Skolministern och den försämrade skolan

Röda raketer har tidigare pekat på att likvärdigheten i svensk skola försämras. Faktum är ju att svenska elever kan mindre i dag än vad de kunde för bara tio - femton år sedan. Sämst går det för elever från studieovana miljöer.
Det betyder att den svenska skolan har fått minskad betydelse för elevernas inlärning, medan elevernas sociala bakgrund fått ökad betydelse, klasskillnaderna har ökat.

Nu har skolminister Ibrahim Baylan tagit ett initiativ för att komma till rätta med problemet. Förra gången Baylan tog ett bra initiativ blev han nedröstad på den socialdemokratiska partikongressen. Nu vill han ge Skolverket möjlighet att stoppa friskoleetableringar i de fall dessa kan leda till att segregationen i skolväsendet ökar.
Det är bra. Friskolornas inträde på den svenska arenan har inte lett till att elevernas resultat har förbättrats. Det visar flera nationella och internationella undersökningar.

Samtidigt är inte friskolorna den främsta orsaken till försämrade elevresultat och ökade klassklyftor i skolan. Det största problemet är bristen på strukturerad undervisning och uppföljning av elevernas inlärning. Hälften av den svenska skolans undervisning i dag består av enskilt, individuellt arbete, visar en omfattande undersökning från Skolverket. Det gynnar inte de elever som inte har tillräcklig egen drivkraft eller uppbackning från sina föräldrar. Och för lärarna blir det svårare att ha koll på att alla elever får maximal stimulans.
Vi har ett skolsystem i dag där eleverna kan gå igenom halva grundskoletiden utan att ansvariga lärare, rektorer eller skolpolitiker har koll på om eleverna lär sig det de har rätt till. För så är det ju enligt läroplanen, att varje elev i grundskolan har rätt till vissa grundläggande kunskaper.
25 procent av Sveriges grundskoleelever får inte den rätten tillgodosedd.
Vilka elever är det?
Vem tillvaratar deras intressen?
Vem kämpar för deras rätt?