Så här till sommaren är det dags att summera året som gått. Å ena sidan har vi sett en borgerlighet som är mer samordnad än på länge. Å andra sidan har en stor del av mediaflödet präglats av "avslöjanden" mot allt som uppfattas som vänster eller samhällskritiskt.
Felaktigheter, korrupta typer, idiotier finns dessvärre längs hela det politiska spektrat. Det är emellertid intressant att notera att mediernas sökarljus under det gångna året helt riktat sig mot vänstern.
Det började i höstas med Janne Josefssons "avslöjanden" av vänsterpartiets förflutna i TV-programmet Uppdrag granskning. För den som följt vänsterpartiets utveckling under åren avslöjades ingenting nytt. Men reportaget paketerades på ett sådant sätt och uppfattades som ett avslöjande.
Senare har sökarljuset omväxlande riktats mot korrupta fackliga företrädare, mot SSU:s och Ung vänsters medlemssiffror, mot det lilla ungdomsförbundet RKU:s utlandsresor, mot några knäppgökar i Roks (kvinnojourernas) ledning. Har jag glömt något "avslöjande"?
Vi har inget att invända mot att konstigheter och knäppgökar granskas, men när granskningen under ett helt år så fullständigt riktas mot vänstern, så anar man ett mönster.
Var finns granskningen av borgerlighetens knäppgökar? Upphörde korruptionen inom näringslivet efter Skandia-affären? Var finns granskningen av de borgerliga ungdomsförbunden?
Så skapas ett drygt år före nästa riksdagsval ett psykologiskt klimat som skapar osäkerhet kring vänsteralternativ. Frågan är vad som kommer att hända nu. Har borgerligheten bränt sitt krut för tidigt? Eller kommer även nästa år att präglas av avslöjanden om vänstern?
Frågan är om de grävande journalisterna som arbetar i borgerliga media vill låta sig utnyttjas även nästa år?
29 juni 2005
En förnyad vänster i Europa
Under ett antal år har många europeiska länder letts av socialdemokratiska regeringar. Dessa har inte lyckats lösa de grundläggande problem som människor möter. I Sverige har vi vant oss vid en arbetslöshet på mycket hög nivå. För tjugo, trettio år sedan framkallade en femtedel av dagens arbetslöshet protester. I dag diskuteras frågan knappt.
Människor visar sitt missnöje i tysthet, ibland genom att glida högerut för att se om en borgerlig regering kan lösa de problem som socialdemokratin misslyckats med. Opinionsvindarna de senaste månaderna pekar på det.
Samtidigt är det inte särskilt troligt att en borgerlig regering efter nästa val kommer att lösa människors problem. Erfarenheten av borgerliga regeringar i Sverige är att de snarast förvärrar situationen. Därför har de också varit kortlivade.
Det vore intressant om vänstern utanför socialdemokratin kunde hitta nya vägar framåt, som inte bara innebär att vänsterpartiet fyller upp det tomrum som socialdemokraterna, i sin vandring högerut, just lämnat efter sig.
De nya vägarna handlar i så fall inte om den sömniga "förnyelse" som föreningen vägval vänster ägnar sig åt. Vägval vänster kunde det senaste året få publicitet i borgerliga media eftersom de passade väl in i borgerlighetens attacker mot allt som har med vänster att göra (jämför uppmärksamheten som riktats mot vänsterpartiets "skumma" och "hemliga" förflutna, korrupta fackliga ledare, SSU, Ung vänster, tokfeminister i ledningen för riksförbundet för Sveriges kvinnojourer.) Vägval vänster har nu fullgjort sina tjänster åt borgerligheten och kommer därför att lämnas åt tystnaden.
Varje förnyelse av vänstern värd namnet måste vara en förnyelse som flyttar fram socialismens positioner, inte backar bort ifrån socialismen.
Men, allt är inte bara jämmer och elände. Vänsterpartiet ligger fortfarande på en historiskt hög nivå i opinionen. Många, framförallt ungdomar, söker en förnyelse som verkligen leder vänsterut.
