Systemskifte mot folkets vilja

"Ingen regering har någonsin tidigare förlorat så mycket stöd under de 100 första dagarna efter ett val som regeringen Reinfeldt. Gapet mellan blocken är nu drygt 11 procent till oppositionens fördel", skriver Svenska Dagbladet under rubriken "Bottenrekord för regeringen". Detta enligt SvD/Sifos januarimätning.

Enligt DN/Synovate Temos januarimätning är läget för regeringen Reinfeldt lika illa.

Det visar att svenska folket inte vill ha det systemskifte som borgarna har lurat på oss.

Före valet förnekade Reinfeldt och de andra partiledarna i alliansen att de skulle genomföra ett systemskifte om de kom till makten. Omedelbart efter valet påbörjades utförsäljningen av våra gemensamma egendomar. Statliga företag och bostäder slumpas ut på marknaden på ett sätt som aldrig tidigare skådats i Sverige. Och nu när folk fått sin första nya räkning från fack och A-kassa blir maktskiftet ytterst konkret.

Svenska folket gillar uppenbarligen inte det de ser. Hälften av oppositionens uppgång kommer från de borgerliga partierna. Det är de väljare som lät sig luras av alliansens propaganda före valet. De är besvikna.

Den andra hälften kommer från dem som inte röstade i valet. Uppenbarligen trodde denna grupp inte att ett maktskifte spelade någon större roll. De har nu insett att det gör det.

Om borgarna får fortsätta på detta sätt i fyra år till kommer det att bli mycket svårt att återställa den svenska modell för samhällsbygge som under decennier tjänat Sverige väl.

Fullständiga texter

Det är intressant att flera av de mest kända patriotiska sångerna i USA skrevs av kommunister. Det gäller till exempel This land is your land av Woody Guthrie och The House I Live In av Abel Meeropol (Lewis Allen).

Lika intressant är det att notera att de regelmässigt censureras så att endast delar av texterna finns med. Vi har tidigare skrivit om detta då det gäller Woody Guthries sång. Där är det Guthries kritik av privategendomen som inte anses lämplig.

När det gäller Meeropols låt är det följande textrader som utesluts:

"The house I live in,
My neighbors white and black,
The people who just came here,
Or from generations back;
The town hall and the soapbox,
The torch of liberty,
A home for all God's children;
That's America to me.

The words of old Abe Lincoln,
Of Jefferson and Paine,
Of Washington and Jackson,
And the tasks that still remain;
The little bridge at Concord,
Where Freedom's fight began,
Our Gettysburg and Midway,
And the story of Bataan.

The house I live in,
The goodness everywhere,
A land of wealth and beauty,
With enough for all to share;
A house that we call Freedom,
A home of Liberty,
And it belongs to fighting people,
That's America to me!"

Sången har spelats in av bland annat Frank Sinatra, Mahalia Jackson, Paul Robeson, Sonny Rollins och Josh White. Sinatras version är den mest berömda, då den användes i en kortfilm med samma namn som han spelade in 1945. Filmen vann också en Oscar 1945.

När Meeropol såg filmen blev han upprörd över att sångens andra del hade tagits bort, eftersom den var avgörande för sångens mening. Undrar just varför dessa textrader är så kontroversiella?

The House I Live In kan avlyssnas i avkortad version på en hemsida från US Air Force Band of Liberty. Eller ett smakprov med Frank Sinatra.

Men också i en en mer fullständig version med Paul Robeson.
-------
Tack till bloggen Democracy Broadcasting för den fullständiga texten.

Strange fruit

Bild från en lynchning av Thomas Shipp och Abram Smith den 7 augusti 1930.

Bild från lynchning av Rubin Stacy i Fort Lauderdale den 19 juli 1935.

Den övre bilden fick den judiske författaren och kommunisten Abel Meeropol (eller Lewis Allen som han ofta kallade sig) att skriva sången Strange fruit:

Southern trees bear strange fruit,
Blood on the leaves and blood at the root,
Black bodies swinging in the southern breeze,
Strange fruit hanging from the poplar trees.

Billie Holiday sjöng sången, men hennes skivbolag Columbia vägrade att spela in den. Det blev i stället det alternativa skivbolaget Commodore som gav ut den på skiva 1939. Med tiden blev det Billie Holidays mest sålda skiva.

Abel Meeropol skrev också den patriotiska sången The House I Live In som bland annat spelats in av Frank Sinatra. Här i en inspelning med Paul Robeson och fullständig text.

