04 januari 2006

Mycket skrammel för vadå?

Vi läste på DN-debatt några "oppositionella" vänsterpartistiska kommunalpolitiker som oroas över utvecklingen i sitt parti. Katastrofen är nära. Partiet förtvinar i brist på politiskt mod. Osv.
Vad är då lösningen?
Skribenterna anger ett antal punkter:
"Att åstadkomma resultat som förändrar människors vardag där offentlig sektor och civilt samhälle kompletterar varand­ra i skapandet av välfärden.
Att slå vakt om parlamentarisk demokrati som en historisk landvinning samt att parlamentariskt och politiskt arbete utanför de folkvalda församlingarna befruktar varandra.
Att eftersträva en stark parlamentarisk representation och regeringsmakt som medel för att genomföra partiets politik.
Att föredra fronter och majoriteter som baseras på kompromisser framför sekterism och utanförskap.
Att stå för en ansvarsfull samt realistisk ekonomisk politik och nej till överbud som lämpar över problem till efterkommande.
Att medvetenhet skapas om att nuvarande utveckling är ohållbar i ett ekologiskt perspektiv och att detta får återverkningar på dagspolitiken.
Att vidga solidaritetsbegreppet geografiskt samt tidsmässigt till att omfatta även kommande generationer och människor som nu lever i andra världsdelar.
Att tillsammans med andra progressiva krafter påverka EU:s utveckling och acceptera att vissa globala problem kräver överstatliga lösningar."

Vi undrar stillsamt över det radikala i dessa punkter. Finns det något i detta som vänsterpartiet inte redan säger? Finns det något i detta som kan tänkas stöta någon i de övriga riksdagspartierna?
Vi kan inte finna det.
Därmed blir skillnaden mellan de oppositionellas himmel och partimajoritetens helvete obefintlig.

Ett par intressanta frågor inställer sig:

Varför skrivs det så mycket i medierna om de stora motsättningarna i vänsterpartiet när oppositionens program är så oförargligt?

Om nu anledningen till vänsterpartiets låga opinionssiffror vore att partiet inte uttalat ovanstående självklarheter, varför vinner då inte "oppositionen" några anhängare inom partiet?

I måndags kväll hade Aktuellt ett inslag om vänsterpartiets stora kris. De exempel Aktuellt kunde finna var en handfull små kommuner av Sveriges 290. Inte i något av de stora (eller små) distrikten tycks det vara några större problem.

I verkligheten tycks vänsterpartiet vara mer enat än på decennier när det nu samlas till kongress i helgen.

Inga kommentarer: