Miss Revolution

Med stor förtjusning lyssnade vi idag till Nordegren i P1. Temat var kommunismen - med anledning av det nyvaknade intresset för Karl Marx i finanskrisens spår. Såväl finansministrar, börshajar som studenter börjar inse att Marx analys av kapitalismen är en hjälp till förståelse av dagens situation.

Vi fick oss till livs en högläsning ur Det kommunistiska manifestet av skådespelerskan Sonja Lund från Teater Tribunalen (hon spelade bland annat Miss Revolution i Tältprojektet på 1970-talet - "med den största röda fanan och de högsta hoppen"). Dessutom ett samtal med professor emeritus Sven-Erik Liedman från Göteborg.

Tack, Sonja, för den vackra uppläsningen och ditt försvar för kommunismen! Miss Revolution - still going strong!

Lyssna på dagens Nordegren i P1! Spela fram till 26:00 minuter in i programmet!

Agitprop

Agitprop är en "konstform med inriktning på agitation och propaganda. Termen lanserades av Lenin i samband med 1920-talets politiska teater, litteratur och konst i Sovjetunionen. Den fick efterföljare i bl.a. Tyskland och i Sveriges arbetar- och amatörteaterrörelse." (Nationalencyklopedin)

Faktum är att vår bloggs namn, Röda raketer, är hämtad från en av de mest kända tyska agitpropgrupperna i Tyskland på 1920- och 30-talet, Rote Raketen i Berlin. I ett tidigare inlägg hade vi en felaktig bild på Rote Raketen. Det visade sig i verkligheten vara en annan agitpropgrupp vid namn Roter Blitz från Berlin.

Men nu har vi hittat en riktig bild på Rote Raketen i boken Lieder der Agitprop-Truppen vor 1945 (Leipzig 1958). Rote Raketen startade hösten 1927 i samband med en fest för tidningen Rote Fahne. Så småningom övertog Röda frontkämpeförbundet (RFB) gruppen och använde den i värvningskampanjer i hela Tyskland. Från början reste gruppen med tåg, senare i en egen dekorerad bil (se bilden ovan). Polisen uppmärksammade Rote Raketens framfart och sökte ständigt "hjälpa gruppen till spelfria kvällar", som det lakoniskt uttrycks i boken.

Efter polisens angrepp på kommunister i samband med första majdemonstrationerna i Berlin 1929 förbjöds Röda frontkämpeförbundet (RFB) och med det även Rote Raketen (händelserna finns beskrivna i romanen Röd Front Berlin 1929 av Klaus Neukrantz). Bilen och musikinstrumenten beslagtogs. Men redan efter några månader återuppstod gruppen under namnet Sturmtrupp Alarm - nu i kampanjer för "Kampförbundet mot RFB-förbudet".

I Roter Raketenmarsch sjunger gruppen:

Röda raketer i mörkret ger ljus,

visar på vägen till framtidens hus.

Arbetar', bonde i stad och på land,

räck oss i kampen din hand.

(RR:s översättning)

Men det fanns också andra agitpropgrupper. På bilden ovan Das Rote Sprachrohr från Berlin, som var det kommunistiska ungdomsförbundets första agitpropgrupp. Gruppen inledde ett samarbete med den kände kompositören Hanns Eisler. Deras mest kända sång var Komsomolzenlied - en hyllning till det sovjetiska ungdomsförbundet - med refrängen:

Im Betrieb: Komsomol!

Auf dem Land: Komsomol!

Überall: Komsomol!

(På fabriken: Komsomol!

På landet: Komsomol!

Överallt: Komsomol!)

Här ser vi agitpropgruppen Kolonne Links från Berlin, som grundades av unga arbetaridrottsmän i Berlin-Steglitz 1928. Mot slutet av 1929 började gruppen spela i hela Tyskland och värvade på ett och ett halvt år 18 000 medlemmar till internationella arbetarhjälpen, Röda hjälpen och kommunistpartiet, KPD. För sitt framgångsrika värvningsarbete belönades gruppen med en gästspelsresa till Sovjetunionen.

Agitpropgruppen Rote Schmiede startades i Halle 1927 efter inspiration från ett gästspel med en sovjetisk agitpropgrupp, Blå blusen. Agitprop var "en dagstidning som levandegjordes genom teater...ett levande livets scen som föddes genom revolutionen...ett montage av politiska vardagsmanifestationer betraktade ur den proletära klassideologins synvinkel". Rote Schmiede blev i en tävling mellan agitpropgrupper utsedd till Tysklands bästa vid sidan av Das Rote Sprachrohr från Berlin.

Här syns gruppe Roter Blitz från Berlin under ett framträdande för den revolutionära fackföreningsoppositionen, RGO.