Meeropol blev senare bekant för att han adopterade makarna Rosenbergs barn. Makarna Rosenberg hängdes inte i ett träd, men avrättades likväl i elektriska stolen.
-------
Tidigare artiklar om amerikanska musiker och kommunister:
Amerikanska kommunister
Jazzmusiker stöder vänstern
Woody Guthrie och privategendomen
Paul Robeson - sångare, skådespelare, aktivist

Uppdatering: Esbati kommenterar.

Artikel New York Teachers hemsida.

Köp en samlings-CD med låtar av Abel Meeropol.

Lenin (Requiem)

Lenin (Requiem) skrevs av Hanns Eisler(1898-1962) till tioårsdagen av Lenins död med text av Bertolt Brecht. Stycket inleds med att en soldat ur dödsvakten vägrar tro att Lenin verkligen är död.

När Lenin dog
(så som det berättas)
sa en soldat vid dödsvakten
till sina kamrater:

Jag ville inte tro det!
Jag ville inte tro det!

Jag gick in dit
där han låg
och sa till honom:

"Iljitj! Iljitj!*
Utsugarna kommer!"

Han rörde sig inte.

Nu vet jag att han är död.

Stycket är ett exempel på atonal musik som Hanns Eisler ofta experimenterade med. Annars är han mest känd för en bredare publik för sina agitatoriska sånger som Enhetsfrontssång och Soldaritetssång. Eisler var en skolad tonsättare som studerat för Arnold Schoenberg som grundade den så kallade tolvtonsmusiken.

En andra del av Lenin (Requiem) är hämtad från Brechts pjäs Modern som bygger på Maxim Gorkijs bok En mor: Revolutionärens lov.

Hela texten till Lenin (Requiem) av Bertolt Brecht på engelska.
Die Hochschule für Musik "Hanns Eisler"

*Iljitj var Lenins mellannamn. Han hette egentligen Vladimir Iljitj Uljanov. På söndag är det årsdagen av hans död.

Lyssna också på Arnold Schoenberg!

Halva USA är "tokvänster"

Vi lyssnade i dag på det intressanta radioprogrammet Konflikt i P1. Dagens program hade rubriken Medier i krig.

I programmet framgick bland annat att halva USA:s befolkning vill ställa president Bush inför krigsrätt för att ha ljugit om motiven för Irak-kriget. Men medierna tystar ner detta. Endast en ledarartikel i konservativa Wall Street Journal skriver om saken. Och då med kommentaren att det endast är "tokvänstern" som driver frågan.

Halva USA:s befolkning tillhör alltså "tokvänstern" (the loony left).

Programmet hade flera intressanta inslag. Till exempel intervjuer med den amerikanske journalisten Dahr Jamail och den före detta UD-tjänstemannen Daniel Ellsberg. Lyssna på programmet.
-------
Länkar till Project Censored
Dahr Jamail
AfterDowningStreet
Wall Street Journal
-------
Röda raketer har tidigare skrivit om kampanjen Impeach George W Bush!

Livets okränkbarhet

Hur kan man tala om "livets okränkbarhet" när man från höga höjder kan fälla bomber över sin egen avkomma?

Det var en fråga som Carin Berg ofta ställde.

Carin har nu avlidit, 94 år gammal, efter ett livslångt engagemang i fredsrörelsen. I IKFF, Internationella Kvinnorförbundet för Fred och Frihet, och Kvinnor för Fred.

Från Sverige till Chicago till Moskva

Det här är Carl Fingal från Sverige. Han emigrerade till USA och blev polis i Chicago på 1920-talet. På Al Capones tid.

En dag kom han hem för tidigt från sitt arbetspass och fann sin fru i sängen med en kollega. Han lämnade hemmet och gick ut på luffen. Under denna tid träffade han en svensk kvinna som var kommunist. Han övertygades om kommunismens möjligheter och bestämde sig tillsammans med henne för att att resa till socialismens stora land och delta i uppbygget av en ny värld.

Carl Fingal levde återstoden av sitt liv i Sovjet. Han dog i Moskva 1952. En naturlig död.

Det har på senare tid skrivits en del om svenskar som reste till Sovjet. Det mesta verkar har varit avsett för nutida bruk - som en del av kampanjerna mot vänstern. Dessa så kallade historiker och journalister har försökt få det till att det var kommunisterna i Sverige som uppmuntrade folk att flytta till Sovjet.

