Berlin bleibt rot

Det blev i går klart att vänstern kommer att styra Berlin även i fortsättningen. Berlin fortsätter därmed att vara rött, som det heter i Hanns Eislers och Erich Weinerts sång Der Rote Wedding.

En koalition mellan socialdemokraterna och vänsterpartiet har styrt Berlin sedan 2002. Den röd-röda koaltionen tog över efter det att kristdemokraterna gjort staden bankrutt. Därför har vänsterkoalitionen inte kunnat bedriva reformpolitik, utan fått ägna sig åt att sanera stadens ekonomi. Det ledde till en tillbakagång för vänsterpartiet. Men trots tillbakagången fortsätter alltså koalitionen att regera med egen majoritet.

I delstaten Mecklenburg-Vorpommern har vänstern styrt tillsammans med socialdemokraterna i åtta år. Där fick koalitionen även i detta val egen majoritet. Men socialdemokraterna tappade, medan vänstern gick fram. Detta faktum har fått socialdemokraterna att gå i koalition med kristdemokratiska CDU. En försvagad socialdemokrati ville uppenbarligen inte sitta i regering med ett starkare vänsterparti.

Det är ett liknande förhållande på det nationella planet i Tyskland. Socialdemokraterna, vänstern och de gröna har majoritet i förbundsdagen. Men socialdemokraterna föredrar att sitta i regering med högern.
-------
Vänsterpartiet PDS hemsida.
Vänsterpartiet Berlin.
Vänsterpartiet Mecklenburg-Vorpommern.

Om principer för befordran

Vad ska utgöra grund för att utväljas till olika befattningar i samhället?

Ska det vara kontakter, nätverk, arv, släktskap eller förmögenhet? Eller ska det vara egna meriter och personliga kvalifikationer?

Den första principen har historiskt sett använts och används fortfarande av de härskande eliterna. Dess nackdel ligger framförallt i att den mest kompetente inte nödvändigtvis får jobbet. Anställningen bygger på personligt beroende, tjänster och gentjänster, som kan inverka menligt på tjänsteutövningen. Denna princip gynnar överklassens barn.

Den andra principen gynnar dem som har egna förtjänster, men saknar tillträde till de härskande eliternas vänskaps- och släktband. För samhällets del innebär den att den mest kompetente anförtros att utföra jobbet. Ett sådant system gynnar underklassens barn.

Dessa frågor har varit aktuella i långliga tider. Linnélärjungen Peter Forsskål skrev om dem i sin doktorsavhandling "Tankar om den borgerliga friheten" (De libertate civili) år 1759:

"§12. När tjänliga prof avläggas wid tillträde af hwarje publik sysla; när de, som aflagt sådant, stiga endast til nästa högre ämbete i ordning efter deras tjänstetid i förra sysslan; och när första steget tilhörer den, som först wisat sig skickelig därtil; så komma ej tjänster i owärdiga händer, så kan ej hög slägt, penningar och gynnare, säkrare befordra, än egen flit och skickelighet.

§13. Inga prof äro lättare och påliteligare, än förhör i kunskapen och utöfningen af det, som hörer til syslan. Sådana brukas för Präster hos oss, och för alla ämbetsmän i China. Men det är ingen konst, att ogilla den bästa, om man får fråga hwad man wil, och dömma, som man wil. Därföre behöfdes, at hwid war och en sysla utsätta wissa wetenskaper, wissa instruktioner och förrättningar, för hwilka man må wara förbunden, att göra offentlig räkenskap."

Peter Forsskål förhindrades att disputera på sin doktorsavhandling. Orsaken var att avhandlingen innehöll lite väl frihetliga tankar om tryckfrihet. Peter Forsskål trotsade dock myndigheterna och gav ut sin avhandling. Det var en av orsakerna till att Sverige år 1766 fick världens första tryckfrihetsförordning.

Røde Mor

Røde Mor (1969-1978) var en av 1970-talets populäraste danska rockgrupper. Gruppen var från början ett konstnärskollektiv som ville sprida kultur till folket. De utvecklade en affischkonst, med framförallt linoleumtryck, som var möjliga att sprida i massupplagor. På detta sätt ville de ta avstånd från den borgerliga finkulturen där pengar och exklusivitet är viktiga kännetecken.

Den mest kände medlemmen av konstnärskollektivet var Dea Trier Mørch (1941-2001), som också gjorde sig känd som författare (på svenska finns bland annat Vinterbarn och Kastanjeallén). Røde Mors rockorkester blandade samhällskritiska socialistiska texter med teater, cirkus och fotoprojektioner. Drivande i denna grupp var Troels Trier och Henrik Strube, som seenare gjort framgångsrika solokarriärer i Danmark.

