Besinna er - i tid

Ett par citat från Svenska Dagbladets ledare (06-01-14) föranleder ytterligare reflektioner. Ledaren argumenterar för att Sveriges riksdag skulle vara en bättre plats utan vänstern.

I samma ledare förfasar man sig över perspektivet att socialdemokraterna och vänstern skulle kunna ingå i en gemensam regering. Vi har i en tidigare artikel uppmärksammat detta. Ledaren jämförde detta perspektiv med att moderaterna skulle ingå i en regering med partier som har fascistiskt tankegods undangömt i garderoben. Vi konstaterade också att denna tanke mycket väl kan tänkas.

Dessutom ger ju ledarens grundtanke en obehaglig eftersmak:

"Oavsett vilken regering vi får efter valet skulle riksdagen vara en bättre plats utan ett vänsterparti som håller fast vid det kommunistiska tankegodset."

Även i detta fall kan vi se likheter med fascismens samhällsanalys. Hitler önskade i början av 1930-talet en riksdag befriad från vänstern och kommunisterna. Hitler fick också möjlighet att förverkliga sin önskan. Utvecklingen därefter känner vi.

Den tyske prästen Martin Niemöller beskrev den på följande sätt:

“Först tog de kommunisterna, men jag protesterade inte för jag var inte kommunist.
Sedan tog de judarna, men jag protesterade inte för jag var inte jude.
Därefter tog de fackföreningsmännen. Jag sade ingenting för jag var ju inte fackföreningsman.
Sedan tog de katolikerna, men jag protesterade inte för jag var protestant.
Slutligen kom de för att ta mig, och vid det laget fanns det ingen kvar som kunde protestera.”

Svenska Dagbladets ledarsida är farligt nära en ståndpunkt som i sin förlängning har skrämmande historiska förebilder.