Vi återkommer med rapporter efter semestern. Sedan vinner vi valet. 28 juni 2006
24 juni 2006
VM i fotboll
Ungefär så här känns det efter Sveriges förlust mot Tyskland i åttondelsfinalen. Liknade inte domaren Berlusconi?-------
Teckning av vår arabiske kompis Emad Hajjaj.
-------
Uppdatering: Bilden på den Berlusconi-like domaren.
23 juni 2006
Aftonbladet hjälpte fascister
Aftonbladet har på senare tid hjälpt det fascistiska partiet Sverigedemokraterna på olika sätt. Tidningen förmedlade bluffen att rasisterna skulle vara tredje största parti bland ungdomar. Det visade sig att undersökningen manipulerats av Sverigedemokraterna. Två andra oberoende undersökningar visade att det inte stämde. Trots att bluffen avslöjats ligger nyheten kvar på Aftonbladets hemsida. Aftonbladet gav också röst åt rasisterna i en stort uppslagen artikelserie.
Nu har Aftonbladets ansträngningar för att stödja Sverigedemokraterna gett resultat. Partiet har fått 2,5 procent i Synovate Temos opinionsmätning som publiceras i Dagens Nyheter.
- Det är ingen statistiskt säker förändring. Det mesta talar för att den är en tillfällig siffra, och den enda logiska förklaringen är att den beror på det mediegenomslag partiet fick för några veckor sedan efter Aftonbladets Ungt val, säger Nicklas Källebring opinionsanalytiker på Synovate Temo.
"Enkäten dömdes ut som oseriös av statsvetare och opinionsexperter", skriver DN, "men den gjorde ändå att det invandringsfientliga partiet fick en omfattande publicitet i flera stora medier, främst Aftonbladet."
Glädjande nog ser det ändå ganska bra ut i opinionen inför valet. I de flesta mätningarna leder vänstern. Det tycker vi känns bra inför semestern.
-------
Tidigare artikel om rasisternas bluff:
Rasisterna har inget ungdomsstöd.
Nu har Aftonbladets ansträngningar för att stödja Sverigedemokraterna gett resultat. Partiet har fått 2,5 procent i Synovate Temos opinionsmätning som publiceras i Dagens Nyheter.
- Det är ingen statistiskt säker förändring. Det mesta talar för att den är en tillfällig siffra, och den enda logiska förklaringen är att den beror på det mediegenomslag partiet fick för några veckor sedan efter Aftonbladets Ungt val, säger Nicklas Källebring opinionsanalytiker på Synovate Temo.
"Enkäten dömdes ut som oseriös av statsvetare och opinionsexperter", skriver DN, "men den gjorde ändå att det invandringsfientliga partiet fick en omfattande publicitet i flera stora medier, främst Aftonbladet."
Glädjande nog ser det ändå ganska bra ut i opinionen inför valet. I de flesta mätningarna leder vänstern. Det tycker vi känns bra inför semestern.
-------
Tidigare artikel om rasisternas bluff:
Rasisterna har inget ungdomsstöd.
19 juni 2006
Låtom oss glädjas
...åt ännu en undersökning som visar att det röd-gröna laget leder och att höger-folkpartiet dalar.
Vi kan ännu en gång konstatera att Aftonbladets och Lunarstorms nyhet om att rasisterna skulle ha fått ett genombrott i väljarkåren är falskt.
När ska Aftonbladet be om ursäkt för att de låtit sig luras av en Sverigedemokratisk bluff?
Vi kan ännu en gång konstatera att Aftonbladets och Lunarstorms nyhet om att rasisterna skulle ha fått ett genombrott i väljarkåren är falskt.
När ska Aftonbladet be om ursäkt för att de låtit sig luras av en Sverigedemokratisk bluff?
13 juni 2006
Let's dance
Det är enkelt. Livet och politiken är inte så svår och komplicerad. Det är lika enkelt som "Let's dance".
Till och med Peppe kunde lära sig dansa!
Kolla in Lazze Ohlyz!
Till och med Peppe kunde lära sig dansa!
Kolla in Lazze Ohlyz!
En tredjedel till soptippen?
Dr Gormander skriver en intressant krönika i söndagens Aftonbladet.
Han konstaterar att en tredjedel av eleverna i Sveriges skolor går ut skolan utan att ha lärt sig tillräckligt. Och att det finns starka mekanismer i skolan och samhället som vill att det ska vara på det viset.
Tvåtredjedelssamhället?
"Och vad säger skolan?", skriver Dr Gormander, "Den blir bara argare. Helst vill den ju köra iväg den där tredjedelen elever som förr ansågs dumma i huvudet till en återvinningsstation."
Men, då dyker något oväntat upp. Kommunalrådet Robert Noord i Haninge. Han har fått för sig att kunskap är en rättighet för alla.
"Den senaste tiden rasar en upprörd debatt, först i Lärarnas tidning och sedan i sossarnas Aktuellt i politiken. Anledningen är att kommunalrådet Robert Noord (s) i Haninge utanför Stockholm har bestämt att man ska kolla i vilken grad ungarna kan läsa redan efter första skolåret."
Men han får motstånd. Främst från Hans-Åke Sherp, skolforskare från Karlstad. Han tycker att detta är ett utslag av "kontrollmani".
"Kollar man vad barnen kan så tappar lärarna sugen, säger Sherp. Man knäcker skolan."
Dr Gormander bekymrar sig över den tredjedel av eleverna som inte når målen i skolan. Vad ska man göra med dem? Soptippen?
"Men nu", skriver Dr Gormander, "har ett kommunalråd i Haninge ställt sig framför soptippen med en stor skylt.
Skärp dig, Sherp, står det på skylten."