Fransmännen och holländarnas nej till EU-konstitutionen har gett kraft åt ett nytt perspektiv. I stället för att säga nej till EU som sådant, har framförallt de franska kommunisterna visat en väg som går ut på att bekämpa borgerlig politik överallt där makt finns, inklusive inom EU. Denna linje vann stöd hos det franska folket. Den har gett nytt liv åt hela vänstern i såväl Frankrike som i övriga Europa.
I Tyskland pågår en process som kan leda till att den tyska vänstern samlas i ett parti som redan till hösten kan vara Tysklands tredje största parti (enligt den senaste opinionsmätningen).
Det är dags att svenskarna följer tyskarnas och fransmännens exempel. Vi behöver mer av enighet och enhet, inte fler partier. Vi behöver få en starkare vänster med en förnyad politik, som gör att människor inte måste gå högerut för att få ett alternativ till en allt tröttare socialdemokrati.
Människor visar sitt missnöje i tysthet, ibland genom att glida högerut för att se om en borgerlig regering kan lösa de problem som socialdemokratin misslyckats med. Opinionsvindarna de senaste månaderna pekar på det.
Samtidigt är det inte särskilt troligt att en borgerlig regering efter nästa val kommer att lösa människors problem. Erfarenheten av borgerliga regeringar i Sverige är att de snarast förvärrar situationen. Därför har de också varit kortlivade.
Det vore intressant om vänstern utanför socialdemokratin kunde hitta nya vägar framåt, som inte bara innebär att vänsterpartiet fyller upp det tomrum som socialdemokraterna, i sin vandring högerut, just lämnat efter sig.
De nya vägarna handlar i så fall inte om den sömniga "förnyelse" som föreningen vägval vänster ägnar sig åt. Vägval vänster kunde det senaste året få publicitet i borgerliga media eftersom de passade väl in i borgerlighetens attacker mot allt som har med vänster att göra (jämför uppmärksamheten som riktats mot vänsterpartiets "skumma" och "hemliga" förflutna, korrupta fackliga ledare, SSU, Ung vänster, tokfeminister i ledningen för riksförbundet för Sveriges kvinnojourer.) Vägval vänster har nu fullgjort sina tjänster åt borgerligheten och kommer därför att lämnas åt tystnaden.
Varje förnyelse av vänstern värd namnet måste vara en förnyelse som flyttar fram socialismens positioner, inte backar bort ifrån socialismen.
Men, allt är inte bara jämmer och elände. Vänsterpartiet ligger fortfarande på en historiskt hög nivå i opinionen. Många, framförallt ungdomar, söker en förnyelse som verkligen leder vänsterut.
Fransmännen och holländarnas nej till EU-konstitutionen har gett kraft åt ett nytt perspektiv. I stället för att säga nej till EU som sådant, har framförallt de franska kommunisterna visat en väg som går ut på att bekämpa borgerlig politik överallt där makt finns, inklusive inom EU. Denna linje vann stöd hos det franska folket. Den har gett nytt liv åt hela vänstern i såväl Frankrike som i övriga Europa.
I Tyskland pågår en process som kan leda till att den tyska vänstern samlas i ett parti som redan till hösten kan vara Tysklands tredje största parti (enligt den senaste opinionsmätningen).
Det är dags att svenskarna följer tyskarnas och fransmännens exempel. Vi behöver mer av enighet och enhet, inte fler partier. Vi behöver få en starkare vänster med en förnyad politik, som gör att människor inte måste gå högerut för att få ett alternativ till en allt tröttare socialdemokrati.
Välkommen till Röda raketer
Denna weblog startas i dag den 29 juni 2005. Den kommer framöver att kommentera aktuella händelser i Sverige och världen ur ett socialistiskt perspektiv. Nu under sommaren kommer vi troligen inte att kommentera särskilt mycket eftersom det är sommar och semester. Framåt augusti räknar vi med att öka aktiviteten.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
