Göran Rosenberg har skrivit en insiktsfull artikel om yttrandefrihetens roll i DN Kultur. Utgångspunkten är nazisten Julius Streicher, som gav ut den hetsande, antisemitiska tidningen Der Stürmer. Tidningens nidbilder på ondskefulla judar (inte helt olika Jyllands-Postens nidbilder) är väl kända.
För detta dömdes Streicher till döden i Nürnbergrättegångarna.
Vid rättegången försvarade sig Julius Streicher med att han "inte hade dödat någon. Han hade bara givit ut en tidning".
"Det var naturligtvis en lögn", skriver Rosenberg. "Julius Streicher hade dödat miljoner människor. Inte med sina händer (ja kanske det också trots allt) men med sina yttranden. Det var för sina yttranden som Julius Streicher hängdes i Nürnberg den 16 oktober 1946."
"Julius Streicher hade startat Der Stürmer redan 1923, när Tyskland fortfarande var en demokrati, för att sedan 'vecka efter vecka, månad efter månad, infektera det tyska sinnet [the German mind] med antisemitismens virus och uppvigla det tyska folket till aktiv förföljelse' (ur domslutet) och det var enkom för denna sin långvariga och konsekventa yttrandeinsats som han av domstolen i Nürnberg dömdes till döden för 'brott mot mänskligheten'. "
----------
Det är ingen slump att det är just Sverigedemokraterna, som valt att publicera nidbilderna i Sverige. Det ligger i den politiska rörelsens tradition. Sverigedemokraterna vet att Jyllands-Postens nidbilder gynnar deras syften. De skapar klyftor i samhället och bidrar till att utestänga och demonisera människor från muslimska länder.
I går kväll hörde vi Olle Stenholm, pressombudsman, angripa regeringen för påtryckningar på webbhotellet Levonline, som är värd för Sverigedemokraternas hemsida. Stenholm menade att dessa påtryckningar var exempellösa. När det senast skedde var under andra världskriget. Men då riktade sig påtryckningarna mot redaktioner. Nu riktar den sig mot "distributörerna", hävdade Stenholm.
Vi vill korrigera Stenholm på båda punkter. Direkta ingripanden mot yttrandefriheten har förekommit även efter andra världskriget. Det mest kända exemplet är IB-affären då tidningen Folket i Bild/Kulturfront avslöjade grundlagsstridig underrättelseverksamhet som riktade sig mot svenska medborgare.
Under andra världskriget riktade sig statens ingripanden mot kommunistiska tidningar just mot distributionen. Det var ett så kallat transportförbud. Tidningarna fick skrivas och tryckas, men inte distribueras till läsarna.
----------
Ingela Lind har också skrivit en intressant artikel i ämnet. Den handlar om den kristna och den muslimska bildtraditionen och hur sammanflätad den är. Hon gör ett viktigt konstaterande apropå den aktuella debatten:
"Mångkultur är också en yttrandefrihetsfråga och en mycket större sak än svenska politiker och kulturaktörer har erkänt. Det räcker inte med laglig rätt. Det krävs också reell möjlighet att tala. Vi sitter på en bomb som hur lätt som helst kan brisera. Glöm inte Paris."
Och apropå Paris vill vi hänvisa till ett tidigare inlägg här på Röda raketer.
11 februari 2006
09 februari 2006
Långsemester
Vi noterar att Jyllands-Postens kulturchef Flemming Rose ska ta långledigt – eller semester på obestämd tid som det heter.
Chefredaktör Carsten Juste har både i går och i dag fått rycka ut och dementera underliga uttalanden av kulturchefen, som verkar vara i mer obalans än vanligt efter ståhejet kring nidbilderna på profeten Muhammed.
Vi rekommenderar chefredaktören att göra detsamma, så får tidningens styrelse möjlighet att fundera på lämpligare efterträdare. Dess värre har de tänkbara resmålen begränsats på senare tid för redaktörerna.
---------
Vi vill för övrigt rekommendera läsning av Johan Ehrenbergs artikel i Aftonbladet, där han kommenterar det principiella förhållandet mellan yttrandefrihet och politik.