Han konstaterar att en tredjedel av eleverna i Sveriges skolor går ut skolan utan att ha lärt sig tillräckligt. Och att det finns starka mekanismer i skolan och samhället som vill att det ska vara på det viset.
Tvåtredjedelssamhället?
"Och vad säger skolan?", skriver Dr Gormander, "Den blir bara argare. Helst vill den ju köra iväg den där tredjedelen elever som förr ansågs dumma i huvudet till en återvinningsstation."
Men, då dyker något oväntat upp. Kommunalrådet Robert Noord i Haninge. Han har fått för sig att kunskap är en rättighet för alla.
"Den senaste tiden rasar en upprörd debatt, först i Lärarnas tidning och sedan i sossarnas Aktuellt i politiken. Anledningen är att kommunalrådet Robert Noord (s) i Haninge utanför Stockholm har bestämt att man ska kolla i vilken grad ungarna kan läsa redan efter första skolåret."
Men han får motstånd. Främst från Hans-Åke Sherp, skolforskare från Karlstad. Han tycker att detta är ett utslag av "kontrollmani".
"Kollar man vad barnen kan så tappar lärarna sugen, säger Sherp. Man knäcker skolan."
Dr Gormander bekymrar sig över den tredjedel av eleverna som inte når målen i skolan. Vad ska man göra med dem? Soptippen?
"Men nu", skriver Dr Gormander, "har ett kommunalråd i Haninge ställt sig framför soptippen med en stor skylt.
Skärp dig, Sherp, står det på skylten."
11 juni 2006
Har alliansen somnat?
Efter en inledning med buller och bång så verkar den borgerliga alliansen ha somnat in. Det oroar Svenska Dagbladets redaktör PJ Anders Linder.
"I fredagens SvD skrev vi kritiskt om Alliansens gemensamma hemsida. Den fungerar i bästa fall som anslagstavla och arkiv - och i torsdags eftermiddag var allt material på framskjuten plats föråldrat. I några fall bara en dryg vecka, i ett fall flera månader. Efter artikeln har det gjorts några kosmetiska justeringar, men nyhetslänken leder inte dit den ska och krönikan är fortfarande från 30 januari. Går man in på de lokala alliansernas hemsidor är det färskaste materialet i något fall från hösten 2004! Allvarligt talat, vore det inte läge att höja ambitionsnivån? Bildandet av Alliansen har givit de borgerliga en helt ny möjlighet. I stället för den eviga borgerliga splittringen kan man få fokus på enighet och gemensamma ambitioner. Väljare, som ofta drar sig för att stödja ett bestämt parti, får chans att vara borgerlig i allmänhet och göra insatser för ett maktskifte utan att behöva välja bland de fyra. Hemsidan är den enda kontinuerliga gemensamma kanalen. Där borde vara världens liv, där både partister och vanliga medborgare deltar. Nu är den bara passivt administrerad. I den mån den speglar den allmänna stämningen i Alliansen är de borgerliga riktigt illa ute."
Det låter riktigt bra.
Likaså gör den politiske journalisten Göran Eriksson en söndagsanalys i samma tidning under rubriken "Alliansens möte med döden".
Han skriver att "vänsterblocket har gjort det omöjliga". I SvD/Sifos mätning i december ledde alliansen med 7,9 procentenheter. I maj ligger den borgerliga alliansen en procentenhet efter.
Trots att den borgerliga alliansen fått mer positiv publicitet än regeringen under våren så går det bättre för vänsterblocket i opinionen.
"Nu ligger den borgerliga sitt i båten-strategin i ruiner. Hittar man ingen ny riskerar alliansen att möta döden den 17 september", skriver Göran Eriksson i Söndagsanalysen i SvD.
"I fredagens SvD skrev vi kritiskt om Alliansens gemensamma hemsida. Den fungerar i bästa fall som anslagstavla och arkiv - och i torsdags eftermiddag var allt material på framskjuten plats föråldrat. I några fall bara en dryg vecka, i ett fall flera månader. Efter artikeln har det gjorts några kosmetiska justeringar, men nyhetslänken leder inte dit den ska och krönikan är fortfarande från 30 januari. Går man in på de lokala alliansernas hemsidor är det färskaste materialet i något fall från hösten 2004! Allvarligt talat, vore det inte läge att höja ambitionsnivån? Bildandet av Alliansen har givit de borgerliga en helt ny möjlighet. I stället för den eviga borgerliga splittringen kan man få fokus på enighet och gemensamma ambitioner. Väljare, som ofta drar sig för att stödja ett bestämt parti, får chans att vara borgerlig i allmänhet och göra insatser för ett maktskifte utan att behöva välja bland de fyra. Hemsidan är den enda kontinuerliga gemensamma kanalen. Där borde vara världens liv, där både partister och vanliga medborgare deltar. Nu är den bara passivt administrerad. I den mån den speglar den allmänna stämningen i Alliansen är de borgerliga riktigt illa ute."
Det låter riktigt bra.
Likaså gör den politiske journalisten Göran Eriksson en söndagsanalys i samma tidning under rubriken "Alliansens möte med döden".
Han skriver att "vänsterblocket har gjort det omöjliga". I SvD/Sifos mätning i december ledde alliansen med 7,9 procentenheter. I maj ligger den borgerliga alliansen en procentenhet efter.
Trots att den borgerliga alliansen fått mer positiv publicitet än regeringen under våren så går det bättre för vänsterblocket i opinionen.
"Nu ligger den borgerliga sitt i båten-strategin i ruiner. Hittar man ingen ny riskerar alliansen att möta döden den 17 september", skriver Göran Eriksson i Söndagsanalysen i SvD.