I ett manifest från 1974 ger Røde Mor sin syn på kulturen i klasskampen. Där skriver de bland annat:

"Konst och klasskamp har till synes inte något med varandra att göra. Men i verkligheten är konst och klass oåtskiljbara begrepp. I tidigare samhällen hade varje klass sin konst. Förtryckarna och de förtryckta hade var sin konst, som gav dem identitet. Men konsthistorien berättar för oss bara om de härskande klassernas konst, eftersom det är de härskande, som har skrivit historien."

Även i vårt borgerliga samhälle finns denna uppdelning. Finkulturell konst för borgarskapet, medan arbetarna hålls nere av underhållning och reklam.

Røde Mor ville däremot ställa sin konst i arbetarklassens tjänst och bidra till att skapa en politisk, proletär konst. "Med politisk konst förstår vi en konst som beskriver samhällsförhållandena och tar politisk ställning. "

"Den politiske, proletära konstnärens uppgift är att driva klasskampen på det kulturella området. Vi ska förhindra utbredningen av den härskande ideologin i de klasser, som står i motsättning till kapitalet. Vi vill skapa en konst, som bidrar till att ge arbetarklassen identitet. En konst, som är ett vapen i klasskampen."

På senare tid har Røde Mor vid flera tillfällen återförenats till spelningar. De har skaffat sig en hemsida och gett ut hela sin produktion på CD. För den mest intresserade finns numera en box med hela utgivningen på åtta CD-skivor. Samlingsboxen, liksom alla enskilda skivor, går att beställa från CD Skiven. Där kan man också lyssna till smakprov på låtarna.

Till exempel "Låt hammaren och skäran lysa":

Lad hammer og segl lyse - hammer og segl finder vej,
lad hammer og segl lyse - hammer og segl finder vej.
Du kan la' hammer og segl lyse - hammer og segl skinner på dig.

Du er røvrendt og forvirret - du har intet sted at stå,
Du er røvrendt og forvirret - du har intet sted at stå.
Lad hammer og segl lyse - det kan gi' dig en vej at gå.

Op med kommunismen - ned med alle de ting som står i vejen,
Op med kommunismen - ned med alle de ting som står i vejen.
Lad hammer og segl lyse - hammer og segl viser vejen.

-------

Foto från Roskildefestivalen 1976.

Røde Mor hemsida.

Mer information.

Moderat valvaka

När det på valnatten blev klart att Sverigedemokraterna vunnit framgångar i Landskrona utbrast den moderate kommunpolitikern Bengt Hansson i Vellinge:

-Det är väl inte så konstigt. Med alla jävla invandrare som finns där.

Bengt Hansson är förste vice ordförande i kommunfullmäktige, ledamot i kommunstyrelsen och styrelseledamot i de kommunala bolagen Serkon och Vellingebostäder. Han är också pappa till nyblivne riksdagsledamoten Anders Hansson (m) från Skanör.

Sydsvenskans reporter som avslöjade historien beskriver fortsättningen:

– Tänk på vad du säger i det här sällskapet, sa en av moderaterna.
– Vadå, här bland vänner är det väl inga problem att säga vad man tycker, svarade Bengt Hansson.
– Du kanske skulle titta lite åt vänster, svarade samma person med tydlig hänvisning till det hörn där Sydsvenskans utsände satt.

Bengt Hansson var omedveten om att det fanns en journalist i lokalen.
-------
Läs hela historien i Sydsvenskan.
Tack till Foto-Lasse för tipset!

Yrsel av framgång

Före valet dolde borgarna sin verkliga politik för väljarna. I TV4:s debatt mellan Reinfledt och Persson veckan före valet var det mycket tydligt att Reinfeldt inte ville tala om privatiseringar inom vård och skola.

Det var naturligtvis en smart taktik. Borgarna kan inte vinna val i Sverige med sin riktiga politik. De svenska väljarna är nämligen inte särskilt borgerliga.

Borgarna lyckades inte heller vinna med någon stor marginal. Det var mycket knappt. Mindre än två procent skiljde blocken. 1,9 procent för att vara exakt. Som Henrik Brors påpekar i DN behöver bara fyra riksdagsmän byta sida för att majoriteten ska ändras.

Borgarna har därmed inte något mandat från väljarna för systemskifte. Trots detta är nu systemskiftet i full gång. Och det finns ingen hejd på entusiasmen. Nu behöver de inte längre vara taktiska och dölja vad de egentligen vill. Äntligen kan de komma ut. Det är rent berusande:

-Det finns ingen gräns för hur mycket som kan privatiseras, utropar Filippa Reinfeldt i Svenska Dagbladet. Efter valet. Varför läste vi inte det före valet?

Skattesmitare ska få amnesti, tycker kristdemokraten Mats Odell.
-Det är ju en kristlig princip att ge förlåtelse och försoning om man gör bättring, säger han.