Ett upprop i ärendet har också undertecknats av riksdagsledamöter från socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet tillsammans med representanter för muslimer och svenska kyrkan.
Chefredaktör Carsten Juste har både i går och i dag fått rycka ut och dementera underliga uttalanden av kulturchefen, som verkar vara i mer obalans än vanligt efter ståhejet kring nidbilderna på profeten Muhammed.
Vi rekommenderar chefredaktören att göra detsamma, så får tidningens styrelse möjlighet att fundera på lämpligare efterträdare. Dess värre har de tänkbara resmålen begränsats på senare tid för redaktörerna.
---------
Vi vill för övrigt rekommendera läsning av Johan Ehrenbergs artikel i Aftonbladet, där han kommenterar det principiella förhållandet mellan yttrandefrihet och politik.
Ett upprop i ärendet har också undertecknats av riksdagsledamöter från socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet tillsammans med representanter för muslimer och svenska kyrkan.
07 februari 2006
Tsunami
Vi har i en tidigare text kommenterat det svenska spelet kring tsunamikatastrofen. De borgerliga partiledarna gjorde tidigt politik av regeringens inledande handfallenhet i frågan. I dag satte KU-förhören om statsrådens ansvar igång. För den borgerliga oppositionen ger det en möjlighet att ifrågasätta regeringen, i första hand statsministern och utrikesministern.Det blir allt mer uppenbart att vi inte kommer att få en allsidig belysning av olika parters ansvar i katastrofen. KU-förhören riktar enbart in sig på regeringens och utrikesdepartementets krisberedskap. Det har redan konstaterats att den var bristande. Däremot kommer till exempel inte resebolagens ansvar att belysas. Det borde göras i en allsidig granskning. Det var ju trots allt de som transporterade turisterna till ett riskområde. Det var resebolagen som placerade dem i osäkra hotell vid Thailands stränder.
I debatten har Laila Freivalds kritiserats för att hon inte tittade på tv annandag jul förra året. I söndagens DN konstaterar Vilgot Sjöman att Freivalds inte hade blivit mycket klokare om hon gjort det. Där framgick att två svenskar omkommit. Men Sveriges television kommer inte att granskas. "Själv upplever jag en tystnad när det gäller stora bitar av verkligheten", skriver Sjöman.
En fråga som heller inte diskuteras handlar om statens ansvar för svenska turister runt om i världen. Den förväntan som ligger i att svenska staten ska kunna skydda sina medborgare oavsett var de befinner sig är i stora stycken orimlig. Men vi kan inte förvänta oss en sådan diskussion ett valår. Den ger inte några politiska poäng.
Genom tsunamin upplevde Sverige en av de största katastroferna någonsin. Och denna gång på andra sidan jordklotet. Oavsett hur regeringen agerade dagarna efter katastrofen kunde den inte rädda dem som redan omkommit. Det tycks tyvärr vara nödvändigt att påminna om det
------------
Bild av tecknaren Emad Hajjaj från den 28 december 2004. Hajjaj intervjuades för övrigt av Rolf Porseryd i TV4:s Nyheterna i kväll.
06 februari 2006
Fyrverkeri
Dubbelkul! Olydig och Utsikt från höjden har länkat till Röda raketer.
Nu är vi på gång ordentligt.
Lyssna!
Nu är vi på gång ordentligt.
Lyssna!
05 februari 2006
Diplomaten Leijonborg
Ambassader brinner och UD har fullt upp med att förklara att initiativet till nidbilderna på Muhammed inte var svenskt.
I det läget har folkpartiets ledare Lars Leijonborg en idé om hur man ska lösa problemet. Han tycker att Sverige nu ska ställa upp bakom Danmark – för yttrandefrihetens skull.
Vi tycker att Sverige ska stödja yttrandefrihet, men inte danska provokationer.
Det brister uppenbart i Leijonborgs omvärldsanalys. Det är tur att han inte är utrikesminister. Det skulle kännas riktigt otryggt om han blev det.
----------
Läs förresten Jan Guillous artikel om den danska provokationen och dess svenska anhängare.