Men det finns ett undantag. Han heter Anders Gustafson och är fil mag i historia. Han verkar ha ett intresse av historia i stället för kampanjer. Och han har skrivit en bok som visar att allt inte var så enkelt och entydigt förr i tiden. Historien passar liksom inte in i dagens försök att driva kampanjer.

Gustafson har visat att det var socialdemokrater och borgare som i kommuner runt om i Sverige motionerade om att man skulle hjälpa arbetslösa att resa till Sovjet för att få arbete. Till landet som hade avskaffat arbetslösheten. För dem var det uppenbarligen ett sätt att minska arbetslösheten i Sverige.

Anders Gustafson har skrivit boken Svenska sovjetemigranter (Nixons förlag) och en belysande artikel i Flamman.

Revolt mot köksslaveriet

8 mars - Arbetarkvinnornas revolt mot köksslaveriet! I Sovjetunionen propagerades det för ett nytt sätt att leva - för kvinnans frigörelse, för moderniteten.

Ali Esbati skrev år 2000 en tänkvärd artikel om bilden i den förra bloggningen:

"Jag har funderat en hel del på affischen. Att tillvaron för den sovjetiska kvinnan aldrig blev någon solskenshistoria är givet. Mindre högt talas de om de umbäranden som ryska kvinnor drabbas av idag. Att FN-organ satt siffror på förlorade kvinnojobb, ökad misshandel i hemmet och exploderande sexhandel blev aldrig någon långkörare i svensk media. Ställda inför fakta blundar liberalerna. Eller börjar prata strunt. Ännu mindre kan de förstå historien; dess komplexitet, de inneboende motsättningarna. Var placerar Lars Leijonborg sin agitation mot köksslaveriet i sin historieskrivning? Vad tror han att det var för rörelse som bar upp den framtidsbild som skymtar fram i affischen?"

Vi lär väl få en analys från Myndigheten för statlig historieskrivning som fått regeringens uppdrag att "belysa och informera - inte minst den uppväxande generationen - om kommunismens svarta historia", som propagandaminister Lena Adelsohn Liljeroth uttryckte det.

Affischerna beskriver antagligen hur kommunisterna tvingade bort kvinnorna från hemmet och familjen. Den plats som naturligen är vigd för kvinnorna. Därmed stred kommunismen mot naturen.

Gör slut på köksslaveriet!

Sovjetisk affisch från 1931.

Ernst Busch-kavalkad

Vi har emellanåt publicerat musik sjungen av Ernst Busch och fått glada tillrop. Därför gör vi nu en kavalkad med flera av hans mest kända låtar.

För den oinvigde kan vi berätta att Ernst Busch (1900-1980) var en tysk skådespelare och sångare som gjorde sig känd på den berlinska kabaretscenen på 1920-talet. Redan 1919 blev han medlem i tyska kommunistpartiet, KPD. Han spelade på Volksbühne, Theater der Arbeiter och på Piscator-scenen i stycken av Friedrich Wolf, Bertolt Brecht och Ernst Toller.

Efter nazisternas maktövertagande följde flykt och exil i Holland, Belgien, Zürich, Paris, Wien och slutligen i Sovjetunionen. Han deltog i spanska inbördeskriget och arbetade för Radio Madrid.

1940 greps han i Antwerpen och deporterades till Frankrike. 1943 flydde han till Schweiz. Där greps han på nytt och utlämnades till Gestapo. Vid slutet av andra världskriget befriades han av Röda armén från tukthuset i Brandenburg.

Efter kriget var han en känd kulturpersonlighet i DDR och spelade framförallt på Berliner Ensemble, Deutschen Theater och Volksbühne.

Så till några av låtarna:

Der Rote Wedding
Der heimlische Aufmarsch
Dank Euch Ihr Sowjetsoldaten
Einheitsfrontlied
Kämpfen wie Lenin
Solidaritätslied
Lenin
Lied des Werktatigen
Lied vom Vaterland
Vorwärts Bolschewik
Die Thälmannkolonne
Lied Der Interbrigaden
Hans Beimler
Lob eines Revolutionärs
Bandiera rossa
Lob des Kommunismus
Linker Marsch
-------
För mer information:
Ernst Busch hemsida
Die Hochschule für Schauspielkunst "Ernst Busch" Berlin

Barbarossa Musik