Kampen mot avknoppningar fortsätter

Det är ett spännande faktum att borgarnas avknoppningar åkt på det ena bakslaget efter det andra utan att detta förorsakat några större rubriker eller debatt. Ett av regeringens stora slagnummer i förra årets regeringsförklaring har åkt på pumpen och förklarats olagligt av Statskontoret och av EU:s kommissionär Neelie Kroes. I årets regeringsförklaring nämns inte ordet avknoppning en enda gång. På regeringens hemsida har man fortfarande inte uttalat ordet avknoppning sedan den 21 februari i år.

På en fråga från Eva-Britt Svensson (v) i EU-parlamentet om avknoppningars laglighet svarar kommissionären Neelie Kroes att de måste ske "via ett konkurrensutsatt anbudsförfarande som är öppet för alla" och att verksamheten måste säljas "till högstbjudande". Utförsäljning av offentlig egendom är alltså möjlig, men får inte ensidigt riktas till anställda, vilket är själva idén med avknoppningar.

Borgarnas avknoppningsivrare kan dock glädja sig åt att Länsrätten har godkänt avknoppningarna av tre vårdcentraler i Stockholm. Fallet har dock överklagats av Dag Larsson (s) till Kammarrätten. Detsamma gäller avknoppningen av Tibble gymnasium i Täby. Länsrätten har godkänt, men fallet har överklagats till Kammarrätten.

I relativ tysthet har borgarna valt att lugna ner sig i avknoppningsfrågan. Stockholms läns landsting har tillfälligt stoppat alla avknoppningar. I Stockholms stad har skolborgarrådet Lotta Edholm (fp) stoppat avknoppningen av skolor. Till och med moderaterna i Täby har stoppat avknoppningen av skolor.

Men regeringen har nästan varit helt tyst i frågan - trots att det var den som beställde en utredning från Statskontoret om avknoppningars laglighet. Men vi hittar ett undantag i den lilla tidningen Riksdag & Departement. I nummer 22/08 kan vi läsa att regeringen nu backar om avknoppningar.
- På Finansdepartementet är det inte aktuellt med någon ny utredning eller lagstiftning som förenklar avknoppningar i offentlig sektor, meddelar Daniel Liljeberg, politiskt sakkunnig hos kommunminister Mats Odell. Vi är avknoppningsvänliga, men det är ännu viktigare att följa lagen, säger Liljeberg också, vilket länder honom heder.

Nyliberale riksdagsmannen Mats Gerdau (m) är besviken på regeringen:
- Det är tråkigt att man inte fullföljer det man sade i oktober, säger han till Riksdag & Departement. I oktober sa regeringen att den ville "främja avknoppningar".

Historien om avknoppningarna är ursprungligen ett nyliberalt projekt som syftar till att minska den offentliga sektorns produktion av välfärdstjänster. I stället vill man överföra dessa tjänster till privat produktion. För att göra privatiseringen mer acceptabel för brukarna har avknoppningarna varit en finurlig taktik. Om det är de anställda som tar över blir förändringen inte så dramatisk. Men för att få de anställda att vilja ta över måste de lockas till det. Lockbetet har varit pengar. Om man säljer offentlig egendom till underpris kan man locka anställda att tjäna sig en hacka på affären. Synd bara att det inte är lagligt.

I avknoppningsfrågan kan vi skönja en motsättning inom borgerligheten - och inom moderaterna. Där finns de nyliberala "gamla moderaterna", som Mats Gerdau som av ideologiska skäl vill privatisera allt som kommer i hans väg. Det handlar inte om att det ska bli billigare. Det handlar inte om att det ska bli bättre. Det handlar enbart om ideologi.

Men där finns också de "nya moderaterna", som Fredrik Reinfeldt. Han har t ex sagt att det var ett "tankefel att i så hög grad satsa på friskolorna". Han har också sagt att det är viktigare "att utbildningen håller hög kvalitet" än vem som driver skolor .

Inom borgerligheten finns nyliberaler som till varje pris vill privatisera allt. Men där finns även medborgare som tycker att man måste följa lagen.
-------
Tidigare texter i samma ämne:
Avknoppningarna stoppas
Tystnad om avknoppningar
Avknoppningar är olagliga

Reinfeldt fronderar mot EU

I regeringsförklaringen talade statsminister Fredrik Reinfeldt idag om "Rysslands angrepp på Georgien". Därmed stod statsministern i talarstolen och ljög för Sveriges konung och riksdag. Det var ju i sanningens namn Georgien som anföll Nord-Ossetien den 7 augusti och utsatte dess huvudstad Tschinvali för raketbeskjutning och stridsvagnseld.

Vid EU:s ministerrådsmöte talade man i stället om att "Rysslands reaktion" på Georgiens angrepp varit "oproportionerligt". Vid mötet mellan EU:s ordförande Sarkozy och Rysslands president Medvedev förtydligade Sarkozy att denna formulering betyder att Ryssland "reagerade" på Georgiens anfall. Sarkozy ansåg också att denna formulering var "balanserad".

Jämfört med EU:s hållning kan vi därmed betrakta Reinfeldts uttalande som "obalanserat".

Den svenska regeringen har därmed brutit med EU:s utrikespolitiska linje och följer i stället den linje som Georgiens president Saakasjvili och USA:s president Bush driver.

