Jämlikhet och socialism

"Jämlikheten är en utopi som ännu är långt ifrån förverkligad i det svenska samhälle där så mycket av gamla klassfördomar och reella klasskillnader lever kvar.
Och det är en utopi som ständigt måste formuleras på nytt och ständigt erövras på nytt. Ty i en dynamisk utveckling ligger ständigt faran att nya privilegier skall befästas, nya gränser ritas ut och nya klyftor grävas upp mellan människorna.
I strävan till jämlikhet ligger en väsentlig del av socialismens särprägel och framtidsuppgift."

Olof Palme (30 januari 1927 – 28 februari 1986)
Tal vid Broderskapsrörelsens kongress i Gävle 30 juli 1965

Lyssna på Palmes jultal om USA:s bombningar av Hanoi 1972. Den sortens utrikespolitiska moraliska ställningstagande skulle behövas också i dagens Sverige.

Olof Palmes okände kusin

Så här på tjugoårsdagen av mordet på Olof Palme vill vi berätta historien om hans i Sverige relativt okände kusin R. P. Dutt (1896 – 1974). Eller Rajani Palme Dutt, som hans fullständiga namn löd. Palme Dutt spelade under 1900-talet en framträdande roll i det brittiska kommunistpartiet.

Olof Palme och R.P. Dutt träffade aldrig varandra. Men historien är ändå väl värd att berättas. Den kompletterar bilden av släkten Palme och uppvisar en mängd oväntade eller väntade samband. Och även om R.P. Dutt inte träffade Olof Palme, så träffade han under sitt politiska liv många av världens stora ledare, Lenin, Gandhi, Nehru.

Palme Dutt föddes i Cambridge 1896. Fadern var en indisk läkare. Moder var Anna Palme från Sverige. Föräldrarna var radikala. Anna Palme aktiverade sig i kvinnorörelsen. Hon förekommer bland annat i Fredrika Bremer-förbundets tidning Dagny 1908. I nr 12, 1908 annonseras om "Fru Anna Palme-Dutts föreläsningar i Stockholm" och hennes arbete för kvinnornas "sociala och politiska likställighet." I nr 13 finns ett referat av talet som avslutas med att det "mottogs med starka applåder." Likaså i nr 14.

Rajani Palme Dutt relegerades från universitetet i Oxford för sitt motstånd mot första världskriget. Han deltog aktivt i bildandet av det brittiska kommunistpartiet (CPGB) 1920. I detta arbete träffade han sin blivande fru, Salme Murrik (1888-1964), en 32-årig estländska som skickats till London på Lenins direkta order för att bistå i arbetet med att grunda partiet.

Salmes syster var en annan estländsk kommunist, Hella Wuolijoki (1886-1954), mest känd som medförfattare till Bertolt Brechts pjäs Herr Puntila och hans dräng Matti. Hon var även en tid chef för Finlands Radio. Salme Murrik är för övrigt släkt med Finlands nuvarande utrikesminister Erkki Tuomioja.

Salme Murrik var redan då hon träffade Palme Dutt 1920 en revolutionsveteran. Hon hade deltagit i den ryska revolutionen 1905. Suttit i sibirisk exil. Deltagit i inbördeskriget i Finland, där hon var en nära medarbetare till Otto Wille Kuusinen (1881-1964), som senare blev medlem av det sovjetiska kommunistpartiets politbyrå och ligger begravd i Kremlmuren.

Tillbaka till Rajani Palme Dutt. Han fick Lenins uppdrag att grunda en tidskrift i England under namnet Labour Monthly 1921. Denna tidskrift kom att spela en viktig roll långt utanför Englands gränser, inte minst i de brittiska kolonierna.

Palme Dutt satt i det brittiska kommunistpartiets exekutivkommitté från 1923 till 1965 och var under många år partiets ledande teoretiker. Den som studerat Karl Marx på engelska kan notera att flera viktiga översättningar gjorts av R.P. Dutt och hans äldre bror Clemens Dutt.
-------

För mer information om Palme Dutts spännande liv rekommenderar vi Rajani Palme Dutt – A Study in British Stalinism av John Callaghan.

OS-guld i hockey

Sverige har vunnit OS-guld i ishockey. 3 - 2 mot Finland.
Båda lagen har gjort bra matcher. Och båda lagen har haft tveksamma inslag. Sveriges läggmatch mot Slovakien var en. Ruttus tackling av Jagr var en annan.

Sammantaget är det fantastiskt att våra nordiska länder har två av världens bästa hockeylag.

Pelle Erövraren

SVT visar just nu filmen Pelle Erövraren, som bygger på en bok med samma titel av den danske kommunisten och författaren Martin Andersen Nexö. Max von Sydow spelar huvudrollen.

Författaren Gustav Johansson skrev en dikt till Martin Andersen Nexös 70-årsdag:

Nobelprisets gyllene manna föll aldrig på dina fält.
För Gorkij, Strindberg och Ibsen var det lika illa beställt.
Du vann stoltare hederstecken än checken från akademin.
Du är älskad av folkens miljoner och bränd på bål i Berlin.