Borgarna förlorar
Det går allt sämre för den borgerliga alliansen. Förtroendet för regeringen ökar samtidigt som den borgerliga alliansen förlorar.
Det visar en undersökning från opinionsinstitutet Skop. Undersökningen ställer de två regeringsalternativen mot varandra.
42 procent anser att regeringen gör ett mycket bra eller ganska bra jobb.
Det är sju procentenheter fler som anser att regeringen gör ett bra jobb än som tycker att den gör ett dåligt jobb. Det betyder att förtroendet för regeringen ligger på den högsta nivån sedan oktober 2004.
35 procent, anser att regeringen gör ett mycket eller ganska dåligt jobb. 33 procent tror att en borgerlig regering skulle göra det bättre. 28 procent tror att en sådan skulle göra ett sämre jobb.
Det visar en undersökning från opinionsinstitutet Skop. Undersökningen ställer de två regeringsalternativen mot varandra.
42 procent anser att regeringen gör ett mycket bra eller ganska bra jobb.
Det är sju procentenheter fler som anser att regeringen gör ett bra jobb än som tycker att den gör ett dåligt jobb. Det betyder att förtroendet för regeringen ligger på den högsta nivån sedan oktober 2004.
35 procent, anser att regeringen gör ett mycket eller ganska dåligt jobb. 33 procent tror att en borgerlig regering skulle göra det bättre. 28 procent tror att en sådan skulle göra ett sämre jobb.
10 juni 2006
Hammaren och skäran
Hammaren och skäran. En symbol för arbetare och bönder. Utskälld av förtryckarna. Naturligtvis. Som alltid. En symbol för oss som inget ägde - men som skapat allt.
Den är vacker!
Vi hittade denna mosaik på innergården till den italienska fackföreningsrörelsens hus, CGIL. Inte på huvudkontoret i Rom, men i en lite mindre stad.
Rasisterna har inget ungdomsstöd
I veckan läste vi stora rubriker om att det rasistiska partiet Sverigedemokraterna skulle vara det tredje största partiet bland ungdomar. Detta visar sig nu vara en stor lögn. Den så kallade undersökningen var manipulerad.
I verkligheten är 98,1 procent av ungdomarna inte anhängare till Sverigedemokraterna. Endast 1,9 procent stöder SD. Det visar en statistiskt säkerställd opinionsundersökning genomförd av SKOP, som refereras i Expressen.
Det är intressant att Aftonbladet och Lunarstorm låter sig manipuleras av rasister. Och trots att undersökningen om SD:s stöd visat sig vara fejkad, så fortsätter Aftonbladet att sprida det falska påståendet att SD skulle vara ett stort parti bland ungdomar.
Aftonbladet ger i artikelserier utrymme åt unga Sverigedemokrater att tala om att de inte är rasister. Helt klart är att Sverigedemokraterna vill göra sig rumsrena. De vill inte förknippas med nazister och rasister. Budskapet är tyvärr ändå detsamma men förklätt i en annan retorik: Invandrarna kommer hit och snor våra jobb, därför har vi det taskigt.
Denna framväxande trashanksmobb som tycker synd om sig själva ska naturligtvis tas på allvar. Det är så nazismen alltid vuxit fram. Men att dessutom låta dem fejka fram en starkare position än de i själva verket har är farligt. Det är ett annat medel som nazisterna historiskt sett använt för att växa.
Man kan fråga sig varför Aftonbladet ägnar sig åt att blåsa upp minimipartiet Sverigedemokraterna till något stort. Att belysa deras verkliga styrka vore mer journalistiskt korrekt än att fungera som rasisternas megafon.
Dags att titta i historieböckerna och inte låta sig duperas.
-------
Sydsvenska Dagbladet har låtit Temo göra en opinionsundersökning bland förstagångsväljare. Den visar att 97,5 procent av dessa väljare inte stöder Sverigedemokraterna. 2,5 procent gör det. Fler än väljarna i stort alltså, men betydligt mindre än bluffen hos Aftonbladets Ungt val.
I verkligheten är 98,1 procent av ungdomarna inte anhängare till Sverigedemokraterna. Endast 1,9 procent stöder SD. Det visar en statistiskt säkerställd opinionsundersökning genomförd av SKOP, som refereras i Expressen.
Det är intressant att Aftonbladet och Lunarstorm låter sig manipuleras av rasister. Och trots att undersökningen om SD:s stöd visat sig vara fejkad, så fortsätter Aftonbladet att sprida det falska påståendet att SD skulle vara ett stort parti bland ungdomar.
Aftonbladet ger i artikelserier utrymme åt unga Sverigedemokrater att tala om att de inte är rasister. Helt klart är att Sverigedemokraterna vill göra sig rumsrena. De vill inte förknippas med nazister och rasister. Budskapet är tyvärr ändå detsamma men förklätt i en annan retorik: Invandrarna kommer hit och snor våra jobb, därför har vi det taskigt.
Denna framväxande trashanksmobb som tycker synd om sig själva ska naturligtvis tas på allvar. Det är så nazismen alltid vuxit fram. Men att dessutom låta dem fejka fram en starkare position än de i själva verket har är farligt. Det är ett annat medel som nazisterna historiskt sett använt för att växa.
Man kan fråga sig varför Aftonbladet ägnar sig åt att blåsa upp minimipartiet Sverigedemokraterna till något stort. Att belysa deras verkliga styrka vore mer journalistiskt korrekt än att fungera som rasisternas megafon.
Dags att titta i historieböckerna och inte låta sig duperas.
-------
Sydsvenska Dagbladet har låtit Temo göra en opinionsundersökning bland förstagångsväljare. Den visar att 97,5 procent av dessa väljare inte stöder Sverigedemokraterna. 2,5 procent gör det. Fler än väljarna i stort alltså, men betydligt mindre än bluffen hos Aftonbladets Ungt val.