Och nu ska ännu mer av Telia säljas ut. Liksom Nordea, OMX och SAS. Apoteket ska bli en marknadsplats för vinstdrivande företag. Man vill sälja bostadsfinansieringsbolaget SBAB, fastighetsbolaget Vasakronan och Vin & Sprit. 150 miljarder under tre år räknar alliansen med att få in på försäljningarna av vår gemensamma egendom. Förutom detta kommer mycket av kommunernas egendomar att förskingras på marknaden.

Det är här systemskiftet äger rum. Under föregående mandatperiod lyckades vänstern många gånger förhindra ytterligare utförsäljning av gemensam egendom. Men den lyckades inte återta det som borgare och socialdemokrater redan sålt ut. Efter fyra års borgerligt huserande kommer arbetet att bli ännu tyngre.

Man kommer osökt att tänka på hur Olof Palme beskrev den borgerliga regeringstiden från 1976:

"Man har inte bara ätit upp maten på borden, man har också rensat skafferierna, ätit sig igenom visthusbodarna och lånat till matsilvret".

Blåsningen

Före valet talades det mycket om de nya moderaterna. Borgarna gjorde allt för att bevisa att de ändrat sig. De skulle inte genomföra något systemskifte om de fick regeringsmakten.

Efter valet känner vi igen dem från förr i tiden.

Snacka om blåsning.

Noteringar efter valet

Det råder ingen högervind i Sverige. Endast en tredjedel av svenska folket vill privatisera viktig samhällsservice. Svenska folket tror på kollektiva lösningar. Ändå vann borgarna valet. Hur kunde det bli möjligt?

Den viktigaste förklaringen är att socialdemokraterna saknar lösningar på viktiga problem för medborgarna. Och vänstern har i det sammanhanget förknippats med denna brist på lösningar.

Först och främst handlar det om jobben. Vi har aldrig tidigare varit med om en valrörelse där socialdemokraterna valt bort jobbfrågan som valets viktigaste fråga. Efter tolv års regeringsinnehav har Sverige fortfarande en hög arbetslöshet. Därför har socialdemokraterna förlorat trovärdighet i att kunna skapa jobb. Borgarna har i och för sig inte heller någon politik för nya jobb. De hoppas att alla företagare ska bli så glada för att de fått en borgerlig regering att de börjar anställa. Det är mest en from förhoppning. Under tidigare borgerliga regeringar har arbetslösheten ökat.

Men det var alltså sossarna som själva lämnade walk over i jobbfrågan och lämnade fältet fritt för borgarna i sossarnas klassiska paradgren.

Det handlar också om andra frågor, som skolan. Här har borgarna lyckats sno en fråga som självklart borde vara arbetarrörelsens och vänsterns: kunskap för alla elever. Borgarna har lyckats framställa det som att de vill ha mer kunskap i skolan, trots att de i själva verket vill segregera skolan mer. En del (som lär bra med huvudet) ska få lära sig mycket, och de andra (som lär bra med händerna) ska begränsas till mer praktiskt kunnande. De elever som skolan misslyckats med ska få "friår".

Men trettio års socialdemokratisk skolpolitik har lett till mindre kunskaper för eleverna och ökad kunskapsmässig segregation. Därför har socialdemokraterna tappat trovärdighet i skolpolitiken.
Även i denna fråga lämnade sossarna alltså walk over.

En tredje fråga handlar om integration. Sverige har under de senaste trettio åren segregerats allt mer. Bland förortens befolkning finns hög arbetslöshet och utslagning. Barnen lär sig allt mindre i skolorna. Många söker sig till skolor utanför det egna bostadsområdet. Kriminaliteten och utanförskapet ökar.

Sossarnas storstadssatsningar har inte gjort situationen bättre. För varje miljon som satsats på ett planlöst sätt har läget försämrats. Därför har socialdemokraterna tappat i trovärdighet även i denna fråga.

Borgarna har inte på någon punkt en politik som kommer att lösa dessa problem. Men eftersom sossarna inte gjort det på tolv år var många villiga att pröva något nytt. Många av dessa väljare kommer snabbt att bli besvikna.

Borgarna vet att de flesta svenskar inte vill ha fler privatiseringar. Därför dolde borgarna sin vilja att privatisera i valrörelsen. En vecka efter valet är dock privatiseringspolitiken i full rullning. Det kommer att leda till motreaktioner.

Vänsterpartiet gjorde trots allt en relativt bra valrörelse med en tydlig vänsterpolitik. För ett halvår sedan beskrevs det som ett parti i full upplösning. I valet fick det ett av de bästa valresultaten på femtio år. Vänsterpartiet var det enda parti som hade ett konkret förslag för att skapa nya jobb. Och lyckades också föra ut detta budskap. Lars Ohly var fullständigt suverän i debatterna inför valet.