Du tillhör den ledande kretsen i arbetarklassens parti.
Bland dem som gick först över Ebro var Nexös elitkompani.
För socialismens land och idé har Du kämpat med glöd och bravur
och din dikt är för stor och för mänskligt sann för
nobelpris i litteratur.

Andra böcker av Martin Andersen Nexö, bland andra
Morten Röde
Ditte Människobarn

Amerikanska kommunister

En bit ifrån skyskrapsdjungeln på Manhattan i New York ligger 23e gatan. Den är bland annat känd för Chelsea hotel som ligger där. På adressen 222 West 23rd Street.

Chelsea hotel har genom åren haft många prominenta gäster. Leonard Cohen sjunger om hotellet i ett par av sina sånger. Bob Dylan har bott där.

På andra sidan gatan finns en annan berömd byggnad med adressen 235 West 23rd Street. Här ligger det amerikanska kommunistpartiets högkvarter.
Lee Dlugin, som är vice ordförande i partiet, tar emot på kontoret. I bakgrunden en tavla med den kände svarta aktivisten Angela Davis som ställt upp som vice presidentkandidat för USA:s kommunistparti. Presidentkandidat var då den legendariske Gus Hall som dog för några år sedan. Hall hette egentligen Arvo Gustav Hallberg och var son till finländska invandrare. Han ledde partiet under många år och fick för det utstå mycket spott och spe. Men Gus Hall höll alltid fast. Han sviktade aldrig. Något som för övrigt kännetecknar hela detta parti.
USA:s kommunistiska parti, CPUSA, grundades av journalisten John Reed 1919. Filmen Reds om John Reeds spännande liv med Warren Beatty, Diane Keaton och Jack Nicholson kom 1981. Den vann flera Oscars.

Trots en många gånger hätsk antikommunism har partiet överlevt. Under en period på 1950-talet satt hela partiledningen i fängelse.

Trots att partiet är litet och under hela sin historia fått utstå förföljelse och trakasserier från regeringen och FBI fortsätter det envist att verka. Ett bildspel om partiets historia kan beskådas här.

Vid manifestationer, som denna, säljs partitidningen People's Weekly World. Tidningen har bytt namn några gånger. Från början hette den Daily Worker och hade kända medarbetare som sångaren Woody Guthrie och författaren Howard Fast.

En glad läsare av de amerikanska kommunisternas tidning under en manifestation framför centrala postkontoret i New York.

-------
Tidigare inlägg om USA:s vänster:
Jazzmusiker stöder vänstern
Woody Guthrie och privategendomen
Belafonte talking
Paul Robeson - sångare, skådespelare, aktivist

Välkommen!

ID: Pelaseyed har tillkommit i vår länkfamilj. Det firar vi med Majakovskij!

Berlusconis klackar

De italienska kommunisterna ställer upp den transsexuelle Vladimir Luxuria inför parlamentsvalet i april. Nu står Vladimir på andra plats efter partiledaren Fausto Bertinotti i huvudstadsregionen Lazio.

- Jag hatar inte Berlusconi! Även han bär ju klackar och sminkar sig, säger Luxuria enligt DN.

Hockey

Äntligen final. Sverige - Finland.
Vilken utskåpning som finländarna bjöd på i matchen mot Ryssland. Grattis!

Det gick bättre för ryssarna när de hade hammaren och skäran på tröjan i stället för dubbelörnen.

Bilden av Andy Warhol.

Efter kapitalismen

Är kapitalismen det sista stadiet i mänsklighetens utveckling? Eller finns det en möjlighet för mänskligheten att nå ännu längre? Ett samhälle som saknar de stora orättvisor som alltid åtföljer kapitalismen?

Om kapitalismen fortsätter att välja krig som medel för att lösa sina problem, så finns en möjlighet att kapitalismen blir mänsklighetens sista stadium. Och samtidigt slutet för mänskligheten. Det är ett perspektiv vi vill förhindra.

Tankar om en annan värld föds ur brister i den nuvarande. Det gäller såväl religiösa föreställningar som politiska utopier. Både Edens lustgård och kommunismen. Därmed är redan förekomsten av idéer om att en annan värld är möjlig ett tecken på missnöje mot det nuvarandes skrankor. Och möjligen början på något nytt. Det typiska för oss människor är ju att vi skapar något i huvudet innan vi skapar det i verkligheten.

När vi uppfinner något nytt hämtar vi inspirationen från det som redan finns, men kombinerar delarna på ett annat sätt. Genom att hela tiden skapa nya saker, som inte funnits förut, får senare generationer ett allt rikhaltigare material att hämta inspiration ifrån. Senare generationer står på tidigare generationers axlar. Det är det som leder utvecklingen framåt.

