Okristligt, Mats Odell!

Utförsäljningsminister Mats Odell (kd) använder investmentbanken Carnegie, som i fredags fick sin vd sparkad av Finansinspektionen och en straffbot på 50 miljoner kronor, som rådgivare vid utförsäljningen av våra gemensamma statliga företag.

Nu kräver vänsterpartiet att Odell avgår. Och socialdemokraterna kräver att Carnegie slängs ut.

Odell låter sig inte påverkas. Girigheten känner inga gränser. Det viktiga är den ideologiskt motiverade utförsäljningen.

Kristdemokraten Odell tycks inte känna till Skriftens ord:

"Ingen kan tjäna två herrar... Ni kan inte tjäna både Gud och Mammon", som Jesus sa enligt Matteusevangeliet kapitel 6 vers 24.

-------

Mammon är penningguden.

Amerikanska kommunister 2

I det gamla slakthusdistriket i Chicago har baseballaget White Socks sin huvudarena. Området har stolta anor i arbetarrörelsens historia. Hit kom invandrare från hela världen för att arbeta i slakthusen.

Författaren Upton Sinclair skrev 1906 sin berömda bok The Jungle (på svenska, Vildmarken) om detta område. Den handlar om litauiska immigranter som utnyttjas av en hänsynslös industri. Sinclairs beskrivning av de vidriga förhållandena i slakterierna upprörde dåtidens allmänhet till den grad att USA:s första livsmedelslagstiftning infördes redan samma år. Bertolt Brecht inspirerades av Sinclairs bok i pjäsen Heliga Johanna från slakthusen.

På denna tomt, där det idag ligger en polisstation, stod tidigare ett hus som tillhörde en litauisk arbetarförening, Lithuanian Workers Educational Society. Arbetarföreningen skänkte sitt hus till det amerikanska kommunistpartiet, CPUSA. När staden Chicago köpte tomten fick partiet pengar till att köpa ett nytt hus en bit därifrån.

Det låga huset på bilden heter Unity Center och hyser idag partidistriktet och ungdomsförbundet i Illinois, huvudredaktionen för partiets veckotidning Peoples Weekly World och ett referensbibliotek.

I det unika biblioteket finns tusentals historiska pamfletter, böcker och dokument om arbetarrörelsen, afrikansk-amerikansk och marxistisk litteratur. Det omfattar också ett komplett arkiv för den vänsterinriktade vänstertidningen The Vilnis och lokala utgåvor av Daily Worker.

På redaktionen för Peoples Weekly World produceras tidningen som sprids över hela USA och på internet.

Mark Almberg (till vänster) är redaktör för tidningen och har svenskt påbrå. Något som är mycket vanligt i Chicago. Svenskarna var en av de första invandrargrupperna som byggde upp Chicago. I stadsdelen Andersonville kryllar det av svenska butiker och restauranger. Mark är mycket engagerad i The Illinois Labor History Society. Så sent som för ett år sedan besökte Mark släkten i Sverige.

Till höger på bilden John Bachtell som är distriktsombudsman för partiet i Illinois.

John Bachtell berättar att partiet haft det svårt under ett antal år. I början av 1990-talet splittrades partiet och en del kända medlemmar, som Angela Davis, bildade ett nytt parti. Men under nuvarande ordföranden Sam Webbs ledning har partiet öppnat sig och börjat växa igen. Sam Webbs analys av partiets roll och taktik diskuteras livligt just nu. Likaså hans skrift Reflections on Socialism.

John Bachtell är mycket optimistisk inför framtiden. Och det finns flera källor till det. Bland annat då det gäller de politiska styrkeförhållandena i representanthuset och senaten:

-Vi har analyserat motioner och omröstningar i den nuvarande amerikanska kongressen och kommit fram till att den är förvånansvärt radikal. Vi menar att det är den mest radikala kongressen sedan 1930-talet!

