Röda raketer firar tvåårsjubileum

Röda raketer har nu funnits som blogg i två år. Vi påbörjade projektet i mycket blygsam skala den 29 juni 2005. Efter hand visade det sig att det fanns mycket vi ville kommentera och skriva om.

För en del har våra texter varit upprörande. Senast häromdagen undrade en kommentator om vi var riktigt friska. Det har stärkt oss i vår övertygelse om att det behövs bloggar som skriver om annat än det man kan läsa i tidningen eller se på tv. Och som ger en annan syn på sakernas tillstånd än den man får till sig i mainstream media.

Men vi har också fått förvånansvärt många uppmuntrande tillrop. Så skrev till exempel Hanna Löfqvist med bloggen Vänster för någon vecka sedan att hon är "över medel - förtjust i Röda Raketer. Vilken blogg det är, suverän!" Hon skriver också att hon blir "klokare och på bättre humör" var gång hon besöker vår blogg. Det gläder oss oerhört.

Superbloggaren Ali Esbati påstår att vår blogg är "skoj, bildande och överraskande". Anders Eriksson med bloggen Frihet & Framsteg anser att vi har "intressanta perspektiv på samtiden. Oväntade kulturpostningar. En av de bästa bloggarna i sfärens vänstra hörn." Anders Svensson med bloggen Svensson skriver att han gillar vår attityd.

Många har mailat oss och länkat till oss. På så sätt har vi kommit i kontakt med många nya människor och tankar. En av de roligaste nya kontakterna är Ekim som leder en supporterklubb för italienska fotbollslaget Livorno - Partigiani Livornese Scandinavia.

Emellanåt publicerar också tidningen Flamman våra kulturella texter. Det tycker vi är roligt.

Senaste veckan har vi märkt att många av våra läsare tagit semester från internet. Det gör de rätt i. Nu är det dags att ägna sig åt den härliga sommaren. Och samla krafter till höstens arbetsuppgifter. Det ska i alla fall vi göra.

Måhända kommer vi också att samla material till nya texter som kommer att förarga en del -men glädja desto fler.

Tack för de första två åren!
-------
Gratulationer från
Esbati
Pelaseyed
A World of Abstinence
Legnemark

Röda Raketer guidar dig till bronssoldaten i Tallinn

Precis vid domkyrkan i Tallinns vackra gamla stad sitter en minnestavla över "offren för den kommunistiska terrorn". Ett 25-tal namn, årtalen från 1939 till 1956. Många av namnen märkligt nog med dödsdatum under den nazistiska ockupationen.

Betydligt mindre centralt, runt två och en halv kilometer från Tallinns centrum, ligger krigskyrkogården Siselinna Kalmistu. Här är offren betydligt fler: här vilar tusentals offer från kriget mot nazismen, under vita gravstenar i ändlösa rader. Rödarmisten Kozlov, rödarmisten Al (kanske en svensk i Röda Armén?), rödarmisten Teresjvili... många, många fler.

Här finns numera också det monument som för någon månad sedan skapade så stora rubriker i världen: bronssoldaten till minnet av segern över fascismen som flyttades från Tallinns centrum, där det stått sedan 1947, till kyrkogården i utkanten av staden.

När Röda Raketers korrespondent besöker monumentet är det fortfarande inte riktigt färdigt. Bronssoldaten står på plats framför en tegelvägg - det ser exakt likadant ut som det gjorde i stadens centrum. Med ett undantag: nu sätts plaketter upp på väggen bakom monumentet som förvandlar bronssoldaten från ett monument över Sovjets seger över Hitlertyskland och befrielsen av Estland från fascismen, till ett som bara minner om krigets offer.

Fast omgiven av 1000-tals sovjetiska krigsgravar kan monumentet i själva verket aldrig bli något annat än ett minnesmärke över Sovjets seger över fascismen. Det förstår också de många turister som nu hittar ut till det monument de tidigare bara passerat i förbifarten. Någon har placerat färska blommor i bronssoldatens hand.

Den estniska regeringen, en av Carl Bildts bästa EU-vänner, har försökt gömma monumentet för folket. Så därför bjuder Röda Raketer här på färdbeskrivningen till monumentet:

* från Tallinns centrum och med hamnen i ryggen, gå rakt ner till den stora gatan Liivalaia. Vik in på en ny stor gata, Juhkentali. Gå nästan ända fram till bussstationen (Autobussijaam). Vik in till höger på och passera porten till det lokala regementet på vänster sida. Fortsätt runt 100 meter, sväng höger och där ligger kyrkogården. Monumentet syns direkt från vilken som helst av de tre entréerna.