Vänsterpartiets krav om en läxfri skola var en fadäs. För de föräldrar som oroar sig för att barnen lär sig för lite i skolan måste det ha framstått som obegripligt. Och möjligen spätt på fördomarna om att vänstern inte är intresserad av kunskap.

Ett allvarligt problem för vänsterpartiet var att det förknippades med en trött socialdemokrati som saknade svar på människors frågor. Detta har vänstern nu möjlighet att reperarera genom att utarbeta tydligare vänsterförslag i de frågor som bekymrar människor mest.

Börsen neråt

Inte ens kapitalisterna verkar vara riktigt glada. I dag gick Stockholmsbörsen ner med 0,44%.

Och den borgerliga huggsexan har redan börjat. I dag var den eniga alliansen oenig om tolkningen av folkomröstningen om trängselavgifterna i Stockholm.

Jämställdhetsfrågan i regeringen är också ett bekymmer. Nu kräver centern och folkpartiet varannan damernas, medan moderaterna och kristdemokraterna tvekar.

Lars Leijonborgs framtid ska avgöras av ett partiråd som inkallas för att diskutera spionskandalen. Ska han bli utrikesminister?

Dessa frågor var förutsägbara.

Hur ska det bli när alliansregeringen stöter på nya och oväntade problem?

Det är den andra dagen i det nya Sverige.

Det nya Sverige

I morse vaknade vi upp i ett nytt Sverige.

När vi tittade ut genom fönstret såg vi att det låg en tät, tjock dimma över landskapet. Det gick knappt att se mer än tio, femton meter framför sig.

Det var kallt, grått och trist.

Inte ens en grå liten fågel sjöng på vår förstukvist.

Möte med USA

Vi hittade en rolig reseberättelse skriven av en ung svensk student i USA. Berättelsen handlar om en diskussion mellan den svenske studenten och amerikanska jämnåriga:

"På festen ikväll kom jag in i en diskussion med amerikanerna. En hetsig sådan. Jag anser mig kunna ganska mycket om Amerika omvärlden och dess politik. Jag och en till kille kom in i en diskussion om G. Bush och USA politik överhuvudtaget. Jag sa helt enkelt att vi i SVERIGE och Europe var helt jävla förbluffade att amerikanerna visade sig vara dummare än vad vi trodde att dom var genom att välja G. Bush som president YTTERLIGARE 4 år! Jag då började säga att vi europeér förstod hur viktig religion var för amerikanerna egentligen eftersom de hellre valde en president som ledde dom in i krig än en som var för homoäktenskap och abortion.

Då kom argumenten om att Saddam Hussein var en hemsk diktator och att det rättfärdigade USA att gå in i IRAK. Visst, Saddam Hussein var hemsk och allt sånt, MEN, om USA ville bara hjälpa människor som hade det dåligt (enligt denna kille) så borde dom för fan hellre gått in i Nordkorea först där männsikor dagligen dör p.g.a svält och regeringen gör reklam av att dom har kärnvapen. Vet ni vad killen svarar på detta? Han säger: "Vad fan har Sverige gjort då? Sluta skylla allt på USA" Men lilla gubben Sverige är fan inte hatade för att gå in i varje jädra konflikt ENBART p.g.a egen vinning. Det är DÄRFÖR vi inte har blivit terroriserade.

Som sagt, jag anser mig kunna en del om USA's inblandning i IRAK och 9/11 och jag ger mig inte in i en diskussion utan att kunna något om saken. Amerikaner har blivit hjärntvättade av sin egen media om vad som egentligen har hänt i Irak, självklart påpekar jag detta och vet du vad killen säger? Han säger att det är VI som har bllivit hjärntvättade av svensk media. Tillåt mig att småle. Jag frågade honom: "Ok, vad har svensk media att tjäna på att ljuga för oss om USA? Och vad har er media att tjäna på att ljuga om Irak konflikten; MYCKET!

Jag menar jag har verkligen alla emot mig i denna konversationen och jag njuter av det för fulla muggar. Jag får allt bekräftat för mig, amerikaner är så jävla instängda som vi tror att dom är. Deras argument är: "Ja men om vi inte hade stoppat Saddam så hade han säkert skaffat kärnvapen i framtiden" Vilket jävla argument va!?

Mina värsta farhågor bekräftades när jag får höra "Jag tycker att kriget mot Irak var rätt och att det borde vara så som det är, folk har det mycket bättre". Helt sanslöst är det. Jag säger då " Er president ljög hela nationen rätt upp i ansiktet genom att säga att det var kärnvapen i Irak TROTS att Hans Blix tillsammans med hela FN sa att det INTE fanns kärnvapen i IRAK, ändå väljer ni honom igen. Förklara detta?" Svaret blir en blandning av ett skämt och allvarligt svar: "Folk ljög för Bush om att det fanns kärnvapen, men sen vet vi inte om det fanns kärnvapen eller inte egentligen dom kunde gömt det i en grotta"

Det är vid dessa stunder då man får förklara fysikens lagar för amerikanerna. Om du har ett kärnvapen i IRAK, en bomb, du kan inte göra så jävla mycket med den genom att kasta den upp mot rymden och hoppas att den, med din muskelkraft ska träffa USA, det ska finnas saker som bla uppskjutningsramper med distans att träffa USA.