Och till detta har de amerikanska kommunisterna bidragit genom att stödja mer radikala kandidater i det demokratiska partiet.

Ett av de viktigaste framstegen på senare tid är de anställdas förstärkta rätt till facklig organisering, den så kallade Employee Free Choice Act. Fredsrörelsen har stärkts på senare tid och kongressen har tryckt på för att dra hem de amerikanska trupperna från Irak. Tidigare i år tvingades president Bush lägga in sitt veto mot kongressens beslut om en tidtabell för trupptillbakadragande.

Gång på gång tvingas nu president Bush lägga in veto mot beslut i den amerikanska kongressen. Så sent som idag läser vi i DN och SvD att Bush lägger in sitt veto mot en barnhälsolag som skulle garantera sjukvård till fattiga barn. Det är intressant att notera att 45 republikaner röstade med demokraterna och mot presidenten i denna fråga. De mer radikala strömningarna i amerikansk opinion tvingar även republikaner att rösta mer progressivt. Hälsovårdsprogrammet som Bush går emot skulle kosta 35 miljarder dollar. Samtidigt begär Bush 42 miljarder extra till Irakkriget.

Och över hela USA har man lyckats mobilisera massdemonstrationer för invandrares rättigheter på första maj. I Chicago har det varit flera hundra tusen deltagare i dessa demonstrationer. Det är värdigt den stad där första majdemonstrationerna föddes.

-------

Tidigare artikel om det amerikanska kommunistpartiet: Amerikanska kommunister.

Borgerlighetens kris

Regeringen har haft historiskt lågt stöd under sitt första år vid makten.
Regeringen lägger fram sin höstbudget och hoppas på ökat stöd från folket.
Folket svarar med ökat stöd - till oppositionen.

Folk har förstått vad borgerlig politik går ut på.
Och tycker inte om den.

I augusti hade socialdemokraterna, vänstern och miljöpartiet stöd av 53,3 av väljarna mot 42,4 procent för de borgerliga. I september är skillnaden 56,0 procent mot 40,2.

Endast folkpartiet kan glädja sig åt en uppgång på de andra borgerliga partiernas bekostnad. Fackföreningsfientliga centerpartiet minskar tredje mätningen i rad. Moderaterna backar. Kristdemokraterna hamnar under riksdagsspärren.

"En stor del av nedgången för de borgerliga partierna beror på att många som röstade på dem i valet i fjol nu är osäkra och inte vill ange något favoritparti", säger Synovates opinionsanalytiker Nicklas Källebring till DN.

Vi förstår dem. Vi har inte heller något favoritparti i denna regering.

Impoppis

Vi bloggade i går om att en tydlig vänsterpolitik ger framgång. Exemplet Sverige visar att det också kan gå på andra sätt.

Om man har en tillräckligt impopulär borgerlig regering kan det gå ändå.
-------
Ali

Tydlig vänsterpolitik ger framgång!

Efter Sovjets fall har många vänsterpartier varit desorienterade. På högerkanten har det talats om socialismens död. Det har naturligtvis varit ett önsketänkande. Så länge sociala orättvisor består kommer också socialismen att bestå. Men framgångarna har varit allt för få.

Under en tid var det många på vänsterkanten som började tro att en rörelse mot mitten i politiken var enda vägen framåt. Saken prövades t ex i vårt svenska vänsterparti. Och det verkade under en period leda till framgång. Vänsterpartiet fick bättre resultat än någonsin i val, vilket tycktes bekräfta teorin. Problemet var bara att det inte ledde till några förändringar av politiken vänsterut. Vilket i sig skapade frustration bland vänsterns väljare och gräsrötter.

Efter det att högerfalangen i vänsterpartiet led nederlag på två partikongresser i rad har mer vänstersinnade lett partiet. Men det har ännu inte lett till att partiet prövat något radikalt nytt. Förnyelsen av politiken vänsterut har dragit ut på tiden. Omprövningar har präglats av stor försiktighet, vilket gjort att partiet inte uppfattats som särskilt spännande eller nyskapande.