Det är anmärkningsvärt att Reinfeldt inte nämnde ett ord om Sveriges alliansfrihet. Är Nato-inträde nästa punkt på regeringens dagordning?
-------
Tidigare texter om Georgien:
Vad är "proportionerligt"?
Georgien - angriparen som blev "offer"
Pat Buchanan om USA:s förhållande till Ryssland
Gorbatjov om Georgien, USA och Ryssland
-------
DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD

USA är redan ändrat

"Change, förändring, är Barack Obamas slagord inför presidentvalet. Men för den som läst det finstilta, hörs ordet ofta också från John McCain. Skälet är att det konservativa USA vi känner redan har förändrats, åt vänster."
Vi har gjort ett reportage från USA som publiceras i dagens Flamman.

Bensinmack utanför New Orleans efter orkanen Katrina.

-------

Läs också om hur "demokratisk" president Saakasjvili i Georgien egentligen är:

DN, Esbatis kommentarer, Biology&Politics

Vad är "proportionerligt"?

Georgien anföll Syd-Ossetien natten mellan den 7 och 8 augusti i år. Normalt sett brukar den som startar krig bli bestraffad av det internationella samfundet. Så var inte fallet denna gång. Flera västländer, med USA i spetsen, började i stället tala om rysk aggression. För att rikta blickarna bort från det faktum att Georgien startade kriget har i stället Rysslands svar på det georgiska anfallet kallats "oproportionerligt". Frågan är vad detta betyder? Vad skulle ha varit ett proportionerligt svar?

När EU:s nuvarande ordförande Nicolas Sarkozy besökte Moskva i går fick han frågan varför EU inte tar upp det faktum att Georgien startade kriget. Sarkozys svar var intressant. Han ansåg att EU:s formulering, att "Rysslands reaktion var oproportionerlig", var balanserad och att ordet "reaktion" betyder att Ryssland reagerat mot en "aktion". Alla parter anser alltså att Georgien startade konflikten. Men ingen västledare tar bladet från munnen och kräver att Georgien ska bestraffas för att ha startat krig.

Nåväl, vad betyder då ett oproportionerligt svar på aggression? Är det "oproportionerligt" att slå tillbaka ett anfall? Är det "oproportionerligt" att försätta angriparen ur stridbart skick? Är det "oproportionerligt" att försäkra sig om att angriparen inte kommer att anfalla på nytt?

När någon anfaller har stater, liksom enskilda personer, rätt att använda våld för att freda sig. I det senare fallet kallas det "nödvärnsrätten". Enligt folkrätten har varje stat rätt att försvara sig mot angripare. I fallet Syd-Ossetien hade Ryssland i enlighet med ett FN-mandat ansvar att säkra fred med hjälp av fredsbevarande styrkor. Rysslands svar på Georgiens anfall gjorde att de georgiska styrkorna tvingades retirera ut ur Syd-Ossetien.

"Det godtagbara målet med strid är, enligt folkrätten, att försätta fiendens kombattanter ur stridbart skick. Vapnet får inte verka urskillningslöst - inte slå ut allt och alla." Detta uppfylls av Ryssland i fallet Georgien. Avtalet mellan Sarkozy, Medvedev och Saakasjvili ger Ryssland rätt att utföra "ytterligare säkerhetsåtgärder" i "sex månader" i avvaktan på en "internationell mekanism". Det är exakt detta som Ryssland har gjort.

Det finns inga exakta gränser för vad som är proportionerligt eller inte i dessa sammanhang. I nödvärnsrätten ingår att man skall gå fri från ansvar "om omständigheterna var sådana att han svårligen kunde besinna sig." (Brottsbalken 24:6) Allt handlar alltså om bedömningar. Vad var omständigheterna? Osv.

EU:s utrikesministrar har kritiserat Rysslands svar på georgisk aggression för att vara "oproportionerlig". Alla som använder detta begrepp borde berätta vad de anser hade varit ett "proportionerligt" svar från Ryssland.
-------
Läs även Leif Pagrotskys artikel på SvD Brännpunkt.
-------
Tidigare texter i samma ämne:
Georgien - angriparen som blev "offer"
Pat Buchanan om USA:s förhållande till Ryssland
Gorbatjov om Georgien, USA och Ryssland
DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD

USA förstatligar banker

Marknaden kan inte lösa alla problem. Det inser även Bushregeringen i USA. I går meddelade USA:s finansminister Henry Paulsson att regeringen förstatligar de två krisdrabbade bostadslåneinstituten Freddie Mac och Fannie Mae. Det kostar de amerikanska skattebetalarna 665 miljarder kronor. Det innebär att staten tar över nästan hälften av alla bostadslån i USA.

Det är ett gigantiskt förstatligande som genomförs efter att marknadskrafterna åter visat sig oförmögna att hantera samhällets alla problem. Det mest komiska i sammanhanget är att finanskapitalisterna svarar på förstatligandet med glädjeskutt på börserna. DN rapporterar att det råder rena "börsfesten" på världens börser. "Glädjeyra på världens börser", skriver Dagens Industri. När Wall street öppnade gick Dow Jones index upp 334 punkter.

Av detta exempel kan vi lära oss flera saker. Marknaden löser inte alla problem. Därför är det viktigt att samhället inte låter marknaden ta över ansvaret för dem. Kapitalismen är bra på att tjäna pengar åt aktieägare, men inte på att lösa alla samhällsproblem.

Marknaden reagerar positivt på att staten städar upp efter marknadens misslyckanden. I goda tider är marknaden positiv till marknadslösningar. När det går att tjäna pengar alltså. I dåliga tider är marknaden positiv till statliga lösningar. När det inte går att tjäna pengar alltså.

Marknaden är alltså en otrogen kompis som bara går att lita till i goda tider.
-------
Läs även
FotoLasse
Björnbrum
SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Aftonbladet

Arbetet med Manifestet fortskrider

Vi har tidigare berättat att Teater Tribunalen och Teater Galeasen i Stockholm gemensamt arbetar med en iscensättning av Kommunistiska Manifestet - en av världens mest berömda politiska skrifter. Premiären blir den 22 september på Tribunalens scen på Hornsgatan.

