14 januari 2007

Lenin (Requiem)

Lenin (Requiem) skrevs av Hanns Eisler(1898-1962) till tioårsdagen av Lenins död med text av Bertolt Brecht. Stycket inleds med att en soldat ur dödsvakten vägrar tro att Lenin verkligen är död.

När Lenin dog
(så som det berättas)
sa en soldat vid dödsvakten
till sina kamrater:

Jag ville inte tro det!
Jag ville inte tro det!

Jag gick in dit
där han låg
och sa till honom:

"Iljitj! Iljitj!*
Utsugarna kommer!"

Han rörde sig inte.

Nu vet jag att han är död.

Stycket är ett exempel på atonal musik som Hanns Eisler ofta experimenterade med. Annars är han mest känd för en bredare publik för sina agitatoriska sånger som Enhetsfrontssång och Soldaritetssång. Eisler var en skolad tonsättare som studerat för Arnold Schoenberg som grundade den så kallade tolvtonsmusiken.

En andra del av Lenin (Requiem) är hämtad från Brechts pjäs Modern som bygger på Maxim Gorkijs bok En mor: Revolutionärens lov.

Hela texten till Lenin (Requiem) av Bertolt Brecht på engelska.
Die Hochschule für Musik "Hanns Eisler"

*Iljitj var Lenins mellannamn. Han hette egentligen Vladimir Iljitj Uljanov. På söndag är det årsdagen av hans död.

Lyssna också på Arnold Schoenberg!

2 kommentarer:

kaosfamiljen sa...

Fina ord var det :)
Röd front!

Janne B sa...

Kul att ni uppmärksammar den fantastiske tyske kompositören Hanns Eisler men ändå, känns det som, en paradox eftersom ju Röda Raketer är en sida knuten (om än löst) till vänsterpartiet.
När jag i början av 70-talet var med i KU:s sånggrupp Röda Röster brukade vi framföra sånger av Eisler, och texterna i dem fick ledningen i både dåvarande Vpk och KU att börja diskutera uteslutning. Jag minns ännu hur hätska vissa ledande medlemmar i parti och ungdomsförbund var mot dem som vågade ta orden ”Sovjetunionen” eller ”Lenin” i sin mun. Och det här var ändå på den tid då Vpk ännu inte förvandlats till den liberala pytt-i-panna som är nuvarande v.
Det här, till exempel, ansågs inte gångbart:
”Röda Röster ger tystnaden liv
Röda kamrater, vi rustar till strid
Arbetare, till kampen går vi,
Framåt, följ Lenins parti”.
Ännu mer paradoxal är hyllningen till Hanns Eisler eftersom ovanstående är en direktöversättning av Agit-Propgruppen Rote Raketens entrésång, bortsett från att ”Raketer” är utbytt mot ”Röster”. Er utmärkta sida Röda Raketer alluderar ju till Rote Raketen, som var en av de tyska så kallade Agit-Propgrupper (Agitation-Propaganda) som framförde texter av bland andra Hanns Eisler.
Agit-Propgrupperna byggde vidare på den teaterpolitiska linje som den berömde Erwin Piscator stod för, åtminstone till en början: att teatern skulle användas i arbetarklassens intresse. Agit-Proprörelsen tog dock teatern ett steg längre: de propagerade för kommunistpartiet, och arbetade med en kollektiv utveckling av sina sånger, sketcher och framföranden – ja, medlemmarna i Agit-Proptrupperna byggde till och med sina scener och kulisser själva.
Det fanns gott om Agit-Propgrupper i Tyskland i slutet av 20-talet: Das Rote Sprachrohr från Berlin (som inte har något att göra med miljöpartiets förvirrade taltrattar), Rote Agitatoren från Halle, Rote Reporter från Bremen samt Der Rote Wedding, den berömda gruppen från Berlins arbetarstadsdel Wedding som i sina led hade just Hanns Eisler.
Rote Raketen kom också från Berlin. Gruppen bildades 1927 av bland andra bröderna och byggnadsarbetarna Max och Emil Jensen, då 25 respektive 23 år gamla. Första gången gruppen uppträdde var på en pressfest för kommunistpartiets (KPD) tidning Rote Fahne, och det var också Rote Fahne som bekostade gruppens första gemensamma scendräkt: träningsoveraller.
Ganska snart knöts Rote Raketen till Röd Frontkämparförbundet, KPD:s beslutsamma självförsvarsstyrka. En av medlemmarna i RFB var, för övrigt, den blivande chefen för DDR:s underrättelsetjänst Eric Mielke som ju efter DDR:s fall dömdes för att som ung RFB-man ha skjutit tillbaka mot och dödat en polis som attackerat ett KPD-möte.
I en bil betalad av RFB åkte Rote Raketen – nu i RFB:s uniformer - i två år runt i hela Tyskland och propagerade för RFB och KPD. Men efter majhändelserna i Berlin 1929 – då den socialdemokratiske polischefen beordrade eld mot första maj-demonstranterna – förbjöds RFB, och alla organisationens tillgångar beslagtogs. Däribland de röda raketernas bil, och kassa.
Röda Raketer ombildades till Sturmtrupp Alarm och fortsatte att uppträda. 1930 bjöds gruppen till Sovjet.
– Där uppträdde vi inför poliser som inte klappade på oss med batongerna, utan takten, skrev en gång en av medlemmarna, arbetaren Willi Karsch.
Röda Raketer slogs alltid hårt för kommunismens sak. Liksom bloggens portalfigur Gustav Johansson, signaturen Hjorvard i den kommunistiska pressen. I konsekvens därmed borde väl Röda Raketers web-sida länka också till bland annat www.skp.se och www.kpmlr.se, som i det här avseendet känns mer klockrena än olika v-röster, hur välmenande dessa än är.
Till slut: den bild på en Agit-Propgrupp er utmärkta sida publicerade i januari 2006, föreställer inte Rote Raketen, utan Roter Blitz från Berlin. Rote Raketen hade – men det vågar jag knappt nämna i kretsar kring v – inga kvinnor i gruppen.
Med vänlig hälsning
Janne Bengtsson