Och vad rapporterar svenska tidningar? Ganska lite: DN har en kort TT-snutt. SvD likaså.
28 oktober 2007
Stora demonstrationer i USA mot kriget
Och vad rapporterar svenska tidningar? Ganska lite: DN har en kort TT-snutt. SvD likaså.
27 oktober 2007
Abraham Lincoln och folkets rätt till revolution
USA:s 16 president Abraham Lincoln yttrade vid sitt tillträde som president följande tänkvärda ord den 4 mars 1861:
"Detta land med alla dess institutioner tillhör det folk som här bygger och bor. Närhelst det tröttnar på den förhandenvarande regeringen kan det utöva sin författningsenliga rätt att ändra den eller sin revolutionära rätt att störta den."
Danska folkpartiets idioti
Det finns också de som vill utnyttja sådana känslor i politiska syften. Till dem hör både de svenska och danska "folkpartierna". Dessa partier försöker betona "kulturskillnaderna" som det stora samhällsproblemet.
Vi socialister däremot betonar klasskillnaderna som politikens huvudfråga. Det är inte religion eller kulturell bakgrund som är det stora samhällsproblemet. Det är däremot skillnaden mellan rik och fattig.
"Religion mot religion" eller "Klass mot klass"?
Dansk folkeparti har i valrörelsen gjort en affisch där en tecknare ritar profeten Muhammed. Med texten "Yttrandefrihet är danskt - censur inte".
26 oktober 2007
Vi finns överallt!
Vi finns överallt! Wir sind überall!
Detta slagord myntades på den tionde världsungdomsfestivalen i Berlin 1973. Till festivalen skrevs en sång på samma tema:
Vi finns överallt - över hela världen.
The Coalition of the Willing is not so willing anymore
Gordon Brown i Storbritannien signalerar tillbakadragande. Likaså den nyvalde Donald Tusk i Polen. George Bush kan komma att få förlita sig på John Howard i Australien som för närvarande står för 820 av 177 953 soldater.
Begreppet "de villigas koalition" var komisk redan från början. 98 procent av ockupationstrupperna kom från USA och Storbritannien. De övriga 38 länderna stod sammantaget för endast 2 procent av trupperna. Det var en mager koalition.
Många av länderna i "koalitionen" var dessutom relativt små stater med regeringar som deltog för att få ekonomiskt och politiskt stöd från USA. Till exempel Mongoliet, El Salvador, Albanien, Armenien, Bosnien-Hercegovina, Makedonien och Moldavien.
Ett undantag är Danmark som fortfarande håller sig kvar i Irak. Visserligen bara med 55 soldater. Men ändå. Det är pinsamt.
Och i USA skanderar slagordet: Support our troops - Bring the home!
-------
För övrigt verkar USA:s diplomater återigen ha åstadkommit en imponerande samling länder -nu till stöd för Bushs Kuba-politik. Denna "koalition" består av Israel, Marshallöarna och Palau. Redan tidigare har Bush lyckats förena denna grandiosa samling länder för att bekämpa FN:s arbete för mänskliga rättigheter.
21 oktober 2007
En röd kondor och ett arbetarperspektiv
Därför kommunist - ett TV-program att minnas
De medverkande personerna var socialläkaren John Takman, studenten Maud Lundell, journalisten och skriftställaren Nils Holmberg, metallarbetaren Bror Engström, lokföraren Lennart Wallin, muraren Lars Werner och Karin Nordlander, anställd vid barnbespisningen i Stockholms folkskolor.
Maud Lundell - "en blond så kallad ärta", som vet vad hon talar om
TV-programmet överraskade en del av dåtidens journalister. Så sa t ex Rune Moberg, redaktör på tidningen Se:
"Vanliga hyggliga människor. Så såg dom ut...En blond så kallad ärta. En läkare. En lokförare. En svarvare. En socialarbetare. Och så vidare.
När dom pratat en stund så började man misstänka, att de inte bara såg ut som vanliga hyggliga människor utan att de också var det."