Om vänstern ska nå framgång krävs just det: omprövning och nyskapande.

Därför är det spännande att en person som Aron Etzler (chefredaktör för Flamman) på egen hand ger sig ut på upptäcktsresa för att finna framgångsrika vänsterexempel. Och han finner sådana på nära håll. Bland annat i Norge och Nederländerna.

I en debattartikel i SvD förklarar han vänsterns framgångar i Trondheim:

"Den röd-gröna koalitionen i Trondheim har gått till val på att behålla en form av fastighetsskatt, eiendomsskatten, för att använda pengarna till skola och äldrevård. De lovar att kraftigt öka bemanningen i äldrevården de närmaste fyra åren. Styret i Trondheim skryter med att de använder en miljon norska kronor varje dag på skolan i kommunen. Det låter kanske omöjligt? Betänk då detta: när detta vänsterstyre kom till makten 2003 var det med det uttalade löftet att inte bara stoppa privatiseringar, utan också att återkommunalisera och avbolagisera verksamheter, samt föra en aktiv industripolitik. Och det har de gjort."

Och vad blir resultatet i senaste valet? Jo, "Höyre gjorde här sitt sämsta val på årtionden. Fremskrittspartiet ligger här 10 procent under sitt riksgenomsnitt. Medan arbeiderpartiet har svårt att komma upp i 30 procent på de flesta ställen i Norge får de uppemot 44 procent i Trondheim – det bästa valet på orten sedan 1971."

Aron Etzler har skrivit en bok om sina upptäckter "Trondheimsmodellen". Vi har ännu inte läst den. Men det är lovvärt att studera och lyfta fram positiva exempel från andra länder. Det manar till efterföljd. Proletärer i alla länder har allt att vinna på att lära av varandras erfarenheter och förena sig.

-------

Aron har också skaffat sig en egen blogg med namnet Trondheimsmodellen.

Ny pjäs om Joe Hill

Nu kommer en ny pjäs om arbetarledaren och sångaren Joe Hill, som vi tidigare skrivit om.

Det är Teater Sláva från Huddinge som i samarbete med Pig Iron Theatre i Philadelphia sätter upp en soloföreställning om den revolutionäre arbetarlegenden.

"På scenen skapas, loopar, byggs och arras musiken som ackompanjerar Daniel Rudholm som med sång, häftiga animationer och texter berättar historien om sin farfarsfars öde i det nya landet som löper parallellt med det grymma öde som mötte Joe Hill.

Detta är historien om svensken Joseph Hillström som flyttade från Gävle till Amerika och om vaga minnen från en tid då arbetet var hårt och tron stark."

Det ska bli spännande att se. Premiär fredagen den 5 okt kl 19:00 i Tonsalen, Kyrkogårdsvägen 2, Huddinge Centrum.

Kulturlördag

Vi råkade hitta några låtar av Göteborgsbandet Röda kapellet på nätet. De är väl värda att lyssna till. Bandet bildades hösten 1972 i Göteborg av medlemmar i Vänsterpartiet Kommunisterna (VPK) och Kommunistisk Ungdom (KU). Bandet ska inte förväxlas med Lunds kommunistiska blåsorkester, som numera antagit namnet Röda kapellet.

Röda kapellet kännetecknades både av musikalitet och politisk sprängkraft. I vissa låtar lät de sig inspireras av kabaretmusik, där sångerna blev ett kollage av olika musikstilar. I vissa stycken var det ett mycket tufft rockband. En av medlemmarna i bandet är numera musikprofessor i Montreal.

Röda kapellets andra skiva Party music/Partimusik som kom till valet 1976 var än mer utvecklad både inspelningsmässigt och musikaliskt. Tyvärr hittade vi inga exempel från den på nätet. Men det kanske kommer. En av låtarna på den skivan lyckades till och med ta sig in på Svensktoppen.