-------

I det senaste numret av LO-tidningen har Torbjörn Tännsjö hittat den nutida amerikanske utopisten David Schweickart, matematiker och filosof från Chicago.

För den som vill läsa mer om socialistiska utopister rekommenderar vi Max Beers Socialismens historia (Stockholm 1925). Ronny Ambjörnsson har skrivit boken Socialismens idéhistoria i ämnet. Hela den boken finns att läsa på nätet.

Bilden är ett träsnitt av Ambrosius Holbein till 1518 års utgåva av Thomas Mores Utopia.

Frihet och framsteg

Nu har även Frihet & Framsteg länkat till Röda raketer.

Med tanke på kommentaren i det förra inlägget har vi valt en lämplig sång för att fira.

Nytt pensionärsparti

Johan Lönnroth lär ha blivit medlem i Vänsterdemokraterna, samtidigt som han vill behålla sitt medlemskap i vänsterpartiet. Han tycker att det är för tidigt att ställa upp i riksdagsvalet nu till hösten. 68-årige Lönnroth tycker att valet 2010 blir bättre.

Det fylkas många pensionärer i detta parti som vill beteckna sig som förnyare. Partiet leds av den tidigare riksdagsledamoten Margó Ingvardsson, som hoppade av vänsterpartiet i början av 90-talet.

För övrigt verkar det orimligt att vilja vara medlem i två partier samtidigt.

Valkamp på nätet

Idag lanserade vänsterpartiet sin valsajt på nätet. Nya bra idéer för att sprida sitt budskap via internet. På detta sätt kan alla surfare med hjärtat till vänster bidra till en framgång för vänstern i valet. Det går att skriva ut egna valaffischer. Bloggare kan hämta upp det röda bandet till sin blogg för att visa sitt stöd för valplattformen.

När tyska vänsterpartiet gjorde en stark inbrytning i Berlin för några år sedan spelade internet en viktig roll. Det skapades Gregor Gysi-hemsidor på löpande band. Via nätet kan många fler än partiets medlemmar få del av partiets argument.

Nätet är på många sätt mer demokratiskt än andra medier. Här är det främst argumenten som väger tungt. Inte pengar. Man behöver inte köpa en tv- eller radiostation eller ett tryckeri för att få ut sitt budskap. Det viktigaste är att man har något intressant att säga.

Det är därför det är vänsterbloggare som är mest populära.

Lars Ohly vinner terräng

Efter TV4:s partiledardebatt i går fick internetanvändarna rösta på vem som klarade sig bäst. I går kväll låg vänsterpartiets ordförande Lars Ohly på tredje plats. Då hade 3732 personer röstat.
Under dagen har partierna mobiliserat sina medlemmar för att puffa för sin kandidat. Hur blir resultatet då?

I kväll har 6465 personer röstat. Vi noterar ställningen. Lars Ohly ligger fortfarande trea efter Fredrik Reinfeldt och Göran Persson.

Lars Ohly (12,8 %)
Göran Persson (30,5 %)
Peter Eriksson (4,6 %)
Maud Olofsson (4 %)
Lars Leijonborg (7,4 %)
Göran Hägglund (5,2 %)
Fredrik Reinfeldt (35,5 %)

För mindre än två månader sedan räknades vänsterpartiet ut ur svensk politik. Eller, som Svenska Dagbladets ledare, önskades ut ur svensk riksdag. Läget har ändrats fullständigt.

Vänsterpartiet bedriver i dag en politik som intresserar människor. Partikongressen visade att partiet är mer enigt än kanske någonsin. Vänstern vänder uppochner på nyliberala sanningar. Driver vänsterpolitik helt enkelt - på ett sätt som både är principfast och pragmatiskt.

Det finns mycket som talar för att vänsterpartiet kommer att göra ett mycket bra val till hösten. Entusiasmen är stor. Förmodligen kommer partiet att sitta i nästa regering.

Det bådar gott inför valet

TV4 sände partiledardebatt i kväll. Det märktes en viss anspänning hos deltagarna. Redan inövade argument fördes fram oberoende av sammanhang, vilket emellanåt ledde till vissa muntrationer.

Man kan dock konstatera att den borgerliga alliansen inte får träff på regeringen och dess samarbetspartier. Sverige fungerar hyggligt bra i jämförelse med länder i omgivningen. Det är svårt att hitta riktiga missnöjesfrågor att haka upp sig på. Ekonomin går bra. Sysselsättningen är ett problem, men mindre än då borgarna hade makten senast. Bostadsbristen är ett problem, men byggandet är i gång, och de borgerliga partiernas marknadslösningar gynnar inte dem som lider mest.

Lars Ohly klarade sig bra. Mycket bra, till och med. Han lyckades väl i att trumma in partiets krav på 200 000 nya jobb i offentlig sektor. Enligt en snabbenkät på TV4:s hemsida tillhör han en av de tre stora vinnarna.