För den som vill följa arbetet i detalj har det startats en blogg med bilder och beskrivningar av ensemblens arbete.

Teater Tribunalen

Teater Galeasen

SvD

-------

Tidigare text:

Manifestet som teater

-------

Bilden överst Marx-Engels-statyn i centrala Berlin

Bilden under från bloggen Det kommunistiska manifestet

Gorbatjov om Georgien, USA och Ryssland

I veckan skrev Michail Gorbatjov ett inlägg i debatten om Georgienkonflikten i New York Times.

Gorbatjov konstaterar där att Ryssland inte har något intresse av att skapa konflikter i sitt närområde. Ryssland har i stället tvingats in i denna konflikt genom andras agerande:

"Ryssland sökte inte denna kris. De ryska ledarnas inrikespolitiska position är tillräckligt stark; de behövde inte ett litet segerrikt krig. Ryssland drogs in i detta bråk genom den georgiske presidenten Micheil Saakasjvilis huvudlösa agerande. Han skulle inte ha vågat sig på denna attack utan stöd utifrån. Så fort han gjorde det kunde Ryssland inte vara passivt."

Gorbatjov är mycket kritisk till hur västliga media beskrivit konflikten:

"Planläggarna av detta krig ville helt tydligt att Ryssland, oavsett utgången, skulle förebrås för att förvärra situationen. Väst riktade därefter en propagandaattack mot Ryssland, där amerikanska nyhetsmedia visade vägen.

Nyhetsbevakningen har varit långt ifrån rättvis och balanserad, i synnerhet under krisens första dagar. Tschinvali låg rykande i ruiner och tusentals människor var på flykt - före några ryska soldater anlände. Ändå riktades redan beskyllningar om aggression mot Ryssland; nyhetsrapporterna bestod ofta av beklämmande upprepningar av den georgiske ledarens förledande uttalanden."

Han förebrår också krafter i väst för att ha understött utvecklingen mot väpnad konflikt:

"Det är fortfarande inte klarlagt om väst var medvetet om herr Saakasjvilis planer på att invadera Sydossetien, och det är en allvarlig fråga. Vad som är klarlagt är att västligt bistånd med träning av georgiska trupper och stora vapenleveranser har fört regionen mot krig snarare än fred."

Gorbatjov antyder att Saakasjvili kan ha utnyttjat sina "utländska beskyddare". Han använder här uttrycket "wag the dog". Uttrycket utgår från ett skämt: "Varför viftar hunden på svansen? För att hunden är smartare än svansen. Hade svansen varit smartare, så hade svansen viftat på hunden!":
"Om detta militära olycksfall kom som en överraskning för den georgiske ledarens utländska beskyddare, desto värre. Det ser ut som en klassisk 'wag the dog'-historia."

Gorbatjov manar till försiktighet i bedömningen av det komplicerade läget i Kaukasus:

"De som snabbt bestämt sig för vad som är rätt och fel i Kaukasus, eller de som söker inflytande där, borde först skaffa sig en uppfattning om denna regions komplexiteter. Ossetierna lever i både Georgien och Ryssland. Regionen är ett lapptäcke av olika etniska grupper som lever i varandras närhet. Därför är allt tal om att 'detta är vårt land', 'vi befriar vårt land' meningslöst.

Vi måste tänka på de folk som bebor dessa områden.

Problemen i Kaukasus kan inte lösas med våld. Det har prövats mer än en gång de senaste två årtiondena, och det har alltid slagit tillbaka."

Gorbatjov anser att västvärlden skulle kunna bidra till en fredlig utveckling i regionen. Men han ser samtidigt att det finns krafter som agerar för att underblåsa nya konflikter i framtiden:

"Det som nu behövs är en juridiskt bindande överenskommelse att inte använda våld. Herr Saakasjvili har upprepade gånger vägrat att underteckna en sådan överenskommelse, orsaken till detta har nu blivit uppenbar. Västvärlden skulle agera förnuftigt om den hjälpte till att uppnå en sådan överenskommelse. Om den i stället väljer att skylla på Ryssland och beväpna Georgien, som amerikanska företrädare antyder, så kommer en ny kris att bli oundviklig. I det fallet kan vi förvänta oss det värsta."

Gorbatjov satsade mycket av sin karriär på att förbättra relationerna mellan Ryssland och västvärlden. En grundläggande tanke hos Gorbatjov har hela tiden varit att fredligt samarbete mellan länder bara kan nås om man tar hänsyn till alla parters intressen och åsikter. Mellan raderna kan man läsa hans besvikelse över att västsidan inte tog den utsträckta handen. I stället har västländerna, med USA i spetsen, behandlat Ryssland på ett nedlåtande sätt och bara sett till sina egna intressen. Något som nu väcker ont blod bland ryssar (CNN hade förresten ett reportage häromdagen om västvänliga ryssar som var besvikna på väst):

"De senaste dagarna har utrikesminister Condoleezza Rice och president Bush lovat att isolera Ryssland. Några amerikanska politiker har hotat med uteslutning ur G8, att avskaffa Nato-Russia Council och hålla Ryssland utanför världshandelsorganisationen, WTO.

Detta är tomma hot. På senare tid har ryssar ställt sig följande fråga: Om våra åsikter inte räknas i dessa institutioner, vad har vi då för nytta av dem? Bara för att sitta fint vid middagsbordet och lyssna på föreläsningar?