* eller: ta buss 23A från Vabaduse Väljak, ett litet torg precis utanför gamla stan. Bussen stannar ett 50-tal meter utanför kyrkogården.

Lätt att hitta för den som vet, även om Estlands regering försöker dölja monumentet så bra den bara kan.

Den estniska regeringen ser däremot gärna turister vid tavlan i Gamla Stan. Den ser också gärna att turisterna i Tallinn besöker de stora marknader som driftiga affärsmän med stadens välsignelse smällt upp i närheten av hamnen, där båtarna från Sverige och Finland anlöper.

Utbudet i marknadsladorna varierar, men den som vill köpa en T-tröja med Hitlers bild, eller hyllningar till SS eller till fascistdivisionen "Viking", behöver inte leta länge. Arbetarslaktaren och Hitlervännen Mannerheim är också ett vanligt motiv i det Estland där fascistiska och rasistiska krafter växer sig allt starkare. Och där minnet över dem som gav Estland friheten från Hitlerfascismen göms undan.
Så gott det nu går.

Sveriges utrikespolitiska roll

Sverige har i modern tid spelat en viktig roll inom utrikespolitiken. En betydligt större roll än landets geografiska och befolkningsmässiga storlek. Den nya alliansregeringens utrikespolitik leder däremot till att Sverige hamnar i skuggan.

Statsminister Reinfeldts besök i USA härförleden uppmärksammades enbart på hemmaplan. Försöket att plötsligt göra miljöpolitik till ett stort nummer misslyckades av två skäl:

alla vet att Reinfeldts intresse för miljöpolitik är senkommet (så sent som i förra årets valrörelse visade han sig förvånansvärt okunnig på området),

hans stöd till Bush inställning i klimatfrågorna var synnerligen dåligt tajmat (eftersom alla viktiga aktörer på den internationella arenan tagit sin hand från Bush i denna fråga).

Alltså: senkommet, utan övertygelse, fel och otajmat.

I en annan fråga hade Sverige kunnat spela en viktig roll: Palestinafrågan. Efter att Hamas vunnit det palestinska valet valde EU och USA att bojkotta den palestinska myndigheten. Till och med efter det att en samlingsregering skapats mellan Hamas och Fatah fortsatte bojkotten. Denna politik har nu misslyckats. Den har enbart bidragit till ökat kaos. Och till detta har Sverige bidragit.

Det var smått pinsamt att i veckan höra biståndsminister Gunilla Karlsson erkänna att Sverige bidragit till en politik som slagit så fel.

I dagens SvD läser vi om utrikesministern i vårt grannland Norge och om norska utrikespolitiska framgångar. På utrikessidorna tecknas ett porträtt av norske utrikesministern Jonas Gahr Støre. Norge har i flera frågor valt att inte gå i Bush ledband. Bland annat i Palestinafrågan.

Detta gör att Norge idag spelar en roll i det storpolitiska sammanhanget. Detsamma gäller tyvärr inte Sverige.

Kärleksvisa

Vi råkade hitta en ovanlig kärleksvisa på nätet:

Hon måste vara shalalalala

Fler låtar.

Tyska vänstern, igen

Röda raketers korrespondent i Berlin har skickat några bilder från helgens begivenheter när den tyska vänstern enades i ett parti. Det vill vi gärna delge våra läsare. Ett starkt vänsterparti i Tyskland har en avgörande betydelse för vänstern i hela Europa.

-------

Nytt förenat vänsterparti i Tyskland

Nytt förenat vänsterparti i Tyskland

Klockan 16.37 i går bildades det nya förenade vänsterpartiet, Die Linke, i Tyskland. Vid en särskilt inkallad kongress i Berlin förenades de två partierna PDS och WASG till ett parti.

Genom denna förening har Tyskland nu ett enat vänsterparti med förankring i både väst och öst. PDS har haft sin främsta styrka i östra Tyskland, medan WASG växt fram ur den västtyska socialdemokratin och fackföreningsrörelsen. Det förenade partiet har nu över 72 000 medlemmar. I fyra av fem östtyska delstater är partiet näst störst. I Bremen fick partiet nyligen sitt första genombrott i ett västtyskt delstatsparlament.