I det läget har folkpartiets ledare Lars Leijonborg en idé om hur man ska lösa problemet. Han tycker att Sverige nu ska ställa upp bakom Danmark – för yttrandefrihetens skull.
Vi tycker att Sverige ska stödja yttrandefrihet, men inte danska provokationer.
Det brister uppenbart i Leijonborgs omvärldsanalys. Det är tur att han inte är utrikesminister. Det skulle kännas riktigt otryggt om han blev det.
----------
Läs förresten Jan Guillous artikel om den danska provokationen och dess svenska anhängare.
Money talks
Det handlade mycket om Kina när Jacob Wallenberg var gäst i Ekots lördagsintervju. Föga förvånande hade han inga moraliska bryderier kring brist på mänskliga rättigheter och för svenskar självklara krav i arbetslivet, som till exempel en lön som går att leva på och arbetarskydd.
Wallenbergarna är ju inte precis kända som föregångsmän på den fronten här hemma heller. Nu ska vi i stället låta oss inspireras av de arbetsamma kineserna. Om vi inte hänger med nu och ger oss in på den växande kinesiska marknaden kommer det att gå illa. Dessutom bryr sig svenskarna inte om var varorna de konsumerar är tillverkade, huvudsaken är att de är prisvärda. Och när Wallenbergimperiet får en fot in på den kinesiska marknaden, så får kineserna demokrati på köpet, resonerade Wallenberg.
När statsminister Göran Persson för ett antal år sedan besökte Kina och beskrev landet som stabilt gick borgerligheten, med folkpartiet i spetsen, i taket över att han inte påtalade demokratiska brister.
Nu ser vi med spänning fram emot vilken effekt Wallenbergs uttalanden ska få på Lars Leijonborg.
Mot slutet gick intervjun över till den svenska valrörelsen, där Ericssonchefen Carl-Henrik Svanberg varit tidigt ute och förordat ett regimskifte. Att Persson svarat att han gärna skulle ta upp diskussionen om den graderade rösträtten för aktier, en grundbult för Wallenbergsfärens makt i det svenska näringslivet, upplevde Wallenberg som hotfullt. Det här är inte en fri debatt, tyckte Wallenberg - dock utan att göra någon återkoppling till debattklimatet i Kina.
Centerpartiet, som numera är Sveriges mesta högerparti i riksdagen, KU-anmäler för övrigt Göran Persson för hans uttalande.
Wallenberg ville inte avslöja hur han tänker rösta, men det framgick att hans röst inte kommer att gå till ett alternativ som bygger på stöd från vänsterpartiet och miljöpartiet.
Man blir onekligen nyfiken. Kommer Wallenberg att lägga sin röst på "det nya arbetarpartiet" eller satsar han på att Leijonborg gör en ny kovändning och blir Kinakramare?
Wallenbergarna är ju inte precis kända som föregångsmän på den fronten här hemma heller. Nu ska vi i stället låta oss inspireras av de arbetsamma kineserna. Om vi inte hänger med nu och ger oss in på den växande kinesiska marknaden kommer det att gå illa. Dessutom bryr sig svenskarna inte om var varorna de konsumerar är tillverkade, huvudsaken är att de är prisvärda. Och när Wallenbergimperiet får en fot in på den kinesiska marknaden, så får kineserna demokrati på köpet, resonerade Wallenberg.
När statsminister Göran Persson för ett antal år sedan besökte Kina och beskrev landet som stabilt gick borgerligheten, med folkpartiet i spetsen, i taket över att han inte påtalade demokratiska brister.
Nu ser vi med spänning fram emot vilken effekt Wallenbergs uttalanden ska få på Lars Leijonborg.
Mot slutet gick intervjun över till den svenska valrörelsen, där Ericssonchefen Carl-Henrik Svanberg varit tidigt ute och förordat ett regimskifte. Att Persson svarat att han gärna skulle ta upp diskussionen om den graderade rösträtten för aktier, en grundbult för Wallenbergsfärens makt i det svenska näringslivet, upplevde Wallenberg som hotfullt. Det här är inte en fri debatt, tyckte Wallenberg - dock utan att göra någon återkoppling till debattklimatet i Kina.
