t ex ekonomin och krigen. Men den nye presidenten har skapat ett demokratiskt utrymme i kampen för fred, jämställdhet och ekonomisk rättvisa."Om detta kan fortsätta och få en mer konsekvent progressiv, folklig och radikal reforminriktning beror i stor utsträckning på om den rörelse som valde honom fyller upp och utvidgar detta utrymme," säger Webb.

Sam Webb, Change is Here, Change is Coming

Slavoj Žižek om revolutionen i Iran

Den slovenske filosofen Slavoj Žižek skriver intressant om revolutionen i Iran. Vi fäster oss särskilt vid hans anmärkningar kring skeptiker på vänsterkanten som inte känner igen en revolution då den verkligen inträffar.

Högern stärks i EU

Vänstern har försvagats såväl i Sverige som i Europa i stort. Högern, inklusive rasistiska partier, har stärkts. På bilden ovan propagerar italienska Lega Nord mot invandrare. I Sverige har den borgerliga alliansen fått fler röster än oppositionen

Förklaringarna är flera. I Sverige kan vi konstatera att det i detta val fanns flera enfrågepartier -som FI och Piratpartiet - som profilerade sig i frågor där vänstern traditionellt är stark. De vänsterväljare som inte röstade har också bidragit till högerns framgångar (så är det ju på varje politisk arena där man avstår från kampen).

I Europa i stort blåser det högervindar. I den ekonomiska krisens kölvatten vädrar extremhögern morgonluft. Så var det även under 1930-talets stora kris.

Det stämmer till eftertanke.

-------

DN, DN, SvD, SvD

Rösta rött idag!

Oavsett vad man tycker om EU, så har vi ett val idag. Utgången av valet kommer att påverka oss, vare sig vi vill det eller inte.

Vi har två alternativ. Antingen väljer vi att stödja borgarna eller vänstern.

Stödet till borgarna kan göras på två sätt. Antingen röstar man aktivt på ett borgerligt parti eller så väljer man att inte rösta alls. Piratpartiet är inget tredje alternativ. Partiets ordförande Rickard Falkvinge har själv berättat att han är "ultrakapitalist".

Antingen kommer det att bli mer borgerlig politik eller mindre. Det beror på hur vi väljer. Det beror på oss.

Vallokalerna har öppet till klockan nio. Gör en insats. Det kommer vi att göra. Se till att alla vänstervänner använder sig av rösträtten. Vi har några timmar på oss!

Nu går vi och röstar. Rött, som vanligt.

-------

Så här går det till!

DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD

Vänstern i EU stoppade avknoppningar

Ett praktiskt exempel på vänsterns betydelse i EU handlar om avknoppningar av offentlig verksamhet i Sverige. Detta är en fråga som uppmärksammats allt för lite. Därför berättar vi om den historien.

I den borgerliga regeringens första regeringsförklaring var privatisering genom "avknoppningar" ett av huvudnumren. I borgerligt styrda kommuner och landsting satte man igång stora projekt för att sälja ut stora delar av verksamheten. I vissa kommuner ville man till och med sälja ut alla skolor. I Upplands Väsby hann man sälja ut två tredjedelar av alla kommunens förskolor på mindre än ett år efter valet.

Sen blev det plötsligt stopp. I den senaste regeringsförklaringen finns ordet avknoppning inte ens med. Varför?

En av förklaringarna heter Eva-Britt Svensson från Vänsterpartiet. Hon ställde en fråga om avknoppningarnas laglighet till EU-kommissionären Neelie Kroes. Svaret tydliggjorde att borgarnas avknoppningar var olagliga. Detta har senare bekräftats av Statskontoret och i svensk domstol.

Om ingen vänsterpartist funnits i Bryssel, så hade frågan aldrig ställts. Borgarna i Sverige hade fortsatt med sina avknoppningar till underpris. Men nu gick det inte så, bland annat tack vare Eva-Britt!

Vänstern ska inte lägga sig platt eller lämna walk over inom EU, som en del föreslår. Tvärtom. Vi måste se till att vänstern i Europa stärks.

Var och en borde inse att det är en fördel om det finns vänsterfolk på plats i parlamentet än om det inte finns det. Vi måste tålmodigt försöka öka vårt inflytande, få fler röster, fler mandat, finnas på plats där besluten tas, använda parlamentets talarstolar för att föra ut vänsterns budskap. Genom att finnas på plats i Bryssel får vänstern information om vad som är på gång inom EU och kan ta upp det till offentlig debatt.