Frågan ställdes: Vem var bäst i debatten? Svaret är hittills:

Lars Ohly (15,3 %)
Göran Persson (29,5 %)
Peter Eriksson (3,9 %)
Maud Olofsson (4,1 %)
Lars Leijonborg (8 %)
Göran Hägglund (5,9 %)
Fredrik Reinfeldt (33,3 %)
Vid ställningen 3732 röster totalt

Den borgerliga alliansen backar enligt mätningar från Demoskop och Sifo. Enligt Demoskop backar den borgerliga alliansen och har nu ett marginellt övertag med 49,5 procent mot 49,1 för socialdemokraterna och samarbetspartierna. Vänsterpartiet har ökat med 1,6 procent och ligger nu på 7,2. I Sifo ligger partiet på 6 procent. I den mätningen har moderaterna backat med 2,8 procent på en månad. Det bådar gott inför valet.

"envars fria utveckling"

I slutet av det kommunistiska manifestets andra kapitel finns ett citat som fascinerar:

"I stället för det gamla borgerliga samhället med dess klasser och klassmotsättningar framträder en sammanslutning, vari envars fria utveckling är förutsättningen för allas fria utveckling."

Var och en måste kunna utvecklas fritt för att alla ska kunna utvecklas fritt.

Citatet har många gånger missförståtts. Tolkats som om det betydde motsatsen. Nämligen att individens fria utveckling måste underordnas kollektivet. Men det är inte det som Marx och Engels skriver. De skriver faktiskt att varje individ måste kunna utvecklas fritt. Och att detta är förutsättningen för kollektivets frihet.

Ett exempel på missförståndet finner vi i en bok av Michail Gorbatjov (On my country and the world, New York 2000):

"Behövs inte ett annat angreppssätt, där socialismen betraktas inte som en sluten social formation utan som en uppsättning värderingar, vilkas förverkligande skulle skapa förutsättningarna för alla människors fria utveckling som en förutsättning för utvecklingen av varje individ?"

Detta är Marx upp och ner, bak och fram. Det kan tyckas som en småsak. En lek med ord. Men är det inte då det kommer till praktisk handling.

Mer Oscar Niemeyer

Bilderna ovan från franska kommunistpartiets högkvarter vid Place du colonel Fabien i Paris. Den brasilianske arkitekten och kommunisten Oscar Niemeyer ritade även interiörer och möbler i detta hus.

Den översta bilden visar taket i centralkommitténs sammanträdesrum. I denna sal behövs inga mikrofoner och ljudförstärkare på grund av en sällsynt god akustik. Var man än befinner sig i rummet kan man höras med normal samtalsröst. Den isländske artisten Björk ordnade releaseträff för pressen i denna sal.

Mittenbilden är från exekutivkommitténs rum.

Den undre bilden visar en gård på byggnadens tak i form av Picassos fredsduva.

Fastighetschefen berättade att även arkitekten le Corbusier deltog i arbetet strax före sin död.

-------

En tidigare text behandlar exteriören.

-------

Läs gärna Ali Esbatis tankar vid mötet med detta hus.

Rätt låt vann

Sing for me med Andreas Johnson vann första delomröstningen i Melodifestivalen. Bra låt. Lite Lennon feeling. Bra budskap: Sing for every man and woman, girl and boy! Det gillar vi. Och många av drygt en halv miljon röstande.

Rösta rätt även i riksdagsvalet - vänsterpartiet, alltså!

Biblisk kommunism

Kommunismen (av latinets communis:gemensam) har djupa rötter i mänsklighetens historia. Några exempel på kommunistiskt gemensamt ägande hittar vi i Nya Testamentet i Bibeln:

De troende fortsatte att samlas och hade allting gemensamt. De sålde allt vad de ägde och hade och delade ut åt alla, efter vars och ens behov.
Apostlagärningarna 2:44-45

Alla de många som hade kommit till tro var ett hjärta och en själ, och ingen betraktade något av det han ägde som sitt; de hade allt gemensamt.
Apostlagärningarna 4:32

Ingen av dem led någon nöd. De som ägde jord eller hus sålde sin egendom och kom med köpesumman och lade ned den vid apostlarnas fötter, och man delade ut åt var och en efter hans behov.
Apostlagärningarna 4:34-35

Arkitektoniskt mästerverk

Bilder från franska kommunistpartiets högkvarter vid Place du colonel Fabien i Paris. Torget och tunnelbanestationen är uppkallade efter den kommunistiske motståndshjälten Pierre Georges, vars täcknamn var just colonel Fabien. En panoramavy kan beskådas här.

Byggnaden ritades av den världsberömde kommunistiske arkitekten Oscar Niemeyer från Brasilien. Förutom denna byggnad är Niemeyer också känd för att han i samarbete med amerikanen Wallace K. Harrison skapade Förenta Nationernas högkvarter i New York. Han var också huvudarkitekt för Brasiliens huvudstad Brasilia.