Centerpartiet, som numera är Sveriges mesta högerparti i riksdagen, KU-anmäler för övrigt Göran Persson för hans uttalande.
Wallenberg ville inte avslöja hur han tänker rösta, men det framgick att hans röst inte kommer att gå till ett alternativ som bygger på stöd från vänsterpartiet och miljöpartiet.
Man blir onekligen nyfiken. Kommer Wallenberg att lägga sin röst på "det nya arbetarpartiet" eller satsar han på att Leijonborg gör en ny kovändning och blir Kinakramare?
04 februari 2006
Yttrandefrihet
Vi försvarar den liberala yttrandefrihetens princip. Men
Frågan måste kompletteras med ett par socialistiska perspektiv, som fördjupar frågeställningen:
Vem har möjlighet att yttra sig?
De som äger papper och tryckpressar, tv- eller radiostationer har en oändligt större möjlighet att yttra sig än andra.
Vem eller vilka yttrar man sig emot?
Är det de makthavande som yttrar sig mot de maktlösa, eller tvärtom?
Frågan måste kompletteras med ett par socialistiska perspektiv, som fördjupar frågeställningen:
Vem har möjlighet att yttra sig?
De som äger papper och tryckpressar, tv- eller radiostationer har en oändligt större möjlighet att yttra sig än andra.
Vem eller vilka yttrar man sig emot?
Är det de makthavande som yttrar sig mot de maktlösa, eller tvärtom?
03 februari 2006
Jubel
Nu har vi också fått en länkning från Vetenskap och socialism. Vi firar som vanligt med en sång.
Danmark är en eländig historia
På en stor amerikansk blogg, The American Thinker, som stöder en kampanj om att köpa danskt, beskrivs Danmark som ett "litet land" som under andra världskriget "stod upp mot nazismen" och "inte bara fann sig i att judarna blev skickade till koncentrationsläger. Utan smugglade dem till Sverige".
Detta är en sanning med modifikation (om man vill vara stillsam). Man kan jämföra med Norge. När Norge under andra världskriget ockuperades av tyskarna, så flyttade kungahuset till England och en exilregering upprättades. Den enda möjligheten för tyskarna att upprätta en "norsk" regering under ockupationen var att insätta den norske nazisten Vidkun Quisling, som regeringschef. Helt utan folkligt stöd.
I Danmark gick det till på ett annat sätt. Under den nazityska ockupationen valde alla dåvarande danska partier - utom kommunisterna - att sätta sig i en samlingsregering som samarbetade med ockupationsmakten. De danska myndigheterna hjälpte tyskarna att skicka judar och kommunister till koncentrationsläger. Det är inte ofta detta påtalas, men det är så det gick till. De modiga danskar som hjälpte judar och kommunister att fly gjorde det med risk för eget liv och i strid med sitt lands regering.
"Kom ihåg att Danmark var det enda naziockuperade europeiska landet som klarade sig ur det andra världskriget med ett intakt moraliskt anseende", skriver The American Thinker.
Amerikaner har ibland lite svårt att skilja utländska länder åt, till exempel skandinaviska.
Men det är något ruttet i Danmark! Eller vad var det som Shakespeare skrev?
Detta är en sanning med modifikation (om man vill vara stillsam). Man kan jämföra med Norge. När Norge under andra världskriget ockuperades av tyskarna, så flyttade kungahuset till England och en exilregering upprättades. Den enda möjligheten för tyskarna att upprätta en "norsk" regering under ockupationen var att insätta den norske nazisten Vidkun Quisling, som regeringschef. Helt utan folkligt stöd.
I Danmark gick det till på ett annat sätt. Under den nazityska ockupationen valde alla dåvarande danska partier - utom kommunisterna - att sätta sig i en samlingsregering som samarbetade med ockupationsmakten. De danska myndigheterna hjälpte tyskarna att skicka judar och kommunister till koncentrationsläger. Det är inte ofta detta påtalas, men det är så det gick till. De modiga danskar som hjälpte judar och kommunister att fly gjorde det med risk för eget liv och i strid med sitt lands regering.
"Kom ihåg att Danmark var det enda naziockuperade europeiska landet som klarade sig ur det andra världskriget med ett intakt moraliskt anseende", skriver The American Thinker.