Roligt är det när dom säger att "Irakierna har det bättre nu" ja visst, om du med bättre menar; ett totalt laglöst samhälle utan lag och ordning, ett samhälle där dagliga explosioner sker med dödsoffer, ett samhälle där man är beroende av USA;s ekonomi för att överleva där man inte känner sig säker vart man än går, så visst har ni bidragit till ett gott samhälle.

Inte nog med det så har dessa tomtar modet nog att säga att Irak stödde 9/11 attackerna utan rättfärdigar Irak kriget p.g.a av dem. Detta är ett extremt bra exempel på att amerikanerna blivit hjärntvättade. Jag frågar "hur många av de 13 terroristerna var från Irak", svaret blir "Inte fan vet jag" Jag vet, "Inte en enda jävel" "Och hur många kom från saudiarabien då" svaret blir det samma "inte fan vet jag" "Jo du, 11 utav 13 var från saudiarabien, varför i helvete anföll ni inte dom då?" Jodå, olja är svaret."

Grattis Persson! 5-0

I kväll var det duell mellan de två statsminsterkandidaterna i årets val. Persson och Reinfeldt.

Persson var i högform och lyckades få in många fullträffar på Reinfeldt. Den senare såg ytterligt besvärad ut under hela debatten. Och tacka för det.

Persson inledde med att korrigera en tidigare brist i sin valrörelse: att äldrefrågorna haft för liten plats. Han ställde den raka frågan till Reinfeldt varför alliansen inte vill sänka skatterna för pensionärerna. På den frågan blev Reinfeldt - trots upprepade uppmaningar - svaret skyldig. Varför Reinfeldt vill att pensionärerna ska betala mer i skatt än arbetande ville han inte förklara.

Reinfeldt hade uppenbara svårigheter med att utmåla Sverige som ett land i kris. Därför får han svårt att förklara varför han riktar sin politik mot de arbetslösa, sjuka och fattiga, i stället för att rikta sig mot arbetslösheten.

Reinfeldt har i tidigare utfrågningar haft svårt att svara för sig i miljöpolitiken. Så även i kväll. Efter mycket allmänt tal tvingades han erkänna att varken moderaterna eller alliansen har några mål när det gäller klimatpolitiken.

När det gäller skattefinansierad hemhjälp till rika och friska fick Reinfeldt återigen problem. Till slut försökte han säga att hemhjälpen skulle gå till de äldre. Något som socialdemokraterna redan hävdar. När Reinfeldt blir pressad söker han försoning genom att luta sig mot socialdemokratiska argument och dölja den politik som han faktiskt företräder tillsammans med sina alliansbröder.

Det blev lite komiskt när Reinfeldt anklagade Persson för att ha genomfört moderaternas politik från förra valet för att jaga dem som fuskar med sociala försäkringar.

Reinfeldt använder ett retoriskt grepp som går ut på att alliansen beskrivs som något nytt och fräscht. Socialdemokratin ska uppfattas som gammal och trött. Men vad finns det för nytt och fräscht i att alliansen antagit kristdemokraternas gammelmodiga familjepolitik? Något mer nattståndet är svårt att finna.

Reinfeldt såg slokörad ut även under sitt slutanförande. Persson såg däremot ut att trivas.

Grattis Persson, 5-0!
------
Just nu har Expressens läsare gett Persson segern över Reinfeldt med 55-45 (kl 22.54). Det är intressant med tanke på att Expressens webbpublik är övervägande borgerlig.

Nu blir det duell

Reinfeldt och Persson ska strax debattera i SVT. Det förra mötet i TV4 gav ett märkligt intryck. Den ene ville inte prata om den politik han driver. Den andre hade ingen politik att prata om.

Reinfeldt undvek skickligt att prata om försämringar för arbetslösa och sjuka, utförsäljning av sjukvården eller friskolor.

Persson verkade tycka att det räcker med att Sverige redan är världsbäst, så det finns inte så mycket mer att tillägga.

Hoppas att kvällens debatt blir lite mer intressant.

Att prata om jobb eller att skapa jobb

Allians för Sverige har i denna valrörelse talat mycket om att skapa nya jobb. Betydligt mer än vad sossarna har gjort. Men det är en sak att prata om jobb. En annan sak att verkligen skapa jobb på riktigt. För att lyckas med det krävs att man har förslag som verkligen leder till nya jobb. Har alliansen det?