Partiet har redan en förenad riksdagsgrupp i förbundsdagen och fick i valet 2005 8,7 procent av rösterna. Enligt de senaste mätningarna har det förenade partiet stöd av 11 procent av väljarna. Ledare för riksdagsgruppen är Gregor Gysi som gjort oerhört viktiga insatser för skapandet av ett starkt och enat vänsterparti.

Partiet valde två ordföranden. Den ene är Oskar Lafontaine, som var ordförande för de tyska socialdemokraterna, SPD, 1995-99. Den andre är Lothar Bisky, filosof och massmedieforskare och tidigare ordförande för PDS. Båda ordförandena är ledamöter av tyska förbundsdagen.

På kongressen framträdde bland annat den kända feministiska filosofen Frigga Haug och meddelade sitt inträde i det nya vänsterpartiet. Hon och hennes man Wolfgang Fritz Haug var gäster på kongressen. Gäst var även den kände regissören och ledaren för Volksbühne i Berlin, Frank Castorf.

-------

Tidigare texter:

Berlin bleibt rot

Vänsterpartiet näst störst

Vänstern den stora vinnaren i Tyskland

Tyska vänstern på frammarsch

Lär av den tyska vänstern

-------

Nyhetsvideo från kongressen hos ZDF.

Intervju med Oskar Lafontaine.

Kommunistisk trosbekännelse

"Fråga:
1. Är du kommunist?
Svar: -Ja.

2. Vad är kommunisternas mål?
- Att så inrätta samhället att varje dess medlem kan i fullkomlig frihet utveckla och förverkliga sina samtliga anlag och krafter och utan att därigenom förgripa sig på detta samhälles grundvillkor.

3. Hur vill ni nå detta mål?
- Genom att upphäva privategendomen och ersätta den med egendomsgemenskap.

4. Varpå grundar ni er egendomsgemenskap?
-För det första på den genom industrins, jordbrukets, handelns och koloniseringens utveckling skapade mängden av produktionskrafter och livsförnödenheter samt på den i teknik, kemiska och andra hjälpmedel inneboende möjligheten till dess förmering i det oändliga.
För det andra därpå att i varje människas medvetande eller känsla existerar vissa normer som obestridliga grundsatser, normer vilka såsom resultatet av hela den historiska utvecklingen inte behöver några bevis.

5. Vilka är dessa normer?
-Till exempel att varje människa strävar efter att bli lycklig. Den enskildes lycka är oskiljaktig från allas lycka, o s v.

6. På vilket sätt vill ni förbereda er egendomsgemenskap?
-Genom att upplysa och organisera proletariatet.

7. Vad är proletariatet?
-Proletariatet är den klass i samhället som uteslutande lever på sitt arbete och inte på vinsten av något kapital; den klass vars väl och ve, vars liv och död i följd därav beror på växlingen mellan goda och dåliga konjunkturer, med ett ord beror på den ökade eller minskade konkurrensen."
-------
Detta är de sju första punkterna av 22 i ett "Utkast till kommunistisk trosbekännelse" som Kommunisternas Förbund antog på sin kongress i London den 9 juni 1847. Det kan betraktas som ett förarbete till Kommunistiska Manifestet som utgavs året därpå.

Denna typ av skrifter lästes och spreds av Per Götreks krets i 1840-talets Sverige. Den följer samma form som August Strindbergs "Lilla katekes för Underklassen" som skrevs på 1880-talet, men det har inte gått att fastställa om Strindberg kände till den.
-------
Tidigare texter:
Den svenska kommunismens fader
Karl Marx i London

Den svenska kommunismens fader

Det finns de som tror att den svenska kommunismen är en skapelse av Sovjetunionen. I själva verket är den betydligt äldre än så. Om man inte vill söka den tillbaka till de bibliska skrifterna (vilket vi gjort i en tidigare text), så kan man åtminstone återfinna den i 1840-talets Stockholm. Den förknippas då med Skandinaviska sällskapet och bokhandlaren Per Götrek i Gamla stan. Bilden ovan är en ung Götrek på 1830-talet.

Per Götrek drev som sagt en bokhandel i Gamla stan och var aktiv i Skandinaviska sällskapet som var en bildningsförening för arbetare. De inspirerades av kristendomens kärleksbudskap och rättvisepatos och av nya strömningar från Frankrike. Götrek gav redan 1830 ut en skrift om den franska julirevolutionen samma år och året därpå en skrift av den franske utopiske socialisten Saint-Simon med titeln "Framtidens religion".

