Estlands sak är svår

Majoriteten av det estländska folket ville inte att monumentet över dem som stupat i kampen mot Nazi-Tyskland skulle flyttas. Enligt en opinionsundersökning som publicerades i dagstidningen Eesti Päevaleht i förra veckan var 49 procent av alla estländare emot en flytt. Bara 37 procent var för. Bland ryskspråkiga är hela 86 procent emot flytten.

Estlands president var emot flytten. Liksom borgmästaren i Tallinn, den tidigare premiärministern Edgar Savisaar.

Det är alltså inte bara "huliganer" som motsatt sig flytten, utan en stor del av folket. Ändå valde "liberale" premiärministern Andrus Ansip att genomföra den omtvistade flytten.

Ulf Bjereld, professor i statsvetenskap på Göteborgs universitet, säger till DN att syftet med att flytta bronssoldaten var att tillgodose en estnisk opinion som inte ville ha kvar monumentet.
- Regeringen kunde ha visat styrka att stå emot opinionen eftersom de visste vilket symbolvärde den har för den ryska minoriteten, säger han till DN.

SvD påpekar helt riktigt att "Tallinn ligger närmare Stockholm än någon annan huvudstad, bara 39 mil bort. Estlands sak är inte minst Sveriges", menar tidningen. Och vi instämmer. Men vi anser till skillnad från SvD (och DN) att Sverige inte bör stödja en regering som vidtar åtgärder som går stick i stäv mot folkviljan i det landet. Och som sår split mellan befolkningsgrupper och med grannländer.

Vi instämmer däremot i Angela Merkels maning till Estlands regering att besinna sig.
-------
Tidigare inlägg i samma ämne:
I skydd av mörkret
Även Esbati kommenterar: "Inte bara statyer som förflyttas"

Den svenska regeringen verkar - till skillnad från DN:s och SvD:s ledarsidor - ha intagit en mer balanserad ställning till den estniska regeringens agerande. Utrikesminister Carl Bildt har haft sina kontakter med president Toomas Hendrik Ilves (som var emot flytten).
-------
I dagens DN har ledarsidan sansat sig något jämfört med ledaren vi kommenterade häromdagen.

Snart är det första maj

Förra året skrev vi en artikel om att första maj-firandet kommer sig av en händelse i Chicago 1886. Fackföreningar i Chicago organiserade en strejk med krav på åtta timmars arbetsdag. Vid ett protestmöte vid Haymarket, Chicagos dåvarande affärscentrum, exploderade plötsligt en bomb som dödade en polisman. Polisen öppnade eld mot församlingen. Elva människor dödades och många skadades.

Efterspelet ledde till att flera strejkledare ställdes inför rätta. Inget bevismaterial kunde binda någon av de åtalade för bomben. Ändå fälldes samtliga åtalade. Sju av dem dömdes till döden. Dessa domar ledde till protester över hela världen, vilket blev inledningen till det internationella firandet av första maj som arbetarrörelsens dag.

Den 11 november 1887 hängdes flera av de dömda offentligt. En av ledarna, August Spies, sa innan han hängdes att: "Den dag kommer då vår tystnad kommer att bli mäktigare än de röster ni stryper i dag."

Idag ligger offren begravda på en kyrkogård i Chicago. Spies ord finns mejslade i stenen.

Vid Haymarket restes 2004 ett monument över händelsen. Det är Chicagokonstnären Mary Brogger som skapat ett monument i brons.

Vit snö

Vi gläds åt att Vit snö nu länkat till Röda raketer. Tack för det! Vi länkar tillbaka och firar med en passande schlager.

I skydd av mörkret

Natten till fredagen lät den estniska regeringen flytta bort ett monument till minne av dem som stupade i kampen mot nazismen. Trots att det hela skedde i skydd av mörker utlöste det våldsamma reaktioner på Tallinns gator och i den ryska politiken.

Man kan fråga sig varför den estniska regeringen ville ta bort monumentet nu? Sjutton år efter att Estland blivit en självständig stat? Vill man revidera landets historieskrivning?

Både SvD:s och DN:s ledare ägnar sig åt ämnet, men ställer inte dessa självklara frågor. I stället går båda tidningarna till våldsamma angrepp mot Ryssland och dess president.

"Ryssland ter sig tilltagande auktoritärt. Desto viktigare att inte omvärlden viker sig för dess nationalistiska utfall", skriver SvD. "Moskvas utfall mot Estland är bara ett exempel i raden på att konfrontationen ökar mellan Ryssland och grannländerna", skriver DN.

Och så går man på med en argumentation som framstår som en resa i den uppochnervända världen. DN anklagar Putin för att förebåda ett nytt kallt krig när han varnar för USA:s otyglade användning av våld, för att underblåsa kapprustningen och för att skapa osäkerhet på världsscenen.

Är inte detta just det som all världens folk - inklusive USA:s folk -oroas över? Men när Rysslands president påtalar detta, då är det för DN:s ledare Ryssland som är problemet.