I huvudsak föreslår alliansen
1. Sänkt skatt på 37 miljarder under 2007.
2. Minska kostnaderna för att anställa, öka möjligheterna till visstidsanställningar.
3. Förbättra företagsklimatet, bland annat genom att avskaffa förmögenhetsskatten.
4. Halvera arbetsgivaravgiften för ungdomar mellan 19-24 år.

Dessa förslag andas att det stora problemet i dag är att det är för dyrt att anställa och att företagen måste stimuleras genom skattesänkningar, alltså tillföras mer pengar och minskade kostnader. Är detta en riktig beskrivning av läget i dagens Sverige? Har den privata sektorn brist på pengar?

Dagens industri rapporterade i slutet av augusti att hushållens nettoförmögenheter ökat med 650 miljarder kronor de senaste ett och ett halvt åren. Det är således inte brist på pengar i den privata sektorn som är problemet.

Det stora problemet är i stället att vi har en högkonjunktur, men att det trots det inte skapas tillräckligt många nya jobb inom den privata sektorn. Att ytterligare stimulera en privat sektor, som redan ökat sina förmögenheter, så som alliansen vill, kommer därför inte att leda till fler jobb, utan till att vinsterna i de privata företagen ökar ännu mer.

Kapitalismen fungerar ju så att det främsta målet för de privata företagen är att skapa ökade vinster. Inte nödvändigtvis att genom att öka produktionen av varor och tjänster. Om företagen kan öka sina vinster utan att anställa fler, så kommer de heller inte att göra det. Därför riskerar den borgerliga alliansens politik att leda till att staten minskar sina intäkter och att företagen ökar sina vinster, men att det ändå inte skapas fler jobb. Däremot kommer de privata förmögenheterna att öka ännu mer.

Stimulans av de privata företagen innebär inte nödvändigtvis att det skapas nya jobb. Borgarnas politik handlar således mest om förhoppningar och önsketänkande. Det betyder kort och gott att högeralliansen pratar om jobb, men har ingen politik för att skapa nya jobb.

Socialdemokraterna i sin tur pratar väldigt lite om jobb och några nya förslag för att skapa jobb finns inte heller. I stället framstår det som att socialdemokraterna är nöjda med den situation som råder.

Det enda parti som har en realistisk politik för att skapa nya jobb är vänsterpartiet. Förslaget om att skapa 200 000 nya jobb i offentlig sektor är möjligt att genomföra om en majoritet i riksdagen vill det efter valet. Jobb i offentlig sektor kan skapas genom politiska beslut. Genom att öronmärka pengar i statens budget går det att skapa fler jobb. En stor del av kostnaderna för att sysselsätta arbetslösa har den offentliga sektorn redan i form av arbetslöshetsunderstöd. Resten av pengarna finns inom det så kallade reformutrymmet (som borgarna främst vill använda till skattesänkningar).

Borgarna försöker framställa vänsterpartiets politik som orealistisk. I verkligheten har den prövats och befunnits fungera. Till exempel under den amerikanske presidenten Franklin D. Roosevelts New Deal.

Vänstern har det bästa godiset

Om barnen själva får välja.
-------
Vi hoppas att papporna och mammorna kontrollerar tandborstningen efteråt!

Mer infospionage

Fp-skandalen kring dataintrånget växer. TV4 avslöjar att just i mars, några dagar efter att valstrategen och partisekreteraren Johan Jakobsson påstår sig ha åthutat en anställd hos Liberala ungdomsförbundet för inloggning på socialdemokraternas intranät Sapnet och uppmanat denne att upphöra med spioneriet, så startar fp-sajten valfeber.se.

I ett veckobrev den 29 mars berömmer fp-ledaren Lars Leijonborg partiet över att i förväg skickligt kunna räkna ut vad socialdemokraterna har att komma med och kan kontra, emellanåt flera dagar i förväg. Låter det sannolikt att hela rapporter skulle ha kommit till folkpartisternas kännedom i förväg, annat än på oegentlig väg? Nej.

Den numera avgångne partisekreteraren Johan Jakobsson skrev den 26 mars i ett pressmeddelande:

- På valfeber.se bemöter vi påhoppen i förväg.

Fifflet letar sig allt närmare upp mot partiledaren själv, oavsett snack om nystarter, etikkommissioner mm.

Oavsett socialdemokraternas intresse av att eventuellt överdriva den skada som skett, blir bilden av fp:s intresse av spionageverksamhet allt obehagligare.

Slutsatsen måste bli: en partiledning som håller på med denna typ av ohederlig informationsinhämtning kan inte vara aktuell för att diskutera kommande ministerposter efter valet. Det måste slås fast redan nu att det är uteslutet. Det kan finnas hur många sjysta medlemmar i folkpartiet som helst, men det partiet är kört som parti.