Texter och mer information kan fås på handgranat.org. Där går det tydligen också att få Röda kapellets musik tillsänd sig som ljudfiler.

Lyssna på ett par smakprov från Röda kapellets första skiva:

Till veteranerna

Gå med i KU, stärk VPK!

-------

Oj, vi hittade ett par till på You Tube:

Kultur-Klasskamp

Grottekvarnen

-------

Ghouma har för övrigt lagt upp 60 progglåtar på You Tube.

Sjuk budget

Genom sin budget har regeringen i praktiken avskrivit möjligheten att vara sjuk. Ett samhälle som inte betraktar sjukskrivningar som något annat än en privat angelägenhet är ett omänskligt samhälle. En politik som leder till ett sådant samhälle är en omänsklig politik.

Stigmatiseringen av människor som inte är fullt arbetsföra spränger alla gränser. Sjukskrivningar ska kunna bli en anledning till att bli avskedad. Budskapet är att de flesta sjuka är latmaskar som väljer att inte jobba. Vilket fog har regeringen egentligen för att säga att de flesta sjukskrivna är bluffmakare?

I finansdepartementet lär nu sitta fler nationalekonomer än i någon tidigare regering. Betyder detta att politikerna abdikerat? Varför inte i stället avsätta regeringen och tillsätta ett nationalråd av ekonomer som tar alla besluten. Men vad vore det? Jo, kapitalistisk diktatur.

Retoriken handlar om att regeringen vill ha "generösa system". Det betyder i verkligheten att regeringen generöst förser företagen med billig arbetskraft. Om människor som inte är fullt arbetsföra jagas ut i arbetslivet under ”de goda konjunkturerna”, så får de naturligtvis inte några topplöner. Det handlar om lönedumpning.

I Studio etts telefonväkteri hade finansminister Anders Borg egentligen inga svar på den inringande allmänhetens frågor. Det mest anmärkningsvärda svaret gav han till en cancersjuk kvinna. Han sa att det här inte kommer att gälla inom de närmaste 12 månaderna, vi ska hoppas att du blir frisk till dess!

När det gäller löften till pensionärer, däribland av regeringen godkända förtidspensionärer, blir Borg mycket vag. Strategin är klar, låt höginkomsttagarna få sitt nu, de andra kan vänta (till slutet av mandatperioden). Då kan det finnas nytt valfläsk att leverera inför nästa val.

Räkna noga, räkna örena, resten går till profitörerna, sjöng Joe Hill . Och det vill vi uppmana alla: Räkna noga och glöm inte bort summeringen till nästa val!
-------
DN
DN
DN
SvD

Sänkta ambitioner även hos (s)?

Förre s-ministern Morgan Johansson har idag sällat sig till raden av politiker som vill sänka ambitionerna i den svenska skolan. Tidigare har vi hört Jan Björklund (fp), Maud Olofsson (c) och Inger Davidson (kd) uttala sig i samma riktning.

Argumentet går ut på att om eleverna inte når målen eller bli trötta på skolan så ska vi sänka målen eller befria eleverna från skolan.

Varför inte fundera över orsakerna till att en del elever inte når målen eller blir trötta på skolan? Och sedan göra något åt orsakerna!

Vi läste nyligen på en blogg en formulering som känns väldigt riktig. Under rubriken "Vem har misslyckats med vad?" ställer Alesia Goncharik frågan "om det är eleverna som har misslyckats med skolan eller om det är skolan som har misslyckats med eleverna?"

Morgan ställer inte den frågan. Han har träffat elever på individuella programmet med "ögon som var fullständigt tomma". Detta problem vill Morgan lösa genom att låta dem slippa skolan och kraven. Ungefär som Inger Davidson som ville ge skoltrötta elever ett "friår".

Morgan kunde i stället ha ställt frågan: Hur hamnade de här? Sedan kunde han ha gjort något åt den saken.
-------
För en gångs skull instämmer vi till fullo i en moderat bloggares analys.