Amerikaner har ibland lite svårt att skilja utländska länder åt, till exempel skandinaviska.
Men det är något ruttet i Danmark! Eller vad var det som Shakespeare skrev?
01 februari 2006
Arabisk satir
Saknar araber sinne för humor? Naturligtvis inte. Det skämtas lika vilt i muslimska kvarter som någonstans annars. Där finns självironiska inslag, infall och illmarigheter.
Ett exempel är den palestinske tecknaren Imad Hajjaj, född 1967 i Ramallah. Vad tycks?
Satir är en svår genre och den ska aldrig slå nedåt. Olle Svenning på Aftonbladet:
- Satir värd namnet ska utmana makten, riva omkull det etablerade, grimasera åt överheten.
Men "Jyllands-Posten pissar i den förligaste av medvindar", konstaterar Svenning.
Bulten i Bo och Vänstra stranden är också värda att begrunda.
Hjärtat i en hjärtlös värld
Apropå religiösa känslor.
"Det religiösa eländet är samtidigt uttrycket för det verkliga eländet som det är protesten mot detta verkliga elände.
Religionen är de betryckta kreaturens suck, hjärtat hos en hjärtlös värld, anden i andefattigdomens tillstånd. Den är folkets opium.
Att upphäva religionen som folkets illusoriska lycka är att kräva dess verkliga lycka. Kravet att det skall uppge illusionerna om sitt läge är kravet på att uppge ett tillstånd som behöver illusionerna. Religionskritiken är alltså ett embryo till kritiken av den jämmerdal, vars gloria religionen är."
Karl Marx, Till kritiken av den hegelska rättsfilosofin Inledning
"Det religiösa eländet är samtidigt uttrycket för det verkliga eländet som det är protesten mot detta verkliga elände.
Religionen är de betryckta kreaturens suck, hjärtat hos en hjärtlös värld, anden i andefattigdomens tillstånd. Den är folkets opium.
Att upphäva religionen som folkets illusoriska lycka är att kräva dess verkliga lycka. Kravet att det skall uppge illusionerna om sitt läge är kravet på att uppge ett tillstånd som behöver illusionerna. Religionskritiken är alltså ett embryo till kritiken av den jämmerdal, vars gloria religionen är."
Karl Marx, Till kritiken av den hegelska rättsfilosofin Inledning
31 januari 2006
Så skapas förtroende
Om Danmarks regering menar allvar med att den inte vill några muslimer illa, så kan den vidta en enkel förtroendeskapande åtgärd, nämligen dra tillbaka dansk militär från Irak och bli ett fredligt land!
Inte ett enda människoliv är värt att offras för Jyllands-Postens provokation.
Inte ett enda människoliv är värt att offras för Jyllands-Postens provokation.
En dansk tecknare
– Jag uppfattar Jyllands-Postens tilltag som en provokation utan annat syfte än att just provocera. Om tidningen frågat mig om jag vågar rita Jesus med horn i pannan, så visst – det vågar jag. Men jag har svårt att se vad det ska vara bra för, säger Gitte Skov, tecknare i Weekendavisen.
Sydsvenska Dagbladet 20 oktober 2005
Sydsvenska Dagbladet 20 oktober 2005
30 januari 2006
Danmark fick backa
Vi hann knappt blogga om att danska vinstintressen skulle tala, innan beskedet kom att tidningen Jyllands-Posten vände sig mot Mekka och bad om ursäkt.
Det var på tiden. Med lite större klokskap i redaktionsledningen hade tidningen aldrig behövt förödmjuka sig. Nu blir förödmjukelsen desto större. Först en kaxig attityd efter ett korkat publicistiskt beslut, sedan helomvändningen när den verkliga makten börjar tala.
Den publicistiska skadan för tidningen är enorm. Och ursäkten kommer alltför sent för att någon ska tro annat än att den kommer efter påtryckningar som J-P inte kunde stå emot, det vill säga mäktiga ekonomiska intressen.