Perspektivet att rösterna i stället går till kristdemokraterna, centerpartiet eller moderaterna är inte särskilt tilltalande. De har alla deltagit i euforin kring sajten valfeber.se och de därav kommande "framgångarna".

I mars gick spioneriet måhända över i ett högre stadium, där det inte längre var klantiga ungdomsförbundare som fick sköta verksamheten. Nu ska korten upp på bordet. Vad kände resten av alliansen till?

Det duger inte att värja sig från relevanta frågor genom att kalla dem "dyngspridarfrågor". Även de måste nu besvaras.

Leijonborg har utnyttjat uppgifterna. Har fler gjort det?

Ökad säkerhet

Från Frasses blogg.

De avgörande beskeden uteblev

Så har det varit duell mellan Persson och Reinfeldt i TV4. En rad ämnen berördes. Perssons svagaste punkt var att han talade för lite om vad socialdemokraterna vill. Reinfeldts svagaste punkter var att han inte vill tala om försämringar för arbetslösa, utförsäljning av sjukhus eller friskolor. Han kan helt enkelt inte lova något annat än att det blir försämringar.

Det första ämnet var jobben. Persson konstaterar att det går bättre för svensk ekonomi och skapas fler jobb än i något annat land i OECD. Han undrar varför Reinfeldt vill ändra en så framgångsrik politik.

Reinfeldt anser att man behöver sänka skatterna, sänka ersättningar till arbetslösa och minska kostnader för företagen.

Men problemet i Sverige är inte att företagen har för lite pengar. Vi har ju högkonjunktur. Problemet är att det ändå inte skapas fler jobb i den utsträckning som Reinfeldt vill. Då blir frågan varför sänkta ersättningar till arbetslösa, förtidspensionärer och sjuka skulle ge fler jobb. Den frågan besvarade inte Reinfeldt.

Efter detta kom vårdfrågor. Persson konstaterade att alliansens politik för att sälja ut akutsjukhusen i storstäderna till privata intressenter kommer att leda till en vård efter betalningsförmåga i stället för efter vårdbehov. Reinfeldt undvek frågan om ägandet av sjukhusen genom att prata om att vården ska vara skattefinansierad. Intressant att han inte vill säga rakt ut att det handlar om privatiseringar.

Persson vill inte att skolan ska vara en marknadsplats, utan en plats för mycket kunskap och kärlek. Han markerade också mot religiösa friskolor. Reinfeldt undvek att tala friskolor. I stället ville han lyfta fram frågan om att många elever går igenom skolan utan att lära sig tillräckligt. Det var bra. Men åtgärderna för att lösa sådana problem var lite vaga. Persson betonade alltför ensidigt behövet av mer resurser och personal.

Persson satsar på att folk vet vad de har, men inte vad de får. Reinfeldt satsar på att undvika delar av sin politik, men hoppas på att tillräckligt många är missnöjda med det svenska samhället. Det är inte säkert att det senare funkar så bra mitt i en högkonjunktur.

Dyngspridarfrågor

Högerledaren Fredrik Reinfeldt värjer sig i Ekot för "dyngspridarfrågor", dvs om han har kännedom att uppgifter om socialdemokraternas valplanering har använts inom hans parti. Reinfeldt vill i stället att valrörelsen ska handla om de "verkliga" frågorna.

Men Reinfeldt och hans parti har varit de främsta att försöka villa bort de verkliga frågorna, genom att ständigt ändra sig. Inte ens alliansens företrädare i olika utfrågningar och debatter vet längre vad alliansen står för (!). Hur ska då väljarna veta. Det lyckades han knappt reda ut i sin egen utfrågning i SVT. Reinfeldt och hans parti har dessutom gjort sitt bästa för att fokusera på "skandaler" hos motståndarna.

Han är fortfarande "vän" till fp-ledaren Lars Leijonborg, för det är i svåra stunder man behöver sina vänner. Därmed har Reinfeldt inte sagt om hans eget parti har utnyttjat uppgifterna från dataintrånget och samtidigt att han inte tar avstånd från Leijonborgs förklaringar.

Det är trots allt en man som gör anspråk på statsministerposten som talar och den han talar om är en eventuell blivande minister. Vän-i-nöden-tricket duger dåligt som svar på "dyngspridarfrågor". Reinfeldt började i Ekot tala om skandalen som en fråga som "begränsar sig till" - men ändrade sig. Medietränad som han är kontrade han med att prata om "dyngspridarfrågor".

Det rör sig många konspirationsteorier nu. En är att socialdemokraterna medvetet skulle ha väntat med att offentliggöra att man kände till dataintrånget sedan länge. Vi kan bidra till ytterligare en.

M och fp har förmodligen samarbetat men inte utifrån samma intressen. Fp ville fokusera på de frågor där de fiskar efter ministerposter, som förmodligen är ganska långt fördelade inom alliansen. Därför hade de intresse av att lansera sina förslag nästan samtidigt som socialdemokraterna. Moderaterna hade inte samma intresse. M behöver placera sina egna framträdanden på dagar, då socialdemokraterna eller regeringen inte haft stora frågor som de skulle drunkna i.

