Ljus över landet

Bloggen Stormklockan har länkat till Röda raketer. Och vi till den. Namnet Stormklockan förpliktigar. Det har stolta traditioner.

Stormklockan var det socialdemokratiska ungdomsförbundets tidning och startade 1908. I samband med att socialdemokratiska ungdomsförbundet bytte namn till Sveriges kommunistiska ungdomsförbund blev den under många år en kommunistisk ungdomstidning. Under en tid var den till och med Sveriges kommunistiska partis tidning.

Vi firar med en låt med nya favoriten Banda Bassotti.

När Sveriges konung stödde Hitler

På dagens DN Debatt skriver historieprofessorn Gunnar Richardson om den svenske kungen Gustav V:s förhållande till Hitler. Och hur han uttryckte sina sympatier för Hitlers strävanden.

I ett personligt brev till Hitler skrev kung Gustav V att han ville tacka Hitler för att han beslutat slå ned "den bolsjevikiska pesthärden" och gratulera honom till "den redan uppnådda framgången" på östfronten.

Statsministern Per Albin Hansson försökte stoppa det hela. Kungen menade att han bara uttryckte "personliga känslor". På detta svarade statsministern: "Ers majestät är icke någon enskild, utan Sveriges konung."

Trots detta kallade kung Gustav V till sig den tyske ministern i Stockholm "och bad honom telegrafera innehållet i det stoppade brevet till den tyske utrikesministern för vidare befordran till Hitler. Bakom ryggen på statsministern och i strid mot hans deklarerade vilja förmedlades sålunda det personliga budskapet. Resultatet av denna tysta diplomati kan vi se i det långa tackbrev som Hitler skickade några veckor senare. Han tackade för kungens 'ytterst välvilliga personliga hållning'." Det finns en hel del att gräva i då det gäller Sveriges förflutna - och i samtiden.
-------
Vi har tidigare skrivit om den dolda historien.

På bilden längst till vänster prins Gustaf Adolf (nuvarande kungens pappa). därefter Hermann Göring och sist men icke minst Sveriges konung Gustav V.
-------
På dagens DN Debatt finns ett nytt inlägg av professor Gunnar Åselius.

Zimmerwald

I september 1915, mitt under brinnande krig, träffades representanter från krigförande och neutrala länder i Europa till en konferens mot kriget. Konferensen ägde rum på ett hotell i den lilla schweiziska alpbyn Zimmerwald, strax utanför Bern.

Detta var något oerhört. Fram till dess hade de flesta socialdemokratiska och socialistiska partier i Europa stött sina egna regeringars krigsansträngningar. Så stödde till exempel socialdemokraterna i Tyskland sitt lands krig mot Frankrike. Medan de franska socialisterna stödde sitt lands krig mot Tyskland. Försvaret av den egna nationen gjordes till högsta princip. Klasskampen lades på hyllan medan krig pågick.

Glömda var de högtidliga ord som beslutats vid den socialistiska internationalens kongresser i Stuttgart, Köpenhamn och Basel. Där hade det sagts att om ett krig hotade att bryta ut var det en plikt för arbetarklassen i alla inblandade länder att vidta alla tänkbara åtgärder för att förhindra ett krigsutbrott. Om ett krig ändå utbröt, var det en plikt att ingripa för att snabbt avbryta det. Och med all kraft utnyttja den ekonomiska och politiska kris som skapats av kriget för att mobilisera folket och därmed påskynda det kapitalistiska styrets fall.

När nu socialisterna i olika länder krigade mot varandra innebar det att den socialistiska internationalen brutit samman. Endast några få partier gick emot kriget, de ryska, serbiska och bulgariska partierna. Men även i de andra partierna fanns det en vänsteropposition. I Tyskland samlades den kring Karl Liebknecht, som var socialdemokratisk riksdagsman. Liebknecht bröt mot partidisciplinen och röstade som enda ledamot av tyska riksdagen mot krigsanslagen. Den internationelle socialisten, sa Liebknecht, kämpar mot den internationella kapitalismen ”varest han kan finna honom och verksamt träffa honom. Det är: i det egna landet.”

Lenin framförde samma tankegång i en skrift han författat tillsammans med Zinovjev, Socialismen och kriget: ”I ett reaktionärt krig kan den revolutionära klassen inte annat än önska nederlag för sin regering.”