Vänstern vann valet i Grekland

Media rapporterar att högern vann det grekiska valet. Det är en sanning med modifikation. Egentligen så röstade en majoritet av grekerna på vänstern.

Ny Demokrati (högern) fick 41.8 procent av rösterna, PASOK (socialdemokraterna) 38.1, KKE (Greklands kommunistiska parti) 8.2, SYRIZA (radikal vänsterkoalition) 5,0 och LAOS (högernationalistiskt parti) 3.8. Allt enligt AFP.

Om vi summerar detta fick alltså högern 45,6 procent, medan vänstern vann med 51,3 procent.

Men med ett fiffigt valsystem får minoriteten styra. Därför får Ny Demokrati 152 parlamentsledamöter, PASOK 102, KKE 22, SYRIZA 14 och LAOS 10. Allt enligt parlamentets talman.

Det betyder att högern får 162 parlamentsledamöter och vänstern 138. Alltså får högern styra Grekland.

Det är det som är demokrati, dumbom!

Nya länkar!

Med stor glädje noterar vi att Robert Zackrisson och En blog bland andra har länkat till Röda raketer. Det firar vi med den andra spanska republikens nationalsång Riego-hymnen.

På bilden syns medlemmar ur den amerikanska Abraham Lincoln-brigaden som tillsammans med frivilliga från hela världen kämpade för att försvara den spanska demokratiska republiken mot Franco, Hitler och Mussolini samtidigt som västländerna bedrev "non-interventionspolitik".

"Omöjligt" med jobbgaranti

Alliansen gick till val på att fixa jobb inom fem dagar. Ett år senare säger man att det är "omöjligt"! I stället ska alla få en "individuell plan" inom fem dagar. Snacka om svikna vallöften!

Svenska Dagbladet refererar till alliansens inriktningsdokument för Stockholm i maj 2006. Där sägs att en jobbgaranti ska införas i Stockholm som innebär att "alla som idag är socialbidragsberoende" ska "garanteras arbete inom fem dagar."

Idag uttrycker sig socialborgarrådet Ulf Kristersson (m) på ett annat sätt:
- Att ordna ett jobb inom fem dagar, det är ju omöjligt!

På ledarsidan i samma tidning skriver PJ Anders Linder att "alliansregeringen talar jobb så att öronen blöder". Men vad nyttar det när man i verkligheten inte fixar de jobb man utlovat?
De enda jobb som tillkommit under det senaste året beror på en gynnsam konjunktur. Inte på regeringens insatser. Därför är det inte så konstigt att opinionsmätningarna pekar neråt för alliansen. I en stort uppslagen artikel i gårdagens DN vädrar många sitt missnöje med svikna löften.

Och i dagens tidningar kan vi läsa opinionsundersökningar från både Sifo och Synovate som visar att den borgerliga regeringen fortsätter att sakna stöd från en majoritet av svenskarna.


Grafik från dagens DN. DN vill i alla fall trösta sig med att alliansen trots en tydlig nedgång fortfarande behåller majoriteten i Stockholm. Därför blir rubriken på förstasidan: "Fortsatt borgerligt försprång".

Forza Livorno!

Livorno är en av de största hamnstäderna längs den italienska västkusten med över 170 000 invånare.

Delar av gamla staden kallas Venezia eftersom staden genomkorsas av kanaler som i Venedig. I Teatro San Marco grundades det italienska kommunistpartiet som länge var västvärldens största kommunistparti.

Teatern där partiet grundades 1921 är numera ett minnesmärke för den italienska vänstern. På taket vajar Rifondazione Comunistas partifana och den italienska fredsrörelsens fana.

En inskription på fasaden berättar att här grundades PCI, den italienska arbetarklassens förtrupp, i kamp för demokratin och mot fascismen. Partiet vägleds av den ideologi som skapats av Marx och Engels, Lenin och Stalin och genom Gramscis exempel och Togliattis vägledning.