Under lång tid har Ryssland blivit tillsagt att acceptera fullbordade faktum. Här får ni Kosovos oberoende. Här har ni avbrytandet av ABM-avtalet, och det amerikanska beslutet att stationera robotförsvar i grannländer. Här är den fortgående utvidgningen av Nato. Alla dessa steg har tagits mot bakgrund av vackert tal om partnerskap. Varför ska någon behöva stå ut med ett sådant skådespel?
Det talas mycket i USA dessa dagar om att ompröva relationerna till Ryssland. En sak borde definitivt omprövas: vanan att tala till Ryssland på ett överlägset sätt utan att ta hänsyn till Rysslands åsikter och intressen."

Gorbatjov understryker behovet av ett förbättrat samarbete mellan Ryssland och USA. Men han tvekar om samarbetets krafter har tillräcklig styrka bland politiska makthavare i USA:

"Våra båda länder skulle kunna utveckla ett verkligt, i stället för låtsat, samarbete. Många amerikaner, likväl som ryssar, förstår behovet av detta. Men gäller det även de politiska ledarna?"

-------

Tidigare texter:

Pat Buchanan om USA:s förhållande till Ryssland

Georgien - angriparen som blev "offer"

Läs också Inger Hedströms betraktelse över ett möte med Saakasjvili.

DN, DN, DN, DN

Pat Buchanan om USA:s förhållande till Ryssland

Det är inte ofta vi med gillande läser konservativa skribenters alster. Men nu kommer undantaget som bekräftar regeln. Konservative Pat Buchanan har skrivit en mycket intressant artikel om konflikten mellan Ryssland och Georgien (vi hittade den hos Ali). Den är så pass intressant att den förtjänar lite utrymme. Vi har översatt ett längre utdrag. Hela artikeln kan läsas här.

"Amerikanska anklagelser om rysk aggression klingar ihåligt. Georgien startade denna fajt - Ryssland avslutade den. Folk som startar krig bestämmer inte hur och när de avslutas.

Rysslands svar var 'oproportionerligt' och 'brutalt', gnällde Bush.

Det är sant. Men var det inte så att vi stödde Israels bombning av Libanon i 35 dagar som svar på en gränskonflikt där flera israeliska soldater dödades och två tillfångatogs? Var inte det många gånger mer 'oproportionerligt'?

Ryssland har invaderat ett självständigt land, klagade Bush. Men var det inte så att USA bombade Serbien i 78 dagar och invaderade landet för att förmå det att ge upp provinsen Kosovo, som Serbien hade större historiska anspråk på än Georgien har på Abkhazien och Sydossetien, vilka båda föredrar Moskva framför Tblisi?

Är inte den västerländska dubbelmoralen häpnadsväckande?

När Sovjetunionen föll sönder i 15 nationer, så jublade vi. När Slovenien, Kroatien, Makedonien, Bosnien, Montenegro och Kosovo bröt sig loss från Serbien, så firade vi. Varifrån kommer då denna indignation över att två provinser, vars folk skiljer sig etniskt från georgier och som kämpat för sin självständighet, skulle lyckas med att bryta sig loss?

Är avskiljande och upplösning av stater att rekommendera enbart då det främjar de neokonservativas dagordning, av vilka många djupt föraktar Ryssland?

Det faktum att Putin utnyttjade Saakasjvilis provokativa och dumma agerande för att trycka till lite extra hårt är odiskutabelt. Men är inte den ryska ilskan förståelig? I åratal har väst gnuggat Rysslands näsa efter hennes förlust i kalla kriget och behandlat henne som Weimarrepublikens Tyskland.

När Moskva drog tillbaka Röda armén från Europa, stängde sina baser på Kuba, upplöste ondskans imperium, lät Sovjetunionen delas i 15 stater och sökte vänskap och allians med USA, vad gjorde vi då?

Amerikanska spekulanter konspirerade med moskovitiska opportunister för att länsa den ryska nationen. Vi bröt ett löfte till Michail Gorbatjov då vi utvidgade vår militärallians in i Östeuropa och därefter fram till Rysslands gräns. Sex Warzawapaktsländer och tre tidigare sovjetrepubliker är nu medlemmar i Nato.

Bush, Cheney och McCain har tryckt på för att få Ukraina och Georgien med i Nato. Detta skulle förpliktiga USA att gå i krig med Ryssland om Stalins födelsestad och ge oss överhöghet över Krimhalvön och Sevastopol, den ryska Svarta havsflottans traditionella hemvist.

När blev detta viktiga amerikanska intressen, som kan rättfärdiga krig mot Ryssland?

USA avbröt ensidigt det antiballistiska robotavtalet (ABM) på grund av vår överlägsna teknologi, och planerade därefter att stationera antirobotförsvar i Polen och Tjeckien för att försvara oss mot iranska robotar, trots att Iran inte har några interkontinentala ballistiska robotar eller atombomber. Ett ryskt motförslag om att tillsammans med oss bygga upp ett antirobotsystem i Azerbadjan avfärdades rakt av.

Vi byggde gasledningen Baku-Tbilisi-Ceyhan från Azerbadjan genom Georgien till Turkiet för att utestänga ryssarna. Sedan hjälpte vi till att störta regimer som var vänligt sinnade till Moskva genom demokratiska 'revolutioner' i Ukraina och Georgien och försökte upprepa det hela i Vitryssland.

Amerikaner har många goda sidor. Förmågan att se oss själva så som andra ser oss är inte en av de främsta.

Föreställ er en värld där Ronald Reagan aldrig funnits, där Europa hade dragit sig ur kalla kriget efter att Moskva installerat sina SS-20-robotar öster om Elbe. Och Europa hade lämnat Nato, sagt till oss att åka hem och blivit underdåniga mot Moskva.