Vägen framåt består också i ett ökat samarbete med vänstern i övriga Europa. Här har det svenska vänsterpartiet hittills varit allt för försiktigt. Vi skulle gärna se mer av samverkan.

Till skillnad mot dem som företräder pessimismen som livshållning, så företräder vi den historiska optimismen.

Yes, we can!

-------

Tidigare artikel:

Val i Europa

Se och lyssna på Lars Ohlys argument!

DN, DN, DN, DN, SvD

Val i Europa

Det är val till Europaparlamentet i alla EU:s medlemsländer - från Sverige till Grekland, från Irland till Bulgarien. Vår korrespondent i Italien skickade de här bilderna på valarbetare som slickar kuvert för glatta livet.

För vänstern i hela Europa är det ett viktigt val - liksom för högern. Allt mer lagstiftning i medlemsländerna avgörs idag i Bryssel. Därför är det av största vikt att stärka vänsterns ställning där dessa frågor avgörs. Det borde vara en självklar insikt.

Men inte hos alla i Sverige. På radion i morse hörde vi en röst som manade till bojkott av valet. Vilken dumhet! Tur att Ung vänsters Ida Gabrielsson kunde ge svar på tal.

Vi kommer osökt att tänka på Lenins kloka ord i boken "Radikalismen" - kommunismens barnsjukdom:

"Så länge ni inte har kraft att fördriva det borgerliga parlamentet och alla slags reaktionära institutioner av annan typ så är ni skyldiga att arbeta inom dem".

Vi kommer att ge vår röst till den europeiska vänstern på söndag. Det gör vi tillsammans med kamraterna i alla EU:s medlemsländer. Vi vill inte bidra till att högern stärker sina positioner.
-------
SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN, DN
Den svenska vänsterns EU-valsida
Europeiska vänsterpartiet
Vänstern i EU-parlamentet

Jonas Sjöstedt lägger till ytterligare argument!

Folkets Machiavelli

Niccolò Machiavelli (1469-1527) är känd och ökänd för sin bok Fursten (Il Principe). I denna lilla bok beskriver han lidelsefritt vad en furste måste göra för att härska. Boken har uppfattats som omoralisk. Redan tidigt beskrevs den som ett "verk av djävulen".

Men det finns olika läsningar av Machiavelli. Det finns de som menar att Machiavelli egentligen avslöjade maktens hemligheter - något som kunde användas av folket i kamp för friheten. Detta tycks ha varit Antonio Gramscis perspektiv. I hans Anteckningsböcker från fängelset använder han Machiavelli och myntar begreppet "den moderne fursten" som ett kodord för kommunistpartiet.

En läsning av Machiavellis Diskurser, som utkommit på svenska under namnet Republiken, ger stöd för en folklig och demokratisk tolkning av Machiavelli. Han företräder här folkets kamp för frihet.

Några citat kan vara av intresse. Machiavelli var väl medveten om klassmotsättningarna i samhället. Han skriver att "det i varje stat finns två kynnen, folkets och stormännens, och att alla lagar som tillkom som stöd för friheten härrörde av konflikten mellan dem". Och han ställer frågan "Åt vilka anförtror man säkrast frihetens bevarande - åt folket eller åt stormännen?" Machiavelli svarar folket.

"Om man tar hänsyn till aristokraternas mål och till folkets, finner man utan tvivel en stark önskan hos aristokraterna att behärska och hos folket bara en önskan att inte behärskas. Folket är därför mer angeläget att leva fritt, eftersom det i mindre grad än aristokraterna kan hoppas på att erövra makten. Låter man folket vaka över friheten, är det troligt att de vårdar sig mer om den och då de inte själva kan lägga beslag på makten, tillåter de inte att andra gör det."

I frihetens tjänst förordar Machiavelli rent revolutionära åtgärder - eller "extraordinära metoder", som han kallar dem. För att införa ett republikanskt styre, dvs. demokratiskt, i "korrumperade städer" eller om man vill etablera det på nytt "blir det nödvändigt att införa ett statsskick som snarare liknar furstemakt än demokrati". (Jämför diskussionen om begreppet proletariatets diktatur.)