09 juni 2006
Storebror och Bror Duktig
Utländsk underrättelsetjänst klampar in i svenska hem med Säpo svassande i släptåg. Personer grips och förhörs, datorer och annat bevismaterial tas i beslag. Och svenska myndigheter tiger. Utredningarna är sekretessbelagda.
Rättsosäkerheten sprider sig i världen. Den terroristnoja som president George W Bush har gjort sitt bästa för att torgföra tycks ha gripit även Sverige.
I Thomas Bodströms nya underbara värld öppnar Sverige dörrarna, när terroristjägare i andra länder ber om det.
Avvisningen av de två egyptierna som CIA företog från svenskt territorium 2001 har lett till hård kritik mot den svenska regeringen som inte hade några kommentarer när fallet åter dök upp i Europarådets rapport om USA:s hemliga fångtransporter i Europa.
- Få saker är så genomlysta, påstår statsminister Göran Persson och hänvisar till granskningar av JO, KU och FN:s tortyrkommitté.
Problemet är att Sveriges samarbete med CIA fortfarande är lika grumligt som tidigare. Det är fortfarande lika höljt i dunkel varför de två egyptierna behövde lämna Sverige med påsar över huvudena.
EU-landet Polen och blivande EU-medlemmen Rumänien anklagas för att ha upplåtit fångläger åt CIA. Den svenska regeringen är fortsatt tystlåten. Sveriges anseende som förkämpe för mänskliga rättigheter naggas rejält i kanten av denna undfallenhet inför USA och när det gäller husrannsakningarna i Sverige brittisk underrättelsetjänst.
Tillslagen i Hammarkullen i Göteborg för drygt två veckor sedan och i Malmö i går kopplas till en utredning som brittisk antiterrorpolis håller på med.
Nu har två muslimska bröder som greps vid en stor razzia i London nyligen släppts. De är inte längre brottsmisstänkta. Den brittiska polisens agerande har mött stark kritik. Reaktionerna i Sverige mot det hemliga samarbetet med amerikansk och brittisk underrättelsetjänst är lama.
Det är dags att ryta till. Övervakningssamhället är redan här och mänskliga rättigheter sätts på undantag. Rättsosäkerheten som sprider sig är svår att komma till rätta med i efterhand. Det har historien visat tidigare, då det har tagit årtionden för människor att få upprättelse för begångna rättsövergrepp.
Rättsosäkerheten sprider sig i världen. Den terroristnoja som president George W Bush har gjort sitt bästa för att torgföra tycks ha gripit även Sverige.
I Thomas Bodströms nya underbara värld öppnar Sverige dörrarna, när terroristjägare i andra länder ber om det.
Avvisningen av de två egyptierna som CIA företog från svenskt territorium 2001 har lett till hård kritik mot den svenska regeringen som inte hade några kommentarer när fallet åter dök upp i Europarådets rapport om USA:s hemliga fångtransporter i Europa.
- Få saker är så genomlysta, påstår statsminister Göran Persson och hänvisar till granskningar av JO, KU och FN:s tortyrkommitté.
Problemet är att Sveriges samarbete med CIA fortfarande är lika grumligt som tidigare. Det är fortfarande lika höljt i dunkel varför de två egyptierna behövde lämna Sverige med påsar över huvudena.
EU-landet Polen och blivande EU-medlemmen Rumänien anklagas för att ha upplåtit fångläger åt CIA. Den svenska regeringen är fortsatt tystlåten. Sveriges anseende som förkämpe för mänskliga rättigheter naggas rejält i kanten av denna undfallenhet inför USA och när det gäller husrannsakningarna i Sverige brittisk underrättelsetjänst.
Tillslagen i Hammarkullen i Göteborg för drygt två veckor sedan och i Malmö i går kopplas till en utredning som brittisk antiterrorpolis håller på med.
Nu har två muslimska bröder som greps vid en stor razzia i London nyligen släppts. De är inte längre brottsmisstänkta. Den brittiska polisens agerande har mött stark kritik. Reaktionerna i Sverige mot det hemliga samarbetet med amerikansk och brittisk underrättelsetjänst är lama.
Det är dags att ryta till. Övervakningssamhället är redan här och mänskliga rättigheter sätts på undantag. Rättsosäkerheten som sprider sig är svår att komma till rätta med i efterhand. Det har historien visat tidigare, då det har tagit årtionden för människor att få upprättelse för begångna rättsövergrepp.
08 juni 2006
Underbara oanständigheter
I gårdagens Kulturnytt rapporterar USA-korrespondenten Thomas Nordegren att representanthuset ska rösta om att tiodubbla böterna för snusk och oanständigheter i radio och TV.
"Senaten har redan sagt ja och president Bush förväntas skriva under den nya lagen så snart som möjligt. Efter förbud mot aborter och samkönade äktenskap är förbudet mot sex och svordomar i radio- och TV det som anses mest angeläget av de konservativa väljargrupperna."
Monthy Python-medlemmen Eric Idle har gjort en passande kommentar i form av sången FCC Song eller The Fuck You Very Much Song. Sången är ett angrepp på The Federal Communications Commission som ansvarar för att övervaka kommunikation inom radio och tv. Dessutom får flera av högerregeringens företrädare sig en släng av sleven.
Eric Idle är som vanligt fantastiskt rolig och politiskt slagfärdig.
Han presenterar sången så här:
"Here’s a little song I wrote the other day while I was out duck hunting with a judge… It’s a new song, it’s dedicated to the FCC and if they broadcast it, it will cost a quarter of a million dollars."
Lyssna på sången här.
------
Mer information om Monty Python på deras hemsida.