På 1840-talet kom Götrek och hans krets i kontakt med en annan fransk socialist vid namn Étienne Cabet. I sin bok "Resa till Icarien" gjorde han en syntes av fransk och engelsk utopism och organiserade en kristlig-socialistisk rörelse som på 1840-talet samlade över 200 000 anhängare. Cabets tidning "Le Populaire" lästes i Götreks studiecirklar.

Mot slutet av 1840-talet kom Götreks krets i kontakt med Kommunisternas förbund i London och inspirerades av den marxistiska kommunismen. Tydliga spår av detta inflytande kan återfinnas i skriften "Proletariatet och dess befrielse genom den sanna kommunismen" från 1847. Uttrycket "den sanna kommunismen" visar att Götrek fortfarande var influerad av Cabet.

Kontakten med London gjorde att Götrek kunde ge ut Kommunistiska manifestet på svenska samma år som orginalet under namnet "Kommunismens röst". En skillnad mellan Götreks och Marx manifest var att den svenska utgåvan avslutades med "Folkets röst är Guds röst" i stället för "Proletärer i alla länder, förena er!"

Detta var troligen den första utgåvan på ett annat språk i hela världen. I ett förord till Manifestet nämner Friedrich Engels en dansk utgåva från denna tid. Någon sådan har dock inte kunnat återfinnas. Därför är det troligen den svenska utgåvan han syftar på.

Götreks grupp bildade en hemlig avdelning av Kommunisternas Förbund, den internationella organisation som gav Karl Marx och Friedrich Engels i uppdrag att skriva Manifestet. Götreks krets blev uppmärksammade av polismyndigheten. Protokoll från ett polisförhör den 26/3 1848 finns bevarat.

1851 valde Per Götrek av okänd anledning att flytta till Karlskrona där han levde fram till sin död 1876. Under slutet av sitt liv tycks han inte ha ägnat sig åt politik. Däremot utvecklade han bland annat det första svenska stenografiska systemet.

Det kom att dröja till 1889 innan Sverige fick sitt första socialistiska parti. Men Götrek och hans krets i 1840-talets Stockholm sådde med all säkerhet några frön.

-------

Mer om kommunism:

Kommunism på Moderna museet

Biblisk kommunism

Efter kapitalismen

Kommunismen i svensk vardag

De ovilligas koalition

När USA:s regering misslyckats med att skapa stöd inom FN för ett anfallskrig mot Irak skapade USA en egen krigsallians som de kallade "de villigas koalition" där USA stod för 92 procent av soldaterna.

Denna koalition ter sig idag allt mer ovillig, för att inte säga i sönderfall. 16 länder av de ursprungliga 49 har dragit sig ur, däribland Italien, Spanien, Portugal, Japan, Ungern och Ukraina.

Av alla länder i koalitionen var det endast i USA som kriget mot Irak hade stöd i befolkningen. Idag saknas det folkliga stödet även där.

Anledningen till att det fanns folkligt stöd för invasionen i USA var att Bush-regeringen medvetet valde att ljuga om irakiska massförstörelsevapen. I boken State of War visar den Pulitzerbelönade James Risen hur Bush-regeringen kom med det ena påståendet efter det andra trots att alla i regeringen visste att den amerikanska underrättelsetjänsten saknade tillförlitliga källor. Och de korrekta underrättelser som man fick del av valde man att sortera bort.

Det visade sig ganska snart att Irak inte hade några program för massförstörelsevapen. Inte heller några kopplingar till al-Qaida. Alltså saknades grund för USA:s uttalade krigsmål före kriget. Men i efterhand har Bush framställt det som att krigsmålet i stället handlade om att störta Saddam Hussein. På så sätt kan man säga att USA uppnådde sitt krigsmål, även om det reviderats i efterhand. Det reviderade krigsmålet fick Lars Leijonborg att utbrista i glada tillrop.

Den 1 maj 2003 utropade Bush seger i Irakkriget. Idag mer än fyra år senare pågår det impopulära kriget oförtröttligt. Om folkpartiet hade styrt Sverige för fyra år sedan hade Sverige sannolikt deltagit i de numera ovilligas koalition. Blivande partiledaren Jan Björklund ansåg i november 2002 att Sverige bör delta med stridande trupp i ett eventuellt krig mot Irak.