Machiavelli ser också de folkliga massornas kraft i politiken, men folket måste vara enat. Som han säger "Enad är massan stark, splittrad är den svag". För att inte splittras bör en "upprörd folkmassa" "genast välja en av de sina till ledare som kan ordna den, hålla den enad och tänker på dess försvar".

Machiavelli tar avstånd från uppfattningen att folket i maktställning är "obeständigt, ombytligt och otacksamt". Han skriver i stället att "i fråga om klokhet och stabilitet anser jag att folket är klokare och stabilare och har bättre omdöme än en furste. Inte utan skäl liknas folkets röst vid Guds". (I den första översättningen av Kommunistiska manifestet till svenska avslutas texten med dessa ord.)

"Om man granskar all oordning som berott på folket, all oordning som berott på furstarna, all ära som folket vunnit och all ära som tillkommit furstarna, finner man att folket är vida överlägset i fråga om godhet och ära." Machiavelli drar slutsatsen att "folkstyre är bättre än furstevälde".

Det är inte konstigt att Machiavelli blivit misstänkliggjord av maktens herrar under historien. Vi hoppas kunna återkomma till fler intressanta synpunkter hos Machiavelli längre fram.

Pete Seeger 90 år

Den amerikanske legenden Pete Seeger fyllde 90 år häromdagen. Hans kommunistiska åsikter har gjort honom kontroversiell för några. Hans medmänsklighet, freds- och miljöengagemang och solidaritet (dvs kommunism) har gjort honom älskad av många fler.

På senare år har han upptäckts på nytt genom Bruce Springsteen och hans Seeger Sessions.

Till vår stora glädje ser vi att den gamle kommunistätaren Enn Kokk skrivit en hyllning till Pete Seeger i det senaste numret av Flamman (när fan bli gammal...). Dessutom har Jonas Sjöstedt varit på självaste födelsedagskalaset i Madison Square Garden i New York City.

Pete Seegeer hyllade för drygt hundra dagar sedan president Obama (han som beskrivs som "radikal kommunist" av tidigare politiska motståndare).

USA är på väg mot något nytt. Likaså resten av världen. Till och med Enn Kokk. Och vi välkomnar honom!
-------
San Diego ber Pete Seeger om ursäkt
Seeger, Springsteen och Obama
Apropå Woody Guthrie

Första maj i Stockholm och Bern

Det var soligt sommarväder i Stockholm på första maj. Redan på morgonen samlades hundratals människor vid La Mano-monumentet på Söder för att hedra minnet av de 500 svenskar som stred mot fascismen i Spanien på 1930-talet.

En av deltagarna var tidigare kabinettssekreteraren och diplomaten Pierre Schori som uppmärksamt lyssnade till tal och sång. Han la också ner en ros på monumentet.

Skådespelarna Richard och Sara Turpin och Sonja Lund från Teater Tribunalen hade klätt sig dagen till ära.

Vid lunchtid samlades många tusen människor på Medborgarplatsen på Söder för att delta i vänsterns demonstrationståg.

En av talarna var musikern och konstnären Dror Feiler som engagerat sig i kampen för palestiniernas frihet. Han ansåg att vi måste våga använda ord som socialism och revolution.

I den ekonomiska krisens spår märks ett nyvaknat intresse för Karl Marx som redan på 1800-talet beskrev de återkommande kriserna som en naturlig del av kapitalismen.

Längs marschvägen muntrades demonstranterna upp av en blandad grupp som sjöng Internationalen.

Konstnären Carl Johan de Geer gjorde en insats för socialismen från sin lägenhet vid Slussen.

Ett uppfyllt Kungsträdgården. Vänstern samlar sedan många år den största första majdemonstrationen i Sverige. I år var det 12 000 marschdeltagare. En glad nyhet denna första maj är att regeringspartierna tappar väljare.

EU-parlamentarikern Eva-Britt Svensson var huvudtalare.

Första maj firas över hela världen. En av våra korrespondenter har skickat ett par bilder från dagens demonstrationen i Bern i Schweiz.

Här synes stadens bryggeriarbetares vackra fana.

-------

DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD

Jan Björklund är ingen Obama

Utbildningsminister Jan Björklund gör sitt bästa för att förmå färre elever att satsa på längre utbildning. Gång på gång slänger han ur sig uttalanden som: "Alla ungdomar kan inte bli akademiker" eller "Alla ungdomar vill inte bli akademiker" eller "Det är en 'felsyn' att alla måste bli akademiker".