”Konferensen ägde rum i den av härligt uppstigande bergshöjder omgivna, med gröna mattor beklädda, idylliskt belägna lilla byn Zimmerwald, ungefär två timmars promenad från Bern”, skriver Robert Grimm som organiserat denna konferens som samlade 38 delegater från 11 länder, däribland Zäta Höglund och Ture Nerman från Sverige (Ture Nerman representerade även Norge).

Flertalet av deltagarna var inte lika radikala i sitt krigsmotstånd som Lenin, som också deltog på konferensen. Men man lyckades efter långa debatter ena sig om ett gemensamt manifest. I Zimmerwaldmanifestet riktas kritik mot de socialistiska partier som efter krigets utbrott inte följt förpliktelserna från kongresserna i Stuttgart, Köpenhamn och Basel. Och man riktar en maning till Europas proletärer:

”Sedan krigets utbrott ha ni ställt er handlingskraft, ert mod, er uthållighet i de härskande klassernas tjänst. Nu gäller det att träda fram för den egna saken, för socialismens heliga mål, för de undertryckta folkens såväl som för de förslavade klassernas befrielse genom den oförsonliga, proletäriska klasskampen.”

Detta manifest blev en vändpunkt som gav genklang i hela Europa. Efter Zimmerwald samlade sig vänsterkrafterna till ett mer organiserat samarbete mot kriget. De som i likhet med Lenin ville utnyttja krisen för att också störta kapitalismen samlades i den så kallade Zimmerwald-vänstern. Det var denna vänster som utgjorde kärnan i bildandet av den tredje kommunistiska internationalen 1919.

Läs Robert Grimms skrift Zimmerwald och Kiental (i den finns också manifesten)
Marxists.org har en sida med dokument från Zimmerwaldkonferensen.

När tyskarna besegrade de röda i Finland

Det finns de som tror att de röda i Finland besegrades av de vita i Finlands inbördeskrig 1918. Sanningen är att de röda besegrades med hjälp av tyska trupper och att Tyskland därefter installerade den vita regeringen med Mannerheim i spetsen.

Tyskland ordnade det till och med så att Finland fick en tysk kung: Fredrik Karl av Hessen. Men då Tyskland förlorade första världskriget abdikerade den tyske kungen och Finland blev, liksom Tyskland, republik.

Den särskilda vänskapen mellan Tyskland och Finland kom dock att bestå fram till dess att Finland, som tysk allierad, förlorade andra världskriget.

I Flamman har Rolf Karlman skrivit en spännande text om ett författaröde som förlorades i revolutionsstormen.

En bild på Hitler, Mannerheim och Ryti.
-------
Vi har tidigare skrivit om Finlands historia:
Finland och nazismen
Återigen om Finland och nazismen
Fascismens estetik i Stockholm
-------
Wikipedia om finska inbördeskriget 1918

Banda Bassotti

Via Ekim fick vi tips om den italienska gruppen Banda Bassotti. Det svänger.

Banda Bassotti är ett italienskt ska-punk band. Deras sånger är oftast politiska, med kommunistisk och antifascistisk tendens. Många låtar handlar om Latinamerika.

Banda Bassotti är det italienska namnet på Björnligan i Kalle Anka.
-------
Banda Bassottis hemsida
MySpace
-------
Tack vare Johan Persson fick vi med en ännu bättre samling med Banda Bassotti-låtar.

Nya länkar

Bloggarna Den onödiga samtiden och Stefan Lindborg - Gräv där du står har länkat till Röda raketer. Och vi länkar naturligtvis tillbaka och firar med en sång!

Lars Forsell

Det är tråkigt när folk dör. I synnerhet sådana människor som försökt göra världen lite bättre. Till dem hörde Lars Forsell.

Läs Poomas text. Den är utmärkt. Men vi förstår inte Mattias rädsla för Lars Forsells "vurm för Lenin". Lenin var också en som försökte göra världen lite bättre.

För den som undrar vad detta handlar om rekommenderar vi Lars Forsells "Oktoberdikter".

Tack för den sublinimala propagandan

Vi blev så inspirerade av Mat och politik som redan varit ute i svampskogen och hittat kantareller. Vi var lite skeptiska, men valde att lita på kamraten.