Hur skulle vi ha reagerat om Moskva hade tagit med Västeuropa i Warzawapakten, etablerat baser i Mexiko och Panama, placerat robotförsvarsradar och raketer på Kuba och tillsammans med Kina byggt en pipeline för att transportera mexikansk och venezuelansk olja till Stilla havshamnar för vidaretransport till Asien? Och stängt oss ute? Tänk om det fanns ryska och kinesiska rådgivare som tränade latinamerikanska arméer på samma sätt som vi gör i de forna sovjetrepublikerna, hur skulle vi reagera? Skulle vi roat betrakta ett sådant uppträdande från Rysslands sida?

I ett årtionde har några av oss varnat för dårskapen att ge oss in på ryskt område och i Rysslands ansikte. Den demokratiska imperialismens kycklingar har nu kommit hem till hönshuset - i Tbilisi."

-------

Tidigare text:

Georgien - angriparen som blev "offer"

Titta på en intervju med Pat Buchanan på Russia Today

Georgien - angriparen som blev "offer"

Georgiens president Saakasjvili startade ett anfallskrig för att ta kontrollen över Sydossetien - helt i enlighet med hans löfte att ta tillbaka "förlorade områden ... på ett eller annat sätt". Stora delar av den sydossetiska huvudstaden Tschinvali förstördes av det inledande georgiska angreppet. Många civila dödades. Georgiska "fredsbevarare" anföll och dödade även ryska fredsbevarande styrkor.

På detta svarade Ryssland med att slå tillbaka det georgiska angreppet och jaga de georgiska styrkorna långt in i Georgien.

Efter detta har Rysslands president Medvedev och Frankrikes president Sarcozy utarbetat en överenskommelse som nu undertecknats av alla parter. Avtalet innebär bland annat att parterna inte ska använda våld, att fientligheterna ska upphöra, att humanitär hjälp ska komma fram, att georgiska trupper ska dras tillbaka till sina baser, att ryska styrkor ska dras tillbaka till utgångsläget före fientligheterna och att internationella diskussioner om formerna för varaktig säkerhet i Abkhazien och Sydossetien (på grundval av beslut i FN och OSSE) ska öppnas. Enligt den överenskommelse som New York Times publicerat ska ryska fredsbevarande styrkor utföra "ytterligare säkerhetsåtgärder (sex månader)".

Georgien har under president Saakasjvili blivit ett av världens mest militariserade länder. Landet har världens största militärutgifter i förhållande till BNP, enligt SIPRI. Lilla Georgien har haft den tredje största militärkontingenten under ockupationen av Irak. Georgien har sökt - men ännu inte fått -medlemsskap i NATO. Landet har beväpnats och tränats av framför allt USA och Israel. Georgiens politiska ledning har ett intimt samarbete med neokonservativa krafter i bland annat USA. En av presidentkandidat John McCains närmaste rådgivare är t ex betald lobbyist åt Georgiens regering.

Så fort Ryssland slog tillbaka det georgiska anfallet började president Saakasjvili framställa sig själv som "offer" i stället för angripare. I presskonferens efter presskonferens utmålar han Ryssland som angripare och "KGB-stat". För att sprida bilden av Georgien som offer i stället för angripare har han fått stöd från många västliga media - även här i Sverige.

Det är inte bara neokonservativa kretsar kring Bushregeringen som stöttar Saakasjvili. Även i det demokratiska partiet finns hökar som för närvarande stöder Barack Obama i presidentvalet. Två av dem är Richard Holbrooke och Zbigniew Brzezinski. Holbrooke, en gammal kompis till Carl Bildt, har angripit Vita huset från höger och liknat Rysslands taktik med "hur Nazi-Tyskland startade andra världskriget". Brzezinski liknar Rysslands agerande vid "Stalins angrepp på Finland". Intressant nog hänvisar både Holbrooke och Brzezinski till Carl Bildt som stöd för sina slutsatser. Det visar hur insyltat även Sverige är i denna härva.

De borgerliga ungdomsförbunden i Sverige demonstrerade i går mot Ryssland - tillsammans med den neokonservativa tidskriften Neo. Det är pinsamt att de så ensidigt utmålar angriparen som offer. När CUF:s ordförande Magnus Andersson får frågan från Ekot om det ändå inte var Georgien som gjorde den första attacken vill han inte svara på det.

Den förvridna mediabilden av konflikten har också sina kritiker. Washington Post skriver att Saakasjvilis agerande varit "felaktigt och provokativt". I franska Le Figaro skriver Marek Halter att "även Moskvas främsta motståndare inte har något annat val än att erkänna att det var georgiska militära styrkor som anföll den proryska separatistiska provinsen Sydossetien, bombarderade dess huvudstad och dödade ryska fredsbevarare som varit där i 15 år i enlighet med FN-beslut." Seamus Milne i brittiska The Guardian anser att detta är "mer en berättelse om amerikansk expansion, inte om rysk aggression". Under Bushadministrationen har Georgien "utvecklats till en fullfjädrad USA-satellit", skriver Milne.

Tysklands förre förbundskansler Gerhard Schröder lägger hela skulden för konflikten på Saakasjvili i en intervju med Der Spiegel. Han anser att Saakasjvili uppträder som en "hasardspelare". Den förre sovjetledaren och fredspristagaren Michail Gorbatjov anser att det inte finns någon tvekan om att Georgien startade konflikten. Ett tydligt exempel på hur mediabilden förvanskats gav CNN när kanalen visade bilder från "förstörelsen i Gori" i Georgien. Det visade sig att bilderna var tagna av den ryske filmfotografen Aleksandr Zhukov i Tschinvali , dvs huvudstaden i Sydossetien, och inte i Gori.