Oscar Niemeyer, som nu är 98 år, intervjuades nyligen i franska kommunistpartiets tidning l'Humanité:

- Engagemang för det kommunistiska partiet inger hopp, solidaritet och insikten att det är möjligt att kämpa tillsammans för en bättre värld.

Karikatyrer och Abu Ghraib

Den brittisk-pakistanske vänsterradikale författaren och historikern Tariq Ali har uttalat sig i The Guardian om Jyllands-Postens nidbilder och protesterna i den muslimska världen.

"Jag tycker att det är intressant att dessa demonstrationer och ambassadbränningar är ett svar på en smaklös karikatyr.
Visade den danske imamen, som reste runt i den muslimska världen, samma vrede mot de danska trupperna som sänts till Irak?
Ockupationen av Irak har kostat tiotusentals irakiska liv. Var finns svaret på det eller på tortyren i Abu Ghraib? Eller ockupationssoldaternas våldtäkter på irakiska kvinnor? Var finns svaret på det dagliga dödandet av palestinier?
Det är dessa frågor som förargar mig.
Förra året protesterade afghaner sedan en amerikansk marinkårssoldat i Guantanamo urinerat på Koranen. Det var en ondsint handling och det blev en officiell undersökning. Marinkårssoldaten förklarade att han hade urinerat på en fånge och att några droppar råkat falla på Koranen - som om att pissa på en fånge (en gammal imperievana) på något sätt var mer acceptabelt."

----------
USA:s behandling av irakiska fångar i Abu Ghraib-fängelset i detta nyhetsinslag. Dokumentation i bilder.

Moderat ofrihet

Vill moderaterna avskaffa FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna? Åtminstone diskuteras saken på Svenska Dagbladets ledarsida av Tomas Idergard, tidigare förbundsordförande i moderata ungdomsförbundet, MUF, numera styrelseordförande i konsultföretaget United Minds.
Under rubriken "Det finns ingen rätt till arbete" resonerar Idergard:

"En bärande socialistisk och vänsterideologisk föreställning är nämligen den att det finns något som heter 'rätten till arbete', 'rätten till bostad' och så vidare - i vissa sammanhang sammanfört under samlingsbeteckningen 'sociala rättigheter' och konkretiserad i nästan varje lagparagraf, varje skattesats och varje bidragskrona i den svenska välfärdsstaten. I verkligheten finns det ingen levande person som har 'rätt' till ett arbete. Framför allt därför att en sådan rättighet - för att den inte ska vara ett slag i luften, en floskel att mata de allt glesare massorna av avlönade fack- och s-funktionärer i första maj-tågen med - kräver att någon annan har en skyldighet att anställa."

Antingen är Tomas Idergard okunnig eller så underlåter han bara att berätta att dessa rättigheter finns fastslagna i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, som Sverige och alla FN:s medlemsländer förbundit sig att respektera. Dessa rättigheter erkänns sålunda inte bara av socialister, utan av alla medlemmar av FN-familjen.

De som öppet bekämpar de mänskliga rättigheterna är få och extrema, men de har tydligt plats på Svenska Dagbladets ledarsida.

"i ett fritt, civiliserat samhälle finns det ingen som har skyldighet att tillhandahålla en arbetsplats eller ett månatligt lönekuvert åt någon annan. I en fri ekonomi är arbete något som uppstår när vissa förutsättningar kan uppfyllas", skriver Idergard.

Han menar med andra ord att samhället inte bör ta ansvar för människors välfärd. Detta är en ståndpunkt som ligger långt bort till och med från konservativ idétradition. I den traditionen finns historiskt åtminstone en vilja till välgörenhet och sysselsättning, om än i delvis förnedrande former.

Det som utmärker ett civiliserat samhälle är att det värnar alla sina medborgares frihet och tar ansvar för allas välfärd. Detta till skillnad från djungelns lag, där endast den starke överlever.

Idergard har måhända rätt på en punkt, om vi tolkar honom välvilligt:
Det finns inga av naturen eller Gud givna universella och odelbara rättigheter. Vissa samhälleliga förutsättningar måste uppfyllas. Rättigheter uppkommer i mänskliga samhällen i den mån det finns politiska krafter som vill garantera dem.

De länder som bryter mot de mänskliga rättigheterna kan göra det för att det inte finns tillräckligt starkt politiskt stöd för dem. Det är smickrande att Idergard uppfattar socialister och vänsterideologer som de mänskliga rättigheternas främsta garanter.

Modern konst

Lazar Markovich Lissitzky (1890-1941), Slå de vita med den röda kilen (1919).

Hjärtlös liberalism

Det finns en klar och tydlig linje i de frågor som Lars Leijonborg väljer att driva. Det måste vi ändå tillstå. Problemet är att den linjen alltid tycks värna de starka mot de svaga, det reaktionära mot det progressiva.
Inte sällan driver han samma tendens som den yttersta högern. Inte lika extremt, men i samma riktning. Och han lyckas tolka liberalismens principer så att de gynnar extremhögern.