Till dags dato räknar Iraq Body Count med mellan 65 000 och 71 203 civila dödsoffer. USA har förlorat mer än 3 500 soldater i kriget och mer än 25 000 sårade.
-------
Svenske Freddy krigar åt USA
Fler artiklar om Irak i DN
"USA har förlorat ledarrollen"

"ingen skillnad på gamla och nya moderater"

Moderaternas partisekreterare Per Schlingmann intervjuas i SvD. Han vet att alliansens valkampanj lurade väljarna:

–Vi har genomfört flera beslut som vi vet kan uppfattas som smärtsamma och som kan väcka frågetecken kring de löften vi sände ut före valet. Det är åtstramningen av a-kassan, förmögenhetsskatten och fastighetsskatten, säger han till SvD.

Men han är på intet sätt missnöjd med dessa åtgärder. Tvärtom.

– Vi är i grunden väldigt nöjda med den politik som vi har kunnat genomföra.

Det kanske går att lura folk en gång, men inte två. Det vet Per Schlingmann. Därför kommer inte taktiken inför valet 2006 att fungera även 2010.

"Vi vinner aldrig valet 2010 på samma sätt som vi gjorde sist", säger han.

Per Schlingmann ser "ingen skillnad på gamla och nya moderater". Han är i grunden "väldigt nöjd" med de åtgärder "som kan väcka frågetecken kring de löften vi sände ut före valet".

Det är bra att han så tydligt medger var moderaterna egentligen står. Det gör det lättare att föra en sakpolitisk diskussion.

Karl Marx i London

Karl Marx (1818-1883) bodde i London under en stor del av sitt liv, ända fram till sin död. Han ligger också begravd på Highgate-kyrkogården i staden, där ovanstående gravsten finns att beskåda.

Karl Marx och hans familj kom till London 1849 efter att ha jagats runt i flera europeiska länder i samband med 1848 års revolutioner. 1848 publicerades för övrigt en av hans mest kända skrifter, Det kommunistiska manifestet. Även på svenska samma år.


Under några år (1851-1855) bodde familjen Marx på Dean Street nr 28 i Soho (bilden ovan). Det var när han bodde här som han påbörjade den forskning som mynnade ut i skrifter som Grundrisse der Kritik der politischen Ökonomie (1857-58), Till kritiken av den politiska ekonomin (1859) och Kapitalet (band 1 1867 - två ytterligare band gavs ut 1884 and 1894).

När familjen Marx bodde i Soho var det ett av Londons fattigaste områden. Idag är det ett centralt affärsdistrikt med restauranger, pubar och mängder av småaffärer och varuhus.

1855 fick fru Marx, Jenny von Westphalen, två mindre arv som gjorde det möjligt för familjen att flytta till ett litet hus på Maitland Park Road nr 41, nära Primrose Hill. På Regent's Park Road i närheten bodde Karl Marx gamle vän och kamrat Friedrich Engels. De båda männen tog otaliga promenader på Hampstead Heath fram till Marx död 1883.

DN och det nya kalla kriget

Det är på sätt och vis logiskt att DN:s ledarsida om och om igen beskyller Ryssland för att vilja starta ett nytt kallt krig. DN:s ledarsida är ju själv en medspelare i detta arbete, vilket vi påpekat redan tidigare.

I dagens huvudledare spelar DN åter upp beskyllningarna:

"Moskva har under senare tid inte uppträtt som om goda relationer västerut var ett prioriterat mål. Den senaste, och tydligaste konfliktytan har gällt USA:s planer på att placera delar av sitt missilförsvar i Polen och Tjeckien."

När USA kapprustar i Rysslands närhet är det alltså Ryssland som får skulden av DN. Och DN tar vidare upp exemplet Estland:

"Estland fick känna av ryska brösttoner tidigare i år efter beslutet att flytta på ett krigsmonument."

När den estniska regeringen sålunda agerar mot minnet av den ryska insatsen i andra världskriget, så är det återigen Ryssland som får skulden - för att man reagerar.

Vi ser här ett mönster: När Ryssland reagerar mot andra staters ovänliga handlingar, så är det alltid Ryssland som är den skyldige - på DN:s ledarsida.

Genombrott på G8

G8-mötet i tyska Heiligendamm har lett till ett genombrott. Det innebär att USA och Bush-regeringen tvingats in i FN-systemet då det gäller klimatförändringar. Och det är folkliga opinioner och en folklig mobilisering som gjort det möjligt.