Studenten Maud Lundell berättade i TV-programmet att hon ville fortsätta sin utbildning: "Men för mig som för andra är det väldigt osäkert om jag kan få göra det. Först och främst är det svårt med ekonomin. Och sen räcker ju inte skolorna till. Högskolorna och universiteten avvisar massor av sökande. Inte ens yrkesskolorna kan ta emot på långt när alla ungdomar som vill in där."
Dr John Takman (han med rufsiga håret) går ronden. Stenarbetaren som blev läkare ser inga skäl att ändra politisk uppfattning.
Läkaren John Takman fick frågan hur han kunde vara kommunist när han hade det gott ställt. Han svarade: "Vad jag blev övertygad om under dom hårda åren på trettitalet var att arbetarklassen är den kraft som driver utvecklingen framåt och den bästa garantin för freden. Mest pålitligt och medvetet företräds arbetarklassen av den kommunistiska rörelsen.
Ett faktum som detta kan ju inte förändras av att ens egen sociala ställning förändras. Det är ett moraliskt problem också: detta enda liv vi har måste vi använda för idéer som hör framtiden till."
Nils Holmberg kallade sig då han hälsade lyssnarna "en gammal uv" och har under ett 34-årigt medlemskap blivit grundligt förtrogen med partiets politik.
Journalisten Nils Holmberg berättade om sin syn på Sveriges väg till socialismen:
"Vi menar att socialismen i Sverige ska genomföras på fredlig väg. Genom att en socialistisk regering och riksdagsmajoritet, som säkert kommer att bestå även av andra än kommunister, beslutar överföra naturrikedomarna, bankerna och storföretagen inom alla branscher i folkets ägo."
"Naturligtvis ska det finnas olika partier. Men jag tror förstås att högern och folkpartiet kommer att sitta lite trångt. Vems intressen ska de företräda, vem ska betala deras propaganda, när det inte längre finns några storkapitalister, när Svenska Arbetsgivarföreningen har ramlat ihop av brist på medlemmar."
Muraren Lars Werner berättade om sin syn på Sveriges förhållande till socialiststaterna: "Den frågan är väl inte så märkvärdig. Sverige har intresse av ett gott förhållande till alla sina grannländer. Även de socialistiska. Men när det gäller dem är det, särskilt på borgerligt håll, många som arbetar för allt annat än god grannstämning. Därför drar vi kanske lite kraftigare åt andra hållet än vi annars skulle göra. Sen är det väl klart att vi måste känna solidaritet med folk som byggt eller bygger socialismen. Och att vi vill att sanningen om deras framgångar ska bli känd därför att den kan hjälpa oss att vinna folk för socialismen här hemma."
14 oktober 2007
Politisk historieskrivning i USA och Sverige
Redan de gamla grekerna visste att "härskare använde berättelser om det förflutna för sin egen räkning". Det vet även dagens politiker. Icke desto mindre vill en del politiker - även sådana som säger sig vara demokrater - använda statens makt för att slå fast sin version av historien. Detta fenomen har på senare tid kunnat iakttagas i bland annat Sverige, EU och USA.
Göran Persson var tidigt ute med vad som senare blivit en trend när han tillskapade myndigheten Forum för levande historia. Och trots att de borgerliga partierna före valet helt riktigt kritiserade förekomsten av "opinionsbildande myndigheter", kunde de inte motstå frestelsen att använda denna myndighet för sina egna politiska syften.
I stället för att lägga ner myndigheten för levande historia gav regeringen den 21 december 2006 i uppdrag till Forum för levande historia att bedriva opinionsbildning mot kommunismen. Det var en märklig kovändning som inte ens alla delar av regeringen hängde med i. Så yttrade sig Mats Odell, medlem i samma regering, samma dag mot "opinionsbildande myndigheter".
Politikers försök att använda statens makt för att påtvinga folket sin version av historien måste bekämpas. Detta bör gälla även om ens personliga uppfattning för tillfället råkar sammanfalla med den för tillfället sittande regeringens uppfattning.
De professionella historikerna har dubbla uppgifter, skriver DN: "den ena att sköta sitt jobb och därmed visa att historien alltid kan betraktas och beskrivas från skilda vinklar. Den andra att förena sig och protestera mot politikerskriven historia."
Denna sista uppmaning bör inte enbart riktas till de professionella historikerna. Den bör gälla var och en som vill värna demokratin.