06 juni 2006
Vänsterblocket leder
Så här på nationaldagen nås vi av glada nyheter. Borgarna förlorar i opinionen. Vänsterblocket leder med 49,1 procent (+1,9) över den borgerliga alliansen som har 47,6 (-1,3), enligt Skop.
Det allt mer högerinriktade folkpartiet tappar mest (- 2,5). Nyheten finns bland annat att läsa i Expressen och i SvD.
Detta svarar väl mot en tendens som funnits under hela våren. Allt fler väljare inser att den borgerliga alliansen vill försämra välfärden för de flesta.
Det allt mer högerinriktade folkpartiet tappar mest (- 2,5). Nyheten finns bland annat att läsa i Expressen och i SvD.
Detta svarar väl mot en tendens som funnits under hela våren. Allt fler väljare inser att den borgerliga alliansen vill försämra välfärden för de flesta.
Leve republiken
Torbjörn Tännsjö, professor i praktisk filosofi vid Stockholms universitet, uppmärksammar dagen till ära monarkin som ett potentiellt hot mot demokratin.
Den svenska monarkin är visserligen berövad det mesta av sin formella makt. Men, skriver Tännsjö, "politisk makt är inte endast en fråga om formaliteter. Kungen äger en symbolisk, informell makt, som kan bli en realitet i tider av kris."
"Det var vad som hände vid tsunami-krisen, då Göran Persson och hans kabinett för några dagar tappade greppet om utvecklingen. Monarken var då inte sen att stiga fram för att tala inför svenska folket. Detta var bara en lätt skakning i systemet. Plötsligt fick vi emellertid en (för-)aning om vad som skulle kunna hända vid en verklig och djup politisk kris."
Tännsjö konstaterar att den politiska vänstern allt för lite driver frågan om monarkins avskaffande. Han hittar en förklaring vid omläsning av den brittiske filosofen Bertrand Russell som skriver:
"Det är underligt, att ärftlighetsprincipens avskaffande i politiken i de demokratiska länderna haft så gott som intet inflytande på det ekonomiska livet ... Vi anser det fortfarande naturligt, att man överlämnar sin egendom åt barnen, det vill säga vi accepterar ärftlighetsprincipen på det ekonomiska området men förkastar den på det politiska. Furstedynastierna har försvunnit, men de ekonomiska dynastierna lever kvar."
Vänstern har koncentrerat sin kritik mot de ekonomiska dynastierna och nöjt sig med att monarkin fråntagits formell makt. Det är bra att Tännsjö påminner oss om att detta förhållande snabbt kan ändras. Så länge vi har monarkin i detta land finns en fix och färdig institution som i ett instabilt politisk läge kan ersätta det demokratiska styrelseskicket.
Gramsci och forskning
"Skulle en forskare vid fyrtio års ålder kunna sitta i sexton timmar vid sitt skrivbord om han inte, som barn, genom mekaniskt tvång, tillägnat sig lämpliga psyko-sociala vanor?
Om man vill producera framstående forskare, så måste man börja från denna utgångspunkt och sätta press på hela utbildningssystemet för att lyckas skapa dessa tusen eller hundra eller till och med dussin forskare av högsta kvalitet som är nödvändiga för varje samhälle.
(Naturligtvis kan vi genomföra förbättringar på detta område genom resurser till forskningen, utan att behöva gå tillbaka till jesuiternas utbildningsmetoder.)"
Antonio Gramsci om organisationen av utbildning och kultur
05 juni 2006
Marx och kunskapsteorin
Ibland får vi från olika håll höra åsikten att kunskap inte kan indelas i ämnen. Enligt vår uppfattning kan inget vara mer fel. Det är i själva verket just det som utmärker det avancerade mänskliga tänkandet:
förmågan att göra abstraktioner, skapa begrepp och definitioner, att urskilja och särskilja. Kunskap kan indelas i molekyler och atompartiklar om man så vill.
Den som säger att kunskap inte kan indelas i ämnen vill säkert betona vikten av helhetssyn på saker och ting. Men då är det viktigt att komma ihåg att alla helheter består av delar, och att alla uppfattningar om helheter som inte bygger på kännedom om helhetens beståndsdelar blir tomma. Det skulle, som Marx skrev, "vara en kaotisk föreställning om det hela".
Marx tog ett exempel i en anteckning om Den politiska ekonomins metod. Det kan i studiet av ekonomi verka riktigt, skrev han, att börja studiet med "befolkningen".
"Emellertid visar sig detta vid närmare betraktande vara felaktigt. Befolkningen är en abstraktion om jag t. ex. skulle utelämna de klasser, av vilka den består. Dessa klasser återigen är ett tomt ord, om jag inte känner de element, på vilka de vilar, t. ex. lönearbete, kapital etc. Dessa sistnämnda förutsätter utbyte, arbetsdelning, priser etc."
Marx menade att kunskapsprocessen går i två riktningar. Först för att dela upp verkligheten i sina minsta beståndsdelar, "från det föreställt konkreta till allt tunnare abstraktioner, tills jag nått fram till de enklaste bestämningarna."
Därefter "skulle nu resan upprepas tillbaka igen, tills jag slutligen åter anlände till befolkningen, men denna gång inte som en kaotisk föreställning om ett helt utan som en rik totalitet med många bestämningar och förhållanden."
Det är också på detta sätt som den mänskliga kunskapens historiska utveckling har gått. Från de första filosofernas spekulationer kring helheter, till de första empiriska vetenskapsmännens klassifikation av verklighetens beståndsdelar, för att slutligen nå de vetenskapliga teorierna om hur världens beståndsdelar hänger samman.