Det är samma tolkning av liberalismen som fick danska Jyllands-Posten att uppfatta muslimer som ett hot. Det var detta som gjorde att Jyllands-Posten hamnade på samma sida som det främlingsfientliga Dansk folkeparti i debatten. Det är sådana val som leder till att danska folkpartiet och högern stärks. Det visar den senaste opinionsundersökningen i Danmark.

Det var därför Leijonborg ville att Sverige skulle stödja Danmarks regering, som så illa hanterat Jyllands-Postens provokationer. Det är därför han nu anmäler Laila Freivalds till KU, i yttrandefrihetens namn. De främlingsfientliga sverigedemokraterna lär applådera. Det är deras rätt att bedriva hetsjakt mot muslimer han vill värna.

Att försvara abstrakta principer oberoende av konsekvenser är hjärtlöst.
Redan Goethe skrev:
"Min dyre vän, grå är all teori, men livets gyllne träd är grönt."

Syftet med mänskliga fri- och rättigheter är inte att stödja förtryck, utan att värna människors rätt till liv och frihet.

De mänskliga rättigheterna innehåller också rätten till frihet från fruktan, att åtnjuta fristad från förföljelse och rätt till arbete. Det är fri- och rättigheter som förvägras många människor även i vårt land. Inte minst invandrare och flyktingar från muslimska länder. Leijonborg väljer att inte lyfta fram värnet av dessa fri- och rättigheter.

En liberalism som endast värnar de starka mot de svaga, förföljarna mot de förföljda, de rika mot de fattiga, är en hjärtlös liberalism.

Der Stürmer och yttrandefriheten

Göran Rosenberg har skrivit en insiktsfull artikel om yttrandefrihetens roll i DN Kultur. Utgångspunkten är nazisten Julius Streicher, som gav ut den hetsande, antisemitiska tidningen Der Stürmer. Tidningens nidbilder på ondskefulla judar (inte helt olika Jyllands-Postens nidbilder) är väl kända.

För detta dömdes Streicher till döden i Nürnbergrättegångarna.

Vid rättegången försvarade sig Julius Streicher med att han "inte hade dödat någon. Han hade bara givit ut en tidning".

"Det var naturligtvis en lögn", skriver Rosenberg. "Julius Streicher hade dödat miljoner människor. Inte med sina händer (ja kanske det också trots allt) men med sina yttranden. Det var för sina yttranden som Julius Streicher hängdes i Nürnberg den 16 oktober 1946."

"Julius Streicher hade startat Der Stürmer redan 1923, när Tyskland fortfarande var en demokrati, för att sedan 'vecka efter vecka, månad efter månad, infektera det tyska sinnet [the German mind] med antisemitismens virus och uppvigla det tyska folket till aktiv förföljelse' (ur domslutet) och det var enkom för denna sin långvariga och konsekventa yttrandeinsats som han av domstolen i Nürnberg dömdes till döden för 'brott mot mänskligheten'. "

----------

Det är ingen slump att det är just Sverigedemokraterna, som valt att publicera nidbilderna i Sverige. Det ligger i den politiska rörelsens tradition. Sverigedemokraterna vet att Jyllands-Postens nidbilder gynnar deras syften. De skapar klyftor i samhället och bidrar till att utestänga och demonisera människor från muslimska länder.

I går kväll hörde vi Olle Stenholm, pressombudsman, angripa regeringen för påtryckningar på webbhotellet Levonline, som är värd för Sverigedemokraternas hemsida. Stenholm menade att dessa påtryckningar var exempellösa. När det senast skedde var under andra världskriget. Men då riktade sig påtryckningarna mot redaktioner. Nu riktar den sig mot "distributörerna", hävdade Stenholm.

Vi vill korrigera Stenholm på båda punkter. Direkta ingripanden mot yttrandefriheten har förekommit även efter andra världskriget. Det mest kända exemplet är IB-affären då tidningen Folket i Bild/Kulturfront avslöjade grundlagsstridig underrättelseverksamhet som riktade sig mot svenska medborgare.

Under andra världskriget riktade sig statens ingripanden mot kommunistiska tidningar just mot distributionen. Det var ett så kallat transportförbud. Tidningarna fick skrivas och tryckas, men inte distribueras till läsarna.

----------

Ingela Lind har också skrivit en intressant artikel i ämnet. Den handlar om den kristna och den muslimska bildtraditionen och hur sammanflätad den är. Hon gör ett viktigt konstaterande apropå den aktuella debatten:

"Mångkultur är också en yttrandefrihetsfråga och en mycket större sak än svenska politiker och kulturaktörer har erkänt. Det räcker inte med laglig rätt. Det krävs också reell möjlighet att tala. Vi sitter på en bomb som hur lätt som helst kan brisera. Glöm inte Paris."

Och apropå Paris vill vi hänvisa till ett tidigare inlägg här på Röda raketer.

