Feg provokation

Jyllands-Posten, som fick erkännande som en bra dagstidning när den etablerade sig i Köpenhamn på 1990-talet, har gjort bort sig fullständigt. I höstas lät tidningen tecknare göra avbildningar av profeten Muhammed väl medveten om att troende muslimer uppfattar detta som grov hädelse. Enda syftet med publiceringen var att provocera muslimer, inte minst den minoritet som bor i Danmark.

Respekten för andra religioner är uppenbart satt på undantag inom stora delar av den danska borgerligheten som den obetydliga invandringen av muslimer tycks ha skrämt skiten ur.

Vem trodde för några år sedan att Pia Kjærsgaard med sin fördomsfullhet och populism skulle få ett sådant genomslag bland danskar, som tycktes sätta en ära i att tänka själva. Plötsligt går man i Kjærsgaards ledband till grad att man måste slå mot de svagaste, till och med i Jyllands-Posten.

Muslimska samfund utomlands har reagerat starkt mot denna kränkning. Och plötsligt känner sig danskarna hotade. Det finns anledning. Som om det inte räcker att danskarna skickat sina söner till Irak för att delta i Bushs korståg. Etablissemanget behöver också bespotta muslimerna för att testa yttrandefrihetens gränser bland dessa.

Yttrandefriheten behöver försvaras när den hotad. Men vad handlar detta om? Ren och skär provokation av en sällsynt osmaklig sort. Den intressanta frågan är alltså inte frågan om yttrandefrihet, som Jyllands-Posten försöker göra den till. Den intressanta frågan är varför Jyllands-Posten väljer att provocera muslimer samtidigt som Danmark deltar i ett krig mot ett muslimskt land.

Det är tyvärr från regeringsnivå som dyngan pyrt ur i åratal. I det dramatiska efterspelet efter Jyllands-Postens tilltag kan det bara konstateras att danskarna nu drabbas av vad den danska borgerligheten sått – främlingsfientlighetens frö.