Negationens negation, skulle väl Hegel ha sagt.
förmågan att göra abstraktioner, skapa begrepp och definitioner, att urskilja och särskilja. Kunskap kan indelas i molekyler och atompartiklar om man så vill.
Den som säger att kunskap inte kan indelas i ämnen vill säkert betona vikten av helhetssyn på saker och ting. Men då är det viktigt att komma ihåg att alla helheter består av delar, och att alla uppfattningar om helheter som inte bygger på kännedom om helhetens beståndsdelar blir tomma. Det skulle, som Marx skrev, "vara en kaotisk föreställning om det hela".
Marx tog ett exempel i en anteckning om Den politiska ekonomins metod. Det kan i studiet av ekonomi verka riktigt, skrev han, att börja studiet med "befolkningen".
"Emellertid visar sig detta vid närmare betraktande vara felaktigt. Befolkningen är en abstraktion om jag t. ex. skulle utelämna de klasser, av vilka den består. Dessa klasser återigen är ett tomt ord, om jag inte känner de element, på vilka de vilar, t. ex. lönearbete, kapital etc. Dessa sistnämnda förutsätter utbyte, arbetsdelning, priser etc."
Marx menade att kunskapsprocessen går i två riktningar. Först för att dela upp verkligheten i sina minsta beståndsdelar, "från det föreställt konkreta till allt tunnare abstraktioner, tills jag nått fram till de enklaste bestämningarna."
Därefter "skulle nu resan upprepas tillbaka igen, tills jag slutligen åter anlände till befolkningen, men denna gång inte som en kaotisk föreställning om ett helt utan som en rik totalitet med många bestämningar och förhållanden."
Det är också på detta sätt som den mänskliga kunskapens historiska utveckling har gått. Från de första filosofernas spekulationer kring helheter, till de första empiriska vetenskapsmännens klassifikation av verklighetens beståndsdelar, för att slutligen nå de vetenskapliga teorierna om hur världens beståndsdelar hänger samman.
Negationens negation, skulle väl Hegel ha sagt.
04 juni 2006
Sänkta ambitioner
Det blåser nya vindar i skolpolitiken. Och alla talar de samma språk: Sänkta ambitioner, i synnerhet för de elever som av olika skäl inte når målen och lämnar skolan utan fullständiga betyg. Budskapet är att elever med svårigheter ska slippa att belastas med för mycken kunskap.
Senast ut i denna bisarra tävling är kristdemokraterna som föreslår ett friår för skoltrötta elever i grundskolan. Svenska Dagbladet frågar hur vanligt det skulle bli med studieuppehåll?
- Det är väldigt svårt att bedöma, svarar Inger Davidson (kd), men jag tror att det skulle fungera bra för nästan någon i varje klass.
Jan Björklund från folkpartiet hakar genast på:
- Jag är positiv till grundtanken, säger Björklund. Ungdomar är olika och ökad flexibilitet är bra.
Betoningen av att elever är olika är ett återkommande tema också för centerpartiets Maud Olofsson. Hon delar in eleverna i två grupper, "den som lär bra med händerna, och den som lär bra med huvudet". Slutsatsen blir att "den som lär bra med händerna" inte ska behöva tynga sitt huvud med för mycket teori.
Bakom detta borgerliga tal om "ökad flexibilitet" och "individanpassning" ligger förslag som leder till en ökad segregering mellan eleverna och sänkta ambitioner för arbetarbarnen.
Det är intressant att notera att förslagen inte handlar om att skolan måste förändras så att fler elever kan nå kunskapsmålen. I stället för att anpassa skolan till eleverna söker den borgerliga alliansen på olika sätt befria eleverna från skolan. Särskilt då de elever som inte hänger med och därför blir trötta.
I läroplanen för grundskolan sägs att "undervisningen skall anpassas till varje elevs förutsättningar och behov". Detta har grundskolan inte lyckats med. En fjärdedel av eleverna lämnar därför nian utan fullständiga betyg.
I det läget riktar inte borgarna krav till skolan att förändras. I stället vill de ge de elever som inte passar in friår.
Trenden att minska förändringskraven på skolan och sänka ambitionerna för alla elever måste bekämpas av alla med hjärtat till vänster. Vi måste mer än på länge värna alla elevers rätt till kunskap.
-------
Tidigare artiklar om skolan:
Gramsci och skolan
Vänstern och skolan
Bakläxa
Senast ut i denna bisarra tävling är kristdemokraterna som föreslår ett friår för skoltrötta elever i grundskolan. Svenska Dagbladet frågar hur vanligt det skulle bli med studieuppehåll?
- Det är väldigt svårt att bedöma, svarar Inger Davidson (kd), men jag tror att det skulle fungera bra för nästan någon i varje klass.
Jan Björklund från folkpartiet hakar genast på:
- Jag är positiv till grundtanken, säger Björklund. Ungdomar är olika och ökad flexibilitet är bra.
Betoningen av att elever är olika är ett återkommande tema också för centerpartiets Maud Olofsson. Hon delar in eleverna i två grupper, "den som lär bra med händerna, och den som lär bra med huvudet". Slutsatsen blir att "den som lär bra med händerna" inte ska behöva tynga sitt huvud med för mycket teori.
Bakom detta borgerliga tal om "ökad flexibilitet" och "individanpassning" ligger förslag som leder till en ökad segregering mellan eleverna och sänkta ambitioner för arbetarbarnen.
Det är intressant att notera att förslagen inte handlar om att skolan måste förändras så att fler elever kan nå kunskapsmålen. I stället för att anpassa skolan till eleverna söker den borgerliga alliansen på olika sätt befria eleverna från skolan. Särskilt då de elever som inte hänger med och därför blir trötta.