Långsemester

Vi noterar att Jyllands-Postens kulturchef Flemming Rose ska ta långledigt – eller semester på obestämd tid som det heter.
Chefredaktör Carsten Juste har både i går och i dag fått rycka ut och dementera underliga uttalanden av kulturchefen, som verkar vara i mer obalans än vanligt efter ståhejet kring nidbilderna på profeten Muhammed.
Vi rekommenderar chefredaktören att göra detsamma, så får tidningens styrelse möjlighet att fundera på lämpligare efterträdare. Dess värre har de tänkbara resmålen begränsats på senare tid för redaktörerna.

---------
Vi vill för övrigt rekommendera läsning av Johan Ehrenbergs artikel i Aftonbladet, där han kommenterar det principiella förhållandet mellan yttrandefrihet och politik.

Ett upprop i ärendet har också undertecknats av riksdagsledamöter från socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet tillsammans med representanter för muslimer och svenska kyrkan.

Tsunami

Vi har i en tidigare text kommenterat det svenska spelet kring tsunamikatastrofen. De borgerliga partiledarna gjorde tidigt politik av regeringens inledande handfallenhet i frågan. I dag satte KU-förhören om statsrådens ansvar igång. För den borgerliga oppositionen ger det en möjlighet att ifrågasätta regeringen, i första hand statsministern och utrikesministern.

Det blir allt mer uppenbart att vi inte kommer att få en allsidig belysning av olika parters ansvar i katastrofen. KU-förhören riktar enbart in sig på regeringens och utrikesdepartementets krisberedskap. Det har redan konstaterats att den var bristande. Däremot kommer till exempel inte resebolagens ansvar att belysas. Det borde göras i en allsidig granskning. Det var ju trots allt de som transporterade turisterna till ett riskområde. Det var resebolagen som placerade dem i osäkra hotell vid Thailands stränder.

I debatten har Laila Freivalds kritiserats för att hon inte tittade på tv annandag jul förra året. I söndagens DN konstaterar Vilgot Sjöman att Freivalds inte hade blivit mycket klokare om hon gjort det. Där framgick att två svenskar omkommit. Men Sveriges television kommer inte att granskas. "Själv upplever jag en tystnad när det gäller stora bitar av verkligheten", skriver Sjöman.

En fråga som heller inte diskuteras handlar om statens ansvar för svenska turister runt om i världen. Den förväntan som ligger i att svenska staten ska kunna skydda sina medborgare oavsett var de befinner sig är i stora stycken orimlig. Men vi kan inte förvänta oss en sådan diskussion ett valår. Den ger inte några politiska poäng.

Genom tsunamin upplevde Sverige en av de största katastroferna någonsin. Och denna gång på andra sidan jordklotet. Oavsett hur regeringen agerade dagarna efter katastrofen kunde den inte rädda dem som redan omkommit. Det tycks tyvärr vara nödvändigt att påminna om det

------------
Bild av tecknaren Emad Hajjaj från den 28 december 2004. Hajjaj intervjuades för övrigt av Rolf Porseryd i TV4:s Nyheterna i kväll.

Fyrverkeri

Dubbelkul! Olydig och Utsikt från höjden har länkat till Röda raketer.
Nu är vi på gång ordentligt.
Lyssna!

Arabisk satir 2

Tecknaren Emad Hajjaj.

Diplomaten Leijonborg

Ambassader brinner och UD har fullt upp med att förklara att initiativet till nidbilderna på Muhammed inte var svenskt.

I det läget har folkpartiets ledare Lars Leijonborg en idé om hur man ska lösa problemet. Han tycker att Sverige nu ska ställa upp bakom Danmark – för yttrandefrihetens skull.

Vi tycker att Sverige ska stödja yttrandefrihet, men inte danska provokationer.

Det brister uppenbart i Leijonborgs omvärldsanalys. Det är tur att han inte är utrikesminister. Det skulle kännas riktigt otryggt om han blev det.

----------
Läs förresten Jan Guillous artikel om den danska provokationen och dess svenska anhängare.

Money talks

Det handlade mycket om Kina när Jacob Wallenberg var gäst i Ekots lördagsintervju. Föga förvånande hade han inga moraliska bryderier kring brist på mänskliga rättigheter och för svenskar självklara krav i arbetslivet, som till exempel en lön som går att leva på och arbetarskydd.

Wallenbergarna är ju inte precis kända som föregångsmän på den fronten här hemma heller. Nu ska vi i stället låta oss inspireras av de arbetsamma kineserna. Om vi inte hänger med nu och ger oss in på den växande kinesiska marknaden kommer det att gå illa. Dessutom bryr sig svenskarna inte om var varorna de konsumerar är tillverkade, huvudsaken är att de är prisvärda. Och när Wallenbergimperiet får en fot in på den kinesiska marknaden, så får kineserna demokrati på köpet, resonerade Wallenberg.