Det gjorde vi rätt i. Efter en liten räd i närmaste skog på eftermiddagen hittade vi lagom mängd (se bilden ovan) som vi ska smörsteka inom det snaraste.

Här har vi resultatet! Tack för den socialistiska allemansrätten!

Mer Marx

Staden Chemnitz i Tyskland vill ha monopol på Marx. Stadens centrum härbärgerar sedan 1971 världens största bystskulptur. Den föreställer Karl Marx och är (inklusive sockel) 11 meter hög. Den skapades av den ukrainske konstnären Lev Kerbel. På en platta i bakgrunden som fyller väggen på ett helt hus står devisen "Proletärer i alla länder - förena er!" på tyska, engelska, ryska och franska.

För en tid sedan ville staden Münster skapa en kopia av skulpturen till en utställning. Men det vägrade Chemnitz. I ett uttalande säger överborgästaren Barbara Ludwig (SPD) att «Bysten är ett unikum och skall så förbli. Den som har ett intresse för monumentalskulpturer måste åka till Chemnitz.»

Stadens medborgare kallar statyn för "den Nischel", vilket är ett östmedeltyskt dialektalt namn för huvud. Chemnitz hette tidigare Karl Marx-Stadt.

Med inspiration från Marx

Det är många som inspirerats av Karl Marx tänkande. Forskare, politiker, filosofer, kulturarbetare. För att inte tala om miljontals vanliga dödliga människor världen över.

Marx sätt att analysera världen är användbart för att förstå samtiden. Klicka på bilden för att läsa namnen på några kända personer som låtit sig inspireras.

Hoppsan, en ny räkning från Reinfeldt!

Vi hade knappt snubblat innanför dörren från en semesterresa när vi hittade ett brev från vårt försäkringsbolag:

"Hej!
Höjd premie till följd av ny lag om skatt på trafikförsäkring.
Som du kanske vet har riksdagen beslutat införa en premieskatt på 32% på trafikförsäkringen."

"Eftersom du redan betalat din försäkring innan skatten infördes bifogar vi en extra faktura."

Beslutet fattades den 7 juni i år och gäller från den 1 juli.

Där rök drygt 900 kronor!

Om Reinfeldt och Borg varit lika glasklara före valet som vårt försäkringsbolag är nu hade de förmodligen inte haft makten att sno oss på drygt 900 spänn efter att vi betalat räkningen!
-------
Läs mer om ärendets beredning och vilka partier som var för eller emot.

Om statligt och privat ägande

Vi lyssnade till utförsäljningsminister Mats Odell i Ekots lördagsintervju i juni. Just nu arbetar han för högtryck med att sälja ut statliga företag. Motivet sägs vara att staten inte är särskilt lämplig som ägare till företag. Företag sägs skötas bättre då de befinner sig i privat ägo.

Är detta med sanningen överensstämmande? Första halvåret 2007 gick 2539 företag i konkurs, enligt kreditupplysningsföretaget UC. Dessa företag gick uppenbarligen inte så bra trots att de var privatägda. Ändå innebär denna siffra en minskning med 144 st, eller 5 %, jämfört med 2006.

Går det då så dåligt för statliga företag? Enligt en artikel på DN Ekonomi gjorde de statliga bolagen ett rekordresultat i fjol och ska sammantaget dela ut över 36 miljarder kronor till staten.

– Detta vittnar om att företagen är välskötta och att staten som ägare har blivit mer professionell. Det är ordning och reda i bolagen, säger näringsminister Maud Olofsson.

Vin&Sprit är förmodligen en av världens mest framgångsrika sprittillverkare, med Absolut Vodka som kronjuvelen. De flesta av världens sprittillverkare går sämre – även om de är privatägda.

Regeringen ska sälja ut statens innehav i sex bolag: OMX, Nordea, SBAB, Telia Sonera, Vasakronan samt Vin &  Sprit. Är det något av dessa bolag som går dåligt för att de är statliga? Nej, så är inte fallet. De går bra, de är välskötta och levererar varje år intäkter till statskassan. Ändå vill den borgerliga regeringen sälja dem. Staten kan därmed få en engångsintäkt, men förlorar i stället den årliga utdelningen.