I läroplanen för grundskolan sägs att "undervisningen skall anpassas till varje elevs förutsättningar och behov". Detta har grundskolan inte lyckats med. En fjärdedel av eleverna lämnar därför nian utan fullständiga betyg.
I det läget riktar inte borgarna krav till skolan att förändras. I stället vill de ge de elever som inte passar in friår.
Trenden att minska förändringskraven på skolan och sänka ambitionerna för alla elever måste bekämpas av alla med hjärtat till vänster. Vi måste mer än på länge värna alla elevers rätt till kunskap.
-------
Tidigare artiklar om skolan:
Gramsci och skolan
Vänstern och skolan
Bakläxa
03 juni 2006
Togliatti
Palmiro Togliatti-gatan i Rom.
Palmiro Togliatti (1893-1964) var en av grundarna till det italienska kommunistpartiet tillsammans med bland andra Antonio Gramsci. Han var ledare inom den kommunistiska internationalen , deltog i spanska inbördeskriget i kampen mot fascismen och var under efterkrigstiden en av de främsta italienska politikerna. 02 juni 2006
Favorit i repris
Det finns ingen kungsväg till kunskapen,
och endast den, som inte skyr mödan
att klättra uppför dess branta stigar,
har utsikt att nå dess ljusa höjder.
Karl Marx, ur förordet till Kapitalet
(Tidigare publicerad 14/1 2006)
Gramsci och skolan
För den som är intresserad av en djupare förståelse för socialistisk skolpolitik vill vi rekommendera läsning av Antonio Gramscis artikel om utbildning och kultur.
Antonio Gramsci (1891-1937) grundade det italienska kommunistpartiet och dog i Mussolinis fängelse. I fängelset skrev han anteckningsböcker som är högintressanta. En av dessa anteckningsböcker handlar just om utbildning och skola.
Det problem som främst sysselsatte Gramsci var hur arbetarrörelsen ska kunna forma intellektuella ur sina led, trots att arbetare och bönder oftast inte har studietraditioner. Han konstaterade att barn från överklassen har ett försprång:
"I många familjer, särskilt i de intellektuella skikten, får barnen i familjelivet en förberedelse, en förlängning och ett komplement till skolans liv; de ’andas in’, som det heter, en hel mängd begrepp och attityder, som underlättar utbildningsprocessen. De kan redan och utvecklar sin kännedom om det litterära språket, dvs. de uttryckssätt och medel för lärande, som är tekniskt överlägsna de medel som den genomsnittlige medlemmen av skolpopulationen mellan sex och tolv år besitter. På så sätt tillägnar sig stadsbarn, genom själva det faktum att de bor i en stad, redan vid sex års ålder en mängd begrepp och attityder som gör deras skolgång enklare, mer framgångsrik, snabbare."
Lösningen på problemet var för Gramsci att inrätta en grundskola för alla barn. Att barnen tidigt behöver komma i kontakt med förskolan och att barnen i grundskolans lägre åldrar måste tillägna sig en struktur och en viss disciplin som är nödvändig för att senare kunna tillägna sig mer självständiga och avancerade kunskaper.
"Inom utbildning har man att göra med barn i vilka man måste inpränta vissa vanor, som uthållighet, noggrannhet, balans (även fysisk balans), förmåga att koncentrera sig på särskilda ämnen, något som inte kan tillägnas utan den mekaniska repetitionen av disciplinerade och metodiska handlingar."
Han var skeptisk till "fria" undervisningsformer i tidiga åldrar eftersom de ensidigt gynnar överklassens barn. Den fria undervisningen är ett arbetssätt som eleverna kan hantera först när de inhämtat en egen självständighet och studiedisciplin.
"Hela den gemensamma skolan är en aktiv skola, även om det är nödvändigt att begränsa libertarianska ideologier på detta område och med viss energi betona de vuxna generationernas, dvs. statens, plikt att ’forma’ de nya generationerna."
Det är viktiga tankar som är högst aktuella även i dagens diskussion om en likvärdig svensk skola.
-------
Se även tidigare artiklar om skolpolitik:
Bakläxa
Vänstern och skolan
-------
Se även Gramsci och forskning.
01 juni 2006
Vänstern och skolan
Så har vi då tagit del av alla 14 punkterna i vänsterpartiets förslag till en likvärdig skola. Den punkt som handlade om att avskaffa läxorna var mindre lyckad. Hur är det då med övriga punkter?
Tja, ömsom vin och ömsom vatten, men tyvärr mest vatten. Det faktum att en fjärdedel av Sveriges grundskoleelever lämnar nionde klass utan fullständiga betyg berörs inte. Det borde vara en självklar vänsterfråga att kämpa för att alla elever ska få fullständiga betyg. Det borde vara prioritet nummer ett. Men det är det inte i de 14 punkterna. Frågan berörs som sagt inte alls.
Flera av de mest framträdande punkterna handlar om kringfrågor och inte om elevernas lärande. Skolan ska vara avgiftsfri är den första punkten. Enligt skollagen ska den vara det idag, men då skolor ändå tar ut vissa avgifter (i vissa fall betydande) kan det vara på sin plats att inskärpa detta.
Frukost i skolan. Det kan väl vara bra, men det känns inte som den näst mest prioriterade skolfrågan.
Kravet på att avskaffa läxorna har vi redan behandlat. Det motverkar i själva verket målet om en likvärdig skola.
Bort med betygen är ett gammalt krav från 1970-talet, som då riktade sig mot det dåvarande relativa betygssystemet. Det systemet var till för att sortera eleverna, inte att mäta kunskaper. Det var riktigt att bekämpa det. Dagens betygssystem är helt annorlunda. I dagens system finns kriterier för vad man ska kunna för att få ett visst betyg. Uppfyller man kriterierna så kan alla få högsta betyg. I vänsterpartiets förslag står att betygen "premierar ytliga faktakunskaper som inte sätts in i något sammanhang". Den som skrivit detta kan inte ha läst hur de nuvarande betygskriterierna är formulerade. (Läs själv och gör en egen bedömning!) Ett problem i sammanhanget är att kriterierna inte alltid följs av skolor och lärare, men det är inte betygens fel.