Livorno är fortfarande ett av den italienska vänsterns starkaste fästen.

På fotbollsstadion spelar stadens lag AC Livorno Calcio, som även har en supporterklubb i Skandinavien.

På läktarna hejar publiken på sitt lag med röda fanor.

Mysteriet B. Traven

Vi vet inte hur många av er som läst böcker av författaren B. Traven? Flera finns på svenska. Den mest kända är kanske Sierra Madres skatt som filmades med Humphrey Bogart i huvudrollen 1948. Andra kända böcker är t ex De hängdas revolution, Bomullsplockarna och Diktatur.

Under många år trodde vi att B. Traven skulle uttalas på engelska, som 'Bii Trejven'. Vi visste aldrig vem han egentligen var förrän vi häromdagen hittade en film om författaren på nätet.

Nu vet vi mera. B. Traven ska uttalas mer tyskt. Hans historia är fortfarande delvis höljd i dunkel. Uppgifter förekommer om att han föddes i Chicago. Men det tycks nu uppenbart att han ursprungligen kom från Polen. Han deltog förmodligen i revolutionen i Bayern 1918-19. Och han fann till slut en tillflykt i Mexiko, som flera av hans böcker handlar om.

B. Traven tyckte om att gäcka sin omvärld. Han ville behålla anonymiteten. Endast orden skulle tala. Och orden sjuder av hat mot överheten och vrede över orättvisor som drabbar de fattiga. Inte minst Mexikos indianbefolkning.

Se en spännande film om mysteriet B. Traven!

Arbetarrörelsens arkiv.

Om opinionsbildande myndigheter

Före valet skrev en rad borgerliga riksdagsledamöter motioner om att avskaffa vad man kallade "opinionsbildande myndigheter". Även efter valet och regimskiftet (26/10 2006) skrev Anna König Jerlmyr (m) en motion om myndigheters opinionsbildning:

"En grundläggande princip i den svenska statsförvaltningen och demokratin är den om myndigheternas självständighet", skriver hon. "Idé- och opinionsarbetet bör åligga riksdag och regering och vara ett resultat av tolkningar av det underlag som myndigheterna levererat."

Hon hänvisade där till regeringsformens första kapitel (RF 1:9) som reglerar statskickets grunder:

"Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör uppgifter inom den offentliga förvaltningen skall i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iakttaga saklighet och opartiskhet." (lag 1976:871.)

Anna König Jerlmyr menar att det "funnits anledning att överväga om myndigheterna har blivit en del av partiernas verktyg i stället för att upprätthålla deras uppdrag som fristående ämbetsverk."

Av detta drar hon slutsatsen att det aldrig får vara myndighetens ansvar att bilda opinion för politikers idéer, "det ansvaret måste ligga på politiker". "I syfte att minimera risken att myndigheter används till skattefinansierad partipropaganda bör regeringen skyndsamt tillsätta en utredning som ser över om myndigheternas opinionsarbete de facto strider mot grundlagen."

Dagen därpå skriver Cecilia Widegren (m) en motion om "att stoppa myndigheters politiska opinionsbildande arbete". Hon konstaterar att "flera av de nya myndigheterna har tillsats för att regeringen försöker komma till rätta med misslyckanden inom andra områden". Ett exempel hon nämner är Forum för levande historia "som uppstod efter att historia slopats som kärnämne" i skolan.

Hon fortsätter: "Många nya myndigheter har dessutom fått ett otydligt uppdrag, och mycket verkar handla om opinionsskapande uppgifter. Det är olyckligt, då ansvaret för opinionsbildning i ett demokratiskt samhälle inte ska vara en statlig uppgift utan ligga hos enskilda människor, intresseorganisationer, partier, medier etc."