Mänskliga värden har förmodligen lika liten betydelse som tidigare för J-P. När det började blåsa snålt kring teckningarna av profeten Muhammed försökte tidningen fegt gömma sig bakom principen om respekt för pressfriheten. En princip de nu offrat på Mammons altare.
Även statsminister Anders Fogh Rasmussen tog avstånd från karikatyrerna av Muhammed:
- Jag har personligen en sådan respekt för människors religiösa övertygelse att jag personligen aldrig skulle framställa Muhammed, Jesus eller andra religiösa gestalter på ett sätt som kan kränka andra människor.
Fan tro’t. Om statsministern vore att lita på, skulle dessa ursäkter ha framförts för länge sedan, inte sedan krisen blivit rent hotfull.
Oansvarigt har både J-P och den danska borgerliga regeringen agerat _ så till den grad att till och med andra nordbors liv satts på spel.
Tidigare texter i ämnet här och här.
Det var på tiden. Med lite större klokskap i redaktionsledningen hade tidningen aldrig behövt förödmjuka sig. Nu blir förödmjukelsen desto större. Först en kaxig attityd efter ett korkat publicistiskt beslut, sedan helomvändningen när den verkliga makten börjar tala.
Den publicistiska skadan för tidningen är enorm. Och ursäkten kommer alltför sent för att någon ska tro annat än att den kommer efter påtryckningar som J-P inte kunde stå emot, det vill säga mäktiga ekonomiska intressen.
Mänskliga värden har förmodligen lika liten betydelse som tidigare för J-P. När det började blåsa snålt kring teckningarna av profeten Muhammed försökte tidningen fegt gömma sig bakom principen om respekt för pressfriheten. En princip de nu offrat på Mammons altare.
Även statsminister Anders Fogh Rasmussen tog avstånd från karikatyrerna av Muhammed:
- Jag har personligen en sådan respekt för människors religiösa övertygelse att jag personligen aldrig skulle framställa Muhammed, Jesus eller andra religiösa gestalter på ett sätt som kan kränka andra människor.
Fan tro’t. Om statsministern vore att lita på, skulle dessa ursäkter ha framförts för länge sedan, inte sedan krisen blivit rent hotfull.
Oansvarigt har både J-P och den danska borgerliga regeringen agerat _ så till den grad att till och med andra nordbors liv satts på spel.
Tidigare texter i ämnet här och här.
Danska profiter
Muslimer behandlas illa i Danmark. I fjärran muslimskt land deltar Danmark i krig och ockupation. Det hindrar inte en rad danska företag att tjäna miljarder i andra muslimska länder.
Vi har tidigare kommenterat Jyllands-Postens provokation mot muslimer genom att uppmana tecknare att rita nidbilder av profeten Muhammed som tidningen sedan publicerat. Jyllands-Posten har försökt göra detta till en fråga om yttrandefrihet. Det är ett löjligt argument.
Den intressanta frågan är och förblir varför Jyllands-Posten valde att avbilda Muhammed, vilket tidningen vet uppfattas som en skymf av rättroende muslimer, och dessutom på ett sätt som tidningen förstod skulle uppfattas som kränkande.
Alltså, varför ville Jyllands-Posten kränka muslimer?
I yttrandefrihetens namn?
De spänningar som funnits mellan den muslimska världen och väst har vidgats genom USA:s krigs- och ockupationspolitik. Med benäget bistånd av den danska högerregeringen.
Hittills har resultatet blivit en förstärkning av konservativa krafter inom islam.
USA:s "spridande av demokrati" i Mellanöstern prövades i förra veckans val i Palestina. Den demokratiska principen, att majoritetens val ska respekteras, gällde inte för USA:s regering när folket röstade "fel". Nu ska det palestinska folket straffas med indragna bistånd. Det kommer säkert att fostra de muslimska folken till demokrati, the American way.
Det går lätt att tala luftigt om demokratiska och allmänmänskliga principer. Det har vi hört från många amerikanska presidenter – och danska regeringschefer för den delen. Men vi har också sett otaliga exempel på hur USA:s regeringar verkligen har agerat när dess intressen hotats. Då gäller inte längre några allmänmänskliga principer, utan kallt stål, bly, tortyr och bomber.