Sydossetien och Abkhazien tillhör formellt Georgien. De facto har Georgien aldrig styrt över dessa provinser. Ossetierna är ett annat folkslag än georgier. Det ossetiska folket är idag uppdelat i Nordossetien, som tillhör Ryssland, och Sydossetien, som tillhör Georgien. Vid en folkomröstning 2006 ville 99 procent av sydossetierna ha självständighet i stället för att tillhöra Georgien. Efter de senaste veckornas krig är det svårt att se hur Sydossetien ska kunna införlivas i Georgien med fredliga medel.

-------

DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD

Washington Post

Le Figaro

The Guardian

Der Spiegel

För att ta del av Rysslands syn på saken kan man studera Russia Today

Einstein om kommunismen

Albert Einstein är vid sidan av Isaac Newton historiens mest berömde fysiker. Framförallt för sin relativitetsteori. Han fick Nobelpriset i fysik 1921.

Men han var också engagerad i sin samtid i kampen mot krig, rasism och fascism. Inte minst engagerade han sig för de svartas frigörelsekamp och mot lynchningar i USA (som han blev medborgare i 1940) och mot McCarthyismen, den amerikanska form av antikommunism som växte sig stark under det amerikanska 1950-talet.

Vi har tidigare refererat hans berömda artikel Varför socialism? Nu har vi hittat ett intressant citat som belyser Einsteins syn på kommunismen. Även om Einstein aldrig var kommunist, så var han heller aldrig antikommunist, vilket framgår nedan:

"Kommunismens filosofi har många förtjänster eftersom den handlar om att avskaffa exploateringen av vanliga människor och att fördela varor och arbete efter behov och förmågor. Kommunismen som politisk teori är ett storslaget experiment, men i Ryssland är den oturligt nog ett experiment som utförs i ett dåligt utrustat laboratorium."
(ur The Einstein File av Fred Jerome)

Vid ett möte i Chicago sa han vidare:

"Rädslan för kommunism har lett till åtgärder som är ofattbara för den övriga civiliserade mänskligheten och utsätter vårt eget land för löje."

Regeringen borde läsa Einstein.
-------
Einstein och socialismen

Obama i det röda Berlin

Presidentkandidat Barack Obama höll i kväll ett tal i hjärtat av det röda Berlin. Tiotusentals åskådare fyllde Tiergarten från Brandenburger Tor till segermonumentet Siegessäule (100 000-tals, enligt Expressen och Aftonbladet).

Det är unikt att en amerikansk presidentkandidat håller valmöte utomlands. Och unikt att en amerikansk presidentkandidat väcker sådana förhoppningar i omvärlden.

Mötet var naturligtvis i första hand avsett att visa amerikaner att Obama som president kan bryta USA:s utrikespolitiska isolering. I detta avseende tjänade framträdandet sitt syfte. Men det var också intressant att se och höra vad publiken applåderade - men minst lika intressant att höra vad den inte applåderade.

Obamas historiska hänvisning till den amerikanska luftbron till Västberlin 1948 och Marshallhjälpen möttes med avmätta applåder. Förmodligen kom många av åhörarna från Östberlin som inte fick del av vare sig det ena eller det andra. Obamas angrepp på kommunismen väckte inte heller någon entusiasm i en stad som röstar rött. Obama verkar omedveten om att det finns mer än en berättelse om Berlin.

Obamas lovprisande av Nato, EU, bombningarna av Serbien, kriget mot terrorism och uppfordran att hjälpa USA i Aghanistan rönte närmast besvikelse bland åhörarna. Vi noterar att Obama aldrig nämnde FN. Vid några tillfällen såg det ut som om Obama blev besvärad över uteblivet gehör.

Däremot fick Obama rungande applåder när han talade om behovet av samarbete mellan USA, Europa och världen. När han nämnde kampen mot kärnvapen. När han talade om att övervinna motsättningar mellan kristna, muslimer och judar. När han nämnde att USA begått misstag och "inte alltid har lyckats med det man föresatt sig" i sin historia. Likaså fick han stort gehör när han nämnde fattigdomsbekämpning, aids-bekämpning och arbetet för att sänka koldioxidutsläppen (en tydlig hänvisning till Kyotoavtalet).

Amerikaner söker ofta teckna en självbild av USA som frihetens hemvist på jorden. Så ock Obama. Denna bild delas inte i alla delar av världen. Tvärtom har USA under åren gjort mycket för att motsäga just den bilden.

När Obama och hans kampanjmaskineri utformar sin utrikespolitik borde de noga lyssna till när de starkaste gensvaren kom - och när de uteblev. Det kan vara en god hjälp till Obama för att förstå hur han kan skapa samarbete med omvärlden.

Många berlinare lämnade säkert Tiergarten med blandade känslor: Obama är ingen frälsare, men han är definitivt det bästa valet i USA just nu. Dock kommer det även efter en Obamaseger att kvarstå inslag i USA:s utrikespolitik som bekymrar Europa och världen.
-------
DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, AB, AB, AB, AB, Ex, Ex

Radikalt stämningsläge inför valet i USA

Vi fick en bildserie från Mississippi, USA. Undrar vad det är för dekal på bilen framför?

Fortfarande för långt bort. Oj, där rullar sheriffen förbi.

Rött lyse! Då kan vi kolla ordentligt.

Privatiseringar är till för profit

Offentligt anställda är till för dig.

(Eller hur man nu ska översätta det till svenska?)