Folkpartiet skrev före valet en motion där partiet kritiserade myndigheter "vars primära uppgift är att bedriva opinionsbildning". Kristdemokraterna kritiserade att "förekomsten av de nya opinionsbildande myndigheterna bidrar till att göra rollfördelningen mellan folkvalda politiker å ena sidan och verkställande tjänstemän å den andra otydlig". Centerpartiet skrev att "statliga myndigheter generellt bör avhålla sig från opinionsbildande aktiviteter". Och vi skulle kunna fortsätta med många fler exempel.

Dessa yttranden kan onekligen ha gett allmänheten intrycket av att en borgerlig regering kommer att hålla en tydlig rågång mellan politik och myndigheters arbete. Men vad blev resultatet?

Den 21 december 2006 gav den borgerliga regeringen uppdrag till en av de kritiserade myndigheterna att bedriva opinionsbildning mot "kommunismens svarta historia", som kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth uttryckte det.

Om detta inte är att låta myndigheter bedriva opinionsbildande arbete, så förstår vi inte vad de borgerliga partierna menar med "opinionsbildande myndigheter".

Och resultatet av uppdraget kan vi nu skönja.
-------
Tidigare artiklar i ämnet:
McCarthyism i svensk tappning
Forum för statlig historieskrivning
-------
Ali påpekar mycket riktigt att minister Mats Odell yttrade sig mot "opinionsbildande myndigheter" till och med samma dag som regeringen gav sitt opinionsbildande uppdrag den 21 december 2006:

"Myndigheter har också i för stor utsträckning tillåtits bedriva opinionsbildning", lät Odell meddela.

McCarthyism i svensk tappning

Överintendenten på den statliga myndigheten Forum för statlig historieskrivning Eskil Franck ska börja granska kommunismen. Det skriver han på SvD:s Brännpunkt idag. Uppdraget kommer från den borgerliga regeringen, vilket vi tidigare kommenterat.

Myndigheten ska framställa allehanda material som ska rikta sig till lärare och skolungdomar. Som om det inte redan fanns material för studium av kommunismens historia. Uppenbarligen litar inte regeringen på de professionella forskare som hela tiden producerar en strid ström av böcker i ämnet.

Eskil Franck berör den kritik som riktats mot svenska regeringen för att den, likt många diktaturstater, vill styra upp historieskrivningen så att den passar regimens agenda.

"Det har framförts att detta snarare borde skötas av forskare vid våra universitet och högskolor och av lärare i våra skolor", skriver han. Men avfärdar därefter kritiken med att staten aldrig kan "förhålla sig värderingsfri i grundläggande frågor som varje människas lika värde, okränkbarhet och rättigheter."

Detta är dock inget svar. Det visar snarare att det saknas hållbara argument för regeringens och överintendentens position. Det egentliga syftet med regeringens kampanj vill han uppenbarligen inte bekräfta, nämligen att regeringen vill indoktrinera Sveriges skolungdomar i antikommunistisk riktning. Och det är på det sättet kampanjen kommer att uppfattas av skolungdomarna. Därför kommer den förmodligen att motverka sitt syfte, vilket vi inte har något emot.

-------

På bilden den amerikanske senatorn Joseph McCarthy som också ville informera allmänheten om den röda faran. Han gav namn åt begreppet "McCarthyism". Läs gärna Wikipediaartikeln. Där finns hänvisningar till ett antal offer för den amerikanska antikommunismen.
-------
Läs också Åsa Linderborgs artikel i Aftonbladet höromdagen. Och dagens Jinge!

”Vår ockupation är misslyckad”

Blivande partiledaren Jan Björklund ansåg i november 2002 att Sverige bör delta med stridande trupp i ett eventuellt krig mot Irak. Så här i efterhand har vi facit. Fast egentligen visste vi redan då hur det skulle bli. Det var många som varnade för kriget. I Sverige och i hela världen genomfördes jättelika demonstrationer. Det var som om vanligt folk runtom i världen visste bättre än en del politiska ledare.