Slutligen har vi här gruppen Der Rote Wedding från Berlin under ett framträdande på en bakgård under en valkampanj. Wedding är en stadsdel i Berlin där vänstern hade ett starkt stöd under Weimarrepubliken. Gruppen bildades efter de blodiga sammanstötningarna i Berlin i maj 1929. Gruppens sång Der Rote Wedding skrevs av Erich Weinert och Hanns Eisler och blev snabbt en av de främsta tyska kampsångerna. Den översattes till olika språk, bland annat till svenska av Knut Olsson med titeln Demonstrationssång:

Enhetsfronten vi nu formerar,
klasskänslan är vår kompass!
Framåt till kamp och seger marcherar
arbetets enade Klass!
Hotfullt kapitalets trupper
står vid vår horisont.
In i ledet Proletärer,
slut en Röd Front!

Lyssna till Der Rote Wedding med Ernst Busch.
-------
Se en film om sovjetisk agitprop efter revolutionen.
Läs mer om agitprop hos Eisler music.

Skål för Oktoberrevolutionen 91 år

Scen i Eisensteins film Oktober: Tio dagar som skakade världen

Idag är det 91 år sedan Vinterpalatset i Petrograd stormades och Lenins bolsjeviker tog makten i det kaotiska Ryssland. I boken Den unge Stalin av Simon Sebag Montefiore ges en intressant inblick i hur det gick till. Vi refererar några passager.

Kerenskijs regering satt i krismöte i Vinterpalatset. Palatset vaktades av kadetter, kosacker och en kvinnobataljon. Kerenskij gav sig av i en Renault, som rekvirerades från den amerikanska ambassaden, för att söka stöd från fronttrupper. Kvar i palatset satt resten av regeringen i fortsatt möte.

"Klockan sex på kvällen beslöt kadetterna inne i palatset, som inte hade ätit på hela dagen, att överge skutan för att få sig lite till livs. Kosackerna, som äcklades av 'judarna och slinkorna' i palatset gick också sin väg. En del av flickorna i kvinnobataljonen smög sig undan."

"Vinterpalatset höll fortfarande stånd, även om försvararna, som tullade på innehållet i tsarens välförsedda vinkällare, blev alltmer berusade."

"Klockan 21:40 avfyrade Aurora slutligen ett granatskott med lös ammunition: signalen till attack." "Små grupper av matroser och rödgardister upptäckte att palatset inte bara saknade försvarare utan att dörrarna dessutom var olåsta. 'Attacken skedde på ett fullständigt oorganiserat sätt', medger Antonov-Ovsejenko. Omkring klockan två på morgonen gick de röda trupperna in i palatset, där de började söka igenom sal efter sal."

Man hittade regeringen som arresterades. "Ministrarna skjutsades iväg till Peter-Paulfästningen, men inne i palatset förlorade Antonov-Ovsejenko helt kontrollen." "'Problemet med vinkällarna blev särskilt akut', enligt Antonov-Ovsejenko. I Nikolaj II:s vinkällare fanns tokajer från Katarina den storas tid och mängder av Château d'Yquem 1847, tsaritsans älsklingsvin."

Antonov-Ovsejenko fortsätter: "Soldaterna i Preobrazjenskijregementet ... blev redlöst berusade. Pavlovskijregementet, vår revolutionära stöttepelare, kunde inte heller stå emot frestelsen. Vi skickade efter vakter från andra, utvalda enheter - alla söp sig redlösa. Vi satte ut vakter från regementskommittéerna, men även de föll för frestelsen. Vi skickade pansarbilar att driva bort folkmassan, men efter ett tag började de kryssa på ett underligt sätt. När mörkret föll utbröt en vild backanal."

Antonov-Ovsejenko skickade efter brandkåren. "Vi försökte spruta källarna fulla med vatten - men i stället ... blev brandsoldaterna berusade." Kommissarierna började krossa buteljer på Palatstorget, men "folk drack vin från rännstenen. Hela staden smittades av rusets extas."

"Till slut utsåg folkkommissariernas råd en särskild kommissarie för Vinterpalatset och utrustade honom med extraordinära maktbefogenheter, men Antonov-Ovsejenko noterade torrt: 'Det visade sig att denna person inte heller var särskilt pålitlig.'"

Så inleddes en ny epok i mänsklighetens historia.
-------
PS. Det kan nämnas att fler människor blev skadade under filminspelningen av stormningen av Vinterpalatset i Eisensteins film Oktober än under den faktiska stormningen.
-------
Tidigare inlägg:
Oktoberrevolutionen 90 år
Italienska vägskyltar 3

Amerikabrev - dagen före valet

Vi fick ett mail från västra Pennsylvania, så här dagen före valet. Från västra Pennsylvania? Det är ju där en av huvudstriderna i presidentvalet står. I Westmoreland County. John McCain har tillbringat en stor del av valrörelsen där.

I våras uttalade sig Obama om folket i västra Pennsylvania. Han beskrev dem som bittra. Att de "klängde sig fast vid vapen och religion". Det var en riktig beskrivning. Folk i västra Pennsylvania är bittra. För trettio år sedan var detta västvärldens stålindustricentrum. Idag finns inte mycket av detta kvar. Många företag har slagit igen. Många är arbetslösa. Befolkningen minskar. Det är klart att folk är bittra.