Vem kan vara så dum att man gör sig av med stabila intäkter? Det kan inte vara för den svenska statens fromma. Staten kommer genom denna försäljning att lämna bort den årliga utdelningen till privata intressen. Staten förlorar. För regeringen handlar det enbart om ideologi och att gynna kapitalismen.

Vi tror inte att statligt företagande automatiskt fungerar bättre än privat. Hur ett företag fungerar har väldigt lite med ägandeformen att göra. Det handlar i stället om hur väl företagsledning och anställda arbetar. Arbetar de bra i ett statligt företag går det bra. Arbetar de dåligt i ett privat företag går det i konkurs.

Den intressanta frågan är i vems intresse företagandet sker. När företag är statliga ger de utdelning till staten, dvs till medborgarna. När de är privata ger de utdelning till aktieägarna.

Regeringen är ideologiskt förblindad.

-------

I januari förra året beskrev vi hur Maud Olofsson virrade till det då det gäller ekonomisk teori. Denna förvirring är nu svenska regeringens politik.

-------

Läs också dagens ledare i Aftonbladet! "Klåfingrig Odell hotar vinsterna" (Den verkar tyvärr inte finnas på nätet än.)

Lenin och dialektiken

Så här på sommaren finns det tid att ägna sig åt filosofiska funderingar. Följande text är hämtad ur Lenins filosofiska anteckningsböcker. Det är anteckningar gjorda då han läste Hegels Logikens vetenskap [1]

"1) Bestämningen av själva begreppet ur sig självt [tinget självt måste betraktas i sina relationer[2] och i sin utveckling];
X
2) det motsägelsefulla hos tinget självt (das Andere seiner[3]), de motsägelsefulla krafterna och tendenserna hos varje fenomen[4];
3) föreningen av analys och syntes.

Sådana är uppenbarligen dialektikens beståndsdelar.

Man kunde kanske framställa dessa beståndsdelar mer detaljerat på följande sätt:
1) betraktandets objektivitet (inte exempel, inte avvikelser, utan tinget-i-sig).
2) hela totaliteten av detta tings mångsidiga förhållanden till andra.
3) utvecklingen hos detta ting (respektive fenomen), i dess egen rörelse, dess eget liv.
4) de inre motsägelsefulla tendenserna (och # sidorna) i detta ting.
5) tinget (fenomenet, o.s.v.) som
#
summan och enheten av motsatser.
6) kampen, respektive utvecklandet, av dessa motsatser, motsägelsefulla strävanden o.s.v.
7) föreningen av analys och syntes - nedbrytandet av de olika delarna och helheten, summeringen av dessa delar.
8) relationerna hos varje ting (fenomen, o.s.v.) är inte bara mångfaldiga, utan allmänna, universella. Varje ting (fenomen, process, o.s.v.) är kopplat till varje annat.
9) inte bara enheten av motsatser, utan övergången hos varje bestämning, kvalitet, uttryck, sida, egenskap till varje annan [till sin motsats?].
10) den ändlösa processen av upptäckande av nya sidor, relationer, o.s.v.
11) den ändlösa processen av fördjupning av människans kunskap om tinget, av fenomenet, processer, o.s.v., från företeelse till väsen och från ytligare väsen till mer djupliggande väsen.
12) från samexistens till kausalitet och från en typ av förbindelse och ömsesidigt beroende till en annan, djupare, mer allmän form.
13) upprepningen på ett högre stadium av vissa uttryck, egenskaper, o.s.v. från det lägre och
14) det skenbara återvändandet till det gamla (negationens negation).
15) kampen mellan innehåll och form och omvänt. Avkastandet av formen, innehållets förändring.
16) kvantitetens övergång i kvalitet och vice versa. ((15 och 16 är exempel på 9))

I korthet kan dialektiken definieras som läran om motsatsernas enhet. Detta förkroppsligar dialektikens väsen, men det förutsätter förklaringar och utveckling."

(Översättning: Röda raketer)

[1] V. I. Lenin, Collected works, vol. 38, Moskva 1981, s. 220-222 och V. I. Lenin, Om Hegel, Oslo 1973, s. 170-172.
[2] förhållanden
[3] dess andra/det andra hos varat (eller självet)/the other of itself
[4] kan också översättas med ‘företeelse’.