Det är mot denna bakgrund man måste se Jyllands-Postens provokation mot muslimer. Men för den danska högerregeringen kommer hoten mot de danska företagens profiter, genom köpbojkotter mot danska varor, att bli ett problem. Det snöda vinstintresset kommer förvisso att vara en god vägledning för Danmarks regering, än en gång.
Vi har tidigare kommenterat Jyllands-Postens provokation mot muslimer genom att uppmana tecknare att rita nidbilder av profeten Muhammed som tidningen sedan publicerat. Jyllands-Posten har försökt göra detta till en fråga om yttrandefrihet. Det är ett löjligt argument.
Den intressanta frågan är och förblir varför Jyllands-Posten valde att avbilda Muhammed, vilket tidningen vet uppfattas som en skymf av rättroende muslimer, och dessutom på ett sätt som tidningen förstod skulle uppfattas som kränkande.
Alltså, varför ville Jyllands-Posten kränka muslimer?
I yttrandefrihetens namn?
De spänningar som funnits mellan den muslimska världen och väst har vidgats genom USA:s krigs- och ockupationspolitik. Med benäget bistånd av den danska högerregeringen.
Hittills har resultatet blivit en förstärkning av konservativa krafter inom islam.
USA:s "spridande av demokrati" i Mellanöstern prövades i förra veckans val i Palestina. Den demokratiska principen, att majoritetens val ska respekteras, gällde inte för USA:s regering när folket röstade "fel". Nu ska det palestinska folket straffas med indragna bistånd. Det kommer säkert att fostra de muslimska folken till demokrati, the American way.
Det går lätt att tala luftigt om demokratiska och allmänmänskliga principer. Det har vi hört från många amerikanska presidenter – och danska regeringschefer för den delen. Men vi har också sett otaliga exempel på hur USA:s regeringar verkligen har agerat när dess intressen hotats. Då gäller inte längre några allmänmänskliga principer, utan kallt stål, bly, tortyr och bomber.
Det är mot denna bakgrund man måste se Jyllands-Postens provokation mot muslimer. Men för den danska högerregeringen kommer hoten mot de danska företagens profiter, genom köpbojkotter mot danska varor, att bli ett problem. Det snöda vinstintresset kommer förvisso att vara en god vägledning för Danmarks regering, än en gång.
29 januari 2006
Grattis Finland
Rödhättan Tarja Halonen fortsätter som president i Republiken Finland ytterligare en mandatperiod efter att slagit ut högerns kandidat Sauli Niinistö. Hela borgerligheten slöt upp bakom Niinistö i presidentvalets andra omgång.
Det är bra att Halonen vann, inte minst för styrkeförhållandena inom EU, efter högerkantringarna i Polen och Portugal.
Tarja Halonen var den samlade vänsterns kandidat i valet.
Nu måste vi sjunga en sång!
Det är bra att Halonen vann, inte minst för styrkeförhållandena inom EU, efter högerkantringarna i Polen och Portugal.
Tarja Halonen var den samlade vänsterns kandidat i valet.
Nu måste vi sjunga en sång!
Storebror ser dig
Runt jorden snurrar ett otal satelliter som fotograferar allt som händer och sker. Om detta hör vi ofta. Men det är ibland lite oklart hur noggrann denna bevakning är.
Ett bra sätt att få en uppfattning om bevakningens detaljrikedom kan man få genom att besöka Google Earth's hemsida. Där kan du ladda hem en gratisversion, som är tillräckligt detaljerad för att du ska hitta huset du bor i.
Betalversionen Google Earth Pro är än mer detaljerad. Den kan du prova gratis i sju dagar. Vi utgår från att det finns än mer detaljerade versioner som till exempel USA:s militärmakt förfogar över.
Ett bra sätt att få en uppfattning om bevakningens detaljrikedom kan man få genom att besöka Google Earth's hemsida. Där kan du ladda hem en gratisversion, som är tillräckligt detaljerad för att du ska hitta huset du bor i.
Betalversionen Google Earth Pro är än mer detaljerad. Den kan du prova gratis i sju dagar. Vi utgår från att det finns än mer detaljerade versioner som till exempel USA:s militärmakt förfogar över.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