Det finns en myt om att amerikaner är ett mycket konservativt folk. Det stämmer inte. Dagens amerikanska opinion är mycket radikal. En majoritet av det amerikanska folket vill ha förändring. En majoritet vill att USA ska ta hem sina trupper från Irak. En majoritet vill ha sjukförsäkringar som omfattar alla och är beredda att betala högre skatter för att få det. Amerikaner vill att det ska bli lättare att organisera sig fackligt. De vill ha en regering som arbetar för fler jobb, för rättvis handel och för trygga pensioner.

"Amerikaner är progressiva i en lång rad kontroversiella frågor och de blir hela tiden allt mer progressiva", skriver Media Matters i en rapport om USA:s "progressiva majoritet".

Media Matters har analyserat den amerikanska opinionens inställning i frågor som statens och den offentliga sektorns roll, ekonomi, sociala frågor, säkerhet, miljö och sjukvård. Och vad kommer de fram till?

• Amerikaner stöder en aktiv stat och offentlig sektor som hanterar problem, utför tjänster och bistår dem som behöver det.
• Amerikaner stöder höjda minimilöner och starka fackföreningar och anser att de rika och företagen inte betalar sin rättmätiga andel av skatterna.
• Amerikaner stöder legala aborter och stamcellsforskning på embryon.
• Amerikaner har på senare år blivit dramatiskt mer progressiva då det gäller lika rättigheter för kvinnor och homosexuella.
• Amerikaner stöder en progressiv inriktning i nationella säkerhetsfrågor, betonar starka allianser och diplomati i stället för urskiljningslös användning av militär makt. När det gäller inrikes säkerhet har en progressiv inriktning stort stöd då det gäller brottslighet och vapenkontroll.
• Med mycket stor marginal stöder amerikaner ett starkt miljöskydd.
• Amerikaner stöder åtgärder för att spara på energi och utveckla alternativa energikällor.
• Amerikaner ger ett klart stöd till allmän sjukförsäkring och är mer positiva till offentliga lösningar när det gäller sjukvård.

Läs gärna hela rapporten som slår hål på myten om att amerikaner skulle vara konservativa.

Ett vykort från Italien

"Vänstern ska byggas upp igen. Vi kommunister går först."
Hälsningar till alla Röda raketers läsare från Laives i norra Italien.

Poesi

"Poeten måste ha en lika samvetsgrann inställning till sitt material som svetsaren till stålet."
Vladimir Majakovskij (1893-1930)

Läs Bengt Jangfeldts bok Med livet som insats som fick Augustpriset 2007.

Ett urval Majakovskij-dikter på engelska.

"Gratulationer till Taiwans kommunistiska parti"

Rubriken är hämtad från den taiwanesiska dagstidningen China Post den 26 juni 2008. I en ledare berättar tidningen att författningsdomstolen nu bestämt att människor får vara kommunister på Taiwan.

Domstolen har gjort en tolkning av konstitutionen som fråntar myndigheterna möjligheten att förbjuda politiska partier på grund av deras politiska åsikter. "Detta betyder", skriver China Post, "att 'Taiwans demokratiska kommunistparti' snart kan finnas på en valsedel nära dig."

"Vi applåderar domstolens beslut och hälsar dess mod", skriver ledaren i China Post.

Från 1949 regerade Koumintang-partiet diktatoriskt på Taiwan. När partiet 1986 slog in på en borgerligt-demokratisk väg så inbegrep det alla utom kommunisterna. För de taiwanesiska kommunisterna betyder författningsdomstolens beslut att årtionden av förföljelse nu går mot sitt slut.

Taiwans kommunistiska parti grundades 1928. Fram till 1931 var partiet en underavdelning till Japans kommunistiska parti. Därefter fick det en status som självständigt parti inom den kommunistiska internationalen. När Koumintang tog makten över Taiwan efter förlusten av fastlands-Kina 1948/49 tvingades ledande vänsteranhängare att fly till fastlandet. Under många år ville de styrande i Taiwan vara ett bålverk mot kommunismen. Taiwans regering var t ex en av initiativtagarna till World Anti-Communist League.
-------
China Post
Junge Welt

Vänsterns Chicago

Chicago har spelat en viktig roll i den amerikanska vänsterns historia. Här finns Haymarket-händelserna som var ursprunget till 1:a majfirandet världen över. Här finns strejker. Här finns grundandet av IWW. Här finns grundandet av USA:s kommunistiska parti.

Randi Storch har just kommit ut med en bok om denna berättelse. Randi är associate professor i historia vid State University of New York, Cortland. Boken heter Red Chicago - American Communism at Its Grassroots, 1928-35. I en intervju för Chicago Public Radio den 12 juni 2008 berättar hon om boken.

En av de ledande gestalterna i boken är Claude Lightfoot (1910-1991). Här är en bild av hans grav vid sidan av Haymarket-martyrerna på Forest Home-kyrkogården i Chicago.

-------

Billy Bragg, The Internationale

Revolutionären Caesar och auktoriteten

Aron Etzler har skrivit en intressant ledare i Flamman om den romerske statsmannen Julius Caesar. Han diskuterar där Michael Parentis bok The Assasination of Julius Caesar - A Peoples History of Ancient Rome.

Etzler konstaterar att arbetarrörelsens och vänsterns ledare ofta betraktats som auktoritära:
"Det är inte bara de kommunistiska statsledarna: från Lenin till Fidel Castro som ansetts auktoritära. Det gäller socialdemokratins hövdingar, från Branting till Göran Persson."

