Även Bruce Springsteen

Nu har även Bruce Springsteen förordat Barack Obama. På sin hemsida skriver han att Obama är "head and shoulders above the rest".

Han skriver vidare att

"He has the depth, the reflectiveness, and the resilience to be our next President. He speaks to the America I've envisioned in my music for the past 35 years, a generous nation with a citizenry willing to tackle nuanced and complex problems, a country that's interested in its collective destiny and in the potential of its gathered spirit. A place where "...nobody crowds you, and nobody goes it alone."

------

Läs mer:

We endorse Obama

Amerikansk valrörelse

We endorse Obama

I den amerikanska presidentvalskampanjen är "endorsements" eller förordanden ett viktigt inslag. Det handlar om kändisar och superdelegater som förordar den ena eller andra kandidaten. För demokraternas del väntar vi på att John Edwards ska förorda någon.

Medan vi väntar på detta kan vi nämna några som förordat Obama - men inte öppet och direkt utan indirekt och i förbigående.

Vi börjar med förre presidenten Jimmy Carter. Under en resa i Nigeria sa han att hans hemstat Georgia och hans hemstad Plains stödde senator Obama i delstatens primärval den 5 februari. Hans barn, deras respektive och barnbarn stöder också senator Obama, sade han.
"Som superdelegat kommer jag inte att avslöja vem jag stöder, utan överlåter till er att gissa."

Nästa "semi-endorsement" kommer från filmaren och författaren Michael Moore. Senast uppmärksammad för filmen Sicko som tydligt påverkat debatten om allmän sjuvård i USA (och i Sverige). På sin hemsida konstaterar Moore att John McCain och Hillary Clinton röstade ja till att starta Georges krig. "Man vill ju inte ha någon i ovala rummet som kan begå ett så kolossalt misstag."

Ett tredje "endorsement" kommer från skådespelaren Jane Fonda. På väg ut från en nattklubb frågar papparazzi-journalisterna vem hon ska rösta på. Innan hon sätter sig i bilen och far iväg svarar hon med ett ord: "Obama!" Kolla filmklippet!

Ett fjärde "endorsement" för Obama kommer från oss själva. I en tidigare kommentar till den amerikanska valrörelsen skrev vi att "Barack Obama symboliserar förändring, men han är samtidigt mycket vag i beskrivningen av vad denna förändring ska innebära." Efter hand har han blivit tydligare.

Obama är inte socialist. Men han förordar ökad reglering av den ohämmade kapitalismen. Obama tillhör inte det gamla etablissemanget som Clinton och McCain. Han har skapat en folklig rörelse för förändring som inte skådats på många år i USA. Och han är en tydligare motståndare till Irak-kriget än Clinton.

Därmed inte sagt att det saknas fel i Obamas program. Han vill t ex hellre att USA krigar i Aghanistan än i Irak. Hans syn på konflikten Israel-Palestina lämnar mycket i övrigt att önska. Samtidigt måste man förstå att valet i USA inte står mellan det onda och det goda. Snarare mellan det onda och det mindre onda. En seger för Obama i höstens presidentval kommer att förflytta det politiska landskapet i mer demokratisk riktning. En seger för Clinton eller McCain skulle leda till status quo.

Därför föredrar vi Obama.

-------

DN, DN, DN, SvD, RCP

-------

Läs också

"Barack Obama and the 2008 US Presidential Elections" av Mark Solomon, Committees of Correspondence for Democracy and Socialism, USA.

Svenska folket vill höja skatten

9 av 10 svenskar föredrar ökad kvalitet inom äldreomsorg, skola och sjukvård framför sänkt skatt. Och en stor majoritet kan tänka sig att betala högre skatt för att förbättra kvaliteten inom dessa områden. Det visar en undersökning gjord av Synovate på uppdrag av Sveriges kommuner och landsting.

Det visar att svenskarna i sakfrågor ligger till vänster om sina egna partisympatier. För om man jämför dessa siffror med svenskarnas partisympatier är det bara hälften (snällt räknat) som röstar på partier som driver denna politik.

Det betyder att svenskar i alla partier vill lösa frågor kring vård, skola, omsorg gemensamt. Hellre än att få pengarna i plånboken och lösa frågorna privat.

Svenskarna tycker alltså att det är mer rationellt att göra saker tillsammans än att göra dem var och en för sig. Tanken om att var och en ska vara "sin egen lyckas smed" har inget större stöd bland svenskarna.

Ändå återspeglas svenska folkets vilja varken i det politiska livet eller i den offentliga debatten. De knappt tio procenten svenskar som hellre vill ha skattesänkningar dominerar. Kan det månne bero på att denna lilla minoritet i kraft av pengar och ägande kan dominera över majoriteten? Det är ett intressant perspektiv på i vilken grad Sverige är demokratiskt.