För att värna demokratin borde polisutredningen av dataintrånget naturligtvis försöka ta reda på vilka som fått tillgång till informationen, vilket onekligen är svårt.

Att kristdemokraternas medarbetare inte har agerat klanderfritt i valrörelsen vet vi. Det fick konsekvenser för en medarbetare som fick gå. Men det finns ingenting som säger att samma kultur kan ha spritt sig även i det partiet – allt för att besegra socialdemokratin.

Centern vill gärna framstå som Mister Clean i sammanhanget och har redan enligt partisekreterarens uppgift vidtagit egna undersökningar av medarbetarnas förehavanden.

Det som ingen kan bortse från är dock att samtliga allianspartiers partisekreterare och pressekreterare har stått i nära förbindelse med varandra långt innan valrörelsen började. Det har förmodligen bildats vänskapsband och därför borde utredningen utvidgas.

Inför valet har alla medborgare rätt att få veta hur det står till med alliansens valplanering.

Alliansen har försökt framställa socialdemokratin som "trött och håglös". Genom att komma med utspel som visar att alliansen är steget före har man kunnat förstärka denna bild.

Och fortfarande har Reinfeldt inte svarat på journalisternas fråga.

Leijonborgs förträngningar

Folkpartiets partisekreterare Johan Jakobsson har avgått. Det kändes logiskt. Han erkände i dag att han känt till det hela ett halvår. Trots att han så sent som i går påstod i tv att han fick reda på det först i helgen.

Johan Jakobsson är den, som tillsammans med Leijonborg och Björklund, på allvar ändrade folkpartiets inriktning. Efter Jakobssons studiebesök till Venstre i Danmark förändrades fp-politiken till att bli rejält främlingsfientlig.

Det är många som har litat på folkpartiet som ett alternativ för mänskliga fri- och rättigheter. Men denna affär sätter spiken i kistan.

Nu har skandalen nått ända fram till Leijonborgs närmaste man. Trots det verkar Leijonborg inte ha tagit in vad som hänt. När han intervjuades i kvällens Aktuellt gjorde han sitt bästa för att skylla det hela på sossarna eller medlemmar i folkpartiets ungdomsförbund. Det är ovärdigt.

Han måste naturligtvis ta sitt eget ansvar för vad som hänt. I stället uttryckte han att han ville lägga det hela åt sidan för att fokusera på valet. Men skadan är redan skedd. Det finns ingen som kommer att lägga detta åt sidan förrän alla fakta kommit upp på bordet.

Och nu kommer frågorna om folkpartiet spritt den information man fått fram från sossarna till de andra partisekreterarna i alliansen. Det mesta talar dess värre för att skandalen kommer att lämna sin skugga ända intill valdagen.

Otydlig Peter Eriksson

Miljöpartiets Peter Eriksson hade oturen att bli utfrågad i SVT samtidigt som spionskandalen i folkpartiet rullar upp i högsta partitoppen. Folkpartiets partisekreterare Johan Jakobsson hade strax före programmet meddelat att han avgår med omedelbar verkan. Inledningsvis fick Eriksson svara på frågor om detta. Han ansåg det var osannolikt att Leijonborg inte känt till det hela.

När utfrågarna kom in på miljöpartiet handlade det först om bilar och att miljöpartister har de minst miljövänliga bilarna. Peter Eriksson hade svårt att förklara hur detta hänger ihop.

Till skillnad från t ex Lars Ohly är Peter Eriksson otydlig när det handlar om det egna partiets politik. Det gäller allt från frågor om friår, jobb till utökade befogenheter för polisen.

På en punkt var Eriksson dock tydlig. Om det blir en s-v-mp-majoritet efter valet ska det bli en koalitionsregering. Miljöpartiet kommer inte att stödja en socialdemokratisk minoritetsregering.

Eriksson tyckte att friskolorna har inneburit en fantastisk utveckling av svensk skola. (Vardå undrar vi? Under den tid som friskolorna introducerats i Sverige har utvecklingen blivit att eleverna kan mindre än före.)

När han säger att miljöpartiet fått med "sossarna och vänstern" på att flyktingar skulle få stanna gör han anspråk på mer än vad som är anständigt. Vänstern har kämpat för flyktingar redan innan miljöpartiet grundades. Att ta ensam ära för något som man åstadkommit tillsammans med andra är inte snyggt.

Sammantaget ger Peter Eriksson ett lite virrigt intryck. Enda gången han tänder till är när han får frågor om klimatförändringar och kärnkraft. Troligen hade miljöpartiet tjänat på att skicka Maria Wetterstrand till Utfrågningen.