Visserligen finns det organisationer, som Greenpeace, som tycker att det är för lite. Det finns för lite av konkreta åtaganden i G8:s beslut. Vilket är sant. Men det väsentliga är inte detta. Det väsentliga är att G8 fattat ett beslut som innebär att världens största utsläppare av växthusgaser tvingats inlemma sig i ett gemensamt arbete för att minska utsläppen.

Bush-regeringen har under hela sin hittillsvarande existens motarbetat arbetet mot växthusgaser, negligerat eller till och med förlöjligat det. Bush har inte fått stöd av världens forskare. Inte heller av folkopinionen. Och hans rigida inställning har även blivit ett problem för konservativa strateger.

In i det sista försökte Bush hitta en väg vid sidan av FN. För en kort tid sedan föreslog han att klimatfrågorna skulle hanteras vid sidan av FN-systemet, av en särskild skara stora utsläppare. Men för detta fick han dåligt gehör. Vad vi uppfattar endast från vår egen statsminister Fredrik Reinfeldt. Pinsamt!

Som tur är finns det även konservativa statsledare som är klokare än Reinfeldt. Som Tysklands Angela Merkel, som också råkar vara EU-ordförande just nu.

Sammanfattningsvis innebär G8-mötet ett avgörande steg framåt. Bush har fått vika. Långt ifrån tillräckligt, men på en avgörande punkt. Mer kunde man inte förvänta sig i detta läge. Reinfeldts stöd till Bush har därmed blivit obsolet. Folkopinionen och massdemonstrationerna har till slut gett effekt.

Med andra ord: Det lönar sig att demonstrera!
-------
Glädjande nog har ledningen för demonstrationerna i Rostock och Heiligendamm intagit en riktig hållning i förhållande till de provokatörer som vill kasta sten och krossa fönster. Vi har tidigare konstaterat att dessa tjänar fienden eller är fienden. Vår analys bekräftas nu. Uppenbarligen har en av dem som uppmanat till stenkastning visat sig vara hemlig polis.

Det är folklig mobilisering som ger resultat - inte fönsterkrossning. Sådant ägnar sig fienden åt.
-------
DN har en obegriplig analys av resultatet från toppmötet. Under rubriken "Europa förlorade initiativet i klimatfrågan" skriver Bengt Albons att Bush "gick med på långtgående krav på åtgärder mot den globala uppvärmningen, men samtidigt innebär hans motstånd att inga bestämda klimatmål kunde skrivas in i toppmötets slutdeklaration." Albons har därmed missat det väsentliga. USA kan inte längre gå sin egen väg.
-------
Uppdatering den 9 juni:
Bengt Albons på DN har nu ändrat sin analys i enlighet med vår. Idag heter det i stället "Toppmötet framgång för Merkel":
"Angela Merkels framgång på klimatområdet, som tyska medier samfällt hyllar, var att G8-länderna enades om att en minskning av växthusgaserna är viktig och att hon förmådde USA att gå med på en lösning inom FN. Men hon misslyckades med att få med länderna på en gräns för utsläppen."
-------
Läs också denna. Och denna.

Nytt firande

Nu är det dags att fira igen! Partigiani Livornese Scandinavia, som är en nordisk supporterklubb till det italienska fotbollslaget Livorno Calcio, har länkat till oss. Likaså Pierre Gilly.

Det firar vi med en rejäl Bandiera Rossa!

Rostock den 2 juni

Igår hölls en gigantisk demonstration i Rostock mot världens mäktigaste inom G8. 80 000 deltagare. Kraven riktade sig mot krig, hunger och klimatförändringar.

Några hundra tillresta provokatörer ägnade sig åt att krossa fönster och slå sönder. Deras tilltag är det som medierna ägnar stor uppmärksamhet. I stället för att sätta fokus på de stora världsproblemen lyckas dessa ligister få medierna att ägna sin rapportering åt vandalism.

-Några av dem har inget med vänstern att göra, säger Manfred Stenner, en av arrangörerna, till DN. De är mer som huliganer, det går inte att bedriva seriös politik tillsammans med dem.

Vänstern måste på ett tydligare sätt visa att dessa så kallade autonoma grupper endast tjänar fienden. Vänsterns väg är att mobilisera många människor för en bättre värld.

Inte för att krossa fönster.