Vad kan det då bero på att många svenskar väljer partier som motarbetar deras egen vilja? Det måste i så fall vara andra skäl än deras inställning till den samhällssektor som direkt styrs genom demokratiska val. Och vad kan detta vara? Det borde undersökas noggrant.

Samtidigt väljer den borgerliga regeringen att göra motsatsen till folkviljan. På så sätt kan den inte anklagas för opportunism. Troligen är det ideologiska motiv som styr. Viljan att privatisera den offentliga sektorn är stark eftersom den är en marknad som det går att tjäna pengar på. Möjligen hoppas regeringen att en försämring av den offentliga sektorn ska förändra opinionsläget, så att folk blir missnöjda och föredrar att lösa frågorna på egen hand. Därigenom kanske man tror att det går att tvinga folket till en annan uppfattning?

Men än så länge är vi långt ifrån detta läge. Mer än 90 procent av svenskarna tror tillräckligt mycket på den offentliga sektorn för att vilja satsa på gemensamma lösningar. Det är säkert en viktig förklaring till att det går lite knackigt för de borgerliga partierna i opinionen.

-------

Flamman

Ledaren

Svenska vägskyltar 1

En av våra medarbetare hittade skylten i Jakobsberg. Finns det fler offentliga skyltar med revolutionärer i Sverige? Maila så publicerar vi dem!
-------
Vi har tidigare publicerat italienska vägskyltar på samma tema:
1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10

Historien om första maj

Första majfirandet kommer från Chicago i USA

Det är inte så många som vet varför första maj firas av arbetarrörelsen världen över. Än mindre att den firas till minne av en strejk för åtta timmars arbetsdag i Chicago 1886. Faktum är att det på den tiden fanns en mer avancerad arbetarrörelse i USA än i Europa. För att inte tala om Sverige. Man kan jämföra årtalet med att socialdemokratiska partiet i Sverige bildades 1889 och LO först 1898.

Fana från Träarbetarfacket i USA på Chicagos historiska museum

Men i USA fanns redan före denna tid en snabbt växande fackföreningsrörelse. Detta berodde på två saker. Industrin växte kraftfullt. En vildvuxen rövarkapitalism frodades i dess spår. Här kunde varje äventyrare tjäna snabba pengar. Till följd av den växande industrin flyttade många människor från det fattiga Europa till USA. Och inte minst till Chicago, vars befolkning fördubblades vart tionde år. Bland de första invandrarna till Chicago fanns många svenskar.

Utsugningen av de nyanlända invandrarna ledde till hårda klassmotsättningar. Invandrarna hade kommit till USA för att bli fria. Inte för att bli hänsynslöst utsugna. Författaren Upton Sinclair skriver belysande om denna historia i boken Vildmarken från 1906. Bertolt Brecht skrev sin pjäs Heliga Johanna från slakthusen inspirerad av Sinclairs historia.

I boken Death in the Haymarket skriver skriver professor James Green från University of Massachusetts engagerat om den historia som ligger bakom första majfirandet. Det är en bok vi verkligen vill rekommendera. Och den borde absolut ges ut på svenska!

Arbetarrörelsen i Chicago och delstaten Illinois var så stark att den redan 1867 lyckades få den republikanske guvernören i Illinois, Richard J. Oglesby, att godkänna USA:s första lag om åtta timmars arbetsdag, vilken skulle träda i kraft på 1 maj samma år.

Problemet var bara att kapitalisterna också var starka och struntade blankt i att genomföra lagstiftningen. Detta ledde till en utdragen kamp som först 1938 kröntes med seger.

En avgörande händelse inträffade runt första maj 1886. På 1 maj tågade 80 000 Chicagobor i en demonstration längs Michigan Avenue. Strejker för åttatimmarsdagen lamslog hela Chicago. Himlen brukade vanligtvis förmörkas av utsläpp från fabrikernas skorsstenar. Men dessa dagar kunde man se himlen eftersom fabrikerna var stängda på grund av strejker. Det var en så massiv anslutning till kravet på åttatimmarsdagen att flera arbetsgivare började ge med sig.

Gravplats för de hängda anarkisterna, Forest Home-kyrkogården, Chicago

Den 4 maj kom så en vändpunkt. Vid ett polisöverfall mot en fredlig demonstration vid Haymarket kastade någon en bomb mot polismännen. Polisen började skjuta vilt. Sju polismän och fyra arbetare dödades. Flera av polismännen dog av kulor från de egna.

Denna händelse togs till intäkt för att brutalt undertrycka arbetarrörelsen i Chicago och USA. Hela arbetarrörelsen framställdes i den borgerliga propagandan som bombkastande anarkister.

Flera anarkister ställdes inför rätta. Fem av dem dömdes till döden. Fyra av dem hängdes (August Spies, Albert Parsons, Adolph Fischer och George Engel). Den femte dödsdömde, Louis Lingg, tog sitt liv i cellen.

