Fp saknar kunskapsfokus

Folkpartiet vill profilera sig i skolfrågor. Ofta talar Lars Leijonborg och Jan Björklund om kunskap. Men i själva verket saknar partiet en tydlig strategi för att stärka skolans förmåga att förmedla kunskap till alla elever.

Det senaste utspelet om ordningsbetyg är ett exempel på detta. Folkpartiet kräver att detta ska finnas med i den borgerliga alliansens valmanifest:

- Ordningsbetyg är så strategiskt att vi sagt att det ska finnas med. Det finns ett samband mellan bristande resultat i skolan och bristande ordning, säger Leijonborg.

Leijonborg och Björklund har rätt i att det finns ett samband mellan bristande resultat i skolan och bristande ordning. Men sambandet ser inte ut så som folkpartiet tror. Det är inte så att man först kan skapa ordning (genom ordningsbetyg) för att sedan kunna nå resultat (genom att studera). Det handlar inte om först - sedan. Det är i verkligheten så att det är i själva arbetet, studerandet, som det kan skapas ordning - om man ser till att alla hänger med.

Man kan inte separera frågan om ordning och disciplin från frågan om lärande. Man kan bara lära sig att arbeta disciplinerat när man arbetar disciplinerat.

Det faktum att skolan misslyckas med att lära alla elever det de har rätt till kan inte lösas genom disciplinära åtgärder, som ordningsbetyg eller beslagtagande av mobiltelefoner. Lösningen på detta problem handlar om pedagogik.

Det handlar om att göra undervisningen mer intressant och att använda arbetssätt som passar alla elever. Inte minst handlar det om att skolan signalerar höga förväntningar på alla elever. Men i den frågan sviktar folkpartiet, liksom hela den borgerliga alliansen.

Den borgerliga alliansen vill sänka förväntningarna på en del elever och höja dem för en del andra genom elitklasser. Den vill ge upp ambitionen att alla gymnasieprogram ska leda till allmän behörighet till högskolan. Den vill ge upp ambitionerna om de elever som skolan inte förmått lära det de har rätt till. Dessa elever ska man i stället ge ett friår.

Maud Olofsson delar in eleverna i två grupper: de som "lär bra med händerna", och de som "lär bra med huvudet". Slutsatsen blir att "den som lär bra med händerna" inte ska behöva tynga sitt huvud med för mycket teori.

Och häri ligger den politiska huvudmotsättningen i skolfrågor i dag. På den ena sidan står alla de som hävdar alla elevers rätt till kunskap. På den andra sidan står de som sänker kunskapsambitionerna för en del elever.

Till den senare kategorin hör Leijonborg, Björklund, Olofsson och några till av den borgerliga alliansens företrädare.