Den estniska regeringens aktion handlar om demonstrationspolitik. Man vill provocera alla dem som tycker att kampen mot nazismen var hedervärd och bör bli ihågkommen i framtiden. En sådan inriktning bör Sverige absolut inte stödja.

-------

Estlands försvarsdepartement meddelade sent på lördagseftermiddagen att de sovjetiska soldatgravarna i Tallinn har börjat öppnas, skriver DN. Provokationen fortsätter alltså mot dem som deltog i kampen mot Hitler, deras anhöriga och många andra ester som tycker att kampen mot nazismen var en bra sak.

Prästen Juvenalius säger att han för sin del vet vad som skulle kunna ställa saker och ting till rätta igen:

- Man borde ställa tillbaka Bronssoldaten, säger han till DN. Jag vet att det är naivt, men det bästa vore om politikerna erkände att de gjort ett misstag.

SvD beskriver den senaste händelseutvecklingen.

Senare inlägg: "Estlands sak är svår"

Den stora gåtan

"En av de stora gåtorna i svensk inrikespolitik är arbetarrörelsens haveri på skolans område. Med en dåres envishet har socialdemokratin och dess stödtrupper år efter år fortsatt att försvara en skolpolitik som missgynnar de grupper man säger sig företräda; arbetarklassen, underklassen, proletariatet eller — rätt och slätt — 'dom där nere'. Till skillnad från 'dom där uppe', den sociala och kulturella elit vars barn i regel har sitt på det torra hur dålig den allmänna skolan än är, den överklass som tack vare egna högre studier, privat förmögenhet och redan upparbetade kontakter och gräddfiler alltid kan hitta en lösning för sina barn."

Det skriver författaren Margareta Zetterström i dagens Flamman.

För en tid sedan skrev även Ali Esbati en artikel i Flamman där han konstaterade att vänsterns alternativ i skolfrågan "byggt på den olyckliga kombinationen av missriktad nivelleringsvilja och småborgerlig allmänliberalism".

"Ropen har skallat om att läraren ska 'vara en handledare'. Det har gett – förvisso billigare! – lärarlösa lektioner, och ritualiserat 'eget arbete'. Det gynnar elever som har verktygen med sig från sin uppväxtmiljö. Istället för att få hjälp i tillträdet till de kunskaper som tidigare generationer ackumulerat, antas envar kunna hitta sin egen vrå i liberal välmåga."

"I resonemang från vänsterhåll", menar Esbati, "ställs ofta faktakunskaper mot träning i att sätta kunskaper i ett sammanhang. Men den undervisning som viker av från nödvändigheten att till eleverna lära ut sådant som de inte visste förut – som kräver ansträngning – skapar inga kritiskt tänkande individer, utan svårreparerade kunskapsluckor. Analyser sker inte i vakuum – de kräver kognitivt material."

I lördags skrev också den tidigare skolministern Ylva Johansson (s) ett inlägg på DN Debatt där hon hävdade att vi måste "tänka om och utveckla en ny offensiv skolpolitik som sätter kunskaper och lärande i centrum".

Det är bra att vänstern nu äntligen börjar debattera skolfrågor på en mer riktig grund. En central fråga för arbetarklassens barn är att de tillägnar sig kunskaper om den värld vi lever i. Det behöver de för att kunna hantera denna världen.

Men det är även en central fråga för arbetarrörelsen som politisk rörelse. Om arbetarrörelsen ska kunna öka sitt inflytande över samhällsutvecklingen måste den ur sina led skapa en egen intelligentia och höja arbetarklassens bildningsnivå. Det låter sig inte göras genom en skola som överlämnar lärandet till eleverna själva.

Margareta Zetterström skriver:

"Tänk om de partier som säger sig företräda 'dom där nere' äntligen kunde inse att sådant som ämneskunniga lärare, lugn och ordning i klassrummet, skriftliga prov och betyg är en livsnödvändighet just för elever från studieovana, socialt utslagna, fattiga eller icke-svensktalande familjer utan egna kontakter och gräddfiler in i samhället och arbetslivet."
-------
Några tidigare artiklar om skola och bildning:
Höger och vänster om skolan
Gramsci och skolan
Vänstern och skolan
Bakläxa

Än en gång om Wal-Mart och Kina

Vi råkade hitta en intressant artikel om Wal-Mart i Kina i den amerikanska marxistiska tidskriften Political Affairs.

En kinesisk fackföreningsaktivist Yang Wanxiong som bor i Peking skriver "Scaling the Great Wal-Mart of China (Down to Size)".

"In recent years, the All-China Federation of Trade Unions (ACFTU), the largest labor organization in the world, has launched a time-consuming, seesaw battle with Wal-Mart, the largest multinational retailer in the world. The prolonged struggle between unionization and counter-unionization, waged by the ACFTU and the management of Wal-Mart (China), lasted for four years, and finally ended with a result that created a great sensation in China and throughout the world. Suddenly and unexpectedly, the ACFTU had now succeeded in setting up grassroots unions at all of Wal-Mart's 60 branch stores in China within a period of two months. How did the ACFTU manage to establish unions at Wal-Mart? What are the implications of this achievement?"