Varför vill utbildningsministern betona att ungdomar inte ska ha för höga ambitioner? Varför vill inte Jan Björklund att fler ungdomar ska anstränga sig mer och utbilda sig efter gymnasiet? Varje land borde uppmuntra sina ungdomar att lära sig mer eftersom alla länders framtid är beroende av en välutbildad befolkning.

Vi kommer osökt att tänka på hur USA:s president Barack Obama argumenterar kring dessa frågor: "De länder som idag vinner över oss i utbildning kommer att konkurrera ut oss i morgon" ("the countries that out-teach us today will out-compete us tomorrow").

"Alla amerikaner kommer att behöva mer än en gymnasieexamen", säger Obama och uppfordrar rakt av alla amerikanska ungdomar att skaffa sig eftergymnasial utbildning.

"I en global ekonomi, där den mest värdefulla färdighet du kan sälja är dina kunskaper, så är utbildning inte längre en väg till ökade möjligheter, det är en förutsättning."

Så resonerar inte Jan Björklund. Tvärtom. Han säger till och med att det är "'verklighetsfrämmande' att tvinga alla unga att plugga ytterligare tre år" - efter grundskolan (!).

I dagens USA är regeringens ambition att få alla elever att studera efter gymnasiet. I Sverige tycker regeringen att det är "verklighetsfrämmande" att få alla elever att ens gå på gymnasiet.

För Obama är USA:s största problem att alla ungdomar inte studerar vidare efter gymnasiet. Jan Björklunds "huvudproblem" är i stället "att 10-15 procent av ungdomarna i övre tonåren är så skoltrötta att det inte fungerar för dem på gymnasiet". För Björklund är "skolundervisning inte lösningen". För Obama är avhopp från gymnasiet inte ens ett alternativ ("dropping out of high school is no longer an option"):

"Att hoppa av gymnasiet är inte längre något alternativ. Det betyder inte bara att du sviker dig själv, utan att du sviker ditt land - och detta land behöver och uppskattar varje amerikans talanger. Det är därför vi kommer att ge all nödvändig hjälp för att du ska kunna klara eftergymnasial utbildning och nå ett nytt mål: år 2020 ska Amerika återigen ha den högsta andelen eftergymnasialt utbildade i världen."

Visst kan skoltrötthet vara ett problem för elever. Men vad beror den på? I de allra flesta fall beror den på att skolan misslyckats med att göra utbildningen meningsfull. Elever som inte känner att de lär sig i skolan blir naturligtvis trötta. Vem skulle inte bli det? Men lösningen på det problemet är ju inte att skolan ska "slippa" dessa elever. I stället borde regeringen anstränga sig för att skolan ska utvecklas så att den blir meningsfull för alla elever.

Skoltrötta elever är symtom på en misslyckad undervisning. Men i stället för att förbättra undervisningen vill Björklund alltså plocka bort elever som reagerar på den misslyckade undervisningen. Så resonerar dessvärre inte bara Björklund. Kristdemokraten Inger Davidson föreslog i valrörelsen att man skulle plocka bort skoltrötta elever redan i grundskolan. Med instämmande från Björklund. Även socialdemokraten Morgan Johansson stämde in i den skoltrötta kören.

Jan Björklund tar nästan inga initiativ för att höja utbildningsnivån i Sverige. Det handlar nästan enbart om repressiva åtgärder riktade mot elever. Det enda undantaget är måhända införandet av mål och nationella prov i årskurs tre. Men det var å andra sidan ett förslag som den förre skolministern Ibrahim Baylan formulerade.

Dessbättre vill vänsterpartiet höja ambitionerna i den svenska skolan. Enligt dagens SvD föreslår Rossana Dinamarca tolvårig skolplikt. Hon anser "att det krävs en gymnasieutbildning för att klara sig i arbetslivet". Snäppet under Obama alltså, men skyhögt över Björklund med flera!

I USA har man förresten redan en tolvårig skola.

-------

SvD, AB, Expressen, DN

Avknoppning i Täby olaglig

Vi har tidigare på denna blogg konstaterat att avknoppning av offentlig verksamhet är olaglig. Nu kommer den första domen som bekräftar vårt påstående. Det är kammarrätten som i en dom slår fast att Täby kommun sålt ut Tibblegymnasiet till tidigare anställda för underpris.