Och han finner motsvarande inställning till Romarrikets Julius Caesar. Denne statsman betraktas i historieskrivningen som en auktoritär diktator. Den verkliga historien verkar vara en annan. Etzler skriver
"när han äntligen nådde det högsta ämbetet som konsul 48-44 f.kr genomförde Caesar genomgripande sociala och demokratiska reformer. Stora landområden delas ut till jordlösa proletärer och soldater. Skuldsatta tilläts betala tillbaka sina lån till rimliga räntor. Offentliga projekt för att dika ut potentiellt fruktbara träskmarker sysselsatte tusentals arbetslösa. Korrumperade ämbetsmän och senatorer fråntogs sina titlar. Lagarna skärptes för rika som överträdde lagen. Slavägare tvingades frige en tredjedel av sina slavar. För första gången tilläts judar att utöva sin religion. Provinser som tidigare saknat inflytande i Rom inkorporerades i imperiets styre. Platserna i senaten utvidgades och ett rekordstort antal plebejer och invandrade tog plats i politiska församlingar."

För dessa förbrytelser mot aristokratins makt och välde blev Caesar själv mördad och fördömd i aristokratins historieböcker. Han kallas auktoritär.

Diskussionen om auktoritet och det auktoritära är inte ny. Vi drar oss till minnes att Friedrich Engels diskuterade frågan i ett brev till den italienske anarkisten Carlo Terzaghi den 14 januari 1872:

"Det förefaller mig som om man synnerligen ofta missbrukar uttryck som 'auktoritär' och 'centraliserad'. Jag vet ingenting som får en mer auktoritär verkan än en revolution - är det kanske inte auktoritärt att med vapenmakt tvinga andra att göra som man själv vill? Pariskommunen gick under, därför att den inte var tillräckligt 'auktoritär' och 'centraliserad'. Efter segern kan Ni göra vad Ni vill med de begrepp dessa uttryck står för, men under striden måste vi samla alla våra krafter och rikta in dem mot samma angreppsmål. Och om jag hör folk säga att vår rörelse inte får bli centraliserad och under alla omständigheter måste bannlysa alla auktoritära drag - då förefaller det mig som om dessa personer antingen inte vet vad en revolution är eller också inte är några revolutionärer annat än till namnet."
-------
Aron Etzlers blogg

"I den här frågan är jag nog litet mer vänsterpartist"

En borgerlig riksdagsledamot röstade mot FRA-lagen. Hon heter Camilla Lindberg och är folkpartist. Till DN förklarar hon:

- Det var jättebra förändringar, men i den här frågan är jag nog litet mer vänsterpartist. Jag är så i grunden emot förslaget att förändringarna inte räckte för mig. Det var jag väldigt tydlig med i gruppen och med partiledningen.

Det var några ledamöter som före omröstningen ville framställa sig som motståndare. Detta visade sig vara bluff och båg. Det var endast en som gjorde allvar av saken.

Borgarna drev igenom sin FRA-lag

Den borgerliga regeringen lyckades i kväll driva igenom sin FRA-lag. Med siffrorna 143 mot 138.

I debatten före beslutet spekulerades det om att det finns fyra modiga borgerliga riksdagsledamöter som vill värna den personliga integriteten. Nu vet vi att det inte finns - inte ens fyra.

Regeringen har majoritet för att inskränka den personliga friheten. Reinfeldt kan andas ut.
-------
Tidigare texter:
Ett förändrat politiskt landskap
Allians mot integriteten
Återremiss eller papperskorgen
DN:s ledare: Rösta nej!
Den förste pianisten
Storebror vill skrämma dig
Den stora bluffen

Ett förändrat politiskt landskap

Den borgerliga regeringens försök att krympa den personliga friheten har skakat om det politiska landskapet. I första hand bland ungdomar. Den bild de haft av de borgerliga partiernas politik stämmer inte med verkligheten.

Utanför riksdagshuset samlas hundratals ungdomar för att protestera mot FRA-lagen. Där återfinns borgerliga ungdomsförbund sida vid sida med vänsterns. En del har aldrig tidigare demonstrerat.
- Det är för jävligt. Liberalismen står inte för avlyssning, den står för frihet, säger Martina Kurin från Örebro till DN.
Politikens teorier stämmer alltså inte överens med den politiska praktiken.
– Vi demonstrerar inte mot vårt eget parti, vi demonstrerar mot regeringen, säger Rola Brenlin från Muf till SvD:s utsända.
Idén om vad partiet är stämmer inte överens med partiets praktik.

Kan det vara så att många borgerligt inriktade ungdomar egentligen vill något helt annat än vad de borgerliga partierna vill? De få borgerliga riksdagsledamöter som eventuellt tänkte rösta nej slingrar sig runt tills de slår knut på sig själva.

En kommentar på vår blogg får oss att tänka till:
"Trots att jag starkt misstänker att du och jag står varandra långt ifrån vad gäller ideologi, så förenar denna hopplösa idioti oss i en kamp mot vad jag en gång trodde var 'mina' politiker. Det står nu med förskräckt klarhet tydligt att jag hade fel.
Dessa dårar har inte för avsikt att värna om den personliga integriteten eller mänskliga rättigheter. De låter som G.W Bush i vita huset med sina rättfärdiganden om 'ett yttre hot'.
Jag bespottar dom."

Kanske det är dags att göra allvar av Marx gamla devis om "en sammanslutning, vari envars fria utveckling är förutsättningen för allas fria utveckling."

Strävan efter personlig frihet återfinns i verkligheten inte på den borgerliga sidan.

Vi läser just att vänsterpartiet nu KU-anmäler regeringen.
-------
Tidigare texter:
Allians mot integriteten
Återremiss eller papperskorgen
DN:s ledare: Rösta nej!
Den förste pianisten
Storebror vill skrämma dig
Den stora bluffen

SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN, DN