Feministiskt självförsvar är bra.
Den första riktigt viktiga punkten för elevernas lärande är vänsterpartiets betoning av skolbibliotekens betydelse. Bravo! Den punkten hade kunnat lyftas betydligt högre (som nummer två, kanske).
Det är också bra att partiet varnar för riskerna med att svensk skola håller på att förvandlas till en treämnesskola med bara svenska, matematik och engelska. Grundskolan bör åter ge en bred grundutbildning - humanistisk och naturvetenskaplig, estetisk och kreativ.
Partiet lyfter fram betydelsen av en god skolmiljö och skolhälsovård. Det är bra, men ännu bättre hade varit om partiet hade vinklat frågan utifrån att skapa goda lärmiljöer för eleverna, dvs miljöns betydelse för lärandet som i sin tur inverkar positivt på hälsan. På samma sätt betonas också skolgårdens betydelse för eleverna. Men även här saknas lärandeperspektivet.
Behöriga lärare är viktigt för en god kvalitet.
Frågan om elevernas makt och inflytande är vagt formulerad. Den frågan hade förtjänat en djupare diskussion om elevens möjlighet att få en undervisning anpassad till honom eller henne.
Det är bra att vänsterpartiet lyfter fram fritidshemmens betydelse. På senare år har denna verksamhet fått en allt mer oklar funktion och allt för lite resurser.
Den sista punkten i programmet handlar om ökade personalresurser. Visst är det bra med resurser. Men den viktigaste frågan i svensk skola i dag är att få de resurser som redan finns att verka mer ändamålsenligt. Sverige har mest resurser till sin ungdomsskola i världen. Men vi har inte de bästa resultaten.
-------
Uppdatering. Senare artiklar om skola och kunskap:
Gramsci och skolan
Favorit i repris
Tja, ömsom vin och ömsom vatten, men tyvärr mest vatten. Det faktum att en fjärdedel av Sveriges grundskoleelever lämnar nionde klass utan fullständiga betyg berörs inte. Det borde vara en självklar vänsterfråga att kämpa för att alla elever ska få fullständiga betyg. Det borde vara prioritet nummer ett. Men det är det inte i de 14 punkterna. Frågan berörs som sagt inte alls.
Flera av de mest framträdande punkterna handlar om kringfrågor och inte om elevernas lärande. Skolan ska vara avgiftsfri är den första punkten. Enligt skollagen ska den vara det idag, men då skolor ändå tar ut vissa avgifter (i vissa fall betydande) kan det vara på sin plats att inskärpa detta.
Frukost i skolan. Det kan väl vara bra, men det känns inte som den näst mest prioriterade skolfrågan.
Kravet på att avskaffa läxorna har vi redan behandlat. Det motverkar i själva verket målet om en likvärdig skola.
Bort med betygen är ett gammalt krav från 1970-talet, som då riktade sig mot det dåvarande relativa betygssystemet. Det systemet var till för att sortera eleverna, inte att mäta kunskaper. Det var riktigt att bekämpa det. Dagens betygssystem är helt annorlunda. I dagens system finns kriterier för vad man ska kunna för att få ett visst betyg. Uppfyller man kriterierna så kan alla få högsta betyg. I vänsterpartiets förslag står att betygen "premierar ytliga faktakunskaper som inte sätts in i något sammanhang". Den som skrivit detta kan inte ha läst hur de nuvarande betygskriterierna är formulerade. (Läs själv och gör en egen bedömning!) Ett problem i sammanhanget är att kriterierna inte alltid följs av skolor och lärare, men det är inte betygens fel.
Feministiskt självförsvar är bra.
Den första riktigt viktiga punkten för elevernas lärande är vänsterpartiets betoning av skolbibliotekens betydelse. Bravo! Den punkten hade kunnat lyftas betydligt högre (som nummer två, kanske).
Det är också bra att partiet varnar för riskerna med att svensk skola håller på att förvandlas till en treämnesskola med bara svenska, matematik och engelska. Grundskolan bör åter ge en bred grundutbildning - humanistisk och naturvetenskaplig, estetisk och kreativ.
Partiet lyfter fram betydelsen av en god skolmiljö och skolhälsovård. Det är bra, men ännu bättre hade varit om partiet hade vinklat frågan utifrån att skapa goda lärmiljöer för eleverna, dvs miljöns betydelse för lärandet som i sin tur inverkar positivt på hälsan. På samma sätt betonas också skolgårdens betydelse för eleverna. Men även här saknas lärandeperspektivet.
Behöriga lärare är viktigt för en god kvalitet.
Frågan om elevernas makt och inflytande är vagt formulerad. Den frågan hade förtjänat en djupare diskussion om elevens möjlighet att få en undervisning anpassad till honom eller henne.
Det är bra att vänsterpartiet lyfter fram fritidshemmens betydelse. På senare år har denna verksamhet fått en allt mer oklar funktion och allt för lite resurser.
Den sista punkten i programmet handlar om ökade personalresurser. Visst är det bra med resurser. Men den viktigaste frågan i svensk skola i dag är att få de resurser som redan finns att verka mer ändamålsenligt. Sverige har mest resurser till sin ungdomsskola i världen. Men vi har inte de bästa resultaten.
-------
Uppdatering. Senare artiklar om skola och kunskap:
Gramsci och skolan
Favorit i repris
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