DN, DN, DN.
-------
Tidigare artiklar i samma ämne:
Om opinionsbildande myndigheter
McCarthyism i svensk tappning
Forum för statlig historieskrivning
Dagens eko och antisemitismen
Helene Lööw tappar i trovärdighet
Läs även Jinges lysande text!
13 oktober 2007
Staden där Karl Marx föddes
Gatan som Marx-huset ligger på har behållt sitt gamla namn, Brückenstraße. Lite längre ner på gatan byter den dock namn till Karl-Marx-Straße som mynnar ut vid floden Mosel.
-------
Några nyare artiklar om Karl Marx och marxismen:
"Marxismens filosofi. Apropos ett jubileum" av Åsa Linderborg
Leszek Kolakowski: "Main Currents of Marxism" av Stefan Jonsson
12 oktober 2007
Kommunistisk överste i USA:s armé
Detta låg helt i linje med Weydemeyers marxistiska uppfattning då kampen mot slaveriet stod i centrum. Han förordade ett samhälle där människor skulle bedömas "oberoende av yrke, språk, hudfärg eller kön."
I Kapitalet skriver Karl Marx, som Weydemeyer kände sedan mitten av 1840-talet:
"Arbetare med vit hudfärg kan inte frigöra sig, där arbetare med svart hudfärg blir brännmärkta."
Tack vare sin bakgrund som preussisk militär fick han först tjänst som teknisk medhjälpare i general John C. Frémonts stab och ledde arbetet med att bygga upp tio fort runt St. Louis. 1861 blev Weydemeyer överstelöjtnant och förde befälet över Missouris frivilliga artilleriregemente.
1864 utnämndes han till överste för 41:a frivilliga infanteriet i Missouri som hade uppdraget att försvara St. Louis.
Samtidigt som han utförde sina militära plikter spred han upprop från den första internationalen, brevväxlade med Friedrich Engels i militära och politiska frågor och skrev i lokala tidningar, som Daily St Louis Press där han bland annat skrev en ledare som hälsade grundandet av första internationalen.
Weydemeyer föddes i Münster, sändes till gymnasium och Berlins militärakademi. Han blev löjtnant i det preussiska artilleriet 1838. Efter sex år slutade han i det militära och blev journalist. Det var då han kom i kontakt med Marx och Engels, en kontakt och vänskap som varade livet ut.
1846 organiserade Weydemeyer en avdelning av Kommunisternas förbund i Köln. Det var för denna organisation som Marx och Engels skrev Kommunistiska manifestet. Weydemeyer deltog i 1848 års revolution i Tyskland. Efter revolutionens nederlag levde han underjordiskt, men tvingades 1851 att emigrera till USA.
På Marx inrådan valde han att bosätta sig i New York, där han genast började ge ut tidskriften Die Revolution som spreds bland tyska emigranter. 1852 grundade Weydemeyer den första marxistiska organisationen i USA Proletarierbund, som året därpå grundade ett bredare socialistiskt parti, American Workers League.
Joseph Weydemeyer deltog som sagt på nordstaternas sida i det amerikanska inbördeskriget. 1866 dog han i en koleraepidemi i St. Louis 48 år gammal.
-------
Läs också:
Historien om "de röda fyrtioåttorna"
09 oktober 2007
Tröttsam Peter Eriksson
Ett viktigt problem för miljöpartiet idag är att s och v har en majoritet av svenska folket bakom sig, utan miljöpartiet. Och borgerligheten klarar sig i stort sett utan miljöpartiet i nuvarande situation. Utom i en del kommuner där miljöpartiet fungerar som stödparti till bräckliga borgerliga majoriteter.
Miljöpartiet är ett borgerligt parti utan tydlig identet. Och lite desperat. Uppenbarligen.
-------
SvD, DN, SvD
-------
Hanna har en klok kommentar också.
03 oktober 2007
Kristdemokratisk etik och moral
Odell borde göra en Carnegie
Som tur är inser Carnegie självt problemet och hoppar av regeringsuppdraget. Detsamma borde Odell och Reinfeldt göra.
-------
Okristligt, Mats Odell!