När statsminister Göran Persson för ett antal år sedan besökte Kina och beskrev landet som stabilt gick borgerligheten, med folkpartiet i spetsen, i taket över att han inte påtalade demokratiska brister.
Nu ser vi med spänning fram emot vilken effekt Wallenbergs uttalanden ska få på Lars Leijonborg.

Mot slutet gick intervjun över till den svenska valrörelsen, där Ericssonchefen Carl-Henrik Svanberg varit tidigt ute och förordat ett regimskifte. Att Persson svarat att han gärna skulle ta upp diskussionen om den graderade rösträtten för aktier, en grundbult för Wallenbergsfärens makt i det svenska näringslivet, upplevde Wallenberg som hotfullt. Det här är inte en fri debatt, tyckte Wallenberg - dock utan att göra någon återkoppling till debattklimatet i Kina.

Centerpartiet, som numera är Sveriges mesta högerparti i riksdagen, KU-anmäler för övrigt Göran Persson för hans uttalande.

Wallenberg ville inte avslöja hur han tänker rösta, men det framgick att hans röst inte kommer att gå till ett alternativ som bygger på stöd från vänsterpartiet och miljöpartiet.

Man blir onekligen nyfiken. Kommer Wallenberg att lägga sin röst på "det nya arbetarpartiet" eller satsar han på att Leijonborg gör en ny kovändning och blir Kinakramare?

Yttrandefrihet

Vi försvarar den liberala yttrandefrihetens princip. Men

Frågan måste kompletteras med ett par socialistiska perspektiv, som fördjupar frågeställningen:

Vem har möjlighet att yttra sig?
De som äger papper och tryckpressar, tv- eller radiostationer har en oändligt större möjlighet att yttra sig än andra.

Vem eller vilka yttrar man sig emot?
Är det de makthavande som yttrar sig mot de maktlösa, eller tvärtom?

Party

Världen är underbar! Nu har också Pooma länkat.
Sjung en sång från Japan!

Jubel

Nu har vi också fått en länkning från Vetenskap och socialism. Vi firar som vanligt med en sång.

Danmark är en eländig historia

På en stor amerikansk blogg, The American Thinker, som stöder en kampanj om att köpa danskt, beskrivs Danmark som ett "litet land" som under andra världskriget "stod upp mot nazismen" och "inte bara fann sig i att judarna blev skickade till koncentrationsläger. Utan smugglade dem till Sverige".

Detta är en sanning med modifikation (om man vill vara stillsam). Man kan jämföra med Norge. När Norge under andra världskriget ockuperades av tyskarna, så flyttade kungahuset till England och en exilregering upprättades. Den enda möjligheten för tyskarna att upprätta en "norsk" regering under ockupationen var att insätta den norske nazisten Vidkun Quisling, som regeringschef. Helt utan folkligt stöd.

I Danmark gick det till på ett annat sätt. Under den nazityska ockupationen valde alla dåvarande danska partier - utom kommunisterna - att sätta sig i en samlingsregering som samarbetade med ockupationsmakten. De danska myndigheterna hjälpte tyskarna att skicka judar och kommunister till koncentrationsläger. Det är inte ofta detta påtalas, men det är så det gick till. De modiga danskar som hjälpte judar och kommunister att fly gjorde det med risk för eget liv och i strid med sitt lands regering.

"Kom ihåg att Danmark var det enda naziockuperade europeiska landet som klarade sig ur det andra världskriget med ett intakt moraliskt anseende", skriver The American Thinker.

Amerikaner har ibland lite svårt att skilja utländska länder åt, till exempel skandinaviska.
Men det är något ruttet i Danmark! Eller vad var det som Shakespeare skrev?

Arabisk satir

Saknar araber sinne för humor? Naturligtvis inte. Det skämtas lika vilt i muslimska kvarter som någonstans annars. Där finns självironiska inslag, infall och illmarigheter.
Ett exempel är den palestinske tecknaren Imad Hajjaj, född 1967 i Ramallah. Vad tycks?

Satir är en svår genre och den ska aldrig slå nedåt. Olle Svenning på Aftonbladet:
- Satir värd namnet ska utmana makten, riva omkull det etablerade, grimasera åt överheten.
Men "Jyllands-Posten pissar i den förligaste av medvindar", konstaterar Svenning.

Bulten i Bo och Vänstra stranden är också värda att begrunda.

Hjärtat i en hjärtlös värld

Apropå religiösa känslor.

"Det religiösa eländet är samtidigt uttrycket för det verkliga eländet som det är protesten mot detta verkliga elände.
Religionen är de betryckta kreaturens suck, hjärtat hos en hjärtlös värld, anden i andefattigdomens tillstånd. Den är folkets opium.
Att upphäva religionen som folkets illusoriska lycka är att kräva dess verkliga lycka. Kravet att det skall uppge illusionerna om sitt läge är kravet på att uppge ett tillstånd som behöver illusionerna. Religionskritiken är alltså ett embryo till kritiken av den jämmerdal, vars gloria religionen är."

Karl Marx, Till kritiken av den hegelska rättsfilosofin Inledning