Lyssna till professor James Green när han berättar om sin bok, Death in the Haymarket.

Amerikanska kommunister och anarkister ligger begravda bakom Haymarket-monumentet på Forest Home-kyrkogården i Chicago. Till höger på bilden ovan syns Emma Goldmans grav. De mindre gravstenarna till vänster tillhör ledande företrädare för det amerikanska kommunistpartiet.

William Z. Foster var en av det amerikanska kommunistpartiets mest kända ledare. Vid hand sida ligger andra kända amerikanska kommunister som Henry Winston och Elisabeth Gurley Flynn (som Joe Hill skrev sin sång Rebellflickan till).

Vid Haymarket i Chicago restes 2004 ett monument över händelsen 1886. Det är Chicagokonstnären Mary Brogger som skapat ett monument i brons. En av tillskyndarna till detta monument var Chicagoförfattaren Studs Terkel.

På Chicagos historiska museum finns en särskild avdelning som handlar om Haymarkethändelserna 1886.
-------
Tidigare artiklar om Haymarket:
Snart är det första maj
Första maj från Chicago

Felaktig historieskrivning

I debatten om den borgerliga regeringens statliga kampanj mot kommunismen framförs emellanåt att vänstern på något sätt gillade Forum för levande historia när myndigheten riktade sig mot nazismens brott. Men att den nu reagerar för att det handlar om kommunismen. Det är fel.

Utbildningsminister Jan Björklund påstår att "ingen har protesterat så länge det handlat om nazismen". Detta är ren och skär lögn.

Ett par exempel från riksdagen vederlägger myten. I motioner skrivna före den nuvarande regeringens beslut 2006 om en kampanj mot kommunismen påpekar vänsterpartiet att staten inte ska ägna sig åt opinionsbildning.

I en motion från oktober 2001 skriver vänsterpartiet i samband med Forum för levande historia:

"Staten skall dock inte vara direkt opinionsbildande i åsiktsfrågor. Denna uppgift – att med argument, energi och engagemang driva opinion mot rasism, främlingsfientlighet och homofobi – bör staten istället ge partier, frivilligorganisationer och enskilda förutsättningar att sköta."

I en riksdagsmotion från september 2003 - även denna skriven före regeringens beslut 2006 om en kampanj mot kommunismen föreslås en nedläggning av Forum för levande historia:

"Vänsterpartiets uppfattning är därför att det är av principiellt stor betydelse att staten inte ägnar sig åt officiell historieskrivning, utan att detta görs av forskarsamhället som har tillräckliga medel till sitt förfogande för att självständigt formulera och genomlysa problemställningar och analysera den tid som varit. Den ideologiska och politiska striden om hur historiska skeenden bör beskrivas står mellan partier, organisationer, folkrörelser och debattörer från olika riktningar och med olika intressen, och staten bör avstå från att ge sig in på den arenan. Staten skall inte vara vare sig historieskrivare eller opinionsbildande när det gäller historieskrivning som står under debatt."

Så sprack den myten!

Däremot är det inte en myt att de borgerliga partierna kritiserade "opinionsbildande myndigheter" före valet, men beslutade om opinionsbildande direktiv till myndigheter efter valet.

För en del borgerliga regeringsmedlemmar skedde denna omsvängning så fort att de inte hängde med. Kommun- och finansmarknadsminister Mats Odell (kd) kritiserade t ex förekomsten av opinionsbildande myndigheter samma dag som regeringens beslut om en kampanj mot kommunismen.
-------
Historieuppropet (nu 354 undertecknare)
DN Debatt
P J Anders Linder sprider myten
Liksom Smålandsposten
Tranås-Folket vederlägger däremot myten.

Forskare angriper regeringens kampanj mot kommunismen

På dagens DN Debatt angriper 298 forskare regeringens kampanj mot kommunismen:

"Som professionella forskare med historien som arbetsfält känner vi en växande oro över att historieämnet görs till slagfält för ideologiska regeringskampanjer och att den öppenhet, kritiska hållning och tolerans som Forum för levande historia var avsett att stimulera hotas."

Vi har tidigare berört detta ämne. De borgerliga partierna angrep före valet det man kallade för "opinionsbildande myndigheter". De hann knappt komma till makten innan de gav den statliga myndigheten "Forum för levande historia" i uppdrag att starta en kampanj mot kommunismen.

Vi vet redan att borgare inte gillar kommunism. Men att använda skattebetalarnas pengar till att pådyvla folket sin uppfattning anstår inte en demokrati.

I en lärarhandledning till kampanjen skrivs att "i en diktatur står alltid historieskrivningen i statens tjänst". Med anledning av detta faktum ställer forskarna den berättigade frågan: "Vilken slutsats riskerar gymnasieelever att dra av det när det gäller den nu påbörjade kampanjen?"