Om den moderata kommunledningen inte överklagar så är den omstridda affären ogiltig, skriver SvD.
– Om inte moderaterna överklagar domen blir den prejudicerande, säger oppositionsrådet Conny Fogelström (S) .

Kammarrätten slår också fast att utförsäljningen av hemtjänsten i Rågsved och Hagsätra i södra Stockholm var olaglig.

Denna dom öppnar nu för rättstvister runt om i landet där borgerliga kommunpolitiker slumpat bort skattebetalarnas egendom till underpris. Lagen är tämligen enkel. Det är helt lagligt för kommuner att sälja egendom, men de måste göra det till marknadsmässiga priser. På så sätt värnas de värden skattebetalarna försett kommunen med.

I fallet avknoppning sker inte detta. Där riktar kommuner försäljningen enbart till egna före detta anställda i stället för att bjuda ut försäljningen på den öppna marknaden. För att locka de egna anställda att ge sig in på detta, så säljs verksamheten till underpris. Den anställde lockas att göra en bra affär, samtidigt som de borgerliga kommunpolitikerna lyckas genomföra privatiseringar.

Det är nu inte bara Täby och Stockholms stad som brutit mot lagen. Den borgerliga alliansen och regeringen har i sitt valmanifest och i sin regeringsförklaring uppmuntrat till detta lagbrott. Så sent som i budgetpropositionen för 2008 gjorde man det också.

Och vad kommer nu att hända i t ex Upplands Väsby? Eller Värmdö?

- Domen i kammarrätten är troligen den första i sitt slag, vilket innebär att den kommer att bli vägledande för framtida fall, enligt Gabriella Loman, kammarrättsråd, till DN.
-------
Tidigare inlägg på Röda raketer:
Kampen mot avknoppningar fortsätter
Avknoppningarna stoppas
Tystnad om avknoppningar
Avknoppningar är olagliga

Kommunisten Picasso

Pablo Picasso är den störste moderne konstnären. Det finns inte ett modernt konstmuseum i världen som inte har åtminstone något verk av Picasso. På bilden ovan en byst på Picassomuséet i Paris.

Picasso på Art Institute i Chicago. Art Institute var det museum som introducerade Ernest Hemingway till den moderna europeiska konsten.

Picasso konst var mångsidig, kreativ, nyskapande. Han använde alla tänkbara material och tekniker. Hans engagemang för freden är väl känt. Picasso var också en hängiven antifascist. Hans protest mot Francofascismens massaker i staden Guernica är väl känd. Men kanske inte hans engagemang i det franska kommunistpartiet.

Boken Picasso - The Communist Years av Gertje R. Utley reparerar den bristen i allt utom bokens titel. Titeln ger intrycket att Picasso endast var kommunist under en kortare period. I själva verket var det ett engagemang som varade livet ut. Det framgår också av Utleys utmärkta bok.

När Picasso blev medlem i det franska kommunistpartiet i oktober 1944 var det en stor nyhet. Den täckte förstasidan på partitidningen l'Humanité. Han välkomnas av partiledarna Jacques Duclos och Marcel Cachin. Även poeten och surrealisten Paul Éluard välkomnar honom. Éluard blev själv medlem i partiet ett par år före Picasso.

Picasso uttryckte att han blivit medlem i ”den franska pånyttfödelsens parti” (Parti de la Renaissance française):

"Jag har blivit kommunist för att vårt parti strävar, mer än något annat, efter att lära känna och bygga världen, att förmå människor att tänka klarare, friare och lyckligare.

Jag har blivit kommunist för att kommunisterna är de modigaste i Frankrike, i Sovjetunionen, liksom i mitt eget land, Spanien.

Jag har aldrig känt mig mer fri och fullkomlig förrän jag blev medlem.

Medan jag väntar på den tidpunkt då Spanien kan ta mig tillbaka, är Frankrikes kommunistiska parti mitt fädernesland. Där återfinner jag alla mina vänner - de stora vetenskapsmännen Paul Langevin och Frédéric Joliot-Curie, de stora författarna Louis Aragon och Paul Éluard, och så många av de parisiska upprorsmännens vackra anleten.

Jag är åter bland bröder."

Picassos medlemsböcker i kommunistpartiet finns utställda på Picassomuséet i Paris.

Fem dagar efter inträdet i partiet deltog Picasso i en manifestation på Père-Lachaise-kyrkogården för att hedra offren efter Pariskommunen 1871 och nazismens offer under ockupationen av Frankrike. Kvällstidningen Ce Soir uppskattade deltagandet i manifestationen till 250 000 människor.