Infrastrukturen klappar ihop. Vägarna är eländiga. Elnätet är eftersatt.

Våra vänner skriver och undrar hur vi har det och undrar om vi följt vad som händer med Obama och McCain? De undrar om människor utanför USA följer vad som händer. Och vad de och vi tänker om det?

Det är intressanta formuleringar. Våra vänner undrar alltså om vi kan berätta vad folk i den övriga världen tänker om USA och valet. Som om de upplever sig isolerade från den övriga världen. Och att vi som lever utanför USA vet vad folk i hela världen utanför USA tänker.

Vi berättar att vi följer valrörelsen mycket intensivt. Att svenska media rapporterar om allt som händer. Att det som händer i USA är viktigt för hela världen. Vi berättar att DN:s toppnyhet är att Bruce Springsteen sjöng för Obamaseger på ett valmöte i Philadelphia.

"Som ni förstår skulle vi rösta på Obama om vi hade möjlighet", skriver vi. "Det skulle nästan alla svenskar också göra. Alla partiledare, från moderaterna till vänsterpartiet stöder Obama. Efter vad vi har sett i nyheterna skulle en majoritet i nästan alla världens länder göra detsamma."

"Vi hoppas verkligen att Obama kommer att vinna. Det kan skapa bättre förhållanden mellan USA och resten av världen. Åren med Bush har varit eländiga för det internationella samarbetet. Bilden av USA har i den övriga världen varit mycket dålig. Vi hoppas verkligen att framtiden blir bättre."

Och så svarar våra vänner. De ska rösta på Obama i morgon. "Vi hade inte riktigt bestämt oss före presidentvalsdebatterna mellan Obama och McCain. Men då fanns ingen tvekan. Obama kommer att bli en mycket bra president. Om Obama genomför hälften av det han vill kommer det att bli fantastiskt. Han är visserligen lite oerfaren, men McCain har fel. Och Sarah Palin är en katastrof."

I morgon kommer våra vänner att rösta. De tror att valdeltagandet kommer att bli rekordhögt. Och runt om i världen håller vi tummarna.

-------

DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD

Tidigare inlägg om USA-valet på Röda raketer:

USA är redan ändrat

Obama i det röda Berlin

Radikalt stämningsläge inför valet i USA

Grattis, USA!

We endorse Obama

Amerikansk valrörelse

Musik- och politiktips från USA

Arbejdermuseet i København

På Rømersgade 22 i centrala Köpenhamn ligger Arbejdermuseet. Det är inhyst i arbetarnas äldsta församlingshus som byggdes 1879. 1983 öppnade det som museum på initiativ från fackföreningsrörelsen och lokala gräsrotsrörelser. Lokalerna hyser också den danska arbetarrörelsens bibliotek och arkiv. Liksom ett kafé och en ölhall på danskt manér.

Arbejdermuseet hamnade nyligen mitt i en upphetsad diskussion om en Leninstaty i museet. Borgerliga och socialdemokratiska kritiker ansåg att statyn borde avlägsnas från museet. Men en enig museistyrelse beslutade att statyn skulle stå kvar.

Statyn beställdes ursprungligen av de danska sjömännens fackförbund och placerades på förbundets kursgård Tidens Højskole i Hørsholm 1986. Statyn skapades av den ryske skulptören Aleksander Rukavisjnikov.

Museet innehåller utställningar med beskrivningar av den danska arbetarklassens liv, arbetarrörelsens historia och kultur. Här en av tre sammanhängande tavlor som hyllar Danmarks kommunistiske ungdom (DKU).

Tavlorna hänger på balkongen till arbetarnas stora festsal i Arbejdermuseet. Till höger en tavla som föreställer deltagarna på den fjärde världsungdomsfestivalen i Bukarest 1953. Målningen skapades för DKU:s kursgård i Tokkekøb Hegn.

Målningen Partikongress av Victor Brockdorff föreställer det danska kommunistpartiets (DKP) 17:e kongress 1952 i Odd Fellow-palatset. Brockdorff gjorde skisser av delegater under kongressen och skapade målningen året därpå. I mitten under ljusstrålen står partiordföranden Aksel Larsen i talarstolen. Bakom honom kongresspresidiet och de utländska gästerna. Tavlan hängde på dagstidningen Land og Folks redaktion på Dronningens Tværgade i centrala Köpenhamn. Efter Aksel Larsens uteslutning ur partiet 1958 togs målningen ur ramen och rullades ihop.

Arbejdermuseet är Danmarks motsvarighet till Arbetets museum i Norrköping. Men till skillnad från Arbetets museum har Arbejdermuseet utställningar om arbetarrörelsens historia. Arbetets museum begränsar sig i stället till utställningar om arbetslivets historia.

Arbejdermuseet i Köpenhamn är därmed ett museum som inte bara beskriver arbetet utan också arbetarnas kamp och kultur. Det är väl värt ett besök. Men när ska vi få en motsvarighet i Sverige?
-------
SvD, SvD