I gårdagens SvD skrev en grupp amerikanska soldater från 82nd Airborne Division i Irak:

"USA har förlorat kontrollen och berövat irakierna deras värdighet. Vi har misslyckats att skapa säkerhet och ekonomisk trygghet. Fyra miljoner är på flykt inom och utom landet. Som ockupanter kan vi inte ens lita på de irakiska officerare och poliser vi själva utbildat. Vid operationens slut hatas vi troligen av alla."

Filosofi & Politik

Philosophy & Politics har länkat till Röda raketer. Och vi till den. Det firar vi med en lämplig filosofivisa.

Bilden uttrycker det val vi har i livet. Antingen går vi filosofins väg. Eller på toaletten.

-------

Vi glömde att berätta att musikstycket är M. A. Numminens tonsättning av Ludwig Wittgensteins Tractatus Logico-Philiosphicus, sjunde satsen.

Turkiet och EU

Sveriges utrikesminister Carl Bildt och Massimo D'Alema, tidigare ordförande i Italiens kommunistiska ungdomsförbund, har skrivit en gemensam debattartikel i International Herald Tribune.

Vem gynnas?

Det finns människor i vårt land som tycker att det är rätt att provocera muslimer. Lars Vilks är en sådan. Nerikes Allehandas chefredaktör är en annan. Likaså en rad redaktörer i flera "liberala" tidningar. Samtidigt bedyrar alla parter att man inte vill kränka någon. Varför man då väljer att publicera bilder som uppfattas som kränkande av många muslimer blir något oklart.

Det hela handlar om en teckning av profeten Muhammed som "rondellhund". Teckningen provocerar på två sätt. Dels finns inom stora delar av islam ett förbud mot att alls avporträttera profeten. Dels betraktas hundar som orena.

I debatten om dessa publiceringar hävdar en del att detta är en fråga om kamp för yttrandefriheten. Vilket är löjligt. Vi har i Sverige inget förbud mot att publicera dessa teckningar. Alltså finns det ingen ytterligare yttrandefrihet att vinna med publiceringen. Om det däremot funnits ett förbud hade publiceringen kunnat fylla detta syfte. Men så är alltså inte fallet.

Efter Jyllands-Postens publicering av Muhammed-teckningar för två år sedan blev reaktionerna våldsamma. Därför kunde man lätt förutse att en likartad publicering i Sverige skulle skapa liknande reaktioner. Och nu brinner svenska flaggor och dockor av Reinfeldt i Pakistan. Då undrar vi varför Lars Vilks och en rad svenska tidningar vill åstadkomma en sådan reaktion? Varför vill man öka motsättningarna mellan Sverige och muslimska länder? Varför vill man provocera muslimer?

Nerikes Allehandas chefredaktör Ulf Johansson är förvånad över den uppmärksamhet publiceringen har fått.
-Framför allt vilket gehör det fått ute i världen, säger han. Jag trodde inte heller att frågan var lika laddad här som i Danmark.

Detta låter allt för naivt för att vara trovärdigt.

Publiceringarna sker mot bakgrund av att flera västländer deltar i ockupationer och krig i muslimska länder. Likaså att muslimska flyktingar och invandrare i västländer lever i en underordnad ställning som minoriteter. Publiceringarna sker också mot bakgrund av att främlingsfientliga partier, som Sverigedemokraterna, gynnas av ökade motsättningar.

Dagens ledare i DN menar att Pakistan och Iran utnyttjar "de förmenta kränkningarna" "som en bricka i ett inrikespolitiskt spel, ett sätt att avleda befolkningens intresse från missförhållanden i det egna landet." Men att situationen utnyttjas inrikespolitiskt begränsas inte till Pakistan och Iran. Måhända kan publiceringarna spela samma roll här i Sverige.

Så, vem gynnas egentligen av publiceringen? Förutom Lars Vilks som blir lite mer känd än han var förut?