Picasso umgicks flitigt med ledarna för kommunistpartiet. Här syns han tillsammans med partiordföranden Maurice Thorez vid invigningen av en muralmålning hos UNESCO 1958.

Picassoporträtt av den franske kommunistledaren Maurice Thorez. Thorez var vice premiärminister i Frankrike direkt efter andra världskriget. Det franska kommunistpartiet var på den tiden Frankrikes största parti.

Picasso var mycket aktiv i den internationella fredsrörelsen. Han deltog i fredskämparnas världskongress i Paris 1949 och skapade även kongressens affisch. Picassos fredsduvor, som han skapade för fredsrörelsen, är fortfarande ett av Picassos mest välkända motiv.

Picassos konst behandlar ofta temat krig och fred. Och den är alltid ett ställningstagande för mänsklighet och mot krig. Målningen ovan heter Massakern i Korea från 1951 och är en protest mot USA:s krigföring.

Picasso protesterade också mot avrättningarna av de amerikanska kommunisterna Ethel och Julius Rosenberg 1953.

I samband med Stalins 70-årsdag 1949 utbringar Picasso en Skål för Stalin.

När Stalin dog 1953 beställde Louis Aragon, som var redaktör för l'Humanités litteraturbilaga, Les Lettres françaises, ett Stalinporträtt av Picasso som publicerades på förstasidan. Detta föranledde en kontrovers inom partiet. Porträttet ansågs vara alltför modernistiskt. Aragon fick begå självkritik, men ingen kritik riktades mot Picasso.

1962 tilldelades Picasso Lenins fredspris. Han förblev partimedlem livet ut. Pablo Picasso dog den 8 april 1973 i Mougins, Frankrike, medan han och hans fru Jacqueline underhöll gäster på middag. Hans sista ord var “Drick för mig, drick för min hälsa, ni vet att jag inte kan dricka mer.”

Intressant opinion

Man kan naturligtvis vinkla opinionsundersökningar på olika sätt. Det gäller även gårdagens undersökning från Demoskop, som publiceras i Expresssen.

Vinklingen i de stora medierna riktar in sig på att Moderaterna nu är det största partiet i Sverige och att Socialdemokraterna tappat historiskt många väljare på bara några veckor. Dessa förändringar är intressanta och bör analyseras. Moderaterna framstår som ett ansvarstagande parti och har lyckats undvika att förknippas med finanskrisen (trots att partiet tills helt nyligen drev på den sorts avregleringar som skapat krisen!).

Socialdemokraterna har tvärtom lyckats med konststycket att i opposition framstå som handlingsförlamade och och i någon mån ansvariga för bonusekonomin (se Lundby-Wedin-affären). Socialdemokraterna framstår som tafatta och osäkra. Det saknas på något sätt kreativitet nog att söka nya lösningar och skapa ett slagkraftigt alternativ.

Men bortom dessa förändringar tecknas också en annan bild, som de stora mediernas kommentatorer verkar ha missat. Så skriver t ex SvD:s P J Anders Linder och DN:s Henrik Brors om ett opinionsmässigt "övertag på 50,0 – 45,2 för regeringspartierna". Men PJ och Henrik har räknat dåligt. De borgerliga allianspartierna lyckas bara samla 42,8 procent (35,5 för Moderaterna och 7,3 för Folkpartiet). Två av allianspartierna ligger nämligen under 4-procentsspärren till riksdagen. Det gäller Centerpartiet och Kristdemokraterna som åker ut ur Sveriges riksdag. Därmed ligger allianspartierna under oppositionen.

Såvida regeringen inte vill räkna med främlingsfientliga Sverigedemokraterna i regeringsunderlaget. Det partiet lyckas sega sig över spärren och landar på 4,2 procent. Om alla dessa förändringar skulle bli verklighet riskerar vi att hamna i en dansk situation, där den borgerliga regeringen stödjer sig på främlingsfientliga Dansk Folkeparti.

Trots Socialdemokraternas opinionsmässiga ras så ligger de två övriga oppositionspartierna tryggt över spärren på 7,2 respektive 7,5 procent.
-------

DN, SvD, SvD, SvD, Exp
Läs Esbati som har räknat mandat.
Lyssna också till Kalibers undersökning om vilka värderingar som egentligen styr Sverigedemokraterna.