De avgörande beskeden uteblev

Så har det varit duell mellan Persson och Reinfeldt i TV4. En rad ämnen berördes. Perssons svagaste punkt var att han talade för lite om vad socialdemokraterna vill. Reinfeldts svagaste punkter var att han inte vill tala om försämringar för arbetslösa, utförsäljning av sjukhus eller friskolor. Han kan helt enkelt inte lova något annat än att det blir försämringar.

Det första ämnet var jobben. Persson konstaterar att det går bättre för svensk ekonomi och skapas fler jobb än i något annat land i OECD. Han undrar varför Reinfeldt vill ändra en så framgångsrik politik.

Reinfeldt anser att man behöver sänka skatterna, sänka ersättningar till arbetslösa och minska kostnader för företagen.

Men problemet i Sverige är inte att företagen har för lite pengar. Vi har ju högkonjunktur. Problemet är att det ändå inte skapas fler jobb i den utsträckning som Reinfeldt vill. Då blir frågan varför sänkta ersättningar till arbetslösa, förtidspensionärer och sjuka skulle ge fler jobb. Den frågan besvarade inte Reinfeldt.

Efter detta kom vårdfrågor. Persson konstaterade att alliansens politik för att sälja ut akutsjukhusen i storstäderna till privata intressenter kommer att leda till en vård efter betalningsförmåga i stället för efter vårdbehov. Reinfeldt undvek frågan om ägandet av sjukhusen genom att prata om att vården ska vara skattefinansierad. Intressant att han inte vill säga rakt ut att det handlar om privatiseringar.

Persson vill inte att skolan ska vara en marknadsplats, utan en plats för mycket kunskap och kärlek. Han markerade också mot religiösa friskolor. Reinfeldt undvek att tala friskolor. I stället ville han lyfta fram frågan om att många elever går igenom skolan utan att lära sig tillräckligt. Det var bra. Men åtgärderna för att lösa sådana problem var lite vaga. Persson betonade alltför ensidigt behövet av mer resurser och personal.

Persson satsar på att folk vet vad de har, men inte vad de får. Reinfeldt satsar på att undvika delar av sin politik, men hoppas på att tillräckligt många är missnöjda med det svenska samhället. Det är inte säkert att det senare funkar så bra mitt i en högkonjunktur.